Grekisk tvål till portföljen?

Trodde aldrig jag skulle fundera på att köpa ett grekiskt tvålbolag, men det är ämnet för dagen:) Papoutsanis är världsledande när det kommer till olivtvålar. De är verksamma inom: 

• Egna tvålvarumärken
• Tvål m.m. till hotell
• OEM-tillverkning (dvs åt andra)
• Tvålnudlar (en råvara, ska såklart inte ätas...)

Det som lockar är: tillväxt, lång historik, 150 år som bolag, på börsen sedan 1970-talet, hyfsat starka varumärken, förbrukningsvaror och ocykliska produkter som knappast kan digitaliseras bort. I stort är det ett exportbolag med 50% av försäljningen i Grekland. De handlas på EV/EBITDA kring 9. Men håller bolaget? Kanske inte, men låt oss fundera. En bra överblick av bolaget finns i denna artikel i denna intervju och en till. Se framförallt bolagets presentation.

Finns det en moat?

Den grundläggande frågan för mig är: Dominerar de en nisch? Har de en "moat"? Att vara störst eller ha bra produkter behöver inte inte i sig vara en konkurrensfördel. Det ska finnas något strukturellt som gör att de sticker ut mot konkurrenterna.

De är visserligen den största tvåltillverkaren i Grekland och Balkan, men det räcker inte hela vägen. Bolaget kan möjligen vara hyfsat unikt eftersom de är nischade på olivtvål och framstår som stora om man kollar Amazon. Viktigt är att olivtvålskonkurrenten (Kiss My Face) görs i samma fabrik och bör vara en kund (se kommentar här). Troligen är de stora i nischen på en global skala, men oklart hur stora. Bolaget verkar innovativt och har fått EU-stöd.

Problemet är väl att tvål kan komma varifrån som helst och är en commodity, ifall inte varumärket är starkt. Här kan man jämföra med Kri-Kri, där Yoghurten ska komma från Grekland. Enda motsvarigheten jag kommer på för tvål är Aleppo-tvålar. Inget säger egentligen att olivtvål måste komma från just Grekland även om de är kända för sin olivolja och producerar mycket. Det här var generellt. Låt oss gå vi vidare till bolagets produktområden och kolla på eventuell "moat" var för sig.

Egna varumärken

Här tror jag mycket väl det finns en moat, kanske stark. Varumärkena tror jag är såväl lyxiga som starka, och det bevisas i höga marknadsandelar, 1:a på fast tvål och 3:a på flytande i Grekland. Tyvärr är det bara 18% av omsättningen. Fördelar i distribution kan också finnas lokalt. Noterbart är att de varit snabba med att ta fram Covid-produkter som Alcogel och liknande. Har själv testat beställa produkterna via Olivkällan, och Papoutsanis märke heter Olivia.

Hotell

De är stora i Grekland och kunder som Hilton imponerar. Men hur svårt är det för de grekiska hotellen att byta? Visst kan lokal tillverkning och distribution ge kostnadsfördelar, men troligen finns ingen moat då varken kunder eller hotell bryr sig så noga. Om det däremot finns få andra som gör olivtvål, och det är viktigt för Grekiska hotell, finns möjligen (ytterst svag) moat i kombination med kostnadsfördelar.  

OEM

Här finns långa kundrelationer och kunder som Unilever och Sarantis. Jag tittade på en gammal presentation och aktörerna var i stort samma. Men åter igen, hur svårt är det att byta? Allt beror på hur många andra alternativ som finns och det är oklart. Man kan se dem som en olivolje-tvål-specialist med stor kapacitet, erfarenhet och satsning på R&D. Men de är nog, liksom tvålarna, kanske mer i händerna på kunderna, än tvärt om. 

Nudlarna

Industriråvaror är oftast inte så speciella. Kanske är det specialkunskap bakom, men jag vet inte. En analys jag hittat talar om liten konkurrens på detta område, så kanske att det finns något där. 

Summering

Nej, det här är som Kri-Kri fast lite sämre. Visserligen billigare men jag är för tveksam. Nyckeln ligger i det självklara att grekisk yoghurt ger ett högre pris än greek-style, medan grekisk tvål inte gör det. Bolaget är visserligen bra men mindre speciellt.

Något jag inte gått in på är att marknaden och produkterna är trevliga och kan träffas av megatrender som mer hälsa, organiska produkter etc. Tvål är globalt ofta gjord av palmolja, vilket är sämre. En annan mer simpel trend är mer handtvättande och möjlig revansch för grekisk turism. 

Håller mig nog ändå till Kri-Kri. I en bredare portfölj, där jag inte var så fokuserad på moat och konkurrensfördelar skulle de mycket väl kunnat ta plats. Möjligen kan man säga att alla stolpe ut bör vara gemensam stolpe in pga nischen och långa erfarenheten, och att det ska landa i narrow moat men jag är inte säker. Vad tror du om detta bolag? Får själv inte riktigt grepp om det!

Inköp Karooooo

Jag har köpt in Karooooo som nyligen listats på Nasdaq. Bolaget består av det gamla Cartrack som funnits på Johannesburg-börsen sedan 2014 och köpts upp av Karooooo. De sysslar med "fleet management", telematik, att mäta hur fordon körs så att företag får koll på sin fordonsflotta i realtid. I praktiken installerar man en dosa/enhet i fordonen, eller använder OEM-data, och kör en SaaS-lösning . Se bolagets senaste presentation och Cartracks hemsida för bakgrund och bättre beskrivning. Se även prospektet inför Nasdaq-listningen (uppdaterat)

Genom köpet läggs Karooooo till den växande software/SaaS-delen av portföljen som nu består av Altium, Embracer, Kahoot, Karooooo, och Netbay. Jag har följt Cartrack en längre tid men det har varit svårköpt, men nya listningen gjorde det lättare att köpa och jag ville se att den processen var avklarad först. Bolaget passar min strategi väl.

Plus och minus

Det jag personligen gillar med bolaget är:  

• Något under radarn för USA-investerare, ingen het IPO. 
• Ocyklisk marknad som växer med 10-20 procent per år. 
• Världsledare, med starka marknadspositioner.
• IT-utveckling i Singapore, smart drag.
• Viss moat via data, lågkostnadsaktör, inträdesbarriärer och R&D. 
• Viss stickyness, kanske även en feedback-loop som ger en allt bättre produkt.
• Stark huvudägare, god historik, goda finanser.
• SaaS, skalbart, till hyfsad värdering (dryga P/E 30 TTM).
• Leder till effektivitetsvinster, alltså ESG-kompatibelt.

Nackdelar ska såklart nämnas. Sydafrikanskt bolag, uppköpt av Singapore-bolag och listning på Nasdaq är inte självklart. Men inget konstigt. Singapore är en bra hub för internationell expansion och IT-utveckling, Nasdaq ger mer visibilitet, konkurrenter är listade där och eventuell kapitalanskaffning är lättare. Globala techbolag passar bättre där än i Johannesburg. En nackdel är att hela 70 procent av försäljningen finns i Sydafrika vilket ger en klar valutarisk. Internationell expansion kommer kompensera, men det tar tid. 

Ökad konkurrens och framtida teknikutveckling är givetvis också en risk. En särskild fråga är hur OEM utvecklas, och här finns en intressant artikel där Cartrack säger att "OEM business was the smallest part of Cartrack’s business, but they were engaging with OEMs and envisaged that, within the next 10 years, it would account for about 70 percent of the group’s business." Detta är något att bevaka. Sydafrika är för övrigt långt framme på området och både Cartrack och Mix Telematics kommer därifrån. Att det växt fram där där kan bero på att behovet är stort på grund av hög kriminalitet och bilstölder. (uppdaterat).

Mer om bolaget

Se en gedigen och läsvärd analys av bolaget här. Själv fastnar jag för detta stycke:

Cartrack is an organically grown telematics and data analytics company. They are vertically integrated, competitively advantaged, with an owner-operator who has sizeable skin-in-the-game and draws a humble salary. The bulk of their revenue is software-as-a-service, they have industry-leading margins and unit economics, and have offline offerings which differentiate them from their peers. Their vertical integration buffers them against cost-pressure, allows them to be the lowest-cost provider, and improves business agility, innovation, and execution

Se även en kort artikel om bakgrund till Nasdaq-listningen. Detta tycker jag låter lovande:

The company operates in the $50+ billion global telematics market, along with local competitors Mix Telematics - which has a primary listing on the New York Stock Exchange - and Netstar (now part of Altron). Outside of South Africa, where it is the dominant player in vehicle recovery and fleet management space, Karooooo does not really compete with Mix or Netstar. Mix has focused largely on the US market although it has a global presence, while Netstar has kept its operations local. Cartrack has followed a careful global strategy, achieving dominance in niche markets, notably Poland, Portugal and Singapore. Germany is the next focus, a far bigger market. 

Man kan också lyssna på en del poddar som tar upp Cartrack, ägaren ger ett i mitt tycke sympatiskt intryck vilket är viktigt. I denna podd får man en bakgrund och här finns en intervju med storägaren och man får bland annat reda på varför de heter Karooooo.

Vad tror du om detta bolag? 

Ps) Till sist ska jag säga att jag gjort några mindre förändringar i portföljen. Jag har minskat i Kri-Kri Milk på en något svag rapport. Har också köpt in en totalt okänd marknadsledare med extremt hög Peter-Lynch-faktor, men mer om det sen.

