söndag 1 december 2019

Väljer Pareto för (exotisk) utlandshandel


Pareto har seglat upp som en spännande och vass aktör för utlandshandel. För min del kollar jag extra mycket på det exotiska. De ordrarna är något billigare, 500 kr istället för 749 kr, men det är en mindre sak. Att de tillåter köp i ISK är den stora fördelen jämfört med Avanza.

För min del är jag intresserad av det exotiska, för vanliga marknader och elektronisk handel i Nordamerika och Europa se här. Notera att det är en månadskostnad för att kunna handla elektroniskt som bas-kund, och jag har valt att börja att ringa in ordrar och bygga upp en exotisk del.

Marknader och depåtyper hos Pareto/Avanza/Degiro
Pareto klarar, via telefonorder, handel i ISK på följande exotiska marknader:
  • Singapore
  • Australien
  • Nya Zeeland
  • Sydafrika
  • Japan
  • Hong Kong
Pareto har också möjlighet till valutakonto för ISK, vilket är en bra grej, även om jag själv handlar rätt lite. Men nog är valutaväxlingen ett område som förtjänar mer uppmärksamhet, och skillnader där blir extra viktiga om erbjudandena i övrigt blir mer lika. 

Avanza klarar de uppräknade marknaderna via telefonorder och dessutom Thailand, Filippinerna och Indonesien. Men kostnaden är 749 kr och de säger nej till ISK. Mer om det sen.

Degiro klarar Pareto-marknaderna, minus Sydafrika och Nya Zeeland, i ISK, billigt och elektroniskt. Problemet för mig är att jag inte har samma förtroende och att det är krångligare med en utländsk aktör om något går fel. Min tveksamhet gäller särskilt kommentarerna från ett gammalt inlägg. Sen tror jag risken är låg, och jag är dåligt påläst, men känner mig tryggare med en aktör som har alla tillstånd, all verksamhet och övervakning här lokalt. Degiro har såklart tillstånd men det är via gränsöverskridande handel. Trots bra villkor blir det ett (högst) subjektivt nej från min sida.

Jag är väl också lite "gammaldags" eftersom jag inte tycker att telefonorder är ett så stort minus. Jag handlar sällan, och blir faktiskt mer långsiktig och eftertänksam när tröskeln för varje beslut höjs.

Några ord om källskatt
Oavsett om du äger i vanlig depå eller ISK kan det bli problem att få tillbaka utländsk källskatt, normalt 15% av utdelningen. Även med ISK så är det max 500 kr tillbaka som gäller om du har underskott av kapital. Äger du i Kapitalförsäkring är problemen mindre eftersom det hanteras av banken och beloppsbegränsningen, max 500 kr tillbaka, inte gäller där.

Det man kan göra åt källskatteproblemet i vanlig depå och ISK är att:
  • försöka fixa överskott av kapital
  • välja länder med låg eller ingen källskatt, typ Singapore.
  • välja bolag med låg eller ingen utdelning, vilket minskar problemet.
ISK är att föredra framför depå även om det är fortfarande är trixigt med källskatten och Kapitalförsäkring (Kf) vore allra bäst. Med Kf tillkommer dock en riskdimension, att du inte äger det du har där, men det tar vi vid ett annat tillfälle. Ett sätt att komma runt källskatteproblemet kan vara att hitta sekundärnoteringar på vanliga marknader och köpa i Kf.

Går från en till två banker
Jag har blivit kund hos Pareto, gjort några affärer, och är hittills mycket nöjd. Kommer nog ha kvar en del hos Avanza också. Jag är mycket nöjd kund där med när det gäller vanliga marknader. Men jag tycker Avanza borde öppna fler marknader för åtminstone ISK. Jag har såklart tagit upp det flera gånger men inte fått någon egentlig förklaring till deras nej. Förstår att allmänintresset är begränsat, men jag måste se över mitt exotiska hus. Nyköp kommer att ske hos Pareto och depå-aktier kommer att flyttas dit. ISK är på totalen en mycket bättre depåform än vanlig depå.

Tyvärr har Avanza de senaste åren gått åt fel håll för handel utanför västvärlden. De har tagit bort möjligheten att äga exotiskt i Kf och stängt marknader som Malaysia där jag äger aktier. Varför Avanza inte tillåter ISK för fler marknader förstår jag inte och ett ja skulle underlätta enormt. Kravet för ISK är att det ska röra sig om aktier som är "upptagna till handel på en reglerad marknad". Skatteverket säger där att "Med begreppet upptagen till handel på en reglerad marknad avses reglerade marknadsplatser i hela världen" och fördjupad info finns här.

Jag har mycket svårt att tro att aktier som handlas t,ex, i Singapore, Australien/Nya Zeeland och Sydafrika inte skulle träffas av det begreppet. Och när Pareto och Degiro säger ja är det helt givet att man kan göra en bredare tolkning, om man bara vill. För att summera förstår jag inte varför Avanza inte gör en (möjligen?) liten ändring för att underlätta för global handel. Kanske är målgruppen liten idag men de som önskar "global aktiehandel till rimliga villkor" blir allt fler.

Fördelning av nyköp
Så här kommer det se ut för mig för nyköp
  • Sverige: Avanza eller Pareto i ISK
  • UK: Avanza eller Pareto i ISK
  • Kanada: Avanza Kf
  • USA: Avanza Kf
  • Singapore: Pareto ISK
  • Sydafrika: Pareto ISK
  • Australien: Pareto ISK
  • Nya Zeeland: Pareto ISK
  • Hong Kong: Pareto ISK (men tveksam till köp där!)
  • Japan: Pareto  ISK
  • Thailand: Avanza Depå
  • Indonesien: Avanza Depå
  • Filippinerna: Avanza Depå
  • Malaysia: Avanza har stängt
Synpunkter?
Är intresserad att höra om det finns kommentarer från de som testat Pareto eller Degiro. Och om Avanza vill svara så är det ett bra tillfälle :) Det här är såklart inte ett sponsrat inlägg för Pareto på något sätt. Jag vill bara köra det alternativ som jag upplever som bäst för utlandshandel och starta en diskussion! Det är global handel jag brinner för, och jag vill att fler upptäcker de möjligheter som finns. Och 500 kr och ISK är så mycket bättre än 749 kr och depå, även om jag gillar Avanza i övrigt.

Nej, nu finns det färre ursäkter till att avstå från global handel. Visst är det dyra telefonsamtal men jag tror att de ökade möjligheterna att köpa bra och billiga bolag uppväger kostnaden! Degiro är också ett smidigt alternativ pga elektronisk handel och ISK även om jag själv avstår. Till sist så blir det såklart något bökigare att hålla koll med två banker. Men jag har sedan flera år tillbaka kört Financial Times portföljfunktion, och Stefan Thelenius verktyg, och båda funkar fint.

söndag 24 november 2019

Snabbmatsrisker och Kartonger-ånger?


Jag har stött på två intressanta bolag i Indonesien. Allmänintresset för de upptäckterna är möjligen något begränsat, men de kan tjäna som perfekta exempel på varför jag ratar vissa bolag och om jag är för petig. Så vi tar en diskussion.

Överdrivna snabbmatsrisker?
Första bolaget är Fast Food Indonesia. Som namnet antyder handlar det om snabbmat i ett land med 264 miljoner människor, vars medelklass ökar, liksom aptiten för västerländsk mat. Bolaget är jätteenkelt, de kör KFC i Indonesien. Värderingen är helt okey (ca P/E 20) och framförallt är KFC det överlägset starkaste snabbmatsvarumärket i landet. Dessutom är bolaget litet och svårt för fonder att köpa in. Du har som småsparare en unik möjlighet att komma åt ett starkt varumärke i ett tillväxtland. Och konsumentvaror är stabilt.

Varför köper jag då inte? Det uppenbara är att aktien är svårköpt på grund av låg free float och att köp i vanlig depå är ett minus. Bolaget äger de inte varumärket men är den enda franchisetagaren i Indonesien. De har kört på sedan starten 1979 men man kan tänka sig tappad marginal om moderbolaget vill ha mer. Framförallt är jag rädd att bolaget förr eller senare kan tappa när konsumenter tänker mer på hälsan. Kan skatter införas när medelklassen växer på bredden och får igenproppade blodkärl, låt vara av fri(terad) vilja? Jag äger däremot Famous Brands i Sydafrika. De har i alla fall ett mer varierat utbud av koncept och bolagets själ dryper inte på samma sätt av frityrolja, nedsköljd med läsk.

Vad säger du? Är jag överdrivet rädd? Sett till siffror, finanser, konkurrensfördelar och möjlig tillväxt finns en under-radarn-investering som lockar. Man kan se det som att bolaget har möjlighet att ändra utbudet efter konsumenternas preferenser. T.ex. tror jag ris är mer standard på menyn. Eller är det här extra svårt för just KFC? Något som också gör restaurangbranschen svårbedömd är dessa nya delivery-appar som kan "skära emellan" och äta upp marginal.

Kartonger-ånger?
Nästa bolag är det något mer okända Kedawung Setia Industrial. Tråkigare kan det knappt bli eller vad sägs om kartonger? Jag har ju gjort en "superkul" investering i Indonesiens ledande tejpbolag och detta skulle vara den naturliga matchen :) Initiala spaningen tydde på att de hade cirka 50% av kartongmarknaden. Men webbsidan såg misstänkt gammal ut, och var från 2004. Numera, eller snarare 2013 har de 6 procent av kartongmarknaden på nationell nivå. Det är långt ifrån tejpbolagets ungefärliga 50 procent, även om den uppgiften också har några år på nacken.

