Aktuell portfölj och affärer

Det är märkliga tider. Antingen så bevittnar man en tågkrasch i slow-motion eller så är farhågorna överdrivna. Jag vet inte men är oroad och väljer att ha större kassa än normalt, nu på ca 25 procent, även om det är tillfälligt.

Vill uppdatera vad som hänt i portföljen. Genomgående teman är fortsatt konsumentvaror, mjölkprodukter, indonesiska småbolag, IoT, och superstarka bolag i NZ/Australien. Portföljen är ovanligt fokuserad men kan tänka mig att lägga in några ytterligare bolag framöver.

Portföljen

A2 milk (26 procent)

Detta är ett kärninnehav och typexempel på bolag jag vill äga. Konsumentvaror, stark moat, unik produkt, stor nettokassa. Mycket stark efterfrågan i Kina och nödvändiga produkter som mjölkersättning prioriteras högt i logistikkedjor. Inhemska livsmedel kan ha tappat i förtroende. Riskerna är att USA-expansionen riskerar att bromsa in ifall Corona-tider gör det svårare att få ut produkterna. Ser man framåt är jag hoppfull, men jag ökar inte när jag har så hög andel.

Kri-Kri Milk (11 procent)
Grekisk Yogurt bör vara stabilt, livsmedel behövs alltid. Hur grekiska börsen går är frågan och om bolaget svänger i takt med det. Men på sikt tror jag det blir skillnad på bolag och börs. Har sett det här som ett läge att öka och jag hoppas att Europa vänder vid något tillfälle.

Italtile (9 procent)
Mitt enda sydafrikanska bolag. Extremt stabilt kakel-bolag. Låga skulder, äger fastigheterna, har "hela kedjan", demografisk vinnare. Risken är valutan och landet där Moodys nyligen sänkt kreditbetyget. De har i alla fall produkter mot fattiga, medelklass och rika. Kan delvis gynnas av att ZAR går ner eftersom det slår mot importörer och de dominerar den inhemska produktionen. Man kan notera att Sydafrika stänger landet i 21 dagar. Kan tänka mig att öka om kursen är svag.

Micro-Mechanics (9 procent)
Välskött, kapitallätt IoT-bolag. Cykliska inslag, men de bör inte bromsa in helt såsom Somero riskerar göra. Det fina är att produkterna förbrukas vilket ger ett inslag av återkommande intäkter. Singapore har hanterat Corona bra men en risk är att fabriker kan tvingas stängas och efterfrågan kan vara svag framöver.

Ekadharma (7 procent).
Extremt billigt indonesiskt värdecase och tejpbolag. Mer cykliskt än Ultrajaya, men billigt och spritt på många olika branscher precis som banker. Valuta är risken och i vilken mån tillverkning dras ner. Har fabriker i Malaysia, finns säkert risk för tillfällig nedstängning. Demografisk medvind på sikt.

Altium (5 procent)
Det nya bolag jag bygger upp en position i. Få globala mid-caps är världsledande, har återkommande intäkter (SaaS) och en tydlig megatrend i ryggen (IoT). Allt handlar om nischade programvaror för att rita kretskort. Dyrt bolag, men kvalitet kostar.

Ultrajaya (5 procent)

Mjölk, te och ost i tillväxtland. Superstabilt sett till verksamhet. Demografisk medvind och ökat mjölkdrickande är en strukturell trend. Att varorna inte kommer ut i butikerna (eller personer går dit) är såklart risker, men svårt att hitta så mycket stabilare grejer sett till bolag (hoppas jag). Frågetecknet är risker kopplade till land, valuta och ökad konkurrens, förutom Corona.

Taokaenoi (3 procent)
Är under utvärdering. Kommer öka eller sälja när krutröken har lagt sig. Tror på produkten och på temat "nyttiga snacks i asien" men bolaget har inte alls levererat. De har en tendens att drabbas av oturliga händelser titt som tätt, även om de på intet sätt kan lastas för Corona-krisen.

Superlon (2 procent)
Också under utvärdering, och kan komma att säljas. Är tveksam om de är tillräckligt starka, ser däremot (förrädiskt?) billigt ut så jag har inte kommit till skott. Man kan inte längre handla i Malaysia så frågan är behåll eller sälj.


Gjorda affärer 

Jag har sålt allt i Decisive Dividend, efter att de meddelade problem för deras bolag Hawk. Några dagar senare meddelar de att de ställer in utdelningen. Visserligen säkert ett vettigt beslut i detta läge, men man kan konstatera att deras bolag just nu inte lär gå bra, vilket märkts på kursen.

För egen del så har jag haft fel om detta bolag. Jag har varit för optimistisk, inte sett risker, och inte tagit in negativa åsikter. Till mitt och bolagets försvar är det en extrem situation i Kanada vilket inte var lätt att veta i förväg och många bolag har rasat. Men det jag tar med mig, och kommer skriva mer om, är att alltid köpa bolag med låg skuldsättning. Det exceptionella kan hända. Sedan håller jag tummarna för Decisive, och hoppas de kommer ur det här helskinnade, men risken är för stor för mig. Kommer följa dem fortsatt då jag lagt mycket energi på detta bolag.

Andra affärer är att jag har ökat i Altium och i Italtile. Bygger upp en position i Altium som ska få en större plats i portföljen, över tid.

Synpunkter
Vad tittar ni på? Vilka bolag har ni gått bort er i? Och hur ser era portföljen ut i dagsläget?

Reserapport från Indonesien #1

Jag tillbringade två veckor på Bali (Indonesien) och nu kommer rapport ur ett investeringsperspektiv. Blev en del spaningar här så rapporten delas upp i två inlägg. Det första jag möttes av på plats var lustigt nog Avanza... men inte banken då utan Toyota Avanza. Överlag är japanska bilar och mopeder/motorcyklar väldigt populära. Mer än svenska banker :-)

Skillnaderna mot Thailand är att Indonesien var snäppet varmare, ännu vackrare och att folk är bättre på engelska. Men vi pratar om Bali, så man ska nog inte dra alltför stora växlar om Indonesien i stort.

