Q1 2025: AI - a gamechanger for exotic investing?

As you can imagine, the quarter was not great. I am down 11 percent in SEK for Q1 2025. The only change in the portfolio is an increase in RFM Corp. There is a lot to be said about presidents, tariffs, currency movements and predictability, but I will not. The only thing I will say is this: If you own companies with low valuation, strong financials, high profitability, operating in somewhat non-cyclical sectors - you will probably do well over time! 

So, let's move on to today's topic: AI and exotic investments.

My new process 

AI is something I have been learning more about over the last few months. I am starting to use AI in my investment process, and it has actually been a game changer. For me, investing in small, obscure companies means no company reports. You are on your own. Well, not anymore. I think AI, and the one I use most is Grok, is excellent at producing "company reports".

My process is now:

• Finding company ideas: FinChat screener, fund holdings, other investors.
• Quick impression of the company: FinChat (numbers), corporateinformation (quality, stability), Financial Times (graphs), Simply Wall street (what stands out). 
• Mini-research: Ask i e Grok about: Market, moat, competition and possible red flags.

Once this quick process is done, the classic research begins. Now we are talking about hours, days, weeks or months. With the help of AI or not. But there is no obvious reason to pass on the company.

The big change?

It all starts with the company, as before. I think I can judge whether it is a good company to invest in (valuation, quality, history, etc.) or not. The big problem for me is judging the market and the "surroundings". This is much easier now. And AI also helps to look deeper into the company.

The effects could be this: 

• For Large cap investors: None! You just read the reports as before. Pick one of the 10-20 reports out there and make up your own mind. 
• For no-coverage investors like me, there is the gamechanger. AI, like Grok, almost give coverage. In practice: I might feel more comfortable, or at least being able to process, much more unknown small caps in regions like Indonesia and Japan. Getting a grip on the surroundings (everything outside the company) really helps. You can also create decent "company reports".

Of course, AI tools cannot be trusted. But they will help, and they are already surprisingly good at digging up facts and painting a picture of a company's place in the broader market. For me, a simple search on moat, market share and uniqueness could replace 25-50 Google searches. In the same time you will "analyze" 5-10x more companies. And most importantly: You can quickly eliminate companies that do not fit your style or criteria.

I mostly use Grok, I think the results are better for analyzing companies than for Chat GPT. But the really interesting question is. Where will these tools be in 3-5 years? Comprehensive reports I guess.

What is your edge?

When almost all information is available regarding all companies. What is your advantage? It is not in deep research if AI can do that (and will evolve). If the majority of companies go from unknown to known (due to AI), is this perhaps a reason to change your investment style? 

Here is my suggestion. Your advantage in a world of information and analysis is to be able to buy companies that funds cannot. To go the extra mile, to look at small companies, to look at markets that others reject, and to use the broker that gives you the most access. There will still be hurdles and obstacles, and perhaps "Home Bias" is the most popular one. 

My edge is being able to buy small obscure companies (courage and mindset). The advantage is thinking outside the investment box.  Another effect could be that knowing something very well will always be an edge, i.e. things that AI fails to observe, gets wrong, and companies that simply screen horribly.

To summarize, my edge is:

• Not having so much money - being able to buy companies that funds cannot touch (a fact).
• Looking at smaller companies that are a bit hard to buy (a mindset).
• Looking at markets that are a bit hard to reach. This is both a mindset, getting away from home bias and a practical thing (finding the brokers with the greatest reach). 
  

For Sweden, the last one is quite simple. I think Swedish brokers have the best reach in Europe, almost. At least if you are comfortable with the old way of placing orders by phone. It's just a shame that more Swedes don't use their advantage. Living in Sweden is a double-edged sword: since investing is popular, it's hard to find hidden gems locally, and almost all companies are already well covered. You can't find both quality and cheapness. But it is easy to escape!

Opinions?

What do you think? Do you use AI in investing? And what is your edge, today and tomorrow?

Q3 2024: Assuming the worst?

This update has been slightly delayed due to personal reasons. I've had some health issues, but I'm significantly better now. With the worst behind me, I'll try to translate my recent experiences into some stock-related thoughts. Of course, there are general lessons - that what really matters is family, friends/colleagues and personal relationships, not your stock portfolio. But others are much better at writing about this and expressing “life advice” so I'll stop there and move on to today's theme.

First, a brief update for the portfolio. For Q3 the portfolio is up about 32 percent and YTD it's up over 35 percent. I have increased my holding in Argent and added Primeserv is a new holding. Hopefully this is a portfolio that will survive and will be able to cope with most things that could happen. Valuations are overall low and the market positions strong. The financials (balance sheets) are extremely strong.

Take the “worst case” into account? Yes.

An important question is how much you should consider a "worst case scenario", in life, and in your investments. How healthy is it to almost assume the worst? Maybe I find it unusually easy to think negatively and see risks, but uncertainty is incredibly difficult to deal with, at least when you "know" that something is wrong, but you don't know what. Just as a stock has a trading halt, in some sense life is "halted" until everything has been explained. When it comes to health it is understandable, but the obvious risk is being too negative in stock choices and that some degree of uncertainty or lack of information could be accepted.

But my view is still that you really, every day of the week, should have the "worst case" with you and not turn a blind eye to difficult outcomes. Although it does not happen often, the consequence is great, and you must be prepared for the worst to happen. For my part, there are mainly three things that I think are extremely important to keep track of and that will dampen all worst-case outcomes in your investments:

• Only own financially strong companies. Setting limits such as a maximum of 1 x EBITDA in debt may sound nitpicky, and nowadays I can probably allow 1.5 x EBITDA even if it takes a lot. But it removes a huge amount of risk to think that way. And the fact that management does not work with debt says a lot about their overall risk tolerance. Cyclicals and debt are an especially toxic combination, a bit like Bonnie and Clyde, and some high-flying companies are just waiting to be caught, sooner or later.
  
  
• Don’t own companies in dictatorships or hybrid regimes. No matter how good or financially strong the company is, anything can happen in these types of countries. If a company has its main operations there, or are listed there, I am not comfortable owning them. The company does not fully control its own future, the power is rather with the regime. That’s unpredictable, at least for me.
  
  
• The most obvious risk is price related. Ok, this is not like the others really “permanent loss of capital” but a 70% loss requires a 233% gain. My view is that the valuation always should make sense in a 2-3 year time horizon and not depend on agressive future growth after that. You can’t rely on something that is uncertain and lies far ahead. Avoid excessive, lofty, valuations at all costs - even if that means that you avoid some future winners! A focus on non-cyclicals is also important since the products will be needed even in bad times.

You should take worst case into account, but not focus on that outcome alone. It’s easy to get a bit “paranoid”, ant then it’s hard to be a long-time investor if all you see is risks.

To be concrete, a worst case in a stock context (and for the world) is that China attacks Taiwan, through a blockade or something even more direct. The world economy will then be hit extremely hard and the effect would be the financial crisis 2.0 but worse. Some reading on the subject can be found in Rhodiums report, the Book Wealth War and Wisdom, as well as an article on market performance during years of war. I definitely think you should keep in mind that this can happen. Hopefully it won't, and maybe it’s unlikely, but you have to be prepared for it and own companies that could survive even such an event.

Survival is priority one

Just as people's health, when it comes down to it, is the most important thing, companies should think the same. Companies are quite an interesting creation. Unlike humans, they can in theory have an almost "eternal life", as long as they do not take great risks or get lost. There are listed companies with a history that stretches several hundred years and "still is going strong". The common denominator for such companies should be low risk-taking, sound owners and sound finances, combined with products that give value of some kind. Family companies are probably more often than other survivors.

To get a little "quasi"-philosophical, you should think about the purpose of each company you hold, and what is their first priority. I like companies that have the "mindset" that survival always comes first, and that they never compromise on that point and take unnecessary risks. An example of a company I own says this in their latest call:

If Karooooo doesn't make transformational acquisitions, why isn't the balance sheet leveraged? I don't think that's really our DNA. I mean one can get into very clever financial engineering where you start, but I don't believe we need to do that. And I'm quite prudent. If we look, we've been a public company as Cartrack before [JSE ]. We've always run a very clean balance sheet. I believe you only get debt if it's absolutely necessary. And we might have a few rainy days and we want to be well positioned. When COVID came, we continued growing. We weren't worried about the balance sheet. So we never know what's around the corner. And we don't want to be where, when the banks knock at our door, then we start panicking. We'd rather be -- we're very comfortable to remain in a net cash position as opposed to net -- in a debt position. However, we're not scared of debt, if it makes absolute sense. But I don't think we need to do it just to leverage our balance sheet so that we can engineer our balance sheet.

A healthy view, I would say. Perhaps this approach is a very good balance? That net cash is a normal situation (and 13 out of 15 companies in my portfolio have that) but that in certain situations you can be prepared to take on some debt if a special opportunity should arise, but only then. I could be too afraid of debt and too paranoid. Yes, It’s all about striking the right balance, but I really like companies, and leaders that see no debt (low risk) as the normal and desirable condition.

It should finally be noted that companies really think differently on this point. An example is Teqnion that thinks and talks a lot about survival but allows debt up to 2,5 EBITDA. Well, that’s quite normal, I know, and many companies allow more. But I am still much more comfortable owning companies like Argent, being about 5 times cheaper is one reason, but another reason is that they operate with net cash and use their (growing) cash pile for acquisitions instead of debt. Perhaps I am too cautious and defensive but still: net cash is king, not in every situation, but certainly in a crisis. Margin of safety is important in terms of valuation, but crucial in terms of debt.

Rätt bild av världen när du investerar?

