Sålt Mo-Bruk, minskat i A2 m.m.

Det tar emot, men jag har sålt i tidigare favoritbolag. Ibland är man långsam med att se förändringar och ibland agerar man snabbt. Låt oss börja med Mo-Bruk där jag tog ett snabbt beslut.

Sålt Mobruk
I fallet Mo-Bruk har en för mig okänd risk seglat upp och det är om man kan lita på bolaget till 100% då de anklagats för felaktigt beteende. Här är en artikel där de anklagas för att illegalt dumpa avfall som de sedan fått uppdrag på att ta bort. Se även en artikel där bolaget nekar till att gjort något fel. Ytterligare en artikel talar om en politiker som vill utreda frågan närmare. Svepande anklagelser har framkommit i denna tweet.

Utifrån detta kan man dela upp det hela i tre scenarion. 

• Inget har hänt (mest troligt)
• Mo-Bruk har lurat lokal myndighet
• Mo-Bruk har tillsammans med lokal myndighet lurat staten

Nedsidan och sannolikheten för att något är fel är för mig svår att avgöra. Men att politiker gräver i frågan gör mig rädd. Och det påstås i artikeln att lokalbefolkning och chaufförer ger en annan bild än vad företaget säger officiellt. Worst case kan t.ex. vara böter, indragna tillstånd och inga kommande uppdrag. Och om kursen faller försvinner lite av M&A eftersom de lär använda aktien som betalning (delvis) och banker kanske inte vill låna ut i samma grad. 

Eftersom jag hastigt och olustigt blev osäker så sålde jag allt. Om det här reds ut kan jag tänka mig att köpa tillbaka, men jag skulle kanske fortfarande fundera om något är lurt. Såklart är det en svår fråga, känns inte alls givet att de gjort något fel, men vad är risken? 1%, 10%, eller mer? Och vad är nedsidan om det är så? Kanske överdrivet att sälja istället för avvakta, särskilt när Q1 kommer snart och jag nyligen ökat, men jag gillar inte känslan och den här typen av risker. 

OBS! Bolaget har kommit med ett svar, se detta inlägg (uppdaterat).

Minskat i A2 Milk 

A2 Milk är ytterligare en jobbig försäljning, och det handlar om att momentum i försäljningen är väldigt dålig. Jag undrar när och framförallt om de kommer tillbaka i god form. Jag har missbedömt hur viktig Daigou (privatimport) var för bolaget. Och ledningens försäljningar innan återkommande vinstvarningar gnager, liksom hårdnande kinesisk konkurrens. Nej, jag är rädd för att besvikelserna fortsätter (även om det och mer därtill kan vara inprisat). 

Grym produkt, fantastisk historik, men jag är för osäker på framtiden. Det är mycket möjligt att jag var för positiv förut och för negativ nu. Behåller 4 procent som troligen fasas ut. En annan anledning till försäljningen är vilken typ av bolag jag vill äga. Låt vara att det inte alltid går som man vill (se Mobruk ovan) och att det kan vara svårare, men jag är övertygad om Hidden Champions är det jag ska satsa på. Alltså mer av okända marknadsledare än större och välkända namn. Som en konsekvens är Altium också sålt.

Sålt Taokaenoi

För Taokaenoi har blivit tveksam till ledningen. De diversifierar för mycket och saknar fokus. Grundprodukterna är fantastiska, nyttiga sjögrässnacks, men de satsar inte fullt ut på dem. De borde enbart köra detta globalt och t.ex. inte öppna Japanska curryrestauranger eller korvkiosker i Thailand. Det blir för brett när de inte håller sig till snacksprodukter och de saknar konkurrensfördelar utanför den nischen. För mig känns det som diworsification.

Det som kännetecknar Hidden Champions är ett tydligt fokus. I senaste årsredovisningen har de uppdaterat visionen med "go broad". Jag håller inte med och har sålt. Också detta är en småjobbig försäljning då jag verkligen tror på grundprodukten.

Synpunkter  

Vad tror du om dessa försäljningar? Givetvis kunde jag avvakta med Mo-Bruk till nästa rapport eller när man vet mer, men sånt här är svårbedömt. A2 kunde också fått mer tid, men jag blev långsamt för osäker på dem. Där önskar jag såklart att jag agerat snabbare och tagit in mer av det kritiska perspektivet. I fallet Taokaenoi, ja om man inte håller med om riktningen bör man sälja.

