Aktuell portfölj och Matahari-lärdomar

Så här ser portföljen ut nu. Efter senaste tidens transaktioner är jag nere på fjorton innehav. Inga dramatiska förändringar har skett, jag är ju inte en lika intensiv trader som Lundaluppen :-) Men det som ändå hänt är:

• Minskning i Somero, som nämnt tidigare
• Matahari fick lämna portföljen. 
• Ökning i Sealink till 5 procent av portföljen
• Kassan nu på dryga 4 procent.

Matahari-lärdomar
Matahari köptes kring 18 000 IDR och såldes kring 11 000 IDR. Man kan säga att jag hade helt fel, även om de nosade på 22 500 IDR som högst och fina utdelningar trillat in. Ibland har man helt enkelt otur när man tänker. Matahari köptes som ett tillväxtcase men tre saker gjorde det till ett dåligt köp. Som i en flygkrasch är det ofta en kombination av orsaker som orsakar en krasch, och jag:

1. Köpte för dyrt. Kring P/E 25 får inte så mycket gå fel. Ingen direkt "marginal".

2. Överskattade tillväxten. Historiska tillväxten var mycket högre än den framtida. Hänger ihop med att jag köpte för dyrt - men om tillväxten funnits hade fallet inte blivit så hårt.

3. Överskattade konkurrensfördelarna. E-handeln kommer till Indonesien också och fysisk retail som inte är helt anpassad för på e-handel blir mindre unik. Jag skulle inte satt ett så högt värde på det klassiska butiksnätet.

Det hela påminner rätt mycket om H&M. Jag köpte ett välkänt bolag som tappade sin tillväxt. Då sjönk också värderingen vilket blev en dubbelsmäll. Jag hade många chanser att rata köpet, t.ex. att det var för stort och välbevakat eller för segt på e-handel. Jag har också förändrats sedan 2015 och förbättrat (?) min checklista. Numera vill jag köpa mindre och oupptäckta bolag som kan ta sig uppåt på börserna. Här fick jag en resa från midcap till smallcap - omvända resor är trevligare.

Tror inte på något katastrof för Matahari framöver, aktien ser inte så tokig ut. De har också sin plats på retail-marknaden. Men jag vill ha mindre case som jag har ännu större tro på. Jag hade i alla fall rätt om en sak. Matahari var Indonesiens H&M, eftersom de gjorde samma tråkiga kursresa :-)

Synpunkter?
Vad tycker du om portföljen nu? Det som möjligen sticker ut, förutom allt exotiskt, är Savarias höga andel och innehavet i Decisive Dividend. Har tidigare tänkt minska ett innehav först om det uppnår 25 procent av portföljen, men måste säga att 20 procent är rätt mycket det med. Savaria är elefanten i rummet, eller kanske trapphissen i rummet. Samtidigt, hur ska man uppnå en 5-bagger om man skalar ner hela tiden? Vad har du som högsta gräns?

Vad har du för lärdomar från dåliga affärer? Visst är det lätt att köpa för dyrt, överskatta tillväxt och konkurrensfördelar?

Innehav jag funderar på - och två kandidater

Dags att kika närmare på fem innehav jag funderar på och två friska alternativ.

Som en disclaimer äger jag alla nämnda bolag här förutom köpkandidaterna. Jag har gjort en mini-minskning både i Northwest och Decisive i slutet av 2017 (men har typ samma procent som innan). Northwest har jag för övrigt inga betänkligheter emot alls, se inlägget om dem, där är bara frågan om strategi. Den stora förändringen är att jag dragit ner en hel del i Somero nu under veckan.

Bolag jag funderar på

Famous Brands (115 Rand) har jag ägt sedan 2010 men de har efter misslyckat jätteförvärv hamnat i viss finansiell brygga. Hur ska de uppnå tillväxt när skuldsättningen är så hög? Kan bli en period där de måste beta av skulder. Dock en tydlig "moat" i Sydafrika och de är Afrikas största restaurangbolag. Vid närmare eftertanke undrar jag varför inte Afrika räcker? Lätta Ratos-vibbar med ny person vid rodret. Men likväl ett kvalitetsbolag med suverän historik senaste 5 åren. Storägaren Arisaig överväger att sälja, och kanske även jag. Det läskiga är också om det går (ännu) sämre i UK. Debt/equity har i alla fall sjunkit från 165 till 147 senast. Står för 6 % av portföljen idag.

