Inköp: Sealink Travel Group

Aktie: Sealink Travel Group
Notering:  SLK
Market Cap: ca 340 miljoner USD 
Kurs: 4.05 AUD
Direktavkastning: ca 3,5 procent

Courtage: Halvdyrt ca 350 kr

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Endast vanlig aktiedepå 

Sealink Travel Group är ett australiensiskt bolag jag köpt in under sommaren. Härligt turistrelaterat verksamhet eftersom de sysslar med färjeturer och kryssningar. En del av deras business kretsar kring Kangaroo Island där de har ett slags (kvasi)monopol på att köra färjeturer. Det goda samarbetet med myndigheterna, staten tjänar ju på ökad turism, gör att de kan sitta i en bra sits för nya rutter. Myndigheterna och bolaget sitter så att säga i samma båt.

Och alla Asiater vill väl någon gång, eller helst flera gånger, till Australien? Australien är på behagligt flygavstånd om man lever i Asien. Den simpla tesen är att bolaget kommer att fånga en megatrend (ökat resande) och att de som en stark lokal aktör kommer få sin del av kakan.

Ska slutligen säga att jag inte hittat detta bolag helt själv. Däremot hittade jag en fantastisk fond som äger bolaget. Fonden är smått unik och fokuserar på "Hidden Champions", alltså bolag som dominerar en marknad, men som inte är så välkända (vilket rimmar väl med min strategi). Se sid 23 i fondens senaste presentation för en bra beskrivning och exempel på bolag. Se också Sealinks egna presentation här. Missa inte heller Sealinks årsredovisning, där sid 12 visar på bolagets historik.

Fantastisk historik? Ja
Mycket fin utveckling på Financial times staplar. Dessa nyckeltal kan lyftas fram:

• ROE senaste 12 månaderna ca 16%
• ROE femårssnitt ca 19%
• Tillväxt kassaflöde ca 40% per år, femårssnitt
• Tillväxt vinst ca 27% per år. femårssnitt
• Tillväxt utdelning ca 24% per år, treårssnitt

Vissa nyckeltal kunde såklart vara bättre men, det är ändå ett klart ja.

Goda framtidsförutsättningar? Ja

Har bolaget en ekonomisk vallgrav?
De har en stabil grund att växa ifrån tycker jag. Flera fördelar följer av att vara Australiens största turist- och logistikföretag. Här kan jag låta Hidden Champions-fonden beskriva dem, se även sid 27 för mer info.

"The resiliency of Sealink is supported by long government contracts and delivery of critical services to provide essential, stable, and long recurring cash flows - even in bad times. It has a monopoly in most of the routes it services.

Not to be seen as an asset-heavy operator, this company is a technology champion utilizing dynamic pricing, growing e-commerce sales, and machine learning pricing preditions."

Ja, det låter ju fint med rutter med vissa monopol-inslag, långa kontrakt och samarbeten med myndigheter. Här finns en tydlig moat och inträdesbarriärerna bör vara höga. Jag gillar också att de är med i det digitala racet. Svenska jämförelseobjekt är t.ex. Gotlandsbolaget (inofficiella) och Strömma Kanalbolaget, men där finns nog inte lika stark strukturell tillväxt och möjlighet till nya rutter.

Är inte flyg en konkurrent för vissa öar? Ja, men färjorna kan du ta med bilen och de är också billigare. Notera att Kangaroo Island kommer att få flygturer i höst/vinter, vilket troligen pressat kursen.

Ökar marknaden på sikt?
Tittar man på Turismen till Australien talar den sitt tydliga språk i den här tabellen (välj 10 år eller max). Intressant nog minskade inte turismen till Australien nämnvärt under finanskrisen.

Bakom ökningen ligger väl delvis ett bra jobb från Australiens sida, men framförallt får medelklassen i Asien mer pengar att resa för. Och när fler blir pensionärer kommer de att få mer tid också, där finns möjligen en guldgruva på sikt. Givetvis finns gränser för hur täta turer man kan köra och hur många man kan pressa in på ett kryssningsfartyg. Bolaget är inte hur skalbart som helst, men samarbetet med myndigheterna och bolagets storlek (störst i Australien) gör att förutsättningarna för ytterligare tillväxt borde vara goda.

Ok värdering? Ja
P/E 17 och direktavkastning på 3,5 procent* är vad kalaset kostar enligt 4-traders för 2017. Det följs av fem analytiker och snittrekommendation är ett pris på 4.80 AUD. Bolaget är ändå inte så hett, om vi talar om institutionellt ägande, troligen pga mindre marketcap och halvdålig omsättning. Jag tycker inte att det är någon superrea men ändå ok på sikt för ett förhoppningsvis stabilt tillväxtbolag med en dominerande ställning i en framtidsbransch.

*Financial Times uppgift om direktavkastning på 5 procent stämmer inte. Uppdaterat till 3,5 procent efter kommentar!

Sammanfattning

Med detta bolag har jag gjort comeback i Australiensiska aktier, jag har tidigare under åren ägt Woolworths, Ridley och Blackmores. Får hoppas på bättre lycka denna gång. Äger förresten A2 men de är ett Nyzeeländskt bolag trots noteringen i Australien. Lockas du av Sealink? Tror du det passar mig?

Blir också en comebacksummering, det här med att i en mening säga varför man äger ett bolag: Jag äger Sealink eftersom jag tror på ökad turism i Asien, och att Australien blir en vinnare, vilket också kommer att göra bolaget till en vinnare.

Ska till sist också nämna några portföljförändringar i närtid. Gjorde en större minskning i Somero och en mindre i Northwest och sitter nu på en viss kassa. Se hela portföljen till höger där Sealink nu klivit in på 4%.

Invocare - six feet under down under

Aktie: Invocare Limited (IVC)
Notering: Sydney enbart
Kurs: 12.86 AUD
Direktavkastning: ca 3 procent
Courtage hos Avanza: ca 59 AUD = 375 kr

Det här är en kandidat till världens mest defensiva aktie. Ett givet bolag att titta på om man gillar serien Six feet under och även kan tänka sig att investera "down under". Australiensiska Invocare sysslar nämligen med begravningar. Det jag gillar ur ett investeringsperspektiv är att verksamheten är väldigt ocyklisk, eller snudd på kontra-cyklisk. Till sin karaktär blir bolaget en slags obligation eller ett högräntekonto eftersom allt är så förutsägbart, för ingen annan bransch har väl en sådan predestinerad vinst?