Har ökat i Karooooo, ökat i Century Pacific, lite i Kahoot, köpt in en helt okänd marknadsledare i Europa, och ett nytt Indonesiskt bolag. Skriver mer om detta sen, men idag var det fokus på försäljningarna, särskilt Mo-Bruk.

Aktuell portfölj och affärer

Det är märkliga tider. Antingen så bevittnar man en tågkrasch i slow-motion eller så är farhågorna överdrivna. Jag vet inte men är oroad och väljer att ha större kassa än normalt, nu på ca 25 procent, även om det är tillfälligt.

Vill uppdatera vad som hänt i portföljen. Genomgående teman är fortsatt konsumentvaror, mjölkprodukter, indonesiska småbolag, IoT, och superstarka bolag i NZ/Australien. Portföljen är ovanligt fokuserad men kan tänka mig att lägga in några ytterligare bolag framöver.

Portföljen

A2 milk (26 procent)

Detta är ett kärninnehav och typexempel på bolag jag vill äga. Konsumentvaror, stark moat, unik produkt, stor nettokassa. Mycket stark efterfrågan i Kina och nödvändiga produkter som mjölkersättning prioriteras högt i logistikkedjor. Inhemska livsmedel kan ha tappat i förtroende. Riskerna är att USA-expansionen riskerar att bromsa in ifall Corona-tider gör det svårare att få ut produkterna. Ser man framåt är jag hoppfull, men jag ökar inte när jag har så hög andel.

Kri-Kri Milk (11 procent)
Grekisk Yogurt bör vara stabilt, livsmedel behövs alltid. Hur grekiska börsen går är frågan och om bolaget svänger i takt med det. Men på sikt tror jag det blir skillnad på bolag och börs. Har sett det här som ett läge att öka och jag hoppas att Europa vänder vid något tillfälle.

Italtile (9 procent)
Mitt enda sydafrikanska bolag. Extremt stabilt kakel-bolag. Låga skulder, äger fastigheterna, har "hela kedjan", demografisk vinnare. Risken är valutan och landet där Moodys nyligen sänkt kreditbetyget. De har i alla fall produkter mot fattiga, medelklass och rika. Kan delvis gynnas av att ZAR går ner eftersom det slår mot importörer och de dominerar den inhemska produktionen. Man kan notera att Sydafrika stänger landet i 21 dagar. Kan tänka mig att öka om kursen är svag.

Micro-Mechanics (9 procent)
Välskött, kapitallätt IoT-bolag. Cykliska inslag, men de bör inte bromsa in helt såsom Somero riskerar göra. Det fina är att produkterna förbrukas vilket ger ett inslag av återkommande intäkter. Singapore har hanterat Corona bra men en risk är att fabriker kan tvingas stängas och efterfrågan kan vara svag framöver.

Ekadharma (7 procent).
Extremt billigt indonesiskt värdecase och tejpbolag. Mer cykliskt än Ultrajaya, men billigt och spritt på många olika branscher precis som banker. Valuta är risken och i vilken mån tillverkning dras ner. Har fabriker i Malaysia, finns säkert risk för tillfällig nedstängning. Demografisk medvind på sikt.

Altium (5 procent)
Det nya bolag jag bygger upp en position i. Få globala mid-caps är världsledande, har återkommande intäkter (SaaS) och en tydlig megatrend i ryggen (IoT). Allt handlar om nischade programvaror för att rita kretskort. Dyrt bolag, men kvalitet kostar.

Ultrajaya (5 procent)

Mjölk, te och ost i tillväxtland. Superstabilt sett till verksamhet. Demografisk medvind och ökat mjölkdrickande är en strukturell trend. Att varorna inte kommer ut i butikerna (eller personer går dit) är såklart risker, men svårt att hitta så mycket stabilare grejer sett till bolag (hoppas jag). Frågetecknet är risker kopplade till land, valuta och ökad konkurrens, förutom Corona.

