Deep dive: Argent Industrial

This is the current portfolio. The most recent change is that I have sold Century Pacific. It's a very good company, but it somewhat lacks potential. Instead, I have once again increased my holding in Argent, PMV and RFM. I simply think these three stocks have greater potential (more value/deep value), even though I still like Century Pacific and will follow them. 

Looking at the portfolio, one company stands out in particular (yes, that's Argent). Therefore, it's time for a deep dive. First, here are some basic facts:

• Name: Argent Industrial
• Ticker: JSE:ART
• Stock exchange: JSE, Johannesburg
• Traded via: Pareto, Avanza and SEB (all Nordic/Swedish brokers). Old-time telephone orders. Also available via Saxo (Europe) and Fidelity (US). Note: Avoid the OTC listing, no liquidity! 
• Price: ZAR 33 
• Market cap: 100m USD
• Listed since 1994
  
  

Two simple takes

The simple take is that it is cheap, actually dirt cheap, and growing. To summarize: 

Argent is trading at P/E 6, EV/EBITDA 3, P/B 0,9, has +30% of its market cap in cash and a FCF-yield of +16%. 5-year CAGR is around 10% for revenue and 27% for EPS. It could double and still be cheap. That's why it is my largest holding!

Another simple take is that, despite being dirt cheap, it performs better than relevant peers! 

They trade 5-10x cheaper than its popular Swedish counterparts. But unlike them, has a large net cash pile and a more stable track record. The key is that they have expanded outside South Africa (mainly to UK) and that the foreign parts, with higher margins, now carry more weight and are growing faster. In Sweden you pay a popularity premium, but with Argent, you get a European/global company with higher quality, at a deep South African small-cap discount. As they grow and perform, the discount may partly disappear. Until then, you get dividends and buybacks.  

What does Argent do?

They are a serial acquirer*, or conglomerate, in manufacturing. Everything revolves around heavy products, steel and metal, etc. Basically, steel trading is their legacy business, but they are increasingly moving towards products with higher added value and better margins. To some extent, this involves products that are needed regardless of the economic cycle, such as safety products and many products are subject to regulatory requirements. Examples of what they do include: safety gates, fences, fireplaces, ladders, doors, fuel tanks, aircraft refueling machines and products for railway tracks. Heavy and boring - but often necessary!

Diversification is important, and because the company has more than 20 companies in different niches, some of the cyclicality disappears. In any case, it evens out. Even more important is that a large part of the revenue and profit comes from outside South Africa. Since 2016, they have been actively buying companies in Europe, especially in the UK, and some pandemic purchases were really smart. Today, South Africa accounts for about 30% of profits and the rest of the world for 70%. This is a change that has taken place gradually and is likely to continue. In recent years, they have made some typical acquisitions in the UK. You can read about the companies they own here. One exciting thing is that they are developing electric vehicles for refuelling aircraft. Overall, the fuel part of Argent has a clear connection to airports and defence, where there are likely to be reasonable barriers to entry.

* One could argue that they are not a serial acquirer, as there can be quite some time between each acquisition. They are more like a infrequent acquirer, or selective acquirer. Nothing wrong with that! Being a serial acquirer seems like a stressful life and comes with a compulsion to always buy. 

The numbers

Over the past 3–10 years, sales growth has typically been in the range of 3–10 percent, while profit growth has been in the range of 10–30 percent. The track record is good and stable. One thing to consider is that the business wasn't affected that much by the pandemic (it's not that cyclical after all?), and buybacks and diversification away from South Africa have also had an effect (for both margins and currency). The buybacks have been substantial, with the share count reduced by around 40 percent since 2018.

From Fiscal AI you have these set of numbers:

• P/E 6
• P/B 0.9
• EV/EBITDA <3 
• ROE 5 and 3 year: about 15 percent
• Revenue CAGR 10 year: 5 percent
• Revenue CAGR 5 year: 10 percent
• Revenue CAGR 3 year: 2,7 percent
• EPS CAGR 10 year: 31 percent
• EPS CAGR 5 year: 28 percent
• EPS CAGR 3 year: 13 percent
• FCF Yield +16% 
• Net cash: 31 percent of marketcap

For the latest 3 years, there is a slowdown, but I don't think recent report for September 2025 is included (no slowdown there).