Bolagsspaningar
På Bali kom jag i kontakt med många konsumentbolag. Exempel på starka varumärken är såklart Coca-Cola men lokala aktörer som Bintang och Ultrajaya syntes mycket, nästan ännu mer.

Ultrajaya - herre på hyllan?

Första bolaget jag stötte på fanns i portföljen! Väl på hotellet ville jag undersöka närmsta minimarten, med aktiesolglasögonen på. Jag öppnade dörren, tog ett kliv in och tittar till höger, och se där, den enda mjölken i hela butiken är Ultramilk från Ultrajaya! Är man ensam i den närmsta minimarten, ja då har man något särskilt. Ultrajaya delade också kyl med Bintang (se nedan) och Coca-Cola. Starka lokala varumärken!

I butikerna hade Ultrajaya också stora hyllplatser även om det givetvis fanns andra mjölkprodukter. I de allra flesta fall hade de klart bästa läget. Deras Te-produkt, Teh Kotah är däremot inte lika framträdande. Mjölken hade ett eget kylskåp (tänk Coca-Cola) så man kunde ta kall mjölk om man ville.

Huvudkonkurrenterna är Indomilk som ägs av Infofood och Frisian Flag som jag inte såg så mycket av, kanske inte starka på Bali? Diamond Milk och Greenfields var mer framträdande.

Ett minus som ska tas upp med Ultrajaya är att de tyvärr inte växer så snabbt. Och i senaste rapporten blev det en, förhoppningsvis tillfällig, vinstminskning på 30% pga ökade kostnader. Ska bli mycket spännande att se hur bolaget påverkas av deras nya satsning på en jättefarm, där ett bygge inklusive kossor, ska stå klara i juni.

Slutsats: Jag borde kanske öka i något som dominerar så stort. De bör ha en stark "moat" i varumärke och distribution. Men håller tillväxten...? Är kostnadsökningarna tillfälliga? Och räcker det med A2 i portföljen? Nja, A2 är mjölk till dubbla priset, och pulver är deras huvudprodukt!

Arla finns i Indonesien!
Kraft har sin givna plats i Indonesiska kyldiskar. Ultrajaya har ett samarbete dem sedan 1980-talet och ett joint venture sedan 1994 (30% ägande). Här ser man dem på butikshyllan brevid Arlas färskostar med exotisk smak!

Arla har i sin tur ett samarbete med nämnda Indofood men jag ser inte någon direkt överlappning av produkter. Ändå kul med något välbekant i hyllorna även om de smakerna knappast är så populära i Sverige.

Bintang - starkare än Coca Cola?
Bintang är något du inte kan missa om du vistas på Bali. Detta inhemska öl är långtifrån hemskt och finns på alla menyer och reklampelare. Bolaget bakom ölen är Bintang Multi som till största delen ägs av Heineken. Precis som banker är ett spel på landets tillväxt kan öl vara det. Mer i plånboken, eller fler myndiga plånböcker innebär mer öl.

Bolaget lär ha extremt starka konkurrensfördelar: Varumärkena, distributionen (tunga varor), importtullar för utländskt öl och tillverkning i landet. De äger också andra varumärken som Heineken och Guiness. Alla konkurrensfördelar är lokala och det gick knappt att hitta annan öl. Negativa aspekter finns också, särskilt politisk/religiös risk pga muslimskt land. För att göra en sådan här investering måste man få kläm på ämnet alkohol i Indonesien och fråga sig om det kan komma mer restriktioner än att alkohol förbjudits på minimarts 2015.

Jag är inte helt såld på att investera i alkohol i sig men "moaten" och nyckeltalen lockar. ROE ligger tex mellan 80-140% senaste åren = extremt lönsamt, men tillväxten är ganska svag. Påminner om Unilever Indonesia, men tror de är ännu svårare att rå på. Kuriosa är att Kopparbergs missat (?) chansen att vara först på cider i Indonesien eftersom Bintang/Strongbow hann före. Bolaget är innovativt och kommer med nya produkter och regleringen borde vara mindre farlig för öl än för starkare varor.

Slutsats; Investerar inte i öl men får nästan överväga det pga detta bolag. Här finns en under-radarn-investering men alkohol i muslimskt land avskräcker något. Kanske en egen analys trots allt?

Taokaenoi - starkt sjögräs långt i från botten

Taokaenoi nämnde jag i Thailandsinlägget, men intressant nog har de riktigt bra lägen även i de Indonesiska butikerna. Det är imponerande att de tagit sig in i ett så stor land på så kort tid, något måste de göra rätt i kontakter med butikerna. Indonesien står för en väldigt liten del av försäljningen (2-3 procent) men nog finns potential till ökning om produkterna faller i smaken. Framförallt lär det bli fler och fler butiker och då kommer man få en högre Taokaenoi-exponering som vanlig Indonesisk konsument.

Det jobbiga är att jag inte sett någon faktiskt äta eller köpa Taokaenoi. Men finns de i hyllorna lär det köpas. Visst kan det vara så att solen redan slocknat (vilket vi på jorden märker 7 minuter senare) men man får liksom utgå från att de köps eftersom de fanns i butiken.

Ekadharma International - full rulle?

Efter några försök lyckades jag äntligen få tag på en rulle Daimaru-tejp. Bolaget bakom dem, Ekadharma International, finns i portföljen och står för cirka hälften av tejpen i hela landet. Kul att veta att bolaget och dess produkter finns på riktigt, haha :-) Skämt å sido så har de nyligen gått in mot konsumentmarknaden och de hade bästa hyllplatsen i butiken där jag hittade tejp.  Extremt få mätpunkter här men alltid något. Och de riktar sig mer till företag, så detta köp var mer en kul grej, hur sjukt det än låter :-)


Slutsatser
Det jag tar med mig är att Ultrajaya kan vara värt en högre andel. Jag måste också definitivt kolla vidare på Taokaenoi men också Bintang trots att produkten (öl) väcker frågetecken. Går vidare med ytterligare spaningar i nästa inlägg! Då blir det livsmedelsbutiker, H&M mot Matahari, och det mest oglamorösa monopolbolag du någonsin hört talas om!