Man kan argumentera för ökad tillväxt för kartonger. Såklart behövs mer sånt för konsumentvaror och e-handel. Och kartonger kanske du inte skickar över hela jorden, eftersom värdet i förhållande till vikten är låg. Geografiska konkurrensfördelar alltså. Men någonstans måste bolaget vara unikt. Och med så låg marknadsandel räcker det inte, väl? Bolaget växer dock och handlas till P/E 5 och under bokfört värde. Nej, fin bransch, vissa konkurrensfördelar, men för låg marknadsandel? God möjlighet att växa och superbilligt säger kanske någon. Riskerar jag att ångra mig om jag inte köper?

Synpunkter?
Hur ser du på kartongbolag? Blir du också tveksam till bolag med låg marknadsandel, när de tidigare haft högre? Och när blir ett bolag för tråkigt och enkelt. Jag menar... kartonger? Men är det så mycket roligare att köpa BillerudKorsnäs till P/E 22 än Kedawung Setia till P/E 5?

Och vad säger du om snabbmat och restauranger? Notera också att jag inte är "nitisk" utifrån vad jag själv vill äga/äta/dricka. Snarare ser jag risker i konsumentpreferenser, reglering och tappad marginal. Men idag dominerar de på en på alla sätt växande marknad. Tror du på KFC i Indonesien, och har du minsta problem att äga ett bolag där du inte vill äta?

söndag 17 november 2019

När köpa och sälja? Och viktigt med business momentum?


Via fondbolaget Grandeur Peak har jag hittat ett fantastiskt beslutsstöd för när man bör köpa, sälja eller behålla aktier. Hela inlägget grundas på deras matris och den är förvånansvärt djup i sin enkelhet. OBS! börja med att kika på matrisen på sid 20 i deras investerarpresentation.

Modellen i korthet
De tittar på tre delar som ligger till grund för besluten.
  • Bolagets kvalitet (good, great, outstanding)
  • Värdering
  • Momentum i verksamheten
Det här tycker jag är fantastiskt enkelt och pedagogiskt. Och en stor poäng är att om man äger bolag med högre kvalitet blir det mycket färre säljbeslut. Good-bolag säljs när värdering går upp eller momentum inte är topp. Great-bolag säljs inte lika ofta. Och enda skälet att sälja ett outstanding bolag är om momentum är dåligt och priset är högt. Det jag tagit med mig är att gå mot högre kvalitet och titta mer på business momentum. Se som sagt bilden på sid 20 i presentationen.

Mer om modellen
Vad är då kvalitet? För mig handlar det om marknadsandel, moat, ledning, historik, finanser, etc. Ledtrådar till hur Grandeur Peak tänker finns på andra sidor i presentationen. Med business momentum tänker jag främst på hur försäljningen och vinsten utvecklas. Men också vilken nivå den är på, inte bara förändringen. Ett bolag som tappar från 40 till 30 procent i försäljningstillväxt växer fortfarande snabbt. Och kom ihåg! Vi talar alltid om momentum i verksamheten och inte i kursen (jag är ingen Kavastu).

Business momentum går för mig också ihop med megatrender och små bolag. Ett litet bolag kan växa längre tid innan det tappar momentum pga de stora talens lag. Och megatrender kan göra att bolaget inte tappar momentum på lång tid. Man får dock se upp för dåligt momentum i verksamheten och det finns många gånger jag borde sålt tidigare. En besvikelse brukar ofta följas av fler besvikelser.

Min anpassning
Det enda jag invänder mot i modellen är att ett bolag med outstanding kvalitet och bra momentum ändå borde kunna bli för dyrt. Jag vill ha en säkerhetsventil där värderingen oavsett bolag kan vara för hög. Man skulle också kunna tänka sig att äga bolag som bara är okey (sämre än good) vid ett riktigt lågt pris. Men jag kör inte heller den strategin.

Filar på en egen matris, och tänker såhär, även om deras är enklare. Hur tänker du? Har du någon mindmap eller modell för sälja/köpa/behålla?





söndag 10 november 2019

Pushpay: Church as a Service?


Nya Zeeländska Pushpay är nog det enda börsnoterade ChaaS-bolaget. Med det menar jag Church as a Service :) Jag hörde talas om bolaget via ett avsnitt av Investing City Podcast. Att investera i digitalisering av amerikanska kyrkor är lite udda. Då krävs stor tro på bolaget, vilket jag ännu inte har. Vill bolla iden och se vad ni säger. Mina tankar går LiveChat, Visa/Mastercard, Fortnox, Xero och tankeexperimentet att något gamblingbolag gick över till "den ljusa sidan" (godhets-gambling?).

Hur kan man ens köpa det här lilla märkliga bolaget, som bland annat är listat i Australien? Jo, Pareto fixar faktiskt handel för en 500-lapp och i ISK för Australien och Nya Zeeland. Degiro tillåter ISK för Australien. Avanza fixar handel på flest marknader men säger tyvärr nej till ISK för AU/NZ så det är vanlig depå som gäller där.

Kort om Pushpay
Enkelt uttryckt fixar Pushpay (kurs 3.28 AUD) appar och programvaror för givande (kollekt/insamling) och kontakt mellan medlemmar och ledning för kyrkorna i USA. Se framförallt bolagets hemsida, uppgifter på marketscreenersenaste rapport och senaste presentation. De ser onekligen ut att ha bra momentum och vara på rätt väg. Du hittar diskussion om bolaget på hotcopper och han som var med i podden har en egen blogg där han går igenom bolaget. Se även en intervju med grundaren. Värderingen enligt genomsnittsprognoserna på marketscreener just nu P/E 34 och EV/EBITDA 23 för 2020. För 2021 är prognoserna P/E 25 och EV/EBITDA på 17.

Kyrkorna betalar en månatlig avgift (SaaS) och framförallt tar Pushpay ca 1-3 procent av det som ges. Men i och med att Pushpay fixar så att de digitala plånböckerna går varmare än då fysiska så blir alla gladare. Och man har som användare alternativet att stå för den extra kostnaden.

Konkurrens?
Att fixa "kyrkappar" är Pushpay inte ensamma om. Men i den här rankingen får de högst betyg på funktionalitet. I en annan genomgång nämns åtta stora aktörer. Pushpay har cirka 8 000 kyrkor anslutna, De siktar in sig på medelstora och stora kyrkor så egentligen ska man nog gräva i totalt antal användare och betalningar. Konkurrenten The Church App har förutom ett slagkraftigt namn cirka 5 000 kyrkor anslutna. Church Base stoltserar med 2 000 kyrkor.

Pushpay ligger högt när det gäller betyg och professionalism. Men har de en moat...? Ja, de som väl valt Pushpay är väl inlåsta eftersom det möjligen är bökigt att byta. Det intressanta är att de tycks ha flest kyrkor anslutna, riktigt fina funktioner och är störst sett till antal anställda. Att skapa bästa användarupplevelsen och sprida utvecklingskostnaden på många användare bör ge skalbarhet. Uppfattar dem som ledande i premium-nischen i den här sektorn. De beskriver sina konkurrensfördelar t.ex. på sid 7 i denna rapport.
The cornerstone of our key competitive advantages is our leading engagement, payment and administration solutions for donor management. Pushpay offers enterprise-grade software with an emphasis on superior user experience, functionality and a view to constantly innovate. With over 90 people in our product design and development team. Pushpay has the ability to drive constant innovation to its mobile-centric solutions.
Pushpay’s passion is to drive better outcomes for our Customers, enabling them to support local communities not only in New Zealand, Australia, Canada and the US, but all around the world. Enabling social good is in our DNA and something we are very proud to be a part of. Pushpay’s team authentically connects with potential and current Customers, an alignment that cannot be easily replicated.
Pushpay partners with church management systems as the majority of its Customers utilise a church management system in addition to Pushpay’s solutions. Today, Pushpay integrates with 20 of the leading church management systems in the US faith sector. Pushpay is confident that its clear competitive advantages will continue to distance its solutions from alternatives in the market

Plus och minus
Vad jag gillar
  • Starkt kassaflöde, lågt capex, stor skalbarhet
  • Flera starka utmärkelser som Fintech-bolag. T.ex. denna från 2018
  • Höga användarbetyg, bäst funktioner enligt en del rankingar.
  • Viss Peter-Lynch-faktor på bolaget. Kan delvis gå under radarn?
  • Hyfsat "billigt" för att vara SaaS även ChaaS-peers saknas :)
  • Kan står inför någon slags "inflection point" där de precis börjat gå med vinst.
  • Stabil försäljning
  • Satsar på en sak och att göra det bäst, är starka i en nisch.
  • Skulle kunna växa globalt, om de vill, finns även i AU/NZ
Vad jag inte gillar
  • Amerikansk kyrklig verksamhet. Den är både speciell och svårbevakad. Man kanske märker en viktig förändring för sent. Här är t.ex. en person som argumenterar emot kyrko-appar.
  • Farligt att göra vinst på ett non-profit område? Vore en gratisprodukt naturlig? Men vem ska bygga den? Lojaliteten är ju främst mot sin egen kyrka, och självklart ska en bra tjänst kosta.
  • Ledningen har sålt aktier under året. En tillsättning till styrelsen har fått kritik
  • Antalet besökare minskar i USA över tid, en döende bransch? Eller så får just det pastorerna att agera och tänka att vi behöver den bästa av modern teknik för att bromsa fallet?
  • Är bolaget unikt nog? Påminner en del om LiveChat. Den till synes bästa IT-aktören som har konkurrens från flera håll. Men en viktig skillnad är att jag inte hittat något större eller bättre bolag än Pushpay, de kan dominera mer.
  • Unik moralisk risk, en ledningsrelaterad skandal skulle skulle skada bolaget hårt då kanske kyrkor är mer känsliga än allmänheten för sånt? 
  • Köper konservativa skikt av samhället det här med att gå ifrån kontanter så lätt? Eller så har den långsammare rörelsen gjort att timingen för bolaget är perfekt?
  • Lite konstigt att tjäna pengar på att andra ger? 

