lördag 21 juli 2018

Poddfråga: Kan man förstå utländska bolag?


Gör en paus i semesteruppehållet efter lyssning i hängmattan. Jag fick med en fråga om "Home Bias" i senaste avsnittet i Kvalitetsaktiepodden. Den är en riktig favoritpodd och lyssning rekommenderas varmt. Såklart hedrande att frågan kom med och dessutom med ett bra svar och resonemang.

Svaret är väl i korthet att kvalitetsbolag visserligen finns överallt men att man inte kan förstå sig på utländska bolag lika lätt. Och därför avstår de. Men de ska börja kika och överväga engelskspråkiga länder som UK och USA.

Kan bara flika in några lösa tankar om hur jag själv resonerar:
  • Jag väljer nästan alltid bolag där rapporter/nyheter finns på engelska. Annars är tröskeln stor.
  • Brittiska "kolonier" är en favorit: Australien, NZ, Kanada, Sydafrika, Singapore och Malaysia etc. Där finns en samhällsstruktur och tradition. Och de länderna ger mer Asiatisk/afrikansk tillväxt än om man går mot UK/USA. Hellre öst och syd än väst :-)
  • Om bolag, små bolag, med enkel verksamhet och lång historik går det att förstå!
  • Skulle det finnas bra små västnoterade bolag med hög andel Asien/afrika skulle jag gärna köpa dem. Men oftast är andelen högst säg 25% vilket då är en stor skillnad mot lokala bolag.
  • Riskspridning på länder, valutor och branscher är värdefull. Det får du om du köper små kvalitetsbolag världen över.
Jag tycker bolagsstorlek och verksamhet gör mer för förståelsen än var bolaget är listat. Sen kommer du inte "hela vägen" som med ett svenskt bolag. Du tappar kringinformation, vilket är minus. Men du får plus som inte ska förringas. Du är i mindre bevakade länder där inte lika många rutinerade kollar. Och framförallt är du i marknader där du har en annan naturlig tillväxt. Europa är mycket sämre som bas om man ska nå världens växande medelklass (jfr Fundsmith, sid 5). Bara du går till säkra. stabila och engelskspråkiga AU/NZ går det att hitta genvägar in i Asiatisk tillväxt!

Till sist en utmaning. Måste man "känna till" bolagen personligen? Här är ett bra blogginlägg som utmanar den tanken och lyfter fram risken att drabbas av "bias". Kanske är det lättare förhålla sig neutral och objektiv om man läser på och ser på bolaget som en outsider? Till sist vill jag bara upprepa att svaret i podden var bra, jag ville bara ge lite extra input i frågan!

söndag 8 juli 2018

Svårt att hitta nya case - ett gott tecken?


Nog går det segt för portföljen, i år har det gått mycket sämre än de senaste fyra åren. Men det är inte så mycket att göra åt. Som sagt så kan det ha varit goda småbolagsår som numera inte är lika goda.

Men det går också ovanligt segt med att hitta nya bra case. De bolag jag finner mest intressanta är de som redan finns i portföljen. Kanske ett gott tecken, kanske "confirmation bias", jag vet inte. För tillfället har jag bara 4-5 bolag på närmsta bevakningslistan. Och då tittar jag ändå globalt. Jag har svårt att hitta bättre case än de jag har. På andra bevakningslistor finns förresten ca 25 bolag.

Bolag jag kikar på
Exempel på bolag jag kikar närmare på är:

  • Ett litet kanadensiskt nanocap som kan vara ett världsledande bolag i en intressant och extremt tråkig nisch. Men de kan också ha för dålig historik (kollat för lite för att skriva om dem).
  • Bolag mot Kinesisk tech/software, jfr med Market Makers podcast-serie. Försöker se om jag kan hitta bolag med den inriktningen som inte är ett storbolag utan dominerar en nisch. Kanske omöjligt och bättre i så fall att kliva upp mot Tencent/Alibaba. Ett möjligt namn är ändå t.ex .Sinosoft Technology som ser bra ut på siffrorna. Men tittat för lite för att ha en uppfattning.
  • Ett svenskt spelbolag som gått upp paradoxalt mycket. Frågetecknet där är om den lojala spelarbasen växer tillräckligt mycket och hur mycket som är inprisat i värderingen. Spelförsäljning kan gå i vågor och kommer de fortfarande toppa listorna om 2-3 år? Nog har man också en känsla att vara sen på bollen här, särskilt när jag tyckte de var för heta i slutet av förra året.

Sen finns det såklart konstigare bolag på bevakning. Tittar t.ex. på ett japansk begravningsbolag och ett japanskt dating/äktenskaps-bolag. Men någonstans blir det väl svårt att följa upp även om bolagen kan vara fina. Man är ju inte direkt nära att göra personlig "lynchning"/research på någon av dem :-) Språket och möjligen kulturen är ett hinder, jag gillar generellt länder som varit brittiska kolonier bättre (ett gemensamt tema bland mina utländska investeringar).

Hojta gärna till om du hittar något litet marknadsledande tillväxtbolag med moat, tillväxt och som drivs framåt av megatrender och som kan passa strategin.

Bättre bolag i portföljen?
Jämfört med de nämnda bolagen finner jag det mer attraktivt att öka i t.ex. Micro-Mechanics och Taokaenoi. Där finns tillväxt, moat och starka megatrender i relativt enkla bolag. Just Taokaenoi är mitt senaste köp.

Blir ett kort inlägg idag. Och bloggen tar också ett kortare sommaruppehåll. Men det kan vara så att jag figurerar i något sammanhang framöver och då kliver jag ur hängmattan och skriver om det. Och kanske hittar jag många nya bolag i sommar. Avslutar med att skicka med en fråga: Är det ett bra eller dåligt tecken att man har svårt att hitta nya bolag? Då har man ju "rätt" portfölj, eller?

Ha en trevlig sommar och vi hörs!

söndag 1 juli 2018

Halvårssummering - segt men ingen katastrof


Första halvåret 2018 gick portföljen upp 3,5 procent. Som jämförelse är DJ Index ner ca 1,5 procent, SIX30 Return upp ca 2,5 procent och SIX Portfolio Return ca 4 procent. Valutaförändringar är inte inkluderade i indexen och tittar man på t.ex. SPP Aktiefond Global är den upp 9 procent medan Didner & Gerge Small- and microcap är upp 7,5 procent.

Det är en småseg utveckling som jag inte är nöjd med. Viss valutadopning ingår (förutom Sydafrika) och då borde det gått bättre. Rese- och renoveringsportföljen, som är mer defensiv, har gett ungefär 7%. Den består av Northwest Healthcare (50%) samt Bonäsudden, Pegroco Pref och Vitreous Glass. Men över tid tror jag fortsatt mer på min huvudstrategi även om det svänger mer. Backar man bakåt så har utvecklingen över lång tid varit mycket god.

Köp- och sälj
Dessa bolag har lämnat portföljen under halvåret:
  • Matahari Department Store
  • Northwest Healthcare
  • Logistec
Dessa har tillkommit
  • Micro Mechanics
  • Superlon
  • Taokaenoi (köptes in under veckan).
Större förändringar är att jag ökat i A2 milk, Decisive Dividend och Sealink. Jag har framförallt minskat i eWork, men också i Vitec och Savaria. Det har tagit emot att sälja Northwest och Logistec, men Matahari var utan tvekan rätt. Anledningen till förändringarna är att jag vill vrida portföljen något åt öst och att jag tycker mig ha hittat ännu bättre tillväxtcase. Sånt återstår såklart att se.

Utvecklingen i bolagen
Många bolag har underpresterat kursmässigt. Bland toppinnehaven har Savaria (-12% och Discovery (-20%) gått dåligt. LiveChat och Superlon är ned över 20%. De som har gått bra är lätträknade nämligen A2, Somero, Sealink, Decisive Dividend och Logistec. De två Indonesiska har också hållit emot fint. Framförallt är det A2 som räddar halvåret.

Utvecklingen i själva bolagen är ofta mycket bättre. Det är väl främst LiveChat, eWork och nu senast Superlon som gått år fel håll, oklart hur tillfälligt det är. Famous Brands har börjat lyfta sig uppåt igen och få ner skuldsättningen. Många bolag tuggar på rätt fint även om kursen står still.