Avslutar till sist med en investeringsrelaterad familjebild där Unilever, Ultramilk och Taokaenoi poserar framför kameran och hälsar :-)

Portföljuppdatering och nyheter i bolagen

Efter ett antal affärer är det läge att summera portföljen på höstkanten. Ni får stå ut med viss upprepning men kolla gärna de stycken som börjar med "nyheter". Portföljen består av femton bolag med stor global spridning.

Savaria (15 procent)

Trapphissar, villahissar, ramper och bilanpassning är så osexig verksamhet man kan tänka sig. Ett kärninnehav där värderingen är det enda som gör mig tveksam. Annars har den allt: Lågt marketcap, snabb tillväxt, stigande utdelning, inga skulder, familjeägt, ocykliskt och en megatrend i ryggen.

Caset är simpelt: 10 000 personer fyller 65 år i Nordamerika varje dag. Marginalen ökar genom vertikal integration där de äger tillverkning, försäljning och installation. Jag har inte hittat ett bättre spel mot "grå tillväxt" i väst med en liten fot inne i Kina som bonus.

Nyheter sedan sist är utdelningshöjning, månadsutdelning och att den Kina-baserade sonen tagit plats i ledningen. Det luktar byte på VD-posten framöver. Man har också rekryterat en person med stor affärserfarenhet i Asien, så jag tror de kan skruva upp aktiviteten där framöver. I Sverige så kommer en konkurrent att noteras, Handicare. Är inte lika sugen på att äga dem pga sämre siffror, något svagare marknadsandelar och fokus på Europa som är "sämre" i sammanhanget. Men obligatorisk läsning i prospektet om branschen (sök t.ex. på Savaria). Noterbart är att Savaria och Handicare tycks vara de enda sätten att investera i sektorn som annars domineras av icke-börsnoterade familjebolag.

Kanada, 13.9 CAD, yield 2,6 %, P/E ttm 40 
Inköpsår 2016, 76 ägare hos Avanza, marketcap 460 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild


Northwest Healthcare REIT (10 procent)
Stabil högutdelare som äger sjukvårdslokaler i Kanada, Tyskland, Brasilien och Australien/NZ. På grund av diversifieringen börjar bolaget bli som en nischad globalfond inom sjukvårdsfastigheter. Gynnas av demografiska förändringar och en "first mover" som sluter avtal med sjukvårdskedjor världen över. Ett kärninnehav som genererar fint "kassaflöde" genom sin månadsutdelning.

Nyheter? Inte mycket, men de tuggar på fint. Utdelningsandelen sjunker och jag skulle inte bli överraskad om de höjer utdelningen framöver. Bolaget börjar också få en storlek som gör att de rikta in sig mot institutionellt kapital, vilket de pratat om i presentationerna (oklart exakt vad det innebär).

Kanada, 11.33 CAD, Yield 7,1 % (högutdelare) 
Inköpsår 2014, 1 218 ägare hos Avanza, marketcap 800 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Discovery Ltd (9 procent)
Discovery ett av världens mest innovativa försäkringsbolag, som genom belöningar och beteendevetenskap minskar kundernas skadefrekvens. Många försäkringsbolag jobbar med att sätta rätt pris och bedöma risk, men få arbetar så aktivt med att förändra risken. Vitality-modellen håller på att rullas ut världen över och de är etta i Kinas premium-marknad genom samarbete med Ping An. Risken ligger i att de är ett sydafrikanskt bolag men de har ökande andel utländska inkomster vilket ger en valutahedge. Räknar med att investeringarna kommer bära frukt, de söker bl.a banklicens.

Nyheter? Jag valde att minska mitt innehav något för att få ner vikten mot Sydafrika.

Sydafrika, 142 ZAR, Yield 1,3 % P/E ttm 20 
Inköpsår 2010, oklart ägande hos Avanza, marketcap 6 700 M$
Bra fonder som äger: Wasatch

A2 milk (9 procent)

Nyzeeländskt mjölkbolag som har något unikt, nämligen mjölk som man inte får ont i magen av. Har tittat på en hel del mjölk- och sojamjölksbolag men fastnat för detta. Mycket stark tillväxt de senaste åren, Australien är basen men de växer i UK, USA och Kina. Produktegenskaperna gör att bolaget bör ha högre potential i länder där vanliga mjölkbolag lättare går bet och de är en "disruptör" i en klassisk bransch. Däremot är de ett populärt bolag (i NZ) och VD:n har en tråkig tendens att sälja aktier, vilket tillsammans med värderingen är negativa faktorer.

Nyheter? Ja, kursen har fullkomligt rusat vilket visserligen är trevligt men skapar fallhöjd. Dyrt, men väljer nog att sitta kvar då jag tror att produkterna kommer accepteras av fler och fler och att de har något unikt och en lång resa kvar. De har också fått det där efterlängtade tillståndet att sälja i Kina från 2018. Något att hålla utkik på är om insynspersoner säljer (ännu) mer aktier.

Nya Zeeland (AU), 5,86 AUD, yield 0 % P/E ttm 52 
Inköpsår 2017, oklart ägande hos Avanza, marketcap 3 380 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Decisive Dividend (8 procent)

Kanadensiskt investmentbolag som i dagsläget bara äger två bolag: Blaze King (braskaminer) och Unicast (slitdelar). Men båda bolagen växer, har starka kassaflöden och goda marginaler. Tveksamheten gäller ledningens kompensation/optioner som är väl tilltagen. Ett litet bolag är också extra känsligt och Braskaminsbolaget är inblandat i en process. Allt sammantaget är ändå tesen att hålla i aktierna, få utdelning och höjningar (av starkare kassaflöden) samt att fler bolag kommer köpas upp. Extremt hög potential, men inte utan risker.

Nyheter? Händer inte så mycket, senaste rapporten var helt okey och den stora frågan är när/om de köper ett ytterligare bolag. Känslan är att de har tålamod och inte kommer köpa för dyrt.