Decisive Dividend (4.20 CAD) har en väl hög skuldsättning (debt/equity på 1.15) vilket höjer risken. Funderar ändå starkt på att åtminstone ge dem till q4 som brukar vara ett starkt kvartal. Sett till vad som annars finns i portföljen borde de kanske ha en lägre andel. "Problemet" är bara att de äger riktigt fina bolag som de köpt billigt. De kan också köpa något ytterligare när som helst. Vintern i Kanada/USA har varit kall nu på slutet, vilket kan gynna braskaminer. Ledningen äger 35% själva. Men de är aggressiva med utdelning, skulder och viss kompensation. Innehaven är "givet köp", jag önskar bara att de byggde kassa för att få ner skuldsättningen. Står för 6 % av portföljen idag.

Matahari Department (11 500 IDR) har dålig tillväxt senaste året, pga trögare konsumenter. En viktig fråga är om fysisk retail i stora butiker är framtiden? Men det är stor skillnad på butiker i ett land där antalet köpcentrumen ökar starkt, jämfört med t.ex. USA som har för mycket. Matahari är en ankarhyresgäst och särskilt stora på landsbygden. De samarbetar även med Disney, vilket tyder på kvalitet. Frågan är hur mycket e-handeln egentligen förstör, se denna graf. Men trenden i USA är tydlig. Trots att Alibaba och Amazon kommer till Indonesien undrar jag hur de fixar logistiken. Om jag säljer kan jag inte köpa tillbaks, jag äger dem i Kf. Men ökad konkurrens skrämmer och kanske har jag bättre case. De är också ett högst välbevakat smallcap och jag fokuserat på ännu mindre och oupptäckta bolag. Står endast för 2 % av portföljen idag..

LiveChat (42.20 Zloty) är ett riktigt svårbedömt bolag. Finns verkligen "moat"? Siffrorna indikerar det och de är extremt lönsamma. Troligen topp 3 i världen på ROE till rimlig skuldsättning och med tillväxt. Endast brittiska Rightmove och Park Group är före (om inte Pund/pence ger fel siffror). Det svåra i LiveChat är att Facebook kliver in, dock troligen som freemium, jfr detta blogginlägg som dock verkar positivt i överkant (notera att det är skrivet av LiveChat-anställd). LiveChat kan jag tänka mig att sälja allt i, behålla, eller till och med öka. Är ovanligt kluven och behåller nog som det är. Står för 5 % av portföljen idag.

Somero (330 GBX) är det mest cykliska bolaget i portföljen, även om det är oklart hur cykliskt det är. Egentligen ska man inte ha hög andel i något cykliskt och jag har minskat både tidigare och nyligen. Men nog kan det finnas en Trump-trigger. De är ett amerikanskt bolag, noterat i UK, och gynnas som bolag av sänkt skatt. Och verksamheten gynnas om amerikanska bolag tar hem pengar och bygger i USA. Något Live-chat-kluven här med och allt från sälj allt till behåll finns i korten. De gick uselt under finanskrisen - där är risken - men plus för tråkig verksamhet (betongmaskiner). Men att ha mycket i dem efter många goda år kan vara tveksamt. Står för 5 % av portföljen idag.

Northwest Healthcare (11.36 CAD) De är ju en given favorit när det gäller stabilitet. Men de kan nog aldrig bli en femdubblare inom 5-10 år. Ett alternativ kan faktiskt vara att slakta denna kassa(ko) för tillväxtcase. Jag har i olika sammanhang nämnt dem som "kassa", men högräntekonto utan insättningsgaranti är mer rätt. Kan ett byte till ett eller två tillväxtcase och mer riktig kassa ge mer utväxling till samma risk? Kanske det. Samtidigt gillar jag verkligen modellen att ha Northwest istället för en större kassa (såklart mer risk, men ändå). Kör nog vidare på det. Den känns som en helig (kassa)ko som levererat. Står för 8 % av portföljen idag.

Två kandidater
Jag kikar mest på Micro-Mechanics och Straco, två bolag i Singapore. Se bra analys och diskussion hos Framtidsinvesteirngen och Phantas.

Micro Mechanics har jag ändå ovanligt svårt att förstå när det kommer till verksamheten/branschen. Men bolaget ser högst trevligt ut på alla sätt men konkurrenter och bransch-förändringar är nog rätt svårt att hänga med i. Cykliska inslag finns men de säljer spadar-och hackor mer än letar guld. De som tillverkar maskinerna för tillverkning av kretskort m.m. är jag mer tveksam till av det skälet. Klurigheten är exakt hur cykliska de är och om jag vågar lita på ledningens ord att de inte har någon konkurrent med lika brett utbud (har i alla fall inte lyckats motbevisa det!).