Portföljen inför sommaruppehållet
Så här ser det ut inför uppehållet. Taokaenoi har tagit plats i portföljen. Jag har bestämt mig för att ledningens mål är väl defensivt satta och att de förhoppningsvis kommer att nå dem tidigare. Tänker mig närmast att minska i eWork (sälja av) och att fortsatt öka i Taokaenoi och möjligen Micro Mechanics. Det är möjligt att jag springer på något fantastiskt bolag under sommaren, men man ska ju inte glömma bort de alternativ som redan finns i portföljen.




söndag 24 juni 2018

Senaste affärerna och aktuell portfölj


Dags att summera några affärer. Portföljen består fortfarande av 14 bolag, men ett är bytt. Logistec har ersatts av Superlon. Så här på rak arm är det en dålig affär, eller i alla fall dålig tajming, eftersom Superlon gick ner rejält efter att jag köpt. Nåja, nu till hur tankarna gick.

Sålt Logistec
Jag har sålt Logistec även om det tog emot. Köpen gjordes kring 35-45 CAD och försäljningarna kring 52 CAD, så resan har varit trevlig. Skälen till att jag sålt är:
  • Något dålig tillväxt historiskt, hur mycket kan hamndelen växa?
  • kan USA favorisera amerikanska bolag när det gäller vattendelen?
  • Framförallt hade jag hittat ett bättre case: Superlon 
Samtidigt finns det mycket jag gillar med Logistec. Hamndelen har en tydlig "moat". Bolaget kan komma att köpas upp då hamnarna säkert är värdefulla för t.ex. Brookfield eller Ports America. Vatteninfrastruktur är en jättemarknad (megatrend) men frågan är om de kan nå hela vägen. Jag tycker det finns väl många konkurrenter. Trenden och nischen är rätt, och visst kan det räcka med en liten del av marknaden, men många andra bolag är där. Och jag vill skruva portföljen mot Asien.

Köpt Superlon istället
Jag har köpt in Superlon på 1,49 MYR och de står nu för dryga 4 procent av portföljen. De är ett världsledande värmeisoleringsmaterial, t.ex. för AC och kylskåp och har beskrivits på framtidsinvesteringens blogg. Skälen till köpet är:
  • Grymma siffror på bolaget, äkta litet tillväxtbolag
  • Gynnas av megatrender som urbanisering, varmare klimat och ökad medelklass i Asien.
  • Lite tyngre produkter kan ge en kostnadsfördel i distributionen. 
Nog finns större globala aktörer, vilket är ett ett minus, men varje aktör är starka på vissa marknader och dessa är tillväxtmarknader. Jag gillar fokus på länder som Malaysia, Indien och Vietnam och att de inte som alla andra ska härja i Kina. Råvaruprisberoende är ett klart minus, samt hur mycket av kostnaderna de kan föra vidare till kunderna. Sammantaget är de ett okänt marknadsledare tillväxtbolag med förmodad moat som gynnas av många megatrender. Har man 50-60% av marknaden i Malaysia så går det att bygga någon slags moat, och en ny fabrik är på gång i Vietnam.

Men tänkte jag rätt? Ett dåligt inhopp i alla fall eftersom de tappade ca 18 procent i fredags (dagskurs 1,24 MYR). Visst knäck för självförtroendet och såklart ifrågasätter jag mitt beslut. Raset berodde på en dålig rapport och när prispress uttryckligen nämns kan "moaten" vara i svagaste laget. Det jag tar med mig är att försöka dela upp köpen, om det går, och att det inte går att göra rätt hela tiden. Att alla affärer ska gå bra är naivt att tro, och ibland blir det usel tajming. Jag kommer att ge dem mer tid även om det snabbt vände från övertygelse till besvikelse.

Andra transaktioner
Några andra affärer har jag gjort:
  • Ökat i Decisive Dividend och Micro Mechanics
  • Minskat något i Savaria och Vitec
När det gäller Decisive hoppas jag att utdelningen kan komma att höjas när förvärven integrerats. Presentationen från bolaget tyder på en höjning i utdelningskapaciteten och utifrån historiken kan en eventuell höjning landa på 0,035 per månad. Micro Mechanics är lovande mot IoT-trenden. Taokaenoi är det nya bolag som annars är närmast köp.

Konstaterar slutligen att jag blivit något mer transaktionsintensiv. Vet inte om det är bra, men jag måste agera på övertygelse och vilka bolag jag tror är bäst att äga (även om det ju blir fel ibland). En annan detalj är att fler av mina affärer senaste är bolag som Framtidsinvesteringen hittat, där A2 kan nämnas som den klarast lysande stjärnan. Vad tror du om mina affärer och portföljen?


söndag 17 juni 2018

Ölbolag in i portföljen?


En del av min strategi är att välja bolag i vad som för mig är rätt branscher. Ocykliskt och tråkigt lockar, men också att bolaget är samhällsnyttigt, eller i alla fall neutralt. Skälen till det är lägre risk, men också det mer individuella och flummiga "etik". Etik kan man diskutera dag och natt men riskerna ska vi dyka in på. Jag ser dessa risker med samhällsonyttiga bolag:
  • Större risk för politisk reglering 
  • Att upplysta konsumenter väljer nyttigare produkter och tjänster
  • Bolagen får smalare investerarbas när sparande blir mer hållbart
Men vad är ett samhällsonyttigt bolag? Här står jag fast vid cigaretter, högsockerprodukter (tänk Coca-Cola), gambling och sprit i höga doser. Men hur är det med ölbolag? Man kan faktiskt hävda att de åtminstone är neutrala. Inlägget är förresten inspirerat av att Lars, en uppskattad bloggkommentator, som undrade varför jag inte investerar i indonesiska Bintang såsom han. Underbart att fler vågar köpa exotiskt förresten!

Argument för och emot ölbolag
Jag ska väl erkänna att jag slentrianmässigt sett öl som något dåligt utan att göra någon vidare research. Det har jag inte gjort nu heller, men man kan hitta positiva argument i dessa artiklar på måbra, expressen, och Times of India. En jämförelse mellan öl och Coca-Cola ser man här och ett härligt citat är: "When it comes to beer vs cola, there’s really no contest. Beer is dramatically better for health and longevity."

Sammanfattar man så är de positiva egenskaperna:
  • Naturligt och utan socker
  • Ger starka ben
  • Bra för hjärta och kärl
  • Hejdar bakterier
  • Bra mot njursten
  • Vitaminer och mineraler
  • Ger mindre risk för diabetes
Såklart finns uppenbara negativa effekter, då vid överkonsumtion. Värt att nämnas är: 
  • alkholism-risk 
  • innehåller en del energi och skapar hunger
  • våld och misshandel.
Om man ser det ur en negativ sida är det lätt att se ölbolagen som en del av ett samhällsproblem.

Titta på snittkonsumtion eller överkonsumtion?
De eventuella positiva öl-effekterna bygger på en normal eller liten konsumtion. Kan man jämföra med läkemedelsbolag och livsmedelsbolag som också är negativa när det blir för mycket? Nja, alkohol är extra lurigt eftersom den lättare och snabbare kan slå sönder en familj. Men skillnaden mot gamblingbolag och Coca-Cola är att en måttlig öldrickare i snitt kan vara en vinnare. Men den som spelar är i snitt en förlorare oavsett insats och Cola är inte ens nyttigt i små mängder.

Man kan också tänka sig vad som hände om man tog bort öl, vin, Coca-Cola och gambling. Ok, lite väl totalitärt kanske men ändå :-) Öl- och vinförbud skulle möjligen leda till ett tråkigare samhälle med mindre sociala aktiviteter, och något lägre födelsetal och livsglädje. Men också mindre missbruk. Coca-Cola skulle folk klara sig utan. Spelbolagen vore nog mest saknade av ägarna - och vad härligt det vore att slippa spelreklam. Men frågan är såklart komplex? Utan ölbolag skulle t.ex. illegal sprit säljas och ett indonesiskt förbud av alkohol på minimarts gav just denna dåliga effekt.

Konsekvenser för portföljen?
På ett sätt är det löjligt att ha krav på att bolag inte ska vara negativa, på ett sätt inte. Och argumentationen blir såklart konstlad. Jag tror ändå man tjänar på att äga hållbara bolag. Men kan man köra aktiepubar kan man väl köpa ölbolag? Och svanen-märkta fonder utesluter inte alkoholbolag (!). Och om man ska dra en gräns: Är det bättre att utesluta starksprit som väl knappast är hälsosamt på något sätt? Sorry alla Gin- och Whisky-älskare.

