måndag 10 maj 2021

Inköp: Litauisk kremering

Jag har köpt in helt okänd marknadsledare som heter K2 LT. De har Litauens enda kremeringsanläggning och satsar också på begravningsbyråer. Kremeringsinvestering hör inte till vanligheterna men om man (såklart motvilligt) tänker på det är det en intressant bransch. 

Jag ser en ocyklisk liten marknadsledare i en bransch med höga inträdesbarriärer. I alla fall om man verkar i ett land som Litauen. Med 3 miljoner invånare finns inte underlag för många aktörer. Och i begravningsbyrå och kremering finns uppenbara synergier. Värderingen är inte utmanande, P/E 10 TTM, särskilt inte för ett ocykliskt och dominerande bolag i en framtidsbransch.

Utvalda nyckeltal från screener.co är: 

  • ROE 31% senaste 12 månaderna 
  • ROE 24% senaste 5 åren
  • EPS growth 11% per år senaste 5 åren
  • Cash flow growth 13% per år senaste 5 åren
  • Revenue growth, 8% (5 år), 11% (3 år) och 43% (TTM)
  • EV/EBITDA 7,5 (current)

Dubbelvarning! Det sedvanliga gör din egen analys tål att betonas. Aktien är dåligt omsatt och svårköpt. Det är också väldigt litet också inte genomlyst, noll analytiker följer bolaget, jag kan ha missat något väsentligt.  

Kort om bolaget

K2 LT driver sedan 2011 landets enda krematorium. Kremering vinner mark i Litauen, liksom i många andra länder och alternativet är att skicka avlidna till Polen eller Lettland, vilket är omständligare. Här tror jag det finns en stark "moat" och tydliga inträdesbarriärer (kostnad, kunnande, tillstånd, läge etc), Processer tar tid och ingen vill ha krematorium som granne. Detta är kärnverksamheten och den smått makabra kassakon. Kremeringen har kapacitet på ca 10 000 per år, men den håller på att höjas. I dagsläget dör cirka 40 000 per år i landet. Från 2011-2016 var de en utdelningsaktie.

Sedan 2017 har de satsat på ett ytterligare ben, begravningsbyråer via Rekviem. Här handlar det om lite ljusare och modernare begravningar och de har uppfört egna byggnader. För begravningsbyråer finns ingen större spelare i landet, förutom möjligen Litauiska kyrkan, så marknaden är fragmenterad. Bolaget verkar aktivt för att förändra begravningstraditionerna. Här är en presentation av Rekviem. Idag är kanske 75 procent katoliker, men troligen förändras samansättningen över tid (mer ateister etc).

Se bolagets hemsida, en artikel om dem och en äldre presentation och senaste rapporten. I artikeln kan man notera prognoser samt utbyggnad av kapaciteten. Vill man gräva djupt kan prospektet vara läsvärt även om man måste översätta dokumentet. Faktablad finns via Nasdaq-sidan och där hittar man nyheter och rapporter och ägarbild.

Plus och Minus

Det finns ett antal saker jag gillar med bolaget

  • Hidden Champion (väldigt Hidden!)
  • Litet bolag, cirka 200 aktieägare och marknadsvärde ca 10m Euro. 
  • Kremeringsdelen har en stark moat, bygger upp en moat i begravningsbyrådelen.
  • First-mover-bolag som verkar tänka nytt. 
  • Bra bransch, jfr med Fonus i Sverige. Hög Peter Lynch-faktor! 
  • Helt ocyklisk verksamhet.
  • Fungerande IR-verksamhet, jag har testat.
  • Landet är demokrati i gott skick.
  • Familjeägt, stort insynsägande
  • Ung och välutbildad VD.
  • Megatrend i ändrade begravningstraditioner och bolaget har flera typer av begravningar.  
  • Demografin i Litauen ger "säker" tillväxt, se befolkningspyramiden.

Minus och oklarheter

  • Kan gå under radarn länge. Nasdaq First North Baltic är (och förblir) bortglömt?
  • Inga fonder inne i bolaget, men det bör bero på storleken.
  • En enfastighetsrisk, anläggningen var tvungen att repareras tidigare och var då still. 
  • Svårköpt bolag och högt courtage via Avanza (men billigare via Swedbank)
  • Något knapphändig information, t.ex. inga nya investerarpresentationer. 
  • Som utländsk investerare har du ett informationsunderläge.
  • Revenue har inte växt historiskt över 10% men jag tror att Corona kan ha accelererat acceptansen för moderare begravningsmetoder.
  • Finns det en risk att pengarna från kremeringen försvinner i satsningar i begravningsbyrådelen? Rekviem-satsningen är relativt oprövad.
  • Den Litauiska kyrkans agerande kan påverka bolaget, men de har ingen egen kremeringsanläggning och är inte emot

Summering

Mitt inköp i det här bolaget är lite av Hidden Champions-investering dragen till sin spets. Det går såväl under radarn som under marken. Hela bolaget är en ytterst liten men växande fisk i en väldigt liten sjö, men sjön växer. Normalt sätt vill du inte investera i ett land som minskar sin befolkning över lång tid (jfr Japan), men i detta fall är just det caset. Jag gillar att de kan växa både på grund av högre andel kremering och på grund av fler dödsfall.

Vad tror du om detta bolag och den här typen av investering? I bästa fall är man före fonderna, i sämsta fall har man missat något. Men jag har undersökt så noga jag kan och gillar vad jag ser. Bolaget har ändå en relativt låg andel av portföljen, 4-5 procent, åtminstone tills jag kan bolaget bättre.

Även om det är telefonorder som gäller hos Avanza kan den ägas i ISK och den finns på en Nasdaq-börs (Nasdaq Baltic). Så konstig är alltså inte investeringen så som den kanske verkade i början. Även om det såklart alltid är lite udda att köpa Litauiska kremeringsbolag, jag vet!

söndag 9 maj 2021

Sålt Mo-Bruk, minskat i A2 m.m.

Det tar emot, men jag har sålt i tidigare favoritbolag. Ibland är man långsam med att se förändringar och ibland agerar man snabbt. Låt oss börja med Mo-Bruk där jag tog ett snabbt beslut.

Sålt Mobruk
I fallet Mo-Bruk har en för mig okänd risk seglat upp och det är om man kan lita på bolaget till 100% då de anklagats för felaktigt beteende. Här är en artikel där de anklagas för att illegalt dumpa avfall som de sedan fått uppdrag på att ta bort. Se även en artikel där bolaget nekar till att gjort något fel. Ytterligare en artikel talar om en politiker som vill utreda frågan närmare. Svepande anklagelser har framkommit i denna tweet.

Utifrån detta kan man dela upp det hela i tre scenarion. 

  • Inget har hänt (mest troligt)
  • Mo-Bruk har lurat lokal myndighet
  • Mo-Bruk har tillsammans med lokal myndighet lurat staten

Nedsidan och sannolikheten för att något är fel är för mig svår att avgöra. Men att politiker gräver i frågan gör mig rädd. Och det påstås i artikeln att lokalbefolkning och chaufförer ger en annan bild än vad företaget säger officiellt. Worst case kan t.ex. vara böter, indragna tillstånd och inga kommande uppdrag. Och om kursen faller försvinner lite av M&A eftersom de lär använda aktien som betalning (delvis) och banker kanske inte vill låna ut i samma grad. 

Eftersom jag hastigt och olustigt blev osäker så sålde jag allt. Om det här reds ut kan jag tänka mig att köpa tillbaka, men jag skulle kanske fortfarande fundera om något är lurt. Såklart är det en svår fråga, känns inte alls givet att de gjort något fel, men vad är risken? 1%, 10%, eller mer? Och vad är nedsidan om det är så? Kanske överdrivet att sälja istället för avvakta, särskilt när Q1 kommer snart och jag nyligen ökat, men jag gillar inte känslan och den här typen av risker. 

Minskat i A2 Milk 
A2 Milk är ytterligare en jobbig försäljning, och det handlar om att momentum i försäljningen är väldigt dålig. Jag undrar när och framförallt om de kommer tillbaka i god form. Jag har missbedömt hur viktig Daigou (privatimport) var för bolaget. Och ledningens försäljningar innan återkommande vinstvarningar gnager, liksom hårdnande kinesisk konkurrens. Nej, jag är rädd för att besvikelserna fortsätter (även om det och mer därtill kan vara inprisat). 

Grym produkt, fantastisk historik, men jag är för osäker på framtiden. Det är mycket möjligt att jag var för positiv förut och för negativ nu. Behåller 4 procent som troligen fasas ut. En annan anledning till försäljningen är vilken typ av bolag jag vill äga. Låt vara att det inte alltid går som man vill (se Mobruk ovan) och att det kan vara svårare, men jag är övertygad om Hidden Champions är det jag ska satsa på. Alltså mer av okända marknadsledare än större och välkända namn. Som en konsekvens är Altium också sålt.

Sålt Taokaenoi
För Taokaenoi har blivit tveksam till ledningen. De diversifierar för mycket och saknar fokus. Grundprodukterna är fantastiska, nyttiga sjögrässnacks, men de satsar inte fullt ut på dem. De borde enbart köra detta globalt och t.ex. inte öppna Japanska curryrestauranger eller korvkiosker i Thailand. Det blir för brett när de inte håller sig till snacksprodukter och de saknar konkurrensfördelar utanför den nischen. För mig känns det som diworsification.

Det som kännetecknar Hidden Champions är ett tydligt fokus. I senaste årsredovisningen har de uppdaterat visionen med "go broad". Jag håller inte med och har sålt. Också detta är en småjobbig försäljning då jag verkligen tror på grundprodukten.

Synpunkter  
Vad tror du om dessa försäljningar? Givetvis kunde jag avvakta med Mo-Bruk till nästa rapport eller när man vet mer, men sånt här är svårbedömt. A2 kunde också fått mer tid, men jag blev långsamt för osäker på dem. Där önskar jag såklart att jag agerat snabbare och tagit in mer av det kritiska perspektivet. I fallet Taokaenoi, ja om man inte håller med om riktningen bör man sälja.