Sammanfattning
Kan inte undgå att jag ger mig ut på ett område som tillhör TIN-fonder och amerikanska pastorer, vilket inte är min hemmaplan. Men det finns något där i bolaget. De är starka, men dominerar de tillräckligt? Är det värt att gräva vidare? Som det är nu saknar jag den nödvändiga tron, och är i vissa delar något skeptisk. Men med mer kunskap och kloka kommentarer kan möjligen tvivel skingras även om bolaget fortfarande är "speciellt".

Ett bolag som Xero (globalt Fortnox) är kanske lättare att förstå. Men då är det en mycket högre värdering och mycket större bolag. Vad säger du om Pushpay? Kan det stiga till skyarna, upp till molnet, och förbi? Och är blandningen av religion och investering en himmelsk mix eller helvetisk sörja? Och hur fria är egentligen frikyrkor som frivilligt blir "inlåsta" i kyrkoappar?

onsdag 6 november 2019

Aktiepub 26 november


Årets sista aktiepub blir tisdagen den 26 november kl 18 på Sue Ellen, Tulegatan 17.

Flera olika investeringsstilar brukar finnas representerade och det är en skön blandning av människor med intressanta diskussioner. Själv hoppas jag på ytterligare tillskott till den globala hörnan. Men ni kan vara lugna, de allra flesta är "normala" investerare, dock med en statistiskt säkerställd överrepresentation av aktienördar :)

35 platser är bokade, hoppas de fylls, Skriv något här så har du en plats. Välkommen!

söndag 3 november 2019

Globala svenska småbolag del 3


Till sist kommer vi till de bolag där jag nog bestämt mig för att inte köpa. Men jag har inte lagt mycket tid, kan ha missförstått helt och aktier är en smaksak. Allt utgår också från mina högst subjektiva preferenser och begränsningar. Men oavsett orsak så föll CJKMMNS-bolagen mig inte i smaken för tillfället, med ett undantag.

C-rad. Medicinteknik av det avancerade kravet är säkert superbra, men för svårt för mig. Jag kan inte bedöma dem. Ser att försäljningstillväxten är god och stabil, men att förstå bransch och konkurrens övergår mitt (nuvarande) förstånd.

JLT Mobile Computers ser stabil ut utifrån flerårsöversikten på Introduce. De säljer tåliga datorer, framförallt till USA. Visst agerar de i en nisch, men jag förstår varken vilka konkurrensfördelar eller marknadsandel de har. Säkert ett bra bolag, men ser inte det unika (kan vara fel på min syn, men ändå, led mig gärna framåt via kommentarer då). Skulle kunna vara en okänd vinnare på hållbarhetstemat, jag menar, produkterna går väl aldrig sönder?

Kopparbergs är för mig svårbedömt, trots imponerande historik. De är snåla med att ge information och mitt Indonesiska mjölkbolag och Sydafrikanska badrumsbolag är mycket lättare att följa. Jag kan inte bedöma marknadsposition, varumärkets styrka, eller en normal tillväxttakt. Brexit är en risk. Tror inte heller på produkterna utifrån hälsoaspekter, utan tänker "Coca-Cola". Och är de verkligen "premium"? Däremot är de på 5 och 10-årshistorik ett superbolag. För en positiv syn, se Curreen Capital som summerar: "excellent business with exceptional management, selling at a reasonable price". Kanske är det så man ska se på saken?

Medicover. Jag har läst på lite grann, men förstår inte konkurrensfördelarna. Intressanta marknader och branscher, men gör de något unikt? Kan såklart missa något här. Men som en klar motpol har jag kikat på ett polskt bolag, Benefit Systems, där jag snabbt fattade det unika (även om det föll på annat). Nej, Medic over and out för mig. Med risk för att missa något.

Mycronic. Hög andel Asien, god historisk tillväxt. Hade som vanligt svårt att förstå, trots djupdykning i årsredovisning och presentationer. De verkar inte heller förväntas öka vinsten på två år. Men här finns något, om man skrapar på ytan. På senaste puben nämnde jag "Mycronic" och fick en genomgång av Rullstolsinvesteraren. De har det där speciella som är höga marknadsandelar på en intressant marknad. Jag kan inte beskriva så det hela så bra, men liksom Rullstolsinvesteraren kan Börsplus det. Bolaget ska flyttas upp till intressanta kandidater!

New Nordic Healthbrands säljer globalt och kan gynnas av en ökad hälsotrend. Men... ni kan gissa vad som följer... jo, jag förstår inte vilka konkurrensfördelar de har. Visst, varumärken finns ju alltid, men räcker det? Ser inte att de dominerar någon typ av nisch utan är en i mängden och en liten spelare på varje marknad. Med det sagt så ser historiken bra ut, liksom tillväxt och lönsamheten. Kan de vara ett i positiv mening "THQ för hälsokost" där hittat en metod för att radda upp hälsokostsuccéer? Hursomhelst ett positivt omdöme från Börsplus

Systemair. Jag kan förutsägbart nog inte heller här se några direkta konkurrensfördelar. Men läs själv och avgör på sid 7. Styrkor ja. Egentliga konkurrensfördelar, nja? De talar även på sid 18 i senaste årsredovisningen att konkurrensen förstärks.

Synpunkter?
Är det något av dessa bolag som ändå borde vara högintressant för mig? Är medveten om att jag snabb-ratar bolag med svepande kommentarer som "kan inte förstå konkurrensfördelarna". Med en annan strategi eller mer kunskap kan bolagen istället vara favoriter.

Vore nyttigt med input och diskussion. En enda klok kommentar kan göra att jag får kläm på något unikt som jag missat. Och just det som är svårt att hitta vid en ytlig genomgång kan vara extra värdefullt att uppmärksamma.

söndag 27 oktober 2019

Globala svenska småbolag, del 2


Nu blir det en fortsättning i min jakt på globala svenska småbolag. Här några kandidater som kan vara intressanta men som jag inte räknade som lika starka kandidater som i del 1.

För att upprepa så letar jag efter
  • Mindre bolag 
  • Tillväxtbolag, som går med vinst
  • 2/3 av försäljningen utomlands
  • Med konkurrensfördelar

Med mindre bolag menar jag allt utanför Large-cap-listan. Och jag vill att bolaget ska ha stark tillväxt, gå med vinst och helst ha tydliga konkurrensfördelar. Som bonus ser jag gärna att bolaget har fått fäste i Asien eller möjligen Afrika. Jag är av flera skäl tveksam till Europa.


Fler kandidater
Här är ytterligare kandidater som jag inte fastnade lika mycket för, av olika skäl. Okunskap är ett. Tar mycket gärna input på dem, men troligen krävs det mer för att jag ska bli övertygad om något av BCCFF-NSVV-bolagen och vända till köp. Någon gång vill jag skriva om alkoholbolag och få till akronymen IOGT-NTO, men det är ett irrelevant sidospår! Nu till bolagen:

Biogaia. Härligt global försäljning nyttiga produkter och gedigen historik i bolaget. Men jag har svårt att förstå vad de har för egentlig "moat". Och värdering i förhållande till tillväxt är möjligen hög. Men jag är inte särskilt påläst utan öppen för input, framförallt vad eventuella konkurrensfördelar består i.

Cellavision är ett globalt bolag som i princip enbart verkar utanför Sverige. Hyfsad Asienandel på 20 procent. Problemet är att bolaget är för dyrt för mig, P/E över 40 om två år, och kanske också för svårt. Men konkurrensfördelar kan de nog ha utifrån Aktieingenjörens gamla inlägg. De rider på en megatrend och lyckas så att säga "sell a vision" men jag avstår pga värdering/tillväxt.

CTT är en typ av hidden champion (okänd marknadsledare) i flygplansbranschen. De är starka på luft högt uppe i luften. Historiken är imponerande de senaste 3-10 åren, se faktablad sid 2. Riktigt globalt bolag som gynnas av megatrenden flyg (sorry igen, Greta). För en bra bild av bolaget se vad Börsplus skrivit. Mycket intressant bolag, men värderingen kan vara hyfsat hög utifrån att tillväxten i närtid gått ner för landning. Å andra kan den snabbt bli högre när tillväxten lyfter igen.

Ferronordic är rysligt ryskt, billigt, och med viss tillväxt. Men kollar man på ryska börsen så är det mesta billigt. Jag kan inte avgöra riskerna och gillar inte att investera i bolag som verkar i Ryssland, i alla fall inte på nuvarande kunskapsnivå och politisk situation. Bolaget ser riktigt fint ut på siffror och prognoser, och kan säkert uppfylla kraven, men jag kan och vill för lite. Värt att notera är att bolaget nyligen breddat sig till fler geografier, som Tyskland. (uppdaterat i kursivt)

Fram sticker verkligen ut med uteslutande verksamhet i Vietnam. Däremot kan jag inte avgöra när de går med vinst eller hur stor den kan tänkas vara. En subjektiv "kan för lite"-tveksamhet. men nog finns stor potential och med mer historik kan de bli lättare att bedöma. Ett enda lyckat förädlingsarbete kan t.ex. motsvara hela värdet i bolaget, men jag har inte den övertygelsen, ännu. Kan möjligen få den med mer kunskap och kommentarer om detta bolag.

Nilörngruppen har bara 10 procent försäljning i norden och ca 60% i Asien. Värderingen ser låg ut och direktavkastningen är hög. Problemet för mig är att de verkar i en pressad bransch, vilket gör att de själva kan pressas. Men framförallt har jag svårt att se starka konkurrensfördelar och hög tillväxt. Tittar man på prognoserna förväntas försäljningstillväxten inte något av åren 2018-2021 vara tvåsiffrig. Jag tycker det är något svagt, däremot finns klart defensiva egenskaper. Och totalavkastningen sett till direktavkastning + tillväxt framstår ändå som god. Ska fundera!