I samband med min jakt på globala investeringar stöter jag ibland på olika missförstånd. Och jag har säkert massor med missuppfattningar själv ska sägas. Men här är tre aha-upplevelser jag vill jag dela med mig av som gäller geografi, demografi och demokrati! I samtliga fall får man en lite för positiv bild av västvärlden. 

Viktigast är alltid att hitta bra och billiga bolag, men det här tror jag är bra att ha med sig i bakhuvudet om man investerar globalt och på lång sikt.

1. Hur ser världen ut geografiskt? 

Det största, vanligaste och enklaste missförståndet är geografiskt. Tittar du på en vanlig karta får du faktiskt fel bild av världen eftersom den har ett "norr-bias" som kraftigt överdriver Europas, Nordens, Ryssland och Kanada/USA:s storlek. Ju längre bort från ekvatorn desto mer fel blir det. Regioner som Afrika och Sydostasien, som ligger nära ekvatorn är mycket större än vad en vanlig världskarta ger sken av. En jordglob har andra proportioner än en vanlig, utplattad, världskarta.

Några bra källor:

• Mercator misconceptions (Visual Capitalist)
• Equal earth map
• True size of

Testa gärna att lägga in Indonesien, Brasilien eller något afrikanskt land i Europa via True Size of så ser du något annat än du brukar. En positiv bieffekt av att använda rätt geografisk karta är att det ryska hotet bokstavligt blir mindre än innan. För egen del så är en av poängerna att t.ex. Indonesien och Filippinerna är underskattade marknader, bland annat för att länderna är större än man tror. Och som boende i Sverige är det lätt att överskatta landets betydelse, åtminstone geografiskt. 

Poängen: Norra delarna av världen är mindre än man tror! Mycket mindre. 

2. Hur ser världen ut demografiskt? 

Västvärlden är mindre än vad man kan tro sett till befolkning, åtminstone i framtiden. Redan idag lever 60% i Asien. Men skillnaden blir tydligare om man snabbspolar till år 2040. Man kan såklart ifrågasätta framtidsspaningar som dessa men demografiska förändringar brukar vara ganska säkra.

Roslings bok Factfullness pratar han om världens pinkod. Den är då boken skrevs 1-1-1-4, dvs en miljard i Amerika, en i Europa, en i Afrika och fyra i Asien. Men går man till 2040 är den istället 1-1-2-5. En miljard fler i Afrika och Asien alltså. Detta är vad som kan komma att driva den framtida tillväxten, särskilt om vi pratar om konsumentbolag.

Några bra källor är:

• Populationpyramid
• Factfullness (boken)
• Dollar Street 

I Asien och Afrika blir man inte bara många fler utan också mycket rikare. Se gärna min gamla genomgång om var medelklassens tillväxt sker. Enligt Fundsmiths uppgifter (förhoppningsvis fortfarande aktuella) ökar konsumtionen på det här sättet:

• 8,1 procent per år i Asien, 
• 4,4 procent per år i Afrika
• 4 procent per år i Mellanöstern
• 1,5 procent per år i Sydamerika
• 1 procent i Europa
• 0,6 procent per år i Nordamerika

Då är det kanske inte europeiska eller amerikanska konsumentbolag man i första hand ska satsa på, på lång sikt? För mig lockar faktiskt länder som Indonesien och Filippinerna mer. Visst kommer europeiska och amerikanska bolag också fånga medelklassens tillväxt. Men i lika hög grad? Jag är tveksam.

Poängen: Demografiska tillväxten och medelklassens tillväxt sker främst i Asien och Afrika. 

3. Vilka länder är demokratier?

Demokratiindex är en mycket bra källa, jag har i alla fall inte hittat någon bättre. Den kan gärna kombineras med andra perspektiv som korruptionsindex och frihetsindex.

Intressant är att länder som Indonesien och Filippinerna har varit demokratiskt gröna i nästan 20 år, kanske mer. Man kan därför inte klumpa ihop dessa länder med Kina, Ryssland, Mellanöstern eller Turkiet oavsett hur mycket det skrivs om problem i dessa länder. Och att ett land som Botswana är mindre auktoritärt än Polen och Belgien förvånar nog de flesta.

Felaktigheten ligger i att många tror att demokrati är ett västerländskt fenomen och sedan blir värre ju längre bort man kommer. En annan tydlig felaktighet är att Kina och Ryssland ses som lika illa medan verkligenheten är att Kina är mycket värre när det kommer till auktoritärt styre. Undviker man Ryssland borde man i stor utsträckning också undvika Kina.

Poängen: ASEAN är till stor del demografiska länder och afrikanska länder kan vara mindre auktoritära än Europeiska. Kina är ännu värre än Ryssland.

Investera i tidlösa produkter?

Jag vill hellre äga gammal teknik än ny teknik, även om jag vet att det låter mossigt och bakåtsträvande. 

Karooooo och Micro-Mechanics är det jag har mot ny teknik. I fallet Karooooo tycker jag värderingen, sett mot tillväxt och lönsamhet, är låg. Och Micro-Mechanics är ett höglönsamt kvalitetsbolag med "hackor- och spadar- exponering" mot halvledarindustrin. Dessa två står för cirka 13 procent av portföljen. Låt oss prata om något tråkigare, dvs de andra 87 procenten :)

Teknikrisk, capex och moderisk?

Den stora tyngdpunkten i min portfölj är tidlösa produkter, t.ex. är 25 procent mot kakel. Det finns en stor poäng i att äga det som inte förändras: lägre risk. När saker förändras långsammare kan bolag som tagit sig till toppen sitta säkrare. Ny teknik-bolag riskerar i högre grad att bli obsoleta och frånsprungna. "The disruptor will one day be disrupted". Högst osäker på vem som sagt det, men det passar bra i sammanhanget. 

En annan högst konkret risk, som hänger ihop med risken att bli obsolet, är att det alltid måste satsas pengar på att hänga med i teknikutvecklingen. Visst sker det teknikutveckling överallt, men mjöl och kakel är på en annan nivå än SaaS och e-handel. Bara för att fortsatt erbjuda samma produkt som konkurrenterna går det åt pengar.

En annan risk är att ny teknik ganska snabbt blir gammal teknik, en aktierelaterad "moderisk". Ett tag var järnvägsbolag det senaste, sedan telekom. Går det att vara lika långsiktig i något som förändras? Kommer SaaS vara populärt lika lång tid som Excel-prognoserna gäller? Risken är att bolagen i fråga har en (ny) ägarbas som precis som produkterna, kan vara flyktiga. Om man hårdrar det: Ny teknik-bolag lämpar sig sämre för långsiktiga investeringar och buy and hold, på grund av en osäkerare framtid. Det är lätt att man tittar för mycket på ökad demand och glömmer ökad supply och teknikrisk. 

Hur lång tid har produkterna funnits? 

Ett alternativ till att blicka framåt är att blicka bakåt. I min portfölj finns dessa produkter och tjänster med en lång historia:

• Mjöl har funnits 15 000 före Kristus
• Mjölk kan dateras till 8 000 före Kristus.
• Stålprodukter tillverkas 1 800 före Kristus.
• Pasta kom till ca 1500 före Kristus 
• Kakel/keramiska plattor började tillverkas ca 1000 före Kristus.
• Kremering i Litauen - funnits sedan 1400-talet.
• Glass uppfanns på 1600-talet. 
• Choklad introducerades i Indonesien på 1700-talet.
• Mjölk i Indonesien - infördes kring 1800-talet.
• Konserver - funnits sedan 1800-talet.
• Plastleksaker kom på 1800-talet.
• Plastförpackningar kom på 1800-talet
• Tejp, kom också på 1800-talet. 
• Transistorn kom på 1950-talet, apropå halvledare.
• Fleet-management, telematik i Sydafrika, början av 2000-talet.

I mångt och mycket är min portfölj en 1800-talsportfölj, eller äldre, sett till produkterna! :) Man kan säga att jag, oftast, söker det som inte förändras snarare än förändring. Tidigare år har jag nog fokuserat för mycket på "megatrender" och då är det lätt att gå vilse och hamna i alltför heta bolag. 

Hur gamla är bolagen i portföljen?

Nu ska inte det inte överdrivas, men det är ändå en intressant faktor hur länge bolagen man äger har funnits. Det intressanta är att det som först kanske framstår som okända, konstiga, exotiska bolag snarare är högst beprövade lokala champions med lång historik. Dessa år grundades bolagen:

• Delfi Ltd ca 1950 
• RFM Food 1958
• Ultrajaya 1960
• Italtile 1969
• Sarantis ca 1970 
• Argent Industrial 1972
• Champion Pacific 1975 
• Century Pacific 1978
• Ekadharma 1981
• AS Company 1990
• Micro-Mechanics 1993 
• Arwana Citramulia 1995
• Uni-Charm Indonesia 1997
• Karooooo/Cartrack 2004
• K2 LT 2008

Trots att bolagen är ganska små så är de ofta rutinerade och beprövade. Historiken i närtid är såklart viktigare än det som hände för 10, 20, 30 år sedan. Men överlag: rutinerade små familjebolag, sånt gillar jag! Jag tror att det sänker risken och alla bolag har bevisat sig. De kanske inte är lika tidlösa som produkterna, men i alla fall beprövade! Den uppmärksamme läsare ser för övrigt också att Delfi och Champion Pacific är nya innehav (mer om det sen). 

Hur gör du?

Hur ser du på gammal och ny teknik? Försöker du satsa på tidlösa produkter som funnits länge? Och är bolagens historik viktig? 

Har jag en för defensiv portfölj?