Har ökat i Karooooo, ökat i Century Pacific, lite i Kahoot, köpt in en helt okänd marknadsledare i Europa, och ett nytt Indonesiskt bolag. Skriver mer om detta sen, men idag var det fokus på försäljningarna, särskilt Mo-Bruk.

söndag 2 maj 2021

Grekisk tvål till portföljen?


Trodde aldrig jag skulle fundera på att köpa ett grekiskt tvålbolag, men det är ämnet för dagen:) Papoutsanis är världsledande när det kommer till olivtvålar. De är verksamma inom: 

  • Egna tvålvarumärken
  • Tvål m.m. till hotell
  • OEM-tillverkning (dvs åt andra)
  • Tvålnudlar (en råvara, ska såklart inte ätas...)

Det som lockar är: tillväxt, lång historik, 150 år som bolag, på börsen sedan 1970-talet, hyfsat starka varumärken, förbrukningsvaror och ocykliska produkter som knappast kan digitaliseras bort. I stort är det ett exportbolag med 50% av försäljningen i Grekland. De handlas på EV/EBITDA kring 9. Men håller bolaget? Kanske inte, men låt oss fundera. En bra överblick av bolaget finns i denna artikel i denna intervju och en till. Se framförallt bolagets presentation.

Finns det en moat?

Den grundläggande frågan för mig är: Dominerar de en nisch? Har de en "moat"? Att vara störst eller ha bra produkter behöver inte inte i sig vara en konkurrensfördel. Det ska finnas något strukturellt som gör att de sticker ut mot konkurrenterna.

De är visserligen den största tvåltillverkaren i Grekland och Balkan, men det räcker inte hela vägen. Bolaget kan möjligen vara hyfsat unikt eftersom de är nischade på olivtvål och framstår som stora om man kollar Amazon. Viktigt är att olivtvålskonkurrenten (Kiss My Face) görs i samma fabrik och bör vara en kund (se kommentar här). Troligen är de stora i nischen på en global skala, men oklart hur stora. Bolaget verkar innovativt och har fått EU-stöd.

Problemet är väl att tvål kan komma varifrån som helst och är en commodity, ifall inte varumärket är starkt. Här kan man jämföra med Kri-Kri, där Yoghurten ska komma från Grekland. Enda motsvarigheten jag kommer på för tvål är Aleppo-tvålar. Inget säger egentligen att olivtvål måste komma från just Grekland även om de är kända för sin olivolja och producerar mycket. Det här var generellt. Låt oss gå vi vidare till bolagets produktområden och kolla på eventuell "moat" var för sig.

Egna varumärken

Här tror jag mycket väl det finns en moat, kanske stark. Varumärkena tror jag är såväl lyxiga som starka, och det bevisas i höga marknadsandelar, 1:a på fast tvål och 3:a på flytande i Grekland. Tyvärr är det bara 18% av omsättningen. Fördelar i distribution kan också finnas lokalt. Noterbart är att de varit snabba med att ta fram Covid-produkter som Alcogel och liknande. Har själv testat beställa produkterna via Olivkällan, och Papoutsanis märke heter Olivia.

Hotell

De är stora i Grekland och kunder som Hilton imponerar. Men hur svårt är det för de grekiska hotellen att byta? Visst kan lokal tillverkning och distribution ge kostnadsfördelar, men troligen finns ingen moat då varken kunder eller hotell bryr sig så noga. Om det däremot finns få andra som gör olivtvål, och det är viktigt för Grekiska hotell, finns möjligen (ytterst svag) moat i kombination med kostnadsfördelar.  

OEM

Här finns långa kundrelationer och kunder som Unilever och Sarantis. Jag tittade på en gammal presentation och aktörerna var i stort samma. Men åter igen, hur svårt är det att byta? Allt beror på hur många andra alternativ som finns och det är oklart. Man kan se dem som en olivolje-tvål-specialist med stor kapacitet, erfarenhet och satsning på R&D. Men de är nog, liksom tvålarna, kanske mer i händerna på kunderna, än tvärt om. 

Nudlarna

Industriråvaror är oftast inte så speciella. Kanske är det specialkunskap bakom, men jag vet inte. En analys jag hittat talar om liten konkurrens på detta område, så kanske att det finns något där. 

Summering

Nej, det här är som Kri-Kri fast lite sämre. Visserligen billigare men jag är för tveksam. Nyckeln ligger i det självklara att grekisk yoghurt ger ett högre pris än greek-style, medan grekisk tvål inte gör det. Bolaget är visserligen bra men mindre speciellt.

Något jag inte gått in på är att marknaden och produkterna är trevliga och kan träffas av megatrender som mer hälsa, organiska produkter etc. Tvål är globalt ofta gjord av palmolja, vilket är sämre. En annan mer simpel trend är mer handtvättande och möjlig revansch för grekisk turism. 

Håller mig nog ändå till Kri-Kri. I en bredare portfölj, där jag inte var så fokuserad på moat och konkurrensfördelar skulle de mycket väl kunnat ta plats. Möjligen kan man säga att alla stolpe ut bör vara gemensam stolpe in pga nischen och långa erfarenheten, och att det ska landa i narrow moat men jag är inte säker. Vad tror du om detta bolag? Får själv inte riktigt grepp om det!

söndag 25 april 2021

Inköp Karooooo

Jag har köpt in Karooooo som nyligen listats på Nasdaq. Bolaget består av det gamla Cartrack som funnits på Johannesburg-börsen sedan 2014 och köpts upp av Karooooo. De sysslar med "fleet management", telematik, att mäta hur fordon körs så att företag får koll på sin fordonsflotta i realtid. I praktiken installerar man en dosa/enhet i fordonen, eller använder OEM-data, och kör en SaaS-lösning . Se bolagets senaste presentation och Cartracks hemsida för bakgrund och bättre beskrivning. Se även prospektet inför Nasdaq-listningen (uppdaterat)

Genom köpet läggs Karooooo till den växande software/SaaS-delen av portföljen som nu består av AltiumEmbracerKahootKarooooo, och Netbay. Jag har följt Cartrack en längre tid men det har varit svårköpt, men nya listningen gjorde det lättare att köpa och jag ville se att den processen var avklarad först. Bolaget passar min strategi väl.

Plus och minus

Det jag personligen gillar med bolaget är:  

  • Något under radarn för USA-investerare, ingen het IPO. 
  • Ocyklisk marknad som växer med 10-20 procent per år. 
  • Världsledare, med starka marknadspositioner.
  • IT-utveckling i Singapore, smart drag.
  • Viss moat via data, lågkostnadsaktör, inträdesbarriärer och R&D. 
  • Viss stickyness, kanske även en feedback-loop som ger en allt bättre produkt.
  • Stark huvudägare, god historik, goda finanser.
  • SaaS, skalbart, till hyfsad värdering (dryga P/E 30 TTM).
  • Leder till effektivitetsvinster, alltså ESG-kompatibelt.
Nackdelar ska såklart nämnas. Sydafrikanskt bolag, uppköpt av Singapore-bolag och listning på Nasdaq är inte självklart. Men inget konstigt. Singapore är en bra hub för internationell expansion och IT-utveckling, Nasdaq ger mer visibilitet, konkurrenter är listade där och eventuell kapitalanskaffning är lättare. Globala techbolag passar bättre där än i Johannesburg. En nackdel är att hela 70 procent av försäljningen finns i Sydafrika vilket ger en klar valutarisk. Internationell expansion kommer kompensera, men det tar tid. 

Ökad konkurrens och framtida teknikutveckling är givetvis också en risk. En särskild fråga är hur OEM utvecklas, och här finns en intressant artikel där Cartrack säger att "OEM business was the smallest part of Cartrack’s business, but they were engaging with OEMs and envisaged that, within the next 10 years, it would account for about 70 percent of the group’s business." Detta är något att bevaka. Sydafrika är för övrigt långt framme på området och både Cartrack och Mix Telematics kommer därifrån. Att det växt fram där där kan bero på att behovet är stort på grund av hög kriminalitet och bilstölder. (uppdaterat).

Mer om bolaget

Se en gedigen och läsvärd analys av bolaget här. Själv fastnar jag för detta stycke:
Cartrack is an organically grown telematics and data analytics company. They are vertically integrated, competitively advantaged, with an owner-operator who has sizeable skin-in-the-game and draws a humble salary. The bulk of their revenue is software-as-a-service, they have industry-leading margins and unit economics, and have offline offerings which differentiate them from their peers. Their vertical integration buffers them against cost-pressure, allows them to be the lowest-cost provider, and improves business agility, innovation, and execution
Se även en kort artikel om bakgrund till Nasdaq-listningen. Detta tycker jag låter lovande:
The company operates in the $50+ billion global telematics market, along with local competitors Mix Telematics - which has a primary listing on the New York Stock Exchange - and Netstar (now part of Altron). Outside of South Africa, where it is the dominant player in vehicle recovery and fleet management space, Karooooo does not really compete with Mix or Netstar. Mix has focused largely on the US market although it has a global presence, while Netstar has kept its operations local. Cartrack has followed a careful global strategy, achieving dominance in niche markets, notably Poland, Portugal and Singapore. Germany is the next focus, a far bigger market. 
Man kan också lyssna på en del poddar som tar upp Cartrack, ägaren ger ett i mitt tycke sympatiskt intryck vilket är viktigt. I denna podd får man en bakgrund och här finns en intervju med storägaren och man får bland annat reda på varför de heter Karooooo.

Vad tror du om detta bolag? 

Ps) Till sist ska jag säga att jag gjort några mindre förändringar i portföljen. Jag har minskat i Kri-Kri Milk på en något svag rapport. Har också köpt in en totalt okänd marknadsledare med extremt hög Peter-Lynch-faktor, men mer om det sen.

söndag 18 april 2021

ESG på landsnivå och Kina-tankar

 


ESG är ett populärt och närmast uttjatat ämne. Men inte ur alla perspektiv. Via Twitter dök en intressant frågeställning upp (se nedan). Ja, om ESG är viktigt på bolagsnivå, varför inte också på landsnivå? Hur mycket ESG är diktaturer och auktoritära regimer egentligen? Det här går i linje med vad jag själv brukar anse, att alltid undvika diktaturer och auktoritära regimer. 