Storytel växer globalt men har fortfarande 60% av försäljningen i Sverige. De visar inte heller vinst vilket gör dem svårbedömda för mig. Men jag vet, konkurrensfördelarna är starka, och kikar man fem år framåt är det mer och mer ett globalt bolag och de lär ju gå med vinst hyfsat snart. Klart närsynt att stryka dem, men jag gör det. Inte av principskäl utan av osäkerhet. Och en möjligen (alltför) långsökt tanke är att böcker kommer kunna maskininläsas i framtiden och att större spelare som har den tekniken får stora fördelar, liksom de som säljer sin röst.

Vostok-bolagen, New Ventures och Emerging Finance borde jag kika på. Har ingen närmare koll, mer än att det ena inte längre är "ryskt och blandat" utan mer "österopeiskt och blandat". Och Emerging Finance ska ha något mot Brasilien. Händer en del i båda och jag är inte uppdaterad. När jag tidigare tittat har jag drabbats av ryss-skräck (numera mer av fantomsmärtor, jag vet) och svårigheter att bedöma om konkurrensfördelar finns i de olika verksamhetsbenen.


Synpunkter?
Vilka kandidater är mest intressanta för dig? Och har jag missat något bolag?

I del 3 kommer de kandidater som är längst ifrån köp för mig. Där krävs det mycket för att jag ska köpa då mina invändningar är av det större slaget. Då tar jag upp C-rad, JLTKopparbergs, Medicover, Mycronic, New Nordic Healthbrands och Systemair.

söndag 20 oktober 2019

Globala svenska småbolag, del 1


Jag köper aktier över hela världen. Men det finns ju starka svenska småbolag som verkar på en global marknad. Kan det vara ett billigt och smidigt sätt sätt att uppnå samma diversifiering? Visst kan de drabbas av de problem jag diskuterar i ett tidigare inlägg. Men det är ändå stor skillnad på lokala svenska bolag och de som har världen som spelplan, både sett till verksamhet och valutarisk.

Så vad finns här i Sverige om man letar efter:
  • Mindre bolag 
  • Tillväxtbolag, som går med vinst
  • 2/3 av försäljningen utomlands
  • Med konkurrensfördelar

Med mindre bolag menar jag allt utanför Large-cap-listan. Och jag vill att bolaget ska ha stark tillväxt, gå med vinst och helst ha tydliga konkurrensfördelar. Som bonus ser jag gärna att bolaget har fått fäste i Asien eller möjligen Afrika. Jag är av flera skäl tveksam till Europa som tillväxtregion.

I förbifarten måste jag även nämna Vitec Software som för 2018 hade 32 procent av försäljningen i Sverige och bör ses som ett i huvudsak nordiskt bolag även om de uttalat kommer öka den svenska delen. Mitt enda bett på svenska börsen idag. Ett udda inspel till min genomgång är att två av kandidaterna i del 2 finns som innehav hos Curren Capital.


Kandidater
Dessa bolag vill jag undersöka närmare och är väldigt intresserad av få input på. För att retas lite med FAANG-begreppet kallar jag dem AMPSS-bolagen.

Absolent säljer bara cirka 5 procent i Sverige och är globala. Produkter inom luftfiltrering av oljedimma och oljerök är klart intressant. Men jag går så att säga in i dimman när det gäller att bedöma hur starka de egentligen är. Men något har de, se sid 9, och de tycks göra mycket rätt sett till historik, tillväxt och marginaler. Är mycket intresserad av input.

Mips har det mesta. Med ca 4 procent av försäljningen i Sverige är det ett riktigt globalt bolag. Visserligen är huvuddelen, 90 procent av försäljningen, i väst, men hjälmanvändningen har väl kommit längst där och Asien lär komma i ett senare skede. Värderingen är hög, men inte huvudlös. Jag tycker detta är dyrt men högintressant.

Paradox. Jag följer dem fortsatt. Min tveksamhet (okunskap) gäller hur lojala kunderna egentligen är, hur den gruppen växer, samt värderingen i förhållande till bolagets tillväxt. Jag är rädd för att det stora antalet spel som kommer ut gör att konkurrensen hårdnar. Blir det svårare att lyckas, och behålla tillväxten, särskilt när man blir större? Och när blir målgruppen mättad, hur många spel hinner de spela samtidigt? Jag vet inte ens om jag ställer rätt frågor, men jag har i alla fall inga bra svar och står vid sidlinjen. Vill ha lägre värdering eller mer kunskap för att gå in igen.

Sarsys ASFT får plus på avskräckande namn (låter som en dödlig sjukdom) och att Kvalitetsaktiepodden gillar. Minus när det gäller historiken och viss tveksamhet pga det som Aktieingengören tar upp. Men vi har ändå ett litet globalt tillväxtbolag med tydliga inträdesbarriärer, i form av access till flygplatser. I bästa fall ett tråk-industri-Fortnox där de kan sälja mer till befintlig kundstock med breddat produktutbud. Plus på megatrend i form av ökat flygande (sorry Greta) och ökade säkerhetskrav. Men jag är ännu inte tillräckligt säker på denna investering.

Swedencare har trots namnet bara 4 procent av försäljningen i Sverige. Jag har tidigare tyvärr ratat dem på petiga grunder. Bolaget är intressant. De verkar i en nisch som växer och ser ut att ha starka produkter. Jag kan ändå inte riktigt se de där starka konkurrensfördelarna, eller så räcker "varumärke + hyfsat unik produkt" långt här. Men när patent går ut, vad händer då? Kan vara ett "A2-milk" men för djur. Ska undersökas mer och är tacksam för all input.


Synpunkter?
Vad säger du om dessa kandidater? Och vilket globalt svenskt småbolag är din favorit?

Tips! I nästa del kommer jag kort att ta upp Cellavision, CTT, Ferronordic, Fram, Kopparbergs, Medicover, Mycronic, Nilörn, Storytel, Systemair och Vostok-bolagen. Säg till om något mer ska med! (uppdaterat)


söndag 13 oktober 2019

Min favoritfond är intervjuad


Placerapodden har kört en intervju med den i mitt tycke mest intressanta svenska fonden på marknaden: Swedbank Robur Small Cap Emerging Markets. Fonden siktar på mindre bolag i emerging markets, vilket till stor del är det jag själv håller på med (på en annan nivå). Fonden är en av de tiotal fonder följer noga och tar intryck av, hela listan finns här. Som disclaimer kan nämnas att jag kör barnsparande i denna fond.

Känner mig extremt förutsägbar som puffar för den här intervjun och fonden, men jag tycker det är så inspirerande. Här är en länk till intervjun, fondens sidor, samt halvårsredogörelse där samtliga innehav sista juni framgår.

Såklart väcker intervjun tankar. Borde jag vikta om en del av portföljen till denna fond? Varför inte överlåta förvaltningen till proffs? Samtidigt kan man ibland ha vissa fördelar mot proffsen, men nu har jag ett perfekt jämförelseindex för min exotiska del. Om jag konstant underpresterar (mer än fondavgiften) så får den delen av portföljen gå över till denna fond. Men där är jag inte än. Och en naturlig startpunkt är att se på skillnader och likheter i investeringsstil.

Likheter 
Fonden har en hel del likheter det jag sysslar med
  • Småbolag i emerging markets
  • Asien-fokus
  • Många konsumentbolag
  • Spridning på många valutor
  • Inte mycket cykliskt eller bank
  • Gillar familjebolag, goda finanser
  • Tråkiga bolag
  • Jagar Hidden Champions! Skriver själv om begreppet i denna länk.
  • Långsiktigt fokus, extra viktigt på dessa marknader.
  • Italtile, Kri Kri Milk och COL, som jag skev om i våras

Skillnader 
Såklart gör fonden också många saker annorlunda. Skillnader finns både i investeringsfilosofi och praktisk utformning.
  • Fonden går mer åt värde än stark tillväxt. Ofta har bolagen 5-10 procents försäljningstillväxt och riktigt låg värdering  Jag väljer oftare högre tillväxt och högre värdering i stil med Grandeur Peak (se t.ex. sid 26). Men kanske ska jag gå försiktigare fram, sikta lite lägre, och få mycket lägre nedsida. Så jobbar t.ex. Framtidsinvesteringen i flera innehav.
  • Inte riktigt samma krav på att alla bolag ska gynnas av megatrender, även om de oftast finns. 
  • Många fler bolag och lägre vikt, vilket är fullt naturligt pga krav på likviditet i fonden. Jag tar kanske ut svängarna för mycket å andra sidan.
  • Äger flera investmentbolag, t.ex. Cosco Capital och Fairfax India. Den vägen skulle jag själv kunna gå, mer "ödmjukt" och risk-sänkande att äga sådana. 
  • Inga renodlade västbolag, jag har en del i Kanada/UK/Sverige. Men det är ju självklart med deras fokus på EM. Men de äger t.ex. Fairfax India som har väst-notering men öst-innehåll vilket är ett smart sätt att agera.
  • Investerar i Turkiet, men Logo Yasilim är ett fantastiskt bolag i och för sig!
  • Kommer åt marknader jag inte gör, som Taiwan och Korea. Jag kan inte handla dem ens via Avanza (eller Degiro) och sekundärnoteringarna är få och gäller stora bolag.
  • Med professionell förvaltning kommer möjligheten att besöka bolagen. Själv har jag bara fått god kontakt med västbolag som Decisive Dividend. Men jag har gjort egen lokal research på mina bolags produkter och butikshyllorna i Thailand och Indonesien :)  
  • Kostnadsnivån är lite högre, men det jag håller på med kostar också.

För den som så att säga inte kan få nog*, utan vill djupdyka i min strategi kan jag högst subjektivt, rekommendera det avsnitt i Placerapodden där jag själv intervjuades av Karl Lans. Och min strategi finns även beskriven i detta blogginlägg.

*En subtil referens till humorbloggen Katastrofala omslag.

Summering
Om vi summerar är mina fördelar är att jag kan fokusera mer, vilket även kan vara en nackdel. Jag kan också köpa ännu mindre bolag än en fond. Och jag har, trots allt, en lägre kostnadsnivå. Sen "tiltar" jag som sagt starkare åt tillväxtbolag och megatrender, med uppenbar risk för att hamna i högvärderade bolag som tappar sin tillväxt.

