Tre asiatiska bolag på radarn - åsikter om dem?

Sedan inlägget i söndags har jag funderat på om jag borde öka andelen asiatiska aktier något. Världens ekonomiska tyngdpunkt förflyttar sig österut dag för dag (och lite söderut). Men portföljen har ändå, åtminstone sett till försäljning, en ganska stor vikt i USA och Europa.

En idé vore att skala ner i några bolag i väst som Somero, Logistec och Northwest (bara lite) för att kunna köpa mer i öst. Inte för att det är dåliga bolag på något sätt, men jag tror man ska försöka vara "före sin tid" och väga ännu tyngre mot asiatiska ekonomier där framtidens tillväxt finns.

Mina tre kandidater

Ultrajaya tycker jag är mycket fint Indonesiskt bolag och mjölk och te är härligt tråkigt. En risk är att försäljningen bromsar in och man vill ju gärna ha tvåsiffriga tillväxttal. Men deras nya jättefarm kommer delvis igång under hösten/vintern och det kan förhoppningsvis driva tillväxt. En tveksamhet är om klassisk mjölk har en framtid, men det tror jag. I alla fall i Indonesien. Värt att notera är att fonder gillar Vietnams Vinamilk (man kan inte handla där). Detta är det närmsta du kan komma, och mer okänt.

Se tidigare inlägg om dem och färsk artikel på Gurufocus.

Century Pacific är ledande på konserver i Filippinerna. Framförallt är det tonfisk, kött, och bönor och de har högst marknadsandel och starka varumärken. Bolaget har även kaffe och mjölk. Fondbolaget Wasatch har nyligen köpt in sig i bolaget vilket är ett plus. Invändningen är att bolaget är ganska nytt och därför inte har hunnit få en fantastisk historik. Och det blir extra skatt på utdelningen i Filippinerna eftersom de drar hela 30% källskatt (mot normala 15%).

Man kan också tycka att Filippinerna som land inte har den bästa ledningen. Däremot är det ett tillväxtland med en ung "hungrig" befolkning, och tonfisk mättar ju. Konserver är inte illa ur hälsosynpunkt och dessutom något man flyr till vid kris. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

MyEG är ett sjukt udda malaysiskt bolag. Namnet står för my electronic government och är en outsourcad myndighetsportal där man som medborgare eller immigrant kan göra en mängd ärenden som att betala skatter, avgifter och arbetstillstånd. Myndigheter har lagt ut det här på ett privat bolag vilket är effektivt eller konstigt beroende på hur man ser det. Men ju fler tjänster som kommer upp på portalen desto svårare att byta utan att det drabbar medborgarna. Antingen finns en enorm "moat" eller stora politiska risker.

Att Grandeur Peak är inne in i bolaget tyder ändå på hanterbara risker och E-government är något jag tror på starkt. Jag har faktiskt tittat på bolaget tidigare men ratade det då för tidigt på grund av en usel hemsida, som de numera bytt. Malaysia är inte ett favoritland (har beskrivits av kunniga besökare på Aktiepuben som "ett skitland") men bolaget kan ändå vara en framtida favorit. Länk till hemsidan, 4-traders och senaste presentationen.

Hela listan med kandidater
De tre casen har plockats från en ursprunglig lista på 12 tillväxtbolag med bra nyckeltal och stark lokal försäljning i Asien. Gemensamt för casen är att bra microcap-fonder som Grandeur Peak och Wasatch är inne i dem.

Listan bygger på kvalitet och man vill att de ska vara så gröna som möjligt. Värdering kommer in i ett senare skede. Klicka på bilden för att det ska synas större:

Bortsorterade case
Vi går igenom de som inte tog sig till topp-3. Kanske är det något eller några jag tänkt fel om?

Unilever Indonesia är fint men min strategi går ut på att välja mindre och mer oupptäckta bolag. Large-cap har en mindre uppsida eftersom du inte kan få den där resan uppåt i listorna. Du blir mindre belönad när du träffar rätt.

Arrow Syndikate vinner stora tråkpriset eftersom de gör några slags skyddande höljen till elledningar (finns säkert bättre ord). Har lyckats få fram att de troligen dominerar den nischen och har 50% marknadsandel. Men inriktningen är rätt tung mot nybyggnationer och andelen återkommande intäkter låg. Vet inte om jag vågar lita på att det fortsätter byggas hejvilt i Thailand.

Taokaenoi är fortsatt på bevakning, men kan komma att styrkas. För det första är produkterna gjorda av ocertifierad palmolja. Å andra sidan är det inget som t.ex. Svanenmärkning av fonder skulle slå ned på. Men de långsiktiga tillväxtmålen är ganska låga vilket gör att värderingen (över P/E 30) nog blir väl hög.

D & L Industries är ett klassiskt "spadar till guldletar-bolag" De har imponerande långsiktiga samarbeten med Unilever, 3M, McDonalds och andra storbolag. Inriktningen är specialfetter, färger, oljor och sånt. Men fetterna kan stå framme i rumstemperatur, och en stor del handlar om frityrolja, glasyr och sånt... ja, de har med närmast kirurgisk precision hittat de mest onyttiga delarna inom ocykliska konsumentvaror. Det gör mig tveksam eftersom hälsotrenden även lär hitta till Filippinerna.

Philippine Seven är ett simpelt case. De äger rättigheterna till varumärket och har det överlägset största butiksnätet inom sin kategori och bygger på med kringservice. Men jag blir avskräckt av mycket dålig omsättning och ett P/E tal som är upp på 50-60.

China Lesso sysslar med rör och ledningar i olika former och badrum. Väl inriktade på nybyggnation även om stambyten nog kan bli dags i Asien också.

Essex-Bio gör läkemedel/medicin inriktade på ögonbesvär, främst när det gäller hornhinnan. Ok, ett jättecase om de når Kinas äldre, och de ska ha hälften av marknaden i vissa nischer. Men riktigt svårt att förstå och framförallt begriper jag inte vilka andra spelare och tekniker som kan konkurrera på sikt. Extremt fina nyckeltal och något av ett spel på Kina som läkemedel/medicinnation.

Scales har det skrivits om och det är ett spel mot kinesiskt äppelätande. Du får en extra trygghet i den Nyzeeländska noteringen men jag är inte helt övertygad (ännu) om bolagets storhet även om det är mycket jag gillar. Jag föredrar ofta ännu starkare lokala aktörer och har inte fått fram hur dominanta de egentligen är i Kina. Inte säker på att det ska sorteras bort!

Straco är ett Singapore-bolag som äger ett antal nöjesfält och attraktioner bland annat i Kina. Även om siffrorna imponerar undrar jag hur skalbart det är och för framtida tillväxt krävs väl nya avtal? Eller så kan man se det som att köpa Gröna Lund och Kolmården i Kina? Ökad inhemsk turism. befintliga utbyggnadsmöjligheter och prishöjningar kan man komma långt på. Men kanske inte hela vägen. Inte heller säker på att Straco ska sorteras bort!

Hur många case till portföljen?
Jag är lite sugen på att köpa in de tre topp-casen med kanske 3-4 procents vikt vardera, vilket ger 12 procent initialt. Efter närmare titt på bolagen förstås så det är inte givet. Men man skulle ju kunna tänka annorlunda och dela upp de 12 procenten på fem-sex bolag. Det kluriga är att verkligen veta om bolag nr 10 eller nr 16 har en större potential till mångdubbling. Med 20 bolag finns fler chanser att äga en "10-bagger". Jag kommer nog ändå landa i att sätta ett tak på 15-16 bolag. Annars blir det för mycket bevakning och för många dyra affärer.

Vad säger du om casen och tankegångarna? Är särskilt sugen på åsikter på de tre case jag tittar på. Tror du på mjölk, konserver och e-government? Och kan något bortsorterat bolag ändå platsa?

Köpa franska katamaraner? Och klarar lyx krisen?

Aktie: Fountaine Pajot
Notering: Frankrike, ticker ALFPC
Marketcap: 160 m$, smallcap
Kurs: 82 Euro
Direktavkastning: ca  procent

Courtage: Maxcourtage

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Alla depåtyper, Europa

För seglingsintresserade är det här kanske vardagsmat, men för mig är det ett nytt bolag. Fountaine Pajot gör lyxkatamaraner sedan 40 år tillbaka och är börsnoterat i Frankrike. Med tanke på marketcap och dålig analytikertäckning kan det vara så att bolaget både bokstavligt och bildligt seglar under radarn. Har försökt ta reda på närmare marknadsandelar och varumärkesstyrka utan att lyckas. Tolkar det ändå definitivt som att de är en mycket framstående aktör, och tar gärna emot input här!

Aktien har mycket historik när man tittar på vinstökning, avkastning på kapitalet, utdelningtilväxt etc. Men man får tänka på att det varit goda år. Knäckfrågan är om det här åker ner i källaren den dag lågkonjunkturen knackar på dörren.

Vad gör dom? Jo, lyxkatamaraner och någon slags motorbåtskatamaraner (finns nog bättre ord här). Se bolagets hemsida. Såg förresten på blocket att en katamaran var ute för 6,5 miljoner kronor på blocket (!) så vi pratar om Lyx med stort L.