Why cheap, what can be changed?

To start with: The history before 2017 is not actually that good. They made a strategic shift that is still underway, which is simply: More foreign income and higher-margin business. This marks a departure from the legacy steel business and the historically South African focus, rather than a global one. Regarding what can be changed, we have to remember that the big change already happened about 2017. After that, there has been continued change (that the market might have missed to grasp). There are many acquisition targets in, for example, the UK, and they are buying really small companies really cheap. To do this, 30% of market cap is in cash. So far, they are buying companies with low investment needs (they are selective), which generates strong cash flows. The key is simply that the successful expansion abroad continues. They have also started to grow in Europe (outside the UK) and in Canada. But they are taking cautious steps, which should be seen as positive.

Some South African funds have begun to discover the company; there are more now than a year ago, but still not many. And hardly any foreign funds own the company. However, some foreign niche investors have found their way there, we can call them "pioneers", and I am thinking of a Texas-based American value investor who bought 5% of the company a few years ago. And for some time now, a British value fund has been the largest owner, with 30% of the company. But the company is largely unknown among the broad investor community.

With more acquisitions, a longer history and higher margins, more people may become aware of the "new Argent", both funds and private investors. What is currently perceived as a South African low-margin company is and will become more of a global high-margin company. When the market perceives this change, valuation may change. In the future, they may also be listed on another stock exchange, e.g. AIM/London. Although it is not certain that this would increase the valuation, it would make them more accessible to a broader investor base. More global trading, if, for example, IBKR were to allow trading in South Africa, would also change interest in the company. But the big thing is that sooner or later, the company may become interesting to international funds once it has grown to a slightly larger size. With continued growth, this could happen.

Outlook

In their latest report they gave this outlook, that sounds quite promising (let's hope for some good acquisitions in the future!):

"Our international order book remains strong. Domestic operations are robust with potential for further recovery. Attractive opportunities exist to allocate capital to strategic acquisitions further enhancing the group’s footprint. Argent Industrial is therefore well-positioned to deliver satisfactory results in FY2026 and into the long-term"

Risks

Here are some risks:

• Currency. With most of its revenue in GBP and listed in ZAR, a stronger ZAR hits the company.
• Small market cap. No well-known funds in the company. But some good local funds own it, and the value fund is great, which is important!
• The South African part has political risk. High dependence on developments in the UK (and to a lesser extent South Africa).
• Cyclical elements. But much less than one might think.
• Low liquidity in the share. Management own shares but could own more (not a family owned company), 
• Acquisitions always carry risks, even when purchased cheap. Some parts of the business may be affected by changing trends. I don't agree, but some people may think there is an obsolescence risk. 
• Not owning enough of them (no, just kidding!). But for my part, confirmation bias is a real risk! If you own a company for a while (from 2022) and like them, and they perform well, you might be biased.
  
  

Target price?

Hard to say. But if they trade at 100 rand instead of today's 33 rand, it's still cheap. And a Swedish "serial acquirer multiple" would be a lot higher than that. A thought experiment: If they used their cash reserves and new cash flows to buy three or four companies over the next two years, this would generate good profit growth at fairly low risk. The money is already there. Another slightly more provocative example: they could perhaps distribute 10-15% in yield (of today's profits) if they really maximized the dividend, and to this could be added 25% in an extra dividend from their cash pile if they choose to not buy anything. They could also add a "Swedish serial acquirer debt" despite this, and use that for a large extra dividend or to buy companies. But I really like that they are NOT taking financial risks, and buying companies from their own cash-pile is both underrated and unusual. If you listen: continue exactly as you do! I think many serial acquirers are all too familiar, and comfortable, with (high) debt!  

You can for fun compare Argent with, for example, Teqnion and Volati, and then you'll see that Argent (in my eyes) wins such a comparison by a mile. Better history, better figures, higher stability, at an extremely low valuation and net cash instead of medium-high multiples and a fairly high level of debt. Management think differently about risk, debt, acquisitions and cyclicality. And if a dividend investor were to assess these three companies based on both dividend, but preferably "dividend capacity" (my example above), they would, if they were rational choose Argent.  

