söndag 26 juni 2016

Brexit-tankar och intressanta köplägen


Tänkte skriva om något annat men det är klart att man går i Brexit-tankar. Inte för att det påverkar mina långsiktiga val, men fina köptillfällen eller stor tillfällig besvikelse kan uppstå. Börsen lär tok-rasa imorgon men jag placerar på längre sikt än så ;-)  Tittar inte heller på makroekonomi utan fullt fokus är på att hitta och behålla fantastiska bolag, gärna små och underskattade.

Vad påverkas av Brexit?
Det mesta påverkas i alla fall indirekt genom en allmän börsnedgång. Sverige och andra länder i närheten EU-länderna är väl inte så heta tillfälligt eftersom hela EU-projektet kan ifrågasättas. Går vi söderut till mina Sydafrikanska bolag kommer även de påverkas eftersom Sydafrika har en stark koppling till England som handelspartner. Famous Brands och Discovery har även brittiska grenar som kan få en smärre Brexit-törn.

Intressant nog tycks vissa bolag inte påverkas alls. Indonesiska Matahari, Filippinska 8990 och thailändska Premier marketing är förhoppningsvis sådana exempel. Fråga mig om en vecka så kanske de är ner 20 procent allihop, men det finns en logik i att t.ex. Indonesisk klädkonsumtion inte drabbas av Brittiska svallvågor. Global diversifiering är bra i lägen som detta.

Om Europa på sikt försvagas på grund av "internt käbbel" kan USA och Asien bli ännu starkare i maktbalansen. Den långsiktiga rörelsen är österut och den kan kanske förstärkas ännu mer om EU-länderna dyker ner i backen.

Vad tänker jag köpa?
I Sverige så håller jag ögonen på innehaven eWork och Vitec. Kanske även Bonäsudden. De är småbolag som kan svänga en del och vid omotiverade kursras ökar jag utan tvekan. Deras verksamhet påverkas inte heller av en Brexit. Skulle något bevakningsbolag klappa ihop, t.ex. Biogaia, SBC eller Skånska Energi är det inte omöjligt att jag börjar köpa in mig där. Men jag är inte tillräckligt påläst. Kanske borde jag lägga mindre tid på kongolesiska konglomerat? :-)

Brittiska aktier blir automatiskt intressanta eftersom raset är störst där, både valuta och kurser. Det uppenbara valet för mig är att öka i Somero. De är ett amerikanskt bolag noterat i London och en mycket liten del av intäkterna är Brittiska. Försvagas pundet ökar intäkterna. Andra brittiska bolag på bevakningslistan ska också granskas närmare i mån av tid (tyvärr en bristvara). Jag tänker på bolag som Emis Group, samt kanske 4imprint och Tracsis. Skönt att ha sorterat bort vissa brittiska bolag som Moneysupermarket, där jag faktiskt hittat ett bättre (?) Italienskt alternativ.

Har ingen jättekassa utan det är mest oinvesterade utdelningar och eventuella extrainsättningar som slängs in. För att köpa stort måste jag sälja stort. Det innehav som ligger närmast tillhands att sälja av är MTN men det tar faktiskt emot att sälja.

Hur gör du?
Hur agerar du och är det några aktier du kikar särskilt på? Jag tänker behålla mina innehav och öka. Kanske finns en del som säljer av? Annars borde väl kurserna inte gå ner :-)

Nu är det "upp till kamp" som gäller för portföljen och jag hoppas att mitt anti-indexkramande bär frukt även om jag också riskerar en hårdare smäll än normalt. Vi håller tummarna imorgon. Och framöver.

söndag 19 juni 2016

Köpvärt kongolesiskt konglomerat?


Nu blir det en titt på ett bolag från EM-aktuella Belgien. Äntligen (?) har jag hittat en exotisk investering som först verkar galen men som i bästa fall är helt tvärt om. Texaf är ett fint litet Belgiskt småbolag som verkar i Demokratiska Republiken Kongo och särskilt i huvudstaden Kinshasa.

De koloniala inslagen är stora och allt har en småunken doft av Leopold, "Tintin i Kongo", och dr Livingstone. Det är faktiskt Stanley himself som har grundat Kinshasa. Texaf har sina grunder i bomullproduktion (1920-talet) och textilindustrin. Numera sysslar de med industri i form av fastigheter (ca 60%) sandsstensbrott (ca 40%) och lite övrigt som t.ex. mikrolån. Mest spännande är att de äger bostäder och mark i centrala Kinshasa. De nedlagda textilfabrikerna ligger numera i ett bra läge i en växande mångmiljonstad.

Se presentationer och analytikerrapporter här. Det går inte att länka direkt till men den från 150916 och 131203 ger en fin överblick. Bolaget har en totalavkastning på 30% per år (!) från 2004 till 2014 vilket var bäst i Bryssel. Något gör de rätt, även om det gått lite sämre på senare tid.

En god tanke?
På kursen 32 Euro handlas de till P/E 20 och ger en direktavkastning på 1,5%. Du har dock fått en tillväxt, t.ex. 20% per år i utdelning. Bokfört värde är ca 20 Euro per aktie, dvs bra substans.

Idén med investeringen är ganska enkel. Du får ett bolag med fin historik, en stabil utdelare, ett mikrobolag, som sitter på fina marktillgångar i Kinshasa. Där pågår en stor urbanisering och tillväxt. Staden förväntas ca 2020 vara större än Paris. Framförallt är reala tillgångar i växande städer och ekonomier aldrig fel oavsett om det handlar om Linköping eller Kinshasa. Och Afrika i stort är på rätt väg medan färska minnen av inbördeskriget bidrar till Kongos dåliga rykte. Kongo är en av Afrikas snabbast växande ekonomier.

Sandstensbrottet ska ha tillgångar minst 50 år framåt så den kan vara ett fint komplement med kassaflöde för byggnationer. Jag tolkar det som något slags lokalt monopol pga att det är tunga varor (dock oklart hur lukrativt det är).

Men troligen för riskfyllt?
Fina tillgångar i Kinshasa kan också översättas med att vara världsstjärna i ett korpen-lag. Givetvis är riskerna stora:
  • Till att börja med finns det två Kongo, Kongo-Kinshasa och Kongo-Brazaville och en del konflikter mullrar under ytan i området. 
  • 1998-2003 var det ett inbördeskrig som även drabbade huvudstaden. 
  • Valutan kan tappa pga handelsunderskott, inflation m.m.. 
  • Politisk risk och korruptionsrisk. Landet har genomgående låga värden i Transparency Internationals mätningar. Ett bolag noterat i Belgien kanske är säkrare utifrån redovisning etc, men man vet ju inte om de på plats gillar forna kolonialherrar.
  • Landsriskerna sammanfattas i den här rapporten.
Ingen investering för Lars så att säga (en flitig och duktig blogg-kommentator). Och ja, Heba med bostäder i Lidingö är mycket säkrare, men här vågar jag påstå att det finns en större uppsida och nedsida. En eventuell investering skulle möjligen kunna gå till så att jag aldrig har mer än 5% av portföljen i dem. Säg att man köper in 2-3% och sedan om den stiger till 6% minskar ner till 5% igen. Med sådana risker bör man begränsa nedsidan.

Vill man ha reala tillgångar med lägre risk kanske Texas Pacific Trust är ett bättre alternativ (kanske tom ett Lars-bolag?). Noterat i USA, verksamhet i Texas, i form av att det äger markområden efter ett nedlagt järnvägsprojekt på 1800-talet.

Synpunkter?
Jag har inte börjat titta så noga på Texaf, eller Texas Pacific...för den delen. Vill bara kolla av intresset. Tror ni jag är helt fel ute eller kan det finnas något här? Hans Rosling har väl sagt något i stil med att den bästa investeringen man kan göra är en landremsa vid Somalias kust. Det här känns ungefär som det närmsta man kan komma i börsväg!

Är lite lockad av Texaf men övervägande tveksam. Investeringen i MTN har nog gjort mig något mindre naiv. Korrupta länder innebär trots allt alltid stora risker. Även om aktien på 10 år har gått 5 000 % (tror jag det var) så kan den helt enkelt ha varit extremt nedtryckt av kriget.

Hur ser du på en investering i Texaf, med låg portföljandel förstås? Köpvärt kongolesiskt konglomerat eller bara korrupt och kolonialt?

söndag 12 juni 2016

MTN-uppdatering och är telekom något att ha?


Sorgebarnet MTN har gjort en tillfällig (?) uppryckning. I fredags kom ett avtal med de Nigerianska myndigheterna om jätteböterna de åkt på. Avtalet innebär att de betalar ca 1,7 miljarder dollar, dvs 1/3 av den ursprungliga bötessumman på 5,2 miljarder dollar. Betalningen sker i omgångar över tre år. I pressmeddelandet talas även om en snar listning av den Nigerianska enheten vilket är intressant.

Böterna beror på att de var sena med att stänga av användare med kontantkort. Osäkerheten har släppt och jag förväntar mig en stabilare resa framöver. Sen ska man aldrig ropa hej fullt ut. Nigerias myndigheter har tidigare i förhandlingsprocessen skrivit "fel" på någon miljard, och skickade dagen efter ett krav på ett högre belopp. Det pågår också en utredning i Nigeria (se mitt i artikel) men jag förväntar mig dock att den här affären nu är helt avklarad.

Caset i MTN består?
MTN framstår som en aktie med mycket hög direktavkastning. Nuvarande nivå är kring 9 procent, men det kan nog bli en sänkning pga böterna. 4-traders prognossammanställning talar om dryga 6 procent men de kan kanske justeras upp nu när avtalet är klart? På 2017 års vinst förväntas P/E 10 och cirka 7 procents direktavkastning. Betalningsplanen på tre år bör göra att en chock-sänkning undviks och bolaget har en tradition av progressiva utdelningar.