Ska man investera i begravningsbyråer finns inget digert utbud, de största bolagen är:

• Service Corporation International (USA)
• Dignity (GB), 
• Lung Yen (Thaiwan) 
• Invocare (AU)
• Fu Shou Yuan (Hong Kong)  

Därefter finns ett gäng japanska bolag samt amerikanska Stonemor, Matthews International och Carriage Services. Därför är en titt på Invocare motiverad.

Sen är det givetvis något osmakligt med att investera i ett sådant bolag (jfr Peter Lynch som just föredrog motbjudande bolag med tråkiga namn). Man vill ju inte profitera på andras död. Men så här ser jag det: Bolaget sysslar med service och tillför ett mervärde för de anhöriga. Och privata bolag ger ofta bättre service än om allt sköttes av staten eller kommunen. Och de är ju inte på något sätt skyldiga till att folk dör (jfr cigarettbolag, vapenbolag och tillverkare av osäkra bilar).


Checklistan

1. Funnits i 10 år och delat ut de senaste 2 åren
Ja, grundat så sent som 2001 och en pålitlig utdelare.

2. Utdelningsväxare eller högutdelare?
En mycket stabil utdelningsväxare som alltid har höjt utdelningen sedan starten 2004. Grafen blir lite missvisande pga en extrautdelning 2005. Direktavkastningen ligger på måttliga 2,9 procent.

3. Enkel verksamhet som man förstår sig på och gillar
Enkelt ja, men gillar vete tusan... Alltså, ja som investerare men jag skulle personligen inte gilla om de tog ut överpriser utan jobbade med låga priser och bra service. Så nja på den här punkten. Det blir lite märkligt när det t.ex. är en negativ nyhet att årets influensa var svagare än på många år.

4. Starka konkurrensfördelar, gärna en "vallgrav"
Ja, det finns. Narrow moat enligt morningstar beroende på en stark marknadsposition och bra rykte. Man kan också tänka sig att de som en stor spelare kan köpa upp mindre byråer billigt (jfr serien Six feet under) som sedan införlivas i dyra Invocare. Och skalfördelar finns väl bland annat i reklam och inköp. Som stor aktör med gott rykte kan de nog lättare höja priserna än andra.

ROE ligger på höga 27-28 procent men det beror delvis på skuldsättningen.

5. Måttlig skuldsättning
Nja, debt/equity på 1,4 vilket är högt. Den stabila verksamheten gör väl i och för sig att man kan skruva upp skuldsättningen, men detta är i högsta laget. Kan tänka mig att de är ganska räntekänsliga.

6. Pålitlig ledning med egna innehav
Absurt nog heter huvuddirektören Fisher (jfr Fisher & Sons i serien Six Feet Under) och ledningen har stora egna aktieinnehav. Se årsredovisningen sid. 30.

7. Tillväxtmöjligheter
Ja, inga problem där. De finns förutom Australien i Nya Zeeland och Singapore. Har alltså visat att de kan ta sig utanför Australien vilket är viktigt.

Värdering då?
P/E 29 på 2014 års vinst och en direktavkastning på 2,9 procent. Man får betala dyrt för stabiliteten.

Hade kursen varit säg 7-8 AUD vilket kanske är orealistiskt, så hade jag varit intresserad. Morningstar har en riktkurs på 10 AUD så nog förtjänar bolag en premiumvärdering. Men ändå, det här lockar inte.

Summering
Kvaliteten är okey, möjligen med undantag av skuldsättningen, men priset är för dyrt. Har velat kika närmare på bolaget länge men blir avskräckt när jag nu gör det. Det är väl naturligt att bli avskräckt av denna typ av bolag i och för sig :-)

Kanske har jag för höga förväntningar och ska istället se bolaget som en supertråkig räntefond och då är ju 3 procents ränta (direktavkastning) bra. Men Telia är ju dubbelt så bra med sina 6 procent, men till högre risk. Men ändå, nej jag köper inte Invocare.

Har inte gett upp branschen helt utan är lite sugen på att gräva lite djupare i Kinas största begravningsbyrå Fu Shou Yuan som nämndes i inledningen. En smått absurd investering i Kinas växande medelklass. Inget av de andra bolagen lockar vid en snabbtitt. Tyvärr är Kina inte bästa landet att investera i pga korruption etc, men bolaget kan vara värt en titt ändå.

Vad anser du om Invocare? Och om dödgrävarbranschen?

Capilano - ett honungsbolag med bismak?

Aktie: Capilano Honey
Notering: Australien, ticker CZZ  (i USA också men ingen omsättning)
Kurs: 7 AUD
Direktavkastning: ca 3,5- 4 procent förväntad
Courtage hos Avanza: ca 375 kr 

Capilano är något så ovanligt som ett börsnoterat honungsbolag. Kan en sådan investering vara något bra. Eller är bismaken så stor att man bör avstå?

En första given fråga är hur nyttigt honung är. Är det ett Coca-Cola bolag eller ett hälsobolag vi pratar om? Min tes är att det ändå är nyttiga produkter. Och bin är ju bra för växtlighet och natur. Hårdrar man det hela är det en ovanligt ekologisk och hållbar investering. Hur annars kan man investera i djur och insekter som lever i sin naturliga miljö utan att ätas upp :-)

Andra skriverier om bolaget hittar du hos Motley Fool, länk 1, 2 och 3.

Checklistan

1. Funnits i 10 år och delat ut de senaste 2 åren
Börsnoterat 2012 men grundat 1953.

2. Utdelningsväxare eller högutdelare?
Inte den tydligaste redovisningen men de tycks ha delat ut 5, 15 och 20 cent de senaste 3 åren, dvs åtminstone (bi)behållit utdelningen. 5 cent är extrautdelning nu senast så normala utdelningen är 15 cent. Egentligen skulle jag vilja ha en längre historik för en utländsk utdelare. De nämner dock att de vill ha en jämn utveckling och utdelningen har ökat under åren.

Direktavkastningen förväntas enligt 4-traders prognoser öka. Sammantaget kan de ses som en utdelningsväxare med något kort historik.

3. Enkel verksamhet som man förstår sig på och gillar
Busenkelt, bin tillverkar honung och bolaget har samarbeten med biodlare.

Litet frågetecken för hur nyttigt egentligen honung är men oavsett vad så har människan i tusentals år ätit honung till skillnad från raffinerat socker. Och det är naturligt på alla sätt, ingen industriprodukt.

4. Starka konkurrensfördelar, gärna en "vallgrav"
Har de hittat en naturlig "sweet-spot" som man säger? Vissa inträdesbarriärer finns väl. Att få till alla samarbeten med biodlarna som exklusivt kör Capilano är ju något som tar lite tid att fixa. Ok, det går väl att starta biodlingar, men sälja i stor skala? Jag vet ärligt talat inte heller hur många riskkapitalister som lockas av branschen.

