Köpa Home Depot i tidigare läge?

Spaningen efter spegelinvesteringar fortsätter. Förra veckan var det Avanza som testades som "tidsresa". Den här gången kollar jag på Filippinernas motsvarighet till Home Depot. Filippinerna är som sagt en tillväxtekonomi och BNP-tillväxten är över 6 procent. Medelklassens tillväxt nämns i en bra artikel. Man kan tänka sig att detta bolag fångar just den tillväxten.

Wilcon Depot 

Wilcon Depot är den ledande heminrednings- och byggvaruhandeln i Filippinerna, tänk Home Depot i USA. De kom in på börsen så sent som 2017 men har funnits i landet sedan 1970-talet och i större skala sedan 2003. Här en video som visar hur affärerna ser ut.

Se gärna uppgifter om värdering och prognoser på 4-traders, hemsidan, och senaste presentationen. Presentationen kring IPO:n ger en bra bild av konkurrensen.

Nyckeltal
I dagsläget handlas bolaget kring 16 PHP och P/E är kring 38 på rullande tolv månader. För 2017 ligger nettomarginal på 8 procent, ROE på 14 procent.

På prognoser hos marketscreener är P/E för 2019 ca 32. Det förväntas sjunka till 26 för 2020 och 22 för 2021. Sammantaget är bolaget inte billigt och tillväxt är inprisad.

Positivt och negativt
Positivt är att

• Liknande affärsmodeller håller globalt, ofta är det några få stora aktörer. 
• Dessa typer av bolag är ännu inte särskilt drabbade av e-handels framväxt. 
• Ett favoritfondbolag, Grandeur Peak, är inne i bolaget
• Just heminredning och byggrelaterade inköp kan fånga medelklassens tillväxt fint. De rör sig från låg till övre medelklass, se gärna tabell 8 i den här rapporten.

Negativt är

• Att bolaget är ungt på börsen, vilket alltid är en risk. 
• Värderingarna i Filippinerna är höga och Duterte är också en risk även om det inte är så troligt att han lägger sig i den här typen av bolag. 
• Allt inom retail kan påverkas av e-handeln. Home Depot är innovativa. Kan ett mindre bolag leverera på den punkten utan att dra på sig för mycket kostnader? De har online, men hur långt fram är de?

Synpunkter
Tror du det är värt att kolla vidare på caset? Jag tror att den ledande kedjan kommer gynnas av medelklassens framfart och att det är en väldigt lång trend. Men värderingen är i högsta laget. Jag tror bolaget är värt ett högt pris, men betalar ogärna över P/E 20 på förväntad vinst två år framåt.

Vad tror du om detta bolag? Jag landar nog i "för dyrt" men är högst påverkbar :) Hade bolaget haft samma historik, marknadsposition och värdering som Italtile hade jag köpt direkt.

PS) Tittar även bland annat på Concepcion (AC/rulltrappor), Century Pacific (burkmat), Philippine Seven (7-eleven) och Macroasia (flygunderhåll). Om någon vill kika på dem och diskutera vore det kul!

Köpa ett "Avanza" i ett tidigare läge?

En fördel med att titta globalt när man investerar är att man kan hitta "spegelinvesteringar". Alltså att utgå från ett ett lyckat västerländskt bolag och köpa en kopia i tidigare läge. Jag har nu hittat en motsvarighet till Avanza i Filippinerna. I bästa fall kan sådana bolag vara tidsresor där köper ett bolag tidigt, dessutom på en marknad som växer snabbare.

Filippinerna är en tillväxtekonomi och BNP-tillväxten är över 6 procent. Bolagens målgrupp medelklassen, växer starkt. Här är en bra artikel om det. Om man ska köpa bolag i Filippinerna är det lågutdelare som gäller eftersom källskatten är 30%. En utdelning beskattas då med 45% eller i värsta fall 60% om man inte kan göra avdrag. Köp i vanlig depå är det som gäller.

Kort om bolaget
COL Financial är ett småbolag som är Filippinernas största oberoende internetmäklare för privatsparare. Aktiehandel är deras kärna, men de har även ett fondtorg vilket de är först med i landet. De tjänar pengar på räntenetto, courtage och avgifter av olika slag. Jag uppfattar ändå att de står på spararnas sida. De försöker utbilda folk via olika kundcenter och event. Och senast jag kollade på deras Facebooksida puffade de för indexfonder. Se gärna hemsidan, IR-sidor, senaste rapport och investerarpresentation. Antalet kunder ökar ganska snabbt och stabilt kring 20% per år.

En överblick av marknaden för nätmäklare finns i denna artikel. I korthet så är COL den största och mest välkända nätmäklaren och har troligtvis den bästa produkten.

Nyckeltal
I dagsläget handlas bolaget kring 18 PHP och P/E är kring 18 på rullande tolv månader. Bolaget är skuldfritt.

• ROE TTM 31%
• ROE snitt 5 år 22%
• EPS-tillväxt snitt 10 år 11%
• EPS-tillväxt snitt 5 år 4%
• Cash flow-tillväxt snitt 5 år 4%
• Revenue-tillväxt snitt 5 år 8%
• Revenue-tillväxt snitt 3 år 10%
• Revenue-tillväxt TTM 27%

Jämförelse med Sverige

Trots att COL är störst har de bara 250 000 kunder av 100 miljoner människor. Man kan jämföra med Avanzas 830 000 kunder av 10 miljoner människor. Om COL, galet hypotetiskt, skulle ta halva landet skulle de växa 200 gånger, jämfört med Avanzas 6 gånger. Och sett till antalet människor i landet är potentialen 10 gånger större än hos Avanza. Och man kan väl gissa att folk snabbare blir rika i ett land med 6% BNP-tillväxt än med 1%?

En viktig skillnad är att alla kör samma courtage, 0,25%. COL är alltså inte en lågprisaktör utan konkurrerar med andra faktorer som sajt, utbildningar, kundnöjdhet och utbud. En risk är att priskriget kommer till Filippinerna. Men till skillnad från Sverige är COL den klart ledande aktören. Ungefär som om Avanza inte hade haft Nordnet att tampas med, även om sånt kan sporra utvecklingen. 

Något att ha med sig är att sparkulturen nog är rätt annorlunda. Här är en läsvärd artikel på temat. I artikeln sägs att 8 procent har någon form av sparande eller försäkring. Extrem potential? Eller så tar förändring tid eftersom mentaliteten "här och nu" lever kvar?

Positivt och negativt
Positiva faktorer som gör mig sugen på köp:

• COL är en av få stora aktörer vilket troligen är något strukturellt. Bankerna kommer alltid premiera sitt eget utbud, vilket skapar utrymme för Avanza, Nordnet, Schwab och COL.  
• Historien visar att de nätmäklare som var störst ofta fortsätter leda. First mover advantage? Eller så är det survivalship bias, att vi bara ser de som lyckats?
• Marknaderna är oftast lokala, inte globala, trots att vi talar om digitala verksamheter. Som exempel lanserades den första nätmäklaren i Malaysia under 2017.
• Betygen av COLs anställda är goda.
• Marknaden att växa på är enorm, både i antal människor och ökad rikedom.
• I grunden är bolaget lätt att bevaka. Är de fortfarande den största nätmäklaren? 
• Få fonder är inne i bolaget, men några finns. Och en seriös japansk firma har köpt in sig.
• Ganska lång och stabil börshistorik.

Ett antal negativa faktorer och risker finns också:

• Riktigt svårköpt bolag, dålig omsättning, maxcourtage, telefonorder, källskatteproblematik, you name it. Då måste man vara såväl övertygad som långsiktig. 
• Lär går sämre i sämre tider. 1/3 av av intäkterna är från räntor och aktielån.
• Saker kan förändras ganska snabbt i den digitala världen. 
• Priskriget har inte kommit till Filippinerna. 0,25% Courtage är standard. Här finns risken för marginalsänkning och bolaget är inte bäst på pris. Trenden globalt är lägre priser, jfr med Robin Hood i USA och denna rapport.
• Den stora ökningen för Financial services är från övre medelklass till hög medelklass. I Filippinerna är rörelsen mer från låg till övre medelklass. Ska de köpas om 5-10 år?
• Inga av mina favoritfonder är inne i bolaget.
• Duterte är nog en risk i sig.

Överkursnegativt
Men jag har även några mer detaljerade negativa saker som jag funderar på:

• Är de tillräckligt noggranna? Årsredovisningen för 2016 och 2017 finns inte på webbplatsen, Presentationer finns för nästan alla kvartal. 2017 skedde ett misstänkt dataintrång. Rapporten i somras var 5 dagar sen även om de sade till innan. 
• En intäktspost genom åren under other income förstår jag inte, exempelvis:”Meanwhile, other income included P17.2 million worth of trading gains from the sale of clients’ unexercised stock rights”. Hur kan de tjäna pengar på det? Blir det konstiga incitament?. 
• Vinst- och försäljningsökning senaste 5 åren är inte fantastisk, däremot har de tagit fart på slutet, viket bland annat kan ha att göra med att de lanserade ett fondtorg. 