En mellanväg vore att inspireras mer av fonden och t.ex. gå upp till 20-25 bolag och äga mer av investmentbolag och riktigt lågvärderade bolag. Som hobbyinvesterare blir det visserligen mycket att bevaka. Och först får nog min egen strategi gå lite sämre, men jag har det i åtanke. Ett mer drastiskt upplägg vore att låta fonden ersätta de exotiska inslagen och att jag själv kör väst-delen. Noterbart är att fonden drar ännu mer åt Framtidsinvesteringens håll (starkt kassaflöde, starka finanser och låg värdering). En riktning jag själv sakta men säkert också rör mig åt, i alla fall i tankarna.

Vad tror ni om denna fond? Vad tror ni om det upplägget jämfört med mitt? Och vilka fonder inspireras ni av? I vilket läge ger ni upp och investerar i en fond istället? Vad krävs för det?

söndag 6 oktober 2019

Lider jag av away bias? Finns mina bolag här?


Under veckan var det en kort diskussion om away bias på Twitter. Kan det vara en fälla att man lockas av den där nya investeringen (i mitt fall också långt bort). Normalt har man väl ett home bias, att man är hemmablind, men jag är kanske bortablind? Kan det ha att göra att det är så kul att läsa på om det nya och annorlunda - och att man längtar sig bort?

Hur gör jag för att motverka detta? Jo, innan jag köper något "exotiskt" försöker jag alltid stämma av om det finns liknande bolag i Sverige eller Norden. Om det finns ställer jag mig frågan om det utländska är mer unikt eller lägre värderat. Har jag tänkt rätt? Vi gör en snabb check.

Finns liknande bolag?

A2 Milk är helt klart unikt. I Sverige finns väl Dalsspira, som inte ens går att jämföra. Ingen unik mjölk och sura siffror senast jag tittade på dem.

Decisive Dividend påminner om Ratos, Stockwik och Infrea. Men Decisive är mer fokuserade (på tillverkning), har konkurrensfördelar som krav och köper oftast billigare. Förresten har Dividend Sweden många fler ägare än Decisive Dividend, vilket möjligen är ett utslag av home bias.

Savaria kan jämföras med Handicare. Däremot växer Savaria snabbare, har möjlighet till högre marginaler (har även villahissar i sortimentet) och större geografisk spridning. Men Savaria har mycket att bevisa och tillväxten per aktie har varit svag de senaste åren. I normal form är Savaria ett bättre bolag och Handicare har jag på bevakning.

Discovery. Sampo finns i Norden och har ett försäkringssegment. Men det är en enorm skillnad på standardförsäkringar och unika försäkringar. Discovery har en helt annan modell än i princip alla andra försäkringsbolag (vilket de fått utmärkelser för) och verkar dessutom i tillväxtregioner.

Italtile. Svedbergs sysslar också med badrumsartiklar, men där slutar likheterna. Italtile växer snabbare, dominerar sin marknad, har en enormt fin historik, och äger "hela kedjan", till och med fastigheterna där sakerna säljs.

Micro Mechanics. Mycronic kanske är lite åt samma håll. Men tittar man på historiken på 5-10 år, lönsamheten (ROE) så ser du uppenbara skillnader. Jämförelsen är kanske lite skev. Bolagen gör olika saker och Micro Mechanics är i en väldigt lukrativ nisch.

Ekadharma. Tyvärr (?) finns inga noterade tejpbolag i Sverige. Och bolag med denna låga värdering (P/E 8 och under bokfört värde) är ofta "skräp" här medan du i Ekadharma får en marknadsdominant med fin historik sedan 1990.

Somero. Betongmaskinsbolag finns inte här. De är en "hidden champion" och enda bolaget i sitt slag, även om kursen är ur slag för tillfället.

Vitec Software. Ser man på. Här har vi ett bolag som saknar direkt motsvarighet utomlands! Möjligen kan Constellation Software vara likadana, men de är rätt mycket större.

Taokaenoi. Vi har Cloetta och Midsona men då får du antingen onyttiga snacks eller nyttigt icke-snacks. Det är kombinationen nyttiga snacks jag vill åt! Taokaenoi har större fokus på snacks, högre tillväxt och försäljning i Asien som då gynnas av en växande medelklassen. I Cloetta handlar det visserligen också om en växande medelklass... men bara i kilo mätt.

Ultrajaya. Mjölk i tillväxtland och samarbete med Kraft? Om Arla varit noterat så hade de varit en motsvarighet, med den viktiga skillnaden är att mjölkdrickandet i Indonesien är i strukturell tillväxt.

Famous Brands. Restaurangbolag saknas här. Förut fanns Rasta Group, men nu talar vi om en Dalsspira/A2 Milk-jämförelse - trots att Famous Brands är i dålig form för tillfället.

Kri Kri. Nej, vi har inte Yoghurt-bolag här. Och dessutom skulle det vara någon särskild svensk produkt. Om ett 100% knäckebröd- och svenska köttbullar-bolag funnits, då har vi haft en motsvarighet.

Superlon. Värmeisolering tror jag inte vi har något av här. Beijer Ref är däremot mot AC/Kyla och faktiskt en motsvarighet. Men Superlon har verksamhet i Malaysia, Vietnam och Indien. Mycket av tillväxtregioner medan Beijer Ref, liksom de flesta Svenska bolag är Europa-tunga.

Synpunkter?
Hur tänker du när du köper utländska bolag? Sen kan man fundera vidare. Vilka bolag är unika för Sverige? Nibe kan kanske jämföras med Toshiba, och även en pärla som Fortnox har en motsvarighet i Xero?

Köper du bara utländska bolag när motsvarigheter saknas i Sverige? Lider du av "Home Bias"? Mina beskrivningar kan förresten tyda på en viss "confirmation bias", men det är en annan fråga.

onsdag 2 oktober 2019

Aktiepub 23 oktober


Onsdagen den 23 oktober kl 18 är det dags för nästa aktiepub. Vi kör som vanligt på Sue Ellen, Tulegatan 17, och 35 platser är bokade. Skriv något i kommentarsfältet så har du en plats.

Ett antal bloggare/twitterare brukar på plats, många olika investeringsstilar är representerade, men framförallt är det en skön blandning av människor. Som alltid finns det mycket att diskutera.

Så, trotsa höst- och börsmörket och dyk upp. Välkommen!

/Gustav

söndag 29 september 2019

Två intervjuer med Decisive Dividend


Jag samlade ihop några frågor till Decisive Dividend och har gjort en ny intervju med David Redekop. Min första intervju finns här. Frågorna är de som ni har ställt via bloggen och twitter, och jag kompletterade dessutom med två extrafrågor på slutet. Nyligen har de också kommit ut med en videointervju.

Tror knappast det undgått någon, men ska nämnas som en disclaimer att jag äger bolaget och (såklart) är positiv till dem.

Videointervjun
Till att börja med måste jag tipsa om denna färska videointervju som Decisive gjort med Proactive. 7 minuters trevlig och informativ video som starkt rekommenderas att ta del av  Man får en fin beskrivning av Decisives bakgrund och filosofi. Bland annat nämns att de tittade på cirka hundra bolag (!) innan de slog till och köpte Blaze King. Och några ord sägs också om utdelningens hållbarhet.

Jag har inte sett att de medverkat i något sådant innan, men kul att företaget börjar uppmärksammas! Känner inte till Proactive tidigare, men de är verksamma inom finansiell media och finns i UK, USA, Kanada och Australien.



Min intervju
Nu vidare till min intervju med Decisive. Hoppas den uppskattas! Frågorna besvaras, även här, av David Redekop från Decisive. Jag tycker svaren ger en värdefull inblick i bolaget och hur de tänker. Och stort tack till David för att han tog sig tid att svara på frågorna!

Question 1: There has been two years since a dividend raise. How do you think about a raise compared to amortization of debt and increased stability in that way. How do you think about the high dividend payout ratio?

Our monthly dividend is evaluated carefully on an ongoing basis by management and our board of directors. We are still a pretty small company and have seen some fluctuation in the past in our pay-out ratio due to seasonality and other macro level impacts such as steel tariffs and oil and gas activity slowdowns. In Q3 2019 our management team completed two significant undertakings that will help address this: First, we worked with our lender to refinance our senior debt to be non-amortizing, increasing free cash flow. Secondly, we completed our fifth acquisition – Northside Industries Inc. Northside was attractive not only because of its strong EBITDA generation but also because it further diversifies our revenue stream to include the Forestry and Transportation industries.  We also feel that Northside will add synergies with several of our other subsidiaries including cost savings on benefits and insurance, as well as volume purchasing as Northside has vendors in common with Slimline and Blaze King.


Question 2: How do you think about debt levels in the short and long term. Do you have any specific target regarding debt/EBITDA?

We recognized that after our acquisition of Hawk, our debt to equity ratio was quite low in relation to our peer group. We financed the acquisition of Northside with 90% debt and 10% equity in an effort to balance this measure. Long term we will continue to utilize our new debt facilities as we grow, along with equity as well, to keep a steady 1 to 1 ratio of debt to equity that we feel is conservative yet sustainable. Our long-term target debt to adjusted EBITDA ratio is 2:00:1, but this will fluctuate depending on timing of future acquisitions.


Question 3: Some may question that you both are issuing new shares and paying a dividend. What is the big reasons for not choosing a model with zero or low dividend, and then make further acquisitions from cash reserves. What are the advantages/disadvantages with the chosen model?

The model we have chosen is a tried and true model that has been used by a company called “Exchange Income Corp” since their first acquisition in 2004.  The model tries to balance both debt and equity while delivering a solid steady stream of income to their shareholders.  Other companies use internally generated cash for growth, and we do as well.  We just pay out a certain level of our cash to our shareholders, as our goal is to deliver income and growth to our shareholders.  We believe that our new debt structure is better aligned with this objective and the diversity gained with adding a 5th company will also only help to achieve this objective. 


