Resultat 2022

 

För 2022 gick portföljen -6 procent, mätt i SEK. Jag är nöjd med en så pass stabil utveckling, även om en hel del av det positiva resultatet är valutaeffekter. Men en del av strategin är just att inte bara ha pengar i Sverige/Norden/Europa utan att sprida riskerna. Främsta orsaken till resultatet är att jag ägt billiga, finansiellt starka bolag, som oftast är icke-cykliska.

Som jämförelse har Stockholmsbörsen gått cirka minus 25 procent. Swedbank Robur Small Cap Emerging Markets -4 procent och Tundra -10 procent. Grandeur Peaks fonder har haft ett tufft år och flera är -30 procent, även om det är räknat i dollar.

Förändringar under året

Försäljningar har gjorts i Kri-Kri Milk (allt) och Micro-Mechanics (betydande minskning). Köp har gjort i Argent, AS Company och Sarantis. Därutöver har under året några mindre ökningar och minskningar skett i portföljbolagen, men detta är de betydande affärerna.

Flerårsöversikt

Såhär ser min portföljutveckling ut de senaste åren. Notera att det skett en strategiförändring våren 2021 då jag blev mer defensiv och jag hittade investeringsstilen fullt ut (förhoppningsvis).

2022: - 6 
2021: + 16 
2020: - 11,5 
2019: + 22 
2018: - 6,4
2017: + 25,3
2016: + 26,9
2015: + 14,2
2014: + 24,7
2013: + 14,3
2012: + 9,3
2011: - 7,4

Positionering och tankar om 2023

Som jag skrev på Twitter: Jag vet inte hur börsen går nästa år, men jag vet att jag äger billiga, ocykliska och finansiellt starka bolag. Ocykliskt och billigt bör funka i alla lägen, särskilt om det kombineras med med diversifiering på flera regioner. Ungefär så tänker jag. Risken är väl att jag är för defensiv och inte hänger med i en eventuell uppgång. Senaste förändringen nu i januari är att jag minskat en del i Century Pacific och Italtile och svagt i Karooooo, för att köpa in två nya riktigt billiga bolag (mer om det sen). 

Det jag landat i är globala småbolag med starkt värdefokus, och att finkamma de delar av marknaderna som fonderna oftast brukar undvika (på grund av låg likviditet). Det är uppenbart att det, trots nedgångarna, finns mycket mer av icke-cykliskt värde på de marknader jag tittar på, jämfört med Sverige/Norden/USA. Flera av mina senaste köp har görs till värdering under EV/EBITDA 2,5 och till låga P/E-tal. För att slå in öppna dörrar (och Inwido-fönster) så kan det vara farligt att köpa europeiskt cykliskt för att det ser billigt ut. Skillnaden mellan billigt cykliskt och billigt icke-cykliskt kan vara stor, åtminstone om en riktig lågkonjunktur står för dörren. 

Ska man gissa något kan valutarörelser spela roll 2023, likaså geopolitiska risker. Där ligger min största risk, att Indonesien och Filippinerna finns nära Kina och man vet aldrig vad Kina hittar på. Men oavsett, det är helt skilda världar att investera i Kina/HK jämfört med något som påverkas av Kina. Förutsett att det inte blir alltför jobbigt geopolitiskt är ASEAN/Sydostasien en region som borde ha en väldigt ljus framtid. Åtminstone jämfört med ett Europa med motvind på krigs-, energi-, demografi-, och kanske också byråkratifronten. Sen gillar jag såklart inte att Indonesien tagit ett steg åt det icke-liberala hållet, men jag både hoppas och tror att de fortfarande kommer att räknas som en demokrati i nästa mätning av demokratiindex (och worst case är att de blir en hybrid-regim, inte att de fakto blir en auktoritär stat). Det absolut viktigaste är fungerande val och att personer faktiskt byts ut (jfr Putin, Xi och Erdogan).

Till sist tror jag inte man vinner så mycket på att spekulera i makro utan bör hålla sig till mikro. Det är delvis därför jag köper icke-cykliskt för att slippa ha en åsikt, och för att cykliskt är svårare. Och något så enkelt som att äga riktigt billiga bolag innebär också en låg grad av spekulation (i framtida tillväxt). Nej, jag tror att mina bolag i snitt kommer klara sig hyfsat väl. Och gör de inte det så borde det åtminstone ha gått värre för många andra bolag. Men vi får se, det är svårt att sia om vad som händer nästa år. Och i år. Men billigt och icke-cykliskt brukar i alla fall innebära låg nedsida.

Sålt Kri-Kri, köpt Sarantis

Det är jobbigt att sälja bolag. Man hoppas att det vänder, men till slut får man agera på en osäkerhet som blir för stor. Jag får också en känsla av att vara kortsiktig när jag säljer, men i vissa lägen ska man agera. Ett exempel är när man tycker det blivit för dyrt eller för osäkert för att äga. Jag vill alltid kunna räkna, förstå och känna mig trygg i att nedsidan är liten. Antingen kan en kurs som rusat eller vinst som rasat göra att ett bolag blir för dyrt, även om det alltid är en bedömningsfråga som inte är lätt!