Inköp: Indonesiska blöjor

Jag har köpt in Uni-Charm Indonesia kring 1550 IDR. De är ett asiatiskt Essity, som är klart dominerande i världens fjärde mest folkrika land, dvs Indonesien. De är också del av en Japansk koncern, som är regional ledare i Asien. Bolaget växer inom så "spännande" segment som blöjor, bindor och vuxenblöjor och är 1:a i sina kategorier. En färsk intervju med favoritfonden Swedbank Robur EM small cap lyfter fram caset väl. Jag har inte har hittat caset själv utan all cred där till Framtidsaktier på twitter som ägt bolaget en längre tid och gjort en mini-analys.

Själv fastnar jag för att bolaget fångar mycket av demografi och ökad medelklass. I takt med att man får mer pengar över köper man bättre blöjor, bindor etc. Och i en åldrande befolkning, med större social acceptans, lär utsikterna för ökad användning av vuxenblöjor vara goda. Överlag är det väl få saker man prioriterar lika högt som personlig hygien. Se tidigare inlägg om Hur man fångar medelklassen och särskilt sid 7 i denna gamla rapport.

Värderingen är inte utmanande. Enligt prognoser på marketscreener är det P/E 15 på 2020 års vinst, och en växande nettokassa. Enligt prognoserna (bara en analytiker!) kan försäljningen växa med dryga 10 procent kommande åren.

Osäkerhetsfaktorer:

• Räcker tillväxten? Jag vill ha tvåsiffrig försäljningstillväxt, och analytiker har tidigare trott på låg tillväxt i en anlytikerrapport. Nu har jag läst på om marknaden, och ser tillräcklig tillväxt, se IPO prospektet sid 1 som talar om CAGR på ca 10-15 procent 2018-2023. Om de då bara växer som marknaden, dvs inte tappar marknadsandelar, så är tvåsiffrig försäljningstillväxt möjlig.     
• Pressar moderbolaget och storägaren Uni-Charm dotterbolaget för hårt? T,ex betalas royalties till moderbolaget. Har grävt och tror upplägget håller. Att ge 3% av omsättningen är en hel del, men de får en del tillbaka också, t.ex. mindre utgifter för R&D. Men en indonesisk bloggare, som för övrigt åtminstone varit positiv till de två bolag jag äger, har uttryckt sig negativt, bland annat nämns lån till moderbolaget och valutakänslighet. Att Swedbank Robur, liksom några andra fonder, äger bolaget, ser jag då som ett stort kvalitetstecken. Fonden äger japanska bolag, förvaltaren kan regionen och brukar undvika minor.
• IPO nyligen. Är bolaget obevisat? Hur valutaeffekter slår under längre tid är också något att bevaka.

På grund av viss osäkerhet (men när är något säkert?) har jag landat i en andel på 3-4 procent. Men detta är något jag vill äga. Och jag väljer faktiskt detta före Essity. En enkel jämförelse är: En analytiker istället för 15, ännu starkare marknadspositioner (bara förstaplatser), lägre P/E och nettokassa istället för för nettoskuld. Och den strukturella tillväxten bör vara starkare. Vad tror du om detta bolag? Jag ser en Hidden Champion till rimlig värdering.

Nytt innehav: Filippinska konserver

Senaste köpet är Century Pacific Food kring 15.3 PHP. De är det klart dominerande bolaget i Filippinerna när det kommer till konserver inom tonfisk, sardiner och kött m.m. De är också starka inom mjölk och kokosvatten. Varumärkena är välkända lokalt och är nästan alltid 1:a. Vi har att göra med ett supertråkigt stabilt bolag med "Hidden Champions"-egenskaper.

Bolaget gjorde en IPO 2014 och kan kanske sägas vara ett konserv-Orkla eller mini-P&G, med annan värdering, nyttigare produkter och verksamhet i ett tillväxtland. Se bolagets hemsida, sammanfattning, senaste investerarpresentation, rapport, årsredovisning och en företagsbeskrivning och prognoser på marketscreener. De är ett familjeföretag med 40 års historik. Deras uttalade målsättning är att växa med 10-15 procent per år och fördubblas vart femte år.

OBS! Det ska nämnas att bolaget är svårköpt. Avanza fixar handel men bara i vanlig depå, telefonorder, och 749 kr för en order. Dessutom handlas de på förmiddagen i Filippinerna, så du måste lägga ordern kvällen innan. Men de går att handla!


En koll mot checklistan

1. Mindre bolag, upp till globalt midcap

Century Pacific är ett globalt smallcap med marknadsvärde kring 1 miljard USD. Free-float är dryga 30 procent eftersom familjen sitter på mesta delen av aktierna. Därför kan de vara "overlooked" globalt även om de såklart är kända i Filippinerna. Konserver är kanske inte heller det mest uppseendeväckande, men de är riktigt starka och dominerar sin nisch.

2. Låg skuldsättning, helst nettokassa

Här tvekade jag kring köp, men efter senaste rapporten slog jag till då de är tillräckligt konservativa. Debt to EBITDA förväntas enligt marketscreeners genomsnittsprognos vara kring 0.46 för 2020 jämfört med 0.87 för 2019. Och för 2021 är prognosen 0.25. Net debt to equity landar däremot kring 0.6 i senaste rapporten, vilket är högre än mitt riktvärde, men 0.24 när de räknar "interest bearing debt". Sammantaget är skuldsättningen tillräckligt låg, och debt mot EBITDA är det viktiga. En viktig faktor är att skulderna minskar och att lånen är i lokal valuta, inte dollar.

3. Minst 10 procents försäljningstillväxt, stödd av historik och nutid

Bolaget har som mål att växa 10-15 procent per år de kommande åren. De är ingen raket men bör förhoppningsvis klara tvåsiffrig tillväxt. Grundverksamheten, fisk, kött, är stabil och mogen och de växer främst genom att addera nya segment. Den här presentationen visar deras mål och måluppfyllelse på ett tydligt sätt.

4. Gynnas av megatrender och ha lång runway kvar

De verkar i Filippinerna, och demografin är en stark megatrend. Landet har lyfts fram som ett land som kan tillhöra nästa BRICS, se sid 18. Tittar man på Populationpyramid finns en naturlig tillväxt i den unga befolkningen. Viss skillnad mot t.ex. Europa. Fler kommer flytta hemifrån, få barn, få det lite bättre ställt, laga mat, öppna konservburkar, dricka mjölk, ja ni fattar. Bolaget är mer av vardagslyx och smidig middag än de småtråkiga accelerationer vi får (prepper, FIRE och Eldorado).

Jag tror att hälsotrenden är här för att stanna. Bolaget är tydliga med det i marknadsföringen och produktutvecklingen. Ofta är det lättlagat och nyttigt. Lång runway finns eftersom de kan expandera till fler produktkategorier, vilket de bevisat, och till fler länder.

5. Hög marknadsandel, helst dominera en nisch

De är extremt starka inom sina nischer. Hur många bolag har 81 procent av en marknad? (tonfisk). Närmsta konkurrenten har 17 procent så Century Pacific är mångdubbelt större. De har även nästan halva köttkonserv-marknaden. Inom mjölk är de tvåa men växer snabbast. Jag har även bollat caset med personer med koppling till Filippinerna (tack ni som är träffade). Den här bilden visar hur de står sig mot konkurrenterna, och tankarna går såklart till "Hidden Champions".

6. Konkurrensfördelar, helst en stark moat

Deras varumärken och överlägsna marknadsandel lär ge förhandlingsstyrka mot butiker, något bättre inköpspriser, och kostnadseffektiv distribution och reklam. Liksom Indonesien är Filippinerna ett örike så distributionen kan vara extra knepig. De har en förmåga att ta fram och lansera nya produkter. De är urtypen för ett bolag som dominerar en nisch, men som också utvecklas och verkar lyhörda för vad konsumenterna vill ha. De har stegvis växt från fisk, kött, mjölk, kokosmjök etc, utan att tappa styrka.

För att summera bör de ha lägre kostnader pga sin storlek inom nischen. Och varumärkena kan göra att de förhoppningsvis även kan ta ut lite högre priser. Bolagets lönsamhet (ROE ca 18) stärker tesen att konkurrensfördelar finns. Ett problem är att de inte växer lika snabbt där de är starkast (tonfisk/kött). Men de växer inte utanför sin vallgrav utan bygger snarare på den med flera ben.

7. Ocykliska inslag, helst ocykliskt

Konserver. Vi kan stanna där. Men om man ska utveckla har de produkter mot olika målgrupper, dvs lägre eller högre medelklass. Premium-biten kanske tappar i en lågkonjunktur, men generellt är det här riktigt ocykliskt. Bolaget är hyfsat förutsägbart eftersom de finns inom consumer staples.

8. Viss samhällsnytta, åtminstone neutralt

Man kan lätt tro att Asien inte kommit långt på ESG-fronten. Men då får man tänka om. Bolaget levererade sin hållbarhetsrapport för 2018 och framstår som på tårna. Eller vad sägs om certifierade tonfiskinköp och att de nyligen är plastneutrala? Framförallt är bolagets produkter nyttiga och det kan man inte säga om alla konsumentbolag. Nej, jag har inget att invända.

I och med att bolaget levererar hyfsat nyttiga middagar till rimliga priser tror jag de skapar en win-win-situation. Vad jag förstått är de ett företag med gott rykte och de skänkte nyligen 1 miljon konserver i samband med Covid, så de verkar bry sig.

9. Insynsägande och ledning utan prickar

Familjeägt och noterat 2014. Har inte hittat några konstigheter. Den generation som i praktiken styr bolaget är grundarens fyra välutbildade bröder som verkar pålästa. Här är en artikel om familjen. Ingen garanti för att det inte finns något konstigt såklart. Men allt sammantaget tycker jag ledningen vet vad de gör och tänker rätt. Anställda ger goda recensioner på Glassdoor.