Synpunkter?
Jag är väldigt intresserad av detta case. I bästa fall är det ett tidigt Avanza i ett tillväxtland. Tesen är simpel, att en framväxande medelklass kommer att spara mer och att den största aktören gynnas. Men jag är rädd att bolaget går (mycket) sämre i lågkonjunktur och att det fortfarande är för tidigt.

Kan inte bestämma mig om det här är ett klockrent, högrisk, simpelt eller svårt case. Potentialen är enorm, men nog finns det risker. Har varit hyfsat nära att köpa in en provpost, men det här är ett bolag och bransch man faktiskt kan åsikter om som hobbyinvesterare! Så vad säger ni? Vad gjorde att Avanza/Nordnet lyckades, vad är viktigast i ett sånt här case?

Ps) Tack till @framtidsaktier @aktieaffärer och @nils_petter87 på Twitter som jag diskuterat caset med och fått värdefull input från. Följ dem gärna!

Titta på bolag, titta på makro och framtid?

Jag tittar inte på makro i den mening att försöka förutse vart börsen ska ta vägen. Det är alldeles för osäkert och kortsiktigt. Däremot sker långsiktiga förändringar i världen som är betydligt mer säkra. Jag pratar om demografi och ökad medelklass. Som jag tidigare varit inne på rör sig världens tyngdpunkt österut dag för dag. Om man bara tittar i årsredovisningar och på bolagens historik fångar man inte upp detta.

Det som händer är att befolkningen kommer växa kraftigt i Asien och Afrika, liksom medelklassen. Jag tror det är klokt att fundera på hur detta påverkar de bolag man väljer att ha i sin portfölj. Precis som man inte tittar på bolagen på 6 månaders sikt utan säg 5-10 år framåt så borde man också se på förändringar i demografi och medelklass. Med ett långsiktigt investeringsperspektiv borde man ta hänsyn till långsiktiga förändringar i världen.

Tre bra inspirationskällor!

1. Graf över befolkningstillväxten
Den här grafen från Visual Capitalist som visar befolkningstillväxten är så bra så att jag blir galen. Läs gärna hela inlägget efter grafen. Fråga dig sen om det verkligen är i Europa du ska lägga majoriteten av dina långsiktiga slantar? Och ja...jag har lite väl mycket i väst själv eventuellt. Testa hursomhelst länken!

Bild från Visual Capitalist 

2. Framtidsinvesteringens inlägg
Befolkningstillväxt är en sak men ökningen i medelklass och köpkraft är nog ännu viktigare. Framtidsinvesteringen har ett mycket tänkvärt inlägg med rubriken Asien för oss, Afrika för våra barn. Här kommer ett bra citat från inlägget:

För östra Asien (Kina väger såklart tungt här) beräknas medelklassen öka från runt 20 % 2010 till 60 % 2030, för södra Asien ökar medelklassen från under 10 % 2010 till närmare 50 % 2030...Samma rapport som talar om 50-60 % medelklass i Asien 2030, visar på runt 15 % i Afrika vid samma tidpunkt.

Begreppet medelklass kan man vrida och vända på men utvecklingen är ändå tydlig. Poängen är att det nog är bra att äga bolag som fångar medelklassens enorma framväxt. Här är en bra rapport om den framväxande asiatiska medelklassen. Och här är ytterligare en rapport som också går in på vilken typ av konsumtion som kan komma att öka mest. Här borde man gräva lite mer för att få fram teman, t.ex. upplevelser i Asien, livsmedel och enklare konsumtion i Afrika?

3. Gapminders test
Gapminder har en faktatest som är väldigt nyttigt. För att veta vart världen är på väg borde man ju börja med att veta var den är idag. Gör gärna testet och se hur många rätt du får!

Hur påverkar detta mig?
Bolagen är viktigast, men bolagens marknader är en del av caset. Att ett bolag har samma antal möjliga kunder om 10 år eller dubbla antalet kan vara avgörande. Men många behandlar asiatiska och afrikanska bolag med stor skepsis trots att de har bäst tillväxtförutsättningar. Och detta med buy and hold på 10 svenska bolag som man ska kunna glömma bort i 10 år. Har inte världen förändrats på den tiden? Ser man bara Sverige, Europa och USA kan man missa vad som händer i världen.

Visst kan svenska, europeiska och amerikanska bolag som fånga denna tillväxt. Men med hur stor procent? Skillnaden är enorm om Asien står för 10 procent eller 90 procent av omsättningen. Och med låg andel av omsättningen är det svårt att nå starka konkurrensfördelar lokalt. Bästa casen tror jag är starka lokala bolag som kan rida på en naturligt växande marknad, och behålla eller öka sin marknadsandel.

Nu säger jag inte att jag fixar det här eller har så bra kläm, och det finns såklart risker med att investera i Asien och Afrika (redovisning, korruption, informationsunderskott etc). Men det stora perspektivet tror jag ändå är extremt viktigt. Demografi och ökad medelklass är kanske de viktigaste megatrenderna som kan driva ett bolags tillväxt. Varför inte avsluta med ett Wayne Gretzky-citat som kan ha mer med investeringar att göra än man kanske först tror:

A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be. 

Reserapport från Indonesien #2

Nu fortsätter jag rapporten från Indonesien med ett sista inlägg i Asien-spaningen. Ett jumbo-inlägg och bilden kommer från klädkedjan Matahari, som jag tidigare ägt.

Livsmedelsbutiker - för hård kamp?
Livsmedelsbutiker kan ju vara ett sätt att ta del av ett skifte från traditionell handel (Warung i Indonesien) till modern. Om vi börjar med de mindre. Man ser inga 7-Eleven-butiker alls på Bali, och de var ju dominerande i Thailand. Tydligen har de funnits men 7-Eleven lämnade landet när man inte fick sälja alkohol på Minimarts. De politiska riskerna för Bingang (se tidigare inlägg) är alltså reella.

En hård kamp sker istället mellan kedjor som Alfamart, Alfamidi, Midimart och Indomart. Spontant ser man en tydlig överetablering eftersom man aldrig ser någon Alfamart utan att se någon av de andra bredvid. Kanske inte sund konkurrens då de verkligen måste konkurrera om samma målgrupp. En bra artikel hittar du här om du vill dyka djupare i Minimart-situationen i Indonesien och Vietnam.

Bolag man kan investera i är Sumber Alfaria som kör Alfamart, Midi Utama som kör Alfamidi. Och Matahari Putra Prima som har Hypermart, lite som City Gross ungefär, alltså större butiker. Carrefour har också liknande butiker. Det välkända brödmärket Sari Roti, från tidigare på bloggen nämnda Nippon Indosari, syntes i butikerna. Men det fanns en hel del annat bröd också, positionen var inte så stark som jag först trodde.

Alimak- var är du?
En generell spaning är att säkerhet och byggkvalitet är sisådär. På första hotellet gjorde man en ommålning och byggnadsställningarna var i bambu. Jag gick dit för att skaka i ställningarna lite grann och vips så började det gunga på toppen och Indonesiska svordomar hördes allt starkare (nej, jag skojar såklart, vågade mig inte på det). Men jag tror det är mer stabilt än det vertikala plockepinn-spel som det ser ut som.

Kontentan är att bolag som Alimak (bygghissar) säkert har en jättemarknad om detta är en typisk byggnadsställning och hiss. Eller så har de ingen chans eftersom dessa naturmaterial är så mycket billigare och hållbara, jag vet inte.

Matahari i solen - H&M i skuggan?
Såklart spanade jag på H&M och konkurrenten Matahari. De låg i ett köpcentrum som verkade rätt nybyggt. Varning för extremt liten mätpunkt här, men det var tomt i H&M och ganska mycket folk på Matahari. Undertecknad tog en smärre språngmarsch för att försöka få till en så korrekt ögonblicksbild som möjligt. Men vi vet ju inte om Mataharigängets nästa destination var H&M.

Butikerna låg på olika ställen i köpcentrumet och H&M-butiken hade ganska mycket mindre butiksyta. Mataharis modell är jättebutiker medan H&M kör mer modest storlek. Utbudet kan diskuteras men det som slår mig är att butikerna är ganska varma och som västerlänning är man mer sugen på shorts än jeans.