Vi börjar med en kort uppdatering av utvecklingen. Portföljen har hittills i år gått minus 6,8 procent. Enda förändringen sedan sist är en liten minskning i Micro-Mechanics. Jag är fortsatt nöjd med portföljens utveckling, men det är ganska tydligt att den överpresterar i sämre tider men inte hänger med på samma sätt i börsrusningar. Kort och gott är det en defensiv portfölj. 

Månadens fundering blir: Är jag för försiktig och är portföljen för defensiv? Om du har en lågrisk-hedgefond är ju risken uppenbar att du missar många uppgångar. Och långsiktigt finns fler bra dagar än dåliga på börsen, är det då farligt att inte hänga med i samma takt på dem? Nej, jag tror mig ha skäl att för egen del ändå köra riktigt defensivt. Låt oss gå igenom varför och hur jag tänker!

Lättare att välja defensiva bolag?

Personligen har jag lättare att hitta icke-förlorare än riktigt stora vinnare. För att fånga stora vinnare krävs ofta bolag som växer extremt snabbt och har hög en värdering. Man ska vara mer på tårna och ha koll på trender och förändringar och bolagen kan lätt halveras om momentum i verksamheten avtar. Jag vill snarare äga det som förändras i långsam takt eller inte alls. Billiga tråkiga bolag snarare än roliga, de ska gneta på, kanske inte så snabbt, men däremot stabilt. 

För att fånga stora vinnare tror jag också du ska ha riktigt många bolag, eftersom vinnarna är få till antalet. Tex lägga ut en bombmatta, och att 1 av 10 eller 1 av 50 blev fantastiska. Och du ska vara bekväm med att ett fåtal vinnare utgör en mycket stor del av portföljen. Och jag satsar inte på bolag som ska gå 5x-10x på 5-10 år, utan snarare 1-3x med låg risk. Varje bolag har en uppsida och en nedsida och mitt fokus är alltmer på låg nedsida. Stora vinnare ska inte behöva kompensera för stora förlorare. 

Statistiskt är small cap value bästa sektorn

Tittar man på portfoliovisualizer och testar olika tidsperioder (från 1972 - 2022) går small cap value ofta bättre än small cap growth. Och small cap value går överlag bättre än large cap value. Och i rapporten Liquidity as an investment style framgår ett tydligt budskap: Bäst är små bolag, billiga bolag och de med låg omsättning (låg likviditet). 

Jag vill leta på den bästa delen av marknaden och det är, långsiktigt, value snarare än growth. Se gärna det tidigare blogginlägget "Value vs Growth? Och farligt att titta för mycket på sales?" som faktiskt skrevs när dyra bolag fortfarande var i ropet.

Matematiskt viktigt att begränsa förlusterna

Det borde generellt vara viktigt att undvika stora nedgångar. En matematisk effekt finns ju där 10% nedgång kräver 11% uppgång, 20% kräver 25% och 40% nedgång kräver hela 67% uppgång för att komma tillbaka till ruta ett. Den här bilden från Compounding Quality säger mycket. 

Om t.ex. en fantastisk teknikfond som åkt på mycket stryk är upp 50-100 procent så ska man alltid ställa sig frågan, från vad? Samma gäller uppgångar på 30-40 procent för utbombade aktier. Det är sällan, men jag tycker att referensen till den gamla fabeln haren och sköldpaddan är på sin plats just nu. 

Summering

Vad tror ni om detta? Satsar du på en defensiv eller offensiv portfölj? Ska du slå index i bättre eller sämre tider, eller både och! Jag har, sedan senvåren 2021, gått "all in" ett defensivt synsätt. Sedan har jag i portföljen en del tillväxtbolag, men de måste ändå gå in under "value" genom att vara rimligt eller lågt värderade.

Diversifiering och geopolitik

Idag blir det en fundering om diversifiering och geopolitiska risker. Se det som en slags uppdatering av det jag funderade på inför 2022, att detta möjligen kunde vara geopolitikens år. Sen, och det vill jag betona, är jag ungefär 0% Nostradamus och jag vet att tankarna är amatörmässiga. Men ämnet är intressant och i värsta fall också viktigt. Låt oss idag fokusera på diversifiering ur lite olika perspektiv!

Bolagsrisken en utgångspunkt

Jag har kommit till slutsatsen att det är väldigt svårt att veta vad som kan drabba ett bolag oavsett hur mycket du läser på. Något oväntat kan alltid hända, som du inte kan läsa dig till. Detta bör man vara ödmjuk inför och jag tror det är bättre att äga några fler bolag - särskilt när vi talar om nischade småbolag, som ibland är åt det exotiska hållet. Jag har nyligen köpt två värdecase och upp till 15-20 bolag tror jag mig kunna bevaka tillräckligt. 

I osäkrare tider tror jag det är extra viktigt att inte sitta med alltför riskfyllda bolag, för stora bolagsvikter eller exponeringar till ett enda farligt land eller region. Diversifiering kan också vara mentalt smart genom minska risken för confirmation bias. Nog är det svårt att hålla sig neutral med 2-3 bolag som du lägger all tid på. Många misslyckas, och det är definitivt inget jag skulle klara av. 

Visst är det alltid de enskilda bolagen som räknas, men jag har även börjat tänka totalportfölj och snittbolag, t.ex. att de senaste förändringarna sänkt snittvärderingen i portföljen. Jag ska försöka få till ett inlägg om hur mitt snittbolag ser ut! Sen måste man se diversifiering i ett större perspektiv. Är utbudet 30 000 aktier är vare sig 10 eller 20 småbolag överdrivet diversifierat, eller ett indexkramande. Poängen är att jag nog gärna vill ha lite lägre bolagsrisker i dessa ovanligt osäkra tider. Allt kan hända. 

Geopolitikens år(tionde) - undvik diktaturer?

2022 har verkligen varit geopolitikens år, och det är inte slut än. Jag tror att det fortsatt är viktigt att undvika större Kina-exponering och innehav i andra diktaturer. Överlag kan det bli en större uppdelning av världen, och även om det inte landar i WWIII så kan ett fullskaligt ekonomiskt krig med Kina och Ryssland i allians inte uteslutas. Taiwan är fortsatt en fråga att bevaka, t.ex. via detta Twitterkonto (även om det är alarmistiskt) och SR:s konflikt. Jag ör orolig att Kina inte ger sig utan förr eller senare kör en blockad, invasion eller något annat heljobbigt. Nu kanske jag överdriver, men 2020-talet är inte helt olikt 1930-talet med auktoritära regimer på frammarsch. Det är viktigt att investeringarna görs på rätt sida av den framtida historien när världen går åt en tudelning. 

Precis som jag inte köper aktier i Ryssland skulle jag, åtminstone som västerlänning, vara väldigt försiktig med kinesiska bolag och aktier i Hong-Kong. Att undvika diktaturer är ett enkelt sätt att sänka risken. Sen är det inte 100% svart eller vitt. Jag investerar t.ex. själv i demokratier med anmärkningar, som Filippinerna, och Indonesien, och det finns givetvis saker att kritisera dem för. 

Europa, och Sverige, kan ha hög risk?

Jag tror att de som har en mycket hög nordisk eller europeisk andel i sin portfölj möjligen tar en större risk än de tänker på. I alla fall i korta perspektivet och om särskilt om man äger cykliskt. Tyskland, och fler länder, kan stanna upp helt på grund av energibrist, höga energipriser och inflation (höga räntor). Kostnaden för idiotiska beslut, som att lägga ner kärnkraft och göra sig beroende av diktaturer för sin energiförsörjning, kan visa sig vara mycket hög. Energikriser och lågkonjunkturer går ofta hand i hand. 

Sett till Sverige är nog tyvärr de punkter jag tog upp i inlägget om att Sverige går i riktning Sydafrika knappast mindre aktuella idag. Elbristen och otryggheten har accelererat, och det finns inga snabba lösningar. Stora elstöd kan t.ex. driva på inflationen. Viktigt att komma ihåg är också valutarisker. Om Europa, Sverige inkluderat, backar finns inget som hindrar att USD t.ex. kostar 15 kronor framöver. Valutor är inte automatiskt ett nollsummespel och Sverige är inte automatiskt säkert. Och vi har inte sett en klassisk lågkonjunktur på länge. Ser man en fin 10-årsgraf i börsdata, och köper cykliskt eller dyrt finns risken att framtiden inte alls är lika fin som grafen. 

Allt detta hänger ihop med den ovan nämnda diversifieringen. Jag tror det är smart, viktigt och framförallt riskminimerande att inte bara hålla sig till den snäva svenska och europeiska spelplanen. Bara det att inkludera energiproducerande länder som Kanada och USA är en väg att gå. Men om man gör det till höga värderingar får man värderingsrisken istället. För egen del tror vissa länder och regioner "under radarn" kan klara sig bättre, jag har t.ex. en hel del i Indonesien och Sydafrika. Såklart är det för att jag hittat billiga, starka och hyfsat ocykliska bolag där, men det ger också en välkommen riskspridning bort från ett ovanligt riskfyllt Europa och ett populärt USA med höga värderingar. 

Allt kokar ändå ner till värdering...?

Sen kanske man inte ska fundera så mycket på det man inte kan göra något åt, och fokusera på bolagen istället, såklart, och vara lite mer optimist än domedagsprofet. Att lägga tid på makro och oro är sällan konstruktivt. Men jag tror ändå det är nyttigt att ha med sig "worst case" för de bolag man äger, och att tänka att regioner, länder och valutor kan drabbas olika hårt. Men ja, det kan mycket väl vara att göra det onödigt svårt för sig :) Köper man bra och billiga bolag brukar det mesta lösa sig. Och ja, en del svenska bolag har globala intäkter även om de oftast är nordiska/europeiska.