10. Ok värdering

Inget uppenbart kap men jag tycker priset är helt okey. Man kan även snegla mot P&G och Orkla etc och då är det billigt. Går vi på marketscreener och tittar på prognoser för helår 2020 är det P/E 14 och EV/EBITDA 9. För ett bolag med stark marknadsposition och hög kvalitet anser jag det prisvärt. Utifrån mitt beslutsstöd i form av en matris skulle jag säga.

Kvalitet: Great 
Momentum: Ok eller bra
Pris: Ok, eventuellt lågt 

Sen finns det många billigare, och dyrare, bolag i Filippinerna. Ta Cosco Capital t.ex. som är uppenbart billigt. Men detta bolag passar min strategi allra bäst.

Hanterbara risker och nackdelar?
Vilka risker får jag betalt för? Risker är t.ex

• Informationsunderläge - jag har inte koll på förändringar, men bolaget bör vara enkelt och förändras i långsam takt.
• Landet - avskräcker säkert en del, men de är en demokrati. Även om Duterte inte är helt stabil kommer han bytas ut till nästa val.
• Redovisning - men bra fonder äger (t.ex. Fidelity). Familjebolag och viss tid sedan IPOn.
• Valuta - PHP mot USD och SEK har utvecklats okey över tid. Filippinerna kan vara en framtidsekonomi.
• Naturkatastrofer - ökad risk i Filippinerna, men även då behöver du i alla fall produkterna. 
• Överfiske ger högre priser och lägre tillgång? Men bolaget är diversifierat, bör ha viss pricing power och växer mest utanför fiskdelen. Fiskarterna är inte heller de mest hotade och situationen förbättrats och priserna är stabila (uppdatering efter Twitter-diskussion)

Synpunkter?
Vad tror du om detta konservbolag? Är medveten om att köp i vanlig depå har sina nackdelar, men jag tror bolaget är värt det extra besväret så att säga. Låg bolagsrisk bör också kompensera för lite högre risker i landet. Och oavsett omvärlden bör konserver vara något som efterfrågas. Det här är ingen snabb mångdubblare utan en tråkig lågriskaktie för den som tittar brett och konservativt.

Bolaget tog plats i portföljen med ca 4 procents andel som en i raden av mindre konsumentgiganter på mindre kända marknader. Har förresten nyligen ökat i Ultrajaya till 6,5 procent, som är ett liknande bolag.

Vågar man köpa kinesiska bolag?

Kina är ett spännande land och en tillväxtstory utan motstycke. Men ett flertal skandaler har förekommit. I samband med Corona är t.ex. frågan i vilken mån man kan lita på kinesisk statistik. Om man vill köpa bolag där är en sak, men vi stannar vid frågan om risk, om man vågar. Svaret är såklart individuellt, men jag tror på diskussion och vill ha input!

Frågan kan också tjäna som exempel på vilka risker man får betalt för, som Aktieingenjören förnämligt lyfte i senaste inlägget. Och en bra rapport som jag fick tips om av honom är denna. Filar på ett annat inlägg om vilka länder jag ska investera i överhuvudtaget, hur man ser på riskpremier och sånt. Ni som följt bloggen vet att jag ofta föredrar tidigare brittiska kolonier. Men just nu sätter vi strålkastarljuset direkt på Kina som en startpunkt och exempel.

Tveksamheter

Jag är för det första tveksam till att äga kinesiska bolag pga diktatur. Om inte annat är det en uppförsbacke som start. Sedan kommer vi till korruption och då är Transparencys International ranking naturlig. Jag tittar på både värdet och riktningen. Där får Kina värdet 41 och de har blivit bättre än 2015 (värde 37) även om det är lite ryckigt. Om vi tar Indonesien som jämförelse är det visserligen 40 men det ser ut att gå stadigt uppåt år för år. Noterbart är att t.ex. Ryssland (värde 28) och Turkiet (värde 39) försämrats sedan 2015.

Däremot väcker den färska tweet och en äldre tweet en del funderingar om redovisningen. Nog ser det i bilderna inte ut som en normal normalfördelning direkt. Gräver man i källor kommer man t.ex. till denna rapport. Och man kan alltid roa sig med den här genomgången av Alibaba för att fundera på om storbolag är säkrare. En viktig fråga i sammanhanget är "vad i bolaget äger man" och man vill att det är the real deal och inte något pappers-dotterbolag på en karibisk ö (i värsta fall).

Mer populärvetenskapligt har man kanske hört talas om China Hustle. Men det är ett speciellt upplägg med Kina-bolag som riktar sig till amerikanska investerare. Lokala börser, och bolag med lång historik, kan vara en helt annan sak. Men på HK-börsen förekommer det en hel del blankar-attacker även av etablerade bolag, vilket man kan se genom t.ex. Blue Orca. Bolag som varit i ropet är t.ex. Samsonite och China Medical Systems. Aktuella exempel på skandaler är TAL international och Lunkin Coffee. Men man får komma ihåg att det händer överallt (lex Eltel) och att det kan vara extra populärt att skriva om Kina. Så det är lätt att extrapolera.

Hur minska riskerna?

Om man nu ska köpa ett kinesiskt, eller annat bolag för den delen, så tänker jag såhär:

• Hur länge listat? Helst lång historik
• Enkelt bolag och bolagsstruktur
• Undvik telekom, vapen, bygg/infrastruktur (högrisk)
• Inga skulder även om inte det är någon garanti
• Utdelning, tyder på att cash finns
• Förstår man redovisningen?
• Duktiga fonder ägare?
• Finns det tidigare blankar-attacker?
• Finns tveksamheter kring personerna?
• Riktar de sig utländska investerare?
• Har lokala investerare på plats input, lokalt rykte?
  

Ett konkret exempel

Vi tar ett exempel där jag avstår. Sett till bolag, produkt och siffror skulle jag mycket gärna äga Ausnutria. Ett snabbväxande getmjölkscase vore ett spännande komplement till A2 Milk. Men det är så att säga för spännande för mig. Bolaget har nämligen en viss historik av skandaler. Blue Orca har så sent som 2019 lyft fram tveksamheter och hela listan finns här (missa inte länkarna). Sen kan det vara ett annat bolag, nya personer etc, men nej, ju mer tveksamheter till landet desto mer kräver jag av bolaget och dess historik.

Värt att notera är att flertalet mycket duktiga investerare äger bolaget och även Hidden Champion Fund lyfter det som ett starkt case flera gånger, senast i fredags. Jag kan vara helt fel ute som avstår, men jag vågar bara inte. Jag tänker i form av "staplade risker". Alltså: När landet har risker vill jag inte ha minsta lilla antydning om att något i redovisningen kan vara fel.

Hur gör du? Köper du kinesiska bolag? Vilka i så fall?

Netbay: Thailändsk SaaS inom e-logistik

Netbay är thailändskt okänt SaaS-bolag som är riktigt starka i en liten nisch. Det handlar om SaaS för import/export-lösningar, särskilt tullhantering. Kort och gott ett bolag mot e-logistik vilket inte hör till vanligheterna på världens börser. Enda liknande aktörerna jag hittat är Hong-Kong-baserade Tradelink och australiensiska WiseTech Global.

Tyvärr handlas bolaget bara i Bangkok vilket ger köp i vanlig depå, telefonorder och maxcourtage.

Om bolaget
Netbay knyter samman importörer, exportörer, myndigheter, försäkringsbolag, banker etc. i SaaS-lösningar. I bästa fall blir det en nätverkseffekt eftersom många aktörer är inblandade. Digitalisering av dessa kedjor är helt rätt. Typkunden är t.ex. DHL som sparar tid och pengar genom att använda Netbays tjänster istället för papper. Bolaget digitaliserar också Thailand i vidare bemärkelse. Via de thailändska nyhetssidorna (kör translate) ser man att de gått in mot e-domstolar och blockchain.

Fortfarande luddigt? Kolla då hemsidan, en video, IR-sidor, om produkterna, senaste presentationen, en annan bra presentation, summering av IPO-prospektet så kan det klarna. Bästa sättet att förstå bolaget snabbt är nog denna analys från 2016. Jobbar man med translate funkar denna analys från augusti 2019. Vad Netbay gör kan också illustreras av bilden nedan:

En bra grej med Thailand är att det kommer ut Q & A från årsstämmorna, en uppgift om över 50% marknadsandel i huvudverksamheten ser man i 2018 års årsstämma (sid 20). Andra intressanta frågor och svar finns där också. En intervju med VD:n är också läsvärd, liksom en till.

Nyckeltal
Går vi in på finanserna finns en fin sammanfattning här. Bolaget har hög kvalitet. ROE ligger kring 35 procent senaste fem åren och EPS växer med på 33 procent per år samma period, Revenue-tillväxt på nästan 20 procent senaste fem, men 15 procent senaste året. Det kostar P/E 37 (TTM) och P/CF kring 35. Inte billigt, men inte jättedyrt om tillväxten fortsätter i samma stil. Däremot växer revenue "bara" kring 15 procent, och jag undrar hur Corona slår på handel närmsta året.

Branschen
Centralt för det här bolaget är att det finns något som kallas National Single Window (NSW), en slags gemensam myndighetsrapportering. Sådana lösningar finns inte bara i Thailand utan är ett koncept. Företag kan bygga kopplingar mot den och myndigheterna är oftast inte intresserade att vara sista kontakten mot kunderna, utan håller IT-budgeten nere och låter företag göra jobbet.