Konsekvensen är att jag överväger ölbolag, och särskilt Bintang. Men jag vill först få input. Har jag gått på ett planterat Heineken-budskap? Kan man verkligen säga att ölbolag är neutrala? Tycker ni kravet på negativ samhällseffekt är överdriven? Jag provar tanken och ser vad som kommer in! Skål!

fredag 15 juni 2018

Min börselva


Nu var det länge sedan sist, men jag slänger ihop en liten Börselva. Såklart inte bara svenska spelare utan detta är laget jag ställer upp med! Och såklart är det lite smålarvigt men en kul grej och jag vill fortsätta traditionen. Kommer ett riktigt inlägg på söndag, men nu vidare till laget:

Målvakt
Discovery placeras i mål. Som midcapbolag är de lite större och tryggare. Försäkring borde vara stabilt i alla lägen helt enkelt. Egentligen ingen utpräglad målis, kan vara back/mittfältare också.

Backlinje
Vitec och LiveChat bildar mittbackspar. Båda har anklagats för att vara softa, Formen är brutalt usel för LiveChat som mest snackar och är lagets svagaste länk. Vitec täcker upp.

Som ytterbackar sätter jag Ekadharma, som ska agera som klister på motståndarna. och Sealink som förväntas göra långa resor på kanten. Samtliga backar hade kunnat spela på mittfältet också, men särskilt Vitec och Sealink har starka defensiva egenskaper.

Mittfält
Mittfältets hjärta är Savaria och A2. Savaria är en äkta tvåvägsspelare som rusar upp och ner likt en hiss, medan A2 är mer offensiv och snabbfotad trots sin börsstorlek. Sätts i mitten av planen för att de är centrala för portföljens utveckling.

Kantplatserna tas av Micro Mechanics, som agerar på små ytor och är en (halv)ledare på plan och Famous Brands. De senare är med trots klara tendenser att dribbla bort sig mot England.

Anfall
Offensivt är Decisive de som ska avgöra matcherna. Relativt oprövad men både en järnkamin och slitdelsvarg. Har fått tillökning på sistone men borde kunna ha fokus på spelet. Somero är med för sin extrema jämnhet och kan avsluta med laserprecision, när de är i form. Dessa är offensiva eftersom de har större risker. Decisive är oprövad och Somero är i sammanhanget konjunkturkänslig.

Truppen har fler spelare men eWork och Ultrajaya får stanna på bänken. eWork låter såklart andra spela och Ultrajaya agerar mjölkbärare.

Summering
Vad tror du om detta lag :-) Är årets upplaga bättre än 2016 eller 2014 års version? Noterar för egen del att jag satsat mer och mer på mindre bolag och endast A2 och Discovery är globala mid-capbolag. Alla lever på sin snabbhet och är så offensiva att de hade kunnat vara mittfältare. I fotbollstermer innebär det att taktiken lika gärna kunnat vara 0-8-2.

Jag ser numera också mindre till "laget" och mer till de enskilda spelarna. Spelarnas ålder och framtida värdeutveckling är central. Många sitter med 35+ spelare (Large cap) medan det är lovande juniorer (Microcap) som kan öka mest i pris. Och långsamma högutdelare tycker jag har för lite driv i steget (tillväxt) för att platsa på plan.

Sammanfattningsvis blir det som att ställa upp i junior-vm, men att två överåriga spelare ändå är med. Och den dimensionen, spelarens ålder, tror jag är väldigt viktig. Jag siktar inte på detta VM utan nästa (även om spelare kan ha bytts ut tills dess).

Edit: Jag lade till lite fylligare kommentarer och tankar 180617, inspirerad av @aktieingenjörens riktigt seriösa och läsvärda genomgång!

söndag 10 juni 2018

Taokaenoi - nyttiga snacks till ohälsosam värdering?


Aktie: Taokaenoi
Notering, ticker: Thailand, TKN:SET
Marketcap: 800 miljoner USD, smallcap
Kurs: 19 Bath
Direktavkastning: ca 1,8 procent
Courtage: Maxcourtage ca 750 kr
Elektronisk handel: Nej, telefonorder
Möjlig att äga i: Vanlig depå (källskatt 10%)

Taokaenoi är dominerande på sjögrässnacks i Thailand med cirka 70% av marknaden och expanderar framförallt i Asien. Bakom bolaget finns en 32-årig entreprenör och huvudägare, som också fått en egen film. Tao Keo Noi betyder liten entreprenör.

Produkterna är främst Crispy Seeweed och Grilled Seeweed. Och huvudmarknaderna är Thailand och Kina. men de pratar om att sprida sig till massor av länder och har bland annat köpt en anläggning i USA där de satsar på "organic" för USA och Europa.

Här är en färsk presentation av bolaget, hemsidan och prognoser på 4-traders. Samt en analys och denna lite äldre artikel som jämför dem med Sees Candy. Missa inte denna intervju på becomeabetterinvestor.net.

Fantastisk historik? Ja, med tvekan
Siffrorna är mycket bra, men högre råvarupriser slog till senaste året.

  • ROE ligger mellan 56 och 27% de senaste 5 åren
  • Försäljningstillväxt på 25% per år senaste 3 åren och 13% senaste året.
  • Vinsttillväxt på 32% per år senaste 3 åren, men -23% senaste året.

Se även bild från BKBanker som visar mycket bra lönsamhet men sämre tillväxt, i alla fall nyligen.



Goda framtidsförutsättningar? Ja

Har bolaget en ekonomisk vallgrav?
Som snacksbolag handlar det om att bygga upp ett starkt varumärke. Och du kan också få fördelar i stora inköp, distribution och kontakter med butiker/affärer. Jag har med egna ögon sett butikshyllorna i Asien, både i Thailand och Indonesien. Fördelar med lätt produkt, går att få bra marginaler. Tyvärr äger de inte hela kedjan utan de köper in sjögräset som jag tror är för varmt att odla i Thailand. Detta gör dem känsliga för prisändringar och är förklaring till vinsttappet i närtid.

Med tanke på att de har 72% av den lokala sjögräsmarknaden och konkurrenterna har betydligt mindre, kanske inte mer än 20% på äldre siffror, så är de en "local champion". Men hur starka kan de bli i andra marknader? Och ska man se allt snacks är andelen säkert låg. Allt sammantaget tror jag de har en "narrow moat" i form av starkt varumärke och möjlighet att producera billigare och distribuera billigare som stor aktör. Just lokala varumärken och nyttigare produkter tror jag är bra, även om frågan är hur lokala de är utanför Thailand.

Ökar marknaden på sikt (finns megatrend)?
Snacksande lär öka i takt med att människorna blir fler och att de får de bättre ställt. Här utdrag ur en artikel, som inte specifikt handlar om Tao Kae Noi, även om man kan tro det :-)
The Asia Pacific region especially, with its comparatively younger population and burgeoning middle income group, is poised to be the fastest growing snack market in the world...Food industry players who understand their millennial customers are offering healthier snack products with exciting flavours. One way they have been going about this is through the application of functional ingredients.
Tao Kae Noi kan vara precis rätt med Asien-fokus och nyttiga, kryddiga produkter. Hälsosamt snacks tror jag kommer vinna i längden jämfört med t.ex. chips. En nackdel är att produkten innehåller palmolja, ca 9% som ej är certifierad. Inte bra, men det är organiskt i USA, de följer kanske efterfrågan. Men samtidigt är de stora inköpare av sjögräs, och ser till att det odlas. Det är omvänt positivt (binder koldioxid). Bra info om palmolja och alger finns på Simris Algs hemsida.

Ok värdering? Nja...?
I korta loppet är det precis för dyra för min tumregel. P/E förväntas vara över 20 två år framåt på genomsnittsanalytiker vilket avskräcker något. Sen kan jag såklart köpa ändå, man ska kolla på många fler nyckeltal och framför allt bedöma den långsiktiga tillväxten och titta längre fram än två år. Och vi snackar om analytikernas gissningar.

Men det finns ett problem. Bolagets egna mål till 2024 är 10 miljarder i försäljning - ganska lågt och då är bolaget kanske för dyrt. De förväntas sälja för 6 miljarder 2018, 6,9 för 2019 och 7,7 för 2020. Då är 10 till 2024 väl defensivt. De borde ju nå 10 senaste 2022 i nuvarande ökningstakt. Eller så sätter de ett enkelt mål som de vill överträffa.

Risker?
Ett antal risker finns förstås:
  • Högre priser på sjögräs? 
  • Thailand styrs av en militärjunta.
  • Valutarisk då notering i Bath, men spridda intäkter  
  • Ledningen kan få fokus på annat, och har minskat ägandet
  • Kommer ännu nyttigare produkter
  • Hur uppfattas palmolja (dock väst, kör organsisk)
  • Kan E-handel ökar utbud och tillgänglighet, svårare ta överpris?
  • Varumärket kraschar, t.ex. om felaktiga produkter når marknaden.

