Är telefonhandel så illa?

Som det är nu äger jag tio bolag och alla telefonhandlas. Ska jag köpa mer eller sälja krävs ett telefonsamtal. Galet kan tyckas, men det har faktiskt sina poänger, i alla fall för mig, eftersom det skyddar emot impulsivitet. En gammaldags variant av nudging där du sporras att tänka till?

Psykologisk fördel?
Genom telefonhandeln tvingas jag bli mer trögrörlig, långsiktig och ta ordentliga beslut. Tröskeln blir högre. Att kunna handla elektroniskt är lite som att ha lördagsgodiset framme hela veckan. Du riskerar att äta upp vinster i förväg. Telefonhandel gömmer i alla fall undan godiset i skåpet så att det krävs ett extra steg.

Något jag kommer ihåg från Cristofer Anderssons bok Börspsykologi är att det är en god idé att berätta för någon annan hur du agerar. Då säljer eller köper man förhoppningsvis inte i panik utan måste aktivera "system 2" i hjärnan, den rationella delen. Med telefonorder så blir varje affär definitionsmässigt något du måste tala om för någon annan (i detta fall en Avanza eller Pareto-mäklare).

Nackdelen är kostnaden och att jag är för seg med att sälja det som försämrats (som Famous Brands) men jag håller å andra sidan kvar vinnare lite längre (som A2). Här tror jag den stora fördelen finns, att man inte lika lätt skalar ner i det som faktiskt går bra. Vete tusan om jag inte minskat mycket mer i A2 (har gjort en mindre minskning av skatteskäl) om de hade gått att trycka på en knapp. Att vara aktiv kan trots allt kosta mer.

För mycket av det goda?
Man kan dela upp hur besvärlig handeln är i flera steg:

• Telefonorder i ISK/Kf
• Dyr telefonorder, 500 till 750 kr i ISK/Kf 
• Dyr Telefonorder + Aktie- och fonddepå

För aktie- och fonddepå tillkommer som krånglighetskrydda en del deklarationsbesvär vid en försäljning. Men oj vad det främjar långsiktighet. Maximalt "straff" för att sälja, det kostar och jag måste ju deklarera också. Man vill nog också helst sälja vinnare när du har en förlorare att kvitta emot. Såklart börjar tröskeln bli lite väl hög här, och man slår i stortån hela tiden. Men det får definitivt ner aktiviteten i portföljen. Med tanke på att du vill kvitta så kommer du i alla fall sälja både förlorare och vinnare, annars är det lätt att bara behålla förlorarna.

Synpunkter?
Hur ser du på att aktier bara telefonhandlas? Vet att det avskräcker många och att jag är lite gammaldags. Men visst kan elektronisk handel kan ha sina nackdelar också? Ju lättare det är att handla, desto svårare att vara inaktiv? Som en investerare som försöker köra "buy and hold" i relativt få innehav måste jag säga att telefonhandel inte är så illa, trots allt.

Andreé och Ekholm-principen

I somras var jag i Gränna, och då måste man ju givetvis besöka Andrée-museet. Japp, inlägget handlar inte om Börje Ekholm utan den historiske Nils Ekholm. För er som inte känner till det gjorde Andrée en högst misslyckad ballongfärd till Nordpolen där alla tre deltagarna omkom. Nils Ekholm skulle åkt men valde att hoppa av då han inte trodde att ballongen skulle klara hela resan.

Såklart finns en aktieparallell här. Utan att förringa deras historiska umbäranden kan man likna expeditionen med en högriskaktie som misslyckades. Där fanns även en karismatisk ledare med stora visioner, men med orealistiska planer. Sammanfattning och läsvärda artiklar om händelsen finns dels på världens historia och dels på ny teknik.

Att inte lita på turen och en princip
Ekholms citat är helt fantastiskt med facit i hand och högst tänkvärt:

"Jag döljer inte för mig att jag kommer i en obehaglig ställning om Andrée har framgång med sin expedition. Men det enda man kan säga om mig är, att jag varit för försiktig. Turen är förträfflig att ha, om man har den men man får under inga omständigheter lita på den från början och redan vid expeditionens planering."