Lösningar för tulldokument (den största delen) kan breddas genom att fler länder ansluts, fler tjänster erbjuds, och att det sker fler transaktioner. Burma, Kambodja och Filippinerna anslöts som nya länder i 2019.

Vad lockar
Ett antal positiva faktorer finns:

• Fin historik, bolaget växer fint och är lönsamt
• Okänt SaaS-bolag, fortfarande ett microcap. Bevisad verksamhet men lång "runway" kvar.
• Mycket återkommande intäkter
• Största aktören i en attraktiv nisch
• Gynnas av ökad handel i Thailand och ASEAN-området 
• Bevisad skalbarhet, kan öka omsättning med samma antal anställda.
• Trolig nätverkseffekt på grund av många aktörer knyts samman
• Netbay nämns som en stark aktör inom den digitala ekonomin bredvid Airbus, se sid 8.
• Har gett sig in mot Blockchain, oftast är det big no no pga "buzzword", men just för transportlösningar är det helt rätt.

Vad är negativt?
Detta är negativt:

• Köp i vanlig depå vilket är ett klart minus. Telefonorder till maxcourtage.
• Är nischen för smal? Kan andra, större bolag, utveckla andra lösningar. teknik är föränderligt.
• Effekt på kort till medelång sikt av Corona-viruset? Dålig timing?
• Inte billigt, P/S 15 är högt. Däremot "bara" P/E 33 
• Detaljerna i bolaget är svåra att förstå och svårbevaka. 
• Ingen känd småbolagsfond inne.
• Hur stora är inträdesbarriärerna egentligen? Jfr svaret på sid 12 i 2017 års årsstämma. Switching costs är nog en viktig faktor, men troligen också humana priser som inte gör det värt för konkurrenter att komma in och dela på kakan.
• Marknadsandelen har troligen gått ner i det viktigaste segmentet även om den är väldigt hög fortfarande. 2014 var den ca 70% och 2018 säger de över 50%. 
• En stor konkurrent finns i CAT telecom, vilket framgår av IPO:prospektet. Samtidigt är detta knappast deras huvudbusiness. Risken är om de kan "bundla" och erbjuda det som Netbay gör som en gratistjänst. Men Netbay har större marknadsandel och dominerar.
• CEO:n som är en nyckelperson kliver av. Smartare att avvakta någon rapport eller två?
• Bromsar bolag in? Gått från 20 procent revenue-tillväxt till 15 senaste året.

Summering
Har varit ganska nära köp. Men det höga P/S-talet och bolagets höga komplexitet i förhållande till min låga kunskap har gjort att jag avvaktat. Jag vill öka andelen SaaS i portföljen och det är mycket svårt att hitta små och dominerande bolag med fina nyckeltal till rimlig värdering. Man kan ju också köpa större bolag som Xero eller i ren resignation köpa Fortnox. Men frågan är om det är för smalt bolag. Australiensiska WiseTech är mycket mer diversifierat.

Kvaliteten är riktigt hög, men det är oklart om nischen är något för smal är en risk. Men framförallt är priset är ganska högt i förhållande till att momentum avstannar, ifall Corona inte syns än. Landar i avvakta så som det är nu, troligen. Funderar ändå på att köpa in, särskilt om kursen skulle gå ner framöver. Tror du på Netbay? Och på den här typen av bolag?

Köpkandidat #3: MBB, en tysk industripärla?

Nog är det sällan jag letar bolag i Europa men ibland händer det! Idag ska vi kika på ett ett spännande tyskt bolag, MBB SE (ca 70 Euro) som påminner om något om Latour och Decisive Dividend. De köper tyska kvalitetsbolag i framtidssektorer med hyfsat hög teknikhöjd. Sektorerna är t.ex. elbilar, IT-säkerhet, naturmaterial, grävarbeten till energisektorn. Se senaste presentation och webbplatsen.

Som historisk kuriosa kommer M:et i bolaget från Messerschmitt (!). Alla etiska invändningar är såklart preskriberade, men det är något med bolaget och namn. Jag har även uppmärksammats på att huvudägaren heter Gert-Maria, vilket aldrig är ett plus, förutom om bolaget skulle få extrapoäng när ESG-algoritmer går bort sig i tysk namnkultur. Men nu till väsentligheterna!

Mycket är rätt i detta bolag, men ett klart minus i mina ögon är hög Europaexponering och att största innehavet är en underleverantör mot bilindustrin, även om mer och mer går mot elbilar.

Positivt
Bolaget uppfyller många av mina kriterier.

• Småbolag, ca 450 m dollar.
• Rimlig värdering med P/E 18, P/S 0.8 och P/CF på ca 8 och Price/Book på 1.25
• Exponering mot onoterade tyska industribolag, med hög teknikhöjd eller kunnande. Jfr begreppen Mittelstand och Hidden Champions, som båda kommer från regionen.
• Likt Latour fångar bolagen upp flera megatrender, vilket beskrivs i en äldre presentation. 
• Demografisk trend att företagsägare går i pension = förvärvsmöjligheter för de som saknar naturliga möjligheter till generationsskifte.
• Fin historik, har gett 15-20 procent i försäljningstillväxt senaste 10-15 åren länge. Tillväxt sker både organiskt och via förvärv.
• Långsiktig, försiktig och konsekvent ledning som gör logiska förvärv och skapar synergier, defensivt med nettokassa och förvärv brukar komma via egna tillgångar.
• Stabil utdelare likt Decisive Dividend, MBB är till och med en Dividend Champion, men de kör låg utdelning pga förvärv. 
• Koncernen ser allmänt hungrig ut, letar t.ex. efter talanger och det finns nog karriärvägar internt och tysk industri är starka globalt.

Negativt
Några delar är negativa, främst att bildelen inte går bra, samt att jag tycker informationsgivningen är lite svag. Eller så är min läsförmåga det!. Nåväl, här är det negativa:

• Bildelen Aumann väger tungt. Vill man äga något där en stor del är underleverantör till bilindustri. Finns det inte alltid en risk för stadig prispress, även om historiken varit bra?
• Tror jag på tillväxt i Europa generellt? Nja, även om tysk industri är fin och nischerna intressanta. Tror en del säljs globalt, men hade hellre sett globala nischbolag istället för lokala.
• Försäljningen har ökat stabilt men EPS har varit slagig (möjligen för att de är ett investmentbolag?).
• Dåligt momentum i verksamheten, främst pga den tunga bildelen (se Aumanns Q3-presentation). Ska man avvakta, jfr matris och prognoser på marketscreener. Bättre att vänta tills de kommit i god form igen, även om de är dyrare då? Är inte så säker på tysk industri. Lannebo har ägt men sålde 2019 pga dålig orderingång i Aumann.  
• Är varje bolag etta på sin marknad? Visst är det nischbolag men hur ledande är de? Jag kan inte läsa ut om varje bolag är 1:a eller t.ex. 10:a på sina marknader. Skulle vilja veta mer om marknadspositionen och konkurrenter för varje innehav. 
• Jag hittar inte till vilka värderingar de köper bolag till. Kombinationen av att jag varken vet marknadsandel eller multiplar gör mig osäker. För att en förvärvsmodell ska funka måste man köpa riktigt starka bolag eller köpa riktigt billigt tänker jag. Jfr Decisive och Vitec som dokumenterat köper billigt. Nej, svaghet i informationen (eller så läser jag som en kråka) även om de såklart kan vilja hålla sådant hemligt.

Summering

Landar i avvakta trots en rätt intressant mix. Jag tror inte tillräckligt mycket på Aumann och de väger tungt. Bolaget kan vara i ett alltför osäker läge, eller så är hacket i tillväxtkurvan ett klart köpläge? Jag vet inte. Avstår men kommer följa med intresse. Tycker ändå MBB är intressantare än "haussade" bolag som SBB. Och tysk fin-industri kan vara värd en plats i portföljen. Men jag är ännu inte tillräckligt övertygad.

Är mycket intresserad av input! Vad säger ni?

Köpkandidat #1: MacroAsia

Denna vecka kollar vi på Macroasia (ca 12 PHP) som är en av de köpkandidater som jag funderat på över ledigheten. De är Filippinernas ledande bolag mot flygplansservice, flygplansmat och bagagehantering. De är en del av ett bolagsimperium där bland annat Philippine Air ingår. Bolaget har även gjort ett intåg i Japan höstas. Mer flygande är en klar megatrend och här når man den via "hackor och spadar". Asien förväntas ha stark tillväxt och Filippinerna är bland 10 i topp-länder.

Bolaget bör ha en klar moat och nog finns det starka inträdesbarriärer för framförallt underhåll, flygplansmat, och i viss mån bagagehantering. Att ha samarbetat med Lufthansa i 20 år är ett styrketecken. När det gäller mat blir det något av en "efficient scale" i och med att de levererar till många olika flygbolag och får skalfördelar.

Nyckeltal
Nyckeltalen är fina. ROE de senaste 5 åren ligger kring 17 procent i snitt. Försäljningstillväxt ungefär samma per år. Pris mot kassaflöde ca 13 och pris mot sales ca 3,5. P/E kring 17. Nej, helt okey "på siffrorna". De är något av en Hidden Champion och de har blivit rätt mycket billigare på senare tid då kursen backat över 30% senaste året.