Tillväxtmöjligheter finns också även om man kan räkna med en skakig resa. MTN är ett "spel" på fler användare i Afrika i allmänhet och i Nigeria i synnerhet. Iran är också ett spännande inslag. Ökad dataanvändning (nu dryga 20% av intäkterna) är det som kan dra på sikt. Fiberdragningar i Sydafrika och Nigeria likaså. Kruxet är att intäkten per användare för vanlig telefoni är på väg ner, även om de blir fler. Man håller på med digitala tjänster och äger t.ex. andelar i Africa Internet group.

Det som talar emot stabiliteten, förutom det politiska, är valutarisker. Aktien är noterad i sydafrikansk Rand som haft en negativ utveckling. Men MTN är diversifierade sett till intäkterna och Sydafrika står för knappa 30 procent av dem. Risken är snarare en devalvering i Nigeria. Om randen går ner mer än Nigerias Niara så ökar faktiskt vinsten (som räknas i Rand). MTN är därför något av en valutahedge till mina två övriga Sydafrikanska innehav, så länge inte Nigeria klappar ihop.

En bra sammanställning av risker och möjligheter finns i denna intressanta artikel med 10 okända fakta. Visste du t.ex. att 1 av 7 av användare använder data men de står för dryga 20% av vinsten?

Risker med telekom
Backar man ett steg så är telekom ganska riskfyllt trots defensiva egenskaper som stabil intjäning och hög utdelning. Det som spökar är framförallt korruptionsrisk och teknikrisk:
  • Korruptionsskandaler brukar oftare drabba telekombolag, vapenbolag och infrastrukturbolag än andra. Myndigheter ger dem tilldelning av tillstånd och kontrakt. Riskerna är svåra att komma ifrån som investerare men MTN borde lärt sig läxan.
  • Teknikrisken består i att det kan komma nya sätt "frikoppla" telekombolagen. Typ att Appleanvändare skickar meddelanden till varandra gratis, gratissamtal osv. Lösningen kan vara att ta mer betalt för data och vara en leverantör eller plattform för digitala tjänster. 
Telekombolag är alltså defensiva spelare som kan vara ojämna och vårdslösa. De har lätt att åka på gula och röda kort och kan tom bli avstängda. Det är problemet! De är som den där försvararen som man måste ha koll på och försöka lugna ner för att de inte ska bli utvisade.

Går vi till Arisaig Partners filosofi så undviker de helt råvaror, telekom, banker etc och hävdar (slentrianmässigt) att de är värdeförstörande över tid. Nu kanske det hittills stämmer med MTN men jag är ändå beredd att äga fler sektorer än konsumentvaror.

Synpunkter?
För att tala på Löfven-språk så har jag varit naiv i framlyftande av aktien och det har varit väldigt mycket käbbel i bolaget. MTN är en snudd på usel affär även om man fått en del utdelningar på vägen. Jag tänker se hur Carnegie Afrikafond gör, de sålde hälften i höstas. Egentligen är bolaget lite för stort för att passa min strategi, Elaka tungor kan väl säga att de jobbar mot att bli mindre, men nu efter avtalet är framtiden ljusare än på länge. Jag behåller nog tills vidare men ska lyssna in kommentarerna på inlägget.


Äger du något telekom-bolag? Kan MTN vara något att ha? Tror du på sektorn om man betraktar den som en utility (låg tillväxt, hög utdelning)? Vilket telekom-bolag är mest intressant? Ska man avstå sektorn helt?

söndag 5 juni 2016

Annonser och tankar om samarbeten


Jag har börjat med annonser vilket sker genom ett samarbete med Adprofit. Är det så att ni tycker det är störande eller bör utformas på annat sätt, skriv något i kommentarsfältet eller skicka ett mejl eller twittermeddelande. Möjligen är det också en vanesak (i alla fall för mig) eftersom bloggen sett ungefär likadan ut i snart fem år. För min del är Adprofit något jag tycker känns mycket seriöst och de samarbetar med ett 30-tal välrenommerade utgivare vilket borgar för hög kvalitet.

Andra publicister i Adprofits nätverk är t.ex. Aktiespararna, Dagens Juridik, Morningstar och Petrusko. Jämfört med Google Adsense handlar annonserna inte om vadsomhelst utan har en premium-inriktning. Adprofit beskrivs förresten i ett äldre avsnitt i Startupp-podden.

Ingen förändring i stort
Annonserna kommer inte att ändra inriktningen på bloggen utan är ett sätt att få in lite extrainkomster för något jag redan gör. Möjligen skriver jag lite oftare, men det återstår att se. Kanske jag till och med ska bygga upp en liten annons-portfölj och låta läsarna vara med på den resan från noll? Eller så blir det bara larvigt. Jag tänker mig i alla fall själv inte gå in på rena sponsrade inlägg (ersättning för att skriva om ett ämne). Sånt tycker jag själv väldigt snabbt kan bli tråkigt, "köpt" och kan sänka trovärdigheten. Eller så är jag överdrivet negativ, men det är min övertygelse.

För "full disclosure" så har jag som tidigare nämnt ett informellt samarbete med Avanza tillsammans med de andra bloggare som de följer. Jag får gärna länka till Avanzas sidor när lämpligt och får i gengäld en bättre courtageklass. I liten mån kan det påverka ämnet jag skriver om ifall jag hakar på ett föreslaget tema tillsammans med de andra bloggarna. Men det är inget köpt innehåll.

Olika sätt att kapitalisera
Vad anser ni om reklam? Sponsrade inlägg och samarbeten i olika former på bloggar? Det känns som att bloggvärlden på något sätt förändras. Värdepappret är ett sätt att "kapitalisera" på en trogen läsarkrets. Kapitalisera låter kanske fel, men jag menar att bloggen blir en språngbräda för en framtida intäktskälla.

Alternativa vägar för en bloggare att gå är väl:
  • Inga annonser
  • Google Adsense
  • Andra annonsnätverk/annonsörer, t.ex. Adprofit
  • Sponsrade inlägg
  • Andra plattformar, t.ex. Tradevenue
  • Egna aktieprojekt via blogg: t.ex. värdepappret
  • Andra projekt, t.ex. bokskrivning och bokförsäljning via blogg
  • Bygga personligt varumärke, föreläsa etc 
Jag har gått från inga annonser till Adprofit och är nöjd med det. Anonymiteten gör sitt till också även om aktiepubbarna är ett mindre undantag från den. Det här är en hobby, om en än förhoppningsvis lukrativ sådan (tänker då främst på på investeringarna och på lång sikt). På idéstadiet vore det kul att skriva en bok om exotiska investeringar och bolag. Men det får nog vänta tills det verkligen finns ett track-record att tala om. Jag skulle även kunna tänka mig en skiva där varje låttitel är ett bolag i portföljen (eller kanske inte). Just där börjar jag spåra ur, så vi stannar där.

Öppen för synpunkter
Jag tar välkommet emot synpunkter, inte bara på annonser utan på hela bloggens inriktning. Ämnen, teman och vad ska det vara mer eller mindre av. Tror mig ha en hyfsad bild och jag har nog inget annat val än att skriva det som rör sig i huvudet för tillfället. Men sånt går att påverka :-)

Vart tror du "bloggosfären" är om några år, hur tror du den utvecklas? Och vilken väg skulle du ha gått om du var bloggare?

söndag 29 maj 2016

BörsElvan - globala juniorer på frammarsch


I samband med fotbolls-EM kör Avanza en grej med #BörsElvan och då hakar jag på! Mina tidigare elvor finns här och här. Sett i backspegeln har coachen (=jag) bytt spelare lite väl ofta men man får anpassa sig till motståndet (marknaden) och ta hänsyn till eventuella lärdomar på vägen.

Denna gång består laget av unga och lovande småbolag (juniorer). De har dock visat rätt inställning (vinst och utdelning) och är oftast väldigt snabba (i tillväxt). Man kan argumentera för att juniorer ska sitta på bänken och att laget saknar ryggrad. Men jag tycker att de mest lovande ska spela och alla har stor tillväxtpotential. utom möjligtvis målisen.

De flesta är rena juniorer (smallcap) och några är u-21 lirare (midcap). Tanken är att talangscouter, dvs fonder, förr eller senare kommer att få upp ögonen dem och lägga ständigt ökade bud på dem som jag tackar nej till. För att vara en EM-elva är det slutligen väl exotiskt, eller så var det en Emerging-Markets elva det skulle vara :-)

Målvakt
Bonäsudden 
Ett stillastående men förhoppningsvis stabilt bolag. Kan inte påstå att alla vägar leder till Linköping men 6,5 % direktavkastning i form av hyresbostäder, äldreboenden och förskolor bör vara tryggt. Minus för orutin (kort tid på börsen) och något hög skuldsättning. En bostadskrasch kan leda till insläppta mål men i grunden en pålitlig spelare vars tankar jag kan läsa (har varit på årsstämman).

Saltängen var en tidigare kandidat, men de är en känslig lirare som kan få stora personliga problem om deras sambo lämnar (ICA flyttar).

Backar
Matahari Department Store (Indonesien)
En indonesisk fd sprinter (vunnit asiatiska mästerskapen i tillväxt) som får ruscha fram och tillbaks på kanten. Ständigt spelbar eftersom de hittar fria ytor där få konkurrenter verkar, och då tänker jag på den Indonesiska landsbygden. Offensiv ytterback som petat H&M.

Northwest Healthcare (Canada)
VD:är racingförare (stämmer!) men här går det inte lika fort. Dock väldigt stabila, kan tackla vilken konjunktur som helst och vinner samtliga direktavkastningsdueller. Något hög skuldsättning ger dock en förhöjd risk att halka till vid dåligt väder. Oupptäckt talang som togs in i laget och som fick förnyad styrka efter en operation (samgående) som också stärkte dem mentalt (ny ledning). Internationell rutin från Kanada, Brasilien och Australien.

Premier Marketing (Thailand)
Illaluktande fiskbolag som med sin blotta andedräkt får motståndarna att flytta på sig. Hög marknadsandel (73%) och återkommande intäkter borgar för stabilitet. Svårpasserade.