För det första är det här ett klockrent exempel på "FOMO", fear of missing out. Inget nytt under solen och det kunde ha handlat om Fingerprint. Här har du en chans att vara med på världens resa, men du avstår. Starkt. Det här kan kanske omvandlas till en princip, "Ekholmprincipen":

Kolla alltid av en potentiell investering med några nära aktiekompisar. Om någon av dem ser att tesen inte håller - att ballongen läcker - så avstå. Alla ska vara beredda att åka, även gängets Ekholm.

Man kan kanske också se det som att om man ska väldigt långt bort (som Indonesien) så måste man vara extra säker på att tesen håller. Tejpbolag och mjölkbolag borde vara vattentätt :-)

Fler chanser att hoppa av i verkligheten?

En lärdom är att man måste göra en gedigen research och inte bara gå på vad andra säger. Ekholm hade en egen uppfattning om ballongen och lyssnade inte bara på Andrées försäkran om att allt var ok. Aktieresorna har också en skillnad, att du har alla chanser att hoppa av. Som aktieägare kan du "trycka på knappen" och släppa investeringen och vara tillbaka hemma. även om det blir med förlust. Man kan märka att ballongen tappar höjd eller åtminstone när den kraschar. Man behöver inte vara kvar på isen och hoppas att man med strömmarna drivs åt rätt håll (jfr Eniro/Anoto eller valfritt kraschat förhoppningsbolag).

Det jag tar med mig är att själv försöka pröva caset (håller ballongen), alltid stämma av med en närmare krets om de ser brister jag missat. Samt till sist att aldrig vara rädd för att säga nej.

Personliga egenskaper för att lyckas på börsen?

Lyssnade på ett intressant gammalt poddavsnitt i "Adventures in Finance". De gick igenom hur man tänker som trader och hur våra tankar kan hjälpa oss eller spela ett spratt. Sammanfattningen är väl något klyschigt att du både är din bästa vän och fiende. Ta bara bilden ovanför, vissa skulle säga att glaset är halvfullt andra att det är halvtomt, sanningen ligger väl mittemellan (eller nåt sånt).

Funderade vidare på avsnittet, och jag är ingen trader, men översatte det i tanken till "långsiktig investerare" så fort det nämndes. Samma frågeställningar är ju aktuella. Kom hursomhelst fram till följande. Kanske märkligt att "recensera sig själv" men vi tar det som en start på diskussionen :-)

Positiva egenskaper
Här är några eventuellt positiva egenskaper

• Nyfikenhet. Det kan nog finnas så att det räcker och blir över. Att läsa på om småtråkiga saker som Indonesiska mjölkbolag, cementbolag och betongmaskiner gör man nog inte om man inte är nyfiken. En sådan egenskap är viktig för att hitta nya idéer. Att bara följa Graham och kika på Svenska Large-caps är ett tecken på lägre nyfikenhet (eller sunt förnuft, vem vet).
• Envishet. Du måste lägga in tid och energi för att gå igenom de case som du kommit närmast på. Utan envishet borrar du inte tillräckligt långt ner i casen och håller i dem.
• Kreativitet. Jag tycker mig hitta ovanliga sätt att hitta och bedöma bolag på. Bara sådana saker som att kolla på deras Facebook-sidor, specialiserade Google-sökningar av alla dess slag etc. Utan kreativitet landar man alltför ofta i samma bolag som alla andra tittar på (jfr nyfikenhet).

Att jobba på
Och saker jag behöver jobba på:

• Fokusera tankarna mer! Jag sitter på 14 bolag och ca 10 är väldigt säkra. Jag ägnar orimligt mycket av tiden för att leta efter nya case att ersätta de osäkrare med. Det är för roligt att leta fram nya bolag, vilket kan ge för lite fokus på det jag har.
• Bli mindre känslostyrd. Jag behöver ibland se casen mer neutralt. Jag är t.ex. med facit i hand mer benägen att gå in i ett bolag som jag hittat själv, eftersom jag tror mig förstå det bättre och anse det som mindre upptäckt. Marknaden, eller bolaget, bryr sig inte om sånt trams.
• Att slipa ner den positiva grundinställningen till negativt neutral. Analyserna har en tendens att se allting genom positiva glasögon. Ok, världen blir ju statistiskt lite bättre från dag till dag men jag skulle behöva bli än mer ifrågasättande och se potentiell uppsida och nedsida i casen. På med solglasögonen alltså, så allt blir mörkare och man blir mindre bländad! 