Negativt
I min research har jag stött på en del negativa saker:

• Köp i vanlig depå pga Filippinsk listning.
• Inga favoritfonder äger, och typ noll analyser finns. 
• En viss politisk risk och känslighet finns inbyggt i verksamheten. En konkurrent har blivit av med bagagehantering, när anställda stal, och Duterte utövade då ministerstyre. 
• 85-åringen bakom gruppen som MacroAsia ingår i var aktiv under Marcos-tiden och har haft ett skattekrav hängande efter sig (även om Duterte krävt betalning och det är betalt). 
• En ny flygplats ska byggas och den offerten lämnades in med ett kinesisk statsägt bolag som partner som tills relativt nyligen svartlistat. Ska man samarbeta med ett sånt bolag? Särskilt när Kina och Filippinerna haft gränskonflikter? Filippinska medier är, med rätta, kritiska.
• Den naturlige arvtagaren till imperiet dog nyligen alldeles för ung. Dennes 27-åriga son plockas in som påläggskalv, men man kan tänka sig att bolagsgruppen såklart är ur form. Och man brukar ju säga att första generationen bygger upp, andra förvaltar och tredje förstör.

Summering
Lutar ändå åt nej här. Högintressant bolag och bransch men jag ogillar skarpt när tveksamheter finns kring huvudpersonerna. När branschen har kopplingar till politiska tillstånd och korruptionen inte är låg blir det snabbt svårt och riskfyllt. Bolaget kan så att säga flyga för nära solen och riskera en smäll. Vad händer om Dutertes väska skulle råka försvinna? Vore ett ännu enklare bolag bättre? Eller överdriver jag? Underhåll/flygmat är det stora och Lufthansa-samarbetet och att några fonder är inne kan borga för tillräcklig kvalitet och säkerhet.

Hur ser du på det här bolaget och branschen? Såklart kan man tänka sig investeringar i flygplatser, flygbolag, eller andra varianter för att nå denna tillväxt. Eller så vill man inte äga flygrelaterat pga hållbarhetsskäl (så långt går inte jag). Äger du något flygrelaterat?

Snabbmatsrisker och Kartonger-ånger?

Jag har stött på två intressanta bolag i Indonesien. Allmänintresset för de upptäckterna är möjligen något begränsat, men de kan tjäna som perfekta exempel på varför jag ratar vissa bolag och om jag är för petig. Så vi tar en diskussion.

Överdrivna snabbmatsrisker?
Första bolaget är Fast Food Indonesia. Som namnet antyder handlar det om snabbmat i ett land med 264 miljoner människor, vars medelklass ökar, liksom aptiten för västerländsk mat. Bolaget är jätteenkelt, de kör KFC i Indonesien. Värderingen är helt okey (ca P/E 20) och framförallt är KFC det överlägset starkaste snabbmatsvarumärket i landet. Dessutom är bolaget litet och svårt för fonder att köpa in. Du har som småsparare en unik möjlighet att komma åt ett starkt varumärke i ett tillväxtland. Och konsumentvaror är stabilt.

Varför köper jag då inte? Det uppenbara är att aktien är svårköpt på grund av låg free float och att köp i vanlig depå är ett minus. Bolaget äger de inte varumärket men är den enda franchisetagaren i Indonesien. De har kört på sedan starten 1979 men man kan tänka sig tappad marginal om moderbolaget vill ha mer. Framförallt är jag rädd att bolaget förr eller senare kan tappa när konsumenter tänker mer på hälsan. Kan skatter införas när medelklassen växer på bredden och får igenproppade blodkärl, låt vara av fri(terad) vilja? Jag äger däremot Famous Brands i Sydafrika. De har i alla fall ett mer varierat utbud av koncept och bolagets själ dryper inte på samma sätt av frityrolja, nedsköljd med läsk.

Vad säger du? Är jag överdrivet rädd? Sett till siffror, finanser, konkurrensfördelar och möjlig tillväxt finns en under-radarn-investering som lockar. Man kan se det som att bolaget har möjlighet att ändra utbudet efter konsumenternas preferenser. T.ex. tror jag ris är mer standard på menyn. Eller är det här extra svårt för just KFC? Något som också gör restaurangbranschen svårbedömd är dessa nya delivery-appar som kan "skära emellan" och äta upp marginal.

Kartonger-ånger?
Nästa bolag är det något mer okända Kedawung Setia Industrial. Tråkigare kan det knappt bli eller vad sägs om kartonger? Jag har ju gjort en "superkul" investering i Indonesiens ledande tejpbolag och detta skulle vara den naturliga matchen :) Initiala spaningen tydde på att de hade cirka 50% av kartongmarknaden. Men webbsidan såg misstänkt gammal ut, och var från 2004. Numera, eller snarare 2013 har de 6 procent av kartongmarknaden på nationell nivå. Det är långt ifrån tejpbolagets ungefärliga 50 procent, även om den uppgiften också har några år på nacken.

Man kan argumentera för ökad tillväxt för kartonger. Såklart behövs mer sånt för konsumentvaror och e-handel. Och kartonger kanske du inte skickar över hela jorden, eftersom värdet i förhållande till vikten är låg. Geografiska konkurrensfördelar alltså. Men någonstans måste bolaget vara unikt. Och med så låg marknadsandel räcker det inte, väl? Bolaget växer dock och handlas till P/E 5 och under bokfört värde. Nej, fin bransch, vissa konkurrensfördelar, men för låg marknadsandel? God möjlighet att växa och superbilligt säger kanske någon. Riskerar jag att ångra mig om jag inte köper?

Synpunkter?
Hur ser du på kartongbolag? Blir du också tveksam till bolag med låg marknadsandel, när de tidigare haft högre? Och när blir ett bolag för tråkigt och enkelt. Jag menar... kartonger? Men är det så mycket roligare att köpa BillerudKorsnäs till P/E 22 än Kedawung Setia till P/E 5?

Och vad säger du om snabbmat och restauranger? Notera också att jag inte är "nitisk" utifrån vad jag själv vill äga/äta/dricka. Snarare ser jag risker i konsumentpreferenser, reglering och tappad marginal. Men idag dominerar de på en på alla sätt växande marknad. Tror du på KFC i Indonesien, och har du minsta problem att äga ett bolag där du inte vill äta?

Lider jag av away bias? Finns mina bolag här?

Under veckan var det en kort diskussion om away bias på Twitter. Kan det vara en fälla att man lockas av den där nya investeringen (i mitt fall också långt bort). Normalt har man väl ett home bias, att man är hemmablind, men jag är kanske bortablind? Kan det ha att göra att det är så kul att läsa på om det nya och annorlunda - och att man längtar sig bort?

Hur gör jag för att motverka detta? Jo, innan jag köper något "exotiskt" försöker jag alltid stämma av om det finns liknande bolag i Sverige eller Norden. Om det finns ställer jag mig frågan om det utländska är mer unikt eller lägre värderat. Har jag tänkt rätt? Vi gör en snabb check.

Finns liknande bolag?

A2 Milk är helt klart unikt. I Sverige finns väl Dalsspira, som inte ens går att jämföra. Ingen unik mjölk och sura siffror senast jag tittade på dem.

Decisive Dividend påminner om Ratos, Stockwik och Infrea. Men Decisive är mer fokuserade (på tillverkning), har konkurrensfördelar som krav och köper oftast billigare. Förresten har Dividend Sweden många fler ägare än Decisive Dividend, vilket möjligen är ett utslag av home bias.

Savaria kan jämföras med Handicare. Däremot växer Savaria snabbare, har möjlighet till högre marginaler (har även villahissar i sortimentet) och större geografisk spridning. Men Savaria har mycket att bevisa och tillväxten per aktie har varit svag de senaste åren. I normal form är Savaria ett bättre bolag och Handicare har jag på bevakning.

Discovery. Sampo finns i Norden och har ett försäkringssegment. Men det är en enorm skillnad på standardförsäkringar och unika försäkringar. Discovery har en helt annan modell än i princip alla andra försäkringsbolag (vilket de fått utmärkelser för) och verkar dessutom i tillväxtregioner.

Italtile. Svedbergs sysslar också med badrumsartiklar, men där slutar likheterna. Italtile växer snabbare, dominerar sin marknad, har en enormt fin historik, och äger "hela kedjan", till och med fastigheterna där sakerna säljs.

Micro Mechanics. Mycronic kanske är lite åt samma håll. Men tittar man på historiken på 5-10 år, lönsamheten (ROE) så ser du uppenbara skillnader. Jämförelsen är kanske lite skev. Bolagen gör olika saker och Micro Mechanics är i en väldigt lukrativ nisch.

Ekadharma. Tyvärr (?) finns inga noterade tejpbolag i Sverige. Och bolag med denna låga värdering (P/E 8 och under bokfört värde) är ofta "skräp" här medan du i Ekadharma får en marknadsdominant med fin historik sedan 1990.

Somero. Betongmaskinsbolag finns inte här. De är en "hidden champion" och enda bolaget i sitt slag, även om kursen är ur slag för tillfället.

Vitec Software. Ser man på. Här har vi ett bolag som saknar direkt motsvarighet utomlands! Möjligen kan Constellation Software vara likadana, men de är rätt mycket större.

Taokaenoi. Vi har Cloetta och Midsona men då får du antingen onyttiga snacks eller nyttigt icke-snacks. Det är kombinationen nyttiga snacks jag vill åt! Taokaenoi har större fokus på snacks, högre tillväxt och försäljning i Asien som då gynnas av en växande medelklassen. I Cloetta handlar det visserligen också om en växande medelklass... men bara i kilo mätt.

Ultrajaya. Mjölk i tillväxtland och samarbete med Kraft? Om Arla varit noterat så hade de varit en motsvarighet, med den viktiga skillnaden är att mjölkdrickandet i Indonesien är i strukturell tillväxt.