Question 4: More about your model. Can you in some way describe yourself being a “income fund” that is buying high yielding companies, not found on the stock market, and then redistributing the dividend to your shareholders? And also growing their profits. When Exchange Income was an Income Fund, they invested in “niche company with strong defensible cash flows that would be income fund candidates on their own except for their size”.

Our model is actually quite simple.  We buy private cash-flowing manufacturing companies at private-company metric valuations (under 5x on a three year average of EBITDA) and then are able to receive a public company valuation on that EBITDA of 7 to 8 times.  The net cash that these companies generate as a private entity is usually flowing into the hands of only one or two people (the owners).  With Decisive, instead of those funds flowing into the hands of one or two people, a percentage of it is flowed out to our shareholders.  We buy 100% of companies, so there are no minority interests.  Our shareholders receive 100% of the benefits of owning these private companies.

We grow via two means – via acquisition, and via growing the revenues and profits of our subsidiaries.  To grow the profits of our subsidiaries we implement various strategies including increasing the bench strength of our management and sales teams in each subsidiary, allowing them the horsepower to go after new markets and better service their current markets.  We also invest in new capex that allows them to produce their products faster and more efficiently, improving product delivery times and overall service levels.  This has worked quite effectively at subsidiaries like Blaze King, where the long-term effects of investment in new equipment, expanded sales teams and research and development into new models has had a positive effect on sales and EBITDA.


Question 5: Can you say something about the new acquisition Northside Industries competitive advantage and cyclicality? And is there any long term trends that can drive the growth?

Northside has a tremendous competitive advantage as they are extremely conscientious when it comes to servicing their clientele and delivering high quality product on time every time.  They pay close attention to their customer needs and focus on ensuring their customers are always happy and serviced exceptionally.  This attention to detail has created long term customer relationships that include growing revenue streams, as other suppliers fall out of contention.

Northside is subject to some cyclicality as their main customers are in the forestry and trucking industries, both of which are susceptible to economic downturns.  To mitigate the effect of this cyclicality, DDC negotiated a low up-front multiple for the purchase of Northside at just over 3x TTM EBITDA, with a future potential earn-out should Northside exceed internal minimum targets.  This shares the risk down the road with the vendor of there being an economic down-turn and mitigates the overall purchase risk for DDC.

Long-term trends that drive growth for Northside include growth in the forestry industry of course.  As climate change continues to worsen and hurricanes become ever stronger and cause more devastation, there should be long-term demand for forestry products as rebuilding of homes becomes more and more a prevalent issue (as we are now seeing in Puerto Rico and the Bahamas).  We also are seeing a long-term trend towards more fuel efficient trucking, which is causing a lot of replacement of current truck fleets that should be ongoing for several years to come.

Technology in the trucking space is growing with advancements being made in electric trucks, and also in driver-less trucking, two advancements coming in the future

Synpunkter?
Vad säger du om intervjuerna? Och om Decisive Dividend?

söndag 22 september 2019

Indorama: Tomra-alternativ eller miljöbov?


Aktie: Indorama Ventures, ILV:SET
Notering: Bangkok
Marketcap: 6 miljarder USD, midcap
Kurs: 33 THB
Direktavkastning: ca 4 procent
Courtage: Dyrt
Elektronisk handel: Nej
Möjlig att äga i: Bara vanlig depå

Under sommaren har jag tittat på Indorama. Trots att det är ett globalt midcap tror jag inte det är särskilt välkänt. De är världsledare på PET-flaskor, återvunna PET-flaskor, airbags, förpackningar, fibrer och lite annat. Helt enkelt ett starkt bolag inom specialmaterial. Att jag inte tryckt på knappen och köpt beror på att de både kan ses som en miljöbov och en hjälte.

Om bolaget
Se hemsidan, en färsk presentation som är riktigt bra. Kolla den! Se även en bolagsvideo en äldre analys och en till. Bolagets styrkor kan lyftas fram på ett enkelt sätt genom denna bild som går igenom att deras produkter finns i varannan premiumblöja, var fjärde airbag och var fjärde PET-flaska och att de är ledande på återvinning. De är alltså superstarka på en global skala.

PET står för 50% av bolaget försäljning. De säljer 70% till Europa och USA så trots Thailandslistningen är de ett västfokuserat bolag. Senaste åren har de satsat mycket på recykling. För övrigt är bolaget familjeägt där Lohia-familjen sitter på 63% av aktierna.

Så här ser PET-delen ut, notera att de är störst i världen och samarbetena:



Och den övriga businessen går inte av för hackor heller. Notera Zara, Autoliv (!), P & G, Kimberly Clark och de stora däcktillverkarna som kunder:


Ett annan mått på styrka är denna joint venture med Unilever som ska fixa återvinning av gamla PET-flaskor. De satsar också i en Kanadensisk startup och något av dessa kan säkert ta fart. De har också startat ett varumärke som innebär 100% återvunnen PET-flaska. Jag gillar återvinningsriktningen i Indorama och att de är med i ett hållbarhetsindex, vilket borde göra att det är mer än "tomma ord".

Värdering och nyckeltal
Bolaget värderas till P/E 11 (TTM) och ger en direktavkastning på 4 procent. Utdelningen verkar sjunka något, men P/E 10 för 2019 års vinst är inte dyrt om 4-traders prognoser slår in. Sett över tid finns viss tillväxt, men kombinerat med deras storlek (midcap) är det en kombination av värde- och tillväxtscase. Skuldsättningen är ganska hög, vilket man får ta i beaktande.

Finns moat?
Samarbetena är viktiga styrketecken. De producerar åt Coca Cola, Pepsi, Nestle, Autoliv, Michelin, Perelli, Continental etc. Visst är det storbolagen som sitter på makten, men jag antar att Indoramas produkter står för en mindre del av totalkostnaden och att kvalitet och pålitlighet är viktig. Det finns kanske inga större skäl för storbolagen att lämna, om allt funkar.

Man kan kanske jämföra med Eastman, också ett specialkemi-bolag, som bedöms ha en narrow moat. Som stor tillverkare kan man t.ex. jobba med machine learning i större skala. Indorama har över 500 patent vilket kan vara en källa till moat.

Finns tillväxt och megatrend?
Bolaget har starka tillväxtambitioner. EU kommer att öka andelen återvunnen PET från 25% år 2025 till 30% 2030, enligt denna artikel. Här gynnas Indoramas återvinnings-tillverkningsdel av samma drivkrafter som Tomra. De har som uttalat mål att växa i Emerging markets.

PET-delen gör mig konfundersam. Kommer man använda bioplast istället för PET-plast, se artikel här? Eller så är det sämre? Och sedan finns fiberflaskan av skogsmaterial. Men om jag förstår rätt är den inte genomskinlig, vilket är en stor nackdel. Hur mycket dryck finns kvar? Hur ser drycken ut? Nej, man vill ha transparens, särskilt när man dricker.

Frågan är ändå om plast är framtiden, även om den återvinns till 100%. Risken är så att säga att de 1899 är den ultimata hästskotillverkaren och att de kan bli obsoleta av andra lösningar. Hållbarhetstrenden är för, men "mindre plast" är emot. Men en stor fråga är om det verkligen kommer finnas så många olika standarder. Om man både ska återvinna PET-flaskor och t.ex. fyra andra typer av flaskor blir det många olika återvinningskedjor (eller så är det just Tomras sak!). Frågan är hur illa en cirkulär platsekonomi är? Plast är ju i grunden ett fantastiskt material.


Summering

Plus
  • Relativt okänd global marknadsledare
  • Värderingen verkar låg
  • Mycket starka samarbeten
  • Inte bara PET, utan fiber och airbags.
  • Hållbart plastbolag, en ovanlig kombination.
  • Grundarna verkar "goda" och har en stiftelse

Minus
  • Uzbekistan är nog perfekt för bomullsodling men korrupt. Hur bedöma risken i ett Thailändskt/Uzbekisktanskt bomulls-joint-venture? Särskilt när de tidigare varit i blåsväder.
  • Även om mer och mer år återvinns är de smutsigt bolag, med regulatoriska risker, en anläggning har t.ex. överskridit halterna i USA.
  • Är PET-flaskor framtiden?
  • Skuldsättningen
  • Relativt stort bolag, hur oupptäckt kan det vara?

Så vad säger man. Okänt Tomra-alternativ eller ett Indo-ramaskri? Hade jag rattat en globalfond med många innehav har jag definitivt kikat riktigt noga. Vad säger du? Är det här något att investera i? Finns det plats för plast i portföljen - om den är återvunnen?

söndag 15 september 2019

Hur het är amerikansk asfalt?



Det är inte varje dag jag kollar på amerikanska bolag. Men jag gillar Construction Partners (nu 15.93 USD) som kan beskrivas som ett litet okänt asfaltsimperium. Tickern är ROAD och de är ett smallcap som handlas på NASDAQ. De är verksamma i sydöstra USA och lägger asfalt och bygger nya vägar. Hur osexigt är inte det? Motsatsen till Silicon Valley på alla sätt :) Och tickern RACE (Ferarri) är hetare.

För mer information se prospektet, hemsidan, senaste presentation, senaste rapport, earnings call transcripten analys och en till.

Värdering och nyckeltal
Kort historik men P/E (TTM) ligger på 19,5 och ROE på ca 14 enligt Financial Times. Prognoserna på 4- traders säger P/E 18,5 för 2019 och EV/EBITDA på cirka 8. Bolaget har alltså en nettokassa. Går man till 2020 så förväntas P/E sjunka till cirka 16 och EV/EBITDA cirka 7. Jag tycker bolag verkar rimligt värderat och har viss tillväxt.