Kanske kan Capilano ha en förhandlingsstyrka mot de som de jobbar med. Kan de t.ex. välja de 400 bästa bland biodlarna? Pressa löner? Ha andra stordriftsfördelar? Nja...? Likt förbannat krävs det väl ett visst antal biodlare (och bin!) för att skapa mer honung.

På försäljningssidan lär de i alla fall ha en fördel som största leverantören med det mest välkända varumärket. Förhoppningsvis pressas de inte så mycket av butikerna utan kan ha bra marginaler? Men butikernas egna varumärken är väl ändå ett hot? Ja, men en hälsoprodukt (nåja) kan leda till ökad betalningsvilja om den är lokal. Vi betalar t.ex. mer för svensk honung än importhonung. Samma sak här. De kör även egen onlineförsäljning.

Australien kan har en fördel som producentland av honung då bina har färre sjukdomar och geografin är god? Men ändå, vad spelar konkurrensfördelarna för roll om bolaget är en bisjukdom ifrån utrotning? Hot finns alltså i form av smittospridning, dåliga väderförhållanden eller t.ex. bränder vilket hände så sent som 2012.

Men frågan är om det allt sammantaget är tillräckligt lukrativt. Trots eventuella konkurrensfördelar (eller pga avsaknad av dem?) så är ROE ganska lågt. 14-15 procent är inte imponerande även om det kanske är bra för att vara ett honungsbolag. För arbetsintensiv bransch, för lite kassaflöde och för liten ekonomisk gadd i bolaget?

5. Måttlig skuldsättning
Debt/equity på 0,3. Helt ok.

6. Pålitlig ledning med egna innehav
Inte så stora egna innehav tyvärr, eller i alla fall inte hos hela styrelsen. Se sid 16 i årsredovisningen. Lite tveksamheter men med nöd och näppe godkänt.

7. Tillväxtmöjligheter
Exporterar redan till andra länder, men 80 procent av intäkterna kommer från Australien.

Värderingen?
På 2015 års vinst betalar du 13 gånger vinsten och får en direktavkastning för det året på cirka 4 procent. Om vi går två år framåt på 4-traders prognoser, till 2017 års vinst får jag det till att man betalar: 10 gånger fria kassaflödet, 10 gånger vinsten och får en utdelning på 5,2 procent.

Det är ändå okey tycker jag. Enligt min lilla modell är det något undervärderat och "borde" kosta någonstans kring knappa 9 dollar.

Sammanfattning
Är det här ett bolag som lockar? Jag lockas delvis av verksamheten men nej, har inte bestämt mig för att trycka på köpknappen ännu. Ett praktiskt hinder är ganska dålig omsättning. Men framförallt är jag inte hundra på riskerna och konkurrensfördelarna. Butikernas egna varumärken? Bisjukdomar? Billig importhonung? Nej, om det vore så lukrativt går det väl att slänga upp biodlingar. Vad hindrar t.ex. att Woolworths kör kvalitetsodlad och närproducerad honung och plockar Capilano av hyllan?

Nej, riskerna är lite för stora och inträdesbarriärerna för svaga och bolaget inte klockrent: De kan inte heller tydligt redovisa vad de delar ut, har kort utdelningshistorik och flera i ledningen äger inte aktier,

Något nästan lika klibbigt som deras produkter är denna reklam/träningsvideo, då menar jag att den dåliga jingeln fastnar redan första lysningen. Inget att hänga i julgranen även om ambitionen säkert är god. 

I dagsläget köper jag inte men det är ändå en spännande investering som sticker ut. Helt klart udda och en beständig produkt som annars inte går att investera i förutom rent fysiskt. Vad säger du? Lockas du av en investering i honung? Jag lägger nog locket på - men missar jag nåt då?

Ökat i Elekta och australiensiska affärer

Under veckan har det blivit lite väl mycket aktivitet, men jag hoppas förändringarna var till det bättre. Är i alla fall nu nere på 14 bolag.

Ökat i Elekta
Nu har jag kommit upp i en portföljandel som jag är hyfsat nöjd med. Kunde nog fått bättre kurs om jag hade varit på hugget (den var nere på 64) men nu blev det köp kring 75.

Har skrivit om dem innan. Framförallt gillar jag att de är ett wide-moat bolag, troligen det enda i Sverige enligt Morningstar. H&M och Handelsbanken har båda narrow som jämförelse. Wide-moat bolag i tillfälliga problem är precis sådant man ska köpa, så jag ökade.

Sålt av Ridley 
Australiensiska Ridley har inte varit någon bra placering och har nu avyttrats. Den starkare australiensiska dollarn och alla utdelningarna har i alla fall kompenserat för nedgången i kursen. Ridley stod nu på 2-års högsta och på 0,96 sålde jag av. Har räknat och räknat och tycker att de helt enkelt är för dyra, i alla fall i förhållande till deras kvalitet.

Felen jag gjorde var att jag...

1. Köpte in mig för dyrt. Hade inte räknat tillräckligt på dem innan.
2. Kanske överskattade konkurrensfördelarna
3. Underskattade svårigheterna i förändringen från ett salt- och djurfoderbolag till rent djurfoderbolag. De tappade på vägen och hade utdelningen bara behålls så hade vi pratat om en riktig högutdelare.

Visst är Ridley ett intressant "spel" mot ökat köttätande och att djuruppfödning ska ske på mindre yta. Och djuråtervinningen är lokala monopol. Problemet med Ridley är att de har för låg avkastning i förhållande till sitt egna kapital (ROE) och för dåligt kassaflöde. Nog finns intressantare bolag där ute. faktiskt i samma land!

Några andra bolag jag minskat smått i är Handelsbanken och Telia, för att få loss mer pengar till Elekta.

På väg att öka i Woolworths
Har lagt en telefonorder för Woolworths som jag hoppas går igenom. Här kan vi verkligen tala om australiensiska affärer i dubbel bemärkelse :-) Woolworths är ett annat wide-moat bolag i tillfälliga problem. Liksom Elekta är det nästan ett duopol eftersom Woolworths och Coles är de helt dominerande aktörerna inom Australiensisk retail.

Det är som gått dem emot på sista tiden är framförallt att de haft långsammare försäljningstillväxt än Coles och att etableringen av Masters kostar pengar, Läs närmare om detaljerna här i Motley Fool Australia.