Aktierna har gått kräftgång och jag är inte sugen på någon. Retail är svårt. Jag har tidigare i år sålt Matahari och frågan är om vi inte har att göra med två förlorare där både H&M och Matahari kan pressas av trender som e-handel. Matahari beyder sol. Men ja... aktien har nog gått i moln, sett till aktiekursen. De enda Retail-aktierna jag äger är indirekta sådana; Someros betongmaskiner som lägger stora betongplattor för logistik/varuhus och LiveChats chattfunktioner som vinner på en övergång till e-handel.

Toto - det oglamorösa pissoar-monopolet

Man ser Toto överallt, men man hör dem inte :-) Så fort man går på toaletten syns Toto. Inte 80-talsgruppen, som ju med hitten Africa borde vara i en annan världsdel. Men varenda pissoar, toalett och badkar har ett ”Toto”på sig. Bakom det står ett bolag som heter Surya Toto. Ingen glamorös bransch, och de svänger med råvarupriserna. Dock dominerande de rejält - i alla fall på Balis turistställen. Här har ni ett toalettcase i Asien och ett riktigt osexigt "monopol".

Bolaget har okey nyckeltal men inte mer. Sett till stark marknadsposition kan det vara intressant och med urbanisering, medelklasstillväxt och allmän levnadsstandardförbättring kan de gynnas av långsiktiga trender. Bilden är från en ovanligt vacker pissoar i en djurpark.

Bali Towerindo, vid husknuten, men mastig värdering

Indosat är välkända och sådana butiker är svåra att missa när man åker runt på ön. Och 100 meter från stället vi bodde på finns en rejäl mast. Sådana bolag är ett direkt spel på ökad mobildata. Grundcaset i Indonesien borde vara Senara Menara Nusantara (tidigare nämnt på bloggen).

Men masten vid boendet borde tillhöra Bali Towerindo, också börsnoterat och stora på Bali som är en rätt liten marknad. Å andra sidan är lokal dominans det viktiga. Och Bali är ett turistcentrum. Men jag vet inte om det är turisterna utan snarare inhemsk befolkning som är målgruppen, och då får man gräva i Balis befolkningstillväxt, även om bolaget växer utanför Bali också.

Övriga bolag

BRI (Bank Rakyat) syndes frekvent, men på Bali var BNI ännu vanligare. Taxichauffören hade dem och inte BRI. Unilever Indonesia fanns såklart i varje livsmedelsbutik. Ace Hardware fanns i samma köpcentrum som Matahari och H&M. Som kuriosa pratade vi en del med en Australiensisk familj och vi kom (hör och häpna) in på A2 och Sealink. Båda hade ett gott rykte enligt dem. Mannen i familjen kände till svenska SAAB.

Det man indirekt gjorde allra mest research på var till sist luftkonditionering. Här har jag inte hittat något indonesiskt case men ett Filippinskt. Gissar att det kan vara hyfsat likadant med få ledande aktörer. Conception Industries är en typisk "ökad medelklass" och fler hus-investering. Slänger in dem på intresselistan och noterar att Grandeur Peak och Wasatch äger dem, två bra fonder.

Slutsatser!
Inga riktiga superbolag denna gång, utan mer "roliga" spaningar. Borde dock kolla vidare på Mobilmasterna, lägga upp Toto på bevakning samt fundera vidare på Concepcion.

Reserapport från Indonesien #1

Jag tillbringade två veckor på Bali (Indonesien) och nu kommer rapport ur ett investeringsperspektiv. Blev en del spaningar här så rapporten delas upp i två inlägg. Det första jag möttes av på plats var lustigt nog Avanza... men inte banken då utan Toyota Avanza. Överlag är japanska bilar och mopeder/motorcyklar väldigt populära. Mer än svenska banker :-)

Skillnaderna mot Thailand är att Indonesien var snäppet varmare, ännu vackrare och att folk är bättre på engelska. Men vi pratar om Bali, så man ska nog inte dra alltför stora växlar om Indonesien i stort.

Bolagsspaningar
På Bali kom jag i kontakt med många konsumentbolag. Exempel på starka varumärken är såklart Coca-Cola men lokala aktörer som Bintang och Ultrajaya syntes mycket, nästan ännu mer.

Ultrajaya - herre på hyllan?

Första bolaget jag stötte på fanns i portföljen! Väl på hotellet ville jag undersöka närmsta minimarten, med aktiesolglasögonen på. Jag öppnade dörren, tog ett kliv in och tittar till höger, och se där, den enda mjölken i hela butiken är Ultramilk från Ultrajaya! Är man ensam i den närmsta minimarten, ja då har man något särskilt. Ultrajaya delade också kyl med Bintang (se nedan) och Coca-Cola. Starka lokala varumärken!

I butikerna hade Ultrajaya också stora hyllplatser även om det givetvis fanns andra mjölkprodukter. I de allra flesta fall hade de klart bästa läget. Deras Te-produkt, Teh Kotah är däremot inte lika framträdande. Mjölken hade ett eget kylskåp (tänk Coca-Cola) så man kunde ta kall mjölk om man ville.

Huvudkonkurrenterna är Indomilk som ägs av Infofood och Frisian Flag som jag inte såg så mycket av, kanske inte starka på Bali? Diamond Milk och Greenfields var mer framträdande.

Ett minus som ska tas upp med Ultrajaya är att de tyvärr inte växer så snabbt. Och i senaste rapporten blev det en, förhoppningsvis tillfällig, vinstminskning på 30% pga ökade kostnader. Ska bli mycket spännande att se hur bolaget påverkas av deras nya satsning på en jättefarm, där ett bygge inklusive kossor, ska stå klara i juni.

Slutsats: Jag borde kanske öka i något som dominerar så stort. De bör ha en stark "moat" i varumärke och distribution. Men håller tillväxten...? Är kostnadsökningarna tillfälliga? Och räcker det med A2 i portföljen? Nja, A2 är mjölk till dubbla priset, och pulver är deras huvudprodukt!

Arla finns i Indonesien!
Kraft har sin givna plats i Indonesiska kyldiskar. Ultrajaya har ett samarbete dem sedan 1980-talet och ett joint venture sedan 1994 (30% ägande). Här ser man dem på butikshyllan brevid Arlas färskostar med exotisk smak!

Arla har i sin tur ett samarbete med nämnda Indofood men jag ser inte någon direkt överlappning av produkter. Ändå kul med något välbekant i hyllorna även om de smakerna knappast är så populära i Sverige.

Bintang - starkare än Coca Cola?
Bintang är något du inte kan missa om du vistas på Bali. Detta inhemska öl är långtifrån hemskt och finns på alla menyer och reklampelare. Bolaget bakom ölen är Bintang Multi som till största delen ägs av Heineken. Precis som banker är ett spel på landets tillväxt kan öl vara det. Mer i plånboken, eller fler myndiga plånböcker innebär mer öl.

Bolaget lär ha extremt starka konkurrensfördelar: Varumärkena, distributionen (tunga varor), importtullar för utländskt öl och tillverkning i landet. De äger också andra varumärken som Heineken och Guiness. Alla konkurrensfördelar är lokala och det gick knappt att hitta annan öl. Negativa aspekter finns också, särskilt politisk/religiös risk pga muslimskt land. För att göra en sådan här investering måste man få kläm på ämnet alkohol i Indonesien och fråga sig om det kan komma mer restriktioner än att alkohol förbjudits på minimarts 2015.

Jag är inte helt såld på att investera i alkohol i sig men "moaten" och nyckeltalen lockar. ROE ligger tex mellan 80-140% senaste åren = extremt lönsamt, men tillväxten är ganska svag. Påminner om Unilever Indonesia, men tror de är ännu svårare att rå på. Kuriosa är att Kopparbergs missat (?) chansen att vara först på cider i Indonesien eftersom Bintang/Strongbow hann före. Bolaget är innovativt och kommer med nya produkter och regleringen borde vara mindre farlig för öl än för starkare varor.

Slutsats; Investerar inte i öl men får nästan överväga det pga detta bolag. Här finns en under-radarn-investering men alkohol i muslimskt land avskräcker något. Kanske en egen analys trots allt?

Taokaenoi - starkt sjögräs långt i från botten

Taokaenoi nämnde jag i Thailandsinlägget, men intressant nog har de riktigt bra lägen även i de Indonesiska butikerna. Det är imponerande att de tagit sig in i ett så stor land på så kort tid, något måste de göra rätt i kontakter med butikerna. Indonesien står för en väldigt liten del av försäljningen (2-3 procent) men nog finns potential till ökning om produkterna faller i smaken. Framförallt lär det bli fler och fler butiker och då kommer man få en högre Taokaenoi-exponering som vanlig Indonesisk konsument.

Det jobbiga är att jag inte sett någon faktiskt äta eller köpa Taokaenoi. Men finns de i hyllorna lär det köpas. Visst kan det vara så att solen redan slocknat (vilket vi på jorden märker 7 minuter senare) men man får liksom utgå från att de köps eftersom de fanns i butiken.