Det finns hur mycket som helst att säga om ämnet, men sett till börsen tror jag ändå på detta medskick: Välj billiga, starka, lågt skuldsatta småbolag, med stort insynsägande, i rätt länder, och sprid riskerna. Tänk globalt och handla inte bara lokalt. Var bolagen har sina intäkter kan spela mycket större roll nu än vad det gjort historiskt. 

Uppdaterad strategi

Nu är det dags att uppdatera min strategi. Senaste ändring var mars 2021. Det som hänt sedan dess är att jag numera är beredd att äga bolag som inte växer lika snabbt. Jag har också blivit mer öppen för att äga bolag utan "moat", även om det lär vara i undantagsfall. Men när det gäller låg free float och liten bolagsstorlek har jag istället skruvat upp kraven. 

I stora drag har jag de senaste åren gått mer åt värde-hållet och jag har funderat mycket på rapporten som nämns i inlägget om hur jag ska slå index. Det jag söker i mina investeringar är det som statistiskt fungerat bäst: lägre bolagsstorlek, lägre likviditet och lägre värdering. Och jag vill ha låg risk. 

Grundförutsättningar? Vad går bort?  

Vi börjar med ett slags nålsöga. Jag vill inte äga dessa typer av bolag:  

• Frågetecken i redovisningen, t.ex. om närståendetransaktioner.
• Förhoppningsbolag, utan vinst.
• Verksamhet eller produkter jag inte kan förstå (uppdaterat)
• Stillastående eller minskande omsättning, "turnarounds".
• Rent cykliskt, t.ex. råvaror.
• Skuldsättning över 1x EBITDA, mer än tillfälligt.
• Låg marknadsandel, en mycket liten spelare (uppdaterat).
• Ägarlöst, större free float än 75 procent. 
• Ledning med dåligt track record.
• Notering eller huvudverksamhet i diktatur/auktoritär regim.
• Samhällsonyttigt, "shady" business, t.ex. casino
• Largecaps och Megacaps. 

Har ett bolag klarat sig förbi dessa nej kan det vara intressant för mig! Anledningen till alla nej är att undvika vissa risker och fokusera på en viss typ av bolag. Defensivt och förutsägbart är det jag gillar. Såklart faller många goda investeringsmöjligheter bort men det finns skäl för varje punkt. Jag är t.ex. inte bra på turnarounds och cykliskt och har svårt att bedöma vad som kan hända i diktaturer. Skuldsättning är alltid en risk, särskilt för småbolag, och jag vill ha konservativa ledningar. Och jag söker mig mot ineffektiva delar av marknaden, dvs mindre bolag med hyfsat låg free float. 

Man får också komma ihåg att om mitt investeringsuniversum kanske var 30 000 bolag från början så har det nu sjunkit till säg 10 000 bolag. Eftersom jag tittar på väldigt många marknader och bolag är det naturligt att ställa höga krav och säga nej oftare. 

Vad gillar jag? Önskvärda egenskaper

Detta är egenskaper jag verkligen gillar i ett bolag: 

• "Hidden Champions"-egenskaper, okänt nischbolag 
• Starka konkurrensfördelar, "wide moat"
• Nettokassa och historik av goda finanser.
• Bevisad och stabil tillväxt, gärna tvåsiffrig.
• Ocykliskt, defensivt, tidlösa produkter (låg teknikrisk). 
• Förbrukningsvaror, små regelbundna köp.
• Hög lönsamhet, ROE och ROA. 
• Starkt fritt kassaflöde, lågt Capex, hög utdelningsförmåga.
• Familjeägt, stort insynsägande, gärna free float på 20-40 procent. 
• Grundare är kvar, låg personalomsättning i ledningen. 
• Långsiktig megatrend, t.ex. demografi, digitalisering.
• Stor samhällnytta, win-win (låg regleringsrisk) 
• Några favoritfonder äger bolaget.
• Tråkigt, unikt, och förutsägbart.
• Nanocap, microcap eller smallcap, dvs relativt oupptäckt.

Detta finns i varierande grad i alla mina investeringar. Skillnaden mot innan är att jag kan kompromissa mer än tidigare. Här är det "ge och ta" mot värderingen.    

Kvalitet, värdering och momentum

Nu har vi gått igenom bolagsegenskaper, vilket blir ett slags subjektivt mått på kvalitet. Men om något bolag landar i ett köp eller inte är en ännu svårare fråga. Här använder jag mig av Köp/behåll/sälj-matrisen. Så fort grundkraven är avklarade, och bolaget är intressant handlar det om att ställa bolagets kvalitet mot framförallt värderingen, men även business momentum.   

Alltså beror ett köp/behåll/sälj-beslut på en sammanvägning av:

• Kvalitet 
• Värdering 
• Business momentum 

Kvalitet består bland annat av faktorerna ovanför. Det är en glidande skala men bolag kan grovt delas in i: bra, hög och fantastisk kvalitet. Kvalitet är oftast bestående medan värdering och momentum i verksamheten varierar mer över tid. Helst vill jag gå mot fantastisk kvalitet eftersom de bolagen är lättare att behålla och genererar färre beslut. 

Värdering handlar t.ex. om P/E, EV/EBITDA, P/B och P/CF. Ju bättre bolaget är, desto högre värdering kan jag tänka mig att betala. Ett bolag som handlas till 5x EBITDA behöver inte vara lika bra som ett handlas till 10x EBITDA. Men det ska mycket till om jag köper, eller äger, bolag över 20x EBITDA, oavsett kvaliteten. 

Momentum i verksamheten är inte helt lätt att avgöra. Men i vilken riktning går det? Här tittar jag både på tillväxt och vinst i absoluta tal och framförallt hur de förändras (dvs delta). Tanken är att minska eller sälja i bolag med dåligt business momentum (om inte värderingen kompenserar).

Synpunkter

Vad tror du om denna strategi? Även om det kan verka styrt av regler är det oftast mer av en konst än en vetenskap. Det finns sällan exakta svar och mycket handlar om bedömningar. Det viktiga är de stora dragen: Hur hög kvalitet har bolaget? Hur billigt är det? Och går det åt rätt håll? 

Är valutor långsiktigt ett nollsummespel?

 

Månadens fundering är valuta. I början av mars uppstod en diskussion på Twitter där ett synsätt var att valutor, långsiktigt är ett nollsummespel. Och att tänka på valutor och valutarisk vid långsiktiga investeringsbeslut är i princip att se som bortkastad tid. Jag håller inte med och ska förklara varför. Min inställning är att både valutarisk och valutachans finns och att detta åtminstone är värt en liten tanke.

Visst är valuta inte den stora delen i en investering, men jag tror det är farligt att utgå från att det alltid jämnar ut sig och att det inte kan spela roll. Till exempel har SEK historiskt tappat mot många valutor, och risken är ju att det fortsätter. För det finns väl ingen ekonomisk naturlag som säger att alla valutor ska gå tillbaks till där de var förut? 

Vad tror jag?

Så här ser jag på valutor, även om åsikterna inte är starka:  

• både valutarisk och valutachans
• diversifiera gärna, man vet ju inte hur valutor utvecklas  
• långsiktiga försvagnings- eller förstärkningstrender kan fortsätta (tex SEK/CHF)

Men man ska inte fokusera på valutan utan på bolagen, vilket oftast gör mycket större skillnad! Framförallt tror jag väldigt lite om valuta och jag tycker det är svårt. Jag tror att man bör vara öppen för att det kan gå hursomhelst (precis som med aktier) och inte låsa sig vid att det är på ett visst sätt, om det nu inte finns belägg för det såklart. Men jag kan inte mycket om ämnet och vill gärna bli motbevisad!

SEK har tappat historiskt

På ett sätt kan jag tycka att det räcker det med att kolla på Turkiets eller Schweiz valuta över en länge period för att se att "långsiktigt nollsummespel" inte alls stämmer, eller åtminstone har undantag. Men de kan ju vara extremfall? Låt oss ta något som ligger nära till hands, som SEK mot EUR och USD för olika tidsperioder. 

Då är resultatet ungefär såhär:   

På 5 år. 

• EUR > 9,5 till 10,36 =  9%
• USD > 9 till 9,38 = 4%

På 10 år

• EUR > 8,9 till 10,36 = 16%
• USD > 6,8 till 9,38 = 38%

Och max tid jag kan hitta, från 2007

• EUR > 9,2 till 10,36 = 13% 
• USD > 7 till 9,38 = 34%

Utifrån detta är jag inte övertygad om att det är ett "långsiktigt nollsummespel". SEK har på 10 år tappat ca 40 procent mot USD. Vad säger att SEK ska gå tillbaka till tidigare nivåer? Något jag vill, men inte kan bortse från, är min tveksamhet till Sveriges långsiktiga utveckling. Idag har jag inga svenska bolag, men det beror framförallt på att jag hittat, i mitt tycke, bättre eller billigare bolag utomlands.

Värt att nämna är att bolagens intäkter, och kostnader, är det centrala. Svenska bolag kan vara globala, och ett svenskt bolag som till 99% säljer i Tyskland är att se som ett tyskt bolag i valutasammanhang. Men här finns en vanlig missuppfattning: Svenska bolag är oftast inte alls särskilt globala utan tyngdpunkten finns i Sverige, Norden, och Europa. Du får t.ex. en mycket liten asiatisk valutadiversifiering. Särskilt för lokala bolag (t.ex. ett småbolag med 100% verksamhet i ett land) blir valutaeffekterna mest viktiga och konkreta.