Se min strategi och vilka länder som för mig är okey att investera i och vad jag anser vara hållbara bolag. Mycket handlar för mig om rankingen i demokratiindex. Redan på dikatur/auktoritär regim tycker jag själv allt blir för oförutsägbart, så det är inte alls enbart Kina detta handlar om, men det är ett tydligt och färskt exempel.


Kina-risk som exempel

Bakgrunden till att ämnet är de senaste turerna för H&M och Nike. Kritiserar man tvångsarbete det minsta blir man blockad som bolag i Kina. Det är nog bara att acceptera att kinesiska staten har sista ordet för kinesiska bolag. Och det finns också tecken på att kinesiska företag samlar data som går till staten. Och då är det inte bara för oförutsägbart utan för dåligt och man kan ifrågasätta "moat" om de har en statlig tvångströja på sig i sitt agerande. 

Hong-Kong då, det är ju inte Kina? Visst, men nog blir det allt snabbare blir en del av Kina (innan 2047). Och för mig är det för stor, eller i alla fall för svårbedömd politisk risk kopplad till både börs och bolag. Den här artikeln visar på flera risker. Och bara att det ens diskuteras att utesluta börsen från dollarsystemet gör mig rädd. Nej, Hong-Kong är, och framförallt blir, för mycket Kina för mig. 

Bolag som säljer till Kina då? Har de inte samma risker men större? Är inte utländska bolag ännu större mål? Nja, det är skillnad på att bli styrd av Kina och att påverkas av Kina. Kina kan aldrig bestämma över ett utländskt bolag. Men ja, Kina-risken får skruvas upp och jag ser Kina-exponering som en riskfaktor och föredrar försäljning i länder som Indonesien, Singapore och Filippinerna. Därmed inte sagt att Filippinerna är oproblematiskt, men det är demokratiskt.

Sen finns det en nivå till och det är redovisningen. Nog finns det tveksamheter i många länder, men Luckin Coffee avskräcker. Och AliBaba är ett exempel där åtminstone jag skräms av redovisningen och alla turerna kring Jack Ma (därtill kan man lägga ett latent avlistningshot). 

ESG-på landsnivå finns, via en spännande ETF

Hållbarhet på landsnivå finns i form av en ytterst spännande Emerging Markets ETF med fokus på Life and Liberty. Tror inte den går att köpa i Sverige men de har ett riktigt intressant upplägg: att undvika diktaturer och att vikta efter frihet. Här tycker jag man har lyckats med hållbarhet i praktiken på ett annorlunda och inspirerande sätt. Läs mer om ETF:en, se deras index och deras faktablad.

Om fonder med stora hållbarhetsambitioner höll sig till sådana länder skulle det vara mer konsekvent. Detta filter saknas i ESG-diskussionen. Precis som hållbart sparande nog inte ska gå in i kol eller casinon kanske det inte heller ska gå in i diktaturer? ETF:ens viktning är härligt uppfriskande istället för alla "hållbarhetsmärkta" fonder som friskt smattrar på med Alibaba och Tencent. En rolig detalj med fördelningen är att Swedbank Robur Small Cap EM (en favoritfond) är tunga just i Taiwan och Sydkorea. Sen har visserligen Taiwan en Kina-risk i form av att invasion finns på kartan, men det är en annan sak och förhoppningsvis worst case.

Vidare läsning på om ESG på landsnivå finns i denna artikel hos FT som efterlyser ett D i ESG: 

What percentage of their portfolios is allocated to countries that are Partially Free and Not Free? Did their portfolio allocation increase for countries whose democracy score has fallen significantly in the previous year? Fund managers could display such measures to their clients, as they do with ESG. What is at stake is not trivial, and timing is of the essence. We must add a D to ESG right now. 

En helt motsatt Kina-syn 

Man kan såklart vända på det och fråga sig vad det tjänar det till att utesluta Asien största finanshub (HK). En helt annan och positiv ingångsvinkel finns representerad av Alibaba-köpande Charlie Munger, duktiga Alexander Eliasson och GlobalStockPicking (som alltid gräver fram nya fina Kina-case) och Wasatch, som liknar landet vid USA på 1960-talet. Coeli säger också "betta aldrig emot kineserna" och att de ska kika på HK-bolag. Och den satsning som Nordic Asia group gör är i sig klart spännande. 

Man kan ju neutralt se Kina som världens snart största ekonomi och att utesluta Kina/Hong Kong är är då lätt drastiskt. Ungefär som att skippa USA-aktier. En enkel tanke är att det finns bra bolag precis överallt och att det jag tar upp kan ses som en risk bland andra, vilken för det första kan vara överdriven. Den risk som finns kan också kompenseras via mer kunskap, mer tid i analysen och lägre andelar än annars. 

Synpunkter?

Hur ser du på ESG på en landsnivå? Undviker du vissa länder helt? Jag kan inte komma ifrån att det, för mig innebär en för stor risk att investera i diktaturer och auktoritära regimer. Även om risken måhända är låg är den svår att bedöma och det tar emot att investera i diktaturer där ju allt kan hända. Att tex Pareto nyligen säger att "alla våra brokers just nu har stoppat köp i Hong Kong för våra kunder, till följd av US/Kina sanktioner" tycker jag visar att det finns en risk kopplad till börsen.

Jag gör ungefär som ETF:en och tittar på länder med stor frihet (demokrati) och är mycket tryggare med bolag i sådana länder. Ska man investera i diktatur-bolag måste man både vilja det och verkligen veta vad man gör. Tycker det är rationellt att avstå, men det är såklart ett tyckande. Vad tycker du? För egen del önskar jag också att DESG börjar diskuteras istället för enbart ESG, det vore faktiskt mer konsekvent.

OBS! Kina får mycket kritik, men i mitt fall handlar det om alla länder med auktoritärt styre. Japp, jag är Kina-regim-kritiker och men det gäller också länder som Sudan, Förenade Arabemiraten och Ryssland, även om de tre senare faktiskt faller bättre ut i ett demokratiindex. 

måndag 22 mars 2021

Intervju med Fram^

Idag blir det en intervju med Fram^, ett svenskt bolag med vietnamesisk inriktning. vilket inte hör till vanligheterna. Jag har ställt några frågor som bevaras av VD Max Bergman och styrelseordförande Christopher Beselin. Som disclaimer ska nämnas att jag inte äger aktier i bolaget i dagsläget men tycker bolaget är klart intressant. Nu till frågorna, eller ja, framförallt svaren! 

För den som vill, kolla gärna in Fram^s hemsidaIR-sidasenaste rapport och årsredovisning.  


1. Vilka bolag har ni som förebilder? Kan man beskriva er som ett litet Rocket Internet, Lazada eller Kinnevik?

- I vårt bolagsbyggande inom affärsområdet Venture Building har vi många förebilder i den bemärkelsen att bygger våra bolag från scratch med en eller ett flertal internationella peer-bolag med liknande affärsmodeller som förebilder. Vi söker då digital affärsmodeller som har bevisat sig själva brett över världen och som vi ser att vi kan anpassa för implementering lokalt i Vietnam. Med hjälp av denna metodik söker vi att eliminera innovationsrisken i att starta nya verksamheter från scratch - vi tar således inte ett bet på något helt nytt som aldrig lyckats någonstans tidigare, utan vi tar ett bet på att vi ska lyckas med implementeringen av en bevisad affärsmodell i en ny marknad - Vietnam.

- På aggregerad nivå liknar vår modell Rocket Internets, men med tre viktiga skillnader: 

i) vi har en betydligt mycket mer fokuserad bolagsportfölj (ca 10 bolag istället för 100-tals bolag), 

ii) vi fokuserar enkom på Vietnam (istället för hela världen), och 

iii) vi fokuserar på medelstora marknadssegment/vertikaler som har potential att nå lönsamhet relativt fort (jmf med Rocket Internet som siktar in sig på de allra största marknadssegmenten som per definition blir mycket volymberoende för att nå slutgiltig lönsamhet, samt ofta mycket konkurrensutsatta). 

- Det finns även likheter med Kinnevik i hur vi agerar som listat investmentbolag med en portfölj av snabbväxande digitala bolag. En av skillnaderna mot Kinnevik är däremot att vi främst startar våra bolag från scratch själva, istället för att investera i existerande externa bolag.

- Ett bolag vi hämtat mycket lärdomar från, främst när det gäller exekvering, operationella frågor och framgångsfaktorer är Lazada. Chris Beselin, styrelseordförande i Fram^, grundade Lazada Vietnam finansierat bl.a. av Rocket Internet och Kinnevik - på tre år växte bolaget från Chris som första anställd till att vara den ledande e-handelsplattformen i Vietnam (och regionen), vartefter den såldes till Ali Baba för ca 30 miljarder SEK. Lärdomar och erfarenheter från hur Chris lyckades skala Lazada ligger till grund för hur vi arbetar i våra bolag idag.


2. Hur kompletterar era olika verksamhetsgrenar varandra (Standing teams och Venture Building)? 

- Fram^ inledde med att enbart ha Standing Teams som affärsområde, för att senare expandera med Venture Building under 2017. Vår långa bakgrund inom IT-utveckling, djupa tekniska kompetens samt breda erfarenhet av att rekrytering av digital topptalang ligger till grund för båda affärsområdena idag. Rent konkret kan detta tex. yttra sig i att en utvecklare inom Standing Teams som just avslutat ett externt klient-projekt därefter kan gå vidare till att arbeta med ett utvecklingsprojekt inom affärsområdet Venture Building - på så vis kan vi både åstadkomma en högre flexibilitet i resursallokering samtidigt som bolaget kan erbjuda den individuella utvecklaren en mer mångfacetterad karriärbana. I slutändan leder detta till att bolagen inom Venture Building får access till starkare digital talang samtidigt som det blir lättare för Standing Teams att rekrytera och behålla dem eftersom vi kan erbjuda en mer attraktiv professionell utmaning. 

- Därutöver finns det naturligtvis även skalfördelar i att kunna utnyttja centrala funktion så som finans, admin, HR, etc över ett större antal operationella enheter/bolag.


3. Hur ser ni på korruptionsrisker och politiska risker? Hur stor skillnad är det att vara verksam i Vietnam jämfört med t.ex. Kina?