Taokaenoi (3 procent)
Är under utvärdering. Kommer öka eller sälja när krutröken har lagt sig. Tror på produkten och på temat "nyttiga snacks i asien" men bolaget har inte alls levererat. De har en tendens att drabbas av oturliga händelser titt som tätt, även om de på intet sätt kan lastas för Corona-krisen.

Superlon (2 procent)
Också under utvärdering, och kan komma att säljas. Är tveksam om de är tillräckligt starka, ser däremot (förrädiskt?) billigt ut så jag har inte kommit till skott. Man kan inte längre handla i Malaysia så frågan är behåll eller sälj.


Gjorda affärer 

Jag har sålt allt i Decisive Dividend, efter att de meddelade problem för deras bolag Hawk. Några dagar senare meddelar de att de ställer in utdelningen. Visserligen säkert ett vettigt beslut i detta läge, men man kan konstatera att deras bolag just nu inte lär gå bra, vilket märkts på kursen.

För egen del så har jag haft fel om detta bolag. Jag har varit för optimistisk, inte sett risker, och inte tagit in negativa åsikter. Till mitt och bolagets försvar är det en extrem situation i Kanada vilket inte var lätt att veta i förväg och många bolag har rasat. Men det jag tar med mig, och kommer skriva mer om, är att alltid köpa bolag med låg skuldsättning. Det exceptionella kan hända. Sedan håller jag tummarna för Decisive, och hoppas de kommer ur det här helskinnade, men risken är för stor för mig. Kommer följa dem fortsatt då jag lagt mycket energi på detta bolag.

Andra affärer är att jag har ökat i Altium och i Italtile. Bygger upp en position i Altium som ska få en större plats i portföljen, över tid.

Synpunkter
Vad tittar ni på? Vilka bolag har ni gått bort er i? Och hur ser era portföljen ut i dagsläget?

Taokaenoi - nyttiga snacks till ohälsosam värdering?

Aktie: Taokaenoi
Notering, ticker: Thailand, TKN:SET
Marketcap: 800 miljoner USD, smallcap
Kurs: 19 Bath
Direktavkastning: ca 1,8 procent
Courtage: Maxcourtage ca 750 kr
Elektronisk handel: Nej, telefonorder
Möjlig att äga i: Vanlig depå (källskatt 10%)

Taokaenoi är dominerande på sjögrässnacks i Thailand med cirka 70% av marknaden och expanderar framförallt i Asien. Bakom bolaget finns en 32-årig entreprenör och huvudägare, som också fått en egen film. Tao Keo Noi betyder liten entreprenör.

Produkterna är främst Crispy Seeweed och Grilled Seeweed. Och huvudmarknaderna är Thailand och Kina. men de pratar om att sprida sig till massor av länder och har bland annat köpt en anläggning i USA där de satsar på "organic" för USA och Europa.

Här är en färsk presentation av bolaget, hemsidan och prognoser på 4-traders. Samt en analys och denna lite äldre artikel som jämför dem med Sees Candy. Missa inte denna intervju på becomeabetterinvestor.net.

Fantastisk historik? Ja, med tvekan
Siffrorna är mycket bra, men högre råvarupriser slog till senaste året.

• ROE ligger mellan 56 och 27% de senaste 5 åren
• Försäljningstillväxt på 25% per år senaste 3 åren och 13% senaste året.
• Vinsttillväxt på 32% per år senaste 3 åren, men -23% senaste året.

Se även bild från BKBanker som visar mycket bra lönsamhet men sämre tillväxt, i alla fall nyligen.

Goda framtidsförutsättningar? Ja

Har bolaget en ekonomisk vallgrav?

Som snacksbolag handlar det om att bygga upp ett starkt varumärke. Och du kan också få fördelar i stora inköp, distribution och kontakter med butiker/affärer. Jag har med egna ögon sett butikshyllorna i Asien, både i Thailand och Indonesien. Fördelar med lätt produkt, går att få bra marginaler. Tyvärr äger de inte hela kedjan utan de köper in sjögräset som jag tror är för varmt att odla i Thailand. Detta gör dem känsliga för prisändringar och är förklaring till vinsttappet i närtid.

