I somras var jag i Gränna, och då måste man ju givetvis besöka Andrée-museet. Japp, inlägget handlar inte om Börje Ekholm utan den historiske Nils Ekholm. För er som inte känner till det gjorde Andrée en högst misslyckad ballongfärd till Nordpolen där alla tre deltagarna omkom. Nils Ekholm skulle åkt men valde att hoppa av då han inte trodde att ballongen skulle klara hela resan.
Såklart finns en aktieparallell här. Utan att förringa deras historiska umbäranden kan man likna expeditionen med en högriskaktie som misslyckades. Där fanns även en karismatisk ledare med stora visioner, men med orealistiska planer. Sammanfattning och läsvärda artiklar om händelsen finns dels på världens historia och dels på ny teknik.
Att inte lita på turen och en princip
Ekholms citat är helt fantastiskt med facit i hand och högst tänkvärt:
Ekholms citat är helt fantastiskt med facit i hand och högst tänkvärt:
"Jag döljer inte för mig att jag kommer i en obehaglig ställning om Andrée har framgång med sin expedition. Men det enda man kan säga om mig är, att jag varit för försiktig. Turen är förträfflig att ha, om man har den men man får under inga omständigheter lita på den från början och redan vid expeditionens planering."
För det första är det här ett klockrent exempel på "FOMO", fear of missing out. Inget nytt under solen och det kunde ha handlat om Fingerprint. Här har du en chans att vara med på världens resa, men du avstår. Starkt. Det här kan kanske omvandlas till en princip, "Ekholmprincipen":
Fler chanser att hoppa av i verkligheten?
En lärdom är att man måste göra en gedigen research och inte bara gå på vad andra säger. Ekholm hade en egen uppfattning om ballongen och lyssnade inte bara på Andrées försäkran om att allt var ok. Aktieresorna har också en skillnad, att du har alla chanser att hoppa av. Som aktieägare kan du "trycka på knappen" och släppa investeringen och vara tillbaka hemma. även om det blir med förlust. Man kan märka att ballongen tappar höjd eller åtminstone när den kraschar. Man behöver inte vara kvar på isen och hoppas att man med strömmarna drivs åt rätt håll (jfr Eniro/Anoto eller valfritt kraschat förhoppningsbolag).Kolla alltid av en potentiell investering med några nära aktiekompisar. Om någon av dem ser att tesen inte håller - att ballongen läcker - så avstå. Alla ska vara beredda att åka, även gängets Ekholm.Man kan kanske också se det som att om man ska väldigt långt bort (som Indonesien) så måste man vara extra säker på att tesen håller. Tejpbolag och mjölkbolag borde vara vattentätt :-)
Fler chanser att hoppa av i verkligheten?
Det jag tar med mig är att själv försöka pröva caset (håller ballongen), alltid stämma av med en närmare krets om de ser brister jag missat. Samt till sist att aldrig vara rädd för att säga nej.
På tal om "närmare krets" så bör man kanske också se nackdelen med det? De stora fonder som t.ex. arbetar med beslutsfattande i grupp tenderar definitivt att underprestera. Ingen bär då det tydliga ansvaret, långbänk, ingen sticker ut, confirmation bias mm.
SvaraRaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Visst kan det finnas nackdelar, helt klart! Tanken var nog att beslutet är 100% ditt men att ingen i närmare kretsen ska lägga sitt veto (=för stor risk i caset). Jag har kikat lite på fondbolagen Grandeur Peak och Wasatch, inte insatt i detalj, men gillar hur de jobbar!
RaderaSjälv lever jag efter Larry Hites tes. If you don´t take a hard look at risk, it will take you. Jag fokuserar alltid på risken inte på belöningen. Var visst Munger som konstaterade att man aldrig skall försätta sig i en situation där man förlorar så mycket att man får börja om från ruta 1.
SvaraRaderaAktier är betydligt mera riskfyllda än de flesta förstår. Skulle en aktiekurs börja falla upplevs det ofta som om det var rea, och man kan fynda.