Men varför inte ICA då? Jo, Woolworths har lägre värdering, högre avkastning på egna kapitalet, högre direktavkastning och bättre utdelningshistorik. Oroas också lite av att ICA-handlarna ska vara med och dela på utdelningen från 2016. Australiens retailmarknad ska också fram till 2020 växa från 2,2 till 2,8 miljoner kvadratmeter enligt Morningstar. Kanske inte samma tillväxt i Sverige? ICA är på bevakning men för tillfället är jag i alla fall tveksam.

Framtida försäljningar och inköp?
Portföljutvecklingen senaste året leder tankarna till Dr Albans klassiska låt 10 små moppepojkar för den som minns den. Hursomhelst är jag nere på 14 och det känns ganska bra.

Andra bolag jag tittar lite extra på är Österrikiska posten och Clarksons. Båda har jag för lite i och skulle antingen behöva gå ner till 0 eller upp till 5 för att följa min portföljstrategi. Men de är riktigt fina bolag båda två.

Vad tycker du om förändringarna? Till det bättre? Gissar att antalet svenska Ridley-följare inte är så stort men jag frågar ändå :-) Woolworths, eller åtminstone Elekta har man kanske mer koll på. Och är Wide-moat bolag med tillfälliga problem rätt melodi? Jag tror det.

Uppdatering om Ridley

 

Senast jag skrev om australiensiska Ridley var ett tag sedan och det har minst sagt hänt en del. Kör därför en liten uppdatering. Nog är det allmänna intresset inte så stort för det här bolaget, men jag uppdaterar i alla fall inte så ofta:-)

Saftig utdelning från salt-försäljningen
Mest anmärkningsvärt är att en utdelning faktiskt beslutades och har kommit in på kontot. Hela 7,5 cent blev det och jag ligger nu på plus jämfört med senaste köpet på 0,90. På det stora hela är det dock ingen lyckad affär, åtminstone hittills... Jag var lite rädd för att extrautdelningen skulle utebli men så blev det inte.

Förhandlingar slutförda med Penrice
Penrice-förhandlingarna slutfördes och Ridley fick kompensation för att saltleveranserna upphörde. Problemet - som jag blivit varse - är att Penrice inte har så mycket pengar och att det till och med fanns risk för konkurs. Penrice styrs av ett gäng banker med stora intressen i bolaget. Vad vinner då Ridley på att pressa på... de får ju inte ut så mycket om Penrice går omkull antar jag?

Hursomhelst blev lösningen att Ridley får något som Penrice har gott om: Jord och aktier. Genom att få massor med landmassor kan de få fart på bostadsprojektet vid de tidigare saltfälten, och sen fick Ridley också en option på en andel i Penrice. Bra eller dåligt? Nja, vi får väl se.

Riskkapitalister med cowboyhatten på

En riktigt intressant sak är att ett gäng "jordbruksriskkapitalister" vid namn AGR partners klivit in och köpt 20 procent av Ridley. För samma kurs som jag köpte till senast faktiskt! Får känslan av att det är riktigt kunniga och rutinerade amerikanska gubbar. Hoppas att de kan tillföra erfarenhet och nytänkande i Ridleys styrelse och att de går bra ihop med nya VD:n.

Riskkapitalisternas intåg ger en slags trygghet att jag inte är ute och cyklar helt faktiskt. De säger också att de är mer långsiktiga än andra riskkapitalister (men vilken riskkapitalist säger inte så?). Bra i alla fall att de är specialiserade, jag hade inte gillat om t.ex. Ratos hade klivit in :-)

En osäker men spännande framtid väntar...
Hur ser jag då på Ridley nu? Jo, en potentiell högutdelare som är mer ocykliskt än man kan tro. Verksamheten fördelas ungefär så här:

• 40 procent djurfodertillverkning. De är en pålitlig leverantör och störst i Australien. Tydligaste konkurrensfördelen borde vara starkt varumärke. Andra fördelar är att de levererar nationellt (många är mer lokala), eventuella inköpsfördelar och att produktutveckling i den mån den förekommer borde vara billigare utslaget per enhet.
• 40 procent "djuråtervinning". Hanterar slaktavfall av olika slag och kokar ihop nyttigheter. En stor del går på export men en del används till djurfoder av olika slag. Möjliga konkurrensfördelar är att dessa anläggningar har ett slags "geografiskt monopol". Inte läge att smälla upp en annan brevid.
• 20 procent fastighetsutveckling. Nedlagda saltgruvor som kan säljas eller omvandlas till bostäder bland annat.

Visst frågetecken finns för vad en normal intjäning är när saltdelen är borta samt hur nya ledningen i ser på utdelningen. Jag skulle gärna se en ökning i kassaflöde och return on equity för att riktigt vara lugn. Det var ju därför de sålde saltdelen, för att satsa på den mer lukrativa delen. Senaste rapporten visar en förlust, men det beror till stor del på nedskrivningar (dvs inget negativt kassaflöde). De har dock inte lika fina siffror som många av mina andra innehav.


Trots frågetecknen så vore en normal direktavkastning jämfört med "tidigare Ridley" nästan 10 procent, men jag vågar inte hoppas på en sådan hållbar nivå. Lite har gått förlorat i transaktionerna och tiderna är tuffa för en del av de branscher Ridley verkar i. Över 5 procent på dagens kurs är dock något jag räknar med, men... man vet aldrig med Ridley. De har en tendens att överraska åt båda hållen.

Helt klart är att kursen rör sig ganska irrationellt jämfört med hur bolaget utvecklas. Sista dagen för rätt till specialutdelningen steg kursen närmare 10 procent... men dagen innan gick kursen ner några procent. Irrationellt var ordet.

Långsiktiga "caset" är att mer och mer kött behöver produceras och att djurfoder - och återvinning - då är en central del. Waste-management för djur... en rätt udda verksamhet som sagt.

Uppköp?
Till sist finns chansen att det förr eller senare kommer ett bud på Ridley. Skulle själv inte bli förvånad om de blir uppköpta inom några år. De är som en nyklippt person som gjort sig av med hästsvansen (saltet) och är redo att gå på fest... men på väg dit hamnar de i slagsmål (nedskrivningar) och dyker upp med plåster i ansiktet. Till nästa gång har kanske såren hunnit läka?

Vad tror du om detta bolag? Är det en jordbruksrelaterade aktier något som överhuvudtaget är värt att investera i? Om man tar bolag som Skåne-Möllan och Ridley så har de tyvärr inte precis rosat marknaden. Har förresten riskkapitalister något att göra i den här sektorn?