But the best thing about the case is (hopefully) low downside, as 30% of the market cap is in cash and the P/E ratio is very low. You very rarely find companies with the same fine track record and low valuation. I would say that they stand out on a global scale: a company of high quality that could double and still be cheap – that's why Argent is my largest holding! I have looked at thousands of companies in the latest years (not deep, but still) and I think this is as much of a hidden gem as it gets. But who knows! This is just my opinion. Any opinion on Argent? 

Further reading

• Excellent Excel summary by Nesjamag (great to understand margins) 
• Analyst reports (a lot to dig into) and a quite recent corporate overview.
• Substack by Prayavalue (great overview)
• Bonhoeffer capital, this video from min 34 and this case study, page 11.
• Desert Lion Capital. Very good writeups about Argent, and they have owned it a long time. Please note that they also own Karooooo!

Update 10/12/2025: Some minor fixes, mentioned the amount of buybacks, some more risks etc.

Sålt Embracer och Kahoot - och svar från Mo-Bruk

 

Dags för en kort uppdatering om vad som hänt i portföljen.

Försäljningar

Jag har sålt Embracer och Kahoot, För båda bolagen handlar det om att jag, efter funderande, inte vill äga relativt stora och välkända bolag. Jag har faktiskt blivit lite rädd för det populära och är nog i grunden något av en contrarian. Framförallt vill jag fokusera på det jag tror mest på, okända marknadsledare (Hidden Champions) och då passar de inte riktigt in. Portföljen är nu nere på 11 bolag, och går från globalt nanocap till globalt smallcap. Embracer räknas som globalt Large-cap och Kahoot som globalt Mid-cap.

För Embracer tillkom diskussionen om redovisning vilket lyftes av financeamir på Twitter. Och i Kahoot är värderingen inte direkt låg i förhållande till tillväxten, trots nedgången. Blev alltså osäker på bolagen, men framförallt ville jag fokusera på Hidden Champions (skriver mer om det sen). Jag tror på båda bolagen, det är absolut inget fel på dem och många duktiga personer äger, men jag vill fokusera ännu mer sett till strategi.

Köp

För pengarna har jag ökat en hel del i Century Pacific, nu 12% av portföljen och även i Karoooo, nu 8% av portföljen. Just Century Pacific har seglat upp som ett stort innehav och jag är imponerad av bolaget. Filippinerna har varit stängt hos Avanza men sedan en tid går det köpa igen. Ett nytt Indonesiskt bolag är också inköpt (uppdaterat).

Jag har även ökat i Netbay, då jag vill ha en viss andel teknik. Karoooo, Netbay och Micro-Mechanics är nu teknikdelen av portföljen.

Mo-Bruk

Fick ett mejl från Mo-Bruk vilket jag passar på att lägga in här. I och med att jag var ifrågasättande i mitt tidigare blogginlägg så vill jag såklart att bolagets bild kommer fram. Se tidigare inlägg om Mo-Bruk här.

Sålt Mo-Bruk, minskat i A2 m.m.

Det tar emot, men jag har sålt i tidigare favoritbolag. Ibland är man långsam med att se förändringar och ibland agerar man snabbt. Låt oss börja med Mo-Bruk där jag tog ett snabbt beslut.

Sålt Mobruk
I fallet Mo-Bruk har en för mig okänd risk seglat upp och det är om man kan lita på bolaget till 100% då de anklagats för felaktigt beteende. Här är en artikel där de anklagas för att illegalt dumpa avfall som de sedan fått uppdrag på att ta bort. Se även en artikel där bolaget nekar till att gjort något fel. Ytterligare en artikel talar om en politiker som vill utreda frågan närmare. Svepande anklagelser har framkommit i denna tweet.

Utifrån detta kan man dela upp det hela i tre scenarion. 