Ekadharma International - full rulle?

Efter några försök lyckades jag äntligen få tag på en rulle Daimaru-tejp. Bolaget bakom dem, Ekadharma International, finns i portföljen och står för cirka hälften av tejpen i hela landet. Kul att veta att bolaget och dess produkter finns på riktigt, haha :-) Skämt å sido så har de nyligen gått in mot konsumentmarknaden och de hade bästa hyllplatsen i butiken där jag hittade tejp.  Extremt få mätpunkter här men alltid något. Och de riktar sig mer till företag, så detta köp var mer en kul grej, hur sjukt det än låter :-)


Slutsatser
Det jag tar med mig är att Ultrajaya kan vara värt en högre andel. Jag måste också definitivt kolla vidare på Taokaenoi men också Bintang trots att produkten (öl) väcker frågetecken. Går vidare med ytterligare spaningar i nästa inlägg! Då blir det livsmedelsbutiker, H&M mot Matahari, och det mest oglamorösa monopolbolag du någonsin hört talas om!

Avslutar till sist med en investeringsrelaterad familjebild där Unilever, Ultramilk och Taokaenoi poserar framför kameran och hälsar :-)

Reserapport från Thailand

Jag har varit i Thailand och Indonesien i 5 veckor och bjuder på en reserapport i två delar. Först Thailand där jag var i Bangkok samt en liten fiskeby vid kusten. Del två handlar om Indonesien. Resan gjordes med familjen och var till stor del en semesterresa. Men såklart hann jag kika på bolag även om djupdykningarna uteblev. Av någon anledning var majoriteten inte sugen på att besöka avlägsna kofarmer eller tejpfabriker. Mycket märkligt :-)

En kul grej var att jag själv var omnämnd i första podden jag lyssnade ikapp på utomlands, Tänker på Aktiekompisars avsnitt om exotiska investeringar.

Generella skillnader mot här
Till att börja med har Thailand och Indonesien såklart stora skillnader jämfört med Sverige. Detta är några saker jag fastnade för:

• Värmen är det uppenbara. Man kan vara utomhus året om och deras "NIBE" sysslar med AC. 
• För transporter är mopeder standard. Smidigare att ställa om till elmopeder än elbilar då?
• Säkerhetstänkandet är lägre, elledningarna trassligare, men antalet hjälmar är på uppgång. 
• Allt vatten dricks på flaska, och maten och snackskulturen är annorlunda. Bröd och ost är inte lika "hett" som här men mjölk finns på hyllorna. 
• Det är skräpigare, särskilt i Indonesien. Tomra får gärna expandera till dessa länder.
• Folk är vänligare och mer öppna än i Sverige (eller en fördom pga att de gillar turister). Hursomhelst tror jag inte att vattenfestivalen (Songkran) hade kunnat slå i Sverige.
• Kontanter är det som gäller, särskilt utanför storstäderna.

Sen tror jag framtiden skiljer sig ännu mer. En spännande spaning om den framtida befolkningstillväxten i Asien finns i denna presentation på Visual Capitalist. Det beskriver caset för Asien och afrika väldigt smidigt. Tack @alexeliasson för tweeten som gjorde att man hittade den. Framtidsinvesteringens tidigare inlägg är också läsvärt på temat.

Bolag jag spanat på i Thailand

Resebolag
Jag åkte med Norwegian till Bangkok och planet var en Dreamliner från Boing. Och Airports of Thailand är bolaget bakom Bangkoks flygplatser. Som överkurs finns Bangkok Aviation Fuel and Services, som dessutom har respekterade Mawer Funds som ägare. Man kan för övrigt konstatera att planen blir bättre och bättre vilket säkert är en faktor i megatrenden "mer resande". Lockas inte riktigt av något bolag, och de första är för stora. För resandetrenden har jag valt andra bolag (just nu bara Sealink, men Straco finns på radarn).

Butiker
Seven Eleven finns överallt i Bangkok och Thailand. Bolaget bakom dem är CP-All. Sett till marknadsposition och butiksnät är de klart dominerande. En bubblare är Familymart som också fanns, men på färre ställen. Tesco är välbekant men har mer av större butiker. CP-All är ett för stort bolag för mig, men kan säkert fungera som en nischad Thailands-konsument-fond.

Produkter
På butikshyllorna finns mycket av Taokaenoi men även Taro (dvs Premier Marketing, som jag ägt). Just Taokaenoi är ett intressant bolag eftersom de är störst på snacksmarknaden inom sjögrässegmentet. Produkterna smakar något "annorlunda", men det är ju den asiatiska snackstraditionen också.

President Bakery är stora på bröd och kakor och känns igen genom varumärket Farmhouse. I den lilla fiskebyn där vi var fanns två brödsorter. Farmhouse och ett noname-bröd. Farmhouse var väl förpackade och saftiga och tog slut mitt på dagen. De billigare noname-bröden låg kvar och blev torrare och torrare och gillades av myror. I större butiker är det säkert inte samma skillnad, men på små orter kan detta President Bakery ha en mycket bra position. Däremot är jag inte helt såld på bolaget, eftersom det växer för dåligt. Bröd är också en lättare produkt jämfört med mjölk.

En detalj är att mjölk och yogurt-märkena har namn som Dutch Mill, Dutchie och Thai-Denmark.

Övriga bolag

Siam Wellness är Thailands ledande Spa-bolag som fanns i ett köpcentrum där jag var, utan att testa. Men jag är fel målgrupp. De riktar sig främst mot Kinesiska, Japanska och Koreanska turister. Såna såg man i mängder. Bolaget blir då ett bra spel på turismen till Thailand och till viss del äldre som har tid att resa och säkert uppskattar spa. Problemet är att bolaget knappast är oupptäckt och rätt dyrt. Men nog är det ett bra och enkelt spel på Asiatisk turism.

En kul grej, för de mindre, var att Mumintrollen, fanns att köpa i ett stort köpcentrum, precis bredvid en Koreansk klädkedja som heter Åland. Tror de flesta andra besökare missade finlandskopplingen.

Tre saker att ta med mig

1. Taokaenoi var mer dominerande än jag trodde. Riktigt stark position med hyllor i A-lägen i alla butiker. Populariteten går inte att ta miste på. Bolaget har kommit ner i pris och ska undersökas närmare. Får bli ett eget inlägg om dem!

2. Besökte en lokal bokaffär och nog ser det ut som att Kavastus Trender har nått Thailand? :-) Eller är det någon efterapare som dessutom lyssnar på Daft Punk eller glömt ta av sig MC-hjälmen? Vem vet!

3. Konkreta läget i ett köpcentrum och varumärkets styrka spelar stor roll. När vi besökte en Ben & Jerrys-bar i A-läge fylldes den på med folk hela tiden . Den närliggande Hägendaz-baren med B-läge blev mer och mer desperat. En inkastare blev två och till sist tre, vilket slutade i en slags konsert med tydligt budskap (antar jag) och hemska melodier. Men likväl valde folk Ben & Jerrys.

Är det något Thailändskt bolag du tycker jag borde titta vidare på? Och känner du till något intressant Thailändskt bolag jag missat?

Kinesiska skolor något för portföljen?

Aktie: China Maple Leaf Educational Systems
Notering: Hong Kong, ticker 1317 HKG
Marketcap: 2000 m$, smallcap
Kurs: 10.8 HKD
Direktavkastning: ca 1,4 procent
Courtage: Maxcourtage
Elektronisk handel: Nej, telefonorder (Avanza)
Möjlig att äga i: Enbart depå* (Avanza)
* ISK går hos Degiro, Pareto, Swedbank och kanske fler.

China Maple Leaf är Kinas ledande aktör inom internationella privatskolor med ca 9 procents marknadsandel. Det lockar mig. Kanske inte Kina i sig utan att utbildning är en rätt ocyklisk bransch. Bolaget har också starka samarbeten med Kanada, därav namnet. För mer information om bolaget se deras hemsida, 4-traders, en analys, en till, ytterligare en och en översikt över industrin.

Bolaget kan enkelt beskrivas såhär: Dalian-based Maple Leaf offers international education for over 17,700 students from preschool to upper secondary school (K12) in 11 Chinese cities. All of its high school graduates are sent to universities abroad, with about 70 per cent of them going to Canada.

Fantastisk historik?
Historiken är riktigt bra, så Ja på den:

• ROE snitt, senaste 5 åren: 17 procent 
• EPS-tillväxt, snitt senaste 5 åren: 27 procent
• Kassaflöde-tillväxt, snitt senaste 5 åren: 30 procent
• Försäljningstillväxt, snitt senaste 5 åren: 14 procent
• Försäljningstillväxt, snitt senaste 3 åren: 14 procent

Goda framtidsförutsättningar?