Famous Brands. Restaurangbolag saknas här. Förut fanns Rasta Group, men nu talar vi om en Dalsspira/A2 Milk-jämförelse - trots att Famous Brands är i dålig form för tillfället.

Kri Kri. Nej, vi har inte Yoghurt-bolag här. Och dessutom skulle det vara någon särskild svensk produkt. Om ett 100% knäckebröd- och svenska köttbullar-bolag funnits, då har vi haft en motsvarighet.

Superlon. Värmeisolering tror jag inte vi har något av här. Beijer Ref är däremot mot AC/Kyla och faktiskt en motsvarighet. Men Superlon har verksamhet i Malaysia, Vietnam och Indien. Mycket av tillväxtregioner medan Beijer Ref, liksom de flesta Svenska bolag är Europa-tunga.

Synpunkter?
Hur tänker du när du köper utländska bolag? Sen kan man fundera vidare. Vilka bolag är unika för Sverige? Nibe kan kanske jämföras med Toshiba, och även en pärla som Fortnox har en motsvarighet i Xero?

Köper du bara utländska bolag när motsvarigheter saknas i Sverige? Lider du av "Home Bias"? Mina beskrivningar kan förresten tyda på en viss "confirmation bias", men det är en annan fråga.

Indorama: Tomra-alternativ eller miljöbov?

Aktie: Indorama Ventures, ILV:SET
Notering: Bangkok
Marketcap: 6 miljarder USD, midcap
Kurs: 33 THB
Direktavkastning: ca 4 procent
Courtage: Dyrt
Elektronisk handel: Nej
Möjlig att äga i: Bara vanlig depå

Under sommaren har jag tittat på Indorama. Trots att det är ett globalt midcap tror jag inte det är särskilt välkänt. De är världsledare på PET-flaskor, återvunna PET-flaskor, airbags, förpackningar, fibrer och lite annat. Helt enkelt ett starkt bolag inom specialmaterial. Att jag inte tryckt på knappen och köpt beror på att de både kan ses som en miljöbov och en hjälte.

Om bolaget
Se hemsidan, en färsk presentation som är riktigt bra. Kolla den! Se även en bolagsvideo en äldre analys och en till. Bolagets styrkor kan lyftas fram på ett enkelt sätt genom denna bild som går igenom att deras produkter finns i varannan premiumblöja, var fjärde airbag och var fjärde PET-flaska och att de är ledande på återvinning. De är alltså superstarka på en global skala.

PET står för 50% av bolaget försäljning. De säljer 70% till Europa och USA så trots Thailandslistningen är de ett västfokuserat bolag. Senaste åren har de satsat mycket på recykling. För övrigt är bolaget familjeägt där Lohia-familjen sitter på 63% av aktierna.

Så här ser PET-delen ut, notera att de är störst i världen och samarbetena:

Och den övriga businessen går inte av för hackor heller. Notera Zara, Autoliv (!), P & G, Kimberly Clark och de stora däcktillverkarna som kunder:

Ett annan mått på styrka är denna joint venture med Unilever som ska fixa återvinning av gamla PET-flaskor. De satsar också i en Kanadensisk startup och något av dessa kan säkert ta fart. De har också startat ett varumärke som innebär 100% återvunnen PET-flaska. Jag gillar återvinningsriktningen i Indorama och att de är med i ett hållbarhetsindex, vilket borde göra att det är mer än "tomma ord".

Värdering och nyckeltal
Bolaget värderas till P/E 11 (TTM) och ger en direktavkastning på 4 procent. Utdelningen verkar sjunka något, men P/E 10 för 2019 års vinst är inte dyrt om 4-traders prognoser slår in. Sett över tid finns viss tillväxt, men kombinerat med deras storlek (midcap) är det en kombination av värde- och tillväxtscase. Skuldsättningen är ganska hög, vilket man får ta i beaktande.

Finns moat?
Samarbetena är viktiga styrketecken. De producerar åt Coca Cola, Pepsi, Nestle, Autoliv, Michelin, Perelli, Continental etc. Visst är det storbolagen som sitter på makten, men jag antar att Indoramas produkter står för en mindre del av totalkostnaden och att kvalitet och pålitlighet är viktig. Det finns kanske inga större skäl för storbolagen att lämna, om allt funkar.

Man kan kanske jämföra med Eastman, också ett specialkemi-bolag, som bedöms ha en narrow moat. Som stor tillverkare kan man t.ex. jobba med machine learning i större skala. Indorama har över 500 patent vilket kan vara en källa till moat.

Finns tillväxt och megatrend?
Bolaget har starka tillväxtambitioner. EU kommer att öka andelen återvunnen PET från 25% år 2025 till 30% 2030, enligt denna artikel. Här gynnas Indoramas återvinnings-tillverkningsdel av samma drivkrafter som Tomra. De har som uttalat mål att växa i Emerging markets.

PET-delen gör mig konfundersam. Kommer man använda bioplast istället för PET-plast, se artikel här? Eller så är det sämre? Och sedan finns fiberflaskan av skogsmaterial. Men om jag förstår rätt är den inte genomskinlig, vilket är en stor nackdel. Hur mycket dryck finns kvar? Hur ser drycken ut? Nej, man vill ha transparens, särskilt när man dricker.

Frågan är ändå om plast är framtiden, även om den återvinns till 100%. Risken är så att säga att de 1899 är den ultimata hästskotillverkaren och att de kan bli obsoleta av andra lösningar. Hållbarhetstrenden är för, men "mindre plast" är emot. Men en stor fråga är om det verkligen kommer finnas så många olika standarder. Om man både ska återvinna PET-flaskor och t.ex. fyra andra typer av flaskor blir det många olika återvinningskedjor (eller så är det just Tomras sak!). Frågan är hur illa en cirkulär platsekonomi är? Plast är ju i grunden ett fantastiskt material.


Summering

Plus

• Relativt okänd global marknadsledare
• Värderingen verkar låg
• Mycket starka samarbeten
• Inte bara PET, utan fiber och airbags.
• Hållbart plastbolag, en ovanlig kombination.
• Grundarna verkar "goda" och har en stiftelse

Minus

• Uzbekistan är nog perfekt för bomullsodling men korrupt. Hur bedöma risken i ett Thailändskt/Uzbekisktanskt bomulls-joint-venture? Särskilt när de tidigare varit i blåsväder.
• Även om mer och mer år återvinns är de smutsigt bolag, med regulatoriska risker, en anläggning har t.ex. överskridit halterna i USA.
• Är PET-flaskor framtiden?
• Skuldsättningen
• Relativt stort bolag, hur oupptäckt kan det vara?

Så vad säger man. Okänt Tomra-alternativ eller ett Indo-ramaskri? Hade jag rattat en globalfond med många innehav har jag definitivt kikat riktigt noga. Vad säger du? Är det här något att investera i? Finns det plats för plast i portföljen - om den är återvunnen?

Indonesiskt handbolag får kalla handen?

Nu är det dags att berätta om det mest udda bolaget jag tittat på, någonsin. Var faktiskt riktigt nära att köpa in det somras men det föll på några oklarheter (eller konstigheter) i finanserna. Mer om det sen. Indonesiska Mark Dynamics gör något så tråkigt och märkligt som keramiska händer. Oftast fattar man direkt vad ett bolag gör men det tog mig cirka 10 sekunder på webbplatsen innan jag fattade.

Om bolaget
Mark Dynamics är störst globalt på keramiska händer och en viktig underleverantörer till de stora gummi-handsktillverkarna i Malaysia. Genom att välja ett sånt bolag slipper man satsa på en av tillverkarna utan kan gå mot hackor/händer/spadar och få en hel branschexponering.

Se deras hemsida, indonesiska börsens sida och en färsk investerarpresentation (på Indonesiska). Bolaget handlas till P/E dryga 20 och kom in via en IPO så sent som 2017. Detta borde tala för att bolaget är genomlyst, men det finns viktiga delar jag inte förstår, se oklarhet nedan.

Hur görs gummihandskar?
En kul sak med investeringar är att man lär sig om allt möjligt, t.ex. hur gummihandskar görs. Det ser lite makabert ut men så här går det till. Spöklikt, tråkigt, groteskt och Peter Lynch-faktorn kunde inte varit högre. Mina barn tyckte videon var fascinerande, så det här kan vara ett bolag för hela familjen. Fram med popcornen :)

Marknaden
Asien konsumerar endast 30% av världens gummihandskar trots att de står för 60% av världens befolkning, och de blir både fler och äldre. Idag används gummihandskar mest i utvecklade länder som Japan, EU och USA, som tillsammans står för 13% av befolkningen. Med en ökad medvetenhet om hygien i utvecklingsländerna, finns stora tillväxtmöjligheter. En äldre befolkning kräver också mer vård. Enligt en WHO-rapport kommer antalet personer i åldern 60 år och äldre att växa från 900 miljoner 2015 till 1,4 miljarder år 2030. Dessutom kommer de flesta äldre människor att finnas i utvecklingsländer. Sammantaget ger allt detta goda tillväxtmöjligheter.

Konkurrensfördelar
Jag tror bolaget har en viss "moat". Vi börjar med ett utdrag ur en intervju:

Our business is unique. The one in Indonesia even in the world is rare. We count no more than 10 in the world. In terms of capacity, MARK controls the market share of 30 to 33 percent in the world. We supply 33 percent 2018. Next year maybe it can go up again, 

De har monopol i Indonesien även om det bara är 10% av omsättningen. Som världsledare bör de ha stordriftsfördelar. De har också långvariga samarbeten med de Malaysiska handsktillverkarna, vilket skapar inträdesbarriärer. Lägre arbetskostnader i Indonesien ger kostnadsfördel. Slutligen har företaget ett gott rykte och historia av att leverera.