Kanada, 4.42 CAD, yield 8.1% (högutdelare) 

Inköpsår 2016, 57 ägare hos Avanza, marketcap 22 M$

Bra fonder som äger: Ingen särskild

Vitec (8 procent)

Äger och utvecklar affärssystem vilket är en stabil verksamhet med hög andel återkommande intäkter. Ett av de få svenska bolag som tydligt lyckas förklara sina konkurrensfördelar. De gör mängder av förvärv vilket möjligen är en risk. Har ändå god förvärvshistorik och lär fortsätta vad de gör i många år. Däremot undrar man hur återväxten i ledningen ser ut till den dag Lars-Olov vill dra sig tillbaka.

Sverige, 82 SEK, yield 1,2%, P/E ttm 32
Inköpsår 2012, 1564 ägare hos Avanza, marketcap 265 M$
Bra fonder som äger: Grandeur Peak

Somero (7 procent)

Lasermaskiner som fixar ytterst jämna betonggolv för t.ex. affärslokaler, parkeringsplatser och industribyggnader. Deras roll är att bygga, sälja och "supporta" maskiner till byggentreprenörer. USA är den överlägset största marknaden, men de de växer i hela världen. Gynnas av högre byggkrav och nya byggnader för automation och e-handel. Risken är att bolaget är kopplat till nybyggnation och därigenom något cykliskt.

Nyheter sedan sist är att de som tur var inte drabbades av orkanen i Florida, där huvudkontoret ligger. Jag har valt att minska positionen något eftersom bolaget ändå är rätt cykliskt och USA-fokuserat. Samtidigt är de en kassako som slår till med extrautdelningar då och då, senast i somras.

USA/GB, 275 GBX , yield 3,1%, P/E ttm 12
Inköpsår 2016, oklart ägande hos Avanza, Marketcap 208 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Famous Brands (6 procent)

Afrikas ledande snabbmats/cafeföretag med svårslagen historik. Nästan 30 procents årlig totalavkastning sedan 1994. De äger hela kedjan: tillverkning, logistik, franchise, och har ett 30-tal varumärken. Hela Afrika återstår att växa i men en risken är att Sydafrika går trögt. Konkurrensfördelarna är också svagare utanför Sydafrika, men de byggs upp. En fjärdedel av verksamheten finns i UK. Just nu ingen utdelare pga ett skuldfinansierat jätteköp i UK, men historiskt har de varit skuldfria och utdelningen lär kunna återupptas om något år. 

Sydafrika, 117 ZAR, yield 0 % P/E ttm 28 
Inköpsår 2010, oklart ägare hos Avanza, marketcap 860 M$
Bra fonder som äger: Arisaig, Wasatch, Fundsmith

Livechat Software (6 procent) NYTT

Polsk IT-bolag som är att se som en global spelare i LiveChat-branschen. Ett spel på ökade kontaktytor mot kunder och förbättrad kundservice. De har ett särskilt fokus mot e-handel och premiumsegmentet av LiveChat-branschen. Senaste rapporten var nog hyfsad, men mottogs inte väl av marknaden. Valutaeffekter var en stor förklaring till sämre tillväxt. Tyvärr har ledningen minskat sitt innehav. Aldrig bra, men jag tror på caset och de äger fortfarande mycket aktier. En rolig sak är att LiveChat kommit igång med funktionen Botengine, som vid en första titt verkar lovande.

Plolen, 48 Zloty, yield 3 %, P/E ttm 27
Inköpsår 2017, oklart ägare hos Avanza, marketcap 336 M$
Bra fonder som äger: Grandeur Peak

Ekadharma (4 procent)

Indonesiskt tråk-tejpbolag som kan vara mest undervärderat av alla bolagen i portföljen. Handlas under bokfört värde, har god historik, utdelning och är verksamma i ett tillväxtland. Osäkerheten består i att bröderna tejp äger 75% av bolaget och man inte riktigt vet vad de vill på sikt. Låg värdering och hög marknadsandel (ca 50%) gör ändå att jag vill äga bolaget. Om allt faller på plats skulle de kunna vara en 10-bagger, men Indonesiska nanocap-bolag kan i och för sig förbli under radarn hur länge som helst. Vill ha dem i portföljen men vågar inte ha en hög andel.

Indonesien, 635 IDR, yield 2,5 %, P/E ttm 6
Inköpsår 2017, oklart ägare hos Avanza, marketcap 32 M$
Bra fonder som äger: Ingen fond i sikte än!

Logistec (4 procent)
Hamnar och vattenledning/miljö som fick mera tid och den kursmässiga svackan var tillfällig.

Nyheter är att de fått fart på verksamheten vilket syns i senaste rapporten. En spännande sak är referensprojektet i Kanada nämns i denna högst ospännande guide till branschen. Logistecs dotterbolag står också för den första re-liningen av stora vattenrör i Australien. Är man först på en kontinent har man något särskilt.

Kanada, 39.5 CAD, yield 0,9 %, P/E ttm 24 
Inköpsår 2016, 14 ägare hos Avanza, marketcap 400 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Sealink (4 procent) - NYTT

Reserelaterat bolag i Australien som kan rida på en ökad turism över tid. Som en blandning av Strömma Kanalbolaget och Gotlandsbolaget (lånat från Framtidsinvesteringen) men i en tillväxtregion. Turismen till Australien ökar stadigt, understödd av en allt rikare asiatisk medelklass. En stor inspiration till inköpet är den fantastiska Hidden Champions-fonden som har en mycket intressant presentation här. Missa inte den!

Australien, 4,28 AUD, yield 3 %, P/E ttm 18
Inköpsår 2017, oklart ägare hos Avanza, marketcap 340 M$
Bra fonder som äger: Hidden Champions fund

eWork (4 procent)
eWork lär gynnas av ett förändrat arbetsliv och digitalisering. Som starkaste konsultförmedlaren kommer de förhoppningsvis vara i förarsätet men frågan är om de har något säkerhetsbälte vid en krasch. När konsultmarknaden aldrig varit hetare är jag inte bekväm med alltför hög andel, men kan tänka fel här. De starka trenderna kanske trumfar konjunkturen. Se även aktieingenjörens tankar för en mer positiv syn.