Med tanke på att de har 72% av den lokala sjögräsmarknaden och konkurrenterna har betydligt mindre, kanske inte mer än 20% på äldre siffror, så är de en "local champion". Men hur starka kan de bli i andra marknader? Och ska man se allt snacks är andelen säkert låg. Allt sammantaget tror jag de har en "narrow moat" i form av starkt varumärke och möjlighet att producera billigare och distribuera billigare som stor aktör. Just lokala varumärken och nyttigare produkter tror jag är bra, även om frågan är hur lokala de är utanför Thailand.

Ökar marknaden på sikt (finns megatrend)?

Snacksande lär öka i takt med att människorna blir fler och att de får de bättre ställt. Här utdrag ur en artikel, som inte specifikt handlar om Tao Kae Noi, även om man kan tro det :-)

The Asia Pacific region especially, with its comparatively younger population and burgeoning middle income group, is poised to be the fastest growing snack market in the world...Food industry players who understand their millennial customers are offering healthier snack products with exciting flavours. One way they have been going about this is through the application of functional ingredients.

Tao Kae Noi kan vara precis rätt med Asien-fokus och nyttiga, kryddiga produkter. Hälsosamt snacks tror jag kommer vinna i längden jämfört med t.ex. chips. En nackdel är att produkten innehåller palmolja, ca 9% som ej är certifierad. Inte bra, men det är organiskt i USA, de följer kanske efterfrågan. Men samtidigt är de stora inköpare av sjögräs, och ser till att det odlas. Det är omvänt positivt (binder koldioxid). Bra info om palmolja och alger finns på Simris Algs hemsida.

Ok värdering? Nja...?
I korta loppet är det precis för dyra för min tumregel. P/E förväntas vara över 20 två år framåt på genomsnittsanalytiker vilket avskräcker något. Sen kan jag såklart köpa ändå, man ska kolla på många fler nyckeltal och framför allt bedöma den långsiktiga tillväxten och titta längre fram än två år. Och vi snackar om analytikernas gissningar.

Men det finns ett problem. Bolagets egna mål till 2024 är 10 miljarder i försäljning - ganska lågt och då är bolaget kanske för dyrt. De förväntas sälja för 6 miljarder 2018, 6,9 för 2019 och 7,7 för 2020. Då är 10 till 2024 väl defensivt. De borde ju nå 10 senaste 2022 i nuvarande ökningstakt. Eller så sätter de ett enkelt mål som de vill överträffa.

Risker?
Ett antal risker finns förstås:

• Högre priser på sjögräs? 
• Thailand styrs av en militärjunta.
• Valutarisk då notering i Bath, men spridda intäkter  
• Ledningen kan få fokus på annat, och har minskat ägandet
• Kommer ännu nyttigare produkter
• Hur uppfattas palmolja (dock väst, kör organsisk)
• Kan E-handel ökar utbud och tillgänglighet, svårare ta överpris?
• Varumärket kraschar, t.ex. om felaktiga produkter når marknaden.

Sammanfattning
På många sätt tror jag bolaget är helt rätt. Imponerande att de jobbat till sig bra hyllplatser i Thailand och Indonesien. Jag tror på regionen, snacks i regionen, och särskilt hälsosamma sådana. Men konkurrenter finns. Som stor aktör har du ändå fördelar i varumärke, tillverkning och distribution. Jag tror det håller.

Tveksamheten gäller inte heller värderingen utan de försiktiga målen. Och ingen av mina favoritfonder är inne i bolaget. Är bolaget för segt? De är också känsliga för sjögräspriset, vilket jag inte hunnit gå till botten med. Jag undrar också varför de ska expandera i så många länder, borde de inte köra ännu mer i Asien? Å andra sidan finns ju en stor expat-community av Kineser och Thailändare i väst, och den målgruppen lär de komma långt med.

Jag är nära köp, men det ville sig inte riktigt hela vägen fram. Övertyga mig om att jag gör ett misstag så kommer jag slänga mig på köpknappen. Den finns inom räckhåll.

Reserapport från Indonesien #1

Jag tillbringade två veckor på Bali (Indonesien) och nu kommer rapport ur ett investeringsperspektiv. Blev en del spaningar här så rapporten delas upp i två inlägg. Det första jag möttes av på plats var lustigt nog Avanza... men inte banken då utan Toyota Avanza. Överlag är japanska bilar och mopeder/motorcyklar väldigt populära. Mer än svenska banker :-)

Skillnaderna mot Thailand är att Indonesien var snäppet varmare, ännu vackrare och att folk är bättre på engelska. Men vi pratar om Bali, så man ska nog inte dra alltför stora växlar om Indonesien i stort.