• Inget har hänt (mest troligt)
• Mo-Bruk har lurat lokal myndighet
• Mo-Bruk har tillsammans med lokal myndighet lurat staten

Nedsidan och sannolikheten för att något är fel är för mig svår att avgöra. Men att politiker gräver i frågan gör mig rädd. Och det påstås i artikeln att lokalbefolkning och chaufförer ger en annan bild än vad företaget säger officiellt. Worst case kan t.ex. vara böter, indragna tillstånd och inga kommande uppdrag. Och om kursen faller försvinner lite av M&A eftersom de lär använda aktien som betalning (delvis) och banker kanske inte vill låna ut i samma grad. 

Eftersom jag hastigt och olustigt blev osäker så sålde jag allt. Om det här reds ut kan jag tänka mig att köpa tillbaka, men jag skulle kanske fortfarande fundera om något är lurt. Såklart är det en svår fråga, känns inte alls givet att de gjort något fel, men vad är risken? 1%, 10%, eller mer? Och vad är nedsidan om det är så? Kanske överdrivet att sälja istället för avvakta, särskilt när Q1 kommer snart och jag nyligen ökat, men jag gillar inte känslan och den här typen av risker. 

OBS! Bolaget har kommit med ett svar, se detta inlägg (uppdaterat).

Minskat i A2 Milk 

A2 Milk är ytterligare en jobbig försäljning, och det handlar om att momentum i försäljningen är väldigt dålig. Jag undrar när och framförallt om de kommer tillbaka i god form. Jag har missbedömt hur viktig Daigou (privatimport) var för bolaget. Och ledningens försäljningar innan återkommande vinstvarningar gnager, liksom hårdnande kinesisk konkurrens. Nej, jag är rädd för att besvikelserna fortsätter (även om det och mer därtill kan vara inprisat). 

Grym produkt, fantastisk historik, men jag är för osäker på framtiden. Det är mycket möjligt att jag var för positiv förut och för negativ nu. Behåller 4 procent som troligen fasas ut. En annan anledning till försäljningen är vilken typ av bolag jag vill äga. Låt vara att det inte alltid går som man vill (se Mobruk ovan) och att det kan vara svårare, men jag är övertygad om Hidden Champions är det jag ska satsa på. Alltså mer av okända marknadsledare än större och välkända namn. Som en konsekvens är Altium också sålt.

Sålt Taokaenoi

För Taokaenoi har blivit tveksam till ledningen. De diversifierar för mycket och saknar fokus. Grundprodukterna är fantastiska, nyttiga sjögrässnacks, men de satsar inte fullt ut på dem. De borde enbart köra detta globalt och t.ex. inte öppna Japanska curryrestauranger eller korvkiosker i Thailand. Det blir för brett när de inte håller sig till snacksprodukter och de saknar konkurrensfördelar utanför den nischen. För mig känns det som diworsification.

Det som kännetecknar Hidden Champions är ett tydligt fokus. I senaste årsredovisningen har de uppdaterat visionen med "go broad". Jag håller inte med och har sålt. Också detta är en småjobbig försäljning då jag verkligen tror på grundprodukten.

Synpunkter  

Vad tror du om dessa försäljningar? Givetvis kunde jag avvakta med Mo-Bruk till nästa rapport eller när man vet mer, men sånt här är svårbedömt. A2 kunde också fått mer tid, men jag blev långsamt för osäker på dem. Där önskar jag såklart att jag agerat snabbare och tagit in mer av det kritiska perspektivet. I fallet Taokaenoi, ja om man inte håller med om riktningen bör man sälja.

Har ökat i Karooooo, ökat i Century Pacific, lite i Kahoot, köpt in en helt okänd marknadsledare i Europa, och ett nytt Indonesiskt bolag. Skriver mer om detta sen, men idag var det fokus på försäljningarna, särskilt Mo-Bruk.

Nytt innehav: Filippinska konserver

Senaste köpet är Century Pacific Food kring 15.3 PHP. De är det klart dominerande bolaget i Filippinerna när det kommer till konserver inom tonfisk, sardiner och kött m.m. De är också starka inom mjölk och kokosvatten. Varumärkena är välkända lokalt och är nästan alltid 1:a. Vi har att göra med ett supertråkigt stabilt bolag med "Hidden Champions"-egenskaper.