8990 holdings (Filippinerna)
Offensiv husbyggare som huserar på kanten. Spelar med hög marginal och är något att bygga på. Agerar både byggare och bank så det vill till att de håller balansen och inte går bort sig. Ses utanför plan snacka byggnadsteknik tillsammans med Somero (se nedan).

Mittfält
Vitec Software
Vi täck...er stora ytor får man höra och de tar det inte särskilt "soft" trots namnet. Offensiv nischspelare med stor bredd i sitt register. Växer ut ett nytt (verksamhets)ben lite då och då så de står ganska stadigt. Smeknamn: Lars-Olof

Savaria (Kanada)
Placeras med fördel framför Kanadakompisen Northwest i centrallinjen. Snabbare tillväxt och därigenom något mer offensiv. En tvåvägsspelare som springer hela vägen upp och hela vägen ner. Påhejas av 10 000 nya pensionärer varje dag (så många fyller dagligen 65 år i USA och Kanada).

Somero Enterprises (Storbrittanien/USA)
Brittiskt betongbolag som snart cementerat sin plats i startelvan. Med tanke på verksamheten borde de vara extremt jämna men är i praktiken cykliska. Har kallats både betonghäck och laserman av motståndarna men Samba Somero av medspelarna. Internationell i sin spelstil (verksamma i 92 länder). Paradoxalt nog ojämn i sina prestationer trots verksamheten och var nära att drabbas av hjärtstillestånd (konkurs) under finanskrisen.

eWork
Spelar med liten marginal och får därför vara på kanten ifall passningarna misslyckas. Egentligen mer samspelta bredvid Vitec men Savaria tillför mer defensiv. Frågan är om de spelar själva eller om de sätter någon konsult i sitt ställe. Förmedlar hursomhelst många passningar.

Anfallare
Discovery (Sydafrika)
Försäkringsbolag med hälsa som fokus, som kunde haft en bättre form kursmässigt  Har ett år med tung träning bakom sig (hög investering i verksamheten) som förhoppningsvis ger mer spring i benen framöver.

Famous Brands (Sydafrika)
Ser något mätta ut (i Sydafrika) men har stora fria ytor att expandera på i resten av Afrika. Fantastiska tillväxttal även om tillväxttakten börjar avstanna. Tror dock inte de har "peakat" i sin performance och de är fortfarande en junior sett till bolagsstorlek. Serverar dagligen många mål.

Och en video
Testar lägga upp en liten video. Inte bästa ljudet tekniskt sett och som lök på laxen har jag ont i halsen. Men kul att prova hursomhelst :-)

video

Synpunkter
Kvar i laget sedan sist är enbart Northwest, Vitec, eWork, Famous Brands och Discovery. På bänken återfinns MTN som tyvärr fått rött kort av en småkorrupt tredjedomare för en händelse utanför planen. Oklart hur lång tid de är avstängda. För att såga något seriöst: Jag har kvar MTN och hoppas på en bra lösning i Nigeria framöver. En del i det kan vara en listning av deras Nigerianska verksamhet.

Hur ser din elva ut och vilka synpunkter har du på min? En närmare beskrivning av bolagen hittar du förresten här och se också etiketterna till höger på bloggen för enskilda bolag.

Jag vet till sist att inlägget är något flamsigt och ordvitsigt i överkant. Men det kommer fler inlägg med en mer seriös ton. Håll ut! Och det är ändå en nyttig tankeövning att försöka placera in sina bolag i en startelva eller något liknande.

söndag 22 maj 2016

Branscher att älska


Senast tog jag upp en del branscher att vara försiktig med. En del ifrågasatte om det blir något kvar. Jodå! Här är den givna uppföljningen och det ska nog nämnas att det hela är minst lika subjektivt som tidigare. Man får älska vilka branscher man vill, kärleken har inga gränser :-)


Branscher jag älskar

Dessa branscher tycker jag har något alldeles särskilt:

  • Konsumentvaror - mat, livsmedel, kläder etc. Det här kan man verkligen förstå sig på och uppfyller basala behov. Man kan dela upp i undergrupper och sådant som köps varje dag eller lite mer sällan.
    Exempel: Famous Brands, Premier Marketing, Matahari
  • Industri - ofta precis så småtråkigt som en bra investering ska vara. Kollar t.ex. för närvarande på ett tvätteri på Kanadabörsen som lockar i all dess tråkighet. Har för lite industri i portföljen. Man få se upp för cykliska inslag.
    Exempel: Somero 
  • Programvara/affärskritisk IT - här kan det finnas stora byteskostnader i tid/pengar och risk. Ett typexempel är Vitec. Man kanske inte ens byter till en bättre och billigare konkurrent därför att det är en risk i sig att byta.
    Exempel: Vitec
  • Försäkring. Basal verksamhet och något som alla måste ha, även om det börjar komma teknikrisker liksom inom bank. Vissa typer av försäkring är mycket av "commodity" så man får se upp där.
    Exempel: Discovery
  • Fastigheter - jag har en förkärlek till hyreslägenheter, samhällsfastigheter och sjukvårdslokaler. Sådana nischer bör vara mindre cykliska än klassiska kontor och köpcentrum. Tror också på en något lägre "teknikrisk" här, för kontor och köpcentrum kan påverkas av jobba hemma/konsult-temat (jfr eWork) och e-handelns framväxt.
    Exempel: Northwest, Bonäsudden

Branscher att bli kär i

Dessa har jag inte fastnat för än men kanske snart:

  • Service/tjänster - till konsumenter, kanske också företag. T.ex. tandläkare, begravningsbyråer, sophämtning etc. Har förmågan att vara ocykliskt även om det inte är en direkt konsumentvara.
    Exempel: Tomra, Rainbow Tours, UTG (äger ingen)
  • Läkemedel - särskilt det som riktar sig till konsumenter. Blir ibland svårt att veta var man ska dra gränsen, Biogaia är kanske mer åt konsumentvaror?
    Exempel: JNJ (äger inte)
  • Förvaltning av pengar - har man väl fått in en kund så kan den bli fast. Högre avgifter om man gör ett bra jobb och pengarna växer. Tänker främst på nischaktörer inom "asset-management" även om resonemanget också passar på jättar som Blackrock.
    Exempel: Blackrock, Quercus (äger ingen)
  • Cement - så trist så att dammet yr och då blir jag intresserad. För så här tunga varor kan läget och transportkostnaderna spela roll, vilket kan skapa lokala marknader. Har länge längtat efter ett cementbolag i portföljen (ja, jag vet att det inte låter normalt) men hittills har jag inte hittat bolaget som har "det".
    Exempel: Lucky Cement, Akanca Cement (äger ingen)
  • Geografiska monopol som flygplatser, hamnar, skidbackar etc. Verkligen svårreplikerade tillgångar men man får se upp med bolag som inte äger tillgången och som har avtal som löper ut (jfr med en investering i Bromma flygplats).
    Exempel: Kopenhavns Lufthavne, TAV Havalamlari , Whistler (äger ingen)

Synpunkter?
Vilka branscher älskar du? Och är det några du börjar bli kär i? Jag vet att man inte ska förälska sig i något bolag men bransch kan väl vara ok? :-)

söndag 15 maj 2016

Branscher att undvika


En liten branschgenomgång kan vara bra. Här är det upplagt för tycke och smak och detta är mina högst subjektiva åsikter. Generellt gillar jag inte sånt som är riskfyllt, saknar samhällsnytta eller kan drabbas regleringar. Här handlar inte (bara) om bror-duktig-etik utan om att minska riskerna i sina investeringar.

Branscher att undvika
Dessa branscher undviker jag helt:
  • Olja/metaller - svänger för mycket, har ofta hållbarhetsfokus emot sig och är en ändlig resurs. Men för att reta miljöpartister kan man ju säga att olja är lagrad solenergi (vilket plötsligt låter lite mindre klibbigt och fult)
  • Tobak - ingen samhällsnytta alls och rökning dödar. Reglering kan också döda cigarettbranschen på sikt, eller göra varumärkena till "commoditys" om alla paket ser likadana ut. Visst är rökning ett eget val men passiv rökning drabbar de som inte väljer.
  • Alkohol - pga risk för alkoholism. Jag dricker vin/öl själv så här är jag inte konsekvent. Bolag som inte är direkt kopplade till alkoholism (dyra viner, lägre alkoholhalt?) kan kanske vara något. Kopparbergs hade annars varit ett eventuellt köp här.
  • Spelbolag (gambing) - skapar spelberoende och verkar på oreglerade marknader. Folk kan numera ganska snabbt spela bort hus och hem. Folks borde "spela" på aktier istället :)
  • Högsockerprodukter - Undviker Cloetta, Kopparbergs och snacksbolag där andelen nyttiga produkter är väldigt låg. Socker är den nya tobaken. 

Branscher att vara försiktig med
Vissa branscher kan det vara bra att vara försiktig med:
  • Vapen - dödar snabbare än socker och alkohol även om det på något sätt är nödvändigt. Världen skulle nog vara sämre utan USA:s militär och jag vill att Sverige ska ha ett försvar. Man kan säga att bolagen tillför en basal samhällsnytta. Mutrisken finns där, men jag är inte helt främmande till att köpa SAAB-aktien.
  • Rena teknikbolag - här kan saker ändras så snabbt att konkurrenssituationen är svår att överblicka. Är inte t.ex. sugen på Fingerprint och liknande bolag.
  • Telekom - skenbart defensivt? Här finns teknikrisker och risk för böter/korruption. De aktörer som bygger ut fiber och kan ha tillväxt kan vara något, men allra säkrast kan vara att skippa telekom helt.
  • Banker. Stor teknikrisk här. Nya aktörer kan komma att rycka åt sig russinen av de mest lukrativa kakorna. Konkurrensfördelarna och lojaliteten kan minska i framtiden, för digitala kundmöten är något annat än att lita på sin personliga bankman. Nischbanker kan jag däremot tänka mig och Avanza ligger närmast.
  • Bygg/infrastruktur - stor risk för korruption. Det gäller i alla fall för projekt eller länder där "mutrisk" finns. Starka lokala aktörer kan jag dock tänka mig, som t.ex. 8990 Holdings.
  • Biltillverkare - för konkurrensutsatt bransch eftersom varje land håller sin bilindustri under armarna.