Bolaget ska ha en "moat"
Sammantaget kan de möjligen ha en "moat". Positiva faktorer är:

• Deras rykte som största aktör. Troligen satsar du dina barns framtid på en välkänd aktör.
• Inlåsningseffekter. Har du börjat en viss skola, betalat vissa avgifter, så byter du helst inte.
• Samarbeten med Kanadensiska universitet. Du har ett system där utbildningen i Kina direkt ger behörighet att söka in på utländska universitet (vilket kan vara något unikt).

Problemet, vilket egentligen är en bra sak, är att det finns en hel del utbildningsbolag i Kina och såklart många skolor att välja på. I skolverksamhet finns även politiska risker och man kan se denna artikel som ett exempel. En fråga är också vad "moaten" ger, hur skalbart det är? Avgifterna bör vara reglerade och fler skolor och elever innebär mer kostnader. Men reklam, administration och inköp bör vara delvis skalbart.

Marknaden ska inte minska och helst ha en megatrend i ryggen
Utbildningsmarknaden kan växa i takt med att fler prioriterar en bra skola och med antalet födda barn. Bolaget har utbildningar på olika nivåer, även för yngre barn. Här borde jag kolla demografi/födelsetal och sånt för att se att marknaden växer. Men på lång sikt borde slopande av enbarnspolitiken ge bolagets marknad en ljus framtid.

Jag har fler punkter i checklistan men det jag skriver nu är en snabbanalys.

Ok värdering?
Bolaget ser halvdyrt ut men erbjuder ocyklisk tillväxt. P/E-talet är närmare 25 på 2018 års vinst men de har ingen stor skuldsättning. Snarare bygger de kassa, och sett till EV/EBITA är värderingen på sikt helt okey, så som jag ser på prognoserna på 4-traders, Engelska skolan ser billigare ut, måhända beroende på större politisk risk?

Sammanfattning
Bolaget kan sägas vara något i stil med "Engelska skolan i Kina". Men trots enkel verksamhet är det svårbevakat. Bolaget ser fint ut och kan ha en megatrend i ryggen. Men hur står sig skolor med internationell inriktning i Kina? Och vad händer i bolaget? Anställda vid en av skolorna har t.ex. klagat vid något tillfälle och deras skolor i Kanada är inte helt okontroversiella. Sen är det väl frågan hur mycket man måste känna till. Men i dagsläget kan jag för lite.

Jag är generellt också något tveksam till att investera i Kina. För det första är det en kommunistdiktatur (typ) men frågan är som alltid hur långt man ska dra det. För det andra är Kina det "uppenbara" valet i Asien. På samma sätt som jag väljer Kanada istället för USA vill jag välja andra länder i Asien istället för Kina, Men det kan ju finnas fina bolag i Kina och jag skriver för att få input.

Så vad säger ni? Kan det här vara något? Eller inte? Blir det några positiva kommentarer kommer jag kika närmare på bolaget! Och vad säger du om engelska skolan här i Sverige? Vilket av bolagen har egentligen störst politisk risk?

Investera i mobilmaster?

Telekombolag är skenbart defensiva eftersom det röda kortet hänger alltid i luften. Det är synd, för mer användning av data är en megatrend som kan vara värd att fånga upp. Tänk om det finns ett sätt att nå sektorn utan stora risker? Kan företag som äger mobilmaster vara något? Tror det var Hernhags blogg eller Värdepappret som väckte tanken.

En intressant bransch?

Mobilmastbolagen står för nödvändig infrastruktur och kan liknas vid skalbara fastighetsbolag. Jag är övertygad om att bolagen har en "moat". Starka konkurrensfördelar finns i byteskostnader för kunderna, telekombolagen måste ju omlokalisera, och varje mast blir ett slags geografiskt monopol. En stor aktör får också en nätverkseffekt, eller åtminstone ett bättre nät, jämfört med en liten aktör.

Risker finns givetvis. Kan ny teknik göra masterna obsoleta? Tar fiber över? Är investeringsbehoven större och större från 3G, 4G och till 5G? Kommer det matchas av betalningsförmåga från kunderna (telekombolagen)? Kan operatörer dela på egna master och klåfingriga politiker kan reglera sönder vinsterna? Visst är frågetecknen många, men sektorn kan vara intressant ändå.

Exempel på bolag

Vad finns det för bolag då? I en slags first level of thinking, eller möjligen no level of thinking, börjar vi med Sverige och Telia? Äger de egna master? Ja, i och för sig. Men de är ett telkombolag så det var inte vad vi var ute efter nu.

Så raskt vidare till världens tredje största land till folkmängd (USA). i en second level of thinking, där vi hittar bolag. Eller snarare third level of thinking på grund av att du tittar på mastbolag och inte telekombolag. American Tower Corp (kurs 150 USD) och Crown Castle (kurs 113 USD) är vad man kan hitta här. De är vettiga bolag med tillväxt och goda ägarförhållanden, men också riktigt stora och välbevakade. Även om de är högst rationella investeringar passar de inte min strategi.

Vi går vidare till världens fjärde största land till folkmängd (Indonesien) i något slags forth level of thinking (eller snarare strange level of thinking). Där har vi ett globalt mid-cap som är deras lokala motsvarighet till American Tower. Vi kikar lite närmare på det istället!

Ett indonesiskt case: Sarana Menara Nusantara

Sarana Menara Nusantara (kurs 4000 IDR) är inte bara svårt att säga tio gånger i rad. Det är också Indonesiens största oberoende mobilmastbolag. Och ett rätt intressant case! Medan American Tower handlas till EV/ebita på 20 handlas Sarana Menara till 10. Skuldsättningen är väsentligt lägre. Data i Indonesien växer från en låg nivå vilket ger starkare strukturell tillväxt. Det finns också restriktioner för utländskt ägande av mark, vilket gynnar lokala bolag. Däremot så har en ändring i regleringen gjort att operatörer har tvingats tillåta andra på sina torn, vilket såklart är negativt för bolaget.

Här är bolagets hemsida, uppgifter på 4-traders och Financial Times. För mer info kan man kika på bolagets presentation. Jag vill särskilt peka på sid 5 som går igenom ökningen av datatrafiken och sid 11 för bolagets historik. Se även en analys av bolaget. Där är tex sid 3, 4 och 18 högintressanta. Och missa inte värderingstabellen, dock ej dagsaktuell, på sid 11, där man ser att Sanara Menara har en mindre mastig värdering.

Sen vet jag inte hur jämförbart bolaget är med de amerikanska. Men mer tillväxt, lägre skuldsättning och "halva priset" är ändå spännande. Kvaliteten på bolaget kan vara hög eftersom Grandeur Peak har köpt in sig. Det är ingen garanti på något sätt (se bara på LiveChat) men ändå en kvalitetsmarkör. Anledningen till att jag inte hittat Sarana Menara tidigare är att de har en viss skuldsättning, dock låg för branschen, och jag brukar titta på små bolag. Men starka lokala aktörer är ett genomgående tema.

Synpunkter?

Är mycket intresserad av synpunkter, och det som det kan koka ner till är

• Är mobilmastbolag intressanta generellt? 
• Hur stora är teknikriskerna (och andra risker) på sikt? 
• Kan det indonesiska bolaget vara värt att att kika närmare på?

Tre brödbolag - är något saftigt nog?

Jag gillar basala bolag och i portföljen finns t.ex. mjölk, trapphissar och tejp. Nu är det dags för ett nygammalt tema för er som minns Skåne-Möllan. Dags att frossa i brödbolag! Ett torrt ämne och inte så livat (däremot skivat). Vi tar ändå en en smärre (Skoga)holmgång för att se vem som vinner.

Det som inspirerar till att titta på så här tråkiga bolag är att ocykliska konsumentvaror historiskt är den allra bästa sektorn. Kan man i den sektorn hitta dominerande och växande bolag får man det bästa av två världar - bra sektor och bra bolag. Så nu finns ett Indonesisk, Thailändskt och Franskt bolag i brödkorgen, och vi tittar vilka som klarar dagens "rostning" bäst.

Nippon Indosari
Nippon Indosari (1270 IDR) är en Indonesisk brödjätte som ligger bakom 90 procent (!) av allt fabrikstillverkat bröd i landet. Som en jämförelse är Pågens störst i Sverige med dryga 20 procent. Japansk-klingande namn signalerar kvalitet och känns igen från Daimaru-tejpen som tejpbolaget Ekadharma säljer. Som sig bör har bolaget smått irriterande reklam och en jingel på bästa glassbils-maner.