Sen en irriterande detalj. Jag blir lätt småstressad när jag hittar ett nytt fantastiskt case som måste köpas innan det rusar. Ett nördigt tips är att jobba med andningen. Supernördigt ja, men med rätt andning är det lättare att inte jaga upp sig, oavsett om det gäller aktier eller annat. 

Synpunkter?

Det här är ett axplock av egenskaper och såklart högst subjektivt. Man kan också lägga till tålamod och självständigt tänkande, ja det finns ju hur mycket som helst. Sen behöver man ju inte alls sikta på att slå index, vilket ju också är en risk för motsatsen. Att köpa breda indexfonder är lättare: då ska man göra ett genomtänkt förstaval och fortsätta månadsspara även i sämre tider.

Vilka är dina styrkor och vad behöver du jobba på? Vilka egenskaper tror du krävs för att slå index?

Mina brister som investerare

Tja, efter några års bloggande kan det vara nyttigt att vända sig inåt. Att utvecklas som investerare handlar till viss del om att utvecklas som person. Och då bör man jobba både med sina svagheter och förstärka sina eventuella styrkor.

Nu hoppas jag ingen amatörpsykolog sätter en en amatördiagnos utifrån den här texten, jag kör till ändå och hoppas på intressanta diskussioner :)

Svagheter

Krånglar till det lite då och då
Det här kan ta sig uttryck på olika sätt. Ett enklare upplägg överhuvudtaget kan vara att köpa några investmentbolag, några indexfonder och några fonder som slår index. Eller kopiera sambons portfölj med H&M, Lundbergs, Unilever och JNJ. Men jag skulle inte ha samma inspiration då, det går bara inte!

För några år sedan hade jag 25 bolag i portföljen. Nu är jag nere på 13 bolag och målet på 8-15 bolag gör att det blir en bättre balans och mindre krångligt. Med färre bolag minskar också antalet affärer och beslut.

Köppanik - jag bara måste ha det där bolaget
I praktiken kan en köpprocess gå till så att jag hittar ett fantastiskt bolag som jag bara måste ha. Jfr med en tonårstjej, eller snarare tonårskille, som bara ska ha de där skorna eller vad det nu handlar om. Då leder köppaniken till en säljpanik (eller paniksparande) för att finansiera köpet. I aktiesammanhang blir man en shopaholic.

Det mentala fungerar nog så att jag tänker att om jag inte köper så blir jag tvungen att köpa dyrare sen. I grund och botten kanske de "känslorna" orsakar en del köpbeslut trots att det i och för sig också kan motiveras rationellt.

Längtan efter det exotiska
Är gräset grönare på andra sidan jordklotet? Inte alltid. Hur åtgärda? Jo genom att "låsa" portföljandelen på 1/3 svenskt och 2/3 utländskt.

Men man måste ha något som driver en, och jag brinner efter att hitta det där unika. Jag tror helt enkelt att det lönar sig att leta där färre andra letar, oavsett om det är riktiga småbolag eller bolag i "avskräckande" länder. Världens fjärde största land till folkmängden (Indonesien) får t.ex. inte alls lika mycket uppmärksamhet som det tredje (USA). Det rationella ligger i att upptäcka bolag ännu tidigare än andra gör det, med större chans till tillväxt och med mer outforskade vallgravar.

Men i det rationella ligger också att vikta om till mer svenskt om den svenska delen över tid faktiskt går bättre. Eller fonder om jag inte över tid lyckas slå index.

Mod, eller snarare övermod?
Ett visst mått av övermod finns väl hos alla som investerar i enskilda aktier. Nog är det övermod att tro att man kan välja säg tre bolag i Asien, Afrika eller Sverige (!) som går bättre än index över tid. Varför inte köpa en fond? Övermodet består också i att jag alltför ofta "köper först" och frågar sen, och tappar den viktiga input som bloggen ger.

Och jag har väl en extra växel av övermod eftersom det blir fler marknader/länder att bevaka? Nu försöker jag köpa bolag som är lättbevakade (jfr bestående konkurrensfördelar) men ändå. Att tro att man genom att kika på lite megatrender, tänka konkurrensfördelar, och välja "rätt bolag" är ett slags övermod.