Bolaget gjorde en IPO 2014 och kan kanske sägas vara ett konserv-Orkla eller mini-P&G, med annan värdering, nyttigare produkter och verksamhet i ett tillväxtland. Se bolagets hemsida, sammanfattning, senaste investerarpresentation, rapport, årsredovisning och en företagsbeskrivning och prognoser på marketscreener. De är ett familjeföretag med 40 års historik. Deras uttalade målsättning är att växa med 10-15 procent per år och fördubblas vart femte år.

OBS! Det ska nämnas att bolaget är svårköpt. Avanza fixar handel men bara i vanlig depå, telefonorder, och 749 kr för en order. Dessutom handlas de på förmiddagen i Filippinerna, så du måste lägga ordern kvällen innan. Men de går att handla!


En koll mot checklistan

1. Mindre bolag, upp till globalt midcap

Century Pacific är ett globalt smallcap med marknadsvärde kring 1 miljard USD. Free-float är dryga 30 procent eftersom familjen sitter på mesta delen av aktierna. Därför kan de vara "overlooked" globalt även om de såklart är kända i Filippinerna. Konserver är kanske inte heller det mest uppseendeväckande, men de är riktigt starka och dominerar sin nisch.

2. Låg skuldsättning, helst nettokassa

Här tvekade jag kring köp, men efter senaste rapporten slog jag till då de är tillräckligt konservativa. Debt to EBITDA förväntas enligt marketscreeners genomsnittsprognos vara kring 0.46 för 2020 jämfört med 0.87 för 2019. Och för 2021 är prognosen 0.25. Net debt to equity landar däremot kring 0.6 i senaste rapporten, vilket är högre än mitt riktvärde, men 0.24 när de räknar "interest bearing debt". Sammantaget är skuldsättningen tillräckligt låg, och debt mot EBITDA är det viktiga. En viktig faktor är att skulderna minskar och att lånen är i lokal valuta, inte dollar.

3. Minst 10 procents försäljningstillväxt, stödd av historik och nutid

Bolaget har som mål att växa 10-15 procent per år de kommande åren. De är ingen raket men bör förhoppningsvis klara tvåsiffrig tillväxt. Grundverksamheten, fisk, kött, är stabil och mogen och de växer främst genom att addera nya segment. Den här presentationen visar deras mål och måluppfyllelse på ett tydligt sätt.

4. Gynnas av megatrender och ha lång runway kvar

De verkar i Filippinerna, och demografin är en stark megatrend. Landet har lyfts fram som ett land som kan tillhöra nästa BRICS, se sid 18. Tittar man på Populationpyramid finns en naturlig tillväxt i den unga befolkningen. Viss skillnad mot t.ex. Europa. Fler kommer flytta hemifrån, få barn, få det lite bättre ställt, laga mat, öppna konservburkar, dricka mjölk, ja ni fattar. Bolaget är mer av vardagslyx och smidig middag än de småtråkiga accelerationer vi får (prepper, FIRE och Eldorado).

Jag tror att hälsotrenden är här för att stanna. Bolaget är tydliga med det i marknadsföringen och produktutvecklingen. Ofta är det lättlagat och nyttigt. Lång runway finns eftersom de kan expandera till fler produktkategorier, vilket de bevisat, och till fler länder.

5. Hög marknadsandel, helst dominera en nisch

De är extremt starka inom sina nischer. Hur många bolag har 81 procent av en marknad? (tonfisk). Närmsta konkurrenten har 17 procent så Century Pacific är mångdubbelt större. De har även nästan halva köttkonserv-marknaden. Inom mjölk är de tvåa men växer snabbast. Jag har även bollat caset med personer med koppling till Filippinerna (tack ni som är träffade). Den här bilden visar hur de står sig mot konkurrenterna, och tankarna går såklart till "Hidden Champions".

6. Konkurrensfördelar, helst en stark moat

Deras varumärken och överlägsna marknadsandel lär ge förhandlingsstyrka mot butiker, något bättre inköpspriser, och kostnadseffektiv distribution och reklam. Liksom Indonesien är Filippinerna ett örike så distributionen kan vara extra knepig. De har en förmåga att ta fram och lansera nya produkter. De är urtypen för ett bolag som dominerar en nisch, men som också utvecklas och verkar lyhörda för vad konsumenterna vill ha. De har stegvis växt från fisk, kött, mjölk, kokosmjök etc, utan att tappa styrka.