Några utvalda nyckeltal visar på hög kvalitet i bolaget som räknas som ett globalt smallcap (600m USD). Värderingen av är dock relativt hög, P/E för 2017 ligger på 35 och direktavkastningen på en dryga 1 procent. Till 2019 förväntas P/E gå ner mot 18. Det har att göra med nedtryckt vinst pga tillfälliga (?) problem. Aktien har inte gått något vidare vilket beskrivs i en artikel. Försäljningen har minskat och kostnaderna ökat. Man har drabbats av en bojkott med starka religiösa förtecken.

Caset är ändå ganska enkelt: dominerar man en marknad så stort så följer fördelar i produktion, distribution och reklam. I landet finns en trend att man helt äter mer bröd, särskilt på bekostnad av ris. Att vinsten bromsat in senaste åren beror på problemen men också på att man är nära sin maxkapacitet och bygger 4-5 nya fabriker via nyemmision. De ska växa till fler länder som Filippinerna via ett joint-venture med ett lokalt bolag.

Se en analys av bolaget här (1) samt ännu hellre här (2). Andra analysen är suverän och som ett axplock syns tillväxten i brödsektorn i denna graf. Tolkar det som att den turkosa färgen i mitten till 90% faktiskt är Nippon Indosari. Riskerna gör mig något rädd men zoomar man ut finns ett case.

President Bakery

President Bakery (64 BHT) är Thailands mästerbagare och ligger troligen bakom 30 procent av deras fabrikstillverkade bröd. Mer än Pågens i Sverige alltså. De tycks även ha ett visst nyttighetsfokus på brödsidan, vilket inte är fel eftersom de har ett betydligt onyttigare sortiment i stort. Nyckeltalen visar på medel till hög kvalitet men bolaget tycks inte följas av någon analytiker (900m USD i marketcap men mycket låg free float). P/E ligger på 20 och direktavkastningen på 2,5 procent, så man får kanske inte så mycket "bröd för pengarna", även om de har kvalitet.

Har inte hittat presentationer eller analyser och försäljningstillväxten är i svagaste laget (lyser gult och rött i tabellen). Här finns en artikel om bolaget i närtid. Har bläddrat lite i årsredovisningen och på sid 40 och framåt beskriver konkurrenssituationen och de lyfter fram sitt fokus på kvalitet och teknologi. De lär vara en lågkostnadsproducent med vissa distributionsfördelar. Bolaget är intressant men möjligen något svårare att få grepp om än det första och med lägre marknadsandel.

Eurogerm


Var tvungen att slänga in Eurogerm (28 Euro) för att de påminner om Skåne-Möllan, men med vissa livstecken. Här pratar vi mjöl- och brödförbättring i olika former, och jag fattar hälften. Är inte heller inspirerad till vidare läsning eftersom nyckeltalen inte är så bra. Bolaget är ett äkta microcap men handlas till P/E 23 och till 1.3 % direktavkastning. Handlas är väl att ta i eftersom omsättningen är dålig, vilket inte avskräcker mig men caset ska duga.

Här skulle jag vilja ha bättre siffror (högre kvalitet) i kombination med lägre värdering för att gräva vidare. För den som vill mjöla ner händerna finns den småtråkiga hemsidan här. Bolaget är i alla fall en stabil rackare. Om de bara varit ännu bättre kunde rubriken varit "A hidden Eurogem"

Synpunkter?
Tror du något av bolagen kan vara något? Är de värda djupare analyser? Är mest intresserad av det indonesiska på grund av hög marknadsandel. Ju mer "commodity" en produkt är, desto mer måste man dominera för att få fördelar tänker jag. Och känner du till andra möjliga investeringar inom den småtråkiga bröd-sektorn? Ett annat case är brittiska Greggs.

Har varit inne på mjölk tidigare, vad tror ni förresten är bäst ur investeringssynpunkt, mjölk eller bröd? Spontant är mjölk bättre eftersom det är en mer komplicerad produkt sett till hela processen. Frågan är hur lätt det är att slå ut ett brödbolag med 30% eller 90% av marknaden. Skulle Buffett lyckas om han fick ett antal miljarder?

 Nu vet jag inte om bröd lockar till kommentarer, vi får väl se :-)

Tre asiatiska bolag på radarn - åsikter om dem?

Sedan inlägget i söndags har jag funderat på om jag borde öka andelen asiatiska aktier något. Världens ekonomiska tyngdpunkt förflyttar sig österut dag för dag (och lite söderut). Men portföljen har ändå, åtminstone sett till försäljning, en ganska stor vikt i USA och Europa.

En idé vore att skala ner i några bolag i väst som Somero, Logistec och Northwest (bara lite) för att kunna köpa mer i öst. Inte för att det är dåliga bolag på något sätt, men jag tror man ska försöka vara "före sin tid" och väga ännu tyngre mot asiatiska ekonomier där framtidens tillväxt finns.

Mina tre kandidater

Ultrajaya tycker jag är mycket fint Indonesiskt bolag och mjölk och te är härligt tråkigt. En risk är att försäljningen bromsar in och man vill ju gärna ha tvåsiffriga tillväxttal. Men deras nya jättefarm kommer delvis igång under hösten/vintern och det kan förhoppningsvis driva tillväxt. En tveksamhet är om klassisk mjölk har en framtid, men det tror jag. I alla fall i Indonesien. Värt att notera är att fonder gillar Vietnams Vinamilk (man kan inte handla där). Detta är det närmsta du kan komma, och mer okänt.

Se tidigare inlägg om dem och färsk artikel på Gurufocus.

Century Pacific är ledande på konserver i Filippinerna. Framförallt är det tonfisk, kött, och bönor och de har högst marknadsandel och starka varumärken. Bolaget har även kaffe och mjölk. Fondbolaget Wasatch har nyligen köpt in sig i bolaget vilket är ett plus. Invändningen är att bolaget är ganska nytt och därför inte har hunnit få en fantastisk historik. Och det blir extra skatt på utdelningen i Filippinerna eftersom de drar hela 30% källskatt (mot normala 15%).

Man kan också tycka att Filippinerna som land inte har den bästa ledningen. Däremot är det ett tillväxtland med en ung "hungrig" befolkning, och tonfisk mättar ju. Konserver är inte illa ur hälsosynpunkt och dessutom något man flyr till vid kris. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

MyEG är ett sjukt udda malaysiskt bolag. Namnet står för my electronic government och är en outsourcad myndighetsportal där man som medborgare eller immigrant kan göra en mängd ärenden som att betala skatter, avgifter och arbetstillstånd. Myndigheter har lagt ut det här på ett privat bolag vilket är effektivt eller konstigt beroende på hur man ser det. Men ju fler tjänster som kommer upp på portalen desto svårare att byta utan att det drabbar medborgarna. Antingen finns en enorm "moat" eller stora politiska risker.

Att Grandeur Peak är inne in i bolaget tyder ändå på hanterbara risker och E-government är något jag tror på starkt. Jag har faktiskt tittat på bolaget tidigare men ratade det då för tidigt på grund av en usel hemsida, som de numera bytt. Malaysia är inte ett favoritland (har beskrivits av kunniga besökare på Aktiepuben som "ett skitland") men bolaget kan ändå vara en framtida favorit. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

Hela listan med kandidater
De tre casen har plockats från en ursprunglig lista på 12 tillväxtbolag med bra nyckeltal och stark lokal försäljning i Asien. Gemensamt för casen är att bra microcap-fonder som Grandeur Peak och Wasatch är inne i dem.

Listan bygger på kvalitet och man vill att de ska vara så gröna som möjligt. Värdering kommer in i ett senare skede. Klicka på bilden för att det ska synas större:

Bortsorterade case
Vi går igenom de som inte tog sig till topp-3. Kanske är det något eller några jag tänkt fel om?

Unilever Indonesia är fint men min strategi går ut på att välja mindre och mer oupptäckta bolag. Large-cap har en mindre uppsida eftersom du inte kan få den där resan uppåt i listorna. Du blir mindre belönad när du träffar rätt.

Arrow Syndikate vinner stora tråkpriset eftersom de gör några slags skyddande höljen till elledningar (finns säkert bättre ord). Har lyckats få fram att de troligen dominerar den nischen och har 50% marknadsandel. Men inriktningen är rätt tung mot nybyggnationer och andelen återkommande intäkter låg. Vet inte om jag vågar lita på att det fortsätter byggas hejvilt i Thailand.

Taokaenoi är fortsatt på bevakning, men kan komma att styrkas. För det första är produkterna gjorda av ocertifierad palmolja. Å andra sidan är det inget som t.ex. Svanenmärkning av fonder skulle slå ned på. Men de långsiktiga tillväxtmålen är ganska låga vilket gör att värderingen (över P/E 30) nog blir väl hög.