Woolworths (AU) mot Woolworths (ZA)

Ett långsiktigt innehav i portföljen är australiensiska Woolworths. Tänkte nu jämföra den med dess sydafrikanska namne. Vilken är att föredra? Har jag valt rätt Woolworths? Frågan är berättigad då brittiska Woolworths faktiskt gick i konkurs 2008.

En rolig detalj är att Australiensiska Woolworths tycks ha varit en namnsnyltning från sin amerikanska motsvarighet:

"Woolworths Limited was founded in September of 1924, originally under the name "Wallworths Bazzaar Ltd", a play on the internationally renown F. W. Woolworth name. After discovering the name had not been registered in Australia, and Woolworths had no plans for overseas expansion, the company became "Woolworths Limited" on September 22, 1924"

Likaså är Sydafrikanska Woolworths också en namnsnyltare från början...

The chain was named after the United States chain F. W. Woolworth Company but, because of the contemporary trademark laws, the name was legally used without permission. No financial connection ever existed between the companies.

Verksamhet
Australiensiska Woolworths är ungefär som ICA eller City Gross i Sveirge, men de har inte bara supermarkets utan även andra kedjor. T.ex. har de spritbutiker, klädbutiker, hem och byggbutiker, hotell och bankverksamhet. De finns enbart i Australien och Nya Zeeland.

Sydafrikanska Woolworths är en slags kopia av Marks & Spencer. Butikerna har inte bara mat utan kläder, heminredning, smink etc. De har expanderat i vissa delar av afrika. En närmare titt gör det hela komplicerat då sydafrikanska Woolworths har viss verksamhet i... Australien. De har en majoritetspost i Country Road som främst inriktar sig på kläder och just i Australien. Har inte fått helt kläm på det hela då det ju då tycks konkurrera med Australiensiska Woolworths, men de har ju i och för sig ett annat varumärke...


Konkurrensfördelar
Australiensiska Woolworths har tillsammans med Coles (noterad som Wesfarmers) cirka 80 procent av marknaden. En slags gemensam monopolsituation är ju riktigt trevlig och Morningstar ger dem en bred vallgrav. I Sverige har t.ex. ICA 40 procent av marknaden så tänk er Sverige med typ dubbelt så många ICA-butiker som idag så förstår ni hur det ligger till...

I Sydafrika hittar man dock en hel del konkurrenter som The Spar Group, Shoprite, Massmart och Pick'n pay. Marknaden är definitivt mer splittrad, här är en sida som beskriver vilka kedjor som finns. Har inte på något snabbt sätt kunnat få fram marknadsandelarna men om man går på antalet anställda och "company value" så blir det så här:

• Shoprite, 90 000, 86 516 M ZAR
• Pick'n Pay 37 000, 19 478 M ZAR
• Massmart 36 000, 33 880 M ZAR
• Woolworths 22 000, 53 661 M ZAR
• Spar group 4 000, 19 101 M ZAR

Om storlek skulle vara det som ger flest skalfördelar så ser Shoprite ut att vara det säkraste valet. Sen beror det på... ett bolag som Spar group satsar på närbutiker och det kan ju ha hittat en lönsam nisch. Kan inte tillräckligt om branschen utan måste läsa på mer för att kunna uttala mig utan att tok-gissa. En bra intervju om just Woolworths finns här, de försöker bygga skalfördelar och sneglar på Shoprite.

En kompis var i australien nyligen och då passade jag på att fråga om Woolworths (jag frågade om annat också ifall ni undrar:-). Butikerna kände han igen, de var jättebra och man såg dem överallt! Australiensiska Woolworths är en "no-brainer" då både Woolworths och Coles lär ha starka konkurrensfördelar. För Sydafrika krävs lite mer fingertoppskänsla och lokalkännedom för att träffa rätt. I alla fall för långsiktiga köp. Värderingen kan också få stor betydelse, åtminstone på kortare sikt.

För svenska butiker är svenskt kvalitetsindex ett bra mått på hur nöjda kunderna är. Tyvärr har jag inte hittat någon sådan tjänst för sydafrika eller australien.


Värdering
Australiensiska Woolworths ger 4 procents direktavkastning, ROE på cirka 28, P/E på 18 och har en relativt låg skuldsättning. Håller du aktien till 2015 förväntas du få 4,5 procents direktavkastning och P/E talet sjunker till 16. Uppgifterna kommer från 4-traders.

Sydafrikanska Woolworths ger 3,5 procents direktavkastning, ROE på dryga 50 (!), P/E på 20 och detta med en nettokassa. Håller du aktien till 2015 förväntas du få nästan 5 procents direktavkastning och P/E talet sjunker under 15.

Det jag har svårt att få kläm på är konkurrenssituationen... jag tycker det är svårt att veta vilken man skulle satsa på. Ta ett bolag som Spar Group. 2015 förväntas de med ge 5 procents direktavkastning och P/E under 15.

Sett till värderingen tycks de 5 bolag jag snabbtittat på ha fin utdelning, hög ROE, låg belåning och tillväxt på alla fronter. Frågan är bara om alla är framtida vinnare? Svårt att veta! Skulle jag gå på någon ligger faktiskt Shoprite närmast, men de har (föga förvånande) en mindre aptitlig värdering med lägre utdelning och högre P/E-tal.



Summering
För tillfället känner jag mig nöjd med att bara äga australiensiska Woolworths. Men sydafrikansk retail lockar. Är det månne värt att gräva djupare bland dessa fem? Har någon erfarenheter av dem? Fick ju bland annat tipset om Spar Group från Linus. Själv har jag inte satt foten i Sydafrika, men blir mer och mer sugen på att åka dit:-) 

Något man kan jämföra kvintetten med skulle kunna vara Tesco plc. 

Vad tror ni om dessa frågor? Är sydafrikansk retail värd en närmare titt? 

Ökat i Ridley - som påminner om Djurgården

Ridley har inte varit någon vidare investering, i alla fall på kort sikt. Vinstvarning, oklarheter kring utdelning och diverse nedskrivningar har slagit hårt mot kursen. Har valt att öka i dem för att jag ändå tror på det de gör, på deras konkurrensfördelar - och bedömer att problemen är tillfälliga.

Visst blir det kanske ingen utdelning under våren, men jag ska inte stirra mig blind på det. Tycker att det finns mycket värde i bolaget, i dess basala verksamhet och med fastighetsutvecklingen som en bonus.

Har nu köpt på 1.20, 1.15 och senast 0.91. Trenden är ned och kursen är 0.82 (!) för tillfället. Men jag tror att det vänder förr eller senare. Den gamla analysen av Ridley hittar du här.