Som kuriosa ser jag upp med bolag vars VD har en profil att inte vilja följa lagar, t.ex. Ryanair och Bahnhof. Bahnhof är jag lite hård mot men samtidigt har de en ovanligt provocerande inställning till myndigheter. Hur många andra börsnoterade bolag har en sådan här kommunikation även om de har rätt i sak? Och det må vara roligt att kalla Ygeman den store ledaren. Men som aktieägare skulle jag bli orolig för att Bahnhofs stora ledare att skaffar sig minuspoäng bland politiker och myndighetspersoner (i alla fall bland de som saknar humor). 

Synpunkter?
Vilka branscher undviker du? Och vilka tycker du man ska vara försiktig med? 

lördag 7 maj 2016

Analys av Moneysupermarket


Aktie: Moneysupermarket Plc
Notering: London, Ticker MONY 
Kurs: ca 310 Pence
Direktavkastning: 3.2 procent förväntad
Courtage hos Avanza: ca 200 kr
Market Cap: 2500 miljoner dollar. 
Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Moneysupermarket är en större brittisk motsvarighet till Compricer där du jämför försäkringar, lån, resor, elavtal och liknande. De har tre webbsidor, Moneysupermarket, Moneysavingexpert och Travelsupermarket. De påstår sig vara den största aktören och intäkterna kommer främst via provision på de förmedlade produkterna. För konsumenterna blir det en naturlig handelsplats, medan bolagen marknadsför sina produkter på ett effektivt sätt.

Det intressanta ligger i att bolaget eventuellt bygger upp en nätverkseffekt och att bolaget till viss del är ocykliskt. Nätverkseffekten beror på att fler besök leder till att de kan skapa bättre erbjudanden vilket i sin tur skapar ännu fler besök. Och att jämföra försäkringar etc är väl ännu viktigare i en lågkonjunktur. Sen är det oklart hur stort mervärde Compricer ger, men Moneysupermarket jämför hundratals produkter (uppfyller ett större behov).

Tyvärr är värderingen något hög, P/E 24 på 2016 års vinst men frågan är om det motsvaras av hög kvalitet. Med tanke på en Brexit kan det här vara ett bolag att ha kikat på om köpläge uppstår. Försäkringar är också något som lockar (i alla fall mig!). Här är deras årsredovisning och en presentation och en video.

1. Funnits i 10 år och delat ut de senaste 2 åren
Ja. Skapat 1993 och en av de första jämförelsesidorna. Grundades av Simon Nixon som är kvar i bolaget. Utdelning sedan 2007

2. Utdelningsväxare eller högutdelare?
Aktuell direktavkastning på ca 3 procent och den har växt med 20% per år senaste 5 åren.

3. Enkel verksamhet som man förstår sig på och gillar
Gillar verksamheten i stort. Sen tycker jag de borde erbjuda ännu större mervärde genom att göra djupare jämförelser av innehållet i produkterna bättre och ha mindre prisfokus. Testade söka på bilförsäkringar och via ett frågeformulär fick du typ 80-100 produkter att välja på (mycket fler än i Sverige vilket ökar behovet).

4. Starka konkurrensfördelar, gärna en "vallgrav"
Att hämta priser från många försäkringsbolag är ingen lätt match. Google har försökt och misslyckats i England om jag förstår rätt. Överhuvudtaget är det lokala marknader. Och en ny aktör måste komma upp i ett visst antal för att framstå som ett bra jämförelsealternativ. Se bara vilken tid det tagit för Compricer att bli så stora som de är på den mindre marknaden Sverige.

En iakttagelse är att Moneysupermarket påminner mer om Compricer än Insplanet. Jag tror inte det är en slump att Compricer ser ut att ha gått bättre än Insplanet. Den aktör som har flest ben ger mest mervärde till en besökare och reklamkostnaden kan delas på fler kunder. I och med att Moneysupermarket är störst uppstår skalfördelar i IT, kunddata, reklam och varumärke.

I England är det "förmedlarnas marknad" och du går nog inte ens direkt till banken för att skaffa bolån. Känner inte till den exakta marknadsandelen och konkurrenter finns givetvis, t.ex. Confused.com (Admiral) och Gocompare.

En fördel mot en del andra förmedlare är att de inte säljer egna produkter, vilket jag tycker annars kan sänka trovärdigheten.

5. Måttlig skuldsättning
Ingen skuldsättning

6. Pålitlig ledning med egna innehav
Grundaren har sålt ut sitt innehav och ledningens innehav är inte jättestort, se sid 71 i årsredovisningen. En nackdel då bolaget saknar en tydlig huvudägare.

7. Tillväxtmöjligheter
Möjligen kan de skapa något till "ben" att jämföra. Expansion till andra länder kan vara svår eftersom det är lokala marknader men Storbritannien är en rätt stor marknad. En långsiktig simpel trend som gynnar dem är att fler jämför försäkring m.m. online. Med tanke på att de jämför upp till 100 försäkringsbolag för en bilförsäkring lär en sådan här tjänst behövas.

8. Risker
Ett antal risker finns
  • Kan de som förmedlare bli frånkopplade? Nja, de medför ändå en stor service att få priser från flera aktörer på samma gång. 
  • Statliga eller EU-sponsrade jämförelsesidor som tar bort behovet. Har dock svårt att tänka mig att de skulle ha samma budget och populäritet.
  • Google "tar över" men det är ju lokala marknader så det krävs enorma resurser.
  • Om alla försäkringsbolag skulle sätta ungefär samma pris, dvs sluta priskonkurrera, vore tjänsten inte intressant. Men risker bedöms olika och vissa vill väl "prisa in" sig på marknaden.
  • Specialiserade sidor vinner mark, t.ex. enbart jämföra försäkring.
  • Legala risker, förbud mot att ta emot provision etc. 
  • Tänjer de på sanningen? I den här presentationen (spola till 7.47) sägs det vara höga inträdesbarriärer, medan de till en myndighet uppger att de är låga (på sid 3). 
  • Krävs mer och mer marknadsföring? Kan misslyckad eller tveksam marknadsföring skada varumärket?
Värdering?
Jag tycker bolaget är halvdyrt men kvaliteten finns där. Värderingen är P/E 24 på 2016 års vinst till 3 procents direktavkastning. Går vi två år framåt till 2018 förväntas P/E sjunka till 18 och utdelningen stiga till 3,8 procent. Det framstår inte som billigt. Men bolaget har en historik av stabil tillväxt. Kolla på staplarna på Financial Times och du har någonting som påminner om Famous Brands. ROE ligger på 40 procent och marginalerna stiger över tid.

En relevant fråga är vad Compricer såldes för och  svaret är mycket billigare. Men det här är en större marknad, med många fler bolag/produkter vilket borde ge större skalfördelar.

Summering och synpunkter
Jag är delvis sugen på att köpa  men blir tveksam pga värderingen och att huvudägaren sålt. Det som lockar är den stabila tillväxten, ocykliska inslagen och att det finns inträdesbarriärer. Jämfört med Compricer är konsumentbehovet av jämförelser större (många fler produkter och försäkringar). Det som talar emot är att det knappast är ett oupptäckt eller underanalyserat bolag även om det är ett globalt smallcap. Att de säger olika saker om inträdesbarriärerna i olika forum (se näst sista risken ovan) ligger också dem i fatet.

Hur ser du på detta bolag? Och Compricer? Är prisjämförelsesajter något för framtiden och för portföljen?

söndag 1 maj 2016

Små fastighetsbolag - möjligheter och risker


På börsen finns en del enfastighetsbolag och några bolag med få fastigheter. Enfastighetsbolagen är en trend som har startat i Norge och Pareto har fört det hit till Sverige. Ämnet har tidigare behandlats av t.ex. Ägamintid och Petrusko.

Här är en hyfsat uttömmande lista på enfastighetsbolag:
  • Saltängen 99,5 kr, yield 9,8 % - ICAs centrallager/kontor i Västerås
  • Kallebäck 119 kr, yield 8,5 %  - SAAB-försvar, kontor/labb/test i Göteborg
  • Link Property 103 kr, yield 7,8 % - kontor i Linköping
  • Delarka 118,7, yield 6,8 % - Postens huvudkontor i Solna
  • Torslanda 137 kr, yield 5,7 % - Volvo-personbilar, kontor/garage i Göteborg

Sen har vi några fåfastighetsbolag som Bonäsudden (20 fastigheter) och Sydsvenska hem (5 fastigheter). De går lite utanför diskussionen men kan vara bra att ha med sig i bakhuvudet eftersom de har "drag" av enfastighetsbolag. Och enfastighetsbolagen är ju inte heller helt olika hamnar, flygplatser, skidbackar och liknande som finns börsnoterade världen över (men den diskussionen går för långt).

Risken varierar - plockgodis!
Hur ska man se på enfastighetsbolagen? Jag ser dom som högavkastare med varierande risk.
Om fler och fler sådana här bolag kommer till börsen går det att bygga sitt eget fastighetsbolag. Plockgodis till skillnad från en vanlig klassisk fastighetsaktie-påse.

Viktigt att komma ihåg är att alla inte är lika, det handlar om högst individuella riskbedömningar. Vilken hyresgäst, lokal, kontraktstid, räntebindningstid och belåningsgrad te.x.?  Delarka är kontorslokaler med förhoppningsvis små svårigheter att hitta nya hyresgäster. Andra bolags lokaler kan vara mycket mer specialiserade på gott och ont. En specialiserad lokal kan göra att hyresgästen har mycket svårt att lämna men å andra sidan är uthyrningspotentialen till andra är låg.

