söndag 28 februari 2021

Vad kan man ha för edge?


Jag försöker, så gott det går, att äga bolag där jag kan ha någon slags edge. Ett sätt är att köpa bolag innan många fonder kan. Där har du en stor fördel som småsparare. Bolag på mindre listor, ovanligare marknader eller med låg omsättning är svårare eller omöjliga för stora fondbolag att röra.

Edgen kan såklart bestå i olika saker:

  • Köpa ett bolag som är svårköpt för fonder (kunna-köpa-edge)
  • Kunna mer om bolaget mer än andra (kunskaps-edge)
  • Analysera bättre än andra (analys-edge)
  • Längre tidsperspektiv än andra (tids-edge)
  • Psykologisk eller mental edge (psykologisk-edge) 

Kunna-köpa-edge

Du kan som småsparare vara mycket tidigare på plats i lovande bolag, innan fonderna kan köpa. Omvänt så har du noll edge i storbolag på den här punkten. Viktigt är dock att bolaget växer så att det senare kommer bli mer attraktivt för fonder, i takt med att det blir större. 

Jfr även med standardtillvägagångssättet (puh) hos fonder: Att först filtrera bort bolag med sämre likviditet, och därefter välja ut de bästa bolagen bland det som är kvar av deras möjliga marknad. Som kontrast finns till exempel Grandeur Peak (se sid 6) som vänt på steken. När 70 % av kapitalet går till de 5 % största bolagen finns det en klar poäng i att inte leta just där. 

Kunskaps-edge

Om du läser du på om ett bolag som bevakas av noll analytiker så är det, i sammanhanget, lättare att få en kunskaps-edge. Att däremot tro att man har en kunskaps-edge i större bolag kan vara magstarkt. Visst, är du en utpräglad gamer så kommer du kunna spelbolag bättre än andra, branschkunskaper köper jag verkligen. 

Men att som vanlig privatperson tro att man kan Apple, Netflix eller Starbucks bättre än horder av analytiker och större lokala investerare framstår nästan som övermodigt och arrogant. Nej, du kan normalt inte ha någon edge alls i välbevakade storbolag. Din egen analys tillför lite i sammanhanget om du är analytiker nr 40 eller privatsparare nr 4 000 000 i bolaget. Men är det mot genomsnittsspararen du ska ha en edge? I bolag med passivt ägande kan du såklart då klättra högt. Men kommer du förbi analytiker och lokala storägare, fonder, etc, nej jag tror inte det!

Analys-edge

Jag försöker själv titta mycket på megatrender och "moat" och höja mina kunskaper där. Att investera globalt gör också att man kan identifiera bolag som "borde" lyckas, eftersom affärsmodellen fungerat i andra länder. Säger inte att jag har en analys-edge men jag försöker bli bättre. Här är öppna diskussioner och ett nätverk av duktiga investerare ovärderligt.

I analys-edgen är det inte lika självklar fördel småbolag. Är du en analysstjärna kommer du kunna bedöma såväl småbolag som storbolag. Men konkurrensen är såklart mindre i småbolag.

Tids-edge

En del menar att ditt, längre, tidsperspektiv kan ge dig en edge jämfört med "kvartalshetsen" i finansbranschen. Men återigen är det en slags övertro, "jag kan bedöma ett bolag på lång sikt, det kan inte analytikerna". Jag köper inte det synsättet när ett bolag är välbevakat. Och visst kan fonder många gånger vara långsiktiga ägare?

En teoretisering skulle kunna vara att tidsperspektivet för just välbevakade bolag förkortas till nästa kvartal, och att du gör något annorlunda om du lyfter blicken. Men det är att övervärdera sig själv. Det är lättare att nå prispallen i ett långdistanslopp med 10 deltagare än med 10 000, hur mycket bättre du än anser dig vara än 10 000-gänget.

Psykologisk-edge

Här kan man fördel läsa böcker som Cristofer Anderssons Börspsykologi. Är ingen stjärna på den mentala biten, långt ifrån, utan det är något att utveckla. Men uppenbart är vissa så starka att de kan gå emot marknaden i precis rätt läge. En dag kanske jag är där, men i nuläget handlar det om att minimera återkommande misstag och enkla mentala felpassningar.

Summering

Det är uppenbart att det är i småbolag du har fördelar som småsparare. Kunna-köpa-edgen finns enbart där, och kunskapsedgen är såklart mycket enklare att uppnå i något som inte är välbevakat. I mindre bolag tror jag mig ha en edge, eller varje fall ha en rimlig chans att skapa en. Mo-Bruk har en analytiker, Kri-Kri en och Ultrajaya ingen, just för att de är så små. Sånt vill jag satsa på och där spelar nedlagd tid mer roll än om jag t.ex. skulle läsa allt som finns att läsa om Apple.

Jag äger även större bolag, men där tror tror jag mig inte ha någon särskild edge. Som alltid är frågan vad man menar med edge. Ett sätt är att backa och se ifall man (oftast) har rätt eller inte. Då är jag tveksam till min egen edge, eftersom alltför mycket gått fel. Men jag försöker, långsamt, bygga upp mina kunskaper och gläds åtminstone av att ha köpt Kri-Kri Milk och Unicharm-Indonesia innan Grandeur Peak gjorde det och Century Pacific innan Tundra. 

Anser du dig ha någon edge? Och vad siktar du mot i så fall? Jag går oftast mot den kanske enklaste, att köpa bolag som fonder (ännu) inte kan köpa, även om jag försöker utveckla andra delar.

söndag 21 februari 2021

Fab-Form, nära köp, men ändå inte

Fab-Form Industries är litet kanadensiskt bolag som har nettokassa och sysslar med gröna produkter inom byggande. Mycket handlar om att spara tid, trä och vara effektiverare. Tyvärr är det delvis cykliskt och inga fonder är inne (men det kan bero på storleken). 