D & L Industries är ett klassiskt "spadar till guldletar-bolag" De har imponerande långsiktiga samarbeten med Unilever, 3M, McDonalds och andra storbolag. Inriktningen är specialfetter, färger, oljor och sånt. Men fetterna kan stå framme i rumstemperatur, och en stor del handlar om frityrolja, glasyr och sånt... ja, de har med närmast kirurgisk precision hittat de mest onyttiga delarna inom ocykliska konsumentvaror. Det gör mig tveksam eftersom hälsotrenden även lär hitta till Filippinerna.

Philippine Seven är ett simpelt case. De äger rättigheterna till varumärket och har det överlägset största butiksnätet inom sin kategori och bygger på med kringservice. Men jag blir avskräckt av mycket dålig omsättning och ett P/E tal som är upp på 50-60.

China Lesso sysslar med rör och ledningar i olika former och badrum. Väl inriktade på nybyggnation även om stambyten nog kan bli dags i Asien också.

Essex-Bio gör läkemedel/medicin inriktade på ögonbesvär, främst när det gäller hornhinnan. Ok, ett jättecase om de når Kinas äldre, och de ska ha hälften av marknaden i vissa nischer. Men riktigt svårt att förstå och framförallt begriper jag inte vilka andra spelare och tekniker som kan konkurrera på sikt. Extremt fina nyckeltal och något av ett spel på Kina som läkemedel/medicinnation.

Scales har det skrivits om och det är ett spel mot kinesiskt äppelätande. Du får en extra trygghet i den Nyzeeländska noteringen men jag är inte helt övertygad (ännu) om bolagets storhet även om det är mycket jag gillar. Jag föredrar ofta ännu starkare lokala aktörer och har inte fått fram hur dominanta de egentligen är i Kina. Inte säker på att det ska sorteras bort!

Straco är ett Singapore-bolag som äger ett antal nöjesfält och attraktioner bland annat i Kina. Även om siffrorna imponerar undrar jag hur skalbart det är och för framtida tillväxt krävs väl nya avtal? Eller så kan man se det som att köpa Gröna Lund och Kolmården i Kina? Ökad inhemsk turism. befintliga utbyggnadsmöjligheter och prishöjningar kan man komma långt på. Men kanske inte hela vägen. Inte heller säker på att Straco ska sorteras bort!

Hur många case till portföljen?
Jag är lite sugen på att köpa in de tre topp-casen med kanske 3-4 procents vikt vardera, vilket ger 12 procent initialt. Efter närmare titt på bolagen förstås så det är inte givet. Men man skulle ju kunna tänka annorlunda och dela upp de 12 procenten på fem-sex bolag. Det kluriga är att verkligen veta om bolag nr 10 eller nr 16 har en större potential till mångdubbling. Med 20 bolag finns fler chanser att äga en "10-bagger". Jag kommer nog ändå landa i att sätta ett tak på 15-16 bolag. Annars blir det för mycket bevakning och för många dyra affärer.

Vad säger du om casen och tankegångarna? Är särskilt sugen på åsikter på de tre case jag tittar på. Tror du på mjölk, konserver och e-government? Och kan något bortsorterat bolag ändå platsa?

Hur hantera risker i små okända bolag?

Lyssnade på Value Investing Podcast som hade ett högintressant avsnitt som berörde asiatiska småbolag. Av okänd anledning (teknikstrul?) går det inte att hitta nya avsnitt längre, men ämnet går att diskutera ändå. För nog finns det möjligheter i Asien och andra nyare marknader. Man kan säga att marknaden inte är lika effektiv, påminner om USA på 1950-talet och att du kan verkligen hitta fynd. Liksom bottennapp.

För även om du hittar ett riktigt billigt bolag i en screening så är du långt ifrån hemma. Såklart kan det finnas goda skäl till billigheten. Rådet i podden är att noga undersöka ledningens kvalitet och lägga mycket fokus på det. Ett korg-tänk, dvs flera bolag med lägre vikt, kan också vara något att överväga. Frågor som tipsades om att fundera på var:

• Är ledningen pålitlig? 
• Stämmer det som de sagt tidigare?
• Vill de aktieägarnas bästa? 
• Har de integritet? 
• Finns det risk att uppgifterna i årsredovisningen inte stämmer?

Medan jag lyssnade på podden dök givetvis det indonesiska tejpbolaget upp i tankarna gång på gång. Där har vi ett extremt billigt bolag i Asien som jag hittade via en screening. Men låt oss börja med att summera ett case där det gick fel. Inte illa, men fel ändå, och där jag misslyckades i dessa frågor.

Sålt 8990 Holdings där risken blev för stor
Jag har sålt av mitt innehav i Filippinska 8990 holdings på 6.06 för ett antal veckor sen. Orsaken är att en Filippinsk bloggare nyligen, och även en annan bloggare tidigare, varnat för att redovisningen är tveksam eller felaktig. Bolaget är inte heller något jag skulle köpa idag och jag hoppas ha blivit noggrannare nu jämfört med 2015 när jag köpte dem. Så psykologiskt kanske jag höll caset för hårt.

Felet är att skulderna var lite för stora från början, sedan ökade för snabbt, och att kassaflödet inte tog fart så som jag räknat med. En jättemarknad finns där för bolaget, men jag är inte övertygad om att detta bolag kommer stå som vinnare. Skuldsituationen, redovisningen och det svaga kassaflödet gör caset för osäkert vilket jag givetvis borde reagerat på tidigare. Det hela var ett misstag, för trots respekterade ägare som TPG Capital är osäkerheten för stor. Jag säger inte att det blir en dålig utveckling framöver, men risken för rejäla bakslag skrämmer mig. Nu fokuserar jag också i regionen mest på bolag från Indonesien, Thailand, NZ och Australien och framförallt på de som har låg skuldsättning och starka kassaflöden.

Kursmässigt har det varit ett nollsummespel de knappa två år jag ägt bolaget, vilket är något av en förlust när jag tittar på vilka bolag pengarna kunde gått in i annars. Nåja, jag har lärt mig något.

Kriterier för att minska riskerna
Finns risken för att jag t.ex. kommer åka på en nit i tejpbolaget? Svagheten i caset är att jag inte har möjlighet att träffa eller intervjua "bröderna tejp" så lätt. Det kryllar inte av intervjuer där ute och de två grundarbröderna äger 75% av bolaget.

Så här tänker jag om riskhantering när ledningen är svår att få kläm på eller andra osäkerhetsfaktorer finns som att ingen fond är inne. För det första får de en låg portföljandel, ett "korgtänk" är inte fel. Och tittar vi på bolagen vill jag ha:

• Lång och god historik
• Dominans av en marknad
• Låg skuldsättning
• Starka kassaflöden
• Gärna utdelning
• Gärna ägande av någon fond 
• Gärna någon lokal analytikerrapport 

Egentligen är det ganska enkelt: att den totala risken inte får bli för stor. Finns det en stor risk (eller snarare osäkerhetsfaktor) pga anonyma storägare eller mycket lågt fondägande, ja då får det inte finnas andra större risker.

Tejpbolaget som exempel
Eftersom tejpbolaget Ekadharma varit noterat sedan 1990-talet är det inte ett nystartat bluffbolag. Historiken är jämn och god. De har under många år delat ut pengar till aktieägarna så kassaflödena finns där. Via externa källor ser man att de dominerar en marknad, vilket ett (riktigt) fuffensbolag skulle få svårare att göra. Framförallt är bolaget skuldfritt vilket får bort många incitament till att "fiffla" med redovisningen. Skulder är något som ofta återfinns bland fifflande bolag.

Osäkerhetsmomentet är att tejpbolaget, vad jag kan se, inte har en enda fond som ägare samt en anonym ledning tillika huvudägare. Visst finns fondresan kvar då, men varför har inte någon köpt? Jo, förhoppningsvis för att bolaget är väldigt litet. Spaningen av vilka bolag som fondbolagen Wasatch och Grandeur Peak äger är spännande eftersom det i mina ögon är en riktig kvalitetsstämpel om de är inne. Om någon av dem köper in sig i Ekadharma lovar jag att stå för en frirunda på nästa aktiepub, så länge vi skålar för tejp :-)

Via Twitter passade jag på att fråga om tejpbolaget och kul att mitt alternativ (5 procents portföljandel) inte sågades vid fotknölarna.

Hur ser man förresten vilka fonder som äger ett bolag?
Och så ett praktiskt tips hur man kan se vilka fonder som äger ett bolag. Sök på bolagets namn och morningstar.com och gå sedan till fliken "Owner". Där kan du se vilka fonder och institutioner som är inne och deras förändringar. Uppgifter finns även på små och exotiska bolag.