Fantastisk historik? Ja, utan tvekan
Vi slänger fram några nyckeltal och vi hittar fantastiska siffror:

• ROE senaste 12 månader: 33
• ROE snitt, senaste 5 åren: 17
• EPS-tillväxt, snitt senaste 10 åren: 22%
• EPS-tillväxt, snitt senaste 5 åren: -
• Kassaflöde-tillväxt, snitt senaste 5 åren: 72%
• Försäljningstillväxt, snitt senaste 5 åren: 15%
• Försäljningstillväxt, snitt senaste 3 åren: 20%
• Försäljningstillväxt, snitt året: 19%
• Direktavkastning: 1,1%

Goda framtidsförutsättningar? Ja, men cykliskt

Jag funderar verkligen på hur cykliskt det här är. Nog finns också en begränsad marknad eftersom katamaraner är allmänt åbäkiga och inte kan finnas på var mans tomt eller brygga. Men de riktar ju inte sig inte till vem som helst.

Konkurrensfördelar lär finnas:

• "Etiketten" på båten lär spela stor roll vid ett köp. Du åker ju runt och visar upp ett slags flytande lyxfritidshus. Du kan säkert ta mer betalt för ett starkt varumärke.
• Att en tillverkare funnits länge och inte råkat ut för kvalitetsproblem eller olyckor spelar säkert in. Eventuellt är det en del av varumärket.
• Försäljningskanaler och etablerade branschkontakter är också viktigt. Kan nog leda till inträdesbarriärer för nya båttillverkare då båtarna inte bara ska tillverkas utan också säljas.

Katamaraner är generellt energisnålare än motorbåtar vilket är positivt för bolaget. Elektrifieringen av sjöfarten kan också påverka, men vet inte hur.

Ok värdering, nja

Katamaran-kalaset kostar P/E 20 och har en direktavkastning på ca 1 procent. Med tanke på kvaliteterna i bolaget, historiken, tillväxten, hög avkastning på egna kapitalet etc, är det på ytan överkomligt. Men... vilket E (Earnings) kan man räkna med några år framåt? Skulle lågkonjunkturen sticka fram sitt fula tryne och vinsten halveras, ja då är det istället P/E 40. Jag skulle vilja ha mer marginal här.

Hur klarar lyx kriser?
Den stora frågan i det här bolaget är hur de klarar sämre tider. Som tidigare VD för Louis Vuitton sa "The world of luxury doesn’t obey the same rule". Men stämmer det? Troligen inte. I alla fall om man får tro den här intressanta rapporten.

The correlation between each firm and the overall economy indicated that as GDP decreased so did a luxury firm’s performance. In other words, as the economy entered the recession luxury firms were unable to perform at pre-recession levels. From this, it can be concluded that the luxury industry typically performs in general unison with the overall economy. Like the majority of firms, luxury firms are unable to maintain revenues and profitability during a recession. Lessened sales and profitability support the conclusion that the luxury industry was not immune to the most recent recession.

Samtidigt måste man skilja på båtar, klockor, lyxiga mellanmål eller vad det gäller. Knäckfrågan är om man drar ner ett katamaranköp om börsen rasat (vilket jag tror). Men jag kan inte påstå att jag har någon insyn i hur köpprocesserna ser ut. Och är man uppsagd kanske man har mer tid att segla, haha. Och kan katamaranen vara det perfekta pensionsköpet för rikingar som kommit upp i åren? Då talar demografin för bolaget. En långsökt teori är att målgruppen är så rika att de köper ändå. 

Ett närliggande exempel är hur husbilar och sånt påverkas i sämre tider. Här har tesen framförts att det är en framåtblickande konjunkturindikator vilket nog inte är en dum teori alls. Sammanfattningsvis gillar jag ocykliska konsumentvaror mycket bättre, hellre mjölk än båtar. 

Summering
Här finns ett fantastiskt fint bolag som seglar under radarn. Men jag har, trots vissa halvhjärtade försök, inte riktigt förstått mig på marknaden. Kanske för att jag själv blir lätt illamående vid minsta sjögång (så försök att övertyga personer i min närhet att jag varit en exotisk upptäcktsresande i ett tidigare liv skulle knappast ha framgång :-)

Känner någon till detta bolag eller branschen? Är båtar en form av konsumtion som är högcyklisk? Ska man dra alla båtar över en kam? Kan lyxiga Katamaraner ha en stabilare sjögång - även på börsen? Är väldigt öppen för input, så tyck till!

Ps) till vissa ekonomiska politiska talespersoner: En skatt på lyxkatamaraner vore träffsäker :-)

Nästa aktiepub 12 oktober

Nästa aktiepub blir torsdag den 12 oktober kl 18 på Sue Ellen, Tulegatan 17.

Jag går på offensiven och bokade 30 platser som jag hoppas fylls. Detta blir ett särskilt fint tillfälle att dränka sina sorger över höjd ISK-skatt men också diskutera nya case och strategier.

På sedvanligt maner är det öl/vin/alkoholfritt i trevligt sällskap, i en avslappnad atmosfär, med många olika investeringsstilar representerade. Kvällarna brukar vara bra tillfällen att knyta nya kontakter oavsett om du är en rutinerad investerare eller mer grön. Nog pratas det (givetvis) om annat än investeringar men du kommer nog att märka var vi är om du dyker upp för första gången.

Nog talat, välkommen med din anmälan här på bloggen. Hoppas vi fyller platserna och får en trevlig kväll!

Min riktiga portföljfördelning - och ISK-ilska

Ni som varit med ett tag ser att jag investerar mycket i utländska bolag. Men om vi tar ett bolag, vilket som helst, säg polska LiveChat. Jag har 6% av portföljen i den. Kan man då säga att "Polen" står för den andelen? Nej, man måste titta på var intäkterna kommer ifrån. Säljer de 100% i USA är det ju i praktiken ett amerikanskt bolag, i alla fall sett till försäljning.

Detta är inget unikt och jag tror Stefan Thelenius och Framtidsinvesteringen har haft exempel på en sån här omräkning. Nåja, vi gör en övning och ser vart vi landar.

Ursprunglig portföljfördelning
Här går jag enbart på nationaliteten på bolagen. Eftersom Northwest Healthcare är ett kanadensiskt bolag med 9% vikt landar 9% i Kanada. Noteringen är inte avgörande, och Somero räknas som ett amerikanskt bolag (vilket det är) trots att det är noterat i UK. Detta ger följande bild:

Man kan ju säga att Kanada väger väldigt tungt. USA:s låga vikt beror på att Somero är enda amerikanska bolaget.

Justerad portföljfördelning
Nu tar jag hänsyn till var bolagen har sin försäljning. Northwest Healthcares 9% fördelas ut på 30% Sydamerika, 25% AU/NZ, 25% Kanada och 20% Tyskland. Savarias försäljning är till 60% i USA och då åker 60% av vikten på 15% dit. Att A2 Milk säljer mycket i Kina får också effekt. Ja, ni förstår. Allt kastas om och den totala bilden blir då:

Här blir Kanada mycket mindre viktigt. USA kliver däremot upp som den största exponeringen. Notera att skalan på staplarna är annorlunda jämfört med bilden ovanför.

ISK-ilska
Igår kom den tråkiga nyheten att skatten på ISK och kapitalförsäkringar föreslås höjas från och med årsskiftet 2018.

Något man istället borde höja är kompetensen hos de få personer som påverkar förutsättningarna för sparande i Sverige. ISK och Kapitalförsäkring är sparformer som vanligt folk är hänvisade till för sitt pensionssparande och de drabbas också. Hur man kan beskriva en skatt som slår mot alla som "träffsäker" övergår mitt förstånd. Och det viktiga är såklart långsiktiga spelregler och incitament till sparande vilket även skulle ge högre skatteintäkter på sikt. Signalvärdet i att man inte rör lån utan sparande ska inte underskattas och man straffar de personer som tar ett ansvar för sin framtid.

Om någon skulle crowdfunda en ekonomiutbildning (eller annan utbildning) till vissa ekonomisk-politiska talespersoner skulle jag bidra direkt. Men egentligen handlar det inte om utbildning eller inte, utan kompetens, inställning till saker och att veta vad man pratar om, vilket är något helt annat. En absurd detalj är också att oppositionen - om den bara vill - skulle kunna stoppa den här höjningen när som helst. (uppdaterad text 170912)).

Mycket finns att säga i sammanhanget, men debatten mellan Anna Svahn och Ulla Andersson säger väldigt mycket. Kolla t.ex. in denna tweet och detta blogginlägg.

Kommentarer och summering

Min superexotiska portfölj närmar sig en tråkig globalfond om man tittar på fördelning efter försäljning. Med den här bilden är det inte så farligt att öka "tilten" mot övriga Asien något ytterligere och exponeringen mot USA framstår som ganska hög. Kanske för hög? Vem vet, kanske finns det någon där ute med en ännu mer exotisk portfölj än min småtråkiga? :-)

Är inte säker på att försäljning är den "rätta bilden" för intäkter/kostnaderna påverkar också. Men det är i alla fall mer rätt än var bolaget är noterat. Eller vad säger du? Hur är din portföljfördelning, på ytan och på riktigt? Kom också ihåg att svenska innehav inte behöver vara svenskt i förhållande till försäljning, H&M är ju ett klassiskt exempel.

Och jag gissar att fler är upprörda efter de föreslagna skattehöjningarna på ISK/kapitalförsäkringar? Inlägget blev lite splittrat men jag var tvungen att lägga till några rader om det!