Sammanfattning
På många sätt tror jag bolaget är helt rätt. Imponerande att de jobbat till sig bra hyllplatser i Thailand och Indonesien. Jag tror på regionen, snacks i regionen, och särskilt hälsosamma sådana. Men konkurrenter finns. Som stor aktör har du ändå fördelar i varumärke, tillverkning och distribution. Jag tror det håller.

Tveksamheten gäller inte heller värderingen utan de försiktiga målen. Och ingen av mina favoritfonder är inne i bolaget. Är bolaget för segt? De är också känsliga för sjögräspriset, vilket jag inte hunnit gå till botten med. Jag undrar också varför de ska expandera i så många länder, borde de inte köra ännu mer i Asien? Å andra sidan finns ju en stor expat-community av Kineser och Thailändare i väst, och den målgruppen lär de komma långt med.

Jag är nära köp, men det ville sig inte riktigt hela vägen fram. Övertyga mig om att jag gör ett misstag så kommer jag slänga mig på köpknappen. Den finns inom räckhåll.

torsdag 7 juni 2018

Aktiepub 28 juni


Nästa aktiepub blir torsdag 28 juni på Sue Ellen kl 18. Bokar upp 35 platser som jag hoppas fylls trots allt annat som kan locka på sommaren. Den som vill får gärna ta med sig något case så kan man diskutera!

Skriv något i kommentarsfältet så har du en plats. Brukar vara goda diskussioner och många investeringsstilar på plats. Själv har jag en förhoppning att locka över fler till det lilla men växande gäng som sysslar med globala investeringar :-)

Till sist en påminnelse: aktiepubarna är ett privat arrangemang utan vinstintresse men också utan förlustintresse. Se till att hålla koll på notorna, så att jag slipper stå för det på slutet. Annars minskar lusten till framtida arrangemang.

Hoppas vi ses och att platserna fylls!
/Gustav




söndag 3 juni 2018

Titta på bolag, titta på makro och framtid?


Jag tittar inte på makro i den mening att försöka förutse vart börsen ska ta vägen. Det är alldeles för osäkert och kortsiktigt. Däremot sker långsiktiga förändringar i världen som är betydligt mer säkra. Jag pratar om demografi och ökad medelklass. Som jag tidigare varit inne på rör sig världens tyngdpunkt österut dag för dag. Om man bara tittar i årsredovisningar och på bolagens historik fångar man inte upp detta.

Det som händer är att befolkningen kommer växa kraftigt i Asien och Afrika, liksom medelklassen. Jag tror det är klokt att fundera på hur detta påverkar de bolag man väljer att ha i sin portfölj. Precis som man inte tittar på bolagen på 6 månaders sikt utan säg 5-10 år framåt så borde man också se på förändringar i demografi och medelklass. Med ett långsiktigt investeringsperspektiv borde man ta hänsyn till långsiktiga förändringar i världen.

Tre bra inspirationskällor!

1. Graf över befolkningstillväxten
Den här grafen från Visual Capitalist som visar befolkningstillväxten är så bra så att jag blir galen. Läs gärna hela inlägget efter grafen. Fråga dig sen om det verkligen är i Europa du ska lägga majoriteten av dina långsiktiga slantar? Och ja...jag har lite väl mycket i väst själv eventuellt. Testa hursomhelst länken!

Bild från Visual Capitalist 

2. Framtidsinvesteringens inlägg
Befolkningstillväxt är en sak men ökningen i medelklass och köpkraft är nog ännu viktigare. Framtidsinvesteringen har ett mycket tänkvärt inlägg med rubriken Asien för oss, Afrika för våra barn. Här kommer ett bra citat från inlägget:
För östra Asien (Kina väger såklart tungt här) beräknas medelklassen öka från runt 20 % 2010 till 60 % 2030, för södra Asien ökar medelklassen från under 10 % 2010 till närmare 50 % 2030...Samma rapport som talar om 50-60 % medelklass i Asien 2030, visar på runt 15 % i Afrika vid samma tidpunkt.
Begreppet medelklass kan man vrida och vända på men utvecklingen är ändå tydlig. Poängen är att det nog är bra att äga bolag som fångar medelklassens enorma framväxt. Här är en bra rapport om den framväxande asiatiska medelklassen. Och här är ytterligare en rapport som också går in på vilken typ av konsumtion som kan komma att öka mest. Här borde man gräva lite mer för att få fram teman, t.ex. upplevelser i Asien, livsmedel och enklare konsumtion i Afrika?

3. Gapminders test
Gapminder har en faktatest som är väldigt nyttigt. För att veta vart världen är på väg borde man ju börja med att veta var den är idag. Gör gärna testet och se hur många rätt du får!

Hur påverkar detta mig?
Bolagen är viktigast, men bolagens marknader är en del av caset. Att ett bolag har samma antal möjliga kunder om 10 år eller dubbla antalet kan vara avgörande. Men många behandlar asiatiska och afrikanska bolag med stor skepsis trots att de har bäst tillväxtförutsättningar. Och detta med buy and hold på 10 svenska bolag som man ska kunna glömma bort i 10 år. Har inte världen förändrats på den tiden? Ser man bara Sverige, Europa och USA kan man missa vad som händer i världen.

Visst kan svenska, europeiska och amerikanska bolag som fånga denna tillväxt. Men med hur stor procent? Skillnaden är enorm om Asien står för 10 procent eller 90 procent av omsättningen. Och med låg andel av omsättningen är det svårt att nå starka konkurrensfördelar lokalt. Bästa casen tror jag är starka lokala bolag som kan rida på en naturligt växande marknad, och behålla eller öka sin marknadsandel.

Nu säger jag inte att jag fixar det här eller har så bra kläm, och det finns såklart risker med att investera i Asien och Afrika (redovisning, korruption, informationsunderskott etc). Men det stora perspektivet tror jag ändå är extremt viktigt. Demografi och ökad medelklass är kanske de viktigaste megatrenderna som kan driva ett bolags tillväxt. Varför inte avsluta med ett Wayne Gretzky-citat som kan ha mer med investeringar att göra än man kanske först tror:
A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be. 

söndag 27 maj 2018

Dags att sälja eWork?


eWork funderar jag på och i tanken har jag närmat mig sälj. Men vill bolla upp frågan till ytan och är väldigt öppen för input. Skulle vara kul med en diskussion. Verkligen en förmån att kunna bolla ett beslut innan man tar det. I skrivande stund är kursen 90 kr, men en utdelning har nyss knoppats av.

Varför sälja?
Några saker tycker jag talar för sälj:
  • För cykliskt? De klarade inte 2008 särskilt bra även om IT är mer basalt nu jämfört med 2008. Men jag undrar hur hårt en eventuell lågkonjunktur kan påverka?
  • För lätt att slå sig in? En konkurrent i form av A society har tillkommit 
  • Kommer marginalerna lyfta? Nu är det länge som de ropat att lyftet kommer. 
  • Utbildas tillräckligt många konsulter Sverige? Kommer det finnas konsulter att få tag på? Jfr med bemanningsbolag när det saknas personer att förmedla. Hinder för tillväxt på sikt? 
  • Inriktningen i eWork är delvis mot större svenska företag. Tror man att de kommer gå bra? Indirekt blir det ju en exponering mot svenska storbolag, om de går dåligt drabbar det eWork? 
  • Globalisering och bättre teknik gör det lättare att anställa utländska konsulter? Om det utbildas för få i Sverige kanske den kanalen undersöks mer och mer, vilket sänker trösklarna för det?
  • Även om de har en stark position undrar jag hur stark "stickyness" som finns bland kunderna, Jämför man med Vitec har de mycket mer av återkommande intäkter.
Varför behålla?
Och ett gäng argument finns för att behålla eller till och med öka:
  • eWork är rätt i tiden med tanke på "GIG-ekonomi" där man inte är fast anställd.
  • Värde i aktien och god historik. Både hög utdelning och hög tillväxt, åtminstone historiskt.
  • De är något så sällsynt som en "capital light compounder" som borde kunna växa utan större kapitalbehov eftersom de förmedlar (men så var det det där med att marginalerna inte lyfter...)
  • Nätverkseffekt, även om nya aktörer kommer så kan det vara svårt att komma ikapp den aktör som är störst.
  • Ledningen har ökat sitt ägande och Wasatch, en favoritfond, är inne i bolaget. Framförallt är ett gäng duktiga bloggare ägare och SvD börsplus positiva, om jag förstått rätt.
  • Prognoserna på Introduce visar på förväntad god tillväxt och de har ett starkt mål om att växa med 20% per år. Det är ju vad jag vill ha, även om det såklart är just prognoser.
  • Supersmidigt att äga svenskt i ISK, låg skatt på utdelningen, ingen direkt valutarisk.
Sammanfattning
Det finns ändå något här i form av tillväxt som sker utan större kapitalbehov och megatrender i form av mer IT och  "GIG-ekonomi". Antalet uppdragstagare förväntas 2027 i USA vara högre än antalet fast anställda. Så långt är allt ljust. Men tillför de tillräckligt mycket mervärde? Kan de hålla sin marknadsposition tills dess? Är inte säker. Jag vill också helst vrida min portfölj något mot Asien eftersom mest naturlig tillväxt kommer där. På sikt kan alla IT-konsulter som utbildas där vara ett hot.

