Vem som äger och styr ett bolag är superviktigt. Tidigare har jag tittat på fondägande, dvs vilka fonder som äger de bolag jag har. Familjeägande är nog en ännu viktigare faktor eftersom det också berör de som styr företaget. Hela 9 av mina 12 bolag är tydliga familjeföretag.
Varför familjeägande?
Ofta betyder familjeägande långsiktighet, stabilitet och låg skuldsättning. Jag vill helst ha en familj eller åtminstone en stark VD och grundare vid rodret, det är ett stort plus. Långsiktigheten finns genom att personerna sitter mycket längre på sina platser och att bolaget har en tydlig riktning. Såklart kan det finnas en baksida t.ex. i form av fejder och osämja, det måste ju vara en bra familj.
Den som vill ha intressant läsning får gärna läsa den här Placera-artikeln av Karl Lans som går igenom att familjeföretag gått bättre än börsen i stort. Det som sägs i början är:
"Familjeägda företag slår konsekvent börsen. Skillnaden är dramatisk. Det visar en färsk studie från Credit Suisse. Bolag som ägs av familjer har högre tillväxt och lägre skuldsättning. De går dessutom mycket starkare på börsen. Familjefaktorn gäller brett över alla sektorer och branscher."
Just det där med skuldsättningen är också intressant. I VD-tidningen finns en annan klart läsvärd artikel som tar upp en svensk avhandling
Mina bolag?
Hur ser det ut i bolagen jag har? Nog hittar vi familjer och starka huvudägare! Kanske inga välkända namn här hemma, men det är internationella motsvarigheter till Wallenberg och Wallenstam.
- Ekadharma Grundarbröderna dominerar i ägarlistorna med cirka 75 procent. Kanske för mycket, då det håller fonder borta?
- Century Pacific har en familj som äger ca 70 procent vilket var ett skäl till att jag köpte
- Ultrajaya Grundarfamiljen Prawirawidjaja sitter på kanske 65 procent av aktierna.
- Taokaenoi ägs till 65 procent av Peeradechapan-familjen.
- Italtile Familjeägt då Ravazzotti sitter på närmare 60 procent av aktierna. En tragisk historia finns tyvärr i bakgrunden där den naturliga arvtagaren dog i en flygkrasch 2011.
- Netbay Grundaren Pichit äger över 50 procent av aktierna.
- Kri-Kri Familjeföretag där Tsinavos-familjen sitter på över 40 procent av aktierna.
- MicroMechanics VD:n och grundaren Chris Borch sitter på 25 procent av aktierna.
Jag tittar inte specifikt efter familjeägande men om grundaren är kvar med en andel i bolaget är i alla fall ett plus i min bok.
SvaraRaderaFinns det någon fond som har familjeägande som strategi?
Känner inte till någon specifik fond, men skulle tro att investmentsbolagsfonder fångar upp många familjer. Men de får inte träff på de bolag jag radade upp. Möjligen en lucka i marknaden, eller så har jag letat för dåligt bara, intressant fråga!
RaderaBolag med ägare av kött och blod är alltid trevliga att analysera. Oftast därför att de är mer välskötta och ibland då det blir lättare att sortera bort dem när ägaren är en skurk.
SvaraRaderaSen brukar jag dela upp det ytterligare några steg. Jag är till exempel alltid försiktig när en huvudägare har kvalificerad majoritet i sitt bolag vilket kan utnyttjas av storägaren
. Idealet är snarare som i Avensia där man har flera starka ägare med en god historik vilket innebär att man som småsparare kan räkna med att det är omöjligt för en ensam skrupellös huvudägare att manövrera ut småsparare som i t.ex. Grieg Seafood och Prodigy Ventures som jag tittade på i mitt senaste i inlägg.
Sen när det finns en storägare blir det väldigt stor skillnad på vem den huvudägare är och även hur vederbörande ser på sig själva. På konkursens rand kan jag tänka mig att de flesta främst räddar sig själva. Men stormar det sitter jag helt klart hellre i samma båt som Patrik Wahlén än Mats Qviberg.
Ett wild card i sammanhanget är människor som Elon Musk, Vlad Suglobov och Robert Pera. De är ju definitivt intelligenta fanatiker och oerhört framgångsrika men passionen gör dem väldigt svårlästa eftersom deras definition på framgång handlar så mycket om att uppnå mål som är större än bolaget.
Ja, med ägare av kött och blod vill det till att de har rätt blodgrupp, så att säga :)
RaderaFina poänger, resonerar ungefär likadant, och i tejpbolaget ser jag det som en risk. Kanske skulle man gå mer åt intelligenta fanatiker-hållet men jag vet inte, gränsen mellan genialitet och galenskap kan vara svår att dra, och det kan bli mycket av en enmansshow, snarare än lagbygge.
Jag köper definitivt hellre bolag med riktiga ägare som familjer snarare än tjänstemannastyrda, kortsiktiga och flyktiga fonder. Däremot gäller det som alltid att försöka göra hemläxan och skaffa sig en uppfattning om huvudägarna. Värst är oftast bolag utan tydliga ägare. Jag vill ha folk som sitter i samma båt, men som inte till varje pris kör över andra när det väl gäller. Därav rotar jag ofta i den Småländska myllan istället för i ett främmande land jag intet vet om.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Visst är det mer utmanande att veta om Prawirawidjaja eller Tsinavos-familjerna är av samma skrot och korn. Men historiken säger mycket, liksom vilka fonder som är inne, och hur de uttalar sig i rapporter och media.
RaderaJag har däremot inte träffat dem, men jag inte träffat någon småländsk VD eller ägarfamilj heller (även om tröskeln är lägre). Men det finns något kring aktieägarvärde och kultur som är värt att gräva i, jag tror småländska myllan är klart bättre än världssnittet på den punkten.
Intressant inlägg och jag delar åsikten om vikten av starka bra ägare. Jag är gärna delägare ihop med en stark grundare/storägare i ett sunt bolag.
SvaraRaderaMvh petrusko
Tack, och det låter sunt!
Radera