Inköp: Sealink Travel Group

Aktie: Sealink Travel Group
Notering:  SLK
Market Cap: ca 340 miljoner USD 
Kurs: 4.05 AUD
Direktavkastning: ca 3,5 procent

Courtage: Halvdyrt ca 350 kr

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Endast vanlig aktiedepå 

Sealink Travel Group är ett australiensiskt bolag jag köpt in under sommaren. Härligt turistrelaterat verksamhet eftersom de sysslar med färjeturer och kryssningar. En del av deras business kretsar kring Kangaroo Island där de har ett slags (kvasi)monopol på att köra färjeturer. Det goda samarbetet med myndigheterna, staten tjänar ju på ökad turism, gör att de kan sitta i en bra sits för nya rutter. Myndigheterna och bolaget sitter så att säga i samma båt.

Och alla Asiater vill väl någon gång, eller helst flera gånger, till Australien? Australien är på behagligt flygavstånd om man lever i Asien. Den simpla tesen är att bolaget kommer att fånga en megatrend (ökat resande) och att de som en stark lokal aktör kommer få sin del av kakan.

Ska slutligen säga att jag inte hittat detta bolag helt själv. Däremot hittade jag en fantastisk fond som äger bolaget. Fonden är smått unik och fokuserar på "Hidden Champions", alltså bolag som dominerar en marknad, men som inte är så välkända (vilket rimmar väl med min strategi). Se sid 23 i fondens senaste presentation för en bra beskrivning och exempel på bolag. Se också Sealinks egna presentation här. Missa inte heller Sealinks årsredovisning, där sid 12 visar på bolagets historik.

Fantastisk historik? Ja
Mycket fin utveckling på Financial times staplar. Dessa nyckeltal kan lyftas fram:

• ROE senaste 12 månaderna ca 16%
• ROE femårssnitt ca 19%
• Tillväxt kassaflöde ca 40% per år, femårssnitt
• Tillväxt vinst ca 27% per år. femårssnitt
• Tillväxt utdelning ca 24% per år, treårssnitt

Vissa nyckeltal kunde såklart vara bättre men, det är ändå ett klart ja.

Goda framtidsförutsättningar? Ja

Har bolaget en ekonomisk vallgrav?
De har en stabil grund att växa ifrån tycker jag. Flera fördelar följer av att vara Australiens största turist- och logistikföretag. Här kan jag låta Hidden Champions-fonden beskriva dem, se även sid 27 för mer info.

"The resiliency of Sealink is supported by long government contracts and delivery of critical services to provide essential, stable, and long recurring cash flows - even in bad times. It has a monopoly in most of the routes it services.

Not to be seen as an asset-heavy operator, this company is a technology champion utilizing dynamic pricing, growing e-commerce sales, and machine learning pricing preditions."

Ja, det låter ju fint med rutter med vissa monopol-inslag, långa kontrakt och samarbeten med myndigheter. Här finns en tydlig moat och inträdesbarriärerna bör vara höga. Jag gillar också att de är med i det digitala racet. Svenska jämförelseobjekt är t.ex. Gotlandsbolaget (inofficiella) och Strömma Kanalbolaget, men där finns nog inte lika stark strukturell tillväxt och möjlighet till nya rutter.

Är inte flyg en konkurrent för vissa öar? Ja, men färjorna kan du ta med bilen och de är också billigare. Notera att Kangaroo Island kommer att få flygturer i höst/vinter, vilket troligen pressat kursen.

Ökar marknaden på sikt?
Tittar man på Turismen till Australien talar den sitt tydliga språk i den här tabellen (välj 10 år eller max). Intressant nog minskade inte turismen till Australien nämnvärt under finanskrisen.

Bakom ökningen ligger väl delvis ett bra jobb från Australiens sida, men framförallt får medelklassen i Asien mer pengar att resa för. Och när fler blir pensionärer kommer de att få mer tid också, där finns möjligen en guldgruva på sikt. Givetvis finns gränser för hur täta turer man kan köra och hur många man kan pressa in på ett kryssningsfartyg. Bolaget är inte hur skalbart som helst, men samarbetet med myndigheterna och bolagets storlek (störst i Australien) gör att förutsättningarna för ytterligare tillväxt borde vara goda.

Ok värdering? Ja
P/E 17 och direktavkastning på 3,5 procent* är vad kalaset kostar enligt 4-traders för 2017. Det följs av fem analytiker och snittrekommendation är ett pris på 4.80 AUD. Bolaget är ändå inte så hett, om vi talar om institutionellt ägande, troligen pga mindre marketcap och halvdålig omsättning. Jag tycker inte att det är någon superrea men ändå ok på sikt för ett förhoppningsvis stabilt tillväxtbolag med en dominerande ställning i en framtidsbransch.

*Financial Times uppgift om direktavkastning på 5 procent stämmer inte. Uppdaterat till 3,5 procent efter kommentar!

Sammanfattning

Med detta bolag har jag gjort comeback i Australiensiska aktier, jag har tidigare under åren ägt Woolworths, Ridley och Blackmores. Får hoppas på bättre lycka denna gång. Äger förresten A2 men de är ett Nyzeeländskt bolag trots noteringen i Australien. Lockas du av Sealink? Tror du det passar mig?

Blir också en comebacksummering, det här med att i en mening säga varför man äger ett bolag: Jag äger Sealink eftersom jag tror på ökad turism i Asien, och att Australien blir en vinnare, vilket också kommer att göra bolaget till en vinnare.

Ska till sist också nämna några portföljförändringar i närtid. Gjorde en större minskning i Somero och en mindre i Northwest och sitter nu på en viss kassa. Se hela portföljen till höger där Sealink nu klivit in på 4%.

Fyra nyanser av mjölk - vad är värt att äga?

Under sommaren har jag funderat på mjölksektorn. I något så småtråkigt kan man faktiskt hitta investeringsalternativ som skiljer sig från mängden. Och många "kassakor". Man kan också fundera på framtiden för sektorn som helhet. Frågan är om traditionell mjölkproduktion är hållbar med tanke all mark, energi och vatten som går åt.

Jag tänker inte utesluta sektorn, äger ju A2 milk aktien, men hållbarhetsaspekten är något att tänka på. Och jag tror man bör vara försiktig med mjölkbolag i länder där mjölkkonsumtionen redan är hög. Här är hursomhelst fyra mjölkrelaterade investeringar. Fastnar du för någon? Jag har fastnat för en!

De fyra nyanserna - vilken är finast?

Vitasoy - sojamjölk
Ledande sojamjölksbolag i Asien med Hong-Kong som bas. Fördelarna är att de inte behöver ställa om eftersom sojamjölk är växtbaserad. Kan vara ett spel mot ökade medelklass (de dricks "on the go") och mer växtbaserat drickande i Asien, Australien och till och med i väst.

Nackdelarna är att jag är lite tveksam till att investera i Hong Kong. Bolaget växer också för dåligt i förhållande till sitt pris. Snickrar på en analys men det är min preliminära slutsats.

A2 Milk - specialmjölk
Ett Nyzeeländskt bolag som säljer nyttigare mjölk med enbart det ursprungliga A2-proteinet. Även om traditionellt mjölkdrickande inte ökar kan man växla över till den här från vanlig mjölk. Tillväxt kan ske genom att de som inte tål mjölk dricker den här igen, samt att den uppfattas som ett nyttigare alternativ. Med tanke på dess egenskaper kan de ta mer betalt för sin mjölk, även om hälsoeffekterna visserligen inte kan bevisas fullt ut. Finns i portföljen och har utvecklats fantastiskt, se senaste presentationen (t.ex. sid 5) för grafer på den starka tillväxten.

Ultrajaya - standardmjölk med tillväxt
Ultrajaya är Indonesiens Arla i tidigt skede. Medan mjölkdrickande i väst är inte på frammarsch startar man här från en låg nivå och de växer fint. Indonesien kan vara bästa mjölklandet eftersom grannländerna redan dricker typ dubbelt så mycket. I takt med ökad BNP och konsumtionsutrymme bör mjölkdrickandet fortsätta stiga. Sid 4 i en presentation visar att konsumtionen ökar med en liter per person och år. Ultrajaya är den starkaste lokala aktören (= varumärkes och distributionsfördelar) och i just Indonesien får du en stark strukturell tillväxt.

China Shengmu - ekologisk mjölk
China Shengmu är ett bolag som låter helt crazy. Eller vad sägs om att starta upp fullskalig ekologisk mjölkproduktion i Mongoliska ökenområden? Men det är faktiskt inte så tokigt som det låter - temperaturen för mjölkproduktion är idealisk och jordmånen under sanden är näringsrik. Tesen är att matskandalerna i Kina, och ökat hälsomedvetande, gör att man går över till ekologisk mjölk (alltså giftfri/ren/inga skandaler) och att ett lokalt bolag är en fördel. Att de faktiskt hindrar ökenspridning är ett plus och ökar hållbarheten. IPO-dokumentet från 140 beskriver deras konkurrensfördelar.

Observera också att de fick med "Mu" i namnet, men det räcker inte för en investering :-) Samma invändning som mot Vitasoy är att jag inte är så sugen på att investera i Hong Kong.