Stracos tveksamheter är att vi pratar om utländskt (Singapore) ägande i Kina. en risk om Kina blir mer protektionistiskt? Anläggningarna innebär helt klart "moat" men risken för reglering från Kinesisk håll tar kanske bort en viss del av möjligheterna till övervinster. Och tillväxten beror delvis på om de kan köpa/bygga nya anläggningar. Min tes för Asien är att vara försiktig med Kina och satsa på starka lokala aktörer. Men det här är superspännande trots invändningarna, ett slags asiatisk Parks- and Resorts. Jag har ratat det tidigare, men inte alls omöjligt att jag tänker om.

Synpunkter?
Vad säger du om eventuella förändringar? Jag tänker mig nog åtminstone sälja Matahari, som är så liten del av portföljen och där har vi H&M-problematiken i annan tappning. Funderar på köp i Micro Mechanics eller kanske ännu hellre Straco som är mer ocyklisk. Man kan ju också öka i befintliga innehav, som Sealink och Logistec, vilket skulle göra portföljen mer fokuserad än med något nytt.

Och vågar man behålla Somero med sina smått cykliska betongmaskiner som rusat? 5 procent i dem är väl ändå bättre än 7-8 som det var innan? Men är de för cykliska för att ens äga att om man hårdrar det hela? I alla fall på toppen (?) av en högkonjunktur?

Tacksam för input! Vilket eller vilka bolag hade du tagit bort? Och tror du Straco är något för mig?

Blandade rapporter från portföljbolagen

Nu i oktober/november har ett antal bolag hunnit att rapportera. Tänkte att det kunde vara något att gå igenom. Man ska kanske inte fokusera utvecklingen från kvartal till kvartal men de första nio månaderna, tillsammans med lite allmänna tankar kan kanske vara intressanta.

Rapporter

eWork
eWork rapporterade en ökad vinst för första 9 månaderna på dryga 10%. De upprepar sitt långsiktiga mål till 2020 att växa med 20% per år och 20-20-20-målet låter inte dumt. Kommentaren på Introduce är intressant. Positiva vibbar om utdelningen men mer tveksamheter kring det långsiktiga tillväxtmålet.

Frågan är hur rädd man ska vara för det cykliska även om det inte är på IT-konsultbolagsnivå. Jag behåller mitt innehav ungefär på den här nivån av portföljen. eWork är ett tillväxt- och utdelningscase.

Vitec
Vitec rapporterade en minskad vinst för de första 9 månaderna. Orsaken är bland annat engångskostnader och tapp på mäklardelen. Man får nog se det här som ett hack i kurvan medan andra verksamheter börjar kompensera för bortfallet på mäklardelen. Aldrig roligt med vinstminskningar men sett över längre tid är de en pålitlig vinst- och utdelningsmaskin. Även här finns intressanta kommentarer på Introduce.

Behåller mitt innehav på ungefär samma nivå. Tror fortfarande på dem som ett långsiktigt tillväxtcase.

Famous Brands
Famous Brands rapporterade halvårsresultat och växer som vanligt fint. Däremot ställer de in utdelningen för första gången någonsin. Men det är okey. De har också gjort sitt största förvärv någonsin, nämligen brittiska Gourmet Burger Kitchen. Och en kommentar/podd på det. Utdelningen ska förresten återupptas, men synd är det på den fina historiken.

Frågan är om tillväxten blir svårare nu (att utdelningen ställs in kan vara ett tecken på det). Samtidigt finns en jättemarknad kvar för dem att växa på. Och de har ett marketcap på dryga 1 miljard dollar, ungefär som Betsson och Avanza. Ingen klockren jämförelse men säger ändå någonting om potentialen.

MTN
MTN har lämnat en "trading uppdate" och tycks i alla fall inte gå sämre, och en nya VD:n börjar i mars vilket är än beräknat. De har också börjat återföra pengar från Iran. Däremot fortsatt politiska turer i Nigeria där de rapporterats ha fört ut pengar illegalt (vilket de nekar till). Se även transcript.

Jag behåller och hoppas på bättre utveckling under nya VD:n. Har en tanke om att behålla i två år om jag inte gjort en uppenbar felbedömning. Med facit i hand borde jag sålt när nyheten om jätteboten kom, det förändrade förutsättningarna, men nu vill jag ändå se vad som händer med nya ledningen. Mycket av problemen har sin grund i dålig ledning och riskkontroll.

