söndag 19 februari 2023

Investera i tidlösa produkter?

Jag vill hellre äga gammal teknik än ny teknik, även om jag vet att det låter mossigt och bakåtsträvande. 

Karooooo och Micro-Mechanics är det jag har mot ny teknik. I fallet Karooooo tycker jag värderingen, sett mot tillväxt och lönsamhet, är låg. Och Micro-Mechanics är ett höglönsamt kvalitetsbolag med "hackor- och spadar- exponering" mot halvledarindustrin. Dessa två står för cirka 13 procent av portföljen. Låt oss prata om något tråkigare, dvs de andra 87 procenten :)

Teknikrisk, capex och moderisk?

Den stora tyngdpunkten i min portfölj är tidlösa produkter, t.ex. är 25 procent mot kakel. Det finns en stor poäng i att äga det som inte förändras: lägre risk. När saker förändras långsammare kan bolag som tagit sig till toppen sitta säkrare. Ny teknik-bolag riskerar i högre grad att bli obsoleta och frånsprungna. "The disruptor will one day be disrupted". Högst osäker på vem som sagt det, men det passar bra i sammanhanget. 

En annan högst konkret risk, som hänger ihop med risken att bli obsolet, är att det alltid måste satsas pengar på att hänga med i teknikutvecklingen. Visst sker det teknikutveckling överallt, men mjöl och kakel är på en annan nivå än SaaS och e-handel. Bara för att fortsatt erbjuda samma produkt som konkurrenterna går det åt pengar.

En annan risk är att ny teknik ganska snabbt blir gammal teknik, en aktierelaterad "moderisk". Ett tag var järnvägsbolag det senaste, sedan telekom. Går det att vara lika långsiktig i något som förändras? Kommer SaaS vara populärt lika lång tid som Excel-prognoserna gäller? Risken är att bolagen i fråga har en (ny) ägarbas som precis som produkterna, kan vara flyktiga. Om man hårdrar det: Ny teknik-bolag lämpar sig sämre för långsiktiga investeringar och buy and hold, på grund av en osäkerare framtid. Det är lätt att man tittar för mycket på ökad demand och glömmer ökad supply och teknikrisk. 

Hur lång tid har produkterna funnits? 

Ett alternativ till att blicka framåt är att blicka bakåt. I min portfölj finns dessa produkter och tjänster med en lång historia:

I mångt och mycket är min portfölj en 1800-talsportfölj, eller äldre, sett till produkterna! :) Man kan säga att jag, oftast, söker det som inte förändras snarare än förändring. Tidigare år har jag nog fokuserat för mycket på "megatrender" och då är det lätt att gå vilse och hamna i alltför heta bolag. 

Hur gamla är bolagen i portföljen?

Nu ska inte det inte överdrivas, men det är ändå en intressant faktor hur länge bolagen man äger har funnits. Det intressanta är att det som först kanske framstår som okända, konstiga, exotiska bolag snarare är högst beprövade lokala champions med lång historik. Dessa år grundades bolagen:
  • Delfi Ltd ca 1950 
  • RFM Food 1958
  • Ultrajaya 1960
  • Italtile 1969
  • Sarantis ca 1970 
  • Argent Industrial 1972
  • Champion Pacific 1975 
  • Century Pacific 1978
  • Ekadharma 1981
  • AS Company 1990
  • Micro-Mechanics 1993 
  • Arwana Citramulia 1995
  • Uni-Charm Indonesia 1997
  • Karooooo/Cartrack 2004
  • K2 LT 2008
Trots att bolagen är ganska små så är de ofta rutinerade och beprövade. Historiken i närtid är såklart viktigare än det som hände för 10, 20, 30 år sedan. Men överlag: rutinerade små familjebolag, sånt gillar jag! Jag tror att det sänker risken och alla bolag har bevisat sig. De kanske inte är lika tidlösa som produkterna, men i alla fall beprövade! Den uppmärksamme läsare ser för övrigt också att Delfi och Champion Pacific är nya innehav (mer om det sen). 

Hur gör du?
Hur ser du på gammal och ny teknik? Försöker du satsa på tidlösa produkter som funnits länge? Och är bolagens historik viktig? 

onsdag 11 januari 2023

Resultat 2022

 


För 2022 gick portföljen -6 procent, mätt i SEK. Jag är nöjd med en så pass stabil utveckling, även om en hel del av det positiva resultatet är valutaeffekter. Men en del av strategin är just att inte bara ha pengar i Sverige/Norden/Europa utan att sprida riskerna. Främsta orsaken till resultatet är att jag ägt billiga, finansiellt starka bolag, som oftast är icke-cykliska.