Det här kunde verkligen varit ett bolag för portföljen och ett exempel på sånt du kan köpa som småsparare innan fonderna kan. Ett ESG-bolag med fina nyckeltal till typ 7x EV/EBITDA lockar. Tyvärr finns en stor nackdel, man kan diskutera hur stor, men här kommer plus och minus.

Positivt

  • Smarta produkter mot hållbart byggande, viss diversifiering.
  • Litet, under 5m CAD.
  • Skuldfritt och nettokassa, ovanligt inom branschen.
  • Skanska USA är kund (syns på deras Facebook-sida)
  • ESG-case, till låg värdering.
  • Lång historik med fina nyckeltal.
  • Bokfört värde per aktie har växt fantastiskt över tid.
  • Defensiv ledning.
  • Stort insynsägande.

Negativt och frågetecken

  • Endast 4 av 9 produkter är patenterade. 
  • De patenterade produkterna ägs inte av bolaget om jag tolkar det rätt. Här är min stora tveksamhet. Har svårt att sätta "moat" på bolaget eftersom de inte äger det som skapar de eventuella konkurrensfördelarna.
  • Delvis cykliskt, kopplat till byggande.
  • Svårt att köpa pga låg omsättning och free-float.
  • Inga fonder inne, kan delvis förklaras av storleken.
  • Kan vara "värdefälla" och oupptäckt hur länge som helst, särskilt ifall patentbiten avskräcker fonder?

Summering

Jag var väldigt intresserad av bolaget, men att patenten inte tycks tillhöra bolaget är en "dealbreaker". Det kan visserligen vara något som fortsätter 50 år utan problem. Men för mig väcker det frågor då det normala är att bolaget äger patenten. Även om de inte betalat för själva användandet sedan 2002 (eller längre) så är risken för problem svårbedömd.

Samtidigt förekommer det i andra bolag, som Unilever Indonesia, och Uni-Charm Indonesia att ett dotterbolag är beroende av moderbolaget, och då betalas dessutom licensavgifter. Så jag vet inte hur stor vikt man ska lägga vid det här upplägget. Men i kombination med att bolaget har en visserligen konsekvent men kanske väl defensiv inställning (har t.ex. ingen investerarpresentation av princip) finns risken att bolaget aldrig upptäcks. Så jag avstår. Men det var inte långt ifrån att hamna i portföljen.

Vilka risker kan du ta kring patent?

söndag 14 februari 2021

Går Sverige i riktning Sydafrika?

Tyvärr är jag skeptisk till utvecklingen i Sverige. Man kan kanske säga att vi rör oss i riktningen "Sydafrika under Zuma-perioden", vilket inte är positivt. Och det på egen hand, i en kombination av missriktad godhetsiver och sällan skådad inkompetens. 

Ämnet går utanför det rena investerarperspektivet, men jag har svårt att bortse från min motvilliga övertygelse. Det är ett skäl till att jag investerar mindre i Sverige än vad jag hade önskat. Så vad är då likheterna med Sydafrika under Zuma-perioden? Jo, fler än man kan tro...

Maktparti i förfall

Socialdemokraterna har haft makten länge, och tappat både färdriktning och kraft. Här finns uppenbara likheter med ANC. Toppskiktet av politiker är väldigt svagt sett till arbetslivserfarenhet, utbildning och kompetens. Det som en gång var ett arbetarparti har blivit ett bidragsparti, och de samhällsbärande egenskaperna har till viss del bytts ut mot samhällsförstörande och de har hamnat i dåligt sällskap (tänker främst på miljöpartiet).

I Sydafrikas fall handlar mycket om att korruptionen skapat problem. Här skulle jag säga att det främst är inkompetensen, eller att makten korrumperat till den grad att man gör vad som helst för att behålla den. Man har konsekvent inte sett något komma och har svårt att se (uppenbara) effekter av egna beslut. De har somnat vid ratten och knappt märkt att bilen börjat backa, eftersom de enbart är fokuserade på att själva sitta i förarsätet. Arbetarrörelsen rör sig fortfarande, javisst, men åt fel håll.

Elbrist

Att stänga ner fungerande kärnkraft och bli beroende av fulimport och oljeeldning vid kalla eller vindstilla dagar visar hur dålig Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik är i praktiken. Man kan inte fylla elledningar med ideologi. Precis som elbrist hämmat Sydafrika går Sverige frivilligt dit. Och varför lyssnar inte MP, av alla partier, på IPCC:s rekommendationer? Som ett minimum borde man vänta med att fasa ut tills fullgoda stabila alternativ är på plats. Att sossarna gått med på detta är en blackout som drabbar svenska företag och svensk ekonomi. Och hur gröna är elbilar om de i praktiken är kolbilar? 

Hög arbetslöshet

Att ta hand om människor är fint och den goda viljan finns där. Men att ta emot en stor mängd människor som saknar språk, utbildning och bostad och sedan tro att det går väl för dem på arbetsmarknaden är naivt. Sverige är ett av de länder där det krävs allra mest för att få jobb, och digitaliseringen gör de enkla jobben färre. Självförsörjningsgraden är ett viktigt mått för hur det går, rensat för politiska skenmanövrar, och där ser det illa ut tyvärr. Jag vill och önskar att det ska bli bättre, men det är nog naivt att hoppas på, särskilt pga Corona och digitaliseringen. 

Här gömmer sig också en grogrund till mänskliga tragedier och missad potential (folk vill arbeta!). På toppen av detta kommer kompetensutvisningarna som visar hur galet allt är: du går inte säker från ett misslyckande ens om du lyckas. Men sak är säker: bidragstagare kommer i större utsträckning rösta på bidragspartier vilket kan ge en ond cirkel som är svår att bryta. 

Otrygghet

Det här hänger ihop med arbetslöshet, utanförskapsområden, Morgan Johansson, bostadsbrist och brist på värderingar. Straffen är inte särskilt avskräckande och du får mängdrabatt. Och alltför ofta har man gärningsmannens perspektiv snarare än offrens. I Sydafrika finns många gated communities och spridningen mellan områdena är stor. Är vi på väg dit? 