För att summera bör de ha lägre kostnader pga sin storlek inom nischen. Och varumärkena kan göra att de förhoppningsvis även kan ta ut lite högre priser. Bolagets lönsamhet (ROE ca 18) stärker tesen att konkurrensfördelar finns. Ett problem är att de inte växer lika snabbt där de är starkast (tonfisk/kött). Men de växer inte utanför sin vallgrav utan bygger snarare på den med flera ben.

7. Ocykliska inslag, helst ocykliskt

Konserver. Vi kan stanna där. Men om man ska utveckla har de produkter mot olika målgrupper, dvs lägre eller högre medelklass. Premium-biten kanske tappar i en lågkonjunktur, men generellt är det här riktigt ocykliskt. Bolaget är hyfsat förutsägbart eftersom de finns inom consumer staples.

8. Viss samhällsnytta, åtminstone neutralt

Man kan lätt tro att Asien inte kommit långt på ESG-fronten. Men då får man tänka om. Bolaget levererade sin hållbarhetsrapport för 2018 och framstår som på tårna. Eller vad sägs om certifierade tonfiskinköp och att de nyligen är plastneutrala? Framförallt är bolagets produkter nyttiga och det kan man inte säga om alla konsumentbolag. Nej, jag har inget att invända.

I och med att bolaget levererar hyfsat nyttiga middagar till rimliga priser tror jag de skapar en win-win-situation. Vad jag förstått är de ett företag med gott rykte och de skänkte nyligen 1 miljon konserver i samband med Covid, så de verkar bry sig.

9. Insynsägande och ledning utan prickar

Familjeägt och noterat 2014. Har inte hittat några konstigheter. Den generation som i praktiken styr bolaget är grundarens fyra välutbildade bröder som verkar pålästa. Här är en artikel om familjen. Ingen garanti för att det inte finns något konstigt såklart. Men allt sammantaget tycker jag ledningen vet vad de gör och tänker rätt. Anställda ger goda recensioner på Glassdoor.

10. Ok värdering

Inget uppenbart kap men jag tycker priset är helt okey. Man kan även snegla mot P&G och Orkla etc och då är det billigt. Går vi på marketscreener och tittar på prognoser för helår 2020 är det P/E 14 och EV/EBITDA 9. För ett bolag med stark marknadsposition och hög kvalitet anser jag det prisvärt. Utifrån mitt beslutsstöd i form av en matris skulle jag säga.

Kvalitet: Great 
Momentum: Ok eller bra
Pris: Ok, eventuellt lågt 

Sen finns det många billigare, och dyrare, bolag i Filippinerna. Ta Cosco Capital t.ex. som är uppenbart billigt. Men detta bolag passar min strategi allra bäst.

Hanterbara risker och nackdelar?
Vilka risker får jag betalt för? Risker är t.ex

• Informationsunderläge - jag har inte koll på förändringar, men bolaget bör vara enkelt och förändras i långsam takt.
• Landet - avskräcker säkert en del, men de är en demokrati. Även om Duterte inte är helt stabil kommer han bytas ut till nästa val.
• Redovisning - men bra fonder äger (t.ex. Fidelity). Familjebolag och viss tid sedan IPOn.
• Valuta - PHP mot USD och SEK har utvecklats okey över tid. Filippinerna kan vara en framtidsekonomi.
• Naturkatastrofer - ökad risk i Filippinerna, men även då behöver du i alla fall produkterna. 
• Överfiske ger högre priser och lägre tillgång? Men bolaget är diversifierat, bör ha viss pricing power och växer mest utanför fiskdelen. Fiskarterna är inte heller de mest hotade och situationen förbättrats och priserna är stabila (uppdatering efter Twitter-diskussion)

Synpunkter?
Vad tror du om detta konservbolag? Är medveten om att köp i vanlig depå har sina nackdelar, men jag tror bolaget är värt det extra besväret så att säga. Låg bolagsrisk bör också kompensera för lite högre risker i landet. Och oavsett omvärlden bör konserver vara något som efterfrågas. Det här är ingen snabb mångdubblare utan en tråkig lågriskaktie för den som tittar brett och konservativt.