Problemen jag såg: Svag marginal och pricing power?

När jag köpte Kri-Kri var det ett P/E-15 bolag med god tillväxt. Tillväxten finns fortfarande där, men marginalerna har åkt ner i källaren på grund av inflation och andra kostnadsökningar. Jag tyckte det var svårt att veta vilken marginal de kommer ha framöver, långsiktigt. Om den fortsatt är som Q1-Q3 2022 är de dyra. Med ca P/E 50 (TTM) så måste man verkligen tro på marginalförbättring för att värderingen ska bli rimlig. Och för marginalförbättring krävs antingen sänkta inputpriser eller att prishöjningar ger positiv effekt.

De har pratat om att föra vidare kostnadsökningarna i pressmeddelandena till Q1 och Q2 rapporterna, och det har införts i omgångar. Men sedan, i Q3 rapporten byter de fot och säger att de högst medvetet väljer att inte föra vidare kostnaderna vidare för att gynna konsumenter, mjölkbönder, etc. Detta gjorde mig förvirrad. De har gjort prishöjningar, men effekten har uteblivit och de kommer inte göra fler höjningar! Jag gillade inte heller tystnaden om OEM-export-kontrakten, vilket ändå är en stor del. Hur illa är det där och hur illa kan det bli? Utan en snabb återhämtning är bolaget dyrt och i dagsläget är glassdelen den enda som tjänar pengar. Den här raden tyckte jag förtjänade en närmare kommentar: 

Jag sålde. Eftersom jag inte såg någon förbättringstrend under året samt information om att de slutar höja priserna blev jag för osäker på när och om marginalerna skulle komma tillbaka. Till saken hör att inget annat bolag i portföljen har tappat i den här omfattningen. Ett delproblem kunde möjligen vara att de tillverkar åt andra, vilket skillnaden mellan glassens och yoghurtens stabilitet tyder på. 

Ny information! 

Ganska snart efter att jag sålt kom de ut ut med ny information i samband med en icke-annonserad investerarpresentation. Den gjorde mig förvånad. Där säger de att marginalerna 2023 nästan kan återhämta sig till 2021 års nivå. Ser man på! Så kan det vara, men jag är ändå fortsatt lite tveksam till om det verkligen blir så, eller ja, jag förstår faktiskt inte varför det ska bli så. 

Om priserna inte höjs och 2023 påminner om 2022 ser jag inte den stora skillnaden i resultat, förutom en del prishöjningar som ju hittills inte bitit. Men jag kan ha fel! Och oavsett utfall har jag svårt att följa med och förstå bolaget, eller åtminstone deras kommunikation. T.ex. så talas det i presentationen om fyra gjorda prishöjningar, medan bara tre kommunicerats tidigare såvitt jag kan se. Antingen missade de att upplysa om den fjärde i 9-månadersrapporten och efterföljande information, eller så har de höjt trots att de sagt att de inte skulle höja. 

Min osäkerhet kvarstår efter denna nya information och jag väljer att inte köpa tillbaka aktierna. Men jag kommer fortsatt att följa bolaget och kommer marginalerna tillbaka utan att kursen sticker iväg är de en köpkandidat igen. Men faktiskt lite mindre än innan. Jag tycker att ledningens kommunikation inte har varit klockren (eller så ligger felet hos mig, det ska inte uteslutas). Men jag vill äga bolag jag förstår väl och där jag hänger med i svängarna och det gör jag i dagsläget inte i Kri-Kri. 

Varför jag köpte Sarantis?

Sarantis har stabila konsumentvaror och starka varumärken. Jag förstår Sarantis kommunikation mycket mer och de har tappat mindre i marginal. De har mer pricing power (?), mer av stabilitet, fortsatt låg värdering. Jag tycker att de påminner något om ett östeuropeiskt Reckit Benckiser och Procter & Gamble, men såklart mycket mindre, med andra geografier, familjeägt och lägre skuldsättning. De har en diversifiering på fler produkter/kategorier och finns på många marknader. Sarantis är snäppet tråkigare och stabilare än Kri-Kri, i alla fall så som Kri-Kri ser ut just nu. 

Lärdomar

Det stora tappet för Kri-Kri som kom Q1 2022 borde jag kanske reagerat snabbare på. En dålig rapport kan jag se förbi, kanske några. Men en katastrofrapport som går emot allt jag förväntat mig, då kan man agera. Eller så finns det ett mått av kortsiktighet att man ska våga äga bolag ännu längre, det är dubbelt. Men jag kan aldrig äga ifall jag inte förstår eller om värderingen inte ser rimlig ut, mot min aktuella uppfattning av vinsten. Egentligen oavsett skäl och oavsett vad ledningen säger eller kommer att säga. 

Jag vill inte byta bolag ofta. Men ibland kommer det ske och det är alltid svårt med tajming. När det ser orimligt dyrt ut kommer jag att sälja (det blir spekulation att behålla). Det är jag trygg med. Men jag ska vara ännu noggrannare i att förstå, inte bara bolaget utan bolagets kommunikation, hur ledningen tänker. Förstår man inte den ökar risken att man kliver snett och det är svårt att vara så långsiktig som man vill.