- Det påtagliga likheter mellan Vietnam och Kina, både tex i termer av kultur och företagsklimat, och jag tror båda länderna vid en första anblick kan te sig svåra att driva bolag i. Inom ledningsgruppen har vi lång erfarenhet av tillväxtmarknader i Afrika, Latinamerika och Asien - och mot den bakgrunden är vår syn emellertid att Vietnam är ett av de enklare utvecklingsländerna att driva bolag i när man väl är etablerad lokalt.

- Vietnams politiska styre är det mest stabila i Sydostasien, vilket kommer med den stora fördelen att spelreglerna är förutsägbara. Vidare är det positivt att se hur Vietnams styre under de senaste årtiondena har drivit en fokuserad agenda av marknadsvänliga avregleringar samt investeringar i utveckling, infrastruktur och frihandel, vilket har levererat imponerande makroekonomiska resultat (t.e.x ca 30 år av genomsnittlig BNP-tillväxt om 7%).

- Korruption är alltid en riskfaktor i utvecklingsländer. För oss har det varit viktigt att tidigt sätta en tydlig intern kultur kring att inte acceptera korruption i någon form och hittills är det uppmuntrande att konstatera att det inte hämmat oss i vårt företagsbyggande i Vietnam.


4. Hur skiljer ni er från en Vietnamfond i exponering?

- Den största skillnaden mellan en vanlig Vietnamfond och Fram^ är vilka tillgångsslag vi investerar i. En vanlig Vietnamfond investerar främst i aktier noterade i Vietnam, medan en investering i Fram^ ger en exponering mot en koncentrerad portfölj av onoterade snabbväxande digitala bolag. Dessvärre skulle det inte gå att komma i närheten av den exponering som Fram^ erbjuder idag via de vietnamesiska börserna, eftersom det tyvärr enbart finns en handfull digitala bolag noterade i Vietnam idag (enbart ca 3-4 bolag har i huvudsak digital eller digitalt-relaterad verksamhet av totalt ca 1600 noterade bolag i landet).


5. Köper ni för att sälja eller för att behålla? Vad avgör om ni köper/säljer/behåller?

Att bygga bolag tar tid och Fram^ har en lång tidshorisont när det kommer till våra dotterbolag och investeringar. Generellt investerar vi för att bygga vidare och skapa ytterligare betydande aktieägarvärde - först på sikt, när vi bedömer att bolaget utvecklas bättre på annat sätt, så ser vi över möjligheten att sälja/avyttra. 

- Vi utvärderar alla våra bolag fortlöpande och givet att vi har fördelen att investera "permanent kapital" via vår egen balansräkning (att jämföra med tex. en VC-fond som har "temporärt kapital" pga fondens livstid - dvs de MÅSTE avyttra efter en viss tid) kan vi vid varje given tidpunkt bedöma om våra aktieägare gynnas mest av att a) behålla och vidareutveckla bolaget, b) ta in externt kapital för att accelerera utvecklingen i bolaget, c) sälja delar/hela bolaget, eller d) särnotera bolaget (endera via utdelning av dotterbolagsaktier till moderbolagets aktieägare eller via en mer traditionell IPO-process).  

  

6. Vilka konkurrensfördelar har ni? Och hur skiljer de sig åt i era verksamhetsgrenar? Finns det många andra bolag som gör samma sak?

- Vi har inga konkurrenter lokalt som startar, utvecklar och digitaliserar bolag med en metod som liknar vår. Framförallt skapar detta konkurrensfördelar mot andra investerare i tidiga faser av digitala bolag genom att vår metodik skapar oss en egen unik "deal pipeline" som ingen annan VC-fond eller investerar får access till (således skapar vi både unika investeringsmöjligheter och undviker att vi investerar till dyra inträdesvärderingar, givet att vi inte har konkurrens kring våra "målbolag" som vi skapat själva).

- Jämfört med andra lokala (och för den delen även internationella) tidiga bolag har vi även en konkurrensfördel i att vi på ett snabbt och effektivt sätt kan tillföra erforderliga resurser. Vi har exempelvis tillgång till ett stort tekniskt humankapital från Standing Teams, ledningsgruppens bolagsbyggarerfarenheter, kapital från starka ägare samt att ett brett lokalt nätverk. Vidare lär sig våra bolag mycket i utbytet med varandra, vilket minskar risken att flera bolag gör samma tidiga klassiska misstag som ett enskilt bolag tvingas göra. 


7. Vad är de största riskerna?

- Rent generellt bör man nog alltid framhålla att en av de största riskerna är att vi inte rör oss tillräckligt fort och att vi inte på ett tillräckligt bra sätt hörsammar våra kunder och vad de efterfrågar i de individuella dotterbolagens verksamheter. Vidare måste vi alltid se till att vidareutveckla våra plattformar och digitala kundresor tillräckligt snabbt och proaktivt för att fortsatt tillväxt skall vara möjlig. För att minska denna risk fortsätter vi att kontinuerligt investera i våra tekniska plattformar, samtidigt som vi fortlöpande analyserar hur våra kunder uppfattar våra erbjudanden och hur vi kan anpassa och förbättra dem.


8. Vad ska ni göra för att gå med vinst på sista raden? Är verksamheten lite "ryckig" till sin natur i och med att det delvis handlar om att sälja bolag, och att det stora värdeskapandet blir synligt först då?

- Fram^ fokuserar helt på "sustainable profitable growth”, vilket för oss betyder att vi endast vill investera i bolag och initiativ som hjälper oss att växa, både på kort och lång sikt, samtidigt som de har en positiv långsiktig inverkan på gruppens lönsamhet. Det är också därför vi har riktat in vår Venture Builder på medelstora marknadssegment/nischer där affärsmodellerna kan uppnå lönsamhet snabbare än inom de allra största och mest konkurrensutsatta marknadssegmenten. 

- Gruppens bolag och bolagskultur genomsyras av en kostnadsmedvetenhet och vi minimerar ständigt fasta ”overhead”-kostnader för att istället investera vårt kapital i att bygga skalbara bolag som kan växa lönsamt.


9. Var kan ni, i bästa fall, vara som bolag om 5-10 år?

- Målbilden vi arbetar efter är att bli "The leading digital consumer brands group in Vietnam". Vietnam är ett av världens snabbast växande länder och våra digitala dotterbolag är exponerade mot några av landets snabbast växande digitala marknader samtidigt som våra digitala plattformar och affärsmodeller bör kunna växa snabbare än dessa marknaders genomsnitt - i bästa fall leder detta till exponentiell tillväxt, varför vi inom 5 år genererar ett starkt kassaflöde som kan återinvesteras i fler digitala bolag och nå en mycket attraktiv avkastning för våra aktieägare.


söndag 21 mars 2021

Förvärvsbolag - vad är viktigt?

Har funderat en del på förvärvsbolag, dvs bolag som åtminstone delvis har som affärsidé att köpa upp andra bolag. De två nordiska bett jag äger är tydliga förvärvsbolag: Kahoot och Embracer. Det ska sägas att jag inte har något vidare track record i den här typen av bolag och har gått bort mig tidigare. Så vad har jag lärt mig. Eller om vi ställer frågan bredare: Vad borde vara viktigt i just förvärvsbolag? 

Stark marknadsposition som förstärks av förvärven

Jag letar efter marknadsledande bolag där nyckelbegreppet är hög relativ marknadsandel. Bolaget ska att dominera en eller flera nischer. Kahoot, Embracer och Vitec gör det, men Swedencare gör det inte på samma sätt. Där kan jag i alla fall inte få fram särskilt mycket om marknadsandelar och marknadsposition. Man kan också jämföra med gamla klassikern Dragons Den. Helst vill man att bolaget själv blir uppvaktade, i en omvänd headhunting. Bolaget får gärna vara Acquiror of choice vilket ger bra pris på förvärven och man vill att de som säljer tittar på mer än priset. 

I den bästa av världar konsoliderar förvärvsbolaget en fragmenterad bransch. Ett "Stockwik" skapar däremot inte synergier. De kan förvärva 1 000 bolag men om de är orelaterade kommer bolaget inte bli starkare eftersom däckverkstäder aldrig har något med hälsovård att göra. För min del vill jag helst ha en "moat" som växer genom förvärven. Typiskt sett letar jag efter en förbättrad tjänst eller produkt och nätverkseffekter eller andra skalfördelar och synergier. 

Låga skulder och helst ingen utdelning

Lyckade förvärvsmaskiner tar oftast inga stora risker. Skuldfinansiering är en sådan risk. Här har jag gått bort mig tidigare då jag varit för tillåtande med högre skuldsättning (i Decisive Dividend och Famous Brands). Jag är numera riskavert, konservativ, vill aldrig ha skuldsättning över 1x EBITDA och ser hellre nyemission vid förvärv framför lån om inte egna kassaflöden räcker. Som ett tydligt exempel på alldeles för stor finansiell risk för mig kan vi ta Stockwik (6,8x 2020 års EBITDA). 

En effekt av detta är att jag inte tycker att förvärvsbolag borde dela ut, eftersom det gör utspädningen eller lånen större. Kahoot och Embracer delar inte ut, medan Swedencare gör det. Visst kan det vara ett sätt att berika aktieägare/ledning och en aktie-populariserande "hygienfaktor". Men varför inte använda pengarna till förvärv istället? Jag förstår faktiskt inte varför t.ex. Swedencare, Vitec, Nordic Waterproofing och Instalco delar ut, när det förmodat finns goda förvärvsmöjligheter kvar.

Rutinerad ledning med god historik

Ledningen är alltid viktig, särskilt för förvärvsbolag eftersom framtiden är mer okänd. Man kan jämföra med ett fotbollslag där ledningen ska agera både tränare och scout. Hur har de lyckats tidigare? Det är mer utmanande att kunna båda delarna och här krävs andra egenskaper än för vanligt förvärvsarbete! Fokus, gediget kunnande och riktigt stort insynsägande tror jag är avgörande.  

Jag söker efter personer och företagskulturer med både bevisad fingertoppskänsla för förvärv och förmåga att hålla ihop verksamheten, helst "Intelligent Fanatics". Även om jag sett många deckare i mina dar är det svårt att direkt veta vilka som är framstående seriemördare eller serieförvärvare! Man får följa spåren så gott det går och inlägget tar upp mina subjektiva spaningar. 

