Hur hantera risker i små okända bolag?

Lyssnade på Value Investing Podcast som hade ett högintressant avsnitt som berörde asiatiska småbolag. Av okänd anledning (teknikstrul?) går det inte att hitta nya avsnitt längre, men ämnet går att diskutera ändå. För nog finns det möjligheter i Asien och andra nyare marknader. Man kan säga att marknaden inte är lika effektiv, påminner om USA på 1950-talet och att du kan verkligen hitta fynd. Liksom bottennapp.

För även om du hittar ett riktigt billigt bolag i en screening så är du långt ifrån hemma. Såklart kan det finnas goda skäl till billigheten. Rådet i podden är att noga undersöka ledningens kvalitet och lägga mycket fokus på det. Ett korg-tänk, dvs flera bolag med lägre vikt, kan också vara något att överväga. Frågor som tipsades om att fundera på var:

• Är ledningen pålitlig? 
• Stämmer det som de sagt tidigare?
• Vill de aktieägarnas bästa? 
• Har de integritet? 
• Finns det risk att uppgifterna i årsredovisningen inte stämmer?

Medan jag lyssnade på podden dök givetvis det indonesiska tejpbolaget upp i tankarna gång på gång. Där har vi ett extremt billigt bolag i Asien som jag hittade via en screening. Men låt oss börja med att summera ett case där det gick fel. Inte illa, men fel ändå, och där jag misslyckades i dessa frågor.

Sålt 8990 Holdings där risken blev för stor
Jag har sålt av mitt innehav i Filippinska 8990 holdings på 6.06 för ett antal veckor sen. Orsaken är att en Filippinsk bloggare nyligen, och även en annan bloggare tidigare, varnat för att redovisningen är tveksam eller felaktig. Bolaget är inte heller något jag skulle köpa idag och jag hoppas ha blivit noggrannare nu jämfört med 2015 när jag köpte dem. Så psykologiskt kanske jag höll caset för hårt.

Felet är att skulderna var lite för stora från början, sedan ökade för snabbt, och att kassaflödet inte tog fart så som jag räknat med. En jättemarknad finns där för bolaget, men jag är inte övertygad om att detta bolag kommer stå som vinnare. Skuldsituationen, redovisningen och det svaga kassaflödet gör caset för osäkert vilket jag givetvis borde reagerat på tidigare. Det hela var ett misstag, för trots respekterade ägare som TPG Capital är osäkerheten för stor. Jag säger inte att det blir en dålig utveckling framöver, men risken för rejäla bakslag skrämmer mig. Nu fokuserar jag också i regionen mest på bolag från Indonesien, Thailand, NZ och Australien och framförallt på de som har låg skuldsättning och starka kassaflöden.

Kursmässigt har det varit ett nollsummespel de knappa två år jag ägt bolaget, vilket är något av en förlust när jag tittar på vilka bolag pengarna kunde gått in i annars. Nåja, jag har lärt mig något.

Kriterier för att minska riskerna
Finns risken för att jag t.ex. kommer åka på en nit i tejpbolaget? Svagheten i caset är att jag inte har möjlighet att träffa eller intervjua "bröderna tejp" så lätt. Det kryllar inte av intervjuer där ute och de två grundarbröderna äger 75% av bolaget.

Så här tänker jag om riskhantering när ledningen är svår att få kläm på eller andra osäkerhetsfaktorer finns som att ingen fond är inne. För det första får de en låg portföljandel, ett "korgtänk" är inte fel. Och tittar vi på bolagen vill jag ha:

• Lång och god historik
• Dominans av en marknad
• Låg skuldsättning
• Starka kassaflöden
• Gärna utdelning
• Gärna ägande av någon fond 
• Gärna någon lokal analytikerrapport 

Egentligen är det ganska enkelt: att den totala risken inte får bli för stor. Finns det en stor risk (eller snarare osäkerhetsfaktor) pga anonyma storägare eller mycket lågt fondägande, ja då får det inte finnas andra större risker.

Tejpbolaget som exempel
Eftersom tejpbolaget Ekadharma varit noterat sedan 1990-talet är det inte ett nystartat bluffbolag. Historiken är jämn och god. De har under många år delat ut pengar till aktieägarna så kassaflödena finns där. Via externa källor ser man att de dominerar en marknad, vilket ett (riktigt) fuffensbolag skulle få svårare att göra. Framförallt är bolaget skuldfritt vilket får bort många incitament till att "fiffla" med redovisningen. Skulder är något som ofta återfinns bland fifflande bolag.