Lägg där till att många politiker inte ens är på banan utan relativiserar det som händer, trots att Sverige sticker ut t.ex. när det gäller antal sprängningar. En del av det som byggt Sverige starkt och hållit samman landet är tilliten, och den håller på att erodera.

Brain Drain

Om man inte får valuta för skattepengarna, eller ser att barnen inte kommer få det bättre, varför ska man vara här om man har möjlighet att röra på sig? Precis som i Sydafrika-fallet kan Sverige drabbas av omfattande brain-drain där kompentens, skatteintäkter, och industrier i större skala lämnar landet. Varför ska arbetstillfällen hamna i Sverige om det finns bättre villkor utomlands (som el och trygghet). Det är ett sluttande plan som är svårt att vända om det börjar. Och idiotiskt nog kommer vissa partier glädja sig åt den ökade jämlikheten bland de som är kvar.  

Valutarisk

Omvärlden kan se på Sverige på ett annat sätt i framtiden, vilket redan börjat. När ett land missköts tillräckligt längre kommer det få problem med ekonomin. Sverige har visserligen ett bättre utgångsläge än Sydafrika hade, men hur länge håller det? Lägger man ihop arbetslöshet, otrygghet, brain-drain, elbrist, och kryddar med att kommunerna till stor del lånar i dollar kan det gå fel snabbare än man kan tro. Och hur utvecklas ekonomin i ett land där allt färre ska försörja allt fler och man redan ligger för högt på Laffer-kurvan?  

Summering

Visst finns mycket bra i Sverige, men vi lever på gamla meriter. Ur det rena investerarperspektivet kanske det är fel att titta för mycket på landets utveckling. Företagen är en annan sak, och många svenska bolag är dessutom globala. Men risken är att vägarna korsas. Kan svenska företag klara sig utan el? Drabbas inte de också av otrygghet, brist på (rätt) arbetskraft och bostäder?

Ledsen om jag är såväl dystopisk som negativ. Jag vill mycket hellre vara positiv i den här frågan. Men jag kan inte. Kan du? Övertyga mig gärna i så fall. Och påverkar Sveriges utveckling hur mycket du investerar i svenska företag? Precis som jag inte vill investera i misskötta företag tar det emot att investera i misskötta länder, i alla fall när de glatt tågar vidare i fel riktning utan att inse allvaret. 

söndag 7 februari 2021

Halvledarbranschen helintressant?

Jag äger ett bolag i halvledarbranschen, nämligen Singaporenoterade Micro-Mechanics. Se gärna presentationen av deras senaste rapport för en överblick av bolaget. Det roliga med bolaget är att de verkligen tillverkar "hackor och spadar", är små men globala, och har en stark ställning i branschen. Läs gärna om konkurrensfördelarna. Jag gillar särskilt att produkterna förbrukas vilket ger återkommande efterfrågan. I mina ögon är de en global (Hidden) Champion, som borde vara intressant för fler fonder.

En viktig fråga för bolaget är hur halvledarbranschen utvecklas. Kan detta vara en slags megatrend som är bra att få exponering emot? Går de mot en supercykel? Detta utdrag ur deras rapport är i mina ögon särskilt intressant (mina fetmarkeringar):

However, against this challenging macroeconomic backdrop, the semiconductor industry has been remarkably resilient. Although the results for all of 2020 have not yet been published, WSTS expects the global chip industry to have grown 5.1% in 2020 to US$433 billion and to grow another 8.4% this year to US$469 billion. Indeed, we believe the semiconductor industry may be entering a Supercycle of multi-year growth powered by skyrocketing demand for computers and the need for enormous data centers to support remote work and learning, video streaming, online conferencing and a host of other internet-based platforms from social media to banking, health and even fitness. At the same time the demand for the chips that go into 5G phones and the cellular networks needed to support faster data-transfer, is also contributing to surging demand for semiconductors. Together with a proliferation of applications for chips in everything from today’s refrigerators and musical instruments to tomorrow’s driverless cars, many chip makers are currently swamped with orders. As a result, we foresee that the yearly growth rate of the semiconductor industry could possibly accelerate to double digits. This would translate into a massive industry of over US$1 trillion in annual chip sales in as little as seven years

Det jag fastnar för är att halvledarna är överallt och i sig är ett spel på flera olika megatrender. Kan man då hitta marknadsledare i den sektorn borde de rimligen ha en ljus framtid. Själv har jag valt Micro-Mechanics. Men det finns fler bolag, t.ex. Taiwan Semiconductor, ASML och Mycronic.

Tror du på halvledarsektorn? Vilka bolag har du valt? Bryr du dig om supercykler och sånt, eller tittar du snarare på historiken? Tror för egen del att det kan vara bra att försöka kika framåt, även om det såklart är svårt. 

söndag 31 januari 2021

The Joint Corp - ett bolag bra i praktiken?


Har kikat lite lätt på det amerikanska småbolaget The Joint Corp. För det första: nej, det är inte ett cannabisbolag. Och vi kan redan nu avklara ordvitsen om joint-venture. Men en bättre vits är att bolaget LEDER när det kommer till marknadsandel för kiropraktorer i USA. Alltså är USA:s största kiropraktorkedja noterad och ett relativt okänt smallcap-bolag. Låter bra i teorin, särskilt i Corona-tider, men fungerar det i (kiro)praktiken?

Iden är inte ny och inte min, men jag ser att både Grandeur Peak och Wasatch (två favoritfonder) äger bolaget. Och om jag inte missminner mig så har bolaget nämnts i podden Market Makers. Oavsett så är frågan om det passar min strategi. Här är bolagets hemsida, senaste presentation från november och prognoser på marketscreener 

Värdering?

Ska nog säga något om värderingen. På nuvarande kurs kring 32 USD är genomsnittsprognoserna EV/EBITDA 50 för 2020 som sjunker ner till EV/EBITDA 30 för 2022 års vinst. För P/E talet är prognoserna samma period ett fall från cirka 100 till 75. Bolaget kan placeras i facket "litet men dyrt tillväxtbolag". Marketcap är cirka 450 m USD.