Bolagsspaningar
På Bali kom jag i kontakt med många konsumentbolag. Exempel på starka varumärken är såklart Coca-Cola men lokala aktörer som Bintang och Ultrajaya syntes mycket, nästan ännu mer.

Ultrajaya - herre på hyllan?

Första bolaget jag stötte på fanns i portföljen! Väl på hotellet ville jag undersöka närmsta minimarten, med aktiesolglasögonen på. Jag öppnade dörren, tog ett kliv in och tittar till höger, och se där, den enda mjölken i hela butiken är Ultramilk från Ultrajaya! Är man ensam i den närmsta minimarten, ja då har man något särskilt. Ultrajaya delade också kyl med Bintang (se nedan) och Coca-Cola. Starka lokala varumärken!

I butikerna hade Ultrajaya också stora hyllplatser även om det givetvis fanns andra mjölkprodukter. I de allra flesta fall hade de klart bästa läget. Deras Te-produkt, Teh Kotah är däremot inte lika framträdande. Mjölken hade ett eget kylskåp (tänk Coca-Cola) så man kunde ta kall mjölk om man ville.

Huvudkonkurrenterna är Indomilk som ägs av Infofood och Frisian Flag som jag inte såg så mycket av, kanske inte starka på Bali? Diamond Milk och Greenfields var mer framträdande.

Ett minus som ska tas upp med Ultrajaya är att de tyvärr inte växer så snabbt. Och i senaste rapporten blev det en, förhoppningsvis tillfällig, vinstminskning på 30% pga ökade kostnader. Ska bli mycket spännande att se hur bolaget påverkas av deras nya satsning på en jättefarm, där ett bygge inklusive kossor, ska stå klara i juni.

Slutsats: Jag borde kanske öka i något som dominerar så stort. De bör ha en stark "moat" i varumärke och distribution. Men håller tillväxten...? Är kostnadsökningarna tillfälliga? Och räcker det med A2 i portföljen? Nja, A2 är mjölk till dubbla priset, och pulver är deras huvudprodukt!

Arla finns i Indonesien!
Kraft har sin givna plats i Indonesiska kyldiskar. Ultrajaya har ett samarbete dem sedan 1980-talet och ett joint venture sedan 1994 (30% ägande). Här ser man dem på butikshyllan brevid Arlas färskostar med exotisk smak!

Arla har i sin tur ett samarbete med nämnda Indofood men jag ser inte någon direkt överlappning av produkter. Ändå kul med något välbekant i hyllorna även om de smakerna knappast är så populära i Sverige.

Bintang - starkare än Coca Cola?
Bintang är något du inte kan missa om du vistas på Bali. Detta inhemska öl är långtifrån hemskt och finns på alla menyer och reklampelare. Bolaget bakom ölen är Bintang Multi som till största delen ägs av Heineken. Precis som banker är ett spel på landets tillväxt kan öl vara det. Mer i plånboken, eller fler myndiga plånböcker innebär mer öl.

Bolaget lär ha extremt starka konkurrensfördelar: Varumärkena, distributionen (tunga varor), importtullar för utländskt öl och tillverkning i landet. De äger också andra varumärken som Heineken och Guiness. Alla konkurrensfördelar är lokala och det gick knappt att hitta annan öl. Negativa aspekter finns också, särskilt politisk/religiös risk pga muslimskt land. För att göra en sådan här investering måste man få kläm på ämnet alkohol i Indonesien och fråga sig om det kan komma mer restriktioner än att alkohol förbjudits på minimarts 2015.

Jag är inte helt såld på att investera i alkohol i sig men "moaten" och nyckeltalen lockar. ROE ligger tex mellan 80-140% senaste åren = extremt lönsamt, men tillväxten är ganska svag. Påminner om Unilever Indonesia, men tror de är ännu svårare att rå på. Kuriosa är att Kopparbergs missat (?) chansen att vara först på cider i Indonesien eftersom Bintang/Strongbow hann före. Bolaget är innovativt och kommer med nya produkter och regleringen borde vara mindre farlig för öl än för starkare varor.