Och fyra mjölkbubblare
Valsoia är italienskt sojaföretag, men för svag tillväxt här i Europa tänker jag. Clover är sydafrikanskt, men jag har två bättre bolag där. Tat Gilda är en turkisk mjölkgigant, men jag vill inte investera i det landet. Noterbart är dock att Arisaig har köpt. Valener är kanadensiskt energibolag och har sin fantastiska cow-power-del som man knappt kan skriva om utan att dra på smilbanden. En extra bubblare är Avon Rubber, mjölkningsutrustning men även gummimasker för militärt bruk (vilken mix!). Dalsspira ska också nämnas men jag är inte så sugen på mjölk i Sverige faktiskt.

Synpunkter?
Jag har valt A2 milk för att de har helt klart mest unika produkter. Sedan funderar jag fortfarande starkt på Ultrajaya. Men hur mycket mjölk ska man ha i portföljen? Två bolag är kanske väl mycket? Särskilt om man plockar in hållbarhetsaspekten och framtida risker. Hur ser du på mjölkbolagen, vilken nyans gillar du bäst? Tror du att traditionell mjölkproduktion har en framtid på längre sikt? I väst och i öst?

Uppdatering 170827: Man kan argumentera för att vanlig mjölk är mer hållbar än t.ex. havre- och mandelmjölk. Här gäller det att ta hänsyn till alla effekter som t.ex. energiinnehåll och då finns inte behovet att ställa om för vanliga mjölkbolag. Se kommentarer i bloggen.

Inköp: LiveChat - lönsammast i världen?

Aktie: LiveChat Software
Notering, ticker: Warszawa, LVC:WSE
Marketcap: 370 miljoner USD, smallcap
Kurs: 53 Zloty
Direktavkastning: ca 2,7 procent

Courtage: Maxcourtage ca 750 kr

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Alla depåtyper, även kf 

LiveChat är ett extremt lönsamt och fint litet bolag på Warszawa-börsen. Trots att Polen nästan är ett grannland kan jag inte påstå att särskilt många tittar aktivt efter småbolag där. vilket ökar möjligheterna att hitta guldkorn. Bolaget är tidigare beskrivet på Phantas blogg, kolla gärna det inlägget. Jag har alltså också köpt detta bolag i somras. OBS! Sedvanlig disclaimer gäller. Gör er egen analys, och jag kan vara färgad av mitt ägande.

Bolaget sysslar med "LiveChat"-program, alltså en sån där ruta som du möter om du är på en webbplats. "Hej, vill du ha hjälp med något"- kan starta en proaktiv dialog med kunderna. De är ett globalt bolag med stor försäljning i USA och kända kunder som Samsung, Ikea och Tele2. Alla kunder syns här och här beskrivs produkterna. De säljer programvaran som SaaS (Software as a Service) och är en av de världsledande bolagen med hög kvalitet och kundnöjdhet.

Bland fonder så är ägandet lågt men favoritfondbolaget Grandeur Peak är där.

Fantastisk historik? Ja, kanske bäst i världen?
Ljuv grafik syns på Financial times staplar. Nyckeltalen är de bästa jag sett, alla kategorier, om vi bortser från bolag i finanssektorn.

• ROE senaste 12 månaderna ca 115%
• ROE femårssnitt ca 115%
• ROA femårssnitt 105%
• Tillväxt kassaflöde ca 79% per år, femårssnitt
• Tillväxt i vinst ca 29% per år, femårssnitt
• Tillväxt i utdelning ca 56% per år, treårssnitt

Jag skulle säga att det är mycket svårt att hitta något bolag överhuvudtaget som slår detta i tillväxt och lönsamhet under de senaste 5 åren. Unilever Indonesia och till viss del Fortnox har samma siffror men inte samma helhet. Kvaliteten i bolaget finns där och de är svårslagna globalt, helt klart! Men historiken är inte allt.

Goda framtidsförutsättningar? Ja

Har bolaget en ekonomisk vallgrav? Ja, med stor tvekan
Nyckeltalen och lönsamheten har varit väldigt bra under lång tid, vilket indikerar åtminstone en viss "vallgrav". Men den är svår att sätta fingret på. Just denna punkt är min enda men viktiga tveksamhet kring bolaget. Teknik är alltid trixigt eftersom saker kan förändras fort. Men bolaget har funnits med ett tag, har en lång historik, och har visat sig anpassningsbara.

Hur många stora aktörer som finns kan vara ett mått på konkurrensen. Ser man ett tårtdiagram är det ett fåtal aktörer som dominerar. Marknaden är inte helt fragmenterad, vilket tyder på att inträdesbarriärer finns. Samtidigt är det inte lätt att säga vad som gör LiveChat bättre än Zendesk, som nog kan räknas som huvudkonkurrenten. De är börsnoterade men deras tillväxt och framförallt lönsamhet imponerar inte.

Lösa faktorer som kan indikera moat är inriktning mot premium-segmentet, befintlig kundstock (försäljningsargument), erfarenhet, varumärke, flest integrationer mot andra system. SaaS-modellen ger också en viss skalbarhet. Men jag famlar något här.

Är jag helt strikt underkänner jag bolaget på grund av avsaknad av "moat". Frågan är ju om lönsamheten kommer fortgå eller om den faller tillbaka till mer normala nivåer (jfr Fingerprint). Men jag har efter mycket funderande landat i att siffrorna indikerar en viss moat. Även om den inte är särskilt stark så får den räcka. Kan vara ett misstag på denna punkt, men bolaget är sådant att jag vill skrika högt: Detta bolag måste jag äga! (vilket inte är så vanligt, trots allt).

Ökar marknaden på sikt? Ja
Den möjliga marknaden är stor eftersom LiveChat- funktionen inte finns på många webbsidor. LiveChat har cirka 20 000 kunder och teoretiska taket är flera miljoner. En viktig faktor att hålla koll på för bolaget är ökningen av antalet kunder, se inlägget hos Phantas blogg för en graf på det. (uppdaterat).

Hur robotar och AI-kan påverka ska jag nog låta vara osagt. Men det är inte omöjligt att tänka sig att "kundtjänstrobotar" chattar med kunder på webbplatsen. Framtida teknik kan ta alla möjliga vägar, men jag ser spontant inget hinder för den uppenbara tillväxten av fler kunder/webbplatser som implementerar en LiveChat-funktion. LiveChat är vanligt bland e-handlare så indirekt är detta ett spel mot ökad e-handel, även om det gäller ökad proaktiv kundservice i stort.

Ok värdering? Ja
Du betalar ett P/E-tal på 31 för 2017 och får en direktavkastning på 2,7 procent enligt 4-traders. Sett till historisk tillväxt och den kassa bolaget har tycker jag inte det är för dyrt. Hög utdelningspotential i bolaget, i alla fall som det ser ut nu.

Sammanfattning

Det här är ett bolag som jag gillar, Mest lönsamt i världen (?) är kanske ett litet polskt small-cap. Ja, någonstans måste det ju finnas. Och fortsätter allt som det gjort innan kan det vara ett klockrent köp. Men här ligger osäkerheten. Enligt marknadsekonomiska grundteorin minskar ju lönsamheten på sikt ner till normal nivå om bolaget inte har något som håller konkurrenterna borta. Att behålla konkurrensfördelar inom IT-sektorn kan vara svårt. Och om man får någon stor drake emot sig kan det vara jobbigt.

LiveChat vill jag ändå äga trots riskerna, mest pga historiken och den växande marknaden. Konkurrensfördelarna är i svagaste laget men jag ger dem godkänt ändå. Förhoppningsvis är det rätt beslut även om jag nog får reda på det först om några år (eller av era kommentarer, vem vet!). Ett mått på hur bolaget utvecklas i närtid är rapporten som kommer snart (24 augusti?).

Jag har köpt LiveChat eftersom jag ser extremt hög lönsamhet kombinerad med hög tillväxt i en nisch som kommer att växa framöver, förhoppningsvis ledd av detta bolag. Hur ser du på dem?

Investera i narcissism och ytlighet?

Tidigare har jag investerat i tyska frisörer om ni minns Essanelle. Nu går vi på djupet med ytligheten och stannar inte vid flygande hårstrån och enstaka felklipp i öronen. Ett första bolag är tyska M1 Kliniken - deras ledande kedja för skönhetsoperationer, typ läppförstoringar, bröst- och magoperationer,

Min invändning är enkel och intuitiv: Det känns inte bra! Siffrorna är bra, investeringen "makes sense" på siffror och framtid men magkänslan är inte god. De moraliska knivarna skär runt i mina tankegångar och säger: Detta bolag profiterar på ett i flesta fall skapat behov och människors mer eller mindre dåliga självuppfattning!  

Att det finns ett investeringscase tror jag utan tvekan. Folk blir äldre, operationer är delvis ocykliskt och dessutom opererar sig fler män i takt med att det blir social accepterat. Men vill jag att bolaget ska bli större? Nej, snarare önskar jag mindre ytlighet och färre onödiga ingrepp. Visst finns ett mått av ytlighet överallt (nya kläder, nykammat hår t.ex.) men när kniven ska in på bara kroppen, nja, en slags gräns är passerad.

Man kan också se det som att starka och kvalitetsmedvetna aktörer är bra. Annars kanske folk gör det på sämre kliniker, med sämre resultat och ytterligare risker. Jfr med resonemangen bakom legala och illegala aborter.