Äger du några förvärvsbolag? Vad tror du är viktigt för den typen av bolag?

söndag 14 mars 2021

Embracer - blev köp till sist


Är flera år sen med att köpa Embracer men nu är det gjort. De har från och till varit i gränslandet (Borderlands) för köp, men jag har inte fattat konkurrensfördelarna. Förrän nu, eventuellt. Det har alltid varit stötestenen.

Vilka är då konkurrensfördelarna?

  • De är en "Federation of gaming entrepreneurs" vilket inte är standard i branschen. Uppfattar det som att företagare lite hellre säljer till Lars än någon annan. Acquiror of choice är möjligen starka ord men det finns något där. Med en decentraliserad modell får man frihet och det blir lite av en unik företagskultur som är svår för de andra förvärvarna att skapa i efterhand. Chansen till konstnärlig frihet och att stå på egna ben i en större helhet ska inte underskattas.
  • Starka varumärken. Vissa spel, men långtifrån alla, har starka varumärken som skapar lojalitet och kan nog gå att sätta en ny siffra bakom, jfr Borderlands 3, 4 etc... En del spel anspelar på nostalgi och att köra "dataspelsrekond" och piffa upp gamla beprövade varumärken är smart.  
  • Storleken och hög marknadsandel kan ge förhandlingsstyrka mot Steam och andra plattformar. Sen är väl visserligen prismodellen fast, så vet inte vad det innebär i praktiken, Men makten förskjuts från plattformar till IP-ägare och det kan bli lite som H&M:s situation jämfört med köpcentrumen.
  • Vissa synergier kan finnas i delade erfarenheter och resurser. Särskilt på sikt kan det finnas fördelar i hantering av varumärken, kapital, ekosystem, administration etc
  • Intelligent fanatiker vid rodret och Lars Wingefors kan nog översättas till "Large Winner Force" :)  Ska man någon gång sätta värde på ledningen är det när det finns djupt kunnande, erfarenhet och engagemang, kombinerat med jordnära egenskaper. Eftersom lånefinansieringen är låg är han inte heller någon risktagare av stort mått. 

Tveksamheter

  • Förvärv innebär alltid, alltid, alltid en risk och kan på sikt innebära ett skakigt bygge. Ju större ett bolag blir, desto svårare att hålla ihop det och få alla att gå åt samma håll. Håller modellen om de är mångdubbelt så stora som idag? 
  • Stort personberoende. Utan Lars Wingefors skulle Embracer vara väsentligt svagare.
  • Hård konkurrens i sektorn, särskilt om man ser den som underhållning i stort, många aktörer kämpar om privatpersoners tid och pengar.
  • Hur mycket kan de förvärva innan det går trögare? Tvingas man gå ner i kvalitet eller förvärva större och större? Risken är att de lägst hängande och godaste förvärvsäpplena redan är plockade? 
  • Trots mindre lista börjar de bli ett storbolag och generellt är det svårare att växa lika starkt från en högre nivå. De är en champion snarare än en hidden champion och jag är sen på bollen i detta bolag. Men sånt är irrelevant, det är framtiden som räknas.
  • Mina amerikanska favoritfonder är inte inne i bolaget, ser de något de inte gillar?
  • Svårt att förstå redovisning och alla rörliga delar i bolaget och allt kokar ner till en förtroendefråga. Tror såklart inte något är fel, men skulle ha väldigt svårt att upptäcka det själv.
  • Har ingen edge i detta hyfsat välbevakade bolag, men det kan ju gå bra ändå :)

Summering
Allt sammantaget tror jag, numera, att bolaget har en narrow-moat. De har tagit plats i portföljen med en hyfsat låg andel, men finns i alla fall där nu. De är ett tillväxtbolag som drivs framåt av en megatrend (digitalisering/mer spelande) och har en ganska unik position på marknaden och en vettig förvärvsstrategi med låg skuldsättning. Lite som en dataspelsfond med aktiv förvaltning till lågt pris. 

Äger du Embracer? 

söndag 7 mars 2021

Strategin och kompromisser


Min strategi har varit lite väl rigid. Jag har nog begränsat mig lite väl hårt i vilka bolag jag kan äga. Enkelt uttryckt borde jag kunna kompromissa med vissa delar, särskilt om bolaget är väldigt billigt. Man kan dela upp strategin/checklistan i vissa grundkrav och därutöver önskvärda egenskaper. Värdering kan då kompensera i förhållande till hur mycket man får av det önskvärda.

Grundkrav

Här är mina grundkrav som jag inte kan kompromissa med. Jag köper inte ett bolag som inte uppfyller detta. Skulle något av det jag äger försämras, eller bryta mot någon punkt kommer jag sälja det. Detta är "must have".

  • Låg skuldsättning, max 1 gr EBITDA
  • Tillväxtbolag, minst 8-10 procents försäljningstillväxt över tid.
  • Marknadsandelen är minst 3:a lokalt eller globalt.
  • Minst "narrow-moat", dvs konkurrensfördelar finns.
  • Ocykliska inslag.
  • Ledning utan prickar, visst insynsägande.
  • Inga bolag från diktaturer eller auktoritära regimer (uppdaterat)
  • Åtminstone samhällsneutralt, ska inte strida mot ESG. 
  • Om inte lönsamt idag ska vinsten finnas inom räckhåll: EBITDA-positivt inom ett år och vinst på sista raden inom två år, enligt genomsnittsprognoserna. (uppdaterat)
  • Inte stort och välkänt vid köp, max 20 miljarder USD i Marketcap. 

Moat måste identifieras, det ska finnas bestående konkurrensfördelar. Exempel på sånt som bygger moat är: Varumärke, patent, tillstånd, lågkostnadsfördelar, byteskostnader etc. Att en bra person är VD, att produkterna gillas, eller lönsamheten är hög räcker inte i sig. Marknadsandelen ska vara minst 3:a eftersom jag i stort letar efter Champions, helst "Hidden Champions".

Bolag från länder med diktaturer och auktoritära regimer går alltid bort, Jfr demokratindex ranking och tidigare inlägg. Vad som helst kan hända i de länderna, framförallt internt men också externt. Även om risken är låg så är den för mig svårbedömd. Och finns "moat" om allt hänger på en regims godtycke? Kommer därför inte investera i kinesiska, ryska eller turkiska bolag. Hong-Kong har fallit i demokratiindex 2020 och är numera en Hybrid-regim. Bolag i sådana länder undviker jag i de flesta fall, särskilt om riktningen inte är god, och de tycks mer och mer bli Kina. (uppdaterat)

Sett till marketcap så vill jag utnyttja de fördelar jag har som småsparare. Det är mycket svårare att ha ha en egde i stora välbevakade bolag. Och framförallt har stora bolag svårare att bli tex 5-10 gånger större. Däremot måste jag inte sälja, eller stryka bolaget om det är över 10 miljarder dollar (Large-cap-gränsen). Sådana bolag kan också vara intressanta, särskilt om de är digitala och skalbara, men mitt största fokus är småbolag.

Önskvärt
Utöver grundkraven ser jag gärna följande egenskaper i bolaget. Detta räknar jag som "Nice to have":
  • Lång historik med fina siffror.
  • Nettokassa.
  • Stark tillväxt, långt över 10% i revenue och/eller vinst. 
  • Dominera sin nisch, hög relativ marknadsandel.
  • Wide-moat, starka konkurrensfördelar.
  • Gynnas av megatrender som digitalisering, IoT, ökad medelklass, och ESG
  • Särskilt demografi är en säker megatrend, så hög andel Asien/Afrika är ett plus.
  • Fullvärdiga demokratier är bäst, och jag är svag för bolag i tidigare brittiska kolonier, sådana länder har ofta en stark samhällsstruktur och tradition. 
  • Helt ocykliskt bolag, återkommande efterfrågan, förbrukningsvaror etc.
  • Samhällsnyttigt bolag, klar win-win för kunder och samhälle.
  • Familjebolag, stark huvudägare. 
  • Ägs av favoritfonder (ger trygghet och signalvärde om de säljer)
  • Helst globalt Microcap, Smallcap eller Nano-cap.

Så länge grundkraven är uppfyllda kan jag köpa. Men ofta vill jag ha "mer". De önskvärda kraven hänger mycket ihop med värdering. Får jag inget av detta krävs verkligen att bolaget är billigt för att jag ska köpa. Har bolaget däremot allt, är jag beredd att betala mer. Detta är vad jag kan kompromissa med, och ska läsas ihop med grundkraven.

Summering

Drömbolaget är en Hidden Champion, dvs en liten okänd marknadsledare, som dominerar en nisch, med nettokassa och som gynnas av megatrender. Men alla bolag behöver inte ha allt och prislappen kan kompensera för det. Däremot måste såklart grundkraven alltid vara uppfyllda. 

Vad tror du om den här investeringsstrategin? Jag kommer bli lite mer flexibel, även om jag också håller på mina principer.

söndag 28 februari 2021

Vad kan man ha för edge?


Jag försöker, så gott det går, att äga bolag där jag kan ha någon slags edge. Ett sätt är att köpa bolag innan många fonder kan. Där har du en stor fördel som småsparare. Bolag på mindre listor, ovanligare marknader eller med låg omsättning är svårare eller omöjliga för stora fondbolag att röra.

Edgen kan såklart bestå i olika saker:

  • Köpa ett bolag som är svårköpt för fonder (kunna-köpa-edge)
  • Kunna mer om bolaget mer än andra (kunskaps-edge)
  • Analysera bättre än andra (analys-edge)
  • Längre tidsperspektiv än andra (tids-edge)
  • Psykologisk eller mental edge (psykologisk-edge) 

Kunna-köpa-edge

Du kan som småsparare vara mycket tidigare på plats i lovande bolag, innan fonderna kan köpa. Omvänt så har du noll edge i storbolag på den här punkten. Viktigt är dock att bolaget växer så att det senare kommer bli mer attraktivt för fonder, i takt med att det blir större. 

Jfr även med standardtillvägagångssättet (puh) hos fonder: Att först filtrera bort bolag med sämre likviditet, och därefter välja ut de bästa bolagen bland det som är kvar av deras möjliga marknad. Som kontrast finns till exempel Grandeur Peak (se sid 6) som vänt på steken. När 70 % av kapitalet går till de 5 % största bolagen finns det en klar poäng i att inte leta just där. 