För att ett bolag ska vara intressant får inte risken/konsekvensen av att en hyresgäst lämnar vara för stor. Saltängen anser jag numera ha för hög risk för en större portföljandel. Däremot äger jag Delarka i rese- och renoveringsfonden. Det kan nog vara tveksamt att lägga så mycket som 5 % av portföljen i ett enfastighetsbolag - vilket gör att inte någon tar plats i huvudportföljen. Man kan i för sig klumpa ihop några och se dem som "ett bolag" om man vill.

Fördelar och nackdelar
Givetvis finns nackdelar och risker:
  • Vissa, flera, eller alla kan ha för hög risk beroende på hur man ser på saken, 
  • De står och faller med sin enskilda hyresgäst. Om någon hyresgäst väljer att lämna kommer det synas rejält i kursen. Här gäller det att göra sin research och fundera på vilken risk man tar. Du måste tro på hyresgästens verksamhet och att de vill förlänga.
  • Sårbart för brand/naturkatastrof även om försäkringsskydd givetvis finns (men man vet ju inte om det täcker hela skadan).
  • De är inte bara one-trick-ponies utan snarare one-legged-ponies som står still. Utdelningen är den främsta källan till avkastning.
  • Kostnad för t.ex. styrelse kan vara höga jämfört med ett bolag som förvaltar större bestånd.
Fördelar: Hög direktavkastning, genomskinlig investering, direktägande (jfr preferensaktier).
Nackdelar: En hyresgäst, dålig tillväxt, stor kursrisk vid negativ händelse.

Bolagen jämförs ibland med preferensaktier men här får du del av en långsiktig uppgång i fastighetspriserna. Och det är extremt konkreta investeringar. Du kan nästan åka till Postens Huvudkontor och mäta upp din eventuella ägarandel i meter, cm, mm, nanometer eller vad det nu handlar om :-)

Enfastighetsbolag vanligare än man tror :-)
De flesta som "aldrig" skulle investera i ett enfastighetsbolag sitter ironiskt nog med en sådan som sin största placering. Kryptiskt? Jag tänker på den egna bostaden där du också investerar i en enda fastighet.

Skillnaden är väl att man knappast kan ta sitt pick och pack och flytta in i ett lager i Västerås även om du äger en betydande andel Och när du köper och säljer din egen bostad bestämmer du själv.

Eller vänta? Det är ju inte alls givet att en villa eller bostadsrätt har samma "hyresgäst" hela tiden? Risken finns att du själv måste sälja pga någon otrevlig händelse. Arbetslöshet, skilsmässor och dödsfall inträffar. Även om betydande skillnader finns så är vi nog enfastighetsbolagsägare lite till mans :-)

Hur ser du på enfastighetsbolagen? Och vad är det för fel att plocka ihop enskilda fastigheter ifall det finns flera man gillar? Är det några du anser ha en tillräckligt låg risk för att investera i? Hårda och torra plockgodisar eller kan någon vara fräsch nog att sätta tänderna i?

onsdag 27 april 2016

Nästa aktiepub 26 maj



Nästa aktiepub blir torsdagen den 26 maj kl 18. Denna gång blir det ett nytt ställe, Högkvarteret på Vallhallavägen 188. Det är en kvarterskrog med trevlig inredning och god mat som förhoppningsvis passar fint för aktiepuben. Närmsta tunnelbana är Karlaplan. Har lunchat där och tror att det kommer bli lyckat och avståendet borde inte skrämma, vi pratar ju Östermalm.

En sida som jag bland annat använder för eWork och Vitec - www.introduce.se - sponsrar denna gång puben! De bjuder på första drycken första timmen!

För övrigt har jag ökat lite lätt i eWork och Northwest. Inte mer exotiskt än så denna gång :-)

Varmt välkommen! 25 platser är bokade.

söndag 24 april 2016

Vad är defensivt?


Senaste veckan har jag funderat en del på vad som är ett defensivt bolag. Sitter jag med en hög risk när jag väljer ut 10-15 småbolag världen över? Och är det en uppskruvad risk som gjort att det gått så bra senaste åren? Är det smart att säkra säg 15-20 % av portföljen med något defensivt? Jfr med hur andra bloggare kör med olika portföljer eller en viss andel fixed income.

Bolag som Hemfosa, Kallebäck och Österrikiska Posten har funnits i tankarna. Men frågan är om jag verkligen tar en så stor risk idag. Visst är mina bolag små men faktiskt också defensiva. Att addera bolag och diversifiera sänker inte risken i sig. Allt beror ju på vad man har idag och vad man lägger till.

Portföljbolagen små men defensiva
Här är ett försök att rangordna portföljbolagen i någon slags skala. MTN borde komma högre men Nigeria innebär hög risk. Alla dessa bolag lär dock ha en stor efterfrågan även i en lågkonjunktur:
  • Northwest Healthcare (sjukvårdslokaler)
  • Savaria (trapphissar m.m.)
  • Vitec (affärssystem)
  • Bonäsudden (hyres- och samhällsfastigheter)
  • Discovery (försäkring)
  • Matahari Department (kläder)
  • Premier Marketing (fisksnacks)
  • Famous Brands (restauranger)
  • MTN (telekom)
Egentligen är restauranger cykliska men jag lade Famous Brands här pga att de inte påverkades det minsta av finanskrisen. Sen är vissa bolag givetvis sårbara ändå, trots verksamhetens inriktning. Vitec är ett småbolag som finns med i många fonder, Bonäsudden har sin skuldsättning och telekom kan vara skenbart defensivt.

Några bolag är mer uttalat offensiva, eller cykliska, till sin natur:
  • eWork (konsultförmedlare). 
  • 8990 (husbyggare)
  • Somero (betongmaskiner)
De här lär påverkas mer av en lågkonjunktur, dock oklart hur mycket. Om IT-branschen backar lär eWork gå sämre pga den direkta kopplingen till branschen. Husbyggarna 8990 kan drabbas av att människor får mindre pengar att köpa nytt hus för eller betala tidigare lån. Someros maskiner är kopplade till nybyggnation (av större byggnader) vilket minskar i lågkonjunktur.

För att köra den gamla fotbollsliknelsen gör jag typ 6-2-2 eller något liknande med många lovande och defensiva juniorer.

Hur uppnår man något defensivt?
Det finns massor med olika strategier för att få en mer defensiv inriktning på sin portfölj. Här är tre uppslag:

1. Räntor. Att ha t.ex. 15 % räntor i portföljen är ett uppenbart val men SÅ tråkigt. Över tid förlorar man väl på att ha några spelare utanför planen, även om den i och för sig kan utvecklas till en smart omviktningsstrategi?

2. Defensiva branscher Livsmedel, läkemedel och sprit/tobak är klassiskt. Jag skulle kunna ha mer av det själv och då tänker jag främst på livsmedel. I vidare perspektiv kan t.ex. samhällsfastigher, hyresfastigheter, REIT:s, flygplatser och hamnar vara sånt som också står emot en nedgång.

3. Lågt institutionsägande En fördel med riktiga småbolag (microcaps) kan vara lågt institutionsägande. Då finns färre säljare som "trycker på knappen" när det skakar till på marknaderna.

Jag har valt att köra på punkt 2 och 3. Men 1 är ju tryggt och säkert. Tryggt och säkert låter som något en valfri bankman skulle försöka sälja på mig och jag blir skeptisk. Jag kan inte skaka av mig känslan att jag över tid kommer att förlora på att ha räntor. Men är jag överdrivet skeptisk till räntor?

Synpunkter
Hur gör ni? Hur många defensiva bolag? Och hur får ni till defensiven i er portfölj? Att handplocka 10-15 mindre bolag med defensiv inriktning är bara ett sätt. Finns säkert massor med smarta sätt!
Ska man få snabb statistik för funderingarna är portfoliovisualizer ett bra sätt och man kan också ställa sig frågan hur bolagen i portföljen klarade senaste finanskrisen.

Alla reflektioner välkomna!

söndag 17 april 2016

Avanza försämrar exotisk utlandshandel


Tyvärr har Avanza försämrat möjligheterna till exotisk utlandshandel. Tidigare har du kunna köpa aktier från många olika marknader in i en kapitalförsäkring. Exempelvis har jag själv köpt aktier i Sydafrika, Indonesien, Filippinerna och Thailand till min kapitalförsäkring.

Poängen är att du själv slipper begära tillbaka källskatten i en kapitalförsäkring. Och det finns inte heller något tak för hur mycket källskatt du kan få tillbaka. För ISK, och vanlig depå, gäller max 500 kr tillbaka om du har underskott av kapital (t.ex. pga bolån). Vid utländska utdelningar överstigande 3 333 kr per år (15% källskatt) får du alltså inte tillbaka hela källskatten eftersom det blir mer än 500 kr. Se tidigare inlägg där jag redogör för kapitalförsäkringens finesser.

Sammanfattningsvis får man på exotiska marknader nu räkna med 85 % utdelning istället för närmare 100% vid återbetalning av källskatten. Till Avanzas försvar finns flera rationella skäl till förändringen, se rubrik nedan. I en kapitalförsäkring är ju Avanza ägare till aktierna och då kan ju olika problem uppstå.

Färre möjliga marknader 

Innan förändringen
De här marknaderna var möjliga för kapitalförsäkringar:
  • Sverige, Norge, Danmark, Finland
  • EU och USA/Kanada
  • Australien, 
  • Japan, 
  • Malaysia, 
  • Singapore, 
  • Indonesien, 
  • Filippinerna, 
  • Hong Kong, 
  • Thailand, 
  • Nya Zeeland, 
  • Sydafrika 
  • Turkiet
  • etc (kan ha missat något)

Efter förändringen
Nu är utbudet mer begränsat för kapitalförsäkringar:
  • Sverige, Norge, Danmark, Finland
  • EU och USA/Kanada (ej OTC)
Du kan inte lägre fylla på innehav i de första länderna utan får hitta andra sätt om du vill öka innehavet eller köpa nytt. Förändringen syns inte på informationen om handel på övriga marknader utan i regler och villkor för kapitalförsäkringen. Som tur är så är jag i alla fall inte tvungen att sälja.