Såklart har de konkurrenter, men de är mindre. Intressant nog är ES Ceramics noterad i Malaysia och går dåligt, kanske för att Mark Dynamics tar marknadsandelar? Sen ska moaten inte överdrivas. Hur svårt är det? Kan produkterna bli obsoleta? Är annat material som t.ex. stål en risk, eller är för dyrt och tungt? Lite oklart är också i vilken grad man kan återanvända händerna och hur mycket de slits. Till sist undrar man varför inte tillverkarna "tar saken i egna händer" och blir vertikalt integrerade? Men är det värt det? Kostnaden för själva löshanden är cirka 2% av kostnaden för handsken, då är nog besparingen för liten.

Oklarheten
Men nu till investeringspudelns kärna. Jag förstår inte varför bolaget har så höga finansiella kostnader och har då svårt att investera. I Financial Statements för Q1 2019 sid 6 ser man att "Finance costs" är ungefär lika stora som vinsten. Man undrar varför. Men i den längre rapporten finns ingen närmare förklaring. Finance costs tas inte ens upp på sid 3 även om totalsummorna givetvis går ihop. I skarp konstrast redovisar mina andra indonesiska innehav Ultrajaya och Ekadharma detta föredömligt.

Mark Dynamics har inte mycket lån och jag har ingen bra gissning varför kostnaderna är så höga. Det är inte relaterat till IPO:n för kostnaderna är höga oavsett vilket år man tittar. Om det är något skumt kan det (superhypotetiskt) t.ex. vara ett upplägg där huvudägarens bolag gynnas på Mark Dynamics bekostnad, i form av överhyror, räntor, eller något annat. Men det har jag noll belägg för. Men det finns en rad i årsredovisningen om att närståendetransaktioner förkommer.

Det behöver inte alls vara något konstigt utan bara oklar redovisning i kombination med bristande kunskaper från min sida. Kolla gärna om du förstår eller kan gissa vad kostnaderna gäller!

Summering
Bolaget har väldigt mycket av det jag söker i ett bolag. Men inte historiken. Och framförallt inte en redovisning jag förstår. All hjälp med grävning i den här redovisningen vore tacksam. Kan någon ge en trovärdig gissning så hänger telefonordern i luften. Och japp, jag har mejlat bolaget men inte fått svar (vilket bidrar till att jag inte vågar köpa).

Tänk ändå att äga ett handbolag i Indonesien, jag är rätt såld på idén. Hackor och spadar på en växande marknad med återkommande efterfrågan. Bolaget hade passat mig som handen i handsken - om det inte vore för detaljen i redovisningen.

Vad tror du om det här bolaget? Handen upp, eller handen ner?

Vitreous Glass - en intressant högutdelare

Vitreous Glass är unikt eftersom det är en högutdelare som är relativt ocyklisk och obelånad. Verksamheten är enkel, tråkig och mycket lönsam. De krossar glas som säljs till tre lokala glasfibertillverkare. Fördelarna är uppenbara, du får 10% ränta i snitt per år med månadsutdelning (uppdatering, det är kvartalsutdelning numera) Se även vad Framtidsinvesteringen skriver om dem och Decisive Dividend idag.

Bolaget ger 7-13 procents direktavkastning medan försäljningen ligger ungefär still. Bolaget är en typ av skolboksexempel i ekonomi. Här har vi ett lokalt monopol där man egentligen bara behöver förstå två delar: hur mycket glas kommer in och hur mycket kan de sälja vidare? Sen är det visserligen inte snutet ur näsan, om dryckesflaskor går mot lättare glas eller PET kommer mindre glas in, och om byggkonjunkturen svalnar kanske mindre glasfiber går åt.

Fördelar

• Högutdelare
• Inga skulder
• Mycket lönsamt
• Naturligt monopol pga tunga varor.
• Relativt okorrelerad med börsen

Nackdelar

• Ingen vidare tillväxt
• Lägre glasanvändning ett hot?
• Få stora kunder, möjliga problem hos en?
• Cyklisk risk om mindre glasfiber används
• Låg likviditet (nackdel om man ska sälja...)

Summering
Bolaget har bättre finanser än Decisive, men du får ingen tillväxt. Här är den stora skillnaden. Det finns därför ett långsiktigt "tak" för tillväxten. Delar de ut 7 - 10 % per år är det vad du får. Visserligen tuggar det där på oavsett globala stormar, kan man misstänka. Men utan en tillväxtkomponent har jag svårt att se 15-20% per år i totalavkastning. Men nedsidan borde vara relativt begränsad å andra sidan.

Bolaget passar dock perfekt bland rena lågrisk-högutdelare (om man nu kan säga så) och jag äger en liten post i min rese/renoveringsportfölj tillsammans med Northwest Healthcare. Jämfört med Lendify, Tessin etc så är det här "renare", lättare att förstå och går att äga i Kapitalförsäkring. Att ha dem som en defensiv del av huvudportföljen finns också i mina tankar. Men som jag tänker nu vill jag ha mer av tillväxt i huvudportföljen.

En udda tanke är belåna ett köp av glaskrossen, om man har tillgång till låneutrymme med låg ränta. Teoretiskt skulle det då vara "lätt" att skruva upp avkastningen från 7 - 13 till mycket högre. Risken är ändå begränsad när bolaget själv är obelånat, och var finns den stora skillnaden mot om bolaget själva lånat? Men ett sånt upplägg kan slå fel om bolaget, mot förmodan, åker på en smäll. Hur ser du på "glaskrossen" Vitreous Glass?

Grekisk Yoghurt till portföljen

Kri Kri Milk är ytterligare en härmapeinvestering där jag köper det som Framtidsinvesteringen köpt. Men det tog ett tag att bli övertygad. Att även Swedbank Robur EM small cap köpt en liten post enligt Morningstar samt att den senaste rapporten var riktigt bra är det som avgjorde. Med A2 Milk, Kri Kri Milk och Ultrajaya Milk är andelen mjölkprodukter uppe på 25-30 procent av portföljen. Tack till @framtidsaktier och @andrewwixner som hittade caset.

Bolaget Kri Kri
De finns på Atenbörsen sedan lång tid tillbaka. Bolaget är litet (190m Euro) men tvåa i volym och värde på den grekiska yoghurtmarknaden. Största spelarna är är FAGE och Kri Kri. Kri Kris styrkor ligger i barnyoghurt och glass. De är också stora på Private Label-tillverkning med 70-80% och kör en hel del på export till Europa.

Kolla gärna investerarpresentationen och senaste rapportkommentar där vinsten steg med 46%. Hela rapporten finns här.

Positiva delar
Det finns få stora aktörer och är en slags oligopolmarknad. Kri Kri kör enbart tillverkning i Grekland av äkta Grekisk Yoghurt och ingen fuskvariant med annat ursprung. EU-kommissionen har satt ner foten och sagt att bara Yoghurt från Grekland får kallas Grekisk Yoghurt. Förbudet verkar också utvidgas och efterlevas. Där kan bolaget ha en färsk konkurrensfördel.

Bolaget har, förutom en stark balansräkning, lång historik av tillväxt och goda marginaler. Märk väl att det är trots utmanande förhållanden i Grekland. Här är det nog konsumentvaror och viss "moat" som samverkar. Och grekisk yoghurt är en produkt som ligger i tiden eftersom den med rätta uppfattas som nyttig.

Värderingen ser inte avskräckande ut med P/E 16 (TTM) och hyfsat jämn vinstutveckling även i sämre tider. De är etta på barnyogurt och OEM-produkter och tvåa på glass. Sammantaget ser jag moat, historik och tillväxt till ok värdering. Jag ser ett starkt konsumentbolag med i huvudsak nyttiga produkter som gynnas av ändrade regler, där framförallt exporten är det som sticker ut i tillväxtväg. Samarbetena med Tesco, Lidl etc är förhoppningsvis en bra sätt att tjäna pengar, finns ju inte så många för dem att välja på istället.

Tveksamheter 
Det mesta ser bra ut men jag har några tveksamheter:

• De är tvåa på totalmarknaden och FAGE trycker på sin förstaplats på sin webbplats. Ser man nischen som Grekisk Yoghurt dominerar inte Kri Kri. Inte heller glassmarkanden är de etta på, och där bör Unilever (ettan?) ha större fördelar. Men likväl kan de ha en "moat" och de är marknadsledande i vidare bemärkelse.
• Kan sämre födelsetal göra att barnyoghurt, där de är etta, inte går lika bra?
• Kan OEM-produkter, där de är etta, ha en inbyggd prispress? De tillverkar bland annat för Lidl och Tesco som säkert är hårda förhandlare. Men antalet grekiska tillverkare med hög kapacitet och gott rykte är kanske inte är så många?
• Är skillnaden i smak tillräckligt stor mellan Greek och Greek-style Yoghurt? Troligen, eftersom man kan ta ett högre pris. Se även betyg på den här brittiska sidan där både FAGE och Kri Kri får bra betyg.
• Dåliga kundfordningar är alltid en risk
• Om Grekland skulle lämna EU borde valutan rasa. Redan att man misstänker något sådant kan sänka allt grekiskt. Hör delvis ihop med hur Brexit går.