Kunskaps-edge

Om du läser du på om ett bolag som bevakas av noll analytiker så är det, i sammanhanget, lättare att få en kunskaps-edge. Att däremot tro att man har en kunskaps-edge i större bolag kan vara magstarkt. Visst, är du en utpräglad gamer så kommer du kunna spelbolag bättre än andra, branschkunskaper köper jag verkligen. 

Men att som vanlig privatperson tro att man kan Apple, Netflix eller Starbucks bättre än horder av analytiker och större lokala investerare framstår nästan som övermodigt och arrogant. Nej, du kan normalt inte ha någon edge alls i välbevakade storbolag. Din egen analys tillför lite i sammanhanget om du är analytiker nr 40 eller privatsparare nr 4 000 000 i bolaget. Men är det mot genomsnittsspararen du ska ha en edge? I bolag med passivt ägande kan du såklart då klättra högt. Men kommer du förbi analytiker och lokala storägare, fonder, etc, nej jag tror inte det!

Analys-edge

Jag försöker själv titta mycket på megatrender och "moat" och höja mina kunskaper där. Att investera globalt gör också att man kan identifiera bolag som "borde" lyckas, eftersom affärsmodellen fungerat i andra länder. Säger inte att jag har en analys-edge men jag försöker bli bättre. Här är öppna diskussioner och ett nätverk av duktiga investerare ovärderligt.

I analys-edgen är det inte lika självklar fördel småbolag. Är du en analysstjärna kommer du kunna bedöma såväl småbolag som storbolag. Men konkurrensen är såklart mindre i småbolag.

Tids-edge

En del menar att ditt, längre, tidsperspektiv kan ge dig en edge jämfört med "kvartalshetsen" i finansbranschen. Men återigen är det en slags övertro, "jag kan bedöma ett bolag på lång sikt, det kan inte analytikerna". Jag köper inte det synsättet när ett bolag är välbevakat. Och visst kan fonder många gånger vara långsiktiga ägare?

En teoretisering skulle kunna vara att tidsperspektivet för just välbevakade bolag förkortas till nästa kvartal, och att du gör något annorlunda om du lyfter blicken. Men det är att övervärdera sig själv. Det är lättare att nå prispallen i ett långdistanslopp med 10 deltagare än med 10 000, hur mycket bättre du än anser dig vara än 10 000-gänget.

Psykologisk-edge

Här kan man fördel läsa böcker som Cristofer Anderssons Börspsykologi. Är ingen stjärna på den mentala biten, långt ifrån, utan det är något att utveckla. Men uppenbart är vissa så starka att de kan gå emot marknaden i precis rätt läge. En dag kanske jag är där, men i nuläget handlar det om att minimera återkommande misstag och enkla mentala felpassningar.

Summering

Det är uppenbart att det är i småbolag du har fördelar som småsparare. Kunna-köpa-edgen finns enbart där, och kunskapsedgen är såklart mycket enklare att uppnå i något som inte är välbevakat. I mindre bolag tror jag mig ha en edge, eller varje fall ha en rimlig chans att skapa en. Mo-Bruk har en analytiker, Kri-Kri en och Ultrajaya ingen, just för att de är så små. Sånt vill jag satsa på och där spelar nedlagd tid mer roll än om jag t.ex. skulle läsa allt som finns att läsa om Apple.

Jag äger även större bolag, men där tror tror jag mig inte ha någon särskild edge. Som alltid är frågan vad man menar med edge. Ett sätt är att backa och se ifall man (oftast) har rätt eller inte. Då är jag tveksam till min egen edge, eftersom alltför mycket gått fel. Men jag försöker, långsamt, bygga upp mina kunskaper och gläds åtminstone av att ha köpt Kri-Kri Milk och Unicharm-Indonesia innan Grandeur Peak gjorde det och Century Pacific innan Tundra. 

Anser du dig ha någon edge? Och vad siktar du mot i så fall? Jag går oftast mot den kanske enklaste, att köpa bolag som fonder (ännu) inte kan köpa, även om jag försöker utveckla andra delar.

söndag 21 februari 2021

Fab-Form, nära köp, men ändå inte

Fab-Form Industries är litet kanadensiskt bolag som har nettokassa och sysslar med gröna produkter inom byggande. Mycket handlar om att spara tid, trä och vara effektiverare. Tyvärr är det delvis cykliskt och inga fonder är inne (men det kan bero på storleken). 

Det här kunde verkligen varit ett bolag för portföljen och ett exempel på sånt du kan köpa som småsparare innan fonderna kan. Ett ESG-bolag med fina nyckeltal till typ 7x EV/EBITDA lockar. Tyvärr finns en stor nackdel, man kan diskutera hur stor, men här kommer plus och minus.

Positivt

  • Smarta produkter mot hållbart byggande, viss diversifiering.
  • Litet, under 5m CAD.
  • Skuldfritt och nettokassa, ovanligt inom branschen.
  • Skanska USA är kund (syns på deras Facebook-sida)
  • ESG-case, till låg värdering.
  • Lång historik med fina nyckeltal.
  • Bokfört värde per aktie har växt fantastiskt över tid.
  • Defensiv ledning.
  • Stort insynsägande.

Negativt och frågetecken

  • Endast 4 av 9 produkter är patenterade. 
  • De patenterade produkterna ägs inte av bolaget om jag tolkar det rätt. Här är min stora tveksamhet. Har svårt att sätta "moat" på bolaget eftersom de inte äger det som skapar de eventuella konkurrensfördelarna.
  • Delvis cykliskt, kopplat till byggande.
  • Svårt att köpa pga låg omsättning och free-float.
  • Inga fonder inne, kan delvis förklaras av storleken.
  • Kan vara "värdefälla" och oupptäckt hur länge som helst, särskilt ifall patentbiten avskräcker fonder?

Summering

Jag var väldigt intresserad av bolaget, men att patenten inte tycks tillhöra bolaget är en "dealbreaker". Det kan visserligen vara något som fortsätter 50 år utan problem. Men för mig väcker det frågor då det normala är att bolaget äger patenten. Även om de inte betalat för själva användandet sedan 2002 (eller längre) så är risken för problem svårbedömd.

Samtidigt förekommer det i andra bolag, som Unilever Indonesia, och Uni-Charm Indonesia att ett dotterbolag är beroende av moderbolaget, och då betalas dessutom licensavgifter. Så jag vet inte hur stor vikt man ska lägga vid det här upplägget. Men i kombination med att bolaget har en visserligen konsekvent men kanske väl defensiv inställning (har t.ex. ingen investerarpresentation av princip) finns risken att bolaget aldrig upptäcks. Så jag avstår. Men det var inte långt ifrån att hamna i portföljen.

Vilka risker kan du ta kring patent?

söndag 14 februari 2021

Går Sverige i riktning Sydafrika?

Tyvärr är jag skeptisk till utvecklingen i Sverige. Man kan kanske säga att vi rör oss i riktningen "Sydafrika under Zuma-perioden", vilket inte är positivt. Och det på egen hand, i en kombination av missriktad godhetsiver och sällan skådad inkompetens. 

Ämnet går utanför det rena investerarperspektivet, men jag har svårt att bortse från min motvilliga övertygelse. Det är ett skäl till att jag investerar mindre i Sverige än vad jag hade önskat. Så vad är då likheterna med Sydafrika under Zuma-perioden? Jo, fler än man kan tro...

Maktparti i förfall

Socialdemokraterna har haft makten länge, och tappat både färdriktning och kraft. Här finns uppenbara likheter med ANC. Toppskiktet av politiker är väldigt svagt sett till arbetslivserfarenhet, utbildning och kompetens. Det som en gång var ett arbetarparti har blivit ett bidragsparti, och de samhällsbärande egenskaperna har till viss del bytts ut mot samhällsförstörande och de har hamnat i dåligt sällskap (tänker främst på miljöpartiet).

I Sydafrikas fall handlar mycket om att korruptionen skapat problem. Här skulle jag säga att det främst är inkompetensen, eller att makten korrumperat till den grad att man gör vad som helst för att behålla den. Man har konsekvent inte sett något komma och har svårt att se (uppenbara) effekter av egna beslut. De har somnat vid ratten och knappt märkt att bilen börjat backa, eftersom de enbart är fokuserade på att själva sitta i förarsätet. Arbetarrörelsen rör sig fortfarande, javisst, men åt fel håll.

Elbrist

Att stänga ner fungerande kärnkraft och bli beroende av fulimport och oljeeldning vid kalla eller vindstilla dagar visar hur dålig Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik är i praktiken. Man kan inte fylla elledningar med ideologi. Precis som elbrist hämmat Sydafrika går Sverige frivilligt dit. Och varför lyssnar inte MP, av alla partier, på IPCC:s rekommendationer? Som ett minimum borde man vänta med att fasa ut tills fullgoda stabila alternativ är på plats. Att sossarna gått med på detta är en blackout som drabbar svenska företag och svensk ekonomi. Och hur gröna är elbilar om de i praktiken är kolbilar? 

Hög arbetslöshet

Att ta hand om människor är fint och den goda viljan finns där. Men att ta emot en stor mängd människor som saknar språk, utbildning och bostad och sedan tro att det går väl för dem på arbetsmarknaden är naivt. Sverige är ett av de länder där det krävs allra mest för att få jobb, och digitaliseringen gör de enkla jobben färre. Självförsörjningsgraden är ett viktigt mått för hur det går, rensat för politiska skenmanövrar, och där ser det illa ut tyvärr. Jag vill och önskar att det ska bli bättre, men det är nog naivt att hoppas på, särskilt pga Corona och digitaliseringen. 

Här gömmer sig också en grogrund till mänskliga tragedier och missad potential (folk vill arbeta!). På toppen av detta kommer kompetensutvisningarna som visar hur galet allt är: du går inte säker från ett misslyckande ens om du lyckas. Men sak är säker: bidragstagare kommer i större utsträckning rösta på bidragspartier vilket kan ge en ond cirkel som är svår att bryta. 

Otrygghet

Det här hänger ihop med arbetslöshet, utanförskapsområden, Morgan Johansson, bostadsbrist och brist på värderingar. Straffen är inte särskilt avskräckande och du får mängdrabatt. Och alltför ofta har man gärningsmannens perspektiv snarare än offrens. I Sydafrika finns många gated communities och spridningen mellan områdena är stor. Är vi på väg dit? 