Osäkerhetsmomentet är att tejpbolaget, vad jag kan se, inte har en enda fond som ägare samt en anonym ledning tillika huvudägare. Visst finns fondresan kvar då, men varför har inte någon köpt? Jo, förhoppningsvis för att bolaget är väldigt litet. Spaningen av vilka bolag som fondbolagen Wasatch och Grandeur Peak äger är spännande eftersom det i mina ögon är en riktig kvalitetsstämpel om de är inne. Om någon av dem köper in sig i Ekadharma lovar jag att stå för en frirunda på nästa aktiepub, så länge vi skålar för tejp :-)

Via Twitter passade jag på att fråga om tejpbolaget och kul att mitt alternativ (5 procents portföljandel) inte sågades vid fotknölarna.

Hur ser man förresten vilka fonder som äger ett bolag?
Och så ett praktiskt tips hur man kan se vilka fonder som äger ett bolag. Sök på bolagets namn och morningstar.com och gå sedan till fliken "Owner". Där kan du se vilka fonder och institutioner som är inne och deras förändringar. Uppgifter finns även på små och exotiska bolag.

Synpunkter?
Hur tänker du? Investerar du i bolag där du inte till 100% känner till ledningen? Påverkar det vikten, eller avstår du helt? Hur minskar du risken när/om du köper långt bort eller med mer risk och osäkerhet? Tror du mina punkter är tillräckliga?

Visst hade det varit enklare att gå mot större bolag, i det här avseendet, eftersom ledningen är mer lättillgänglig och lättbedömd. Men det kan smälla till där med. Och jag tror man kan få fram mycket genom historiken i bolaget. En bra ledning syns väl åtminstone delvis i siffrorna och vice versa? Eller hur? Ledningens handlingar är det man ska bedöma och inte deras (fina) ord vilket annars är lätt hänt.

Summering av 2016

Resultatet för 2016 är ca 26 procent upp inklusive utdelningar. Okey, det är dopat av valutaförstärkningar men också av goda bolagsprestationer. Givetvis är jag nöjd men också ödmjuk inför tur och risken för framtida tapp vid större börsnedgångar. Lite strul med att göra portföljrapport, och resultatet är marginellt ännu bättre eftersom rese- och renovereringsfonden ingår här.

Jag jämför mig med till 50 % med SIX30 Return index som var 9.41 procent. Det indexet inkluderar utdelningar. Och till 50 % DJ World index, justerat för utdelning. Det blir 5.85 procent plus säg 2,5 procent. Totalt blir då mitt egensnickrade jämförelseindex ca 9 procent och överavkastningen ca 17 procent. Valutaeffekterna borde man rensa för, men det brukar jämna ut sig över tid. Skulle helst vilja jämföra mig mot breda Sverige- och globalfonder, men finns inget smidigt sätt just nu.

Förändringar
I början av året har Woolworths och Saltängen lämnat portföljen. Båda försäljningarna känns rätt okey. Saltängen har tuggat på fint, men nyligen förlängt med bara ett år, vilket gör att viss framtida osäkerhet består. De nya bolag som köpts in är Savaria, Somero, Bonäsudden, Decisive och Logistec. Särskilt Savaria och Somero var riktigt bra köp så här i efterhand.

Positivt och negativt
Så här är utvecklingen under året, ungefärligt och exklusive utdelningar och valutaförändringar (ren procentförändring från Financial Times). Visar ändå i stora drag hur innehaven utvecklats:

• Savaria 102%
• Somero 87% 
• Famous Brands 23%
• eWork 20%
• Northwest 13%
• Bonäsudden 7%
• 8990 Holdings 7%
• Vitec - 0 %
• MTN - 10%
• Discovery - 13%
• Matahari -14%
• Premier Marketing - 15%
• Logistec (nytt)
• Decisive (nytt)

Alla bolag har gett utdelning. Randen har stärkts märkbart mot kronan med över 20% vilket gör att de investeringarna hamnat på plus. Även andra valutor har stärkts mot kronan. Som tur är finns inga riktiga bottennapp och utvecklingen har drivits på av den utländska delen av portföljen som gått upp med över 34%.

Portföljfunderingar
Jag är något osäker på MTN, Premier Marketing, Bonäsudden och Decisive Dividend. 8990 holdings har nämnts i ett kritiskt blogginlägg men jag har läst på, haft en dialog, och valt att behålla dem. Jag satsar på tillväxtbolag (tiodubblare) och högutdelare (femprocentare). Påfallande ofta är det högutdelarna som jag blir tveksam till. Håller på att se över förfinade checklistor för båda bolagskategorierna.