ISK och vanlig depå då?
Vilka marknader går att handla på via ISK eller vanlig depå då? Jag har fått svaret att de exotiska marknader jag räknar upp här ovanför ska gå bra eftersom de är reglerade marknader. För ISK finns ett placeringsreglemente men andra marknader går alltså också bra. Man får ringa och fråga vad som gäller. Här hade det varit fint med en aktuell sammanställning så att man på förhand vet vad som gäller (jfr med hur Degiro gör). Allmänintresset är kanske inte så stort men för exotiska kunder som mig vore det en bra service. För vanlig depå nämns förresten ingen särskild begränsning och "ring och fråga" gäller där med.

Här har jag fått ett hoppfullt svar från Avanza om att det kan bli tydligare i framtiden:
"Vad gäller placeringsreglementet för ISK så håller vi med dig om att det är något vi behöver bli bättre på att hålla uppdaterat så att det är tydligt för våra användare vad som gäller. Tack för att du ständigt ser till att vi blir bättre Gustav, det uppskattas!"

Till Avanzas försvar
Jag har frågat Avanza om förändringarna och fått ett svar att publicera.
Vi tycker givetvis också att det är tråkigt att göra någonting som upplevs som en försämring, det är aldrig något vi strävar efter. Tidigare hade vi mer tillåtande placeringsmöjligheter än övriga svenska aktörer i kapitalförsäkringar, vilket vi naturligtvis var stolta över. Men tyvärr har vi blivit tvungna att begränsa det här till viss del, av flera olika anledningar.
Det främsta skälet är vi inte har möjlighet att löpande bevaka de legala aspekterna som följer av att handla på vissa utländska marknadsplatser. 
Vid handel via en kapitalförsäkring blir försäkringsbolaget (i vårt fall Avanza Pension) registrerad ägare av samtliga försäkringstagares samlade innehav, vilket innebär att Avanza Pension kan uppnå ett så stort ägande i ett bolag att flaggningsplikt och/eller budplikt uppstår. Missar man detta riskerar man exempelvis böter eller avstängning, så det finns en reell risk som vi behöver hantera för varje marknad. Förutom att ständigt hålla koll på flaggnings-/budplikt så finns det på vissa marknader även restriktioner kring handeln i vissa typer av värdepapper (inom vissa branscher), exempelvis krav på tillstånd eller särskild registrering. 
Det här innebär väldigt mycket manuella kontroller i dagsläget, vilket tyvärr gör det orimligt för oss att fortsätta erbjuda handel i kapitalförsäkring på dessa marknader. Däremot går det, som du är inne på, fortfarande att handla på ett ISK eller Aktie- och fondkonto. I dessa kontotyper uppstår inte samma problem eftersom man själv står som ägare till sina innehav.
Hur gör jag nu då?
Får nog fokusera lite mer på Sverige, EU och Kanada/USA. Fortsatta exotiska inköp får göras i ISK. Det blir bökigare pga att Avanza ändrar reglerna och att Skatteverket kör med sin 500-lapp. Rena högutdelare utanför Norden/EU/USA/Kanada blir mindre intressanta eftersom du snabbare kommer upp i taket för "500 kr tillbaka" i ISK. Och länder med hög källskatt går nästan bort.

Att fylla på i portföljbolagen 8990 Holdings, Famous Brands, MTN, Matahari och Premier Marketing blir mindre intressant eftersom jag får räkna med att 15 % av utdelningen försvinner. För 8990 går det knappt att köpa mer eftersom källskatten där är 30 %.

Tesen för framtida placeringar blir:
  • Sverige: ISK
  • EU och USA/Kanada: Kapitalförsäkring
  • Marknader utanför EU och USA/Kanada: ISK (nytt) men se upp för högutdelare
På så sätt minimerar jag i alla fall problemen med den utländska källskatten eftersom jag bara lägger dem i ISK när kapitalförsäkring inte är möjlig. Jag utnyttjar kapitalförsäkringens smidighet så mycket det går.

Ska också undersöka andra alternativ för utlandshandel, men spontant är Avanza ändå rätt bra trots att de är "så mycket sämre" än innan. Degiro har också ISK men de saknar ju investerarskydd och nya kommentarer om dem i ett gammalt inlägg visar på eventuella tveksamheter.

Det sura är att jag varit inställd på att utlandshandel är något som ska bli enklare och enklare, t.ex. genom mer elektronisk handel och fler marknader. Bakom kulisserna brukar det ju snickras på stora förbättringar. Därför är det tråkigt när det går åt andra hållet. även om jag förstår varför.

För att visa det smått absurda i situationen... jag funderar på att köpa ett nytt brittiskt bolag till portföljen. Vågar jag köpa den i kapitalförsäkringen? Eller riskerar jag att inte kunna fylla på den positionen på samma konto? Jag tänker på Brexit, för om Storbritannien lämnar uppfyller väl London-börsen väl inte längre kapitalförsäkringskravet på "inom EU". Nej, utlandsinvestering har nu blivit ett snäpp osmidigare. Tyvärr. Och jag trodde källskatteproblematiken hörde till historien.

söndag 10 april 2016

Småbolag, storbolag och flera perspektiv


Jag har en förfinad strategi där jag i huvudsak fokuserar på små marknadsledande bolag. Tesen är mid-cap och nedåt. Skälen till det finns i ett tidigare inlägg. En given följdfråga är vilka gränser vi pratar om i ett globalt perspektiv. Är endast det minsta smått nog? En simpel och kraftigt USA-influerad tabell hittar vi här, även om gränserna förstås kan diskuteras.











Att hitta bolagens marknadsvärde i miljoner dollar är inte svårt om man går på varje lands lista i 4-traders. För Sverige ser det t.ex. ut så här. Från Sandvik och uppåt är det globalt Large-cap medan t.ex. Skanska, Industrivärden och Alfa-Laval räknas som globalt Mid-cap.

Översatt till egna portföljen blir resultatet följande. Jag tycker också det är en intressant bild i sig. På samma sätt som det är lätt att underskatta avstånden i solsystemet är det lätt att underskatta skillnaderna mellan bolag.




















Om man då tänker att jag satsar på små marknadsledande bolag borde egentligen MTN säljas av och andra Large cap inte vara aktuella. Samtidigt måste man inte gå "hela vägen" och ett fokus kanske räcker. Har inte helt bestämt mig. En aspekt på det här är att marknadsledande storbolag tycks ha en förmåga att gå bättre än storbolag i stort. Mer om det nedan.

Marknadsledande bolag gör skillnad?
En intressant infallsvinkel finns i boken What Works on Wall Street. Nu är det gamla siffror men att micro-caps överavkastar framgår där med. Marknaden i stort gav 13% per år. Micro-caps gav 16%, Small caps 13,5% och Large-caps 11%. Författaren lägger intressant nog till en kategori som kallas Market-leaders* som ger 13,5 procent per år, dvs samma som Small-caps. Noterbart är att Nano-cap gav 28% per år (!) men det är ett teoretiskt resultat då investeringar i de bolagen kan höja kursen.

*Så här beskriver författaren Market-leaders: "Market Leaders are like Large Stocks on steroids. They come from the Large Stocks universe but also possess characteristics beyond mere size. To be a market leading company, you must be a nonutility stock with a market capitalization greater than the average, shares outstanding greater than the average, cashflow greater than the average, and finally, sales 50 percent greater than the average stock. Applying these factors to the overall Compustat database leaves just 6 percent of the database qualifying as Market Leaders"

Sektor gör också skillnad?
Så långt om bolagsstorlek. Vilken sektor man investerar i har också statistiskt sett haft en stor effekt på resultatet över lång tid. En sektor överpresterar övriga sektorer med råge, och det är den tråkigaste av dem alla: Consumer staples. Behöver inte skriva något själv om detta utan får hänvisa till detta excellenta inlägg. Snudd på obligatorisk läsning för alla som funderar på portföljsammansättning :)

Likviditet viktigast av allt?
Ett stort bolag med en liten free-float (få tillgängliga aktier) kan också vara intressant. Det beter sig lite på samma sätt som ett småbolag.

Exempelvis är McCormick ett storbolag men bara 16% av aktierna är tillgängliga via "free float". Kanske får du något från "två världar", ett storbolag med avkastningen hos småbolag :) Poängen med bilden till höger (från MicroCapClub) är att likviditet kan vara den allra viktigaste faktorn statistiskt. Och lägst likviditet finns förstås i de små bolagen - där vill jag satsa mest.

Sammanfattning
Jag vill satsa på små bolag och är övertygad om att Micro-cap är rätt fokus. Att lägga till Small-caps är jag nästan lika övertygad om. Vid Mid-cap är jag inte lika övertygad då de bolagen följs av fler analytiker. Men jag ser inget hinder att lägga in fina sådana bolag. Jag är bekväm med Mid-cap och nedåt.

Min stora tvekan gäller Large-cap. Mest konsekvent är att köra Mid-cap och nedåt. Men man måste kanske inte följa en strategi slaviskt. När jag tittar på marknadsledande bolag, och bolag inom Consumer-Staples, så är statistiken också på deras sida. Kanske kan man blanda upp med några stora "Market-leaders" och "Consumer Staples" för ökad stabilitet och diversifiering? Jfr en laguppställning där alla inte är superlovande juniorer.

Jag är ändå mest lockad av att bara fiska i de mindre vattnen för att höja mina chanser. Microcapclub ger bra inspiration. Det här inlägget bygger en stark tes för just globala småbolag. Och ett inlägg om "var man ska spela" är också fruktansvärt läsvärd.

Synpunkter?
Jag har tänkt hyfsat klart men vet inte riktigt hur konsekvent jag ska vara. I dagsläget vill jag inte lägga till några storbolag alls, men frågan är om jag går missar något genom att stå över large-caps som är "market leaders", "consumer staples" eller har liten free float? De är ju statistiskt bättre än vanliga storbolag.

Egentligen kokar det ner i tre frågor:

  1. Är mid-cap och nedåt rätt tes?
  2. Är det bra att ändå lägga till några large caps?
  3. Vilka är då bra komplement: Market leaders, Consumer-Staples eller låg free float?