Ett ännu värre bolag i Hong Kong?
Sen finns det grader i helvetet. Tyska bolaget gör diverse tyskar något piggare och finare, i alla fall subjektivt. I Hong Kong finns ett bolag med ännu bättre nyckeltal, och ännu mer tveksam verksamhet: Union Medical Healthcare.

De knyter till sig youtubekändisar som i sin tur marknadsför fantastiska hudbehandlingar. Men det är toppen av isberget. Det känns sådär (eller snarare tok-obra) att investera i att asiatiska ögon och näsor ska opereras till att bli mer västerländska. Och hudbehandlingarna gränsar till humbug, i alla fall för otränade ögon.

Som lök på den moraliska laxen lyser könsperspektivet igenom i ledningen. Ständigt kvinnor som opereras och kostymprydda män i mängder i ledningen (kolla videon ovan). Inte en enda kvinna i en verksamhet som tycks rikta sig mot kvinnor låter rent utsagt dumt. Å andra sidan kan man rikta samma kritik mot "goda" bolag som australiensiska förskolegiganten Think Childcare. Av de anställda är 99% kvinnor men i ledningen vänder vi på steken till 99% män.

Men mer goda exempel finns
Ett sjukvårdsbolag jag nog skulle kunna investera i är Singapore O & G (om vi bortser från mer närliggande Capio). Noterat i Singapore och en växande aktör som riktar sig direkt mot kvinnor. Men här talar vi om graviditeter, förlossningar samt behandlingar av olika typer av sjukdomar, t.ex. cancer. Skönhetsoperationer ingår också i utbudet, men som en liten del, och i viss mån ett komplement till sjukvårdsdelen.

Här finns poänger att vinna med att rikta in sig mot kvinnor, och både ledningen och de anställda är jämställda till skillnad från bolagen ovanför. Bolagets fina nyckeltal imponerar. Singapore är också ett land som är välskött och de kan expandera vidare i regionen om egna marknaden slår i taket. Men risken i eventuell investering är uppenbar. Man "bettar" på några få läkare och deras intäkter, vilket de själva också gör (som huvudägare). Men vad händer om någon eller några av dem hoppar av, blir sjuka, eller vill gå i pension? Litet. fint och nyttigt tillväxtbolag, men riskerna kan vara för stora. Men de moraliska riskerna kan jag leva med!

Summering
Ska man ta hänsyn till känslor när man investerar? Själv är jag inte en utpräglad "feministisk" investerare men letar efter hållbara affärsmodeller så miljö och jämställdhet kommer in. Detta fluffiga inlägg är svårt att summera, och jag har ju lämpligt nog bara skummat på ytan. Men man kan verkligen ifrågasätta "moralen" och framförallt samhällsnyttan med de första bolagen.

Och med kanske 25 000 bolag i mitt investeringsuniversum kan jag vara kräsen. Just känslan tyder också på att det finns risker. Kommer man närmare strålkastarljuset om behandlingar går fel? Kommer samhället ställa upp med sjukskrivning etc och acceptera misstag? Å andra sidan. Om någon gör det professionellt och i större skala, kan man fånga upp riskerna och ge bättre behandlingar.

Den implicita frågan i rubriken kvarstår. Hur farlig är tysk narcissicm? Eller Hong-Kong varianten för den delen? Håller ni med mig om att avstå från verksamheter som inte känns bra att äga?

Sommarens affärer

Knappt hade det digitala bläcket från senaste portföljrapporteringen hunnit torka innan det blev delvis inaktuellt. Under sommaren sålde jag nämligen ett bolag och köpte in två nya. Transaktionstakten är lite väl hög, men jag hann både få viss distans och se logiska förändringar. Framförallt hittade jag två bolag som kan vara riktigt fina tillskott till portföljfamiljen.

Sålt Premier Marketing
Premier Marketing såldes på 12.4 TBH. Detta thailändska fisksnacksbolag är ett fint bolag med konkurrensfördelar och respekterade ägare bland fonderna. Däremot är inte tillväxten så stark som jag kan önska, vilket också kan hänga ihop med den höga utdelningen. Ju mer jag tänker på det är (lönsam) och snabb tillväxt det jag är ute efter. Northwest Healthcare, och i viss mån Decisive Dividend, får räcka som högutdelare.

Tittade allvarligt på Taokaenoi som en ersättare men fastnade på palmoljan innan jag skulle sätta tänderna i dem.

Minskat i Vitec och Discovery
Jag minskade i Vitec och för att kunna öka i de två nya bolagen. Har fortfarande en hög andel i dem, ca 8 procent av portföljen i dagsläget. Sålde kring 80 kr så jag missade uppgången tyvärr. Minskade även i Discovery för att få ner Sydafrikaexponeringen något.

De två inköpen
Första bolaget är ett bolag i regionen Australien/NZ, åt semesterhållet och med en stark "moat". Andra är, något otippat, europeisk high-tech med extremt fina nyckeltal. Kommer skriva mer om dem båda framöver.

Vill också påminna om aktiepuben 23 augusti för de som eventuellt missat det!

Aktiepub 23 augusti

Nästa aktiepub blir onsdag 23 augusti kl 18 på Sue Ellen. Adressen är Tulegatan 17 i Stockholm.

25 platser är bokade och jag hoppas de fylls. Konceptet är som vanligt att ett gäng aktieintresserade samlas och snackar investeringar och allt möjligt annat samtidigt som man dricker öl, vin eller något alkoholfritt.

Har för övrigt gjort några affärer i sommar, bland annat sålt Premier Marketing och köpt två nya bolag, men mer om det sen!

Välkommen att anmäla dig här i kommentarsfältet!

Glad sommar, och en dikt på det

Årets småfåniga sommardikt med tema rim utan reson. Glad sommar på er!

Halvåret har gått bra tack vare Savarias trapphissar
Men också för att jag undvikit stora missar
Här får jag tacka för kommentarerna under året
Ni har fått mig att undvika det svartaste fåret

Särskilt kritiska kommentarer har kommit från Lars
jag beskrivs bland annat som en investerare från mars
men vi har också lyckats enats om en del
som att investera utanför Sverige inte alls är fel

Ibland blir jag förundrad att ni orkar läsa om alla tråkiga bolag
Ni står ut med mig även när smått och tråkigt blivit en lag
Även exotiskt och långt bort i överkant
Men att god avkastning funnits där är faktiskt sant

En sån som Lundaluppen siktar mest på aktier som är likvida
Jag tycker man borde göra tankarna mer vida
För vad har gått bäst av det han äger?
Ingen högoddsare att "illikvida" är ordet jag då säger

Höjdpunkterna under våren var ändå prat i trevligt sällskap
Där man snackar nya case, och även hittar öl på fat
Särskilt kul är att jämställdheten blivit bättre på dessa aktiepubar
tänk, deltagarna är inte längre bara snubbar

Många nya bloggar har också tittat fram under solen
Framtidsinvesteringen ger stor inspiration och Sparo är en cool en.
Jag hoppas fler och fler ska köpa globalt och spela med bästa laget
Ibland vinns strider om det, men det gäller att vinna slaget

Och visst är det udda att köpa tejpbolag som Ekadharma
men nyckeltalen - de borde göra värdeinvesterare väldigt varma
Till sist ett stort tack för all input från er
Efter sommaren kommer nya inlägg, ja många fler

Halvårsrapport och portföljgenomgång

Första halvåret 2017 har gått helt ok och portföljen är upp ca 12 procent trots en småsur utveckling på slutet. Som en jämförelse är DJ Index upp ca 10,5 procent och SIX30 Return upp ca 9 procent. Valutaförändringar är inte inkluderade i indexen och tittar man på t.ex. SPP Aktiefond Global är den upp 3,5 procent medan Didner & Gerge Small- and microcap är upp hela 13,75 procent.

Orsaken till min uppgång är främst stabila prestationer av Savaria (45%), Somero (30%) och Decisive Dividend (35%) exklusive valutaförändringar och utdelning. Överlag har bolag med hög vikt gått ok. Valutarörelser har inte haft så stor effekt även om t.ex. CAD tappat något. Förändringarna i portföljen under halvåret är att jag köpt in Ekadharma International och A2 Milk. Jag har sålt av MTN Group och 8990 Holdings och gjort en större minskning i eWork.

Portföljgenomgång

Här blir det viss upprepning från tidigare inlägg vilket trogna läsare får stå ut med det :-) Portföljen består av tio tillväxtbolag och tre högutdelare. Titta också på nyckelorden till höger på sidan för att läsa mer om varje bolag.

Savaria (16 procent)

Trapphissar, villahissar, ramper och bilanpassning är så osexig verksamhet man kan tänka sig. Men Savaria är också ett typexempel på en ocyklisk snabbväxare. I början var jag inte helt övertygad om styrkan i deras "moat", men det är jag nu. Nu ett kärninnehav där värderingen är det enda som gör mig tveksam. Annars har den allt: Lågt marketcap, snabb tillväxt, stigande utdelning, inga skulder, familjeägt, ocykliskt och en megatrend i ryggen,

Caset är simpelt: 10 000 personer fyller 65 i Nordamerika varje dag och befolkningen åldras. Marginalen ökar genom vertikal integration där de äger tillverkning, försäljning och installation. Jag har inte hittat ett bättre spel mot "grå tillväxt" i väst med en liten fot inne i Kina som bonus.