Andelen svenska bolag har krupit ner till ca 20%. En uppdatering av portföljreglerna kommer också framöver. Har som mål att hitta något Polskt eller östeuropeiskt bolag under 2017 samt spana in om jag hittar något mer Indonesiskt!

Att småbolagen gått så pass bra kan göra mig nervös. Men...jag satsar inte bara på småbolag utan även mikrobolag. "Etter värre" skulle bloggkommentatorn Lars säga. Men en ytterst lös hypotes är att ännu mindre bolag inte alltid behöver träffas lika hårt av finansiella svallvågor. Small cap kan vara mer svängigt än microcap eftersom ägarna ibland är något mer flyktiga, i form av fonder/institutioner etc. Att en båt eller aktiekurs välter kan delvis bero på hur många som ställer sig upp mitt i stormen.

Gissningar och vilda spekulationer för 2017
Ska man lyfta fram några möjliga eller omöjliga trender som kan uppstå under 2017 kommer här några förslag:

• Demografiska förändringarna kan få förnyat fokus. Tillväxt finns framförallt i en den framväxande medelklassen i Emerging markets och ökat antal äldre i västvärlden.
• Åker Sverige in i dimman? Förhoppningsvis inte, men det kan komma bli en omvärdering av riskerna med att investera i Sverige. Globalt spridda investeringar är på sitt sätt säkrare än 100% svenska bolag, även om många svenska bolag är globala.
• Åker Sydafrika ut ur dimman eller ur askan in i elden? Jag tror det kan bli ett "make-or-break"-år och att det blir rejält bättre eller rejält sämre i Sydafrika - inte oförändrat. I bästa fall avgår Zuma, i värsta fall lägger han i en högre växel i galenskaperna. 
• Kan något av Anoto eller Eniro komma att gå i konkurs? Eller båda. Obs! En ren gissning utan särskilt kunskap, insikt eller substans ska sägas.
• Utdelningsinvestering och dåliga småbolag kan komma att bli mindre heta.

Egentligen borde man inte hålla på och gissa så här, och det är verkligen rena gissningar bara för att det är "skoj". Kan få äta upp var och en av dem!

Höjdpunkter under 2016

Årets investeringar för egen del: Savaria och Somero

Egna inlägg jag vill lyfta fram: Analysen av Savaria i början av året och min strategi för tillväxtbolag  nu i slutet. Sen var det rent personligt skönt att bli öppen med vem jag är efter fem år i mörkret.

Hänvisar annars till andras sammanställningar t.ex. Stefans Thelenius utmärkta utmärkelser. Just Framtidsinvesteringens debut och Lundaluppens comeback tycker jag är de stora händelserna i Bloggosfären.

Önskar ett gott 2017, på alla sätt, även på börsen! Tack för alla kommentarer och klokskaper som ni delar med er av!

Två asiatiska bolag inköpta

Under höstsemestern gjorde jag research på asiatiska bolag och två köptes in för några veckor sedan. Clarksons lämnade sin plats i portföljen. Inget dumt bolag, men de är inte jättebilliga eller särskilt snabbväxande (per aktie) samt något cykliska. Blir bevakningslistan istället.

De två asiatiska bolagen bör gynnas av en växande medelklass och ökad urbanisering och är riktiga tillväxtcase med utdelning.

8990 Housing 
Filippinska 8990 Housing (House, kurs 7.33 PHP) är den ledande massproducenten av billiga hus för medelklassen. Behovet av nya hus är stort och underskottet beräknas till 3 miljoner hus och växer. Se den här videon för en bra överblick.

Här är konkurrensfördelarna jag kan hitta:

• Legala inträdesbarriärer för utländska bolag i form av begränsningar för att köpa/äga mark.  
• Lågkostnadsproducent. Material köps in billigare och byggnadstekniken skiljer sig från konkurrenternas genom förtillverkade enheter. 
• De har som nationell aktör möjligheten att bygga upp ett "brand" genom t.ex. reklam och god kundservice. 
• De tycks också vara lyhörda för sin målgrupp och har olika finansieringslösningar som gör att man inte behöver lägga lika stor handpenning (dock viktigt med riskkontroll).

8990 håller på att bredda sig fler områden som köpcentrum till nybyggda områden och fiber till alla i området. På ägarlistan hittar man Malaysias investeringsfond och amerikanska TPG. Civetta Capital har dem som största innehav (åtminstone i januari).