Några ord om senaste beskedet
En uppdatering från 22 mars gjorde att kursen gick ner nästan 18 procent. Releasen var en slags kompott av dåliga nyheter i form av, försämrade marknadsförutsättningar, ökad konkurrens, överutbud och en fågelinfluensa som ger exportproblem. Därtill kommer att Penriceaffären inte är klar (kompensation för att de bryter avtalet).

En stor osäkerhet finns också kring utdelningen, de kanske behåller en låg skuldsättning eller gör lite tilläggsaffärer istället. Mycket beror nog på hur mycket pengar de får loss från Penriceaffären, dvs om de kompenseras fullt ut för det minskade kassaflödet. Jag skulle hoppas och önska att ett "take or pay-agreement" är tydligt, men antagligen pågår tuffa förhandlingar i och med att Ridley tjänar på affären.

Läst från andra sidan så säger Penrices VD följande:
“Penrice is confident of reaching a mutually agreeable outcome, recognising that whilst it wishes to exit the supply agreement, Ridley has already announced its reactivated plan to develop the Dry Creek salt fields for residential purposes.” 

En kul grej är att man når analyser om Ridley på följande sida. Byt till en annan ticker i webbläsaren och du kan se analyser för Blackmores, Woolworths och andra australiensiska aktier.

Framtiden?
Senaste presentationen finns här, vilket kan vara kul läsning. Bild 4 tycker jag på ett intressant sätt visar Ridleys tillväxtmöjligheter. Medelklassen växer, och markytan för djuruppfödning blir mindre. Detta ger ett större behov av djurfoder som ju ger en mer effektiv uppfödning. Man ser kan också se hur "rendering"-produkterna, alltså utvinning av slaktavfall m.m. mest går på export. 

Just angående utdelningen sägs att "One-off significant items impacting ability to pay dividends to desired level" och "The capital return quantum still to be determined".

Jag ska sluta vara så himla positiv och räknar med att ingen utdelning betalas för våren. Men ett omstrukturerat Ridley kommer i framtiden förhoppningsvis ge goda utdelningar. Gillar att de i alla fall vill betala när de talar om "dividends to desired level".

Ett tankeexperiment är att Ridley ändå senaste åren haft en hållbar utdelning på 9 procents jämfört med dagens kurs. Ok, nu är saltdelen såld, andra delar (djuråtervinning) har ersatt men kanske inte fullt ut. Transaktionskostnader, nedskrivningar och sämre marknad påverkar tillfälligt. Kanske ändå 5 procent vara en rimlig långsiktig lägstanivå, bortsett från ev extrautdelning. De kvalificerar då som en högutdelare enligt nya checklistan. I värsta fall kan den nya VD:n slopa utdelningen helt, men jag hoppas och tror att så inte blir fallet med tanke på den goda historiken.

Och kopplingen till Djurgården?
Rent faktiskt så sysslar Ridley med "Djurgårdar" i ordets mest konkreta form, men det är inte vad jag avser. Snarare tänker jag på Djurgården i allsvenskan som fått en katastrofinledning. Allt som kan gå emot har gjort det. Dåligt försvarsspel, flera skador, avbrutna matcher, och såväl domare som egna publiken tycks vara emot. Sist i allsvenskan så är förväntningarna ganska låga. Precis så är det förhoppningsvis med Ridley (given vändning, eller hur?). Flera negativa nyheter har kommit på raken, och kursen har störtdykt... men hur mycket mer kan det gå emot? Visst kan en aktie kan alltid gå i tusen bitar, men jag tycker det finns kvalitet och substans bakom de rejäla motvindarna. Och någon gång måste det vända. Ingen djupanalys detta, men ibland är det väl så enkelt?

En annan koppling är att man kanske gått in för mycket och "gift sig" med en aktie, och blundar för eventuella svagheter. Supportrar brukar ju vara ganska subjektiva. Och det är lätt att skylla på domaren (externa faktorer) när egentligen det egna laget spelar dåligt.


Till sist lite kuriosa...
Nästa gång ni är i en livsmedelsaffär, varför inte ta en snabb titt på hyllan för hund eller kattmat. I innehållsförteckningen till valfritt paket lär det stå "animaliska biprodukter" eller något liknande. "Rendering" är mycket större än man faktiskt kan tro. Min sambo undrade nog vad jag gjorde när hon hittade mig i djurfoderavdelningen, vi har faktiskt inget husdjur:-)

Den bästa investeringen inom området skulle nog vara Mars inc, som tyvärr är privatägt. Ta en produkt som Whiskas, vilken dröm! Lidl säljer en produkt som innehåller mer och bättre kött, men Whiskas tar dubbla priset för sin, antagligen utan problem. Detta hörde jag förresten av en kompis och tillika kattägare, jag brukar inte specialstudera djurfoderavdelningen särskilt ofta.

Svenska AP-fonderna har gett sig in och investerat i den australiensiska jordbrukssektorn. Får se om de köper upp Ridley snart:-)

Hoppas inlägget gav "food for thought" eller ska jag säga "foder for tought"? 

Ridley bryter ny mark

På fastighetssidan har det kommit oväntat positiva besked från Ridley. Ett existerande saltfält vid namn Dry Creek nära Adelaide verkar bli tillgänglig för bostadsprojekt eller försäljning. Saltfältet var bundet genom ett kontrakt till 2019 där salt skulle levereras till en närliggande industri. Nu kommer industrin bryta avtalet. Mycket positivt eftersom Ridley borde kompenseras ekonomiskt för avtalsbrott (blir nog en slags förhandling), men framförallt  blir marken tillgänglig i förtid.

Saltfältet ingår inte i försäljningen av Ridleys saltdel, tillsammans med några andra saltfält, framförallt icke-producerande.

Området omfattar 5 000 hektar, och ligger ganska nära Adelaides stadskärna. Och vid vattnet! En studie från 2008-2009 kom fram till att man kunde göra om det hela till 10 000 bostäder (man valde dock att inte gå vidare pga att de var bundna av kontraktet). Ridley har också goda kontakter inom fastighetsbranschen. Frågan är om de kommer att sälja marken eller utveckla bostadsområdet själv? En försäljning kan leda till en saftigt "köttben" i form av extrautdelning, men utvecklandet skulle göra att "fastighetsbenet" av Ridley växer. Undra vilken ben de väljer...

Om ni tycker jag låter ohämmat positiv så är det inget mot den bild som ges på ett Australiensiskt chattforum. Lite "DI börssnack-varning" över det hela, men jag tyckte denna kommentar var bra. Som parantes är Olympic Dam en stor råvarusatsning i närheten av Adelaide som skjutits upp. Delfin Land Lease var de som gjorde förstudien 2008-09.