Slutsats; Investerar inte i öl men får nästan överväga det pga detta bolag. Här finns en under-radarn-investering men alkohol i muslimskt land avskräcker något. Kanske en egen analys trots allt?

Taokaenoi - starkt sjögräs långt i från botten

Taokaenoi nämnde jag i Thailandsinlägget, men intressant nog har de riktigt bra lägen även i de Indonesiska butikerna. Det är imponerande att de tagit sig in i ett så stor land på så kort tid, något måste de göra rätt i kontakter med butikerna. Indonesien står för en väldigt liten del av försäljningen (2-3 procent) men nog finns potential till ökning om produkterna faller i smaken. Framförallt lär det bli fler och fler butiker och då kommer man få en högre Taokaenoi-exponering som vanlig Indonesisk konsument.

Det jobbiga är att jag inte sett någon faktiskt äta eller köpa Taokaenoi. Men finns de i hyllorna lär det köpas. Visst kan det vara så att solen redan slocknat (vilket vi på jorden märker 7 minuter senare) men man får liksom utgå från att de köps eftersom de fanns i butiken.

Ekadharma International - full rulle?

Efter några försök lyckades jag äntligen få tag på en rulle Daimaru-tejp. Bolaget bakom dem, Ekadharma International, finns i portföljen och står för cirka hälften av tejpen i hela landet. Kul att veta att bolaget och dess produkter finns på riktigt, haha :-) Skämt å sido så har de nyligen gått in mot konsumentmarknaden och de hade bästa hyllplatsen i butiken där jag hittade tejp.  Extremt få mätpunkter här men alltid något. Och de riktar sig mer till företag, så detta köp var mer en kul grej, hur sjukt det än låter :-)


Slutsatser
Det jag tar med mig är att Ultrajaya kan vara värt en högre andel. Jag måste också definitivt kolla vidare på Taokaenoi men också Bintang trots att produkten (öl) väcker frågetecken. Går vidare med ytterligare spaningar i nästa inlägg! Då blir det livsmedelsbutiker, H&M mot Matahari, och det mest oglamorösa monopolbolag du någonsin hört talas om!

Avslutar till sist med en investeringsrelaterad familjebild där Unilever, Ultramilk och Taokaenoi poserar framför kameran och hälsar :-)

Reserapport från Thailand

Jag har varit i Thailand och Indonesien i 5 veckor och bjuder på en reserapport i två delar. Först Thailand där jag var i Bangkok samt en liten fiskeby vid kusten. Del två handlar om Indonesien. Resan gjordes med familjen och var till stor del en semesterresa. Men såklart hann jag kika på bolag även om djupdykningarna uteblev. Av någon anledning var majoriteten inte sugen på att besöka avlägsna kofarmer eller tejpfabriker. Mycket märkligt :-)

En kul grej var att jag själv var omnämnd i första podden jag lyssnade ikapp på utomlands, Tänker på Aktiekompisars avsnitt om exotiska investeringar.

Generella skillnader mot här
Till att börja med har Thailand och Indonesien såklart stora skillnader jämfört med Sverige. Detta är några saker jag fastnade för:

• Värmen är det uppenbara. Man kan vara utomhus året om och deras "NIBE" sysslar med AC. 
• För transporter är mopeder standard. Smidigare att ställa om till elmopeder än elbilar då?
• Säkerhetstänkandet är lägre, elledningarna trassligare, men antalet hjälmar är på uppgång. 
• Allt vatten dricks på flaska, och maten och snackskulturen är annorlunda. Bröd och ost är inte lika "hett" som här men mjölk finns på hyllorna. 
• Det är skräpigare, särskilt i Indonesien. Tomra får gärna expandera till dessa länder.
• Folk är vänligare och mer öppna än i Sverige (eller en fördom pga att de gillar turister). Hursomhelst tror jag inte att vattenfestivalen (Songkran) hade kunnat slå i Sverige.
• Kontanter är det som gäller, särskilt utanför storstäderna.