Sverige, 106,5 SEK, yield 3,8 %, P/E ttm 23
Inköpsår 2013, 4 792 ägare hos Avanza, marketcap 226 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Ultrajaya (4 procent) - NYTT
Efter långt funderande slog jag till och köpte in Ultrajaya till portföljen. Ju mer jag funderat, desto mer har jag kommit fram till att det är ett bolag jag inte bara vill utan måste äga. Ledande konsumentbolag i tillväxtland, högst marknadsandel, strukturell tillväxt, stabil historik och diversifiering genom mjölk, te och ost (via Joint Venture med Kraft). Me like!

Indonesien, 1250 IDR, yield 0,5 %, P/E ttm 18,5
Inköpsår 2017, oklart ägare hos Avanza, marketcap 1 070 M$
Fonder som äger: Wasatch

Matahari Department Store (2 procent)
Indonesiskt klädbolag som inte levererat. Bättre siffror än H&M, och den ledande aktören i landet, men ungefär samma tråkiga kursresa. Skillnaderna är att Matahari enbart verkar i ett tillväxtland där medelklassen bör få det bättre och köpa mer. Logistik och expansion är också hanterbar på ett annat sätt när vi talar om 200-250 butiker i ett enda land som i sig också har vissa inträdesbarriärer.

Nyheter: Kursen har rasat ytterligare och investeringen är en genomusel historia. Orsaken är en slags vinstvarning i halvårsrapporten där helårsutsikterna inte bedöms som goda. Bolaget är under övervägande och har ofrivilligt blivit mer högutdelare än tillväxtbolag (inte lika trevligt!).

Indonesien, 9 200 IDR, yield 5 %, P/E ttm 12
Inköpsår 2015, oklart ägare hos Avanza, marketcap 2 000 M$
Fonder som äger: Wasatch

Tårtdiagram på andelar
Och ett klassiskt tårtdiagram på fördelningen:

Synpunkter?
Vad tror du om portföljen? Ska något bolag bort? Vilket skulle du öka eller minska i?

Som det är nu är jag relativt nöjd. Funderar på att sälja av Matahari men vill nog vänta. Överväger minskningar i A2, eWork och Somero. De två senare pga cykliska risker. Decisive har kanske också en väl stor plats sett till historiken. Skulle jag öka ligger LiveChat, Sealink och Ultrajaya nära till hands. Borde också läsa på ännu mer om Savaria nu när Handicare har sitt fina prospekt om marknaden.

Tre asiatiska bolag på radarn - åsikter om dem?

Sedan inlägget i söndags har jag funderat på om jag borde öka andelen asiatiska aktier något. Världens ekonomiska tyngdpunkt förflyttar sig österut dag för dag (och lite söderut). Men portföljen har ändå, åtminstone sett till försäljning, en ganska stor vikt i USA och Europa.

En idé vore att skala ner i några bolag i väst som Somero, Logistec och Northwest (bara lite) för att kunna köpa mer i öst. Inte för att det är dåliga bolag på något sätt, men jag tror man ska försöka vara "före sin tid" och väga ännu tyngre mot asiatiska ekonomier där framtidens tillväxt finns.

Mina tre kandidater

Ultrajaya tycker jag är mycket fint Indonesiskt bolag och mjölk och te är härligt tråkigt. En risk är att försäljningen bromsar in och man vill ju gärna ha tvåsiffriga tillväxttal. Men deras nya jättefarm kommer delvis igång under hösten/vintern och det kan förhoppningsvis driva tillväxt. En tveksamhet är om klassisk mjölk har en framtid, men det tror jag. I alla fall i Indonesien. Värt att notera är att fonder gillar Vietnams Vinamilk (man kan inte handla där). Detta är det närmsta du kan komma, och mer okänt.

Se tidigare inlägg om dem och färsk artikel på Gurufocus.

Century Pacific är ledande på konserver i Filippinerna. Framförallt är det tonfisk, kött, och bönor och de har högst marknadsandel och starka varumärken. Bolaget har även kaffe och mjölk. Fondbolaget Wasatch har nyligen köpt in sig i bolaget vilket är ett plus. Invändningen är att bolaget är ganska nytt och därför inte har hunnit få en fantastisk historik. Och det blir extra skatt på utdelningen i Filippinerna eftersom de drar hela 30% källskatt (mot normala 15%).

Man kan också tycka att Filippinerna som land inte har den bästa ledningen. Däremot är det ett tillväxtland med en ung "hungrig" befolkning, och tonfisk mättar ju. Konserver är inte illa ur hälsosynpunkt och dessutom något man flyr till vid kris. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

MyEG är ett sjukt udda malaysiskt bolag. Namnet står för my electronic government och är en outsourcad myndighetsportal där man som medborgare eller immigrant kan göra en mängd ärenden som att betala skatter, avgifter och arbetstillstånd. Myndigheter har lagt ut det här på ett privat bolag vilket är effektivt eller konstigt beroende på hur man ser det. Men ju fler tjänster som kommer upp på portalen desto svårare att byta utan att det drabbar medborgarna. Antingen finns en enorm "moat" eller stora politiska risker.

Att Grandeur Peak är inne in i bolaget tyder ändå på hanterbara risker och E-government är något jag tror på starkt. Jag har faktiskt tittat på bolaget tidigare men ratade det då för tidigt på grund av en usel hemsida, som de numera bytt. Malaysia är inte ett favoritland (har beskrivits av kunniga besökare på Aktiepuben som "ett skitland") men bolaget kan ändå vara en framtida favorit. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

Hela listan med kandidater
De tre casen har plockats från en ursprunglig lista på 12 tillväxtbolag med bra nyckeltal och stark lokal försäljning i Asien. Gemensamt för casen är att bra microcap-fonder som Grandeur Peak och Wasatch är inne i dem.

Listan bygger på kvalitet och man vill att de ska vara så gröna som möjligt. Värdering kommer in i ett senare skede. Klicka på bilden för att det ska synas större:

Bortsorterade case
Vi går igenom de som inte tog sig till topp-3. Kanske är det något eller några jag tänkt fel om?