Övermodigast av dem alla är ambitionen: Hitta världens bästa bolag, gärna småbolag, med hög utdelning eller utdelningstillväxt. De måste ha "vallgravar" och gärna upptäckta sådana. Det är den "drömmen" som delvis driver intresset: att kunna hitta nästa Discovery eller Vitec och då gå in med ännu större belopp.

Confirmation bias
Efter ett köp, eller efter att ha läst in sig i detalj, så är Northwest eller något annat jag köpt mer fantastiskt än andra liknande bolag. Vilket ju i Northwests fall faktiskt kan bero på att det inte finns liknande bolag... (ja, nu är jag där...igen!).

Övertron på de egna bolagen kan göra att jag snittar ned (köper billigare) istället för att sälja när det är motiverat. Borde jag sålt Woolworths tidigare? Borde jag inte köpt, eller köpt mindre i, MTN? Hur motverka? Jo, lyssna mer på synpunkter. Kanske också införa en "automatisk" regel av något slag. T.ex. att i januari varje år sälja det bolag som gått sämst under förra året? Av 13 bolag kan man ju plocka bort det som underpresterar mest eller som hamnat längst från startelvan kvalitetsmässigt. Bara en tanke.

Styrkor
Är inte lika bekväm med att skriva om mina styrkor. Vilket kanske är en svaghet, haha :-)

Jag har i alla fall byggt upp en strategi som passar mig själv. Fokus är på konkurrensfördelar, utdelning och goda finanser och där är jag konsekvent. Och jag tänker själv, på gott och ont, och är oftast bra på research och kan hitta bolag långt utanför den vanliga fåran. Och jag har (över)modet att köpa dem.

Lyssnade på en podd där man liknande en investerares arbete med Sherlock Holmes, och lite så tror jag det är. De bästa bolagen kan vara de som begår svårupptäckta "brott" mot de ekonomiska grundlagarna (mean reversion). Och då gäller det att leta noggrant efter skyldiga och inte bara gå på "the usual suspects" :)

Synpunkter?
Vilka är dina svagheter och styrkor? Hur jobbar du med dem? Har du några råd och erfarenheter att dela med dig av?

Köpte Protector - och tankar om att vägra John

Till slut kunde jag inte hålla emot, jag är sen på bollen men... nu har jag köpt ett antal Protector Forsikring för 29.40 NOK. Kanske sist i hela bloggvärlden och jag har några tankar om hur det kunde gå så.

Bloggen är för mig en process för att lära sig mer om investeringar och få feedback, liksom för många andra. Oftast är det klockrent men ibland spelar de egna tankarna ett spratt. Ett följa-John beteende uppstår i bloggvärlden och det är något som jag ibland har svårt för. Men i grunden är det ju positivt, att lära och inspireras av andra. Och skulle man bara följa någon random John är det en sak, men att följa Ägamintid, Aktiefokus, 4020, och alla andra duktiga bloggare brukar faktiskt vara en god ide. Motståndet mot att följa John har gått för långt och det har blivit något av ett vägra-John-beteende.

Mycket psykologi här och ibland kan man få en tendens att sticka ut bara för sakens skull. Jfr Snåljåpens slösmånad när alla andra skulle köra snålmånad. Framöver ska jag bli ännu bättre att ta råd och hitta inspiration från alla andra bloggare och läsare. Och sydafrikanska försäkringsbolag behöver ju inte vara bättre än Norska - även om jag fortfarande tror Discovery Ltd är svårslaget :-)

Så här är det:

Jag har varit för seg med att sälja Skåne-Möllan för att det var mitt favoritbolag. Och för seg med att köpa Protector för att det varit alla andras favoritbolag. Dumt verkligen, bort med sådana "känslor" i investeringssammanhang :-)

Ett annat skäl till att jag inte köpt dem är att jag borde ha köpt dem långt tidigare och sånt kan sätta sig i huvudet. Det tar emot att köpa ett bolag kring 30 NOK när man hade chansen långt tidigare, kring 15-20 NOK. Då kommer en automatisk tanke att det är kört, att tåget har gått.