Finns moat?
Asfalt är tungt i sig, vilket gör att marknaderna blir lokala. De konkurrerar främst med mindre aktörer är "vertikalt integrerade" I asfaltssammanhang betyder något så tråkigt som att äga råvarutillgångar, asfaltskokningsmaskiner (typ), massor med lastbilar, asfaltsläggare etc, ja "hela kedjan" från asfaltsax till färdig asfaltslimpa.

En tydlig indikation på geografiskt "monopol", eller snarare fördel, är att de finns två andra asfaltsbolag som främst verkar i andra delar av USA. Konkurrenten Sterling håller t.ex. tydligt till i västra USA. Jag gillar skarpt också att Construction Partners är en förvärvsmaskin som köper upp andra aktörer billigt, och dessutom då stärker sin vertikala integrering.

Visste ni förresten att asfalt består av 94% sten och 6% olja? Här kan det finnas prispress om oljan blir dyrare. Och kontrakten kommer via upphandling, med statliga/federala medel, vilket alltid kan ge prispress. Sammantaget tror jag ändå på "narrow moat".

Finns tillväxt och megatrend?
Här är den stora osäkerheten för mig. Vad gör att de kommer ta fler och fler uppdrag, förutom att de köper upp andra aktörer? Kanske räcker förvärvad tillväxt, men jag vill att marknaden ska gynnas av en megatrend. Finns den? Det uppenbara är mer pengar till underhåll från statliga/federala medel och att vägarna är i dåligt skick. Men vägarna i sydöstra USA, dvs Florida, Georgia, South Carolina verkar ändå rätt okey enligt denne länk.

Nya vägar är en annan tillväxtkälla, förutom underhåll. Och med självkörande bilar kanske vägarna slits mer? Men räcker det för tillväxt? Positivt är i alla fall att infrastruktur ofta är ocyklisk. Sammantaget ser jag viss tillväxt i bolaget men är väldigt osäker på om en "megatrend" finns.

Summering

Plus
  • Okänt bolag, en ägare på Avanza! (vilken hjälte!) 
  • Wasatch äger
  • Extremt tråkigt, orkar knappt läsa om dem
  • Tydlig moat, vertikal integrering, uppdelad marknad
  • Rutinerad förvärvsmaskin
  • Hyfsad låg teknikrisk, asfalt är asfalt?
Minus
  • Vad ger moaten om marginaler pressas i upphandlingar?
  • Finns det någon megatrend? 
  • Svårt att avgöra långsiktigt ökad marknad.
  • Hur oupptäckta är amerikanska bolag generellt?
Jag tycker bolaget är högst intressant och det är inget "hett bolag" förutom produkterna. Däremot är jag för osäker på de långsiktiga tillväxtmöjligheterna och megatrenden. Därför avstår jag, men är väldigt tacksam för input. Vad säger du om detta bolag? Att bli del av ett asfaltsimperium lockar ändå, eller? Vart tror ni detta bolag är på väg?

söndag 8 september 2019

Indonesiskt handbolag får kalla handen?


Nu är det dags att berätta om det mest udda bolaget jag tittat på, någonsin. Var faktiskt riktigt nära att köpa in det somras men det föll på några oklarheter (eller konstigheter) i finanserna. Mer om det sen. Indonesiska Mark Dynamics gör något så tråkigt och märkligt som keramiska händer. Oftast fattar man direkt vad ett bolag gör men det tog mig cirka 10 sekunder på webbplatsen innan jag fattade.

Om bolaget
Mark Dynamics är störst globalt på keramiska händer och en viktig underleverantörer till de stora gummi-handsktillverkarna i Malaysia. Genom att välja ett sånt bolag slipper man satsa på en av tillverkarna utan kan gå mot hackor/händer/spadar och få en hel branschexponering.

Se deras hemsida, indonesiska börsens sida och en färsk investerarpresentation (på Indonesiska). Bolaget handlas till P/E dryga 20 och kom in via en IPO så sent som 2017. Detta borde tala för att bolaget är genomlyst, men det finns viktiga delar jag inte förstår, se oklarhet nedan.

Hur görs gummihandskar?
En kul sak med investeringar är att man lär sig om allt möjligt, t.ex. hur gummihandskar görs. Det ser lite makabert ut men så här går det till. Spöklikt, tråkigt, groteskt och Peter Lynch-faktorn kunde inte varit högre. Mina barn tyckte videon var fascinerande, så det här kan vara ett bolag för hela familjen. Fram med popcornen :)



Marknaden
Asien konsumerar endast 30% av världens gummihandskar trots att de står för 60% av världens befolkning, och de blir både fler och äldre. Idag används gummihandskar mest i utvecklade länder som Japan, EU och USA, som tillsammans står för 13% av befolkningen. Med en ökad medvetenhet om hygien i utvecklingsländerna, finns stora tillväxtmöjligheter. En äldre befolkning kräver också mer vård. Enligt en WHO-rapport kommer antalet personer i åldern 60 år och äldre att växa från 900 miljoner 2015 till 1,4 miljarder år 2030. Dessutom kommer de flesta äldre människor att finnas i utvecklingsländer. Sammantaget ger allt detta goda tillväxtmöjligheter.

Konkurrensfördelar
Jag tror bolaget har en viss "moat". Vi börjar med ett utdrag ur en intervju:
Our business is unique. The one in Indonesia even in the world is rare. We count no more than 10 in the world. In terms of capacity, MARK controls the market share of 30 to 33 percent in the world. We supply 33 percent 2018. Next year maybe it can go up again, 
De har monopol i Indonesien även om det bara är 10% av omsättningen. Som världsledare bör de ha stordriftsfördelar. De har också långvariga samarbeten med de Malaysiska handsktillverkarna, vilket skapar inträdesbarriärer. Lägre arbetskostnader i Indonesien ger kostnadsfördel. Slutligen har företaget ett gott rykte och historia av att leverera.

Såklart har de konkurrenter, men de är mindre. Intressant nog är ES Ceramics noterad i Malaysia och går dåligt, kanske för att Mark Dynamics tar marknadsandelar? Sen ska moaten inte överdrivas. Hur svårt är det? Kan produkterna bli obsoleta? Är annat material som t.ex. stål en risk, eller är för dyrt och tungt? Lite oklart är också i vilken grad man kan återanvända händerna och hur mycket de slits. Till sist undrar man varför inte tillverkarna "tar saken i egna händer" och blir vertikalt integrerade? Men är det värt det? Kostnaden för själva löshanden är cirka 2% av kostnaden för handsken, då är nog besparingen för liten.

Oklarheten
Men nu till investeringspudelns kärna. Jag förstår inte varför bolaget har så höga finansiella kostnader och har då svårt att investera. I Financial Statements för Q1 2019 sid 6 ser man att "Finance costs" är ungefär lika stora som vinsten. Man undrar varför. Men i den längre rapporten finns ingen närmare förklaring. Finance costs tas inte ens upp på sid 3 även om totalsummorna givetvis går ihop. I skarp konstrast redovisar mina andra indonesiska innehav Ultrajaya och Ekadharma detta föredömligt.

Mark Dynamics har inte mycket lån och jag har ingen bra gissning varför kostnaderna är så höga. Det är inte relaterat till IPO:n för kostnaderna är höga oavsett vilket år man tittar. Om det är något skumt kan det (superhypotetiskt) t.ex. vara ett upplägg där huvudägarens bolag gynnas på Mark Dynamics bekostnad, i form av överhyror, räntor, eller något annat. Men det har jag noll belägg för. Men det finns en rad i årsredovisningen om att närståendetransaktioner förkommer.

Det behöver inte alls vara något konstigt utan bara oklar redovisning i kombination med bristande kunskaper från min sida. Kolla gärna om du förstår eller kan gissa vad kostnaderna gäller!

Summering
Bolaget har väldigt mycket av det jag söker i ett bolag. Men inte historiken. Och framförallt inte en redovisning jag förstår. All hjälp med grävning i den här redovisningen vore tacksam. Kan någon ge en trovärdig gissning så hänger telefonordern i luften. Och japp, jag har mejlat bolaget men inte fått svar (vilket bidrar till att jag inte vågar köpa).

Tänk ändå att äga ett handbolag i Indonesien, jag är rätt såld på idén. Hackor och spadar på en växande marknad med återkommande efterfrågan. Bolaget hade passat mig som handen i handsken - om det inte vore för detaljen i redovisningen.

Vad tror du om det här bolaget? Handen upp, eller handen ner?

söndag 1 september 2019

Vitreous Glass - en intressant högutdelare


Vitreous Glass är unikt eftersom det är en högutdelare som är relativt ocyklisk och obelånad. Verksamheten är enkel, tråkig och mycket lönsam. De krossar glas som säljs till tre lokala glasfibertillverkare. Fördelarna är uppenbara, du får 10% ränta i snitt per år med månadsutdelning (uppdatering, det är kvartalsutdelning numera) Se även vad Framtidsinvesteringen skriver om dem och Decisive Dividend idag.

Bolaget ger 7-13 procents direktavkastning medan försäljningen ligger ungefär still. Bolaget är en typ av skolboksexempel i ekonomi. Här har vi ett lokalt monopol där man egentligen bara behöver förstå två delar: hur mycket glas kommer in och hur mycket kan de sälja vidare? Sen är det visserligen inte snutet ur näsan, om dryckesflaskor går mot lättare glas eller PET kommer mindre glas in, och om byggkonjunkturen svalnar kanske mindre glasfiber går åt.

Fördelar
  • Högutdelare
  • Inga skulder
  • Mycket lönsamt
  • Naturligt monopol pga tunga varor.
  • Relativt okorrelerad med börsen
Nackdelar
  • Ingen vidare tillväxt
  • Lägre glasanvändning ett hot?
  • Få stora kunder, möjliga problem hos en?
  • Cyklisk risk om mindre glasfiber används
  • Låg likviditet (nackdel om man ska sälja...)
Summering
Bolaget har bättre finanser än Decisive, men du får ingen tillväxt. Här är den stora skillnaden. Det finns därför ett långsiktigt "tak" för tillväxten. Delar de ut 7 - 10 % per år är det vad du får. Visserligen tuggar det där på oavsett globala stormar, kan man misstänka. Men utan en tillväxtkomponent har jag svårt att se 15-20% per år i totalavkastning. Men nedsidan borde vara relativt begränsad å andra sidan.