Argument för att köpa

  • De dominerar en intressant nisch och är såväl störst och har starkast tillväxt. Är själv svag för den kombinationen.
  • Megatrend i form av mer hälsa och behandlingar som ett alternativ till knaprande av piller. Kiropraktik är hyfsat oupptäckt i USA, enligt bolaget, ska sägas. 
  • Stark närtidstrend? Man kan bara gissa vad allt hemmaarbete gör med arbetsställningar och värkande ryggar. Ergonomin kan nog få stryka på foten när köksbord och strykbrädor blir arbetsplatser och folk rullar från sängen till arbetsplatsen. 
  • Bra ägare! Två av mina favoritfonder ser något, och då kan det finnas något där tänker jag.
  • Tillväxtbolag med bevisad och ocyklisk tillväxt.
  • Kommer inte digitaliseras bort i första taget. Precis som tandläkare krävs det troligen ett fysiskt knäckande och äkta hantverk även i framtiden.
  • Ser ut att satsa på hög kundnöjdhet, bättre öppettider och smidigare bokningar etc. 

Tvivel och tveksamheter

  • Värderingen framstår som hög. Samtidigt finns tillväxten och chans till marginalförbättring.
  • Finns det oupptäckta bolag i USA? Kanske är det mer effektivt att som småsparare leta utanför världens mest effektiva marknad?
  • Vilken fördel har en större aktör? Varumärke, inköp, reklam och lokalutnyttjande kan säkert finnas skalfördelar i, men till sist är det ändå en person som utför ett fysiskt jobb och det är inte skalbart. Jfr med bolag som Essanelle (tyska frisörer, jag ägde tills de avnoterades) och Thailändska Siam Wellness (Spa).
  • Några negativa inlägg på Seeking Alpha. Kan dock tycka att uppenbara konstigheter hade fått favoritfonderna att avstå.
  • Förvärv är alltid en risk. Och hur många ställen kan det finnas om 5-10 år? Svårt att bedöma när och om marknaden blir mättad.
  • Till skillnad mot frisörer kan nog kiropraktik inte riktigt vara återkommande efterfrågan. Efter 5-10 gånger kanske man är bra, och återvänder sen långt senare? Och blir man inte bra på den tiden kan man ifrågasätta nyttan med behandlingen.
Synpunkter?
Vad säger du om den här typen av investering? Landar nog i "för dyrt" även om det historiskt har varit ett misstag att avstå från ocykliska bolag med stark tillväxt. Det är mycket möjligt att tillväxten är väldigt realistisk och bolagets planer (sid 10 och framåt) framstår ju som högst seriösa. Men är det ändå inte lite dyrt för ett bolag med begränsad skalbarhet? 

Eller så ska sådana här här hälsorelaterade marknadsledare och icke-uppenbara coronavinnare värderas högt nu såväl som i framtiden? Och ja, det är såklart också ESG att förbättra folks ryggar. Men för egen del har jag svårt att inte rygga tillbaka för värderingen. Eller så ska jag bli bättre på att ta rygg när två av mina favoritfonder är inne, vilket är ovanligt. Vad säger du om detta bolag?

söndag 24 januari 2021

Inköp: Mo-Bruk, polsk återvinning



Har under förra året köpt in polska Mo-Bruk, ett polskt ESG-bolag med fullt fokus på återvinning. För en färsk analys och bra genomgång, se Framtidsinvesteringens inlägg. Mina inköp var något otajmade och jag har en inköpskurs som är något högre än dagens kurs på 290 Zloty. Se gärna bolagets hemsida och prognoser på marketscreener.

Plus och minus

Det finns mycket jag gillar med bolaget:

  • Typ 100 procent ESG, på riktigt, i verksamheten.
  • Stark tillväxt över lång tid
  • Nästan skuldfritt, stora investeringar gjorda.
  • Stort familjeägande (även om de minskat).
  • Hög direktavkastning och tillväxt. 
  • Marknadsledare med patent
  • Litet bolag (microcap) som siktar på att bli större.
  • Möjlighet till internationell expansion.
  • Fina fonder har gått in, se Morningstar.

Risker och oklarheter finns såklart också:
  • Regleringsrisker? Återvinning är ett känsligt område.
  • Ökad konkurrens? Finns stora jättar på området även om Mo-bruk är nischade.
  • Familjen har minskat sitt ägande, ser de en sämre framtid?
  • Litet bolag, vilket alltid är en risk.
  • Du kommer inte vara först på bollen i ett polskt microcap.
  • Lite dyrt att köpa, maxcourtage 750 kr hos Avanza (kapitalförsäkring, telefonorder) även om Degiro är billigare. 

Summering

Ska man sammanfatta det tycker jag det är billigt ESG-bolag, vilket är ovanligt. För 2021 års vinst (OBS prognoser!) får du följande typ av bolag till Till P/E 11 och ca EV/EBITDA 8:
  • Revenue-tillväxt: 13 procent i snitt per år per år senaste 5 åren, 25 procent per år senast 3 åren, 40 procent senaste året. 
  • Vinst-tillväxt: 144 procent per år senast 3 åren, och 11 procent per år senaste 10 åren. 
  • ROE: 15 procent i snitt senaste 5 åren, 55 procent senaste året. 
  • Alltså har bolaget såväl bra momentum som hög lönsamhet.
Sen är ju frågan hur det ser ut i framtiden och jag har ingen spåkula. Men jag tror på återvinning, många ESG-bolag brukar vara dyra. Detta är i förhållande till tillväxten snarare billigt. Skulle man ta Tomra- eller Nibe-multiplar, bolag som också växer sämre, finns en betydande kurspotential. Men ett polskt smallcap ska kanske inte alls värderas på samma sätt, vad vet jag. Det jag ändå vet att jag vill äga detta med en rimlig andel, och i mitt fall är det cirka 5 procent av portföljen, just nu.