Kanada, 15.94 CAD, yield 1,6 %, P/E ttm 44 
Inköpsår 2016, 59 ägare hos Avanza, marketcap 472 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild


Northwest Healthcare REIT (11 procent)
Stabil högutdelare som äger sjukvårdslokaler i Kanada, Tyskland, Brasilien och Australien/NZ. På grund av diversifieringen börjar bolaget bli som en nischad globalfond inom sjukvårdsfastigheter. Även här ett bolag som gynnas av demografiska förändringar och de är en "first mover" som sluter avtal med sjukvårdskedjor världen över. Stort insynsägande men minus för skuldsättningen. Ändå ett kärninnehav som genererar fint "kassaflöde" genom sin månadsutdelning.

Kanada, 10.68 CAD, Yield 7,5 % (högutdelare) 
Inköpsår 2014, 1044 ägare hos Avanza, Marketcap 721 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Discovery Ltd (11 procent)
Temat privat sjukvård fortsätter, för Discovery är starka på privata sjukförsäkringar globalt. Framförallt är de ett av världens mest innovativa försäkringsbolag, som genom belöningar och beteendevetenskap minskar kundernas skadefrekvens. Många försäkringsbolag jobbar med att sätta rätt pris och bedöma risk, men få arbetar så aktivt med att förändra risken. Vitality-modellen håller på att rullas ut världen över och de är etta i Kinas premium-marknad genom samarbete med Ping An.

Risken ligger såklart i att de är ett sydafrikanskt bolag. Men båda mina picks i Sydafrika har en ökande andel utländska inkomster vilket på sikt ger en valutahedge. Räknar med att investeringarna kommer bära frukt, de söker bl.a banklicens, och att de nya marknaderna ska bli lönsamma framöver.

Sydafrika, 128 ZAR, Yield 1,4 % P/E ttm 21 
Inköpsår 2010, oklart ägande hos Avanza, Marketcap 6300 M$
Bra fonder som äger: Wasatch

Somero (10 procent)

Lasermaskiner som fixar ytterst jämna betonggolv för t.ex. affärslokaler, parkeringsplatser och industribyggnader. Deras roll är att bygga, sälja och "supporta" maskiner till byggentreprenörer. USA är den överlägset största marknaden, men de de växer i hela världen och gynnas av ökade kvalitetskrav. Gillar spelet mot på automation och e-handel, vilket ju ställer höga krav på att allt är rätt från början. 

Risken är att bolaget är kopplat till nybyggnation, men de genererar så fina kassaflöden och har en sådan marknadsposition att jag inte kan säga nej. Kommer med en extrautdelning i juli. Skulle Trump få igenom vissa satsningar och skattelättnader skulle de gynnas starkt.

USA/GB, 293 GBX , yield 3%, P/E ttm 15
Inköpsår 2016, oklart ägande hos Avanza, Marketcap 215 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Vitec (8 procent)

Äger och utvecklar affärssystem vilket är en stabil verksamhet med hög andel återkommande intäkter. Ett av de få svenska bolag som tydligt lyckas förklara sina konkurrensfördelar. De gör mängder av förvärv vilket möjligen är en risk. Har ändå god förvärvshistorik och lär fortsätta vad de gör i många år. Däremot undrar man hur återväxten i ledningen ser ut till den dag Lars-Olov vill dra sig tillbaka.

Sverige, 72 SEK, yield 1,4%, P/E ttm 30
Inköpsår 2012, 1563 ägare hos Avanza, marketcap 221 M$
Bra fonder som äger: Grandeur Peak

Decisive Dividend (7 procent)

Kanadensiskt nanocap vars namn ger vissa kalla kårar, men som hittills glatt sina aktieägare. De är ett investmentbolag som i dagsläget bara äger två bolag: Blaze King (braskaminer) och Unicast (slitdelar). Men båda bolagen växer, har starka kassaflöden och goda marginaler.

Mycket spännande case eftersom bolaget är i ett tidigare skede än andra bolag i portföljen och inte ens ett microcap. Tveksamheten gäller ledningens kompensation/optioner som är väl tilltagen. Ett litet bolag är också extra känsligt och Braskaminsbolaget är inblandat i en process. Allt sammantaget är ändå tesen att hålla i aktierna, få utdelning och höjningar (av starkare kassaflöden) samt att fler bolag kommer köpas upp. Extremt hög potential, men inte utan risk.

Kanada, 4.22 CAD, yield 8.5% (högutdelare) 
Inköpsår 2016, 42 ägare hos Avanza, marketcap 20 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Famous Brands (7 procent)

Afrikas ledande snabbmats/cafeföretag med svårslagen historik. Nästan 30 procents årlig totalavkastning sedan 1994. De äger hela kedjan: tillverkning, logistik, franchise, och har ett 30-tal varumärken. Hela Afrika återstår att växa i men en risken är att Sydafrika går trögt. Konkurrensfördelarna är också svagare utanför Sydafrika, men de byggs upp. En fjärdedel av verksamheten finsn i UK vilket agerar valutahedge hur konstigt det än låter i Brexit-tider. 

Just nu ingen utdelare pga ett skuldfinansierat jätteköp i UK, men historiskt har de varit skuldfria och utdelningen lär kunna återupptas om något år. 

Sydafrika, 126 ZAR, yield 0 % P/E ttm 30 
Inköpsår 2010, oklart ägare hos Avanza, marketcap 960 M$
Bra fonder som äger: Arisaig, Wasatch, Fundsmith

A2 milk (6 procent)

Nyzeeländsk mjölkbolag som har något unikt, nämligen mjölk som man inte får ont i magen av. Har tittat på en hel del mjölk- och sojamjölksbolag men fastnat för detta. Mycket stark tillväxt de senaste åren, Australien är basen men de växer i UK, USA och Kina. Produktegenskaperna gör att bolaget bör ha högre potential i länder där vanliga mjölkbolag lättare går bet och de är en disruptör i en klassisk bransch. Däremot är de ett populärt bolag (i NZ) och VD:n har en tråkig tendens att sälja aktier, vilket tillsammans med värderingen är negativa faktorer.

Nya Zeeland (AU), 3,76 AUD, yield 0 % P/E ttm 49 
Inköpsår 2017, oklart ägande hos Avanza, marketcap 2130 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Ekadharma (5 procent)

Indonesiskt tråk-tejpbolag som kan vara mest undervärderat av alla bolagen i portföljen. Handlas under bokfört värde, har god historik, utdelning och är verksamma i ett tillväxtland. Osäkerheten består i att bröderna tejp äger 75% av bolaget och man inte riktigt vet vad de vill på sikt. Låg värdering och hög marknadsandel (ca 50%) gör ändå att jag vill äga bolaget. Om allt faller på plats skulle de kunna vara en 10-bagger, men Indonesiska nanocap-bolag kan i och för sig förbli under radarn hur länge som helst. Vill ha dem i portföljen men vågar inte ha en hög andel.

Indonesien, 735 IDR, yield 2,2 %, P/E ttm 5,7
Inköpsår 2017, oklart ägare hos Avanza, marketcap 40 M$
Bra fonder som äger: Ingen fond i sikte än!

eWork (5 procent)
Jag har plockat ner andelen en hel del på grund av cykliska risker. Däremot lär de gynnas av ett förändrat arbetsliv (fler på konsultbasis) och digitalisering (fler konsulter behövs). Som starkaste konsultförmedlaren kommer de förhoppningsvis vara i förarsätet men frågan är om de ens har något säkerhetsbälte vid en konjunkturkrasch. Rädd för ryckig utveckling och vill snarare öka upp om kursen kollapsar. När konsultmarknaden aldrig varit hetare är jag inte bekväm med alltför hög andel, men kan tänka fel här. De starka trenderna kanske trumfar konjunkturen, vet inte. Se även aktieingenjörens tankar för en mer positiv syn..

Sverige, 101 SEK, yield 4 %, P/E ttm 22
Inköpsår 2013, 4254 ägare hos Avanza, marketcap 207 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Premier Marketing (4 procent)

Fisksnacksbolag i Thailand som sett ett relativt stort inflöde av fonder som ägare (syns på www.morningstar.com). Slog till med en rejäl utdelningshöjning, troligen tillfälligt hög, men den var uppemot 9% på kursen vid utdelningstillfället. Gör sitt jobb med att leverera höga utdelningar tillsammans med Northwest Healthcare och Decisive Dividend.

Thailand, 11.8 THB, yield 7,6 % (högutdelare)
Inköpsår 2015, oklart ägare hos Avanza, marketcap 208 M$
Bra fonder som äger: Odin Emerging, Fundsmith, Grandeur Peak


Logistec (4 procent)
Hamnar och vattenledning/miljö som inte tagit fart sedan köpet. Kommer ge dem mera tid och tesen är att den kursmässiga svackan är tillfällig.

Kanada, 34.8 CAD, yield 1 %, P/E ttm 25 
Inköpsår 2016, 17 ägare hos Avanza, marketcap 330 M$
Bra fonder som äger: Ingen särskild

Matahari Department Store (3 procent)
Indonesiskt klädbolag som inte levererat. Bättre siffror än H&M, och den ledande aktören i landet, men ungefär samma tråkiga kursresa. Skillnaderna är att Matahari enbart verkar i ett tillväxtland där medelklassen bör få det bättre och köpa mer. Logistik och expansion är också hanterbar på ett annat sätt när vi talar om 200-250 butiker i ett enda land som också har vissa inträdesbarriärer för utländska aktörer. Behåller och är besviken, men tittar man på siffrorna andas bolaget hög kvalitet.