Unilever Indonesia är fint men min strategi går ut på att välja mindre och mer oupptäckta bolag. Large-cap har en mindre uppsida eftersom du inte kan få den där resan uppåt i listorna. Du blir mindre belönad när du träffar rätt.

Arrow Syndikate vinner stora tråkpriset eftersom de gör några slags skyddande höljen till elledningar (finns säkert bättre ord). Har lyckats få fram att de troligen dominerar den nischen och har 50% marknadsandel. Men inriktningen är rätt tung mot nybyggnationer och andelen återkommande intäkter låg. Vet inte om jag vågar lita på att det fortsätter byggas hejvilt i Thailand.

Taokaenoi är fortsatt på bevakning, men kan komma att styrkas. För det första är produkterna gjorda av ocertifierad palmolja. Å andra sidan är det inget som t.ex. Svanenmärkning av fonder skulle slå ned på. Men de långsiktiga tillväxtmålen är ganska låga vilket gör att värderingen (över P/E 30) nog blir väl hög.

D & L Industries är ett klassiskt "spadar till guldletar-bolag" De har imponerande långsiktiga samarbeten med Unilever, 3M, McDonalds och andra storbolag. Inriktningen är specialfetter, färger, oljor och sånt. Men fetterna kan stå framme i rumstemperatur, och en stor del handlar om frityrolja, glasyr och sånt... ja, de har med närmast kirurgisk precision hittat de mest onyttiga delarna inom ocykliska konsumentvaror. Det gör mig tveksam eftersom hälsotrenden även lär hitta till Filippinerna.

Philippine Seven är ett simpelt case. De äger rättigheterna till varumärket och har det överlägset största butiksnätet inom sin kategori och bygger på med kringservice. Men jag blir avskräckt av mycket dålig omsättning och ett P/E tal som är upp på 50-60.

China Lesso sysslar med rör och ledningar i olika former och badrum. Väl inriktade på nybyggnation även om stambyten nog kan bli dags i Asien också.

Essex-Bio gör läkemedel/medicin inriktade på ögonbesvär, främst när det gäller hornhinnan. Ok, ett jättecase om de når Kinas äldre, och de ska ha hälften av marknaden i vissa nischer. Men riktigt svårt att förstå och framförallt begriper jag inte vilka andra spelare och tekniker som kan konkurrera på sikt. Extremt fina nyckeltal och något av ett spel på Kina som läkemedel/medicinnation.

Scales har det skrivits om och det är ett spel mot kinesiskt äppelätande. Du får en extra trygghet i den Nyzeeländska noteringen men jag är inte helt övertygad (ännu) om bolagets storhet även om det är mycket jag gillar. Jag föredrar ofta ännu starkare lokala aktörer och har inte fått fram hur dominanta de egentligen är i Kina. Inte säker på att det ska sorteras bort!

Straco är ett Singapore-bolag som äger ett antal nöjesfält och attraktioner bland annat i Kina. Även om siffrorna imponerar undrar jag hur skalbart det är och för framtida tillväxt krävs väl nya avtal? Eller så kan man se det som att köpa Gröna Lund och Kolmården i Kina? Ökad inhemsk turism. befintliga utbyggnadsmöjligheter och prishöjningar kan man komma långt på. Men kanske inte hela vägen. Inte heller säker på att Straco ska sorteras bort!

Hur många case till portföljen?
Jag är lite sugen på att köpa in de tre topp-casen med kanske 3-4 procents vikt vardera, vilket ger 12 procent initialt. Efter närmare titt på bolagen förstås så det är inte givet. Men man skulle ju kunna tänka annorlunda och dela upp de 12 procenten på fem-sex bolag. Det kluriga är att verkligen veta om bolag nr 10 eller nr 16 har en större potential till mångdubbling. Med 20 bolag finns fler chanser att äga en "10-bagger". Jag kommer nog ändå landa i att sätta ett tak på 15-16 bolag. Annars blir det för mycket bevakning och för många dyra affärer.

Vad säger du om casen och tankegångarna? Är särskilt sugen på åsikter på de tre case jag tittar på. Tror du på mjölk, konserver och e-government? Och kan något bortsorterat bolag ändå platsa?

Fyra nyanser av mjölk - vad är värt att äga?

Under sommaren har jag funderat på mjölksektorn. I något så småtråkigt kan man faktiskt hitta investeringsalternativ som skiljer sig från mängden. Och många "kassakor". Man kan också fundera på framtiden för sektorn som helhet. Frågan är om traditionell mjölkproduktion är hållbar med tanke all mark, energi och vatten som går åt.

Jag tänker inte utesluta sektorn, äger ju A2 milk aktien, men hållbarhetsaspekten är något att tänka på. Och jag tror man bör vara försiktig med mjölkbolag i länder där mjölkkonsumtionen redan är hög. Här är hursomhelst fyra mjölkrelaterade investeringar. Fastnar du för någon? Jag har fastnat för en!

De fyra nyanserna - vilken är finast?

Vitasoy - sojamjölk
Ledande sojamjölksbolag i Asien med Hong-Kong som bas. Fördelarna är att de inte behöver ställa om eftersom sojamjölk är växtbaserad. Kan vara ett spel mot ökade medelklass (de dricks "on the go") och mer växtbaserat drickande i Asien, Australien och till och med i väst.

Nackdelarna är att jag är lite tveksam till att investera i Hong Kong. Bolaget växer också för dåligt i förhållande till sitt pris. Snickrar på en analys men det är min preliminära slutsats.

A2 Milk - specialmjölk
Ett Nyzeeländskt bolag som säljer nyttigare mjölk med enbart det ursprungliga A2-proteinet. Även om traditionellt mjölkdrickande inte ökar kan man växla över till den här från vanlig mjölk. Tillväxt kan ske genom att de som inte tål mjölk dricker den här igen, samt att den uppfattas som ett nyttigare alternativ. Med tanke på dess egenskaper kan de ta mer betalt för sin mjölk, även om hälsoeffekterna visserligen inte kan bevisas fullt ut. Finns i portföljen och har utvecklats fantastiskt, se senaste presentationen (t.ex. sid 5) för grafer på den starka tillväxten.