Vad tror du om Mo-bruk? 

söndag 17 januari 2021

Portföljreglerna efter input


Har funderat till efter de kloka kommentarerna på mitt söndagsinlägg om portföljregler. Visst är det alltid individuellt men jag har valt att skruva på reglerna. Körde även en Twitter-omröstning där merparten är ganska offensiva i portföljandelar. Jag kommer inte, som tänkt, sätta en absolut högsta gräns vid 15 procent utan flyttar den till 20 procent. Tack för kommentarerna!

Så här kan man summera de uppdaterade portföljreglerna:

  • 10-20 bolag
  • 0-5 procents kassa (uppdaterat)
  • Minst 2,5 procent vid inköp
  • Max 20 procent i ett enda bolag
  • Ingen ökning över 15 procent
  • Extra vaksamhet vid höga andelar
När det gäller kassa är 1-5 procent en effekt av att jag inte vill eller kan tajma marknaden. Över tid så tror jag på att köpa/behålla/omfördela i bra bolag. Vän av diversifieringsordning kan anmärka att jag "bara" är diversifierad på aktier. Men det är vad jag tror mest på och kan (försöker kunna). Bitcoin, råvaror etc är svårt och extremt många kollar på det, jämfört med de företrädelsevis små bolag jag bevakar. Tror det är svårare att få en edge i det som är populärt och välbevakat.

Vinnarna kommer att få löpa lite längre än vad jag från början tänkte, och gå upp till 20 procent. Men om bolaget väger 21 procent kommer jag minska ner till under 20. En dum regel, javisst. Men jag måste skydda mig mot min egen dumhet och inte ta alltför stor enskild bolagsrisk. Allt kan hända i alla bolag, även det man inte har någon chans att förutse (unknown unknowns, svarta svanar etc) och psykologin kan spela spratt. "Worst case" i positiv mening är då att hela tiden tvingas hyvla ner till under 20 procent, men det kan jag leva med. Jag växlar matematisk vinst mot ännu godare nattsömn.

På Twitter är det normala ännu högre andelar men jag kör (såklart) vad som är rätt för mig:


Ska också försöka bli bättre på att ta till mig negativ information, särskilt om bolagen klättrat över 10 eller 15 procent av portföljen. Där får jag inte somna vid ratten. Värdering sett till tillväxten och momentum i verksamheten ska vara bra för att bolaget ska tillåtas ha en riktigt hög andel. Ska också försöka hitta ett recept för att motverka confirmation bias.

Kan det här vara en hyfsat mix av ödmjukhet, stelbenthet och conviction? Hoppas det :)

söndag 10 januari 2021

Uppdaterade portföljregler - lite mer diversifiering?


Som en fördjupning av årskrönikan är det dags för en uppdatering av min portföljregler. I korthet vill jag bli lite mer försiktig, ödmjuk och diversifiera mer. Har åkt på för många smällar under de senaste åren. Jag kommer tillåta lite lägre andel från start och sätta ett lägre maxtak. Resultatet blir några fler bolag och något jämnare vikt. Men jag skriver först för att få input och se om jag tänkt rätt.

Observera att det är högst individuellt skiljer sig mellan investerare och personer. Mitt tak kan vara någon annans golv. För vissa är extrem diversifiering rätt och för andra extrem fokusering. Matematiskt ska man satsa tungt på få bra idéer. Men passar det alla? Och även med extrem diversifiering kan du slå börsen stort vilket Peter Lynch och Stefan Thelenius visat. Nu till de uppdaterade reglerna.

Max 15 procent i ett bolag 

Så fort ett bolag går 15 procent brukar jag historisk lätt bli "overconfident". Fonder har max 10 procent så kanske är det fegt att bara gå upp till 15 procent, men det är mycket mer. Når bolaget 16 procent kommer jag minska eftersom jag inte vill ta mer bolagsrisk oavsett hur mycket jag tror på bolaget. Och här kommer vi in på psykologi...

Jag har en tendens att tro för mycket på bolag som vuxit sig stora i portföljen. Trots att jag lägger mycket tid ser jag inte moln som hopas. Eller just därför? Confirmation bias är ett problem för mig och en gräns på 15 procent motverkar det. Visst går det emot vad Charlie Munger och andra säger, att vattna ogräset och klippa blommorna. Men är det så enkelt? Blommor kan förvandlas till ogräs och beskär man ett äppelträd ger det mer frukt. Visst kan du få större bolagsrisk genom att byta från ett hög-conviction-case till två lägre. Men bara för den risk som är känd och går att läsa sig till.

Det oväntade kan hända även i det finaste av bolag (LVMH, EVO, A2 etc). Exakt alla bolag kan få stora och oväntade problem. Dessutom kan de som en blixt från klar himmel drabbas av förskingring, redovisningsfiffel, varumärkesskandaler, regleringar, bojkott, utpressning eller aktien avnoteras. Det handlar inte bara om dig och din kunskap utan om att det oväntade och osannolika händer. Att ha 50% i ett bolag och "vara påläst" är lite som att säga att jag skippar husförsäkringen eftersom jag kan allt om mitt hus. Visst minskar risken, men du inte känna till det okända. 

Minst 2,5 procent vid inköp 

Jag sänker tröskeln något och lägsta andel blir nu 2,5 procent och jag kan såklart köpa i omgångar. Men när jag köpt klart är det ofta andelen. Sedan kan bolaget gå upp till 15 procent som mest. Blir det en förlorare kommer andelen minska och jag kommer inte med automatik öka bara för att det halkat under gränsen. Jag kan självklart öka i bolaget med nya köp ifall min conviction ökar, dvs om bolaget blir starkare och verksamheten utvecklas i rätt riktning. 

Jag tror på det som Brian Feroldi (på Twitter) gör dvs, att köpa upp till cirka 3 procents andel och sedan låta vinnarna löpa. Men jag kommer ändå, som han gör, kapa topparna. Det gör att att jag kommer sova bättre.  