Savaria
Savaria rapporterar en fantastisk tillväxt. För 9 månader är det upp 29 procent i försäljning och 26 procent i vinst per aktie. På kvartalsbasis är siffrorna ännu högre. Däremot är värderingen också smått fantastisk eller i alla fall ganska hög. Men om tillväxten håller i sig, vilket jag tror, så kommer de att växa in och förbi sin värdering, så hög kan vara "skenbart hög" om vinst, försäljning och marginaler ökar. Som det är nu är P/E 38 på årets vinst men 27 för 2017 och 22 för 2018 (på prognoser och exklusive förvärv).

Visst skulle man kunna minska efter en sådan uppgång. Men det är inte ett skäl i sig. För det första kommer fortsatt tillväxt driva ner värderingen. Jag skulle också tro att de gör fler förvärv. Jag ser det som ett "compoundingbolag" där jag gett mig tusan på att inte sälja en enda aktie. Litet bolag, marknadsledande, mycket bra tillväxt, och gynnad av en megatrend (demografi). Varje dag blir 10 000 personer nya pensionärer i Nordamerika.

Savaria ingår förresten tillsammans med Somero i gruppen "bolag med stor verksamhet i USA som är noterade i annat land" vilket lättare gör att amerikanska investerare kan missa det.

Matahari
Rapporten var sådär, vilket presentationen åskådliggör på ett tydligt sätt. Försäljningen minskade med 20% i Q3 men var upp 9% på 9 månader. Försämringen är inte så dramatiskt som det verkar utan det handlar om variationer för högtider. Men det är inte allt. De hade en miss i sortimentet (eller leveransen) och tappade några procent på det samt ett sämre konsument-sentiment. Nåja, det här är i grunden ett tillväxtbolag, och jag kan ta en ryckig utveckling på vägen. Se transcript från konferensen eller lyssna på den. Intressant om e-handelslösningar bland annat.

Indonesien är ett tillväxtland och jag tror på medelklass- och urbaniseringstemat. Fler köpcentrum = fler butiker och de är den ledande aktören. Jag är inte heller så unik i mitt ägande som man kan tro. Du äger också en andel via första AP-fonden! I'ts a long way to Matahari, men inte så lång som man tror :-)

Synpunkter?
Är det något du vill höra mer (eller mindre) om? Sticker något bolag ut?

För de sydafrikanske bolagen kan förresten den politiska utvecklingen i Sydafrika i påverka, åtminstone på kortare sikt. Kanske har Zuma gjort sitt tidigare än väntat. Besvärande rapporter har släppts och protester pågår för tillfället. Men frågan är hur mycket (mer) han hinner förstöra medan han ändå sitter kvar.

Har du några tankar om bolagen, eller något annat :-)

Två asiatiska bolag inköpta

Under höstsemestern gjorde jag research på asiatiska bolag och två köptes in för några veckor sedan. Clarksons lämnade sin plats i portföljen. Inget dumt bolag, men de är inte jättebilliga eller särskilt snabbväxande (per aktie) samt något cykliska. Blir bevakningslistan istället.

De två asiatiska bolagen bör gynnas av en växande medelklass och ökad urbanisering och är riktiga tillväxtcase med utdelning.

8990 Housing 
Filippinska 8990 Housing (House, kurs 7.33 PHP) är den ledande massproducenten av billiga hus för medelklassen. Behovet av nya hus är stort och underskottet beräknas till 3 miljoner hus och växer. Se den här videon för en bra överblick.

Här är konkurrensfördelarna jag kan hitta:

• Legala inträdesbarriärer för utländska bolag i form av begränsningar för att köpa/äga mark.  
• Lågkostnadsproducent. Material köps in billigare och byggnadstekniken skiljer sig från konkurrenternas genom förtillverkade enheter. 
• De har som nationell aktör möjligheten att bygga upp ett "brand" genom t.ex. reklam och god kundservice. 
• De tycks också vara lyhörda för sin målgrupp och har olika finansieringslösningar som gör att man inte behöver lägga lika stor handpenning (dock viktigt med riskkontroll).

8990 håller på att bredda sig fler områden som köpcentrum till nybyggda områden och fiber till alla i området. På ägarlistan hittar man Malaysias investeringsfond och amerikanska TPG. Civetta Capital har dem som största innehav (åtminstone i januari).

Värderingen tycker jag är ganska attraktiv och jag köpte på 6.40 PHP. För 2015 får du 4,2 procents direktavkastning och för 2017 förväntas det stiga till dryga 6 procent. Prognosen för P/E-talen är för samma år 9,5 och 6,5.