Känner mig som en "centerväljare" precis inför omröstningen om kärnkraft och har landat i ett tydligt nja. Det duger inte. Hjälp mig gärna vidare och låt oss få en trevlig debatt på köpet! eWork har mycket jag gillar, litet bolag, med stark tillväxt och dominerar en slags nisch. Frågan är bara om de cykliska riskerna är för stora och hur stark "moaten" egentligen är.

Vad anser du om eWork? Och tycker du att den är värd sitt pris om vi kikar framåt 5 år?

söndag 20 maj 2018

Portföljen och A2, Savaria och Decisive


Dags för en portföljuppdatering, det var ett tag sen. Vill också rapportera om några affärer och vad som har hänt i bolagen. Portföljen har inte alls gått bra på sista tiden, och de största: A2, Savaria, och Discovery har haft det motigt. Av större positioner är det endast Somero som levererat. Årsavkastningen ligger i storleksordningen 5 procent, vilket jag är missnöjd med, särskilt då det ingår viss valutadopning med tanke på alla utländska aktier.

Gjorda affärer
  • Köpt in Micro-Mechanics med 3 procents andel. Jag gillar historiken, tillväxten, finanserna och att du får ett världsledande microcap-bolag som gynnas av IoT-trenden. Se Framtidsinvesteringens inlägg.
  • Ökat i A2 milk (med 5%) för att komma upp till ett visst antal aktier. Innan raset...
  • Ökat i Decisive Dividend (ca 25%) pga de positiva nyheterna.
  • Ökat i eWork (svagt)
  • Minskat i Savaria (med 7%) för första gången. Blev obefogat orolig inför rapport - så kan det gå med hög andel av såväl bolag som nervositet.
  • Sålt av Northwest för att kunna i andra idéerna. Har kommenterats nyligen i eget inlägg.

Hänt i bolagen

A2 milk
En kort bakgrund är att de gör mjölkersättning och vanlig mjölk som uteslutande innehåller A2-proteinet. Värderingen är hög sett till P/E 50-60 och då kan det skaka till. Det gjorde det när Nestle annonserade att de ska ta fram A2-mjölkersättning. Men jag tror att A2 vinner på grund av
  1. Produkterna kommer från Australien/NZ, vilket är viktigt i Kina. Nestle försökte få till mjölk från Australien, men misslyckades! 
  2. Stor tillgång till A2-mjölk, genom avtalet med Fonterra  
  3. A2:s varumärke är starkt, vilket kan avgöra köpbeslut mer än produktens egenskaper.
  4. De har starka försäljningskanaler
  5. Om Nestle skulle gå starkt på A2-spåret skulle de sänka alla sina vanliga A1-produkter.
Kursen skadade också till i dagarna när de kom men en försiktig vinstvarning. Kursreaktionen blev mindre försiktig med 14 procent ned. Se nyheten, en bra kortkommentar samt presentationen. Se också en kommentar om att det kan handla om tillfälliga förpackningsproblem.

Klart man kan bli orolig men jag tror att A2 kan fortsätta ta marknadsandelar och verksamheten går starkt. Ett frågetecken är om västerländska varumärken kan tappa i Kina, men man får komma ihåg matskandalerna som lär finnas i minnet. Det som ändå skrämmer är att aktien är "het" och forumet hotcopper är välfyllt. Värderingen är skyhög, men också tillväxten, så PEG-talet ger en annan bild än PE. Försäljningen har växt med över 50% per år senaste 5 åren och vinsten med 75% per år. Jag gillar mycket: Grym tillväxt, ocykliskt, Asien-fokus och att de "disruptar" en klassisk bransch.

Savaria
Savaria har gjort en stor riktad nyemission för att lösa skulder och troligen ladda för förvärv. Jag skrev på twitter att förvärv kan vara tänkbart, men de har uteblivit. Sen blev jag konfunderad. Brukar man inte göra emission för något visst förvärv? Och emissionen behövdes inte. Var ett dåligt kvartal på ingång? Fick smärre skrämselhicka och minskade mitt innehav med 7% (var beredd att köpa tillbaka)

Rapporten visade på stillastående EPS, men helt okey ökning på justerad EPS. Marknaden handlade upp aktien med 6 %, vilket jag inte hade trott. Antagligen är det hintarna om förvärv som lockar, de skrev uttryckligen att 180 m CAD finns tillgängligt, Helårsprognosen upprepades också (men notera att antalet aktier har ökat). Skulle för övrigt önska att de var tydligare i sina rapporter med "per share". Något jag själv borde varit tydligare med är den stora skillnaden mot svenska Handicare. Savaria kör även hissar (alltså vanliga hissar) vilket jag inte ser att Handicare gör.

En analytiker kom tidigare i vår med en mycket negativ syn. Denne, eller snarare dennes okända kompis, tror att TeussenKrupp kan komma tillbaka till USA-marknaden som de gick ur 2012. Allt är oklart, men för att bevaka borde man kolla LinkedIn-sidor och se om de rekryterar. Inte kul att få Christer Gardell (ägare via Cevian) emot sig. Men det har inte hänt. Och märkligt att gå ur en marknad 2012 och sedan gå tillbaka, Ger det förtroende? Vågar man köpa produkterna? Kan det handla om att synliggöra värden och försköna hiss-delen med ytterligare en marknad innan den knoppas av? Kanske ska man vara rädd på riktigt och dra ner andelen något?

Decisive Dividend
Ett bolag där det händer extremt lite. Senaste bolaget de köpte var i 2016. Å andra sidan gäller det att vara extremt noggrann när det gäller förvärv och inte heller betala för mycket. Noterar i VD-orden att det snart kan vara dags för förvärv, men man vet ju aldrig. 

Ett närmast dött bolag, men om det blir ett förvärv kan de vakna till liv. Och tills dess har du utdelningen som tickar in och två bolag med starka marknadspositioner som genererar kassaflöden... 

Det här hade jag färdigskrivet. Sen slog de till och annonserade två kommande förvärv på samma dag. Ena är ett jordbruksrelaterat bolag (Slimline) och det andra (Hawk) en slags kontrakts- specialtillverkare. Notera att de köper bolagen rätt billigt och att det finns vissa synergier mellan dem. Jag gillar att bolaget är ett nanocap, delar ut 9%, och köper onoterade växande bolag med konkurrensfördelar. Decisive blir nu mer diversifierat med fyra bolag i rockärmen istället för två. Hoppas givetvis att samtliga är ess :-)

Detta bolag, Hawk, betalar de 13,5 miljoner CAD för.
Och EBITDA för 2017 är ca 5 miljoner.
Vad jag förstår sjunker också skuldsättningen en del eftersom de betalar mer med nya aktier än med lån. Att ledningen distribuerar kassaflödet till aktieägarna istället för att spara till förvärv kan man ha synpunkter på, men på något sätt är det fair: Ge vinsten/kassaflöde till aktieägarna! Förvärv finansieras för sig.

Sen är detta ett bolag som kommer med risk. Skuldsättning, litet bolag, affärerna är inte genomförda, och tänk om något blir ett felköp. Det finns även en icke avslutad rättsprocess med ett eventuellt skadeståndskrav mot bolaget. Gör din egen analys, det om något är avgörande! Men för egen del är det ett litet investmentbolag som jag tror på och som kan köpa bolag billigt.

Övriga bolag
eWork lämnade en halvdålig rapport, men mot svåra jämförelsetal. Jag ökade svagt efter rapporten, men det var så att säga "svagt gjort" eftersom de fortsatt ned. Frågan är som alltid om marginalerna kommer uppåt. Funderar på eWork och ska kanske skriva något särskilt om det! Noterar t.ex. att fler konkurrenter ploppar upp. Vitec tuggar i alla fall på med starkt kassaflöde. Ett gäng bolag rapporterar halvårsvis (AU, ZA) så där finns inte så mycket att säga ännu.