10-20 bolag i portföljen

Även om jag ofta stannar vid 10-15 bolag är 20 st också möjligt. Men mer bli för mycket att följa och för många beslut. Du måste alltid ha en egen syn. I och med att jag tittar globalt kommer jag alltid hitta 10 aktier att äga och det ger i sig en god riskspridning. Global investering, mindre bolag, "samägande" och att vissa trotjänare kräver låg bevakning gör att jag kan äga fler än nu. Med fler bolag kan jag "chansa" och med låg vikt plocka in vissa som har högre upp- och nedsida.

Rent logiskt ska man satsa på de bästa idéerna. Och risk kan ju sägas vara att inte känna till vad man äger. Räcker inte 5 bolag då? Eller 10? Jo, såklart kan jag följa dem noggrannare. Men jag tycker fortfarande det är svårt att veta hur de utvecklas. Kommer bolaget på plats 3 eller 13 gå bäst? Inte lätt att säga. Däremot kan jag veta att bolag 3 och bolag 13 är bolag jag vill äga, men att bolag 21 är sämre och inte passar min strategi lika väl. 

Man kan också argumentera att 50 bolag ger 50 chanser att hitta 10-baggers och du kommer få träff på fler sådana bolag. Ja, men jag ska orka hålla i dem också! Går de från klarhet till klarhet är det lätt, men bolag kommer få problem under vägen och då ska du ha tillräcklig conviction om 50 bolag (= svårt för mig). Och med många bolag kommer jag köpa bolag som passar sämre mot min strategi. 


Summering

Jag försöker öka "sova-gott"-faktorn i mitt investerande och ta lite mindre risker ur ett  portföljperspektiv. Med lägre maxvikt och lägre vikt vid köp blir det några fler bolag än innan. Men inriktningen är fortsatt att samla de 10-20 bästa Hidden champions-bolagen jag kan hitta globalt. Att kunna för lite om varje bolag blir såklart en större risk, men jag tror också det är lätt att överskatta sin förmåga och förr eller senare gå bort sig i bolag med hög vikt.

Egentligen borde man kanske fokusera ännu mer och man lär sig mer på det. Det är hardcore-investering och att maxa de fördelar du har som småsparare. Men jag vill slippa den bolagsrisk som kommer med (för) stora andelar. En hög andel innebär alltid hög bolagsrisk, utifrån okända händelser, hur man än vrider på det. Och det är för mig psykologiskt svårt att ta till sig när toppinnehav förändras. Såklart är allt detta en smaksak och en glidande skala. Och sett till mitt urval, alla världens börser, är jag väldigt fokuserad även med 20 bolag. 

Hur ser du på detta?

söndag 3 januari 2021

Portföljen inför 2021




Nu blir det en genomgång av hur portföljen ser ut inför 2021. Lägger lite korta kommentarer och funderingar för varje bolag. Portföljandelarna gäller för 31 december 2020.


Kri-Kri Milk (15 procent)

Grekisk Yogurt och glass bör vara stabilt. De är en klart nischad men liten livsmedelsjätte som både kör egna produkter och tillverkning åt andra. Konkurrensfördelar finns lokalt i form av varumärke och för exporten handlar det om att Grekisk yoghurt betingar ett högre pris än Greek-style. De är den naturliga grekiska samarbetspartnern för livsmedelskedjor som vill sälja äkta grekisk yoghurt under eget varumärke. För glassdelen finns en tydlig oligopolstruktur. 

En fin analys av bolaget finns på denna blogg. Intressant är att de är effektivare och lägre skuldsatta än konkurrenterna. Noterbart är också att favoritfonden Grandeur Peak har köpt in sig. P/E 13 (TTM) är i mina ögon inte dyrt för vad man får. Med 18% av försäljningen i UK är Brexit-avtalet positivt. Viktigt att bevaka är att bolaget inte tappar fart, även om värderingen inte kräver hög tillväxt.

Info: 6,54 EUR, P/E 13 (TTM), EV/EBITDA 9, 265m USD (microcap)


Italtile (13,3 procent)

Mitt enda sydafrikanska bolag. Extremt stabilt kakel-bolag, låga skulder, äger fastigheterna, har "hela kedjan" och är en demografisk vinnare. Risken är valutan och landet, men de har produkter mot fattiga, medelklass och rika. Kan delvis gynnas av att ZAR går ner eftersom det slår mot importörer och de dominerar den inhemska produktionen. Flera favoritfonder äger detta bolag så jag tror det är säkert. 

Decemberuppdateringen visade på starka siffror, bland annat var försäljningen upp 16%. För egen del kommer jag också följa hur delen utanför Sydafrika går, frågan är om den afrikanska expansionen tar fart eller inte.

Info: 148 ZAR, P/E 19 (TTM), EV/EBITDA 8, 1 245m USD (smallcap)


A2 milk (12,7 procent)

Ett favoritbolag som inte levererat på senare tid. Jag har valt att minska något då momentum i verksamheten är relativt dåligt. De har framförallt problem i en försäljningskanal (Daiguo). Det är en slags privatimport där Kineser köper i Australien och skickar hem eller tar med sig varor för vidareförsäljning i Kina. Covid har slagit hårt mot den delen. Det som stör mig är att du guidat ner så snart efter att helårsprognosen för 2021 upprepades vid årsstämman.

Trots motgångarna är detta något jag vill äga. Du får konsumentvaror, stark moat, och stor nettokassa. De har historiskt tagit marknadsandelar i Kina och säljer nödvändiga produkter. Riskerna är dåligt momentum, försäljning i Kina (regleringsrisk) och även att USA-expansionen går trögare än väntat. Att AU och Kina bråkar har däremot historiskt gynnat produkter från NZ, så den delen är jag inte lika orolig för. Nyligen köpte de en tillverkningsanläggning, så de blir mer vertikalt integrerade.