Indonesien, 14 100 IDR, yield 3,4 %, P/E ttm 20
Inköpsår 2015, oklart ägare hos Avanza, marketcap 3 100 M$
Fonder som äger: Wasatch


Synpunkter?
Vad tror du om portföljen? Ska något bolag bort? Vilka ska jag öka eller minska i?

Hur hantera risker i små okända bolag?

Lyssnade på Value Investing Podcast som hade ett högintressant avsnitt som berörde asiatiska småbolag. Av okänd anledning (teknikstrul?) går det inte att hitta nya avsnitt längre, men ämnet går att diskutera ändå. För nog finns det möjligheter i Asien och andra nyare marknader. Man kan säga att marknaden inte är lika effektiv, påminner om USA på 1950-talet och att du kan verkligen hitta fynd. Liksom bottennapp.

För även om du hittar ett riktigt billigt bolag i en screening så är du långt ifrån hemma. Såklart kan det finnas goda skäl till billigheten. Rådet i podden är att noga undersöka ledningens kvalitet och lägga mycket fokus på det. Ett korg-tänk, dvs flera bolag med lägre vikt, kan också vara något att överväga. Frågor som tipsades om att fundera på var:

• Är ledningen pålitlig? 
• Stämmer det som de sagt tidigare?
• Vill de aktieägarnas bästa? 
• Har de integritet? 
• Finns det risk att uppgifterna i årsredovisningen inte stämmer?

Medan jag lyssnade på podden dök givetvis det indonesiska tejpbolaget upp i tankarna gång på gång. Där har vi ett extremt billigt bolag i Asien som jag hittade via en screening. Men låt oss börja med att summera ett case där det gick fel. Inte illa, men fel ändå, och där jag misslyckades i dessa frågor.

Sålt 8990 Holdings där risken blev för stor
Jag har sålt av mitt innehav i Filippinska 8990 holdings på 6.06 för ett antal veckor sen. Orsaken är att en Filippinsk bloggare nyligen, och även en annan bloggare tidigare, varnat för att redovisningen är tveksam eller felaktig. Bolaget är inte heller något jag skulle köpa idag och jag hoppas ha blivit noggrannare nu jämfört med 2015 när jag köpte dem. Så psykologiskt kanske jag höll caset för hårt.

Felet är att skulderna var lite för stora från början, sedan ökade för snabbt, och att kassaflödet inte tog fart så som jag räknat med. En jättemarknad finns där för bolaget, men jag är inte övertygad om att detta bolag kommer stå som vinnare. Skuldsituationen, redovisningen och det svaga kassaflödet gör caset för osäkert vilket jag givetvis borde reagerat på tidigare. Det hela var ett misstag, för trots respekterade ägare som TPG Capital är osäkerheten för stor. Jag säger inte att det blir en dålig utveckling framöver, men risken för rejäla bakslag skrämmer mig. Nu fokuserar jag också i regionen mest på bolag från Indonesien, Thailand, NZ och Australien och framförallt på de som har låg skuldsättning och starka kassaflöden.

Kursmässigt har det varit ett nollsummespel de knappa två år jag ägt bolaget, vilket är något av en förlust när jag tittar på vilka bolag pengarna kunde gått in i annars. Nåja, jag har lärt mig något.

Kriterier för att minska riskerna
Finns risken för att jag t.ex. kommer åka på en nit i tejpbolaget? Svagheten i caset är att jag inte har möjlighet att träffa eller intervjua "bröderna tejp" så lätt. Det kryllar inte av intervjuer där ute och de två grundarbröderna äger 75% av bolaget.

Så här tänker jag om riskhantering när ledningen är svår att få kläm på eller andra osäkerhetsfaktorer finns som att ingen fond är inne. För det första får de en låg portföljandel, ett "korgtänk" är inte fel. Och tittar vi på bolagen vill jag ha:

• Lång och god historik
• Dominans av en marknad
• Låg skuldsättning
• Starka kassaflöden
• Gärna utdelning
• Gärna ägande av någon fond 
• Gärna någon lokal analytikerrapport 

Egentligen är det ganska enkelt: att den totala risken inte får bli för stor. Finns det en stor risk (eller snarare osäkerhetsfaktor) pga anonyma storägare eller mycket lågt fondägande, ja då får det inte finnas andra större risker.

Tejpbolaget som exempel
Eftersom tejpbolaget Ekadharma varit noterat sedan 1990-talet är det inte ett nystartat bluffbolag. Historiken är jämn och god. De har under många år delat ut pengar till aktieägarna så kassaflödena finns där. Via externa källor ser man att de dominerar en marknad, vilket ett (riktigt) fuffensbolag skulle få svårare att göra. Framförallt är bolaget skuldfritt vilket får bort många incitament till att "fiffla" med redovisningen. Skulder är något som ofta återfinns bland fifflande bolag.

Osäkerhetsmomentet är att tejpbolaget, vad jag kan se, inte har en enda fond som ägare samt en anonym ledning tillika huvudägare. Visst finns fondresan kvar då, men varför har inte någon köpt? Jo, förhoppningsvis för att bolaget är väldigt litet. Spaningen av vilka bolag som fondbolagen Wasatch och Grandeur Peak äger är spännande eftersom det i mina ögon är en riktig kvalitetsstämpel om de är inne. Om någon av dem köper in sig i Ekadharma lovar jag att stå för en frirunda på nästa aktiepub, så länge vi skålar för tejp :-)

Via Twitter passade jag på att fråga om tejpbolaget och kul att mitt alternativ (5 procents portföljandel) inte sågades vid fotknölarna.

Hur ser man förresten vilka fonder som äger ett bolag?
Och så ett praktiskt tips hur man kan se vilka fonder som äger ett bolag. Sök på bolagets namn och morningstar.com och gå sedan till fliken "Owner". Där kan du se vilka fonder och institutioner som är inne och deras förändringar. Uppgifter finns även på små och exotiska bolag.

Synpunkter?
Hur tänker du? Investerar du i bolag där du inte till 100% känner till ledningen? Påverkar det vikten, eller avstår du helt? Hur minskar du risken när/om du köper långt bort eller med mer risk och osäkerhet? Tror du mina punkter är tillräckliga?

Visst hade det varit enklare att gå mot större bolag, i det här avseendet, eftersom ledningen är mer lättillgänglig och lättbedömd. Men det kan smälla till där med. Och jag tror man kan få fram mycket genom historiken i bolaget. En bra ledning syns väl åtminstone delvis i siffrorna och vice versa? Eller hur? Ledningens handlingar är det man ska bedöma och inte deras (fina) ord vilket annars är lätt hänt.

Portföljvikter och A, B och C-lag

Lundaluppen körde ett inlägg om limit för portföljinnehav och vikter är en ständigt aktuell fråga. Svår fråga dessutom. Man kan göra det väldigt enkelt för sig och köra en likaviktad portfölj vilket blir neutralt och lätt att rebalansera, ifall man så önskar. Men tror man verkligen lika mycket på allt?

Själv har jag valt att köra portföljbolagen i tre tänkta kategorier när det gäller vikt, A, B och C. Givetvis tror jag på alla bolag (även C-bolagen) annars skulle jag inte äga dem. Men för B-bolag och särskilt C-bolag finns skäl till att jag inte vill gå upp i samma vikt.

Faktorer som påverkar vikten
Alla som klarat checklistan har någonting särskilt, men vid viktningen kan man ha hänsyn till följande faktorer:

• Långsiktiga tillväxtmöjligheter?
• Värdering mot långsiktig tillväxt?
• Tillväxttakt?
• Hur säker är jag på ledningen?
• Kort eller lång historik?
• Upptäckt eller inte?
• Exotisk marknad och bolagsstorlek?
• Hur unikt är caset?
• Cykliska inslag?

Listan är givetvis ett utplock av min checklista för tillväxtbolag. Ett bolag som fyller alla boxarna får en hög vikt. Men i vissa fall är en lägre vikt sundare, t.ex. för indonesiska tejpbolag. Jag bara måste ha ett bolag med P/E 6, lång historik, halva marknaden. Men 15% av portföljen i indonesiskt nano-cap med två smått okända tejpbröder som huvudägare? Nej, så säker kan jag inte vara. Däremot har tex Savaria förutsättningar för en riktigt hög portföljandel även om värderingen tål att tänkas på där.

De olika nivåerna

Så här tänker jag mig de olika portföljvikterna:

• A-bolag har över 10% vikt
• B-bolag har över 6-7% och mer
• C-bolag har över 4% (minimiandel)

Sen är skalan naturligtvis glidande, det här är bara ett sätt att få ordning på tankarna. Men vid varje ökning eller eventuell minskning försöker jag ha nivåerna i huvudet och över tid fundera på vilka som bör klättra uppåt, eller möjligen nedåt.