Bolaget tog plats i portföljen med ca 4 procents andel som en i raden av mindre konsumentgiganter på mindre kända marknader. Har förresten nyligen ökat i Ultrajaya till 6,5 procent, som är ett liknande bolag.

Tre asiatiska bolag på radarn - åsikter om dem?

Sedan inlägget i söndags har jag funderat på om jag borde öka andelen asiatiska aktier något. Världens ekonomiska tyngdpunkt förflyttar sig österut dag för dag (och lite söderut). Men portföljen har ändå, åtminstone sett till försäljning, en ganska stor vikt i USA och Europa.

En idé vore att skala ner i några bolag i väst som Somero, Logistec och Northwest (bara lite) för att kunna köpa mer i öst. Inte för att det är dåliga bolag på något sätt, men jag tror man ska försöka vara "före sin tid" och väga ännu tyngre mot asiatiska ekonomier där framtidens tillväxt finns.

Mina tre kandidater

Ultrajaya tycker jag är mycket fint Indonesiskt bolag och mjölk och te är härligt tråkigt. En risk är att försäljningen bromsar in och man vill ju gärna ha tvåsiffriga tillväxttal. Men deras nya jättefarm kommer delvis igång under hösten/vintern och det kan förhoppningsvis driva tillväxt. En tveksamhet är om klassisk mjölk har en framtid, men det tror jag. I alla fall i Indonesien. Värt att notera är att fonder gillar Vietnams Vinamilk (man kan inte handla där). Detta är det närmsta du kan komma, och mer okänt.

Se tidigare inlägg om dem och färsk artikel på Gurufocus.

Century Pacific är ledande på konserver i Filippinerna. Framförallt är det tonfisk, kött, och bönor och de har högst marknadsandel och starka varumärken. Bolaget har även kaffe och mjölk. Fondbolaget Wasatch har nyligen köpt in sig i bolaget vilket är ett plus. Invändningen är att bolaget är ganska nytt och därför inte har hunnit få en fantastisk historik. Och det blir extra skatt på utdelningen i Filippinerna eftersom de drar hela 30% källskatt (mot normala 15%).

Man kan också tycka att Filippinerna som land inte har den bästa ledningen. Däremot är det ett tillväxtland med en ung "hungrig" befolkning, och tonfisk mättar ju. Konserver är inte illa ur hälsosynpunkt och dessutom något man flyr till vid kris. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

MyEG är ett sjukt udda malaysiskt bolag. Namnet står för my electronic government och är en outsourcad myndighetsportal där man som medborgare eller immigrant kan göra en mängd ärenden som att betala skatter, avgifter och arbetstillstånd. Myndigheter har lagt ut det här på ett privat bolag vilket är effektivt eller konstigt beroende på hur man ser det. Men ju fler tjänster som kommer upp på portalen desto svårare att byta utan att det drabbar medborgarna. Antingen finns en enorm "moat" eller stora politiska risker.

Att Grandeur Peak är inne in i bolaget tyder ändå på hanterbara risker och E-government är något jag tror på starkt. Jag har faktiskt tittat på bolaget tidigare men ratade det då för tidigt på grund av en usel hemsida, som de numera bytt. Malaysia är inte ett favoritland (har beskrivits av kunniga besökare på Aktiepuben som "ett skitland") men bolaget kan ändå vara en framtida favorit. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

Hela listan med kandidater
De tre casen har plockats från en ursprunglig lista på 12 tillväxtbolag med bra nyckeltal och stark lokal försäljning i Asien. Gemensamt för casen är att bra microcap-fonder som Grandeur Peak och Wasatch är inne i dem.

Listan bygger på kvalitet och man vill att de ska vara så gröna som möjligt. Värdering kommer in i ett senare skede. Klicka på bilden för att det ska synas större:

Bortsorterade case
Vi går igenom de som inte tog sig till topp-3. Kanske är det något eller några jag tänkt fel om?