Info: 11.45 AUD, P/E 23 (TTM), EV/EBITDA 22, 6 450m USD (midcap)


Micro-Mechanics (12 procent)

Välskött, kapitallätt IoT-bolag. Cykliska inslag, men det fina är att produkterna förbrukas vilket ger ett inslag av återkommande intäkter. Singapore har hanterat Corona bra och bolaget är spritt på flera olika geografier. Mycket av "hackor och spadar" och är tillsammans med Altium mitt bett mot IoT. Svårigheten med bolaget är att de följer halvledarcykeln, även om de rör sig mindre. Ser dem som ett bolag med hög utdelningsförmåga och en megatrend i ryggen.

Info: 2.7 SGD, P/E 23 (TTM), EV/EBITDA 8, 285m USD (microcap)


Ekadharma (8,2 procent).

Indonesiskt tejpbolag som handlas kring bokfört värde. Mer cykliskt än Ultrajaya, men billigt och på grund av tejpens mångsidighet spritt på många olika branscher. Lite som ett bankinnehav utan den finansiella risken. Däremot finns valutarisker och konkurrens, men detta är ett ovanligt sätt att nå medelklassens tillväxt genom "hackor och spadar" i klisterform. Viktigt är också att produkterna förbrukas vilket ger återkommande efterfrågan. Nyheter är att det börjat sälja maskiner som tejpar igen paket, breddat sig mot lim, och även lanserat en slags Glad-pack-variant.

Info: 1 260 IDR, P/E 12 (TTM), EV/EBITDA 5, 63m USD (microcap)


Ultrajaya (6,1 procent)

Mjölk, te och ost i tillväxtland. Superstabilt sett till verksamhet. Demografisk medvind och ökat mjölkdrickande är en strukturell trend. En klar hidden champion, med högst marknadsandelar i sina nischer och utan analytikerbevakning. Frågetecknet är risker kopplade till land, valuta och ökad konkurrens. Har nyligen gett ut obligationer för att växa verksamheten. Gillar inte att skuldsättningen ökar, men den är i lokal valuta, och de bygger konkurrensfördelar (investerar i logistik och produktion). Kommer att följa skuldsättningen noga.

Info: 1 600 IDR, P/E 15 (TTM), EV/EBITDA 13, 1330m USD (smallcap)


Altium (5,3 procent)

Få globala mid-caps är världsledande, med återkommande intäkter (SaaS), en tydlig megatrend i ryggen (IoT) och med lönsamhet på sista raden. Allt handlar om nischade programvaror för att rita kretskort. Dyrt bolag, men kvalitet kostar. I mångt och mycket ett amerikanskt bolag, men listat i AU. Har högt ställda mål på sikt och det blir till att följa att de går tillräckligt snabbt i den riktningen. En uppenbar risk finns i värderingen som såklart kräver fortsatt tillväxt.

Info: 34 AUS, P/E 98 (TTM), EV/EBITDA 39, 3 400m USD (smallcap)


Netbay (5 procent)

Thailändska Netbay sysslar med e-logistik och knyter samman importörer, exportörer, myndigheter, försäkringsbolag, banker etc. i SaaS-lösningar. I bästa fall blir det en nätverkseffekt eftersom många aktörer är inblandade och digitalisering av dessa kedjor är helt rätt. Typkunden är t.ex. DHL som sparar tid och pengar genom Netbays tjänster. Bolaget digitaliserar också Thailand i vidare bemärkelse och har t.ex. donerat robotar till sjukvården. Tillsammans med Altium och Kahoot är Netbay mina val inom mjukvarusektorn. Grandeur Peak har köpt in sig under året, vilket bidrog till att jag själv vågade köpa.

Info: 27.75 THB, P/E 36 (TTM), EV/EBITDA 34, 185m USD (microcap)


Taokaenoi (4,7 procent)

Tror på produkterna och på temat "nyttiga snacks i asien" men bolaget har inte levererat. De har en tendens att titt som tätt drabbas av oturliga händelser, även Corona är exceptionellt. 20-25 procent av den inhemska försäljningen brukar vara till turister, så där är ett givet tapp.

Hade inte Orion köpt in sig (asiatisk snacksjätte) hade jag kanske sålt av. Men det finns något enkelt i detta case: nyttiga snacks som är anpassade efter asiatiska smaklökar. Och med en väldigt lätt produkt ska det gå att få goda marginaler. Är man snäll kan man kalla dem en potentiell Sees Candy i Asien. Egentligen handlar tveksamheten om ledningen håller. De borde i mina ögon fokusera ännu mer på huvudprodukten och t.ex. inte diversifiera mot restauranger. 

Info: 10,4 THB, P/E 38 (TTM), EV/EBITDA 29, 480m USD (smallcap)


Nytt bolag (4,5 procent)

Kommenteras senare, men finns i Östeuropa.


Uni-charm Indonesia (4 procent)

Ett asiatiskt Essity, som är klart dominerande i världens fjärde mest folkrika land, dvs Indonesien. De är också del av en Japansk koncern, som är en regional ledare i Asien. Bolaget växer inom så "spännande" segment som blöjor, bindor och vuxenblöjor och är 1:a i sina kategorier. En intervju med favoritfonden Swedbank Robur Small Cap EM lyfter fram bolaget väl.

Något att följa är konkurrenssituationen. Kimberly-Clark har förvärvat en konkurrent och i värsta fall hårdnar konkurrensen även om det är en klar oligopolmarknad. Noterbart är att Grandeur Peak köpt in sig i bolaget.

Info: 1 470 IDR, P/E 23 (TTM), EV/EBITDA 9, 440m USD (smallcap)


Century Pacific (3,7 procent)

De är det klart dominerande bolaget i Filippinerna när det kommer till konserver inom tonfisk, sardiner och kött m.m. De är också starka inom mjölk och kokosvatten. Varumärkena är välkända lokalt och är nästan alltid 1:a. Ser det som ett sätt att nå Filippinskt tillväxt på ett hyfsat säkert och diversifierat sätt. Vi har att göra med ett supertråkigt stabilt bolag och typexempel på en "Hidden Champion". Fondbolaget Tundra har köpt in sig efter att jag köpt, vilket jag tycker är lite kul! Noterbart är också att bolaget är något så udda som ett filippinskt hållbarhetscase.