Hur gör jag konkret?

Om en stor andel av ett bolags försäljning är i ett visst land gör jag så här: Jag tittar 5 - 10 år bakåt för att se hur valutan utvecklats historiskt och ställer mig frågan: Finns en trend? Och tror jag att den kommer att fortsätta? (även om det verkligen bara är en ren gissning). Det kan då ha viss, men inte stor, betydelse för hur jag ser på caset. Bara i undantagsfall, som när det gäller länder som Turkiet har det stor betydelse. 

Hur ser du på valuta? Tror du att det är ett nollsummespel, långsiktigt? Och hur stor vikt lägger du vid valutan vid en långsiktig investering? 

Ps) Känner du till något som är skrivet om långsiktiga valutaeffekter? Har försökt få fram bra info utan att lyckas. Vill lära mig mer om ämnet och tar gärna emot tips! 

Investera enbart i demokratier

 

Nog är det ett märkligt år. Det är svårt att känna glädje i en så pass orolig värld. 2022 har verkligen blivit geopolitikens år och året är fortfarande ungt. Även om börsen på alla sätt är sekundär fortsätter jag min ambition att vara mer transparent. 

Utvecklingen är -0,8 procent i februari och -0,5 procent YTD, per sista februari. Noterbart är att en viss valutaförstärkning ligger bakom resultatet (som redovisas i SEK). Men portföljen har verkligen, hittills i år, stått emot turbulensen bra. Inga förändringar har gjorts i portföljen.

Det som upptagit tankarna, om vi tänker på börsen, är detta med demokratier och diktaturer vilket får bli månadens fundering. Tidigare inlägg i ämnet är bland annat ok länder att investera i och ESG på landsnivå.

Investera bara i demokratier

Min grundsyn

Min grundsyn är att enbart investera i demokratier (gröna länder i bilden ovan). Diktaturer är alltid, alltid, alltid en risk. Precis som man inte kan räkna med att läget förändras när man köper en bostad brukar en auktoritär regim sällan förändras till det bättre. Hur har t.ex. demokratiindex förändrats i Ryssland, Kina och Kazakstan de senaste 10 åren?  

Idag är det Rysslands regim som visar sina galenskaper, imorgon kan det vara Kina som bara måste attackera Taiwan. Jag tror starkt på ett synsätt där man enbart investerar i demokratier, vilket jag förespråkat under många år. Precis allt kan hända i diktaturer, både internt och externt, det är väldigt svårt att förutse. Visst, får man kompensation för riskerna är ju alla bolag köpvärda, säger en del. Men hur bedömer man risken? Och jag gillar inte risken att ett bolag kan gå till noll på grund av externa faktorer. Och kan ett bolag verkligen ha en "moat" om makten finns hos regimen? Bolaget, eller dess vinster, kan vara borta imorgon om regimen skulle vilja det. 

Riskerna finns på flera plan, vilket tillsammans gör situationen högst komplex: 

• äganderätt och nationalisering,
• utrikespolitik och sanktioner, 
• utvecklingen internt i landet, 
• valutan och inflationen
• handeln på börsen och avnoteringsrisk
• Exkluderingsrisk, det borde inte vara ESG med diktaturer.

Nu talas det om att ryska bolag, eller västerlänningars intressen i ryska bolag, kan nationaliseras, inte gå att sälja och/eller avnoteras. Detta kan ske i samtliga auktoritära regimer! Problemet är att regimen knappast bryr sig. De bryr sig inte om utvecklingen i landet (primärt) och i synnerhet inte om utländska investerare. De bryr sig om sin egen makt. Till detta kommer såklart en moralisk fråga. Vill man stödja diktaturer? Stödjandet kanske är diffust och indirekt, men jag är under alla omständigheter inte bekväm med att lägga mina investeringar helt i händerna på Rysslands, Kinas eller Kazakstans regimer. Kort och gott: Det som hänt i Ryssland kan hända i alla auktoritära regimer.

Men allt är inte svartvitt

Detta ovanför är min grundsyn. Sen är det inte alltid så enkelt. Man får till att börja med komma ihåg att länder förändras. Ta Indonesien som exempel. Men först när diktatorn är borta och demokratin är på plats brukar jag tycka jag det är tillräckligt säkert att gå in. En tvättäkta diktatur är inte investeringsbar. Precis som ett bolag måste ha rätt ledning gäller samma sak för ett land!  

Man kan komplicera frågan genom att lägga in perspektivet försäljning i ett land, men notering i ett annat. Är det fel att sälja till Kina eller ha viss produktion där? Var går gränsen? Och en särskild fråga är gråzonsländer. Jag tittar faktiskt på ett Ukrainskt bolag, och landet är på gränsen till demokrati (formellt en hybridregim). Och Turkiet skulle, möjligen, vara intressant om Erdogan ersattes med en vettig person. Nog finns en eftersläpning i siffrorna, och fler faktorer påverkar än en demokratisiffra (t.ex. korruption). En investerarvänlig ny regim, som håller sina löften till IMF, folket, och utländska investerare, trots att landet historiskt har sämre siffror? Är det uteslutet? Nej, kanske inte, men jag tycker det ofta är alltför svårbedömt ändå. Men investering i rena diktaturer går alltid bort, det är jag säker på. Hur ser du på dessa frågor? 

Ps) Själv tycker jag för övrigt att det är rätt att många västerländska bolag lämnar sin ryska verksamhet. Men att det var fel att de gick dit från början.

Varför jag undviker Igaming helt?

 

Nog finns värde i det ratade och hatade. Cigarettaktier har gått hur bra som helst historiskt och det är billiga multiplar i Igaming. Här finns en ocyklisk bransch med flera, på pappret, fina köplägen. Egentligen är det rätt mycket "Peter Lynch" och värdeinvesterarens dröm. Men varför inte min?

Ska man säga det i en mening så har jag en alltför stark motvilja mot branschen (särskilt kasino) eftersom de, åtminstone i viss utsträckning, förstör människors liv. I kombination med detta finns risker sett till bland annat hållbarhet och reglering. Jag har varit på frågan om samhällsnytta i ett tidigare inlägg men låt mig utveckla resonemanget i denna aktuella fråga.  

Bakgrund: Problemspelandet är antagligen stort?

Kolla denna artikel i SvD och tänk till. Är detta något som stämmer så är det närmast upprörande. Citat: "Bland dem som spelade på onlinekasino varje månad var dock siffran problemspelare 60 procent. Och de stod totalt för 70 procent av de satsade pengarna på onlinekasino." Då håller inte det slarviga tankesättet att det är "nöje" och vilken underhållning som helst. Nej, man lever i hög grad på problemkunder. Antagligen är bakgrunden Swelogs 2018 (se särskilt sid 24). Det blir intressant att se kommande undersökning. Såklart kan Folkhälsomyndigheten ha ett visst intresse av att skruva upp siffrorna (70%), medan bolagen har ett intresse att hålla dem nere (i vissa fall säg 5%). Och såklart är bolagen olika bra i denna fråga och det skiljer sig åt mellan underbranscher och bolag.

Men nu är det inte bara en enda undersökning som går i denna riktning, se t.ex även denna artikel i Guardian. "The commission collected data on VIP schemes from nine companies that have been granted anonymity but are understood to be among the UK’s largest and best known. In one case, an operator told the commission that while only 2% of its customers are VIPs, they account for 83% of deposits made on the site. One of its rivals took 58% of its betting account deposits from a VIP cohort that made up 5% of its customer base, while a third accepted 48% of deposits from 3% of customers. The data suggests that if the regulator bans VIP schemes, the decision could deal a huge blow to the industry’s revenues."

Jag har inget facit. Men säg att problemspelarna står för gissningsvis 25-50 procent av omsättningen i ett normaldåligt casinobolag. Då kan man definitivt inte säga "nöje" och strunta i det problematiska. Om detta stämmer (obs, om!) är det också närmast vilseledande från bolag och casinoinvesterar-frälsta att fastna vid andelen problemkunder, snarare än vilken andel av omsättning och vinst de står för. Observera att det jag säger framöver i inlägget bygger på antagandet att problemspelandet är relativt stort.

Trend mot hållbarhet i kapitalförvaltning?

Jag tror att kapitalinvestering, fonder, ETF:er etc kommer att gå mer mot hållbarhet. Flummigt, javisst, särskilt när det gäller gränserna. Men ESG-kompatibel investering är en megatrend. Vissa tydligt problematiska branscher kommer med stor sannolikhet hamna på fel sida: t.ex. vapen, casino och cigaretter. Jfr gärna med det som händer i EU angående taxonomi, svanenmärkningar, utvecklingen av hållbara ETF:er, Blackrocks tankar och den möjliga framtidssynen att all investering kommer att vara hållbar investering.  

Missförstå mig rätt, jag är inte någon ESG-fanatiker som hoppar på sådana tåg. Snarare ser jag dyra ESG-bolag (NIBE, Tomra etc) som en stor risk då de borde gå mot normala multiplar. Värderingar spelar alltid roll och jag tror på att leta värde snarare än "goda värderingar" i sig. Däremot är det i min mening farligt att till 100% gå emot en investerings-megatrend då institutioner, banker, kapitalförvaltare etc kan gå mot exkludering. Vissa bolag kan hamna vid plattformen. Men är det inte bara kortsiktiga trender där Igaming-bolag upplever ett tillfälligt säljtryck? Nja, det kan vara mer än så, jag tror det är en större och långsiktig förändring. 