"I agree about the value proposition on the land. I live in Adelaide and let me tell you this is a significant plot of land 12 Km from CBD and also short distance to port adelaide australian submarine corp and where air warfare destroyers to be built. There are few opportunities like this in Adelaide anymore. Too bad the Olympic Dam development is not underway- the value would be unbelievable.

Delfin Lend Lease will be on the phone to RIC management upon seeing this announcment Im sure.

I recall speaking to a land surveyer a few years back and was told that the undeveloped plot with rezoning and approvals would be worth about 2/3 of RIC's entire market capitalisation today.

I like this company."

Vet inte hur intressant ett Ridley-inlägg är för läsare i allmänhet, antalet svenska aktieägare lär ju vara minst sagt begränsat. Så jag stannar där. Men åtminstone jag gillar kombinationen av stabil verksamhet, hög utdelning och fastighetsutveckling/försäljningar som bonus.

En titt på Ridley: Djurfoder, återvinning och fastigheter

 

Ridley Corporation är en australiensisk "kassako" som jag ägt ett tag och nyligen dubblat i, lagom till julskinkan.

Bolaget är noterat på Sydneybörsen. Courtaget blir via Avanza cirka 400 kr + växling på 0,25 procent. Går inte att köpa i Investeringssparkonto men telefonorder är ett krav. Tidsskillnaden gör att det inte blir i realtid, men omsättningen är så god att det inte blir några problem.
Hittade förresten bolaget genom diverse screeningar via Financial Times, corporateinformation, och en fantastisk fondrapport som gav mig kött på benen.

Vad gör dom?
Ridley har fyra stycken ben, varav saltbenet kommer att "slaktas".

• Produktion av många sorters djurfoder. 
• Djuråtervinning/slakteriavfall
• Fastighetsutveckling
• Utvinning av Salt (försvinner, se nedan)

Ridley har gjort en del affärer på sista tiden. Störst är att saltdelen kommer att säljas för 150 miljoner AUD. De har också köpt en återvinningscentral för djur för 75 miljoner AUD. Resten kommer att användas till förvärv, sänka skulderna, eller ge extrautdelning.

Syftet med att de "skickar saltet" är att renodla och fokusera verksamheten på djurfoderdelen. Djuråtervinningen gör att man får material till sin fodertillverkning. I stort så satsar de på en verksamhet där de har högre marginaler och där hela bolaget har större chans att bli uppköpt.

Deras verksamhet är trist och tråkig och...alldeles underbar
Djurfodret skapas genom att spannmål blandas med andra ingredienser. Foder må ha ett visst lyster över sig, men när det gäller djuråtervinningen är associationerna endast otrevligheter: Usch och fy, skvättande blod, köttkvarnar, aggressiva djurrättsaktivister, och ett illaluktande hopkok. Men, Ridley dödar inga djur, utan de tar hand om den tredjedel eller hälft som slakterierna inte vill ha.

Avskräckande bransch är ett plus. Kan inte tänka mig att slipsnissarna flockas för att besöka en återvinningscentral för djur. Klandrar dem inte för det! En varmkorv är avskräckande när man tänker på innehållet, och återvinningen avser saker som inte ens gick att göra korv av:-)

Men branschen är nödvändig och basal. Kommer människor äta kött/fisk etc? Ja, då behövs djurfoder. Kommer människor äta allt på en ko, gris eller fisk? Nej, knappast. Är det bra att ta hand om det som blir över? Ja, ska man slänga det annars? Var ska de köttbitarna ligga och ruttna? Otrevligt att ta hand, men ännu otrevligare att inte ta hand om dem.

Fastighetsutvecklingen består i att utveckla och sälja gamla saltgruvor och liknande som plötsligt fått ett högt markvärde. Ingen större spänning här heller.

Etiskt är verksamheten kanske inte snövit i alla delar (jfr rubriken ovan), men mer om det nedan.

Konkurrensfördelar?
Skrapar man på ytan har detta småtråkiga bolag riktigt spännande egenskaper. Foderdelen har sina kvarnar strategiskt utplacerade över Australiens vetebälte. Då vete är tungt gör det att transportkostnaderna hålls nere. Större uppfödare kan också välja en och samma leverantör. De har också ett starkt varumärke, lång historik och ett rykte som pålitlig leverantör. Troligen får de bra priser på spannmål eftersom de är en stor köpare.

För återvinningsdelen är fördelarna uppebara. Djurdelar är tunga och transportkostnaden gör att man inte kan frakta dem långt. En jättedjuråtervinningscentral (sorry för det långa ordet) i bra läge får då ett mini-monopol. Det är inte värt att frakta delarna till ett billigare ställe, och ingen lär bygga en större återvinningscentral när minimonopolet redan finns. Allt sammantaget känner jag mig säker på att de inte kommer att "malas ner" av sina konkurrenter. 

Värdering?
Utdelningen är nästan 7 procent. Jag räknar med att den behålls, då de har en jättestor kassa.
P/E-talet är upp mot 18, vilket är hög jämfört med 5-åriga tillväxten på 8 procent.
Skuldsättningsgraden är normalt under 30 procent, men högre innan Saltdelen är slutgiltigt såld.
Return on equity är cirka 10 procent, vilket är något lågt, men saltdelen har lägre marginaler och jag räknar med att det stiger.

Bokfört värde per aktie är strax under 1 AUD, och priset på 1.11 för tillfället. Du får alltså mycket substans för pengarna. Fastighetsdelen kan också ha övervärden jämfört med det bokförda.

Tveksamheter?

• Kan man i framtiden odla kött på biologisk väg, så hela djuruppfödningen hotas? Nja, man har bara lyckats göra någon slags köttfärs hittills, och jag tror inte det förändrar branschen under överskådlig framtid.
• Om vetepriset stiger, går det att föra vidare kostnaderna till kund? Här finns en risk för marginalpress men jag hoppas att starkt varumärke gör att de har en fördel mot konkurrenterna.
• Galna ko sjukan då? Wikipedia skriver om australiensiska marknaden: "The industry gained an advantage after the discovery of BSE (also known as mad cow disease) in Canada, Japan and the United States, as Australia is free of the disease."
• Etiska aspekter, stödjer man inte köttindustrin? Jo, men att tillhandahålla djurfoder kan jag leva med. Att sedan djuren ska ha det bra är en annan fråga. Gärna mer utrymme och humanare behandling, men de måste fortfarande äta något gott och nyttigt. Även om jag skulle vara kritisk mot skolsystemet så är skolmaten en annan fråga, för att köra en långsökt liknelse.
• Etiken för återvinningscentralen är något knepigare, men som tidigare nämnt så måste det som inte slakterierna vill ha tas hand om. Tveksamheten gäller om djurfoder för t.ex. grisar innehåller substanser från grisar (blir ju någon slags kannibalism i så fall). Gissar inte det, men har ställt några kontrollfrågor till Ridley, hittills utan svar. För övrigt kommer antagligen EU att tillåta benmjöl i djurfoder i framtiden.
• Risk för torka, översvämningar och diverse andra katastrofer (NY PUNKT).