Ultrajaya - standardmjölk med tillväxt
Ultrajaya är Indonesiens Arla i tidigt skede. Medan mjölkdrickande i väst är inte på frammarsch startar man här från en låg nivå och de växer fint. Indonesien kan vara bästa mjölklandet eftersom grannländerna redan dricker typ dubbelt så mycket. I takt med ökad BNP och konsumtionsutrymme bör mjölkdrickandet fortsätta stiga. Sid 4 i en presentation visar att konsumtionen ökar med en liter per person och år. Ultrajaya är den starkaste lokala aktören (= varumärkes och distributionsfördelar) och i just Indonesien får du en stark strukturell tillväxt.

China Shengmu - ekologisk mjölk
China Shengmu är ett bolag som låter helt crazy. Eller vad sägs om att starta upp fullskalig ekologisk mjölkproduktion i Mongoliska ökenområden? Men det är faktiskt inte så tokigt som det låter - temperaturen för mjölkproduktion är idealisk och jordmånen under sanden är näringsrik. Tesen är att matskandalerna i Kina, och ökat hälsomedvetande, gör att man går över till ekologisk mjölk (alltså giftfri/ren/inga skandaler) och att ett lokalt bolag är en fördel. Att de faktiskt hindrar ökenspridning är ett plus och ökar hållbarheten. IPO-dokumentet från 140 beskriver deras konkurrensfördelar.

Observera också att de fick med "Mu" i namnet, men det räcker inte för en investering :-) Samma invändning som mot Vitasoy är att jag inte är så sugen på att investera i Hong Kong.

Och fyra mjölkbubblare
Valsoia är italienskt sojaföretag, men för svag tillväxt här i Europa tänker jag. Clover är sydafrikanskt, men jag har två bättre bolag där. Tat Gilda är en turkisk mjölkgigant, men jag vill inte investera i det landet. Noterbart är dock att Arisaig har köpt. Valener är kanadensiskt energibolag och har sin fantastiska cow-power-del som man knappt kan skriva om utan att dra på smilbanden. En extra bubblare är Avon Rubber, mjölkningsutrustning men även gummimasker för militärt bruk (vilken mix!). Dalsspira ska också nämnas men jag är inte så sugen på mjölk i Sverige faktiskt.

Synpunkter?
Jag har valt A2 milk för att de har helt klart mest unika produkter. Sedan funderar jag fortfarande starkt på Ultrajaya. Men hur mycket mjölk ska man ha i portföljen? Två bolag är kanske väl mycket? Särskilt om man plockar in hållbarhetsaspekten och framtida risker. Hur ser du på mjölkbolagen, vilken nyans gillar du bäst? Tror du att traditionell mjölkproduktion har en framtid på längre sikt? I väst och i öst?

Uppdatering 170827: Man kan argumentera för att vanlig mjölk är mer hållbar än t.ex. havre- och mandelmjölk. Här gäller det att ta hänsyn till alla effekter som t.ex. energiinnehåll och då finns inte behovet att ställa om för vanliga mjölkbolag. Se kommentarer i bloggen.

Ultrajaya - en indonesisk kassako?

Aktie: Ultrajaya Milk Industry
Notering: Indonesien, ticker ULTJ:JKT
Market Cap: ca 1 000 miljoner USD 
Kurs: 4 400 IDR
Direktavkastning: 0 procent

Courtage: Maxcourtage

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Endast vanlig aktiedepå 

Ultrajaya är det ledande färskmjölksbolaget i Indonesien. De har närmare 50% av marknaden för UTH-mjölk, ungefär värmebehandlad färsk mjölk. Bolaget har funnits i över 50 år men är trots god tillväxt på senare år ett relativt litet bolag. Förutom populär mjölk så sysslar de med populära tedrycker. Tänk tetrapak och två välkända lokala varumärken i Indonesien.

Tesen bakom investeringen är att Indonesiens mjölkkonsumtion över tid ska gå upp, och att lokal mjölk då är en vinnare. De köper in från lokala bönder och producerar också mjölk själva. En expansion pågår, kallad The Colony, vilket ska göra dem mer självförsörjande på mjölk genom att bygga en till jättefarm.

Jag har inte köpt bolaget utan vill ta in synpunkter. Bolaget är litet, exotiskt och troligen rätt okänt utanför Indonesien. Dessutom mycket svårköpt pga låg omsättning till maxcourtage. Så varför ska man ge sig på sådana här konstigheter? Men man kan också säga: Största mjölkbolaget i världens fjärde folkrikaste land, med en låg startnivå på mjölkdrickandet. Då låter det bättre.

Beskrivning och länkar
I stora drag har de två typer av produkter. Ultra Milk som är en lokal mjölksort i olika varianter. Och Teh Kotak som är en lokal tedryck. Några andra produkter finns också. Bolaget har varit ledande i många år och är ett starkt lokalt bolag.

Här hittar du ett antal mer eller mindre läsvärda länkar:

• Bolagets hemsida
• En beskrivning av bolaget
• Youtubefilm om tekniken 
• Youtubefilm om historiken
• Artikel om expansionen, the Colony
• Marknadsrapport i korthet
• Marknadsrapport om oligopolsituation
• FT-artikel om import m.m.
• Mer om konkurrenssituationen

Missa framförallt inte dessa två analyser från BCA sekuritas och SucorInvest. Den senare är mycket läsvärd. De har till och med gått runt och gjort blindtester på mjölk, på den nivån är det :-)

Fantastiska siffor?
Hur man än tittar på siffrorna är de fantastiska:

• ROE senaste 12 månaderna: 22%
• Ökning i vinst per aktie, 10 års-snitt: 60%
• Ökning i kassaflöde 5 års-snitt: 30%
• Ökning i vinst per aktie, 5års-snitt: 37%
• ROE 5årssnitt: 17%
• Utdelning - ojämn, bara vissa år.

Staplarna på Financial Times ger en fin bild. Morningstar har också siffror för 10 år tillbaka. Samtidigt som snittet är fantastiskt kan man invända att det inte är särskilt jämnt. Bolaget är något ryckigt, så superfantastiskt resultat blir bara fantastiskt om man väger in ojämnheten. På Morningstars sidor kan man också se att åtminstone ett 20-tal fonder har investerat i bolaget, vilket är lågt men inte obefintligt.