Låt oss ta ett exempel. Ryska bolag har på grund av den upplevda landsrisken en permanent låg rysslandsvärdering. Kan bolag som upplevs som ohållbara gå samma väg? Därmed inte sagt att kasinobolag, olja och Gazprom är dåliga investeringar, men jag tror att det kommer bli större värderingsskillnad mellan branscher och bolag i framtiden. Finrummet blir större och det blir mer ont om plats i fulrummet.

Regleringsrisk pga branschens natur?  

Upplevt Icke-hållbara bolag har en latent mycket större regleringsrisk, då man bland annat vill skydda konsumenter. Det är klart att kasino och alkohol i sig är en magnet för reglering. Bolagen har ögonen på sig och är legitima mål för en stat som vill ha in mer pengar. Branscher som livsmedel och industri har inte alls samma hotbild. Regleringsrisken gäller verksamheten (penningtvätt etc), konsumentskydd och placering av kapital (se ovan). Normalt är tillväxt såklart bra. Men om ett bolag skapar problem för sina slutkunder, kommer 5x större försäljning innebära 5x fler problem, vilket kan trigga hårdare reglering.

Man kan välja att se reglerade kasinobolag som duktiga och fina jämfört med de helt oreglerade konkurrenterna. Men är det ett bra argument? Det är som att säga att investering i olja är okey för att oljesand är ännu värre. Mitt synsätt är att välja samhällsnyttiga bolag som bara i liten utsträckning riskerar att få reglering emot sig. Reglering är oförutsägbar till sin natur och kan i värsta fall slå hårt.

Verksamhetsrisk i "shady" branscher?

Möjligen kan det finnas en risk i verksamheten genom att den ofta är lite "shady". Är affärsidéen att "lura kunder" att spela för mer än de borde kommer en viss människotyp att trivas där. Och lurar man kunder är steget till att lura andra (som aktieägare) inte lika långt som för ett hederligt småländskt industribolag med 100% nöjda kunder. I en ljusskygg bransch och oreglerade marknader kan det också finnas mer av ljusskyggt beteende och vilda västern. Jfr sopbranschen (som jag numera undviker), vissa delar av bygg/telekombranschen och vapenbranschen där korruption förekommer oftare än i andra branscher. Oreglerade marknader, gambling och penningtvätt kan t.ex. vara förknippade med varandra. 

Det är klart att man också kan skapa aktieägarvärde utan att skapa tydligt värde för sina slutkonsumenter, men jag tror (såklart subjektivt) att det är en svagare kedja som lättare kan gå sönder. 

Subjektivt: Vill inte, omoraliskt, ointresse?

Jag kan inte komma ifrån att ett ägande av en aktie, i någon mening, är att stödja ett bolag. Såklart är detta subjektivt men jag ser det, som Buffett, att du köper ett helt bolag och inte en bit papper. Problemet med branschen är att den profiterar på folks beroende och problemspelande. Det är inte win-win på samma sätt som hos många andra branscher. Visst sker överkonsumtion där med, bolag kommer alltid "profitera", men säg någon mer växande bransch som i lika hög grad profiterar på beroende? Och ja, jag undviker läsk- och cigarettbolag också.  

För egen del vill jag känna en stolthet, eller i alla fall inte en icke-stolthet när en utdelning kommer in på kontot. Vad kom pengarna från? Nöjda kunder? Spelberoende kunder? Folk som förstört sina liv? Nej, kasino är för mycket av blodsdiamanter för min smak. Men detta är en psykologisk spärr, en "magkänsla". Där ser det olika ut och jag säger inte att jag är rationell utan snarare emotionell.

Känslor och börsen kan vara väsensskilt. Men en bransch man får motvilja för är svår att läsa på om. Jag tycker inte det är spännande att fundera, "undra vilka nya kreativa sätt de hittat på för att få folk att spela för mycket", utan mår närmast illa i en Las-Vegas miljö och vill därifrån. En del kan såklart tycka att detta inlägg är smörja och infantila tankar. Och de kan ha en poäng. Allt är inte svart eller rött. Men jag tror på att lufta tankar, diskutera, inspirera och lära mig. Kanske kan min uppfattning ändras? Eller din? Och alla är vi olika. Man kan såklart se investering som enbart siffror. Men jag kan inte det. Kan du?

Så här investerar jag idag - och tioårsjubileum

Bloggen har gått ner i aktivitet senaste tiden. Jag har inte lika mycket att säga utan är är nöjd och har hittat hem med dagens portfölj. Vissa skulle säga säga hittat bort. För jag är numera en global, småbolags-, Hidden-Champions investerare med fokus på värde snarare än (dyr) tillväxt. GARP gäller liksom låg nedsida. Jag vill inte dras in i det populära och högvärderade, utan är rädd för höga P/E- och P/S- multiplar. Irrationellt rädd, ja kanske. Men jag kan bara inte investera i det populära. 

Vad jag har landat i

För min del söker jag värde i det obevakade, underanalyserade och svårköpta. Att färre letar sig till vissa marknader och svårköpta bolag ger större möjligheter att köpa billiga växande kassaflöden. Låg free float kan verka avskräckande, men statistiskt är det dit man ska gå. Jag rör mig bort från USA och Sverige (välbevakat/populärt) liksom Kina (diktatur + oförutsägbart) till mindre populära länder och mindre marknader. Tesen är starka familjebolag i demokratiska länder, helst tillväxtländer. Därför landar filippinska livsmedelsbolag och indonesiskt kakel i portföljen snarare än FAANG-bolag och Alibaba.

Frågan om antal bolag har jag också landat i. Jag tror det är farligt att koncentrera hårt och det populära 3-4 bolag är inget för mig. Det är för lätt att drabbas av confirmation bias och jag skulle inte kunna sova gott pga risken för för enskilda bolagshändelser. Det är också lätt att överdriva vilken edge man har. ”Kunna köpa-edge” är den jag använder mest, dvs att jag kan köpa bolag som fonderna inte kan, men jag försöker över tid bygga upp edge på fler sätt. Det är inte det att jag inte är påläst, utan att det finns risker man inte kan förutse, som kan drabba alla bolag.

I mina ögon är det inte heller rationellt att söka edge i de bolag som är stora och populära. Ser man börserna som gigantiska auktioner är det inte i den största du lättast gör klipp. Läs på och sätt pengar på en division 3-match snarare än en VM-final. Då kan din analys oftast göra mer skillnad. 

Blogg-jubileum!

Bloggen har faktiskt passerat 10 år, så det kan vara värt att göra en viss tillbakablick. Genom åren är långtifrån allt läsvärt, men vissa inlägg tål att repeteras. Andra inlägg är närmast smärtsam läsning, där jag haft hur fel som helst (t.ex. Fortnox och Swedencare). Samtidigt är det så att vissa bolag passar vissa investerare, andra inte. Överlag så tror jag ändå att det skett en utveckling där jag steg för steg kommit fram till dagens investeringsfilosofi, vilket jag trivs med.

Läsvärt?

Här är några av de inlägg som format mig mest. Man kan säga att inläggen, eller snarare tankarna som inläggen plockat upp, i olika delar gjort att portföljen ser ut som den gör idag. De senaste åren har jag för övrigt inspirerats mycket av bloggen Framtidsinvesteringen, fonden Swedbank Robur Small Cap EM samt fondbolaget Grandeur Peak.

• Hur slå index? Hidden Champions är mitt försök 
• Hidden Champions - ett bra tankesätt? 
• Varför jag gillar familjeföretag 
• Vad kan man ha för edge? 
• Sverige går i riktning Sydafrika? 
• Ok länder att investera i? 
• Andree och Ekholm-principen
• Indonesisk tejp in i portföljen 
• Hållbara hållbara investeringar 

Kul eller nostalgiskt?

Sen finns det inlägg som möjligen kan vara lite kul, eller åtminstone nostalgiska för trogna läsare (om sådana finns).  

• Portföljen 2011
• Inköp av Vitec
• Österrikiska Posten
• Munich Re
• Skåne-Möllan
• Tyska frisörerna Essanelle
• Första aktiepuben 2013!
• Portföljen som ett fotbollslag
• Första titten på Northwest Healthcare
• Våga vägra Sino Agro
• Statistiken talar för småbolag
• Kongolesiska konglomeratet Texaf
• Reserapport från Indonesien
• Indonesiskt handbolag får kalla handen
• Gurktaler- ett märkligt litet bolag 

Det var allt för denna gång. Om 10 år får det bli ett nytt meta-inlägg, dvs inlägg om tidigare inlägg. Kanske är det lika kul som att höra journalister diskutera journalistik, vad vet jag :) Bloggar är nu också långtifrån lika "heta" som tidigare, nu sker diskussionen oftare på Twitter. Men jag tycker att bloggen fortfarande fyller en funktion för mig genom att få ner tankar, reflektera, skapa diskussion samt få värdefull input.

Ha det gott och hoppas att bloggen uppskattas! 

Value vs Growth? Och farligt att titta för mycket på sales?

Då och då hör man att man inte ska krångla till det på aktiemarknaden. Vad är det man ska satsa på över lång tid? Jo, sales growth. Growth är nyckelordet, inte value. Keep it simple och köp tillväxtaktier för hela slanten om du bara är långsiktig? 

Den enkla bilden: Sales!

Låt oss titta på en hyfsat välkänd bild som stödjer resonemanget att främst sales (revenue) och till viss del profit- growth är det som spelar roll på sikt. På 10 års horisont är det i princip uteslutande sales growth du ska gå på? Det spelar så stor roll att du nästan kan släppa värderingen? I en snabbtolkning kan P/S vara i princip hur högt som helst om försäljningen bara växer snabbt under lång tid (lex Amazon). Hur stort E:et i P/E är, eller om det finns ett E, blir också sekundärt jämfört med sales.