Unilever Indonesia är fint men min strategi går ut på att välja mindre och mer oupptäckta bolag. Large-cap har en mindre uppsida eftersom du inte kan få den där resan uppåt i listorna. Du blir mindre belönad när du träffar rätt.

Arrow Syndikate vinner stora tråkpriset eftersom de gör några slags skyddande höljen till elledningar (finns säkert bättre ord). Har lyckats få fram att de troligen dominerar den nischen och har 50% marknadsandel. Men inriktningen är rätt tung mot nybyggnationer och andelen återkommande intäkter låg. Vet inte om jag vågar lita på att det fortsätter byggas hejvilt i Thailand.

Taokaenoi är fortsatt på bevakning, men kan komma att styrkas. För det första är produkterna gjorda av ocertifierad palmolja. Å andra sidan är det inget som t.ex. Svanenmärkning av fonder skulle slå ned på. Men de långsiktiga tillväxtmålen är ganska låga vilket gör att värderingen (över P/E 30) nog blir väl hög.

D & L Industries är ett klassiskt "spadar till guldletar-bolag" De har imponerande långsiktiga samarbeten med Unilever, 3M, McDonalds och andra storbolag. Inriktningen är specialfetter, färger, oljor och sånt. Men fetterna kan stå framme i rumstemperatur, och en stor del handlar om frityrolja, glasyr och sånt... ja, de har med närmast kirurgisk precision hittat de mest onyttiga delarna inom ocykliska konsumentvaror. Det gör mig tveksam eftersom hälsotrenden även lär hitta till Filippinerna.

Philippine Seven är ett simpelt case. De äger rättigheterna till varumärket och har det överlägset största butiksnätet inom sin kategori och bygger på med kringservice. Men jag blir avskräckt av mycket dålig omsättning och ett P/E tal som är upp på 50-60.

China Lesso sysslar med rör och ledningar i olika former och badrum. Väl inriktade på nybyggnation även om stambyten nog kan bli dags i Asien också.

Essex-Bio gör läkemedel/medicin inriktade på ögonbesvär, främst när det gäller hornhinnan. Ok, ett jättecase om de når Kinas äldre, och de ska ha hälften av marknaden i vissa nischer. Men riktigt svårt att förstå och framförallt begriper jag inte vilka andra spelare och tekniker som kan konkurrera på sikt. Extremt fina nyckeltal och något av ett spel på Kina som läkemedel/medicinnation.

Scales har det skrivits om och det är ett spel mot kinesiskt äppelätande. Du får en extra trygghet i den Nyzeeländska noteringen men jag är inte helt övertygad (ännu) om bolagets storhet även om det är mycket jag gillar. Jag föredrar ofta ännu starkare lokala aktörer och har inte fått fram hur dominanta de egentligen är i Kina. Inte säker på att det ska sorteras bort!

Straco är ett Singapore-bolag som äger ett antal nöjesfält och attraktioner bland annat i Kina. Även om siffrorna imponerar undrar jag hur skalbart det är och för framtida tillväxt krävs väl nya avtal? Eller så kan man se det som att köpa Gröna Lund och Kolmården i Kina? Ökad inhemsk turism. befintliga utbyggnadsmöjligheter och prishöjningar kan man komma långt på. Men kanske inte hela vägen. Inte heller säker på att Straco ska sorteras bort!

Hur många case till portföljen?
Jag är lite sugen på att köpa in de tre topp-casen med kanske 3-4 procents vikt vardera, vilket ger 12 procent initialt. Efter närmare titt på bolagen förstås så det är inte givet. Men man skulle ju kunna tänka annorlunda och dela upp de 12 procenten på fem-sex bolag. Det kluriga är att verkligen veta om bolag nr 10 eller nr 16 har en större potential till mångdubbling. Med 20 bolag finns fler chanser att äga en "10-bagger". Jag kommer nog ändå landa i att sätta ett tak på 15-16 bolag. Annars blir det för mycket bevakning och för många dyra affärer.

Vad säger du om casen och tankegångarna? Är särskilt sugen på åsikter på de tre case jag tittar på. Tror du på mjölk, konserver och e-government? Och kan något bortsorterat bolag ändå platsa?