Synpunkter?
Blev mycket A2, Savaria och Decisive men så ska det ju vara sett till tårtdiagrammet! Några tankar om portföljen eller bolagen i dem?

fredag 18 maj 2018

Sålt Northwest och tankar på det


Som nämnt på Twitter har jag nu under veckan sålt av Northwest Healthcare. De har under åren gett en helt ok avkastning, vilket de förhoppningsvis också gör framöver. Jag äger fortfarande bolaget i min rese- och renoveringsportfölj men huvudportföjen är det viktiga. Tänkte att det här kan ju vara värt en egen kommentar.

För det första är det svårt att sälja aktier som man ägt länge och investerat tid (och pengar!) i. Man blir, hur konstigt det än låter, emotionellt bunden till "sina" sjukvårdslokaler, tejprullar, dataspel eller vad ens bolag nu gör. Sånt kan såklart hålla emot en försäljning.

Sen vet jag inte heller om det var ett vettigt beslut att sälja, men tänker såhär: Jag gillar bolaget, som står för stabilitet och ger portföljen en trygg månadsutdelning. Men ser man på sikt tror jag att pengarna uppdelade på t.ex. två tillväxtcase kan ge mer. Inte nu, men på 3 till 5 års sikt och längre. Om bara ett av de två andra bolagen lyckas med sin resa borde totalavkastningen vara högre. Northwest har lägre uppsida (hur mycket kan fastigheter ge?) även om nedsidan också är lägre.

Det blir lite som att säga till en lojal klubbspelare att du tyvärr är för långsam. Såklart kan man blanda bolagstyper i en portfölj. Kanske blir det då också ett bättre lag och en godare mix. Men jag vill satsa på det jag tror allra mest på och det är tillväxtbolag. Och jag vill välja de 10, 15 eller 20 bästa tillväxtbolagen jag kan hitta världen över. Därför går jag på det spåret även om jag tackar nej till trevlig månadsutdelning.

Så det är mer en renodling av strategin än att Northwest skulle vara dåligt. Jag ska försöka rapportera lite hur det går för Northwest om intresse finns. Bolaget lär fortsätta att finnas i mina tankar efter alla dessa år (jo, lite jobbigt är det ju att "göra slut" med ett bolag, haha :-)

Har du lika svårt att sälja bolag som jag? Särskilt när de funnits i portföljen länge.

torsdag 10 maj 2018

Reserapport från Indonesien #2


Nu fortsätter jag rapporten från Indonesien med ett sista inlägg i Asien-spaningen. Ett jumbo-inlägg och bilden kommer från klädkedjan Matahari, som jag tidigare ägt.

Livsmedelsbutiker - för hård kamp?
Livsmedelsbutiker kan ju vara ett sätt att ta del av ett skifte från traditionell handel (Warung i Indonesien) till modern. Om vi börjar med de mindre. Man ser inga 7-Eleven-butiker alls på Bali, och de var ju dominerande i Thailand. Tydligen har de funnits men 7-Eleven lämnade landet när man inte fick sälja alkohol på Minimarts. De politiska riskerna för Bingang (se tidigare inlägg) är alltså reella.

En hård kamp sker istället mellan kedjor som Alfamart, Alfamidi, Midimart och Indomart. Spontant ser man en tydlig överetablering eftersom man aldrig ser någon Alfamart utan att se någon av de andra bredvid. Kanske inte sund konkurrens då de verkligen måste konkurrera om samma målgrupp. En bra artikel hittar du här om du vill dyka djupare i Minimart-situationen i Indonesien och Vietnam.

Bolag man kan investera i är Sumber Alfaria som kör Alfamart, Midi Utama som kör Alfamidi. Och Matahari Putra Prima som har Hypermart, lite som City Gross ungefär, alltså större butiker. Carrefour har också liknande butiker. Det välkända brödmärket Sari Roti, från tidigare på bloggen nämnda Nippon Indosari, syntes i butikerna. Men det fanns en hel del annat bröd också, positionen var inte så stark som jag först trodde.

Alimak- var är du?
En generell spaning är att säkerhet och byggkvalitet är sisådär. På första hotellet gjorde man en ommålning och byggnadsställningarna var i bambu. Jag gick dit för att skaka i ställningarna lite grann och vips så började det gunga på toppen och Indonesiska svordomar hördes allt starkare (nej, jag skojar såklart, vågade mig inte på det). Men jag tror det är mer stabilt än det vertikala plockepinn-spel som det ser ut som.

Kontentan är att bolag som Alimak (bygghissar) säkert har en jättemarknad om detta är en typisk byggnadsställning och hiss. Eller så har de ingen chans eftersom dessa naturmaterial är så mycket billigare och hållbara, jag vet inte.

Matahari i solen - H&M i skuggan?
Såklart spanade jag på H&M och konkurrenten Matahari. De låg i ett köpcentrum som verkade rätt nybyggt. Varning för extremt liten mätpunkt här, men det var tomt i H&M och ganska mycket folk på Matahari. Undertecknad tog en smärre språngmarsch för att försöka få till en så korrekt ögonblicksbild som möjligt. Men vi vet ju inte om Mataharigängets nästa destination var H&M.

Butikerna låg på olika ställen i köpcentrumet och H&M-butiken hade ganska mycket mindre butiksyta. Mataharis modell är jättebutiker medan H&M kör mer modest storlek. Utbudet kan diskuteras men det som slår mig är att butikerna är ganska varma och som västerlänning är man mer sugen på shorts än jeans.


Aktierna har gått kräftgång och jag är inte sugen på någon. Retail är svårt. Jag har tidigare i år sålt Matahari och frågan är om vi inte har att göra med två förlorare där både H&M och Matahari kan pressas av trender som e-handel. Matahari beyder sol. Men ja... aktien har nog gått i moln, sett till aktiekursen. De enda Retail-aktierna jag äger är indirekta sådana; Someros betongmaskiner som lägger stora betongplattor för logistik/varuhus och LiveChats chattfunktioner som vinner på en övergång till e-handel.

Toto - det oglamorösa pissoar-monopolet
Man ser Toto överallt, men man hör dem inte :-) Så fort man går på toaletten syns Toto. Inte 80-talsgruppen, som ju med hitten Africa borde vara i en annan världsdel. Men varenda pissoar, toalett och badkar har ett ”Toto”på sig. Bakom det står ett bolag som heter Surya Toto. Ingen glamorös bransch, och de svänger med råvarupriserna. Dock dominerande de rejält - i alla fall på Balis turistställen. Här har ni ett toalettcase i Asien och ett riktigt osexigt "monopol".

Bolaget har okey nyckeltal men inte mer. Sett till stark marknadsposition kan det vara intressant och med urbanisering, medelklasstillväxt och allmän levnadsstandardförbättring kan de gynnas av långsiktiga trender. Bilden är från en ovanligt vacker pissoar i en djurpark.

Bali Towerindo, vid husknuten, men mastig värdering
Indosat är välkända och sådana butiker är svåra att missa när man åker runt på ön. Och 100 meter från stället vi bodde på finns en rejäl mast. Sådana bolag är ett direkt spel på ökad mobildata. Grundcaset i Indonesien borde vara Senara Menara Nusantara (tidigare nämnt på bloggen).

Men masten vid boendet borde tillhöra Bali Towerindo, också börsnoterat och stora på Bali som är en rätt liten marknad. Å andra sidan är lokal dominans det viktiga. Och Bali är ett turistcentrum. Men jag vet inte om det är turisterna utan snarare inhemsk befolkning som är målgruppen, och då får man gräva i Balis befolkningstillväxt, även om bolaget växer utanför Bali också.

Övriga bolag
BRI (Bank Rakyat) syndes frekvent, men på Bali var BNI ännu vanligare. Taxichauffören hade dem och inte BRI. Unilever Indonesia fanns såklart i varje livsmedelsbutik. Ace Hardware fanns i samma köpcentrum som Matahari och H&M. Som kuriosa pratade vi en del med en Australiensisk familj och vi kom (hör och häpna) in på A2 och Sealink. Båda hade ett gott rykte enligt dem. Mannen i familjen kände till svenska SAAB.

Det man indirekt gjorde allra mest research på var till sist luftkonditionering. Här har jag inte hittat något indonesiskt case men ett Filippinskt. Gissar att det kan vara hyfsat likadant med få ledande aktörer. Conception Industries är en typisk "ökad medelklass" och fler hus-investering. Slänger in dem på intresselistan och noterar att Grandeur Peak och Wasatch äger dem, två bra fonder.