Men är det så enkelt som bilden visar? Låt oss först fundera på urvalet. S&P 500 gör att det gäller 500 bolag och 1990-2009 är en lång men ändå begränsad tid. Jag har inte grävt så mycket som jag borde men tror att underlaget till bilden kan hittas här (sid 15). Bland annat gör man skillnad på värdeskapande och icke-värdeskapande tillväxt. Notera att bilden gäller "top-quartile performers", vilket också bör vara en begränsning att ta hänsyn till. 

Andra källor ger en annan bild 

Vad blir resultaten om man istället undersöker 3 500 aktier över en dubbelt så lång tidsperiod, 1972 till 2017. Och inte bara tittar på "top-quartile performers"? Ja, något helt annat enligt rapporten Liquidity as an investment style. Value överpresterar då growth. De faktorer som lönat sig är låg bolagsstorlek, låg värdering, starkt momentum och låg likviditet (omsättning). Särskilt tabellen på sid 25 är högintressant: 

Den här rapporten borde dessutom vara mer relevant för den som gillar att investera i småbolag, eftersom den inte begränsas till S&P 500. Min egen modell är för övrigt att aktivt leta efter hidden-championsbolag som just har liten bolagsstorlek, låg free float (= stark huvudägare) och låg värdering. Visst kommer jag missa vissa stora tillväxtresor i hög-P/S-bolagen, men jag tror nedsidan är mer begränsad i det jag äger. Noterbart är att hög likviditet och småbolag är en dålig kombo (sid 27).

En annan källa som går i samma riktning som Liquidity-rapporten är den utmärkta sidan portfoliovisualizer. Många års data är samlade och man kan testa hur olika typer av bolag har gått. Där kan ställa Large Cap Value mot Large Cap Growth mellan 1972 och 2020. Och ja, det stämmer att US Large Cap Growth överpresterade Value mellan 1990 och 2009. Men inte mycket. Och om man ändrar till 1991-2009 eller 1990-2008 så vinner istället Value! För de flesta perioderna överpresterar Value. Och Small Cap Value framstår som en klart intressant sektor av marknaden.

Summering

Såklart finns mät- och definitionsproblem och frågan är vad rapporterna säger och i vilken mån de överlappar varandra. Och hur enskilda bolag utvecklas är en annan fråga. Men jag tycker inte man bara ska leta revenue growth och i den jakten blunda för höga värderingar eller obefintliga vinster. Det är farligt. Bilden i början är lätt att övertolka och ska inte ses som facit. Historiskt har det snarare, under de längsta och flesta mätperioderna, varit ett misstag att äga högvärderade bolag. Jfr Nifty Fifty.

Här är ett exempel på en varnande genomgång och historisk överblick, där slutsatsen är spännande, i alla fall om man som jag letar relativt lågvärderade bolag över hela världen:

Not surprisingly, we believe it is in the overlap of these two ideas, Value and Emerging, that your relative bets should go, along with the greatest avoidance of U.S. Growth stocks that your career and business risk will allow.

Jag tror att pendeln kan svänga tillbaka mot value och att värderingar och riktiga vinster förr eller senare spelar stor roll. Historiskt och statistiskt är värde att föredra framför (dyr) growth. Tillväxt är såklart både trevlig och viktig. Men inte till vilket pris som helst.

Hur navigera i dagens marknad?

 

Jag tycker det är svårt att navigera i dagens marknad. Mycket är hett, dyrt och populärt. Man kan se exempel på riktigt märkliga tillväxtstories och värderingar som är helt uppåt väggarna. Överlag finns en tendens att fokusera mycket på sales/revenue och förvärvsdriven tillväxt. Att titta på lönsamhet och värdering är inte lika populärt. Allt kokar ner till: Hur hittar man tillväxt och kassaflöden till rimligt pris i en relativt het marknad? Jo, jag försöker lösa det på två sätt:

Leta brett. Väldigt många tittar bara i USA och Europa, i alla fall om man ser till det svenska investerarkollektivet. Tittar man på fler länder finns fler möjligheter. Kan du i Sverige, Norden eller USA hitta växande och dominerande livsmedelsbolag till EV/EBITDA 10-12? Och handlas klart marknadsledande industribolag till bokfört värde? Nej, men sånt kan du t.ex. hitta i Indonesien eller Filippinerna. Och om man bara om man går till Grekland finns mycket lägre värderingar för ocykliska bolag. Visst, det ska inte vara samma värdering, men jag inbillar mig att de bolagen inte är lika populära och välbevakade, särskilt om de är små. Lokala marknadsledare kan gå under den globala radarn.

Visst tar man andra risker när det kommer till valuta och information. Men om bolagets egenskaper är desamma eller bättre (mer tillväxt, större familjeägande, annan demografi) så varför avstå? Om man får mer kassaflöde eller tillväxt för pengarna? Och även om man letar brett behöver man inte heller leta överallt. Själv väljer jag till exempel att avstå från diktaturer och auktoritära regimer eftersom det för med sig för svårbedömda risker för mig. 

Undvik heta sektorer och bolag. Så fort någonting pratas mycket om och får egna termer, är det väsentligt svårare att hitta bra möjligheter. Är något SaaS eller "Ny Teknik" är det ofta väldigt högt värderat. Möjligheterna är såklart stora, men tar värderingarna höjd för det? Och alla kan inte bli vinnare. Kalla mig konservativ men i ny teknik kommer också nya risker. Även om man går på de "säkra" bolagen finns ofta värderingsrisken. Det stora problemet är att det av naturliga skäl är mycket svårare att göra klipp när allt är välbevakat och populärt, precis som i en vanlig auktion. 

Mitt val blir att att leta i tråkigare sektorer och vara väldigt selektiv med t.ex. SaaS. Man måste inte hoppa på tåget även om man tror på järnvägen. Och jag älskar marknadsledare, men vill snarare ha okända marknadsledare än de som det pratas vitt och brett om.

Slutsatsen för mig, är att använda GARP (growth at a reasonable price) och att det blir lättare om man tittar bredare och undviker det populära. Vänd på alla stenar, helst de som färre vänder på. Det är därför jag också tittar så mycket på småbolag. Och värderingen är alltid viktig. Av mina 11 bolag värderas 10 stycken under 15 i EV/EBITDA och majoriteten under 10 i EV/EBITDA. Alla är starka nischbolag med konkurrensfördelar och hög marknadsandel. Det ger mig en trygghet att nedsidan förhoppningsvis inte är alltför stor (även om sånt aldrig går att veta). 

Hur navigerar du i dagens marknad?

Hur slå index? Hidden Champions är mitt försök

På senare tid har jag funderat mycket på mitt investerande och kommit fram till att jag verkligen vill äga Hidden Champions. De är till sin natur ofta mindre bolag och inte välkända. Det är såklart inget fel på storbolag, utan det handlar om att göra en sak och försöka göra det bra. 

Långsiktigt så tror jag att man ska hitta, och utveckla, den stil som passar sin personlighet. Kanske är det en psykologisk brist att jag har svårt att äga det populära, men jag tror det är rationellt att försöka maxa sina fördelar. Du kan som småsparare köpa bolag som fonderna ännu inte kan pga sämre likviditet. Detta kan man utnyttja till sin fördel. 

Det jag menar framkommer av 

• Mitt tidigare inlägg om edge. Det är helt uppenbart att egden kan vara större i mindre bolag. Du kan t.ex. köpa bolag som fonderna inte kan köpa. Du har ett större utbud av kvalitetsbolag, och växer bolagen kan de senare bli intressanta för fonderna. 
• Grandeur Peaks bild som visar att 70 procent av pengarna går in i de 5 procent största bolagen.  
• Det synsätt som Focused Compounding har, de letar uteslutande efter "overlooked" stocks. 
• Hidden Champions-begreppet, se tidigare inlägg. Notera att jag inte enbart letar efter "äkta" sådan utan accepterar de som är etta i ett land, inte kontinent. Kanske borde jag kalla dom domestic eller local champions?
• En helt fantastisk rapport om vad som statistiskt lönat sig

Förutom att gå efter tycke och smak och vilken stil som passar bäst för personligheten är det viktigt att ha koll på statistik. Om man har ambitionen att slå index är det ett viktigt att ha en idé om varför och hur man ska göra det. Låt oss bli lite vetenskapliga!

Fyra viktiga faktorer

Rapporten Liquidity as an Investment Style är extremt bra och går igenom vad som statistiskt lyckats under de senaste 40 åren. Nyheten är att låg likviditet bör jämställas med andra statistiskt säkerställda strategier för överavkastning som lägre värdering och mindre bolagsstorlek. Se gärna tabellerna på sida 25 och framåt, och detta tar jag med mig:

• Lägre likviditet är ett plus. Det är då naturligast att leta på de jaktmarkerna. I princip alla mina bolag är familjebolag, vilket i sig ger lägre likviditet. Överavkastningen vid lägre likviditet gäller för alla bolagsstorlekar, men är särskilt framträdande för små bolag. Observera att hög likviditet är livsfarligt för små bolag. Av mina 11 bolag har 10 en free-float under 50 procent och många kring 30 procent.
• Mindre bolagsstorlek är ett plus. Det är utan tvekan statistiskt säkerställt att mindre bolag går bättre än större bolag. Mitt fokus kommer att vara på nanocaps, microcaps, smallcap, och ibland midcaps. Largecaps och Megacaps är inget för mig. Av mina 11 bolag är 1 nanocap 4 microcap och 6 smallcap.
• Lägre värdering är ett plus. Bolag med låg värdering går går generellt bättre än de med hög värdering. Jag äger i princip bara rimligt värderade bolag. Av mina 11 bolag värderas 10 värderas under 15 i EV/EBITDA och majoriteten värderas till under 10 i EV/EBITDA.
• Kursuppgång föder kursuppgång. Jag har själv svårt att tillämpa den eftersom man tittar på kursen, inte bolaget. Men statistiskt finns det en förlorar- och vinnareffekt i form av att förlorare oftare fortsätter gå dåligt. Jag borde ifrågasätta förlorarbolag mer för att se om något förändrats i bolaget. Men jag kommer inte sälja på dålig kursutveckling. Det som händer i bolaget är avgörande.