Info: 17,5 PHP, P/E 16 (TTM), EV/EBITDA 11, 1 290m USD (smallcap)


Kahoot (3,1 procent)

Globalt SaaS-bolag mot utbildning med en unik produkt och extrem tillväxt. Starkt varumärke och Microsoft och Disney som ägare, men notering på en mindre norsk lista. Nyaste bolaget i portföljen och det som är klart högst värderat, men också det som växer bäst. Man kanske anar ett strategiskifte, men det är att ta i. På marginalen får jag mer tillväxt och bolaget har vissa hidden-champions-egenskaper så som många andra bolag i portföljen.

Blir verkligen att bevaka att tillväxten inte bromsar in och hur kassaflöde och vinst utvecklas. Skulle inte bli förvånad om de gör flera förvärv under 2021 och då gäller det att se att man gillar riktningen.

Info: 95 NOK, P/E (-), EV/EBITDA (-), 4 950m USD (midcap)


Vad tror du om denna portfölj?

fredag 1 januari 2021

2020 - ett förlorat men lärorikt år

Reslutatet för 2020 blev preliminärt minus 11,5 procent* vilket jag inte alls är nöjd med. Som jämförelse gick Swedbank Robur Small Cap EM 4,4 procent, Didner Gerge Small and Microcap 35 procent och Avanza Emerging Markets 1,15 procent. OMX All share är upp ca 15 procent på ett år. 

*I år var det lite svårare att räkna ihop allt eftersom jag både har Avanza och Pareto. Dessutom redovisas just nu Kahoot:s värde fel hos Avanza, så jag har försökt justera för det. Vet inte om det är rätt på decimalen (har inte jämfört om de sammanställer på samma sätt etc), men bilden av ett förlorat år framgår ändå med all önskvärd tydlighet. 

Varför har det gått dåligt?

För många misstag och för höga andelar är det korta svaret. Stora positioner som A2 Milk och numera sålda Decisive Dividend gick dåligt. Satt också med en kassa på 25 procent under våren vilket gjorde att jag missade en del av uppgången. I efterhand framstår det som högst orutinerat, men det är inte så lätt. Sålde i alla fall inte allt på absoluta botten och tog in till normal kassa (1-5 procent) senare.

Valutan har inte heller gått min väg, t.ex. är tappet mot Indonesiska valutan stor. Kanske låter det lamt att skylla på valuta, men det har i flera fall gjort över 10 procents skillnad. I år har jag inte heller haft någon raket som kompenserat nedgångar på annat håll.  

Såklart måste jag också ställa mig frågan om jag ska fortsätta förvalta själv. Alternativet är att köpa in Swedbank Robur Small Cap EM, TIN fonder, indexfonder etc. Men jag kan kan inte bli kvitt tanken att en global jakt på hidden-championsbolag "borde" gå bra över tid och passar mig. Idén tror jag är rätt, men utförandet måste förbättras. Snart kommer inlägg om ändrade portföljregler. På fotbollsspråk präglades året av för många felpassningar och enkla misstag. Men det var ett år där planen lutade åt olika håll, blixten slog ner, och dimman bitvis var tät :) 

Förändringar i portföljen

Dessa bolag har jag sålt: 

  • Famous Brands, Discovery, Decisive Dividend, Superlon, Somero och A2 (minskning). 

Dels är det pandemiförlorare, Famous Brands restauranger och Discoverys försäkringar kunde uppenbart drabbas hårt. Decisive och Famous Brands hade för hög skuldsättning och jag har blivit mycket mer noggrann på den punkten. Somero är också väl cykliska och Superlon lite för svagt.

Dessa bolag har jag köpt 

  • Altium, Century Pacific, Netbay, Uni-charm Indonesia, Kahoot, ett nytt bolag (skriver sen) och Kri-Kri (ökning)

Dessa bolag är främst stabila konsumentvaror och ocyklisk tech och samtliga har låg eller väldigt låg skuldsättning. Via Century Pacific och det nya bolaget kommer tydliga inslag av hållbarhet (på riktigt).

Flerårsöversikt (uppdaterat)

Via kommentarsfältet blev jag påmind om att lägga ut flerårsöversikten, så här kommer den:

2011: -7,4 mot -13,6
2012: 9.3 mot 16.7
2013: 14,3 mot 28
2014: 24,7 mot 15,9
2015: 14,2 mot 10.5
2016: 26,9 mot 9,7
2017: 25,3 mot 9,5
2018: - 6,4 mot - 4,4
2019: 22 mot 35
2020: -11,5 mot 13,7

Slutsatser och lärdomar

Min conviction har i år prövats hårt och den har inte hållit i alla fall. En trevlig trend är att favoritfonder har köpt in bolag jag redan äger (Kri-Kri Milk, Century Pacific och Uni-Charm Indonesia). Det är ett kvitto på att jag, åtminstone till viss del, tänker rätt. Gemensamt för allt jag äger är hidden champions, relativt ocykliskt och låg skuldsättning. Teknik/SaaS-delen i form av Altium, Netbay och särskilt Kahoot sticker ut med mycket högre värderingar. 

Jag har under året blivit en mer defensiv, utpräglad hidden-championsinvesterare. Har uppdaterat min strategi och äger bara sova-gott aktier. Och där värderingen bitvis gör mig rädd (läs SaaS-delen) äger jag i alla fall med en sova-gott andel. Jag tror det är ett misstag att anse att allt över P/E 20 är "för dyrt", och jag blandar olika typer av case och kan tillåta hög värdering för hög tillväxt. Se även intervjun med Börskollen för fler tankar. 

Mot slutet av året har jag funderat mer på fokusering/diversifiering och tagit in bolag med lägre andel. Kommer ut med uppdaterade portföljregler snart där jag utvecklar tankarna. Tror det kan komma något gott av året i form av att jag troligen inte kommer upprepa just dessa misstag: alltför höga andelar, alltför cykliska bolag och alltför skuldsatta bolag. Gott nytt år på er, och hoppas ert investeringsår har varit bättre!