Som jämförelse har Stockholmsbörsen gått cirka minus 25 procent. Swedbank Robur Small Cap Emerging Markets -4 procent och Tundra -10 procent. Grandeur Peaks fonder har haft ett tufft år och flera är -30 procent, även om det är räknat i dollar.

Förändringar under året

Försäljningar har gjorts i Kri-Kri Milk (allt) och Micro-Mechanics (betydande minskning). Köp har gjort i Argent, AS Company och Sarantis. Därutöver har under året några mindre ökningar och minskningar skett i portföljbolagen, men detta är de betydande affärerna.

Flerårsöversikt

Såhär ser min portföljutveckling ut de senaste åren. Notera att det skett en strategiförändring våren 2021 då jag blev mer defensiv och jag hittade investeringsstilen fullt ut (förhoppningsvis).

2022: - 6 
2021: + 16 
2020: - 11,5 
2019: + 22 
2018: - 6,4
2017: + 25,3
2016: + 26,9
2015: + 14,2
2014: + 24,7
2013: + 14,3
2012: + 9,3
2011: - 7,4

Positionering och tankar om 2023

Som jag skrev på Twitter: Jag vet inte hur börsen går nästa år, men jag vet att jag äger billiga, ocykliska och finansiellt starka bolag. Ocykliskt och billigt bör funka i alla lägen, särskilt om det kombineras med med diversifiering på flera regioner. Ungefär så tänker jag. Risken är väl att jag är för defensiv och inte hänger med i en eventuell uppgång. Senaste förändringen nu i januari är att jag minskat en del i Century Pacific och Italtile och svagt i Karooooo, för att köpa in två nya riktigt billiga bolag (mer om det sen). 

Det jag landat i är globala småbolag med starkt värdefokus, och att finkamma de delar av marknaderna som fonderna oftast brukar undvika (på grund av låg likviditet). Det är uppenbart att det, trots nedgångarna, finns mycket mer av icke-cykliskt värde på de marknader jag tittar på, jämfört med Sverige/Norden/USA. Flera av mina senaste köp har görs till värdering under EV/EBITDA 2,5 och till låga P/E-tal. För att slå in öppna dörrar (och Inwido-fönster) så kan det vara farligt att köpa europeiskt cykliskt för att det ser billigt ut. Skillnaden mellan billigt cykliskt och billigt icke-cykliskt kan vara stor, åtminstone om en riktig lågkonjunktur står för dörren. 

Ska man gissa något kan valutarörelser spela roll 2023, likaså geopolitiska risker. Där ligger min största risk, att Indonesien och Filippinerna finns nära Kina och man vet aldrig vad Kina hittar på. Men oavsett, det är helt skilda världar att investera i Kina/HK jämfört med något som påverkas av Kina. Förutsett att det inte blir alltför jobbigt geopolitiskt är ASEAN/Sydostasien en region som borde ha en väldigt ljus framtid. Åtminstone jämfört med ett Europa med motvind på krigs-, energi-, demografi-, och kanske också byråkratifronten. Sen gillar jag såklart inte att Indonesien tagit ett steg åt det icke-liberala hållet, men jag både hoppas och tror att de fortfarande kommer att räknas som en demokrati i nästa mätning av demokratiindex (och worst case är att de blir en hybrid-regim, inte att de fakto blir en auktoritär stat). Det absolut viktigaste är fungerande val och att personer faktiskt byts ut (jfr Putin, Xi och Erdogan).

Till sist tror jag inte man vinner så mycket på att spekulera i makro utan bör hålla sig till mikro. Det är delvis därför jag köper icke-cykliskt för att slippa ha en åsikt, och för att cykliskt är svårare. Och något så enkelt som att äga riktigt billiga bolag innebär också en låg grad av spekulation (i framtida tillväxt). Nej, jag tror att mina bolag i snitt kommer klara sig hyfsat väl. Och gör de inte det så borde det åtminstone ha gått värre för många andra bolag. Men vi får se, det är svårt att sia om vad som händer nästa år. Och i år. Men billigt och icke-cykliskt brukar i alla fall innebära låg nedsida.