Med detta i bakhuvudet blir frågan, vad ska man leta efter? Jag kommer (fortsatt) försöka leta efter mindre likvida bolag, lägre marketcap, och låg värdering. Såklart finns många viktiga faktorer förutom detta och det här är bara en av oändligt många möjliga strategier. Ett annat viktigt perspektiv är fritt kassaflöde. Fick via Twitter (tack @TheGruvfyllo) även tips om denna fantastiska tabell.

Vad är en bortglömd (overlooked) aktie? 

Jag vill att aktierna jag äger ska vara overlooked. Men för vem? Och i vilket perspektiv? I och med att kapital är globalt tycker jag man ska se det som hur välkänt och lättköpt det är för en global fond. Vilken tröskel eller hinder finns för att köpa? Noterbart är att free float ofta är lägre i just familjebolag eftersom familjen sitter på en stor andel av aktierna. Dessa frågor tror jag kan vara vägledande: 

• Vilket marketcap?
• Vilken free float? 
• Vilket land? Indonesien är mer okänt än USA.
• Vilken lista i landet? First North vs OMX
• Hur många analytiker följer? Noll eller tio?
• Är globala fonder inne i bolaget eller lokala?

Egentligen är det inte något konstigt, utan bara att vissa egenskaper är avskräckande eller jobbiga för fonderna. Nej, det där kan vi inte köpa, det går inte. Nej, i det där landet tittar vi inte, det är utanför vårt mandat. Nej, den där listan kan vi inte köpa på, etc. 

Summering

Mitt fokus blir att äga/köpa de 10-20 bästa nanocaps, microcaps eller smallcaps jag kan hitta och behålla dem så länge de är midcaps och har inslag av att vara overlooked. Fokuserad diversifiering med andra ord utifrån min strategi. Fokuserad till mindre bolag, men diversifierad på upp till 20 bolag. 

Mycket handlar om att ett stort insynsägande/familjeägande är negativt för fondbolag, som inte kan köpa in sig, medan det egentligen är något positivt. Fonder letar efter lättköpta och välbevakade bolag snarare än bortglömda och svårköpta Hidden Champions.

Vad tror ni om denna strategi? Jag fattar att det kan finnas andra skäl till att man inte vill äga bolag med lägre likviditet, men statistiskt borde man gå just åt det hållet. I det bortglömda, underanalyserade, svårköpta och billiga finns större möjligheter! Eller hur? Och sätter man krav på att bolagen ska vara champions (marknadsledare) så går man inte ner i kvalitet.

ESG på landsnivå och Kina-tankar

 

ESG är ett populärt och närmast uttjatat ämne. Men inte ur alla perspektiv. Via Twitter dök en intressant frågeställning upp (se nedan). Ja, om ESG är viktigt på bolagsnivå, varför inte också på landsnivå? Hur mycket ESG är diktaturer och auktoritära regimer egentligen? Det här går i linje med vad jag själv brukar anse, att alltid undvika diktaturer och auktoritära regimer. 

Se min strategi och vilka länder som för mig är okey att investera i och vad jag anser vara hållbara bolag. Mycket handlar för mig om rankingen i demokratiindex. Redan på dikatur/auktoritär regim tycker jag själv allt blir för oförutsägbart, så det är inte alls enbart Kina detta handlar om, men det är ett tydligt och färskt exempel.

Kina-risk som exempel

Bakgrunden till att ämnet är de senaste turerna för H&M och Nike. Kritiserar man tvångsarbete det minsta blir man blockad som bolag i Kina. Det är nog bara att acceptera att kinesiska staten har sista ordet för kinesiska bolag. Och det finns också tecken på att kinesiska företag samlar data som går till staten. Och då är det inte bara för oförutsägbart utan för dåligt och man kan ifrågasätta "moat" om de har en statlig tvångströja på sig i sitt agerande. 

Hong-Kong då, det är ju inte Kina? Visst, men nog blir det allt snabbare blir en del av Kina (innan 2047). Och för mig är det för stor, eller i alla fall för svårbedömd politisk risk kopplad till både börs och bolag. Den här artikeln visar på flera risker. Och bara att det ens diskuteras att utesluta börsen från dollarsystemet gör mig rädd. Nej, Hong-Kong är, och framförallt blir, för mycket Kina för mig. 

Bolag som säljer till Kina då? Har de inte samma risker men större? Är inte utländska bolag ännu större mål? Nja, det är skillnad på att bli styrd av Kina och att påverkas av Kina. Kina kan aldrig bestämma över ett utländskt bolag. Men ja, Kina-risken får skruvas upp och jag ser Kina-exponering som en riskfaktor och föredrar försäljning i länder som Indonesien, Singapore och Filippinerna. Därmed inte sagt att Filippinerna är oproblematiskt, men det är demokratiskt.

Sen finns det en nivå till och det är redovisningen. Nog finns det tveksamheter i många länder, men Luckin Coffee avskräcker. Och AliBaba är ett exempel där åtminstone jag skräms av redovisningen och alla turerna kring Jack Ma (därtill kan man lägga ett latent avlistningshot). 

ESG-på landsnivå finns, via en spännande ETF

Hållbarhet på landsnivå finns i form av en ytterst spännande Emerging Markets ETF med fokus på Life and Liberty. Tror inte den går att köpa i Sverige men de har ett riktigt intressant upplägg: att undvika diktaturer och att vikta efter frihet. Här tycker jag man har lyckats med hållbarhet i praktiken på ett annorlunda och inspirerande sätt. Läs mer om ETF:en, se deras index och deras faktablad.

Om fonder med stora hållbarhetsambitioner höll sig till sådana länder skulle det vara mer konsekvent. Detta filter saknas i ESG-diskussionen. Precis som hållbart sparande nog inte ska gå in i kol eller casinon kanske det inte heller ska gå in i diktaturer? ETF:ens viktning är härligt uppfriskande istället för alla "hållbarhetsmärkta" fonder som friskt smattrar på med Alibaba och Tencent. En rolig detalj med fördelningen är att Swedbank Robur Small Cap EM (en favoritfond) är tunga just i Taiwan och Sydkorea. Sen har visserligen Taiwan en Kina-risk i form av att invasion finns på kartan, men det är en annan sak och förhoppningsvis worst case.

Vidare läsning på om ESG på landsnivå finns i denna artikel hos FT som efterlyser ett D i ESG: 

What percentage of their portfolios is allocated to countries that are Partially Free and Not Free? Did their portfolio allocation increase for countries whose democracy score has fallen significantly in the previous year? Fund managers could display such measures to their clients, as they do with ESG. What is at stake is not trivial, and timing is of the essence. We must add a D to ESG right now. 

En helt motsatt Kina-syn 

Man kan såklart vända på det och fråga sig vad det tjänar det till att utesluta Asien största finanshub (HK). En helt annan och positiv ingångsvinkel finns representerad av Alibaba-köpande Charlie Munger, duktiga Alexander Eliasson och GlobalStockPicking (som alltid gräver fram nya fina Kina-case) och Wasatch, som liknar landet vid USA på 1960-talet. Coeli säger också "betta aldrig emot kineserna" och att de ska kika på HK-bolag. Och den satsning som Nordic Asia group gör är i sig klart spännande. 

Man kan ju neutralt se Kina som världens snart största ekonomi och att utesluta Kina/Hong Kong är är då lätt drastiskt. Ungefär som att skippa USA-aktier. En enkel tanke är att det finns bra bolag precis överallt och att det jag tar upp kan ses som en risk bland andra, vilken för det första kan vara överdriven. Den risk som finns kan också kompenseras via mer kunskap, mer tid i analysen och lägre andelar än annars. 

Synpunkter?

Hur ser du på ESG på en landsnivå? Undviker du vissa länder helt? Jag kan inte komma ifrån att det, för mig innebär en för stor risk att investera i diktaturer och auktoritära regimer. Även om risken måhända är låg är den svår att bedöma och det tar emot att investera i diktaturer där ju allt kan hända. Att tex Pareto nyligen säger att "alla våra brokers just nu har stoppat köp i Hong Kong för våra kunder, till följd av US/Kina sanktioner" tycker jag visar att det finns en risk kopplad till börsen.

Jag gör ungefär som ETF:en och tittar på länder med stor frihet (demokrati) och är mycket tryggare med bolag i sådana länder. Ska man investera i diktatur-bolag måste man både vilja det och verkligen veta vad man gör. Tycker det är rationellt att avstå, men det är såklart ett tyckande. Vad tycker du? För egen del önskar jag också att DESG börjar diskuteras istället för enbart ESG, det vore faktiskt mer konsekvent.

OBS! Kina får mycket kritik, men i mitt fall handlar det om alla länder med auktoritärt styre. Japp, jag är Kina-regim-kritiker och men det gäller också länder som Sudan, Förenade Arabemiraten och Ryssland, även om de tre senare faktiskt faller bättre ut i ett demokratiindex.