Synpunkter?
Hur tänker du? Investerar du i bolag där du inte till 100% känner till ledningen? Påverkar det vikten, eller avstår du helt? Hur minskar du risken när/om du köper långt bort eller med mer risk och osäkerhet? Tror du mina punkter är tillräckliga?

Visst hade det varit enklare att gå mot större bolag, i det här avseendet, eftersom ledningen är mer lättillgänglig och lättbedömd. Men det kan smälla till där med. Och jag tror man kan få fram mycket genom historiken i bolaget. En bra ledning syns väl åtminstone delvis i siffrorna och vice versa? Eller hur? Ledningens handlingar är det man ska bedöma och inte deras (fina) ord vilket annars är lätt hänt.

BISI International - Monsantos snälla kusin på landet

Aktie: BISI International
Notering: Indonesien, ticker BISI:JKT
Market Cap: ca 375 miljoner USD 
Kurs: 1 700 IDR
Direktavkastning: ca 5 procent

Courtage: Maxcourtage

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Endast vanlig aktiedepå 

Bisi, Bisi doing nothing att all? Nej, BISI International är ett Indonesiskt bolag som gör mycket. De sysslar med Hydrid Corn och andra förädlade grödor. För majs har de ca 50% marknadsandel och slår ett bolag som Monsanto med råge. De har hållit jämna marknadsandelar mot dem de senaste 10 åren trots sin litenhet. Bolaget växer med en växande marknad och Indonesien har pekats ut som nästa "kornbod" eller då snarare helst majsbod.

Produkterna de säljer riktar sig till Indonesiska bönder. Främst majsfrön, men gurkor, tomater samt bekämpningsmedel. BISI har en stark lokal närvaro och har långa samarbeten med bönderna och tar fram grödor som lämpar sig väl i olika klimat/öar i Indonesien. Observera att det inte handlar om GMO utan om mer vanlig förädling. Men bolaget är också en partner till Monsanto och agerar som deras försäljningskanal i Indonesien, eftersom de vill åt distributionsnätet.

Den uppmärksamme läsaren ser en stor likhet med tejpbolaget Ekadharma som ju finns i portföljen. Även här finns en liten men stark lokal aktör som dominerar en marknad och skruvat upp utdelningen på sista tiden. Men tejp är low-tech, är detta high-tec och inte lika jordnära, trots allt. Kom gärna med input om caset!

Länkar och mer info
Ett gäng mer eller mindre nyttiga länkar:

• Bolagets småtråkiga hemsida. 
• IPO-dokumentet från 2007, notera marknadsandelarna på sid 97.
• En video om bolaget, men se upp för icke-existerande undertext.
• En analys från 2016 och en annan från 2015.
• En artikel om samarbetet med Monsanto
• En artikel om majsmarknaden i Indonesien och bolagets bedrifter

Fantastisk historik? Ja, utan tvekan
Mycket fin utveckling på Financial times staplar. Via Morningstar får vi fram följande tillväxtsiffror per år de senaste 5 åren:

• Försäljning 13%
• Vinst 18% 
• Utdelning 27%

Och ökningen per år de senaste 3 åren är

• Försäljning 22%
• Vinst 38%
• Utdelning 49%

Man ser att tillväxten tagit fart de senaste åren. Return on equity ligger kring 10-17 procent senaste fem åren med en stigande trend. Allt sammantaget är det en fantastisk historik, utan tvekan.

Goda framtidsförutsättningar? Ja
BISI är ett spel på ett effektivare jordbruk i Indonesien. Bättre grödor och ökad konstbevattning kan göra att ännu mer av BISI:s produkter kommer att användas genom mer odling samt ett skifte från "vanlig" majs till "hybrid corn" där de är starka. Från politiskt håll vill man satsa på att Indonesien ska bli mer självförsörjande (idag importerar man grödor) och då är BISI i precis rätt segment. Visst är politiska vindar nyckfulla men att ett land med växande befolkning vill få ut mer från sina jordbruksareal framstår som sannolikt även om satsningarna över tid kan variera.

Här är ett utdrag från APS asset management som äger aktien:

"As Indonesians get richer, meat consumption, and by implication feed consumption will increase. BISI is uniquely positioned to benefit as it is the largest producer of hybrid corn seeds..." och "With a nationwide distribution network of more than 1,000 points, (competitors have only 50‐80 distribution points), BISI has a solid competitive moat."

Och en fondanalys beskriver caset på ett bra sätt:

"Upside potential in the corn seed market remains high as only 52% (2mn hectares) of corn harvested area use hybrid corn seed, providing large room for corn seed industry growth. Additionally, most farmers in Indonesia plant corn with only one crop cycle per year, which could increase to twice a year with proper irrigation system, which also one of Jokowi administration’s top priority program. To note, BISI is the market leader in the hybrid corn seed industry with 48% market share." 

Man kan säga att det handlar om en slags ocyklisk marknad där fler människor och munnar ska mättas. Kanske inte helt effektivt att det går omvägen via djur, men det är mer konsumenternas val. En mycket dålig faktor är om man hugger ner regnskog för att odla majs, men här har jag snarare uppfattat palmoljan som boven (men är inte påläst). Jag vill att caset ska vara hållbart, för framtiden, och hittills är det ja på den. Mer majs och grönsaker till folket kan liksom inte vara fel.

Gillar man GMO?
Tror man på GMO eller inte? Är inte själv tillräckligt påläst men i BISI så får man både och. BISI har ju klassisk växtförädling, som jag tolkar på det, och agerar även som en lokal partner till Monsanto.

Om man kan ha koll på riskerna, och också är schysst mot bönderna tror jag GMO kan vara väldigt bra. Jag tänker på att en produkt som Golden Rice kan bidra till att färre blir undernärda. Förbättringar är ju bra på alla områden och termen genmanipulation är ungefär lika neutral som att kalla en spårvagn för NK-Expressen. Hade en bra diskussion i Twitterflödet där någon påpekade att även vanlig odling förändrar generna, bara i långsammare och mer slumpmässig ordning. Men... ja, ni hör, jag är inte så insatt och stycket börjar med ett kursivt Om.

Och Monsanto då?

Det händer grejer i Monsanto-världen i form av att Bayer, Monsanto, DuPont, Dow Chemical och Sygenta blir någon slags jätte. Noterar förresten att Buffet köpt aktier i Monsanto. Frågan är hur samgåendet påverkar BISI international. Ja, kanske inte alls. Men det är väl tur att de samarbetar eftersom "fienden" annars blivit starkare.

Caset i BISI blir mycket starkare av att de samarbetat med Monsanto sedan 1980-talet, även om jag inte är direkt förtjust i dem själv. Monsanto vill använda distributionsnätverket istället för att bygga upp ett eget. Kom ihåg att Indonesien är ett speciellt land med geografiska kulturella och administrativa utmaningar. Troligen är det ett win-win scenario där man i och för sig kan undra vems produktutbud som vinner i längden.

Risken är väl att Monsanto tar fram något som tar över mer och mer av försäljningen - vilket gör caset svårbedömt. Men med stabila marknadsandelar för BISI de senaste 10 åren så ser man i alla fall inte någon sådan trend.

Och så några färska intervjuer med Indonesiska bönder...
Nej, tyvärr inte. Man vill alltid vill få fram hur nöjda kunderna är. Men nog finns det en del skrivet om bolags bedrifter, se sista länken i länksamlingen. Marknadsandelarna bör också tala för sig själv och bönderna är ju återkommande kunder.

Ok värdering? Ja, utan tvekan
Du får det här Indonesiska agrifood-kalaset till ungefär P/E 15 och direktavkastning på 5 procent. Bolaget är skuldfritt. Värdering mot kassaflödet är uppemot 25 och fria kassaflödet 30. Något dyrare på så sätt men sammantaget tycker jag P/E kring 20-25 är motiverat med tanke på historik och framtida tillväxtmöjligheter. Ja, utan tvekan blir svaret här.

Summering
Ett bolag som håller Monsanto stången i marknadsandel har något särskilt. Ett bolag som Monsanto dessutom väljer att samarbeta som lokal partner med likaså. Och de handlas till en låg värdering i förhållande till historisk tillväxt. Samtidigt finns det frågor i caset. Även om marknaden är ocyklisk och växande är politiska subventioner och GMO-inslagen en osäkerhetsfaktor.

Jag landade i att se vilka kommentarer som kommer in. Är faktiskt sugen på att köpa bolaget, men... vill diskutera det först. I tejpbolaget är värderingen så låg att man förhoppningsvis har ett skydd på nedsidan. Här är värderingen något högre även om den fortfarande kan vara låg.

Kollar man marknadsandelarna och tar hänsyn till att de inte har Monsanto som fiende utan som vän finns ett stort case här. Så vad säger ni? Med tanke på tidsskillnaden skulle det vara money when I sleep. Men är det en för vild investering?