Med vänlig hälsning
Lars
Låter smart att fokusera på risken! Och nu fick jag en ny person att kolla citat från :-)
RaderaJa, att okritiskt följa någon annan i spåren kan vara nog så riskabelt, även om man känner personen mycket väl. Att ha någon, eller ett par helt fristående personer att bolla idéer och uppslag med är guld värt vid investeringar, liksom vid andra viktiga beslut. Jag brukar tänka som så att är något för bra för att vara sant, så är det förmodligen inte sant, och då kan det vara bättre att stå över. Det finns alltför många exempel på att en stor förmögenhet bara kan vara ett dåligt beslut från att utplånas.//Stavros
SvaraRaderaSå är det oftast, att det som låter som för bra för att vara sant är det. Här ser jag ändå en skillnad på storbolag och småbolag. Småbolag kan vara oupptäckta, men ett storbolag som många kollar på som är snorbilligt, ja då kan det komma en nysning när som helst :-)
RaderaJag som har en bakgrund inom pokervärlden följer en princip därifrån: Det är helt okej att eventuellt ta "the worst of it" om uppsidan är mycket större än en begränsad nedsida. Du vet inte förrän du sätter dig ned vid bordet om du är favorit att vinna, eller om dina motståndare är bättre spelare än du. Men märker du att du är utklassad, så ska du snabbt resa dig från bordet och tacka för spelet. Märker du att du är bästa spelaren, så sitter vi kvar så länge motståndarna vill spela.
SvaraRaderaÖverfört till aktievärlden är detta att det är helt okej att köpa aktier i många (förhoppnings)bolag. Riskspridning helt enkelt. Nyckeln ligger i att, precis som du säger, snabbt kliva av och sälja de aktier som går dåligt, medan vinnarna sitter man kvar med länge, länge. Och det är precis här som folk oftast gör fel, man kliver ur vinnarna för att man är nöjd att "gjort en vinst"och man köper fler aktier i förlorarna "för att nu är det rea". Det beteendet är ett säkert recept på katastrof.
Köp hellre tio papper för 100 pengaenheter vardera, ha en stoploss på respektive papper på säg 75 enheter, och sälj "aldrig" vinnarna.
Kloka tankar, jag tror man har mycket att lära av pokervärlden!
RaderaSjälv har jag satt ribban för högt och undviker i princip förhoppningsbolag. Men sett ur risk/reward kan det vara dumt att avstå från bra lägen. Men jag försöker bara äga det som uppfyller kriterierna enligt min strategi (vilket är både bra och begränsande).
Känner verkligen igen det där med att inte sälja i tid. Woolworths, MTN, Matahari... och kanske nu LiveChat och Famous Brands som jag fortfarande äger. Sen är det förhoppningsvis ändå skillnad mot de katastrofbolag där ballongen är kraschad och de virrar omkring på en is som kan spricka när som helst....bolagen KAN fortfarande lyfta (även om de brukar fortsätta tappa höjd).
Vad är det för fel med LiveChat? Jag har bara kollat Morningstar men tycker det verkar tuffa på.
RaderaKundtillströmningen är svag i deras månadsrapporter, fina tal, men bolaget bromsar in även om de växer.
RaderaMycket tänkvärt och bra inlägg!
SvaraRaderaAtt just försöka bedöma risk/reward för en investering är nog a och o men inte helt enkelt alla gånger. Är det svårt ska man nog avstå alternativt ha en positionsstorlek som du sover gott med oavsett :-)
Tack!
RaderaSova-gott-faktorn ska inte underskattas. Ett bra sätt att avgöra om man ska äga bolaget, och framförallt hur mycket. Tex kan LiveChat och i värsta fall Decisive orsaka mardrömmar, men kan också ännu vara trevliga resor. I LiveChat-fallet är det en konstant kräftgång i kursen och i Decisive är jag rätt högt viktad (i och för sig pga conviction)
Historien om Andrée är ju fantastisk, och extra fantastisk när den berättas av Bea Uusma:
SvaraRaderahttps://sverigesradio.se/sida/avsnitt/407837?programid=2071
Ekholm är en av få hjältar i berättelsen, med karaktär nog att avslöja att kejsaren (Andrée) var naken (helt orealistisk i sin planering). Helt bizarrt att de inte ens testflög ballongen innan avfärd.
Bra liknelse med FOMO och sektinvestering!
Verkligen en fascinerade berättelse! Tack för länken, jag måste lyssna!
RaderaMycket intressant inlägg med bra parralleller!
SvaraRaderaKänner att jag nog borde använda Ekholmsprincipen mer konsekvent.:) Jag bryter istället konsekvent mot den men det gör jag bara i min minsta portfölj (får max vara 10%av totalen) och mest för att det är kul! Där satsar jag små summor i några förhoppningsbolag och något kanske når fram utan att krascha. Som att släppa iväg ett gäng obemannade småballonger till polen, gör inte så mycket om några kraschlandar men potentialen kan vara enorm. :-)
Tack! Och lycka till med testballongerna! :-) Svårt det där om man ska ha en chansportfölj eller inte, är ju egentligen såväl roligt som nyttigt, men kan också ta fokus från de större resorna. Men det blir ju också en riskspridning i form av olika strategier!
Radera