Bolaget passar dock perfekt bland rena lågrisk-högutdelare (om man nu kan säga så) och jag äger en liten post i min rese/renoveringsportfölj tillsammans med Northwest Healthcare. Jämfört med Lendify, Tessin etc så är det här "renare", lättare att förstå och går att äga i Kapitalförsäkring. Att ha dem som en defensiv del av huvudportföljen finns också i mina tankar. Men som jag tänker nu vill jag ha mer av tillväxt i huvudportföljen.

En udda tanke är belåna ett köp av glaskrossen, om man har tillgång till låneutrymme med låg ränta. Teoretiskt skulle det då vara "lätt" att skruva upp avkastningen från 7 - 13 till mycket högre. Risken är ändå begränsad när bolaget själv är obelånat, och var finns den stora skillnaden mot om bolaget själva lånat? Men ett sånt upplägg kan slå fel om bolaget, mot förmodan, åker på en smäll. Hur ser du på "glaskrossen" Vitreous Glass?

fredag 30 augusti 2019

Sålt Paradox


Jag sålde Paradox nu under veckan pga tappad "conviction". Jag tycker caset har blivit något svagare sedan jag köpte det. Kan såklart vara helt fel, och jag kommer fortsätta följa bolaget som jag tycker är intressant. En bieffekt av försäljningen är att jag får loss lite kassa som kan vara något att använda, t.ex. om brexit-frossa skulle uppstå.

Mest handlar det om att Imperator Rome blivit en flopp, och att andra spel inte riktigt varit några större succéer heller. Men jag är rädd att Rome i värsta fall säger något mer. Hur väl känner de sin målgrupp? Är spelarbasen tillräckligt lojal? Räcker spelarbasen för tillväxt, eller fortsätter de spela gamla Paradoxspel? Håller dlc-modellen över lång tid? Är bolaget tillräckligt unikt?

Rome är nog ett litet slag mot deras rykte och i värsta fall kan flera års intäkter i grundspel och tillägg gå förlorade. Det jag stör mig på är att spelet är inom deras kärna och nisch, då ska man inte misslyckas så kapitalt om man känner sin målgrupp. Och jag såg "lojal spelarbas" som något väldigt viktigt.

Visst kan de få fart på spelet och nya titlar kan gör att de lyfter. Men jag är inte tillräckligt komfortabel i förhållande till värderingen. Värderingen ger inte så stort utrymme för fler misslyckanden och jag är orolig för om fingertoppskänslan finns där.

Sen är det ett fantastiskt bolag i stort, många bra fonder äger, men jag är rädd att de inte var så unika som jag trodde. Eller så tror jag bara för lite. Men jag kör defensivt och ställer mig vid sidlinjen tillsvidare. Det är i alla fall lätt att köpa tillbaka dem om jag skulle vilja. Jag ifrågasätter såklart också mig själv, min tidshorisont, och analysförmåga. Men man måste få tänka om. Och allt kan handla om att jag kan för lite för att ha en stark långsiktig åsikt.

Men en hög värdering kräver alltid en hög conviction och det har jag inte längre.

Hur ser du på Paradox?

söndag 25 augusti 2019

Decisive Dividend förvärvar


Decisive Dividend är ett ovanligt bolag. När jag började köpa det hade de två bolag, men nu har gruppen vuxit till fem. Då börjar man utskilja vissa linjer och bolaget börjar få en historik. Och det finns också mer att säga.

Det jag gillar
Det jag gillar med bolaget är:
  • Exponering mot onoterat
  • De köper billigt, högst ca 5x EBITDA
  • De köper för att behålla, inte sälja 
  • Siktar på nischbolag med konkurrensfördelar
  • Hög utdelning (nu ca 9,5%) med chans till höjningar
  • Demografiskt spel, ofta baby-boomers som säljer
  • Litet bolag som kan göra en resa uppåt i listorna
  • Verksamhet i Kanada, stabilt land och valuta.

Allt handlar om att hitta en nisch i marknaden och en edge som bolag. Decisive satsar på att köpa upp små kanadensiska bolag, helst utanför storstäderna, där ledningen ofta är till åren och sedan förbättra bolagen. Till skillnad mot private equity ska bolagen inte säljas.

Se gärna senaste presentationen, senaste rapportenmin tidigare intervju med dem och nyheten om senaste förvärvet och finansieringen. Jag tycker senaste rapporten var klart positiv och ett steg i rätt riktning. Att Hawk (ett av bolagen) förväntas sälja mer är viktigt. Man kan också kolla hur "förlagan" Exchange Income har gått, se t.ex deras resa i årsredovisningen 2004 och 2018. Det går att kombinera hög utdelning och tillväxt i denna typ av bolag.

Negativa delar
Sen finns det såklart negativa delar. Skuldsättningen är relativt hög, både skuld mot EBITDA och mot justerad EBITDA, även om förvärvet förbättrar siffrorna. Lånen har en ränta på 8%. Bolaget är fortfarande något oprövat och Hawk, ett av bolagen, har en stor kund. Några innehav är verksamma mot olje- och gassektorn. Frågan är hur bolagen klarar av en lågkonjunktur (även om det kan ge tillfällen att köpa upp fler bolag billigt). Blaze King, ett av bolagen, är iblandad i en skadeståndsprocess, vilket är en risk även om den är låg (se årsredovisningen sid 34). Decisives nyckeltal ser inte lika bra ut som andra bolag jag äger, men jag ser dem som ett investmentbolag som mognar.

Vän av finansiell ordning undrar också varför man ska dela ut så mycket, istället för att minska skulder och förvärva av kassa. Jag tror att utdelningen gör att aktien blir en bättre valuta och ett försäljningsargument vid förvärv (man betalar delvis med nya aktier). Kom ihåg, de flesta säljare är baby-boomers, och utdelningen ger en "pension". Som aktieägare blir man också belönad varje månad. Att dela ut och göra nyemissioner är inte ovanligt i sig, titta bara på Vitec och Ratos.

En subjektiv invändning är att Decisive har mycket av försäljningen i väst, trots att världsekonomins tillväxt till stor del kommer från öst. Men sammantaget tycker jag (såklart) att det positiva klart överväger. Och det negativa hoppas jag kommer förbättras över tid.

Köper bra bolag billigt
Man kan kanske tro att jag är förblindad av utdelningen men bolaget är mycket mer än en simpel högutdelare. Säg något annat bolag som köper andra bolag, med konkurrensfördelar, till EBIDA-multiplar på under 5? Låt oss titta på förvärven:


Alla bolag är verksamma inom tillverkning och är nischbolag med historik av vinst, goda marginaler och starka kassaflöden. Senaste förvärvet Northside görs till justerad EBITDA-multipel på 3. Bolaget ser i mina ögon mycket fint ut och förväntas ge ett stort EBITDA-tillskott (se presentationen sid 22-23). Eftersom lån löper med 8% ränta vore nog viss amortering bra, och att det extra utrymme som förhoppningsvis skapas inte bara t.ex. går till en eventuell utdelningshöjning.

Sen kan man undra varför kan de köpa bolag så billigt? Är det dåliga bolag? Nej, men konkurrensen är mindre om små bolag och förvärvsmöjligheterna lär öka när fler baby-boomers-entreprenörer drar sig tillbaka. Decisive försöker plocka de mest attraktiva bolagen bland dem. Här finns i mina ögon en viktig skillnad mot svenska Stockwik och Infrea som visserligen köper små, tråkiga och billiga bolag, men inte kräver konkurrensfördelar. Och till skillnad mot Ratos/Volati är de fokuserade på en snävare typ av bolag och behöver inte vara experter på allt. Decisive förvärvar också relativt sällan, vilket jag ser som positivt ( men bra bolag).

När man pratar om konkurrensfördelar handlar det ofta om portföljbolagens verksamhet. Men nog kan Decisive ha, eller bygga upp, en konkurrensfördel som förvärvare genom förvärvshistorik, gott rykte, och lång utdelningshistorik. Mer och mer så vet man vem man säljer till, och det gissar jag inte är oviktigt när man ska sälja sitt livsverk.

Sammanfattning
Jag tror att man får både hög utdelning och chans till tillväxt. Du blir delägare i fina små kanadensiska nischbolag. Hade Decisives bolag funnits på börsen till låga multiplar, så hade jag gärna köpt dem. Man måste också gilla personerna bakom och deras filosofi och det gör jag, och tror på fler bra förvärv framöver. Om jag själv varit i Kanada och tillsammans med några kompisar startat ett bolag, ja då hade det nog varit något i stil med detta.

Min förhoppning är att totalavkastningen kan bli hög. Dels har du utdelningen, men om den höjs över tid borde kursen följa med. Och bolaget kan växa både organiskt och via förvärv. Här är det stor skillnad mot vad en ren högutdelare, utan tillväxt, kan ge över tid.

Tesen är detsamma som när jag först köpte dem. Håll i aktierna, ta del av utdelning, och i takt med att de växer, få del av utdelningshöjningar och eventuell uppvärdering. Det unika är: Var hittar du ett bolag med lika hög utdelning med chans till tillväxt? Var hittar du ett bolag som köper andra bolag med konkurrensfördelar så billigt? Nej, jag hittar inget som slår dem på de punkterna. Därför vill jag äga Decisive Dividend, trots skulderna. Namnet till trots är det inte utdelningen som är avgörande för mig, utan att de köper fina bolag till fantastiska värderingar.

OBS! Har ni frågor till Decisive, ta upp dem, jag har fått löfte om en till intervju!