Lägg där till att många politiker inte ens är på banan utan relativiserar det som händer, trots att Sverige sticker ut t.ex. när det gäller antal sprängningar. En del av det som byggt Sverige starkt och hållit samman landet är tilliten, och den håller på att erodera.

Brain Drain

Om man inte får valuta för skattepengarna, eller ser att barnen inte kommer få det bättre, varför ska man vara här om man har möjlighet att röra på sig? Precis som i Sydafrika-fallet kan Sverige drabbas av omfattande brain-drain där kompentens, skatteintäkter, och industrier i större skala lämnar landet. Varför ska arbetstillfällen hamna i Sverige om det finns bättre villkor utomlands (som el och trygghet). Det är ett sluttande plan som är svårt att vända om det börjar. Och idiotiskt nog kommer vissa partier glädja sig åt den ökade jämlikheten bland de som är kvar.  

Valutarisk

Omvärlden kan se på Sverige på ett annat sätt i framtiden, vilket redan börjat. När ett land missköts tillräckligt längre kommer det få problem med ekonomin. Sverige har visserligen ett bättre utgångsläge än Sydafrika hade, men hur länge håller det? Lägger man ihop arbetslöshet, otrygghet, brain-drain, elbrist, och kryddar med att kommunerna till stor del lånar i dollar kan det gå fel snabbare än man kan tro. Och hur utvecklas ekonomin i ett land där allt färre ska försörja allt fler och man redan ligger för högt på Laffer-kurvan?  

Summering

Visst finns mycket bra i Sverige, men vi lever på gamla meriter. Ur det rena investerarperspektivet kanske det är fel att titta för mycket på landets utveckling. Företagen är en annan sak, och många svenska bolag är dessutom globala. Men risken är att vägarna korsas. Kan svenska företag klara sig utan el? Drabbas inte de också av otrygghet, brist på (rätt) arbetskraft och bostäder?

Ledsen om jag är såväl dystopisk som negativ. Jag vill mycket hellre vara positiv i den här frågan. Men jag kan inte. Kan du? Övertyga mig gärna i så fall. Och påverkar Sveriges utveckling hur mycket du investerar i svenska företag? Precis som jag inte vill investera i misskötta företag tar det emot att investera i misskötta länder, i alla fall när de glatt tågar vidare i fel riktning utan att inse allvaret. 

söndag 7 februari 2021

Halvledarbranschen helintressant?

Jag äger ett bolag i halvledarbranschen, nämligen Singaporenoterade Micro-Mechanics. Se gärna presentationen av deras senaste rapport för en överblick av bolaget. Det roliga med bolaget är att de verkligen tillverkar "hackor och spadar", är små men globala, och har en stark ställning i branschen. Läs gärna om konkurrensfördelarna. Jag gillar särskilt att produkterna förbrukas vilket ger återkommande efterfrågan. I mina ögon är de en global (Hidden) Champion, som borde vara intressant för fler fonder.

En viktig fråga för bolaget är hur halvledarbranschen utvecklas. Kan detta vara en slags megatrend som är bra att få exponering emot? Går de mot en supercykel? Detta utdrag ur deras rapport är i mina ögon särskilt intressant (mina fetmarkeringar):

However, against this challenging macroeconomic backdrop, the semiconductor industry has been remarkably resilient. Although the results for all of 2020 have not yet been published, WSTS expects the global chip industry to have grown 5.1% in 2020 to US$433 billion and to grow another 8.4% this year to US$469 billion. Indeed, we believe the semiconductor industry may be entering a Supercycle of multi-year growth powered by skyrocketing demand for computers and the need for enormous data centers to support remote work and learning, video streaming, online conferencing and a host of other internet-based platforms from social media to banking, health and even fitness. At the same time the demand for the chips that go into 5G phones and the cellular networks needed to support faster data-transfer, is also contributing to surging demand for semiconductors. Together with a proliferation of applications for chips in everything from today’s refrigerators and musical instruments to tomorrow’s driverless cars, many chip makers are currently swamped with orders. As a result, we foresee that the yearly growth rate of the semiconductor industry could possibly accelerate to double digits. This would translate into a massive industry of over US$1 trillion in annual chip sales in as little as seven years

Det jag fastnar för är att halvledarna är överallt och i sig är ett spel på flera olika megatrender. Kan man då hitta marknadsledare i den sektorn borde de rimligen ha en ljus framtid. Själv har jag valt Micro-Mechanics. Men det finns fler bolag, t.ex. Taiwan Semiconductor, ASML och Mycronic.

Tror du på halvledarsektorn? Vilka bolag har du valt? Bryr du dig om supercykler och sånt, eller tittar du snarare på historiken? Tror för egen del att det kan vara bra att försöka kika framåt, även om det såklart är svårt. 

söndag 31 januari 2021

The Joint Corp - ett bolag bra i praktiken?


Har kikat lite lätt på det amerikanska småbolaget The Joint Corp. För det första: nej, det är inte ett cannabisbolag. Och vi kan redan nu avklara ordvitsen om joint-venture. Men en bättre vits är att bolaget LEDER när det kommer till marknadsandel för kiropraktorer i USA. Alltså är USA:s största kiropraktorkedja noterad och ett relativt okänt smallcap-bolag. Låter bra i teorin, särskilt i Corona-tider, men fungerar det i (kiro)praktiken?

Iden är inte ny och inte min, men jag ser att både Grandeur Peak och Wasatch (två favoritfonder) äger bolaget. Och om jag inte missminner mig så har bolaget nämnts i podden Market Makers. Oavsett så är frågan om det passar min strategi. Här är bolagets hemsida, senaste presentation från november och prognoser på marketscreener 

Värdering?

Ska nog säga något om värderingen. På nuvarande kurs kring 32 USD är genomsnittsprognoserna EV/EBITDA 50 för 2020 som sjunker ner till EV/EBITDA 30 för 2022 års vinst. För P/E talet är prognoserna samma period ett fall från cirka 100 till 75. Bolaget kan placeras i facket "litet men dyrt tillväxtbolag". Marketcap är cirka 450 m USD.

Argument för att köpa

  • De dominerar en intressant nisch och är såväl störst och har starkast tillväxt. Är själv svag för den kombinationen.
  • Megatrend i form av mer hälsa och behandlingar som ett alternativ till knaprande av piller. Kiropraktik är hyfsat oupptäckt i USA, enligt bolaget, ska sägas. 
  • Stark närtidstrend? Man kan bara gissa vad allt hemmaarbete gör med arbetsställningar och värkande ryggar. Ergonomin kan nog få stryka på foten när köksbord och strykbrädor blir arbetsplatser och folk rullar från sängen till arbetsplatsen. 
  • Bra ägare! Två av mina favoritfonder ser något, och då kan det finnas något där tänker jag.
  • Tillväxtbolag med bevisad och ocyklisk tillväxt.
  • Kommer inte digitaliseras bort i första taget. Precis som tandläkare krävs det troligen ett fysiskt knäckande och äkta hantverk även i framtiden.
  • Ser ut att satsa på hög kundnöjdhet, bättre öppettider och smidigare bokningar etc. 

Tvivel och tveksamheter

  • Värderingen framstår som hög. Samtidigt finns tillväxten och chans till marginalförbättring.
  • Finns det oupptäckta bolag i USA? Kanske är det mer effektivt att som småsparare leta utanför världens mest effektiva marknad?
  • Vilken fördel har en större aktör? Varumärke, inköp, reklam och lokalutnyttjande kan säkert finnas skalfördelar i, men till sist är det ändå en person som utför ett fysiskt jobb och det är inte skalbart. Jfr med bolag som Essanelle (tyska frisörer, jag ägde tills de avnoterades) och Thailändska Siam Wellness (Spa).
  • Några negativa inlägg på Seeking Alpha. Kan dock tycka att uppenbara konstigheter hade fått favoritfonderna att avstå.
  • Förvärv är alltid en risk. Och hur många ställen kan det finnas om 5-10 år? Svårt att bedöma när och om marknaden blir mättad.
  • Till skillnad mot frisörer kan nog kiropraktik inte riktigt vara återkommande efterfrågan. Efter 5-10 gånger kanske man är bra, och återvänder sen långt senare? Och blir man inte bra på den tiden kan man ifrågasätta nyttan med behandlingen.
Synpunkter?
Vad säger du om den här typen av investering? Landar nog i "för dyrt" även om det historiskt har varit ett misstag att avstå från ocykliska bolag med stark tillväxt. Det är mycket möjligt att tillväxten är väldigt realistisk och bolagets planer (sid 10 och framåt) framstår ju som högst seriösa. Men är det ändå inte lite dyrt för ett bolag med begränsad skalbarhet? 

Eller så ska sådana här här hälsorelaterade marknadsledare och icke-uppenbara coronavinnare värderas högt nu såväl som i framtiden? Och ja, det är såklart också ESG att förbättra folks ryggar. Men för egen del har jag svårt att inte rygga tillbaka för värderingen. Eller så ska jag bli bättre på att ta rygg när två av mina favoritfonder är inne, vilket är ovanligt. Vad säger du om detta bolag?

söndag 24 januari 2021

Inköp: Mo-Bruk, polsk återvinning



Har under förra året köpt in polska Mo-Bruk, ett polskt ESG-bolag med fullt fokus på återvinning. För en färsk analys och bra genomgång, se Framtidsinvesteringens inlägg. Mina inköp var något otajmade och jag har en inköpskurs som är något högre än dagens kurs på 290 Zloty. Se gärna bolagets hemsida och prognoser på marketscreener.

Plus och minus

Det finns mycket jag gillar med bolaget:

  • Typ 100 procent ESG, på riktigt, i verksamheten.
  • Stark tillväxt över lång tid
  • Nästan skuldfritt, stora investeringar gjorda.
  • Stort familjeägande (även om de minskat).
  • Hög direktavkastning och tillväxt. 
  • Marknadsledare med patent
  • Litet bolag (microcap) som siktar på att bli större.
  • Möjlighet till internationell expansion.
  • Fina fonder har gått in, se Morningstar.