Slutsatser!
Inga riktiga superbolag denna gång, utan mer "roliga" spaningar. Borde dock kolla vidare på Mobilmasterna, lägga upp Toto på bevakning samt fundera vidare på Concepcion.

söndag 6 maj 2018

Reserapport från Indonesien #1


Jag tillbringade två veckor på Bali (Indonesien) och nu kommer rapport ur ett investeringsperspektiv. Blev en del spaningar här så rapporten delas upp i två inlägg. Det första jag möttes av på plats var lustigt nog Avanza... men inte banken då utan Toyota Avanza. Överlag är japanska bilar och mopeder/motorcyklar väldigt populära. Mer än svenska banker :-)

Skillnaderna mot Thailand är att Indonesien var snäppet varmare, ännu vackrare och att folk är bättre på engelska. Men vi pratar om Bali, så man ska nog inte dra alltför stora växlar om Indonesien i stort.

Bolagsspaningar
På Bali kom jag i kontakt med många konsumentbolag. Exempel på starka varumärken är såklart Coca-Cola men lokala aktörer som Bintang och Ultrajaya syntes mycket, nästan ännu mer.

Ultrajaya - herre på hyllan?
Första bolaget jag stötte på fanns i portföljen! Väl på hotellet ville jag undersöka närmsta minimarten, med aktiesolglasögonen på. Jag öppnade dörren, tog ett kliv in och tittar till höger, och se där, den enda mjölken i hela butiken är Ultramilk från Ultrajaya! Är man ensam i den närmsta minimarten, ja då har man något särskilt. Ultrajaya delade också kyl med Bintang (se nedan) och Coca-Cola. Starka lokala varumärken!

I butikerna hade Ultrajaya också stora hyllplatser även om det givetvis fanns andra mjölkprodukter. I de allra flesta fall hade de klart bästa läget. Deras Te-produkt, Teh Kotah är däremot inte lika framträdande. Mjölken hade ett eget kylskåp (tänk Coca-Cola) så man kunde ta kall mjölk om man ville.

Huvudkonkurrenterna är Indomilk som ägs av Infofood och Frisian Flag som jag inte såg så mycket av, kanske inte starka på Bali? Diamond Milk och Greenfields var mer framträdande.

Ett minus som ska tas upp med Ultrajaya är att de tyvärr inte växer så snabbt. Och i senaste rapporten blev det en, förhoppningsvis tillfällig, vinstminskning på 30% pga ökade kostnader. Ska bli mycket spännande att se hur bolaget påverkas av deras nya satsning på en jättefarm, där ett bygge inklusive kossor, ska stå klara i juni.

Slutsats: Jag borde kanske öka i något som dominerar så stort. De bör ha en stark "moat" i varumärke och distribution. Men håller tillväxten...? Är kostnadsökningarna tillfälliga? Och räcker det med A2 i portföljen? Nja, A2 är mjölk till dubbla priset, och pulver är deras huvudprodukt!

Arla finns i Indonesien!
Kraft har sin givna plats i Indonesiska kyldiskar. Ultrajaya har ett samarbete dem sedan 1980-talet och ett joint venture sedan 1994 (30% ägande). Här ser man dem på butikshyllan brevid Arlas färskostar med exotisk smak!

Arla har i sin tur ett samarbete med nämnda Indofood men jag ser inte någon direkt överlappning av produkter. Ändå kul med något välbekant i hyllorna även om de smakerna knappast är så populära i Sverige.

Bintang - starkare än Coca Cola?
Bintang är något du inte kan missa om du vistas på Bali. Detta inhemska öl är långtifrån hemskt och finns på alla menyer och reklampelare. Bolaget bakom ölen är Bintang Multi som till största delen ägs av Heineken. Precis som banker är ett spel på landets tillväxt kan öl vara det. Mer i plånboken, eller fler myndiga plånböcker innebär mer öl.

Bolaget lär ha extremt starka konkurrensfördelar: Varumärkena, distributionen (tunga varor), importtullar för utländskt öl och tillverkning i landet. De äger också andra varumärken som Heineken och Guiness. Alla konkurrensfördelar är lokala och det gick knappt att hitta annan öl. Negativa aspekter finns också, särskilt politisk/religiös risk pga muslimskt land. För att göra en sådan här investering måste man få kläm på ämnet alkohol i Indonesien och fråga sig om det kan komma mer restriktioner än att alkohol förbjudits på minimarts 2015.

Jag är inte helt såld på att investera i alkohol i sig men "moaten" och nyckeltalen lockar. ROE ligger tex mellan 80-140% senaste åren = extremt lönsamt, men tillväxten är ganska svag. Påminner om Unilever Indonesia, men tror de är ännu svårare att rå på. Kuriosa är att Kopparbergs missat (?) chansen att vara först på cider i Indonesien eftersom Bintang/Strongbow hann före. Bolaget är innovativt och kommer med nya produkter och regleringen borde vara mindre farlig för öl än för starkare varor.

Slutsats; Investerar inte i öl men får nästan överväga det pga detta bolag. Här finns en under-radarn-investering men alkohol i muslimskt land avskräcker något. Kanske en egen analys trots allt?

Taokaenoi - starkt sjögräs långt i från botten
Taokaenoi nämnde jag i Thailandsinlägget, men intressant nog har de riktigt bra lägen även i de Indonesiska butikerna. Det är imponerande att de tagit sig in i ett så stor land på så kort tid, något måste de göra rätt i kontakter med butikerna. Indonesien står för en väldigt liten del av försäljningen (2-3 procent) men nog finns potential till ökning om produkterna faller i smaken. Framförallt lär det bli fler och fler butiker och då kommer man få en högre Taokaenoi-exponering som vanlig Indonesisk konsument.

Det jobbiga är att jag inte sett någon faktiskt äta eller köpa Taokaenoi. Men finns de i hyllorna lär det köpas. Visst kan det vara så att solen redan slocknat (vilket vi på jorden märker 7 minuter senare) men man får liksom utgå från att de köps eftersom de fanns i butiken.

Ekadharma International - full rulle?
Efter några försök lyckades jag äntligen få tag på en rulle Daimaru-tejp. Bolaget bakom dem, Ekadharma International, finns i portföljen och står för cirka hälften av tejpen i hela landet. Kul att veta att bolaget och dess produkter finns på riktigt, haha :-) Skämt å sido så har de nyligen gått in mot konsumentmarknaden och de hade bästa hyllplatsen i butiken där jag hittade tejp.  Extremt få mätpunkter här men alltid något. Och de riktar sig mer till företag, så detta köp var mer en kul grej, hur sjukt det än låter :-)


Slutsatser
Det jag tar med mig är att Ultrajaya kan vara värt en högre andel. Jag måste också definitivt kolla vidare på Taokaenoi men också Bintang trots att produkten (öl) väcker frågetecken. Går vidare med ytterligare spaningar i nästa inlägg! Då blir det livsmedelsbutiker, H&M mot Matahari, och det mest oglamorösa monopolbolag du någonsin hört talas om!

Avslutar till sist med en investeringsrelaterad familjebild där Unilever, Ultramilk och Taokaenoi poserar framför kameran och hälsar :-)


söndag 29 april 2018

Reserapport från Thailand


Jag har varit i Thailand och Indonesien i 5 veckor och bjuder på en reserapport i två delar. Först Thailand där jag var i Bangkok samt en liten fiskeby vid kusten. Del två handlar om Indonesien. Resan gjordes med familjen och var till stor del en semesterresa. Men såklart hann jag kika på bolag även om djupdykningarna uteblev. Av någon anledning var majoriteten inte sugen på att besöka avlägsna kofarmer eller tejpfabriker. Mycket märkligt :-)

En kul grej var att jag själv var omnämnd i första podden jag lyssnade ikapp på utomlands, Tänker på Aktiekompisars avsnitt om exotiska investeringar.

Generella skillnader mot här
Till att börja med har Thailand och Indonesien såklart stora skillnader jämfört med Sverige. Detta är några saker jag fastnade för:
  • Värmen är det uppenbara. Man kan vara utomhus året om och deras "NIBE" sysslar med AC. 
  • För transporter är mopeder standard. Smidigare att ställa om till elmopeder än elbilar då?
  • Säkerhetstänkandet är lägre, elledningarna trassligare, men antalet hjälmar är på uppgång. 
  • Allt vatten dricks på flaska, och maten och snackskulturen är annorlunda. Bröd och ost är inte lika "hett" som här men mjölk finns på hyllorna. 
  • Det är skräpigare, särskilt i Indonesien. Tomra får gärna expandera till dessa länder.
  • Folk är vänligare och mer öppna än i Sverige (eller en fördom pga att de gillar turister). Hursomhelst tror jag inte att vattenfestivalen (Songkran) hade kunnat slå i Sverige.
  • Kontanter är det som gäller, särskilt utanför storstäderna.
Sen tror jag framtiden skiljer sig ännu mer. En spännande spaning om den framtida befolkningstillväxten i Asien finns i denna presentation på Visual Capitalist. Det beskriver caset för Asien och afrika väldigt smidigt. Tack @alexeliasson för tweeten som gjorde att man hittade den. Framtidsinvesteringens tidigare inlägg är också läsvärt på temat.