Får även tacka @BkkBanker (Alexander Wetterling) för en bild som talar för att bolaget kan ha hög kvalitet i lönsam tillväxt:

Goda framtidsförutsättningar?
En indonesisk person dricker ungefär 12,5 liter mjölk per år, Lågt jämfört med väst och även för Asien. Konsumtionstrenden beskrivs t.ex. i en artikel och i denna rapport (se sid 284), där man kan läsa att skolprogram, urbanisering och ökad lokal produktion kan leda till ökat drickande, vilket det gjort på senare tid. Högre inkomster kan givetvis påverka och möjligen också en allmänt mer "västerländsk" livsstil. Rent krasst kan man konstatera att Ultrajayas försäljningsökning är ett tecken på en trend :-)

Har bolaget en ekonomisk vallgrav?
Få aktörer finns och Ultrajaya har högst marknadsandel. Det är en oligopolmarknad med Ultrajaya på ca 50% och två andra med 20% var cirka. Detta talar för en "moat". Den kan bestå i starkt varumärke men också lägre transportkostnader för en lokal aktör och mjölk är relativt tungt i förhållande till sitt värde. Indonesiens geografi kan möjligen vara en inträdesbarriär för god distribution.

Analysen från SuncorInvest menar att varumärket är starkt och att konsumenter föredrar dem framför andra, både när det gäller smak, men också förpackning. Men man kan invända mot att en moat finns:

• Konkurrensfördelarna beror på var man drar gränsen. Är mjölk från pulver så mycket sämre? Några vitaminer mindre, och det är sånt som Nestlé mfl satsar på. Vad hindrar att den lovande mjölkmarknaden överöses av importerad mjölk som sänker priserna och inte ger möjlighet till minsta överpris framöver? Fraktkostnad och eventuella tullar gör det möjligen dyrare i alla fall.
• De saknar premium-produkter. Mjölkprodukterna som Ultrajaya gör är dels vanlig mjölk men även smaksatt. Den smaksatta blir premium-light. Annars smakar väl mjölk som mjölk brukar göra (= en commodity). En bra bok Why moat matters säger följande om mjölk: "Firms that compete in commiditylike categories like meat and dairy generally dont have economic moats...". Och en bra fondbolag Arisaig partners säger i sitt decemberbrev "Revenues from milk, a commoditised category we are less enthused about...". Ett exportbolag som Fonterra bedöms inte heller ha någon vallgrav enligt Morningstar. Kanske naturligt eftersom de producerar en "commodity".
• Även om de tillverkar mjölken själva i högre utsträckning är de pristagare i form av foderpriser m.m för de egna (kassa)kossorna. Hur starka blir konkurrensfördelarna egentligen då?

En del av eventuella vallgraven kan bestå av det är svårt att få till samarbeten med lokala mjölkbönder och fixa mark och bygga upp jätteodlingar. Den lokala expansion som de gör genom den nya jättefarmen (The Colony) är ett flerårsprojekt. Men allt bygger väl på att man kan ta mer betalt för lokal mjölk eller ha lojala kunder. Jag tror att mjölkbolag generellt inte har en moat men att en aktör som sticker ut med att producera lokalt samt har starkt varumärke ändå kan ha det.

Ledningen
En nackdel med bolaget är att ledningens åldern påminner om en lista med de senaste påvarna, alltså ruskigt hög. Under 70 räknas som påläggskalv :-) Samtidigt tror jag det är normalt i Asien med en mer erfaren ledning. Men nog skulle man även vilja sett någon kostymklädd 35-årig släkting med stort intresse för både mjölk och utländska examina. Ett minus här.

Mjölkdrickandets framtid, ersättningsprodukter, hållbarhet etc?
Jag körde en twitterundersökning på om ett sojamjölksbolag eller mjölkbolag är bäst att investera i, allt annat lika. Merparten föredrog Soja. Som av en händelse tittar jag på ett sådant bolag också :-)

En invändning mot mjölkproduktion är att man slösar med världens resurser. Här är exempel på en kritisk sida. Samtidigt är det hyckleri i den högre skolan att avstå om man själv tar mjölk till kaffet. Men nog kan det finnas något i att att världen kanske är på väg att gå över till växtbaserade livsmedel? Mer mjölkdrickande kan vara att hoppa på fel långsiktiga trend. Och trenden i Sverige är nedåt. Samtidigt är närodlat något som växer och är sunt i sig, och det är Indonesien som frågan gäller :-)

Laktosintolerans är ett klassiskt hinder i Asien. Men skolprogram och mer mjölkdrickande i tidigare ålder talar för att problemet minskar över tid.

Värdering
Till P/E 19 så tycker jag det ser ganska billigt ut för ett marknadsledande nästan skuldfritt bolag på en tillväxtmarknad. Ett jämförelseobjekt är Malaysiska Dutch Lady (ursäkta vad har de för namn?) som handlas kring P/E 25. Men man ska väga in några faktorer hos Ultrajaya:

• Mycket svårköpt - riktigt dålig omsättning
• Ganska ryckig historik
• Ingen stabil utdelning, för tillfället noll.

Men med fantastisk historik och goda framtidsmöjligheter är jag nog beredd att betala P/E 25. Känns ändå som ett bolag som går under radarn och att det är en förklaring till"låg" värdering. Och växer bolaget fortsatt så blir det mer aktuellt för fonder framöver.

Summering
Tror det kan finnas ett jättecase här. Å andra sidan är jag inte helt säker på att mjölk är framtiden och mindre nischer kan ibland vara att föredra. Tesen är ändå simpel. Kommer Indonesierna bli fler och rikare på sikt? Kommer de då dricka mer mjölk? Kommer de välja något lokal aktör med starkt varumärke? Och fortsätta dricka sina teer? Ja på alla fyra och det långsiktiga caset finns där.

Vad säger du? Skulle jag hoppa i galen mjölktunna om jag köper in detta? Mycket intresserad av synpunkter! Snudd på ultra-intresserad :)