Slutsats

Till slut tog bolaget plats i portföljen. Min tveksamhet gällde främst om FAGE är en för stark konkurrent och hur mycket bättre grekisk yoghurt är jämfört med kopiorna. Men jag tror samtliga grekiska aktörer har en klar fördel, och de är inte många. Och äkta yoghurt säljs till ett högre pris än kopiorna, vilket talar för att produkten inte är en "commodity".

Vad anser du om bolaget och om grekisk yoghurt?

RA International: Afrikabolag med svenskkopplingar

Aktie: RA International
Notering: London, AIM
Marketcap: 85 miljoner USD, microcap
Kurs: ca 38 Pence
Direktavkastning: utdelning kommer nog
Courtage: Hyfsat billigt
Elektronisk handel: Oftast telefonorder
Möjlig att äga i: Alla depåtyper, även kf

RA International är ett ganska ovanligt bolag, börsnoterat så sent som 2018. De jobbar med service i olika former i Afrika i det som kallas "Fragile States". Bolaget kan vara ett vettigt sätt att nå Afrika med listning i UK och stabil verksamhet trots knepiga länder. I bästa fall bidrar investeringen både till en bättre värld och Afrikansk tillväxt. Bolaget är speciellt eftersom det verkar i osäkra delar av Afrika som Sudan, Somalia och Centralafrikanska republiken.

Här är länk till hemsidan, investerarsidor, prospektet, en video och en mycket bra intervju (se från minut 21).

Vad gör de?
Vi kör ett en beskrivning från hemsidan:

RA International is Africa’s leading remote site service provider. We offer fully integrated camp services, from the construction of camp facilities to full life support services —including camp catering and camp maintenance services — for clientele operating in remote and challenging environments.

We focus on providing remote site solutions for those involved in humanitarian operations, and the oil & gas and mining industries. We have successfully executed projects in Afghanistan, Chad, South Sudan, Uganda, Kenya, Somalia and many other countries over the last twelve years. Our customers comprise NGOs, governments, and private enterprises and include the United Nations, World Bank, African Union, 14 European and North American governments, and a number of publicly listed companies.

Ett annat sätt att se på bolaget är att de är experter på att jobba i knepiga länder. De jobbar i "Fragile States" eller "Post war states". Här kan man tänka sig att kompetens och erfarenhet är viktig att ha.

Fantastisk historik? 

Jag brukar investera i bolag med fantastisk historik. Visserligen är bolaget grundat 2004 men man kan bara se tre år bakåt i prospektet. Jag kan inte avgöra om historiken är fantastisk, och skulle behöva göra ett undantag om jag ska investera i bolaget. Noterar också att bolaget har hunnit med en vinstvarning sedan det noterades.

En intressant detalj är att båda grundarna är makar, äger ca 80% tillsammans och en av dem är svensk. De tycks själv ha en bred och djup erfarenhet av området.

Goda framtidsförutsättningar?
Här tittar jag på om de har en "moat" och om de drivs framåt av en eller flera megatrendet. Jag är något tveksam till en moat på sikt, även om det nog finns en megatrend.

Har de en ekonomisk vallgrav?
Bolaget kan ha en kostnadsfördel genom att de lär upp personal på plats. En del andra faktorer ger dem vissa fördelar i upphandlingar. Samtidigt är en upphandling något som görs på pris. Hur starka konkurrensfördelar kan man ha när man själv inte "sätter priset"? Och vad går att kopiera? Jag tycker de är svårbedömda på den här punkten.

Största argumentet för, kostnadsfördel:

• Lägre löner jämfört med internationella bolag som saknar anställda på plats. Lokalanställda med tillräcklig kvalitet är billigare. Om FN ska göra jobbet själv tar de in utländska arbetare, medan RA har en pool av lokalanställda som de också flytta mellan närliggande länder. I intervjun talas om 1/10 eller 1/5 av priset pga detta. 
• En intressant aspekt är att de, genom hög andel lokalanställda, bidrar till lokal tillväxt, De har även hög andel kvinnor bland de anställda. Smart i sig (hållbart) men det skapar kanske också extra lojalitet, och möjlighet att trycka på "hållbarhet" i upphandlingar.

Andra fördelar som gör att de kan vinna kontrakt:

• Lokal kunskap och erfarenhet av att verka i regionen gör nästa uppdrag blir lättare. Detta går lite åt "efficient scale" att hur många det finns kanske inte utrymme för många Afrika-specialister som helst som kan ta FN-uppdrag.
• Generellt fokus på hållbarhet. Få bolag jobbar så aktivt och konkret med att uppfylla FN:s hållbarhetsmål. Att bolaget (delvis) är grundat av en kvinnlig entreprenör är ett plus.
• Nolltolerans mot mutor/korruption. De drog sig ur Afganistan av denna anledning. Kan stärka varumärket och löna sig i längden.
• Pålitlig aktör, om de sköter sig ökar chansen för kommande uppdrag. Allt annat lika väljer man en som levererat tidigare. Varumärket stärks i takt med att de levererar. Hantering av regelverk och rutiner för att vara med på upphandlingar?
• Listningen kan ge tillgång till kapital jämfört med mindre lokala konkurrenter. Kan de konsolidera marknaden och köpa in mindre lokala konkurrenter?
• De har historiskt fått uppdrag som underleverantör även om de inte vinner kontrakten, vilket tyder på en särskild regional kompetens.

Argument emot bestående konkurrensfördelar:

• Uppdragen sker via anbudsförfarande, Då konkurrerar man med pris och bolaget "styr inte sin framtid". De kan inte ta betalt för ett starkt varumärke. Uppdragen är också ganska korta även om de jobbar på att få längre.
• Större konkurrenter finns vilket nämns i prospektet.
• Även om de är först med många lokalanställda, hur unikt är det? Går det inte att kopiera den delen ganska lätt? Kan inte de större bolagen ha självständiga afrikanska enheter som jobbar på det sättet? Eller så är de sega jättar och detta är en kvick och nytänkande utmanare.

Drivs framåt av megatrender?
En megatrend att världens befolkning ökar i just Afrika. Det kan bli uppåt 1 miljard fler människor till 2040, se populationpyramid för kontinenten. Afrika är tudelat men nog kan detta innebära fortsatt stora hjälpbehov i vissa länder. Men kommer de "rika" länderna bidra i samma omfattning? Ett mått på bolagets marknad kan vara hur mycket biståndet ökar, här är en tabell från OECD.

Bolaget är ett spel på fortsatta problem i Sudan, Somalia, Kongo etc. Nog är det en no-brainer att det kommer vara fortsatta problem, men är de större eller mindre om 5-10 år? Behovet ökar med större befolkning men det minskar om politiker och styre verkligen ordnar till sig. Jag tror på ett mycket starkare och viktigare Afrika som reser sig. Två viktiga faktorer är Afrikanska unionen och en bättre utbildad befolkning.Men tudelningen gör att problem kommer att kvarstå länge i vissa länder och där fyller bolag som RA en viktig roll.

Går man in på andra mer svårbedömda delar kan klimatförändringar påverka behovet av insatser. En uppenbar faktor är också biståndspolitik, både i pengar men också i inriktning. Såklart hjälper man många fler på plats för samma peng jämfört om personer (dessutom mot en privat kostnad) ska förflytta sig till Europa där kostnadsläget är väsentligt högre. Därmed inte sagt att man kan göra både och, men det är högst rationellt att till stor del hjälpa på plats. Om t.ex. EU styr om mer till hjälp på plats ökar behovet av bolagets tjänster.

Slår man till sist på den stora etiska trumman kan detta vara ett sätt att både tjäna pengar och "göra gott", Jag tror att bolaget kan vinna på att "hållbart" och etiskt sparande växer. Sådana möjligheter växer inte på träd och detta är högst transparent och kvalitetskontrollerat.

Ok värdering?
Bolaget handlas till P/E 10 idag och det känns ju inte dyrt i sig, men frågan är vilket håll vinsten tar. Om de börjar vinna större kontrakt skulle det kunna vara billigt. Vad jag förstår kommer en utdelning kunna komma ganska snart (se rapporten under rubriken dividend). Värderingen är inte det som avskräcker mig.

Risker
Flertalet risker finns:

• Konkurrensen, gör de något unikt? Det naturliga om marknaden växer är att fler aktörer tar sig dit och priskonkurrensen blir större. Därför är frågan om "moat" viktig.
• Färre uppdrag om hela kontinenten faktiskt tar sig på fötter
• Stort personberoende. Två ägare äger 80%. Hur skulle bolaget påverkas om något händer dem, eller mellan dem?
• Kan lågkonjunktur innebära mindre bidragspengar även om behovet ökar?
• Kort historik och bolaget finns i Dubai, trots listning i UK.

Summering
Här har vi en afrikainvestering utan korruption och med UK-listning och stabila svenskkopplingar. Jag är intresserad av att äga detta bolag, men det unika gör dem svårbedömda. Inte heller kan jag säga om det är en investering för dig som tror på eller inte tror på Afrika. Kanske är det både och? Bolaget kan vara en hedge mot dålig Afrikautveckling, men har de tillräcklig edge?

Ett sätt att naturligt komma vidare är att ta in input från er läsare. Kom gärna med input! Ett annat sätt vore att försöka få till en intervju. Trots allt är en av grundarna svensk. Jag vill bestämma mig och vara beredd att köpa, t.ex. om UK skakar till pga Brexit. Tänk också på att jag kan ha missat något i min genomgång som är rätt ytlig.

Vad tror ni om detta bolag? Vettigt afrikacase eller för riskfyllt och konkurrensutsatt?