Värderingen tycker jag är ganska attraktiv och jag köpte på 6.40 PHP. För 2015 får du 4,2 procents direktavkastning och för 2017 förväntas det stiga till dryga 6 procent. Prognosen för P/E-talen är för samma år 9,5 och 6,5.

Matahari Department Store 
Matahari Department Store (LPPF, kurs 15 950 IDR) är Indonesiens lokala "H&M" och har funnits där sedan 1958. 2009 har de strukturerats om och satsar på expansion. De har ett 140-tal butiker där de säljer kläder, smink och väskor m.m. Här pratar vi om den ledande aktören i världens fjärde folkrikaste land. Tänk dig Europa minus Frankrike eller USA minus en delstat. Se den här halvfåniga videon* från 2.30 och framåt för en aktuell överblick.

*Jag länkar till den för att den är färsk. Tips: Fokusera på 2.30 - 4.20 och håll för öronen för att undvika glättig hissmusik. Strax innan minuten finns deras smått otidsenliga Matahari-marsch (en hopplös hybrid av Österrikisk Ompa-Ompa musik och Gangnam style). Inget som säljer in bolaget till utländska investerare och en kulturkrock.

De fördelar jag kan hitta är:

• Inträdesbarriärer för utländska bolag som i praktiken kan begränsas till större städer. Se sid 29 och 64 i en rapport från Credit Suisse.
• Starka varumärken, särskilt deras egna "Nevada".
• Inköpsfördelar som största aktör, och de köper 90 % lokalt
• Distribution till lågt pris som största och geografiskt mest spridda aktör
• De ingår i Lippo-gruppen (se sid 35) vilket ger tillgång till lokaler och e-handel. Portalen för e-handel heter dessutom Mataharimall
• Indonesierna, även de rikare, tycks föredra lokala varumärken. Se sid 9 i en rapport.

Som en jämförelse har H&M en dryga 15-tal butiker i landet. Matahari har största andelen av den totala marknaden (37 %) och tar marknadsandelar. Urbaniseringen gör att de kan expandera och är först på plats i de köpcentrum som uppstår. Och ju fler ställen de är på desto billigare distribution (särskilt i ett ö-rike).

Man kan säga att alla konkurrensfördelar är lokala och det är tesen för investeringen. Och Matahari är inte heller en direkt konkurrent till H&M eftersom de mer satsar på landsbygd och framväxande städer, inte bara storstäder. Bland ägarlistan finns förresten de som äger Synsam (!).

Värderingen är högre här och jag själv köpte dessutom kring 18 000 IDR. Nu är det P/E 25 på 2015 års vinst och en direktavkastning på 2 %. Man betalar helt klart för tillväxt. Men å andra sidan finns det tillväxt. Astolz har rankat dem som topp i lönsam tillväxt bland 5 000 asiatiska bolag. Sen vet man aldrig om det fortsätter, men förutsättningarna tycker jag ser bra ut...! Senaste rapporten visade på ett litet hack i kurvan, men kalendereffekter är en förklaring enligt ledningen, se sid 10.

Lite övrigt...
Aktiepuben i torsdags var mycket trevlig. Denna gång var vi några färre vilket kan vara en konjunkturindikator så god som någon :-)

Jag har också fått ett recensionsexemplar av Marcus Hernhags bok och vill skriva något innan det är för sent. Men många kloka recensioner finns redan, t.ex. av Stefan Thelenius, Gottodix och Petrusko. Har inte så mycket att tillägga utom att boken ger kloka tankar, enkla råd och handfasta tips. Tror dock inte jag skulle få grönt ljus på investeringarna ovan, men det kan jag inte anmärka på :-)

Och synpunkter?
Jag har i mitt eget tycke hittat goda kandidater för Filippinernas och Indonesiens växande medelklass. Tillsammans med Thailändska fisksnacks-bolaget börjar en Asienportfölj ta sin form. Fonden Civetta kör förresten i länderna Thailand, Indonesien, Filippinerna och Vietnam. De undviker Kina och Hong Kong. Kanske klokt?

Ska göra en ordentlig belysning av bolagen om det är av intresse. Risker finns givetvis i form av t.ex. valutarörelser, naturkatastrofer, tappade marknadsandelar eller ja vad som helst. Här är en spännande och innovativ sammanställning av landsrisker (väl värt ett eget inlägg). Men det handlar om mindre "gamblande" än man kanske kan tro. Bolagen har rejäla konkurrensfördelar, är starka aktörer på lokala marknader och bör definitivt på sikt gynnas av medelklassens framtida framfart.

Kanske inte blir så mycket input på de här bolagen men alltid kul med kommentarer ändå... :-)