Ska jag inte skriva något om Protector då? Nej, faktiskt inte, "allt" är ju redan skrivet. Ett mycket billigt bolag, P/E 7 och 6 % i direktavkastning och med tillväxt. Det jag kan tillägga är att tillräckligt starka konkurrensfördelar borde finnas: De är en lågkostnadsproducent och har en mycket stark position i nischen ägarbytesförsäkringar. En enda punkt faller det på och det är att de gjort en utdelningssänkning i närtid. Men när allt annat finns där är jag flexibel och låter det passera.

Nu är jag med på tåget även om det var dyrare att köpa biljett ombord än att ha köpt innan. Men låt gå, jag tror det kommer att bli en fin resa ändå.

Hur gör du med "John", och känner du igen dig i några av dessa tankar?

Hur gör du när nergången kommer?

En ganska simpel fråga som kanske blir mer och mer aktuell är hur man ska agera om en större nedgång kommer. Just nu är det väldigt lätt att säga att man ska sitta still i båten. Sen är frågan hur det känns och hur man faktiskt agerar om - eller snarare när - börsen går ned med 10, 20 eller 30 procent.

I dessa tider när ekonomibloggar växer fram som svampar ur jorden och alla nyintroduktioner övertecknas, ja då är det värt att komma ihåg att: 

...efter solsken kommer värsta regnet, som det heter på schlagerspråk.

Lek t.ex. med tanken att eurokrisen blossar upp, en pandemi kommer dragandes eller att Rysslands "krimserie" får fler avsnitt.  

Min strategi - sitt still på stranden
I princip är jag fullinvesterad hela tiden. Utdelningar och nysparande kan dock läggas på hög om jag tycker att börsen ser övervärderad ut, eller mer korrekt uttryckt: om jag inte hittar något köpvärt bolag. Jag försöker att titta på bolagen och ignorera "bruset". Kanske är man inne på placera, di för ofta och lyssnar på för många börs- och sparpoddar... och går på för många ekonomiprat (haha)? Inget ont om något av detta, men ju mer insatt och insyltad man blir, desto svårare kan det bli att strunta i bruset och ryckas med?

Varför fullinvesterad konstant då? Jo, största risken sett över tid är att stå utanför marknaden. Det handlar egentligen inte om att regn följs av solsken i ett evigt kretslopp, utan en situation där antalet soltimmar konstant ökar (i alla fall historiskt). Lika bra att sitta still i solstolen även när det regnar. Visst vore det optimalt att ibland packa ihop stolen och röra sig mot ett solarium (hedgefond?!) men det blir ryckigt och svårt att slappna av. För hur ser horisonten ut? Kände jag en droppe? Och redan när du packat ihop stolen och begett dig bort från stranden kanske solen skiner igen.

Min defensiva portfölj hoppas jag också gör de negativa perioderna lättare att uthärda. Om index faller 30% men egna portföljen (åtminstone i teorin) går ner med 15% så är det inte lika jobbigt.  

Andra strategier?

Att gå ur marknaden eller bolagen när det är dyrt och sedan gå in när det rasat är en god idé. Tyvärr kan det vara svårt i praktiken. Som det brukar sägas så kräver det två korrekta beslut, gå ut i rätt tid och gå in i rätt tid. Definitivt alldeles för svårt för mig! Att hitta bra bolag som kommer att fortsätta vara bra och förbättras är en sak, men fråga mig inte hur börsen eller kursen kommer att gå. 

Senaste ekonomipratet diskuterades några andra strategier och varianter. Bland annat nämndes att man kan ha sin portfölj på t.ex. 10-talet bolag konstant. Men att sedan hedga portföljen vid nedgång och t.ex. skaffa en "krockkudde" av bear-certifikat. D.v.s. att man lägger in något moment som går upp om börsen går ner, för att kompensera att portföljen går ner - och vips så har man skyddat sitt kapital. 

Min lilla invändning är att det kostar i form av avgifter och att det är extremt svårt att veta när nedgången kommer, i alla fall för mig. Lite som att försöka fånga en fluga. Sen förstod jag nog inte till fullo modellen, vilket inte berodde på förklaringen utan min egna brist på egen erfarenhet och sömn :-). 

Synpunkter?

Hur agerar du när nedgången i portföljen kommer? Gör du något för att försöka parera? Och hur "agerar" du mentalt, är du oberörd eller inte?

Själv hoppas jag... peppar peppar... att jag fortsätter den linje jag är inne på avsett hur börsen väljer att gå i stort.