Bolag jag spanat på i Thailand

Resebolag
Jag åkte med Norwegian till Bangkok och planet var en Dreamliner från Boing. Och Airports of Thailand är bolaget bakom Bangkoks flygplatser. Som överkurs finns Bangkok Aviation Fuel and Services, som dessutom har respekterade Mawer Funds som ägare. Man kan för övrigt konstatera att planen blir bättre och bättre vilket säkert är en faktor i megatrenden "mer resande". Lockas inte riktigt av något bolag, och de första är för stora. För resandetrenden har jag valt andra bolag (just nu bara Sealink, men Straco finns på radarn).

Butiker
Seven Eleven finns överallt i Bangkok och Thailand. Bolaget bakom dem är CP-All. Sett till marknadsposition och butiksnät är de klart dominerande. En bubblare är Familymart som också fanns, men på färre ställen. Tesco är välbekant men har mer av större butiker. CP-All är ett för stort bolag för mig, men kan säkert fungera som en nischad Thailands-konsument-fond.

Produkter
På butikshyllorna finns mycket av Taokaenoi men även Taro (dvs Premier Marketing, som jag ägt). Just Taokaenoi är ett intressant bolag eftersom de är störst på snacksmarknaden inom sjögrässegmentet. Produkterna smakar något "annorlunda", men det är ju den asiatiska snackstraditionen också.

President Bakery är stora på bröd och kakor och känns igen genom varumärket Farmhouse. I den lilla fiskebyn där vi var fanns två brödsorter. Farmhouse och ett noname-bröd. Farmhouse var väl förpackade och saftiga och tog slut mitt på dagen. De billigare noname-bröden låg kvar och blev torrare och torrare och gillades av myror. I större butiker är det säkert inte samma skillnad, men på små orter kan detta President Bakery ha en mycket bra position. Däremot är jag inte helt såld på bolaget, eftersom det växer för dåligt. Bröd är också en lättare produkt jämfört med mjölk.

En detalj är att mjölk och yogurt-märkena har namn som Dutch Mill, Dutchie och Thai-Denmark.

Övriga bolag
Siam Wellness är Thailands ledande Spa-bolag som fanns i ett köpcentrum där jag var, utan att testa. Men jag är fel målgrupp. De riktar sig främst mot Kinesiska, Japanska och Koreanska turister. Såna såg man i mängder. Bolaget blir då ett bra spel på turismen till Thailand och till viss del äldre som har tid att resa och säkert uppskattar spa. Problemet är att bolaget knappast är oupptäckt och rätt dyrt. Men nog är det ett bra och enkelt spel på Asiatisk turism.

En kul grej, för de mindre, var att Mumintrollen, fanns att köpa i ett stort köpcentrum, precis bredvid en Koreansk klädkedja som heter Åland. Tror de flesta andra besökare missade finlandskopplingen.

Tre saker att ta med mig
1. Taokaenoi var mer dominerande än jag trodde. Riktigt stark position med hyllor i A-lägen i alla butiker. Populariteten går inte att ta miste på. Bolaget har kommit ner i pris och ska undersökas närmare. Får bli ett eget inlägg om dem!

2. Besökte en lokal bokaffär och nog ser det ut som att Kavastus Trender har nått Thailand? :-) Eller är det någon efterapare som dessutom lyssnar på Daft Punk eller glömt ta av sig MC-hjälmen? Vem vet!

3. Konkreta läget i ett köpcentrum och varumärkets styrka spelar stor roll. När vi besökte en Ben & Jerrys-bar i A-läge fylldes den på med folk hela tiden . Den närliggande Hägendaz-baren med B-läge blev mer och mer desperat. En inkastare blev två och till sist tre, vilket slutade i en slags konsert med tydligt budskap (antar jag) och hemska melodier. Men likväl valde folk Ben & Jerrys.

Är det något Thailändskt bolag du tycker jag borde titta vidare på? Och känner du till något intressant Thailändskt bolag jag missat?

onsdag 11 april 2018

Aktiepub 3 maj



Nästa aktiepub blir torsdag 3 maj kl 18 på Sue Ellen, Tulegatan 17.

35 platser är bokade och jag hoppas de fylls. Skriv något i kommentarsfältet så har du en plats. Brukar vara riktigt trevlig stämning och många intressanta diskussioner och olika investeringsstilar på plats. Hoppas vi ses!

Kommer med en reserapport snart, men ville få ut detta inlägg.

torsdag 29 mars 2018

Intervju om att investera utomlands!


Tar en kortare paus från mitt blogguppehåll. Jag är nämligen med i en tidigare inspelad intervju med EFN. Inte mitt vanliga forum och jag är mer van bakom ett tangentbord. Men man måste utmana sig själv. Och framför allt vill jag få ut budskapet att man som svensk sparare verkligen kan tjäna på att lyfta blicken. Jag må vara vinklad mot utlandet, men se mig gärna som en motpol med det kompakta "home bias" som oftast råder.

Tidigare tankar om att investera i utlandet finns här. Intervjun är rätt självinstruerande men jag vill passa på att förklara mer vad jag menar och länka till mer info.

Det är inte svårt! De screeners som jag brukar använda mig av är 4-traders och Financial Times. Fonder jag gillar och brukar bevaka vad de äger hittar du här. Allra främsta inspirationskällor är amerikanska fondbolagen Wasatch och Grandeur Peak.

Större urval ger fler möjligheter! Handen på hjärtat, hur sannolikt att Sverige har de 11 bästa fotbollsspelarna i världen? Varför bara ta ut svenska spelare till sin VM-elva? Att välja de 11 bästa av
500 spelare borde statistiskt vara sämre än välja de bästa av 20 000 spelare. Och ingen ska vara given bara för att den är svensk. Input på ämnet är också Phantas tänkvärda inlägg om Home Bias. Många känner sig tryggare med att satsa i sitt eget land, trots mindre urval och lägre riskspridning.

Riskspridning får du naturligt genom att sprida risken på länder, marknader, och valutor. Här är Framtidsinvesteringens inlägg om Asien och Afrika högst tänkvärt. Demografin talar inte till Europas fördel. Och Sverige har sina särskilda risker. Sen har jag för egen del under de senaste åren pekat på rapporten Sverige in i dimman. Dysterkvist javisst, och jag hoppas verkligen inte det inträffar. Men bara för att Sverige historiskt varit en bra marknad behöver det inte vara så i framtiden. Och bäst har Sydafrika, Norge, Danmark, Nya Zeeland och Australien varit de senaste 17 åren!

Se upp för valutarisken eftersom du både köper en utländsk aktie och en utländsk valuta. Du måste gilla båda. Här brukar jag kolla på xe.com och helst 5- och 10 år bakåt för att se hur valutan rört sig historiskt. Så här ser det t.ex. ut för Sydafrika och Indonesien. Det många ofta glömmer är att det både är valutarisk och valutachans, särskilt beroende på hur man ser på Sveriges långsiktiga risker och utmaningar.

Håll koll på totala risken när du går längre bort i geografin. Det kan bli komplext om du dessutom tar svåra bolag. Du måste kunna förstå och kunna bevaka bolaget. Men bolagsstorleken och verksamheten är mycket viktigare än i vilket land bolaget finns. Ett litet mjölkbolag i Nya Zeeland är lättare att förstå än t.ex. Ericsson med alla dess olika affärsområden. Jag väljer generellt low-tech och mindre bolag, vilket sänker tröskeln, särskilt om man kopplar på god historik i bolagen.

söndag 25 mars 2018

Kortare uppehåll på bloggen


Jag kommer ta ett kortare uppehåll här på på bloggen på grund av en investerarresa! Kan eventuellt bli något sporadiskt inlägg, vi får se.

Berättar mer sen men kan bli lite svår att nå på bloggen och kanske även på Twitter.

Tills vidare kan jag tipsa om denna video som är väl värd en titt.

Vi hörs!
Gustav