Sen handlar det givetvis om att hitta något som passar en själv. Men jag är öppen för synpunkter. Jag hade inte riktigt greppat överavkastningen hos Market leaders och Consumer staples men jag tror inte det förändrar huvudtesen: det nu närmast uttjatade mid-cap och nedåt :-)

söndag 3 april 2016

Kvartalsrapport och portföljgenomgång


Idag blir det en kvartalsrapport och portföljgenomgång. Nog är det tveksamt att mäta varje kvartal och det är årsresultaten man ska lägga störst vikt vid. Kvartalet var hursomhelst lyckat, nästan 5 procent upp. DJ World index dock gick bättre än Sverige vilket man får väga in eftersom jag har 2/3 utländska innehav. De flesta bolagen har gått bra och eWork och färskingarna Somero och Savaria har varit extra lyckade.

Nu följer portföljgenomgången där jag lagt till mitt inköpsår och antal ägare hos Avanza som kuriosa. Pratar vi fotbollstermer så är det viss rotation i truppen även om jag ägt vissa bolag sedan 2010. Jag lägger inte länkar till varje bolag men kolla gärna Avanzas sida och etiketterna här till höger för vidare läsning. Financial Times och 4-traders gäller för de mest exotiska aktierna.

Northwest Healthcare CA - 13 %
Stabil högutdelare som visat styrka sedan i somras. Äger sjukvårdslokaler världen över, främst i Kanada men även Tyskland, Brasilien och Australien. Stort insynsägande. Minus för skuldsättningen men de är på rätt väg. En kärninnehav som genererar fint "kassaflöde" genom sin månadsutdelning.

Precis efter kvartalet, dvs i fredags, så meddelade de att de ger ut nya andelar på 9.20 CAD och kursen gick ned. Visst är det trist med utspädning (ca 10%) och jag önskar att kursen satts lite högre. Nu börjar de dock kunna finansiera expansion med egna andelar, och gissar själv att fler kommande köp kan vara en förklaring (förutom det som explicit nämns i stycke 4). Tyskland kan t.ex. vara en marknad att växa i. Paul Dalla Lana tog över i somras och när han ledde den internationella enheten ökade han resultatet tio kvartal i rad.

Kurs 9.22 CAD, Yield 8,7 %, mitt inköpsår 2014, 594 ägare hos Avanza. 

eWork - 12 %
Har klättrat upp som ett stort innehav pga att de blivit populära. En tidigare högutdelare som nu har mer "normal" utdelning och ambitiösa tillväxtmål. De är en IT-konsultförmedlare som jag tror/hoppas bygger upp en slags nätverkseffekt. Behåller men ökar inte.

Kurs 82 kr, Yield 3,9 %, mitt inköpsår 2013, 2 216 ägare hos Avanza. 

Discovery Ltd (ZA) - 11 %
Världens mest innovativa försäkringsbolag, enligt mig men framförallt enligt Fortune :-) De fokuserar på att förändra sina kunders beteenden och sänka risken i sin "portfölj" genom positiva incitament. Basen är i Sydafrika och England men de expanderar via Joint Venture i Kina, USA, Asien och Europa (Italien).

Negativt är att de är tunga i Sydafrika även om diversifiering är på gång. Försäkring med positiva incitament börjar också bli hetare så det är möjligt att konkurrensen ökar. Skulle vilja öka i bolaget, men har för mycket i ZAR. Nuvarande resultat tyngs av expansionen och just ingången i Kina och USA känns spännande.

Kurs 120 ZAR, Yield 1,2 %, mitt inköpsår 2010. Oklart antal ägare hos Avanza.

Vitec - 11 %
Liksom eWork så har de ökat i popularitet. Stabil verksamhet med hög andel återkommande intäkter. Ett av de få (?) svenska bolag som tydligt lyckas förklara vilka konkurrensfördelar de har. De gör mängder av förvärv vilket möjligen är en risk, dvs att något blir misslyckat och det krävs större förvärv att få samma resultatpåverkan när bolaget växer.

Kurs 64,75 kr, Yield 1,4 %, mitt inköpsår 2012, 1296 ägare hos Avanza.

Famous Brands (ZA) - 7 %
Ska man bara ha ett snabbmats/cafeföretag är det här mitt val. Svårslagen tillväxt och 30% per år i årlig kursutveckling sedan 1994. De äger hela kedjan: tillverkning, logistik, franchise, och är diversifierade med olika koncept. Har hela Afrika att växa i men en risk är att Sydafrikas marknad blir mättad (på alla sätt). Konkurrensfördelarna bör vara svagare utanför Sydafrika, eller i alla fall ta längre tid att bygga upp.

Risken är såklart också den sydafrikanska valutan, men att Starbucks nu kommer till Sydafrika tror jag endast påverkar på "marginalen". Ett tydligt spel på medelklassen i Afrika och närmare köp än sälj.

Kurs 116 ZAR, Yield 2,8 %, mitt inköpsår 2010. Oklart antal ägare hos Avanza.

Savaria Corp (CA) - 6 %
Hissbolaget har jag skrivit om ganska nyligen. Och hur spännande är inte trapphissar (eller inte)? Tuffar på ganska fint pga diverse köprekar och lär gynnas av fortsatta demografiska förändringar. Är ganska nöjd med nivån på innehavet och vill se hur det utvecklas. Gör sällskap med hela fyra andra Avanza-ägare! Har inte landat i exakt hur starka konkurrensfördelarna är, men senaste rapporten ger en ganska god bild (sök på competition).

Kurs 6.10 CAD, Yield 3,2 %, mitt inköpsår 2016, 5 ägare hos Avanza.

8990 Holdings (PH) - 6 %
Innovativ husbyggare i Filippinerna som också agerar bank. Låter kanske riskfyllt, men de har varit förvånansvärt stabila. Rejäla konkurrensfördelar och ett nyttigt bolag, både för aktieägarna och samhället. Har också fått en beskrivning ganska nyligen.

Kurs 7.8 PHP, Yield 6 %, mitt inköpsår 2015. Oklart antal ägare hos Avanza.

Bonäsudden - 6 %
Hyres- och samhällsfastigheter i Linköping. Spännande litet fastighetsbolag som jag upplever är underanalyserat och ger en god utdelning. Har för egen del skrivit om dem här.

Kurs 107,75 SEK, Yield  7 %, mitt inköpsår 2016, 68 ägare hos Avanza.

Somero (GB) - 6 %
Lasermaskiner som används till betonggolv m.m. Som ni märker har jag lärt mig att att hålla tungan rätt när det gäller cement och betong. Gillar bolaget och de bör ha en ljus framtid sett till marknadsposition och tillväxtmöjligheter. Det som möjligen gnager är att de säger "99% marknadsandel" av en marknad som de mer eller mindre definierar själv. Även om de har starka konkurrensfördelar - vilket jag tror - så försöker de nästan framstå som monopolister istället för den ledande aktören. Försköning är inte bra.

Samtidigt tycker jag de verkligen är ledande och bygger upp något unikt. Men för att öka ska jag bevaka mer kring konkurrensbiten. Läs mer om bolaget i tidigare inlägg.

Kurs 149 GBX, Yield 4,6 %, mitt inköpsår 2016. Oklart antal ägare hos Avanza.

Matahari Department Store (IN) - 6 %
Indonesiens ledande klädbutik. Bättre nyckeltal än H&M och 100 % tillväxtmarknad på gott och ont. Har lyssnat på diverse rapporter och deras e-handelsmodell är intressant. De säljer via en portal, Mataharimall, som de äger en andel av. Men man kan även hämta andra e-inköp i butikerna. Först på sikt bygger de egen e-handel och tar då med sig de här erfarenheterna. Strategin tycks vara att begränsa kostnader, utvärdera, och driva trafik till egna butikerna. Se även tidigare inlägg.

Kurs 18 000 IDR, Yield 1,4 %, mitt inköpsår 2015. Oklart antal ägare hos Avanza.

MTN Group - 5 %
Afrikansk telekom som verkligen varit usch och fy. Det kan snabbt bli bättre eller ännu sämre beroende på hur en jätteböter från Nigeria landar. Det enda som inte är usch och fy är att man fått en utdelning ganska nyligen. Om de går upp en del (= positiv lösning) överväger jag att minska då min Afrikaandel också är väl tilltagen. Jag underskattade nog den kombinerade risken med telekom (hög risk) i Nigeria (ännu högre risk). Potentiellt dock en rejäl högutdelare om bötern inte landar för illa.

En intressant aspekt av MTN är deras ägande i Africa Internet Group vilket kan vara positivt på sikt.

Kurs 132 ZAR, Yield 8,5 %, mitt inköpsår 2015. Oklart antal ägare hos Avanza.

Premier Marketing (TH) - 5 %
Sysslar bland annat med fisksnacks som är väldigt populära i Thailand. Har äntligen fått tag i några att knapra på (Thai-butik nära Hötorget). Förväntningarna var kanske väl höga då omdömen från mindre familjemedlemmar blev allt från "bläk" till "gammal kaviarmacka". Själv tycker jag de inte var så farliga utan snarare goda om man bara kommer förbi tröskeln. Nog kan det ändå vara så att snacks är rätt lokalt, för jag tror inte att Thailändare gillar Cloetta i samma utsträckning som vi.

Något som var uppe i tidigare inlägg var om de köper fisk från rätt ställen, och det gör de eftersom de är 2:a i en ranking från Greenpeace.

Kurs 9.95 THB, Yield 5,3 %, mitt inköpsår 2015. Oklart antal ägare hos Avanza.

Saltängen - 2 %
Har minskat från 5 till 2 procent för att dra ner på risken och innehavet är under utvärdering. Beslut tas efter stämman och antingen går jag ner till 0 eller upp till 5. ICA-risken och det låga insynsägandet gör mig tveksam till att lägga 5 % av portföljen i dem (min miniminivå). Utdelningen är utdelningen lockande och bolaget ocykliskt, men totala risken är svårbedömd.