Risker och oklarheter finns såklart också:
  • Regleringsrisker? Återvinning är ett känsligt område.
  • Ökad konkurrens? Finns stora jättar på området även om Mo-bruk är nischade.
  • Familjen har minskat sitt ägande, ser de en sämre framtid?
  • Litet bolag, vilket alltid är en risk.
  • Du kommer inte vara först på bollen i ett polskt microcap.
  • Lite dyrt att köpa, maxcourtage 750 kr hos Avanza (kapitalförsäkring, telefonorder) även om Degiro är billigare. 

Summering

Ska man sammanfatta det tycker jag det är billigt ESG-bolag, vilket är ovanligt. För 2021 års vinst (OBS prognoser!) får du följande typ av bolag till Till P/E 11 och ca EV/EBITDA 8:
  • Revenue-tillväxt: 13 procent i snitt per år per år senaste 5 åren, 25 procent per år senast 3 åren, 40 procent senaste året. 
  • Vinst-tillväxt: 144 procent per år senast 3 åren, och 11 procent per år senaste 10 åren. 
  • ROE: 15 procent i snitt senaste 5 åren, 55 procent senaste året. 
  • Alltså har bolaget såväl bra momentum som hög lönsamhet.
Sen är ju frågan hur det ser ut i framtiden och jag har ingen spåkula. Men jag tror på återvinning, många ESG-bolag brukar vara dyra. Detta är i förhållande till tillväxten snarare billigt. Skulle man ta Tomra- eller Nibe-multiplar, bolag som också växer sämre, finns en betydande kurspotential. Men ett polskt smallcap ska kanske inte alls värderas på samma sätt, vad vet jag. Det jag ändå vet att jag vill äga detta med en rimlig andel, och i mitt fall är det cirka 5 procent av portföljen, just nu.

Vad tror du om Mo-bruk? 

söndag 17 januari 2021

Portföljreglerna efter input


Har funderat till efter de kloka kommentarerna på mitt söndagsinlägg om portföljregler. Visst är det alltid individuellt men jag har valt att skruva på reglerna. Körde även en Twitter-omröstning där merparten är ganska offensiva i portföljandelar. Jag kommer inte, som tänkt, sätta en absolut högsta gräns vid 15 procent utan flyttar den till 20 procent. Tack för kommentarerna!

Så här kan man summera de uppdaterade portföljreglerna:

  • 10-20 bolag
  • 0-5 procents kassa (uppdaterat)
  • Minst 2,5 procent vid inköp
  • Max 20 procent i ett enda bolag
  • Ingen ökning över 15 procent
  • Extra vaksamhet vid höga andelar
När det gäller kassa är 1-5 procent en effekt av att jag inte vill eller kan tajma marknaden. Över tid så tror jag på att köpa/behålla/omfördela i bra bolag. Vän av diversifieringsordning kan anmärka att jag "bara" är diversifierad på aktier. Men det är vad jag tror mest på och kan (försöker kunna). Bitcoin, råvaror etc är svårt och extremt många kollar på det, jämfört med de företrädelsevis små bolag jag bevakar. Tror det är svårare att få en edge i det som är populärt och välbevakat.

Vinnarna kommer att få löpa lite längre än vad jag från början tänkte, och gå upp till 20 procent. Men om bolaget väger 21 procent kommer jag minska ner till under 20. En dum regel, javisst. Men jag måste skydda mig mot min egen dumhet och inte ta alltför stor enskild bolagsrisk. Allt kan hända i alla bolag, även det man inte har någon chans att förutse (unknown unknowns, svarta svanar etc) och psykologin kan spela spratt. "Worst case" i positiv mening är då att hela tiden tvingas hyvla ner till under 20 procent, men det kan jag leva med. Jag växlar matematisk vinst mot ännu godare nattsömn.

På Twitter är det normala ännu högre andelar men jag kör (såklart) vad som är rätt för mig:


Ska också försöka bli bättre på att ta till mig negativ information, särskilt om bolagen klättrat över 10 eller 15 procent av portföljen. Där får jag inte somna vid ratten. Värdering sett till tillväxten och momentum i verksamheten ska vara bra för att bolaget ska tillåtas ha en riktigt hög andel. Ska också försöka hitta ett recept för att motverka confirmation bias.

Kan det här vara en hyfsat mix av ödmjukhet, stelbenthet och conviction? Hoppas det :)

söndag 10 januari 2021

Uppdaterade portföljregler - lite mer diversifiering?


Som en fördjupning av årskrönikan är det dags för en uppdatering av min portföljregler. I korthet vill jag bli lite mer försiktig, ödmjuk och diversifiera mer. Har åkt på för många smällar under de senaste åren. Jag kommer tillåta lite lägre andel från start och sätta ett lägre maxtak. Resultatet blir några fler bolag och något jämnare vikt. Men jag skriver först för att få input och se om jag tänkt rätt.

Observera att det är högst individuellt skiljer sig mellan investerare och personer. Mitt tak kan vara någon annans golv. För vissa är extrem diversifiering rätt och för andra extrem fokusering. Matematiskt ska man satsa tungt på få bra idéer. Men passar det alla? Och även med extrem diversifiering kan du slå börsen stort vilket Peter Lynch och Stefan Thelenius visat. Nu till de uppdaterade reglerna.

Max 15 procent i ett bolag 

Så fort ett bolag går 15 procent brukar jag historisk lätt bli "overconfident". Fonder har max 10 procent så kanske är det fegt att bara gå upp till 15 procent, men det är mycket mer. Når bolaget 16 procent kommer jag minska eftersom jag inte vill ta mer bolagsrisk oavsett hur mycket jag tror på bolaget. Och här kommer vi in på psykologi...

Jag har en tendens att tro för mycket på bolag som vuxit sig stora i portföljen. Trots att jag lägger mycket tid ser jag inte moln som hopas. Eller just därför? Confirmation bias är ett problem för mig och en gräns på 15 procent motverkar det. Visst går det emot vad Charlie Munger och andra säger, att vattna ogräset och klippa blommorna. Men är det så enkelt? Blommor kan förvandlas till ogräs och beskär man ett äppelträd ger det mer frukt. Visst kan du få större bolagsrisk genom att byta från ett hög-conviction-case till två lägre. Men bara för den risk som är känd och går att läsa sig till.

Det oväntade kan hända även i det finaste av bolag (LVMH, EVO, A2 etc). Exakt alla bolag kan få stora och oväntade problem. Dessutom kan de som en blixt från klar himmel drabbas av förskingring, redovisningsfiffel, varumärkesskandaler, regleringar, bojkott, utpressning eller aktien avnoteras. Det handlar inte bara om dig och din kunskap utan om att det oväntade och osannolika händer. Att ha 50% i ett bolag och "vara påläst" är lite som att säga att jag skippar husförsäkringen eftersom jag kan allt om mitt hus. Visst minskar risken, men du inte känna till det okända. 

Minst 2,5 procent vid inköp 

Jag sänker tröskeln något och lägsta andel blir nu 2,5 procent och jag kan såklart köpa i omgångar. Men när jag köpt klart är det ofta andelen. Sedan kan bolaget gå upp till 15 procent som mest. Blir det en förlorare kommer andelen minska och jag kommer inte med automatik öka bara för att det halkat under gränsen. Jag kan självklart öka i bolaget med nya köp ifall min conviction ökar, dvs om bolaget blir starkare och verksamheten utvecklas i rätt riktning. 

Jag tror på det som Brian Feroldi (på Twitter) gör dvs, att köpa upp till cirka 3 procents andel och sedan låta vinnarna löpa. Men jag kommer ändå, som han gör, kapa topparna. Det gör att att jag kommer sova bättre.  

10-20 bolag i portföljen

Även om jag ofta stannar vid 10-15 bolag är 20 st också möjligt. Men mer bli för mycket att följa och för många beslut. Du måste alltid ha en egen syn. I och med att jag tittar globalt kommer jag alltid hitta 10 aktier att äga och det ger i sig en god riskspridning. Global investering, mindre bolag, "samägande" och att vissa trotjänare kräver låg bevakning gör att jag kan äga fler än nu. Med fler bolag kan jag "chansa" och med låg vikt plocka in vissa som har högre upp- och nedsida.

Rent logiskt ska man satsa på de bästa idéerna. Och risk kan ju sägas vara att inte känna till vad man äger. Räcker inte 5 bolag då? Eller 10? Jo, såklart kan jag följa dem noggrannare. Men jag tycker fortfarande det är svårt att veta hur de utvecklas. Kommer bolaget på plats 3 eller 13 gå bäst? Inte lätt att säga. Däremot kan jag veta att bolag 3 och bolag 13 är bolag jag vill äga, men att bolag 21 är sämre och inte passar min strategi lika väl. 

Man kan också argumentera att 50 bolag ger 50 chanser att hitta 10-baggers och du kommer få träff på fler sådana bolag. Ja, men jag ska orka hålla i dem också! Går de från klarhet till klarhet är det lätt, men bolag kommer få problem under vägen och då ska du ha tillräcklig conviction om 50 bolag (= svårt för mig). Och med många bolag kommer jag köpa bolag som passar sämre mot min strategi. 


Summering

Jag försöker öka "sova-gott"-faktorn i mitt investerande och ta lite mindre risker ur ett  portföljperspektiv. Med lägre maxvikt och lägre vikt vid köp blir det några fler bolag än innan. Men inriktningen är fortsatt att samla de 10-20 bästa Hidden champions-bolagen jag kan hitta globalt. Att kunna för lite om varje bolag blir såklart en större risk, men jag tror också det är lätt att överskatta sin förmåga och förr eller senare gå bort sig i bolag med hög vikt.

Egentligen borde man kanske fokusera ännu mer och man lär sig mer på det. Det är hardcore-investering och att maxa de fördelar du har som småsparare. Men jag vill slippa den bolagsrisk som kommer med (för) stora andelar. En hög andel innebär alltid hög bolagsrisk, utifrån okända händelser, hur man än vrider på det. Och det är för mig psykologiskt svårt att ta till sig när toppinnehav förändras. Såklart är allt detta en smaksak och en glidande skala. Och sett till mitt urval, alla världens börser, är jag väldigt fokuserad även med 20 bolag. 

Hur ser du på detta?