En "grym" sammanfattning
Ridley är ett grymt bolag helt enkelt! Grymt för att det bland annat handlar om grisar (grymt sa grisen), en grym bransch om vi inkluderar slakterier, grymt tråkig verksamhet, men förhoppningsvis en grymt säker investering.

Jämför gärna med Telia. Ridley ger lika hög direktavkastning men har färre konkurrenter och starkare konkurrensfördelar. Branschen växer också, utan större risk för ny teknologi som kan ställer allt på ända. Djuruppfödning och djuråtervinning har människan hållit på med i tusentals år, mobiltelefoner något kortare. Likheten gäller väl samarbetet med "diktaturer" ifall man ser djuren som ofria varelser.

Sålde Betsson, köpte ett slakteri för pengarna

Jag sålde Betsson under veckan. Orsaken är de bristande konkurrensfördelar jag varit inne i på i ett tidigare inlägg. Betsson saknar en ekonomisk vallgrav vilket gör framtida vinster osäkra, och konkurrensen är mördande. Visst har Betsson lyckats historiskt men jag frågar mig, närmast poetiskt: var finns den krok som man ska hänga upp framtida vinster på?

På krokar kan man förresten hänga upp döda djur. Ingen vidare lyckad övergång... men Betsson-pengarna har faktiskt delvis gått till att öka i australiensiska Ridley. Och Ridley har nyligen köpt ett "jätteslakteri" för en halv miljard kronor, som tar till vara på de delar som inte kan ätas. En slags återvinningscentral för döda djur med andra ord. På engelska kallas det "rendering". Absurt nog ingår det som utvinns från de döda djuren som en ingrediens i djurfoder, som är Ridleys huvudsakliga verksamhet efter att Salt-delen försvinner från bolaget. Något slags kretslopp blir det alltså, även om min aptit för kött minskade när jag läste in mig på affären.

Ridley ska jag beskriva närmare i ett inlägg framöver, men låt mig säga så här. De har rejäla konkurrensfördelar, och återvinningscentralen blir i praktiken ett mini-monopol. Djur väger mycket i förhållande till sitt värde, så man tjänar inte på att frakta dem långt.

Hur sjukt är det förresten inte att investera i en sådan verksamhet? Waste management är en sak, men för djur, ja då talar vi udda verksamhet. Men branschen är faktiskt lika gammal som slakteribranschen, vilket ju är logiskt. Och att ta vara på allt är ju smart på sitt sätt. Inser dock att eventuella djurälskare kan avskräckas av temat, och vanliga läsare för den delen. Men vissa risker får man ta.

Frågan är om Ridley eller Betsson är mest oetiskt? Indirekt stödjer jag ju köttbranschen, men det gör jag ju ännu mer när jag mumsar på en köttbit. Så länge det inte är kursen som slaktas ska man kanske vara nöjd :-)

Övriga delar av Betsson-pengarna gick till en sista minuten IPS-insättning i Avanza Zero och en ytterst liten "krigskassa", dvs kontanter att slänga in vid tillfälle. Krigskassans storlek leder närmast tankarna till det Ango-Zanzibariska kriget, som är världshistoriens kortaste!

Salt och djurfoder in i portföljen?

Tänkte utöka "Australienfonden"
Tänkte testa att försöka få lite input för ett eventuellt köp. Har vaskat fram en i mitt tycke intressant aktie från Australien som jag är sugen på att köpa. Har redan två aktier där, Blackmores och Woolworths och vill komplettera med ett tredje ben. Courtagen är trevligare i Australien och ligger på 450 spänn (inga extra avgifter som i Sydafrika). Gillar Australien eftersom det är ett politiskt stabilt land som har närhet till Asien och erbjuder många spännande investeringsmöjligheter.

Vad tror ni om val av bolag? Även om få lär känna till några detaljer om bolaget så är det alltid kul med mer eller mindre spontana reaktioner:-)

Ridley Corporation ett bra val?

De gör något basalt som att framställa salt och djurfoder. Verksamheterna är kanske något spretiga men båda är intressanta tycker jag. Ridley är marknadsledande och höga inträdesbarriärer finns i form av att antalet möjliga platser för "saltgruvor" är små. Gillar att de äger mark, och är starka i två konjunkturokänsliga nischer. Blev riktigt sugen på köp på grund av denna analys.

Saltet används av industrier, konsumenter, mattillverkning och pooler (!). Djurfodret framställer de genom att göra om grödor till djurfoder eller fodersupplement.

Det som gör företaget intressant är följande:

• Basala varor som alltid kommer att behövas
• Verksamheterna har funnits länge (över 100 år för saltdelen)
• Få konkurrenter
• Höga inträdesbarriärer, få platser lämpliga för "saltgruvor".
• Stordriftsfördelar
• Markinnehaven en dold tillgång

Bild från corporate information

När det gäller siffror så har de P/E 14, utdelning på drygt 7 %, ingen sänkning senaste 10 åren och en helt ok skuldsättning.

Ska man säga något negativt är det att vinstuvecklingen och avkastningen på eget kapital kunde vara bättre.

Länk till finansiell info
Länk till hemsidan


Andra bubblare
Retail food group (RFG) verkar vara Australiens svar på Sydafrikas Famous Brands, som jag har i portföljen. Består av över 1000 Cafér- och restauranger i främst Australien och Nya Zeeland, med starka varumärken om jag förstått det hela rätt. Det som lockar är den stabila verksamheten den utdelningsökning som förväntas, i alla fall om man ska gå på 4-traders prognoser (vilket är tveksamt). Dagens 5 % per år förväntas växa till 7,5-8% per år inom några år.

En annan möjligen intressant och till namnet snarlik aktie är Super Retail group (SRG). Denna analys lockar i alla fall mig till vidare undersökning.

Slutligen finns Beyond International (BYI), som sysslar med TV-produktion och bland annat ligger bakom Mythbusters. Länk till finansiell info.