Uppdatering 160408: Jag har sålt mitt innehav. Positivt var att de svarade på frågorna jag skickat in och också gav ett seriöst intryck på stämman. Jag kan och vill inte redogöra för diskussionerna på stämman. Jag tolkar det dock allmänt så att automationsgraden på ICAs andra lager i Helsingborg är ganska mycket högre (observera att det är min egen tolkning). Visserligen skulle det kosta mycket för ICA att bygga nytt, men jag ser en risk att ICA någon gång vill ha högre automatisering. Det skulle då kunna ske i en ny byggnad. Och det något låga insynsägandet gnager. Däremot är Saltängen en kandidat för rese- och renoveringsfonden, där summorna är lägre. Men jag vågar inte lägga 5 % av portföljen i Saltängen. Kanske är jag feg men så här tänker jag nu.

Kurs 99.75 kr, Yield 10 %, mitt inköpsår 2015. 1236 ägare hos Avanza.

Synpunkter
Vad tycker du om portföljen? Saltängen och MTN tycker jag är de som hänger lösast men att det sammantaget är en relativt god mix, med något exotisk smak. Vad tycker du ska bort, och vad tycker du saknas? Är det något bolag du har funderingar om? Är det något bolag du är sugen på att köpa och något du aldrig ens skulle överväga?

lördag 26 mars 2016

Kan SimiGon lyfta? Och har minskat i Saltängen



Aktie: SimiGon, SIM:LSE
Notering: London AIM
Kurs: ca 15.5 Pence
Direktavkastning: 3 procent förväntad
Courtage hos Avanza: Från ca 230 kr + 0,5% stamp duty
Market Cap: 12 miljoner dollar. nano-cap
Elektronisk handel: Nej, telefonorder

SimiGon är ett noterat i London och är verksamma i den något udda nischen flygsimulatorer. På riktigt, inte som Falcon på PC. Typkunden är någon del av amerikanska militären som ska köra ett träningsprogram av något slag. De har även civila kunder. SimiGon har en egenutvecklad programvara/simulator som heter SimBox. Främst är det för flygning men andra typer av träningar är möjliga. Man kan se dem som ett företag inom e-learning då fokus är träning och SimiGon kan "koppla ihop" flera olika flygsimulatorer. (uppdaterat, se även Aktieingenjörens kommentar).

De ser ganska billiga ut: P/E under 8, förväntad utdelning på 3 procent, tillväxt och utan skulder. Men de är en liten spelare på en marknad med stora konkurrenter. Länk till Financial Timesderas hemsida, årsredovisning, senaste delårsrapport och trading update. Så här ser en simulator ut och här är en video om det övervägande grabbiga gänget bakom bolaget.

Checklistan

1. Funnits i 10 år och delat ut de senaste 2 åren
Bolaget grundades 1998 och är börsnoterat på London AIM sedan 2006. Har delat ut 2013 och 2014. Bolaget har Israeliska kopplingar då det grundats av en före detta Israelisk jaktpilot.

2. Utdelningsväxare eller högutdelare?
Förväntad utdelning på 3 procent och utdelningen har vuxit 2013 och 2014. Bolaget gick med vinst 2011 och den har ökat stadigt. En potentiell utdelningsväxare men inte helt säker historik.

3. Enkel verksamhet som man förstår sig på och gillar
Träning via dator kan ju vara smidigt och spara tid. Sen kanske jag inte direkt gillar militära aktioner men jag tror världen skulle bli sämre om man tog bort USA:s militär. Och att utbilda militären är ju en fredlig aktivitet i sig. Kan de öka sin träffsäkerhet så att "rätt" mål träffas så är det en god sak i det eller hur man nu ska säga. Nja, verksamheten är på gränsen. Nästan utrymme för en filosofisk diskussion då de säljer "spadar" till potentiellt nödvändiga dödgrävare. Vet inte om jag är bekväm med att investera i det här då de t.ex. utbildar drönarpiloter om jag förstår det rätt.

4. Starka konkurrensfördelar, gärna en "vallgrav"
Här är min stötesten. För det första känns deras webbplats och videoklipp inte helt fräscha. Bolaget grundades 1998 och tycks leva kvar i den tiden. Eller så är jag ingen hejare på att bedöma sånt. Det viktiga är att deras simulator är "up to date" ur ett användarperspektiv. De vinner lite uppdrag då och då vilket tyder på att de åtminstone har "något".

Men en slags ranking utser inte SimiGon som någon vinnare i 2015 års tävling. Intressant är att ett 120-tal simulatorer deltar även om alla kanske inte är inriktade på flyg. SAAB är en av de som fått priser och Lockheed Martin och Raytheon är andra välkända namn bland årets vinnare. En karta från 2010 års tävling visar att simulator-företagen till viss del kämpar i olika kategorier, men ändå.

Det här får mig att tro att de faktiskt slår i underläge. Många konkurrenter för det första. Och en simulator måste väl utvecklas för att stå sig i konkurrensen och jättarna kan troligen lägga mycket mer pengar. Jag kan inte se att de har konkurrensfördelar, snarare tvärt om. Det här får mig i dagsläget att avstå från köp! Men jag kan missa något. I grunden är det en fin och kapitallätt verksamhet med möjlighet till återkommande kunder.

Ser man bolaget som en ledande aktör inom e-learning blir det intressant på så sätt att de kan "koppla samman" flera andra flygsimulatorer. (uppdaterat).

5. Måttlig skuldsättning
Japp, inga skulder.

6. Pålitlig ledning med egna innehav
Vet inte. Jag tycker ersättningen till VD:n ser något hög ut även om jag inte har koll på vad som är normala löner. Vinsten för 2014 var 1.36 miljoner USD och ersättningen till VD:n ca 575 000. Visserligen ett personberoende företag och reseersättning, pensionsavsättning etc ingår. Han är hursomhelst storägare med 10 miljoner aktier (kanske borde han inte ta ut den lönen med tanke på utdelningarna som trillar in).* Det här är ett minus.

*Teoretiskt finns en uppköpschans då bolaget skulle vara mer mycket mer lönsamt utan VD:s kostnader. Men varför skulle VD:n sälja utom till rejält överpris vilket minskar chansen.

7. Tillväxtmöjligheter
Digitaliseringen gör väl att träningen i simulatorer blir viktigare och viktigare. Och snart styrs väl de flesta militärplan av någon som sitter på marken i en flygsimulator (som då blir mer än en simulator).

Spontant är tillväxtmöjligheterna goda för branschen men det är tveksamt om SimiGon är en vinnare eller om deras programvara hamnar efter. Tillväxten är dock god (se vidare nedan).

8. Risker
Ett antal risker finns:
  • Beroende av nyckelpersoner, nya kontrakt och uppdaterad programvara
  • Större konkurrenter med starkare finansiella muskler
  • Att ledningen köper ut bolaget från börsen på dåliga villkor.
  • Dålig omsättning, svårsåld om det inte finns köpare.
  • Nyckelpersoner

Värdering och sammanfattning
Här är uppgifter från Financial Times och 4-traders. I korta drag:
  • P/E på cirka 8
  • Förväntad direktavkastning ca 3 procent
  • Vinsttillväxt 50% från 2013 till 2014 
  • Vinsttillväxt 18% i senaste delårsrapporten.
  • Minskade intäkter 2016 enligt trading update
  • Bruttomarginaler kring 70-80 procent och netto ca 20 procent.
Sammanfattningsvis relativt billigt värderat och fin tillväxt men jag vågar inte som sätta mig bakom spakarna. Det stora antalet konkurrenter och framförallt de namnkunniga sådana gör mig rädd. Men kanske växer de i någon mindre nisch? Är det här Eldorado-simulatorn för de som inte behöver något mer fancy? Vet inte. Fördelen med en investering skulle vara att du får en lukrativ och kapitallätt del av en bransch där du annars bara kan köpa stora jättar som SAAB och Raytheon. Men man vill kanske å andra sidan inte ha dem emot sig i ett krig om kunder?

Minskat i Saltängen
Jag har minskat i Saltängen från 5% till 2% av portföljen. Anledningen är att jag inte riktigt kan förlika mig med ICA-risken - i alla fall med den högre portföljandelen. Om ICA, i och för sig mot förmodan, skulle bygga nytt så är jag rädd för ett större ras. Ok, visst finns god uthyrningspotential, kontraktet är till 2022 och lokalen kan avdelas. Men till vilken kostnad och tänk om lokalen inte fylls? Insynsägandet är också lågt vilket jag hade hoppats skulle ha ökat.

Saltängen ger en direktavkastning på nästan 10% vilket är mycket bra i sig. Men ICA-risken och det låga insynsägandet har tillsammans ändå "gnagt" under en tid. Har också tagit till mig av synpunkter i kommentarerna. Hur jag gör med resten avgör jag efter stämman som är 6 april. Egentligen vill jag ha minst 5% i varje bolag så något borde göras, kanske landar bolaget istället i rese-och renoveringsfonden där summorna är mindre. Pengarna från försäljningen gick till Bonäsudden, Vitec och att fylla på kassan. I Bonäsudden ser jag en större riskspridning (20 fastigheter), stort insynsägande och väsentligt lägre långsiktig risk*.

*Man får vara medveten om att en fastighetskrasch kan slå på utdelningen (amortering istället), men jag ser det som något mer tillfälligt jämfört med om ICA lämnar Saltängen. 

Synpunkter?
Har du någon åsikt om SimiGon, eller branschen som sådan? Finns det måhända något flygaress därute? I alla fall framför datorn :-)? För mig slår bolaget an en nostalgisk ton eftersom jag i yngre dagar spelat såväl Falcon, F18 Interceptor som Battlehawks 1942. Är kluven till köp, lutar starkt åt nej, men får se vart det här inlägget landar :)

Och hur ser du på Saltängen? Vad är en lämplig portföljandel för ett mer "riskfyllt" bolag? Och är tanken om att ha minst 5% portföljandel för varje bolag en god tanke?