Matahari Department Store 
Matahari Department Store (LPPF, kurs 15 950 IDR) är Indonesiens lokala "H&M" och har funnits där sedan 1958. 2009 har de strukturerats om och satsar på expansion. De har ett 140-tal butiker där de säljer kläder, smink och väskor m.m. Här pratar vi om den ledande aktören i världens fjärde folkrikaste land. Tänk dig Europa minus Frankrike eller USA minus en delstat. Se den här halvfåniga videon* från 2.30 och framåt för en aktuell överblick.

*Jag länkar till den för att den är färsk. Tips: Fokusera på 2.30 - 4.20 och håll för öronen för att undvika glättig hissmusik. Strax innan minuten finns deras smått otidsenliga Matahari-marsch (en hopplös hybrid av Österrikisk Ompa-Ompa musik och Gangnam style). Inget som säljer in bolaget till utländska investerare och en kulturkrock.

De fördelar jag kan hitta är:

• Inträdesbarriärer för utländska bolag som i praktiken kan begränsas till större städer. Se sid 29 och 64 i en rapport från Credit Suisse.
• Starka varumärken, särskilt deras egna "Nevada".
• Inköpsfördelar som största aktör, och de köper 90 % lokalt
• Distribution till lågt pris som största och geografiskt mest spridda aktör
• De ingår i Lippo-gruppen (se sid 35) vilket ger tillgång till lokaler och e-handel. Portalen för e-handel heter dessutom Mataharimall
• Indonesierna, även de rikare, tycks föredra lokala varumärken. Se sid 9 i en rapport.

Som en jämförelse har H&M en dryga 15-tal butiker i landet. Matahari har största andelen av den totala marknaden (37 %) och tar marknadsandelar. Urbaniseringen gör att de kan expandera och är först på plats i de köpcentrum som uppstår. Och ju fler ställen de är på desto billigare distribution (särskilt i ett ö-rike).

Man kan säga att alla konkurrensfördelar är lokala och det är tesen för investeringen. Och Matahari är inte heller en direkt konkurrent till H&M eftersom de mer satsar på landsbygd och framväxande städer, inte bara storstäder. Bland ägarlistan finns förresten de som äger Synsam (!).

Värderingen är högre här och jag själv köpte dessutom kring 18 000 IDR. Nu är det P/E 25 på 2015 års vinst och en direktavkastning på 2 %. Man betalar helt klart för tillväxt. Men å andra sidan finns det tillväxt. Astolz har rankat dem som topp i lönsam tillväxt bland 5 000 asiatiska bolag. Sen vet man aldrig om det fortsätter, men förutsättningarna tycker jag ser bra ut...! Senaste rapporten visade på ett litet hack i kurvan, men kalendereffekter är en förklaring enligt ledningen, se sid 10.

Lite övrigt...
Aktiepuben i torsdags var mycket trevlig. Denna gång var vi några färre vilket kan vara en konjunkturindikator så god som någon :-)

Jag har också fått ett recensionsexemplar av Marcus Hernhags bok och vill skriva något innan det är för sent. Men många kloka recensioner finns redan, t.ex. av Stefan Thelenius, Gottodix och Petrusko. Har inte så mycket att tillägga utom att boken ger kloka tankar, enkla råd och handfasta tips. Tror dock inte jag skulle få grönt ljus på investeringarna ovan, men det kan jag inte anmärka på :-)

Och synpunkter?
Jag har i mitt eget tycke hittat goda kandidater för Filippinernas och Indonesiens växande medelklass. Tillsammans med Thailändska fisksnacks-bolaget börjar en Asienportfölj ta sin form. Fonden Civetta kör förresten i länderna Thailand, Indonesien, Filippinerna och Vietnam. De undviker Kina och Hong Kong. Kanske klokt?

Ska göra en ordentlig belysning av bolagen om det är av intresse. Risker finns givetvis i form av t.ex. valutarörelser, naturkatastrofer, tappade marknadsandelar eller ja vad som helst. Här är en spännande och innovativ sammanställning av landsrisker (väl värt ett eget inlägg). Men det handlar om mindre "gamblande" än man kanske kan tro. Bolagen har rejäla konkurrensfördelar, är starka aktörer på lokala marknader och bör definitivt på sikt gynnas av medelklassens framtida framfart.

Kanske inte blir så mycket input på de här bolagen men alltid kul med kommentarer ändå... :-)