Sen tror jag framtiden skiljer sig ännu mer. En spännande spaning om den framtida befolkningstillväxten i Asien finns i denna presentation på Visual Capitalist. Det beskriver caset för Asien och afrika väldigt smidigt. Tack @alexeliasson för tweeten som gjorde att man hittade den. Framtidsinvesteringens tidigare inlägg är också läsvärt på temat.

Bolag jag spanat på i Thailand

Resebolag
Jag åkte med Norwegian till Bangkok och planet var en Dreamliner från Boing. Och Airports of Thailand är bolaget bakom Bangkoks flygplatser. Som överkurs finns Bangkok Aviation Fuel and Services, som dessutom har respekterade Mawer Funds som ägare. Man kan för övrigt konstatera att planen blir bättre och bättre vilket säkert är en faktor i megatrenden "mer resande". Lockas inte riktigt av något bolag, och de första är för stora. För resandetrenden har jag valt andra bolag (just nu bara Sealink, men Straco finns på radarn).

Butiker
Seven Eleven finns överallt i Bangkok och Thailand. Bolaget bakom dem är CP-All. Sett till marknadsposition och butiksnät är de klart dominerande. En bubblare är Familymart som också fanns, men på färre ställen. Tesco är välbekant men har mer av större butiker. CP-All är ett för stort bolag för mig, men kan säkert fungera som en nischad Thailands-konsument-fond.

Produkter
På butikshyllorna finns mycket av Taokaenoi men även Taro (dvs Premier Marketing, som jag ägt). Just Taokaenoi är ett intressant bolag eftersom de är störst på snacksmarknaden inom sjögrässegmentet. Produkterna smakar något "annorlunda", men det är ju den asiatiska snackstraditionen också.

President Bakery är stora på bröd och kakor och känns igen genom varumärket Farmhouse. I den lilla fiskebyn där vi var fanns två brödsorter. Farmhouse och ett noname-bröd. Farmhouse var väl förpackade och saftiga och tog slut mitt på dagen. De billigare noname-bröden låg kvar och blev torrare och torrare och gillades av myror. I större butiker är det säkert inte samma skillnad, men på små orter kan detta President Bakery ha en mycket bra position. Däremot är jag inte helt såld på bolaget, eftersom det växer för dåligt. Bröd är också en lättare produkt jämfört med mjölk.

En detalj är att mjölk och yogurt-märkena har namn som Dutch Mill, Dutchie och Thai-Denmark.

Övriga bolag

Siam Wellness är Thailands ledande Spa-bolag som fanns i ett köpcentrum där jag var, utan att testa. Men jag är fel målgrupp. De riktar sig främst mot Kinesiska, Japanska och Koreanska turister. Såna såg man i mängder. Bolaget blir då ett bra spel på turismen till Thailand och till viss del äldre som har tid att resa och säkert uppskattar spa. Problemet är att bolaget knappast är oupptäckt och rätt dyrt. Men nog är det ett bra och enkelt spel på Asiatisk turism.

En kul grej, för de mindre, var att Mumintrollen, fanns att köpa i ett stort köpcentrum, precis bredvid en Koreansk klädkedja som heter Åland. Tror de flesta andra besökare missade finlandskopplingen.

Tre saker att ta med mig

1. Taokaenoi var mer dominerande än jag trodde. Riktigt stark position med hyllor i A-lägen i alla butiker. Populariteten går inte att ta miste på. Bolaget har kommit ner i pris och ska undersökas närmare. Får bli ett eget inlägg om dem!

2. Besökte en lokal bokaffär och nog ser det ut som att Kavastus Trender har nått Thailand? :-) Eller är det någon efterapare som dessutom lyssnar på Daft Punk eller glömt ta av sig MC-hjälmen? Vem vet!

3. Konkreta läget i ett köpcentrum och varumärkets styrka spelar stor roll. När vi besökte en Ben & Jerrys-bar i A-läge fylldes den på med folk hela tiden . Den närliggande Hägendaz-baren med B-läge blev mer och mer desperat. En inkastare blev två och till sist tre, vilket slutade i en slags konsert med tydligt budskap (antar jag) och hemska melodier. Men likväl valde folk Ben & Jerrys.

Är det något Thailändskt bolag du tycker jag borde titta vidare på? Och känner du till något intressant Thailändskt bolag jag missat?