Har även funderat på om man nedanför C-bolagen och de säg ca 12-15 portföljbolagen skulle plocka in lovande prospects på säg 2 procents vikt. Där skulle några lovande bolag komma in för att sedan inom 1-2 år avancera till huvudportföljen genom kursuppgång eller säljas av. Men..., det blir lite råddigt och mycket att hålla reda på. Om man inte tror tillräckligt på bolaget för en C-andel ska man kanske inte köpa bolaget alls från början. Men jag har inte släppt tanken, och "prospects" kan ju bli ett sätt att bygga bevakningspositioner i de mest lovande fallen.

Ett exempel från portföljverkligheten

Så här ser portföljen ut nu:

Savaria	17%
Northwest Healthcare	12%
Discovery	11%
Somero	10%
Vitec	8%
Famous Brands	7%
Decisive Dividend	7%
Ekadharma	5%
Ework	5%
A2 Milk	5%
Premier markering	4%
Logistec	4%
Matahari Department	3%

Från Savaria till Somero är A-gänget, sen kommer ett gäng i mitten, och Ekadharma och nedåt är C-gänget. Här kan jag tycka att A2 milk borde gå upp högre. Jag vill att öka i dem. Många faktorer är positiva där: unikt bolag, ocykliskt, "säker" marknadsplats och hög tillväxt, men värderingen gör att de inte ska ta plats i A-gänget.

Sen kan bolagen givetvis göra en resa och du kan över tid omvärdera ett bolag. Decisive Dividend var från början ett C-bolag som jag nu tycker är värd en B-position. Naturligt också är att nya bolag kliver in på en C-andel.

Synpunkter?

Hur går dina tankar? Bankar hjärtat lika mycket för alla bolag, och vad är rätt balans i portföljen. Varför inte avsluta med färgsprakande och trallvänlig bokstavspoesi som alla födda på 70-talet kan relatera till:  

BISI International - Monsantos snälla kusin på landet

Aktie: BISI International
Notering: Indonesien, ticker BISI:JKT
Market Cap: ca 375 miljoner USD 
Kurs: 1 700 IDR
Direktavkastning: ca 5 procent

Courtage: Maxcourtage

Elektronisk handel: Nej, telefonorder

Möjlig att äga i: Endast vanlig aktiedepå 

Bisi, Bisi doing nothing att all? Nej, BISI International är ett Indonesiskt bolag som gör mycket. De sysslar med Hydrid Corn och andra förädlade grödor. För majs har de ca 50% marknadsandel och slår ett bolag som Monsanto med råge. De har hållit jämna marknadsandelar mot dem de senaste 10 åren trots sin litenhet. Bolaget växer med en växande marknad och Indonesien har pekats ut som nästa "kornbod" eller då snarare helst majsbod.

Produkterna de säljer riktar sig till Indonesiska bönder. Främst majsfrön, men gurkor, tomater samt bekämpningsmedel. BISI har en stark lokal närvaro och har långa samarbeten med bönderna och tar fram grödor som lämpar sig väl i olika klimat/öar i Indonesien. Observera att det inte handlar om GMO utan om mer vanlig förädling. Men bolaget är också en partner till Monsanto och agerar som deras försäljningskanal i Indonesien, eftersom de vill åt distributionsnätet.

Den uppmärksamme läsaren ser en stor likhet med tejpbolaget Ekadharma som ju finns i portföljen. Även här finns en liten men stark lokal aktör som dominerar en marknad och skruvat upp utdelningen på sista tiden. Men tejp är low-tech, är detta high-tec och inte lika jordnära, trots allt. Kom gärna med input om caset!

Länkar och mer info
Ett gäng mer eller mindre nyttiga länkar:

• Bolagets småtråkiga hemsida. 
• IPO-dokumentet från 2007, notera marknadsandelarna på sid 97.
• En video om bolaget, men se upp för icke-existerande undertext.
• En analys från 2016 och en annan från 2015.
• En artikel om samarbetet med Monsanto
• En artikel om majsmarknaden i Indonesien och bolagets bedrifter

Fantastisk historik? Ja, utan tvekan
Mycket fin utveckling på Financial times staplar. Via Morningstar får vi fram följande tillväxtsiffror per år de senaste 5 åren:

• Försäljning 13%
• Vinst 18% 
• Utdelning 27%

Och ökningen per år de senaste 3 åren är

• Försäljning 22%
• Vinst 38%
• Utdelning 49%

Man ser att tillväxten tagit fart de senaste åren. Return on equity ligger kring 10-17 procent senaste fem åren med en stigande trend. Allt sammantaget är det en fantastisk historik, utan tvekan.

Goda framtidsförutsättningar? Ja
BISI är ett spel på ett effektivare jordbruk i Indonesien. Bättre grödor och ökad konstbevattning kan göra att ännu mer av BISI:s produkter kommer att användas genom mer odling samt ett skifte från "vanlig" majs till "hybrid corn" där de är starka. Från politiskt håll vill man satsa på att Indonesien ska bli mer självförsörjande (idag importerar man grödor) och då är BISI i precis rätt segment. Visst är politiska vindar nyckfulla men att ett land med växande befolkning vill få ut mer från sina jordbruksareal framstår som sannolikt även om satsningarna över tid kan variera.

Här är ett utdrag från APS asset management som äger aktien:

"As Indonesians get richer, meat consumption, and by implication feed consumption will increase. BISI is uniquely positioned to benefit as it is the largest producer of hybrid corn seeds..." och "With a nationwide distribution network of more than 1,000 points, (competitors have only 50‐80 distribution points), BISI has a solid competitive moat."

Och en fondanalys beskriver caset på ett bra sätt:

"Upside potential in the corn seed market remains high as only 52% (2mn hectares) of corn harvested area use hybrid corn seed, providing large room for corn seed industry growth. Additionally, most farmers in Indonesia plant corn with only one crop cycle per year, which could increase to twice a year with proper irrigation system, which also one of Jokowi administration’s top priority program. To note, BISI is the market leader in the hybrid corn seed industry with 48% market share." 

Man kan säga att det handlar om en slags ocyklisk marknad där fler människor och munnar ska mättas. Kanske inte helt effektivt att det går omvägen via djur, men det är mer konsumenternas val. En mycket dålig faktor är om man hugger ner regnskog för att odla majs, men här har jag snarare uppfattat palmoljan som boven (men är inte påläst). Jag vill att caset ska vara hållbart, för framtiden, och hittills är det ja på den. Mer majs och grönsaker till folket kan liksom inte vara fel.

Gillar man GMO?
Tror man på GMO eller inte? Är inte själv tillräckligt påläst men i BISI så får man både och. BISI har ju klassisk växtförädling, som jag tolkar på det, och agerar även som en lokal partner till Monsanto.

Om man kan ha koll på riskerna, och också är schysst mot bönderna tror jag GMO kan vara väldigt bra. Jag tänker på att en produkt som Golden Rice kan bidra till att färre blir undernärda. Förbättringar är ju bra på alla områden och termen genmanipulation är ungefär lika neutral som att kalla en spårvagn för NK-Expressen. Hade en bra diskussion i Twitterflödet där någon påpekade att även vanlig odling förändrar generna, bara i långsammare och mer slumpmässig ordning. Men... ja, ni hör, jag är inte så insatt och stycket börjar med ett kursivt Om.

Och Monsanto då?

Det händer grejer i Monsanto-världen i form av att Bayer, Monsanto, DuPont, Dow Chemical och Sygenta blir någon slags jätte. Noterar förresten att Buffet köpt aktier i Monsanto. Frågan är hur samgåendet påverkar BISI international. Ja, kanske inte alls. Men det är väl tur att de samarbetar eftersom "fienden" annars blivit starkare.

Caset i BISI blir mycket starkare av att de samarbetat med Monsanto sedan 1980-talet, även om jag inte är direkt förtjust i dem själv. Monsanto vill använda distributionsnätverket istället för att bygga upp ett eget. Kom ihåg att Indonesien är ett speciellt land med geografiska kulturella och administrativa utmaningar. Troligen är det ett win-win scenario där man i och för sig kan undra vems produktutbud som vinner i längden.

Risken är väl att Monsanto tar fram något som tar över mer och mer av försäljningen - vilket gör caset svårbedömt. Men med stabila marknadsandelar för BISI de senaste 10 åren så ser man i alla fall inte någon sådan trend.

Och så några färska intervjuer med Indonesiska bönder...
Nej, tyvärr inte. Man vill alltid vill få fram hur nöjda kunderna är. Men nog finns det en del skrivet om bolags bedrifter, se sista länken i länksamlingen. Marknadsandelarna bör också tala för sig själv och bönderna är ju återkommande kunder.

Ok värdering? Ja, utan tvekan
Du får det här Indonesiska agrifood-kalaset till ungefär P/E 15 och direktavkastning på 5 procent. Bolaget är skuldfritt. Värdering mot kassaflödet är uppemot 25 och fria kassaflödet 30. Något dyrare på så sätt men sammantaget tycker jag P/E kring 20-25 är motiverat med tanke på historik och framtida tillväxtmöjligheter. Ja, utan tvekan blir svaret här.

Summering
Ett bolag som håller Monsanto stången i marknadsandel har något särskilt. Ett bolag som Monsanto dessutom väljer att samarbeta som lokal partner med likaså. Och de handlas till en låg värdering i förhållande till historisk tillväxt. Samtidigt finns det frågor i caset. Även om marknaden är ocyklisk och växande är politiska subventioner och GMO-inslagen en osäkerhetsfaktor.

Jag landade i att se vilka kommentarer som kommer in. Är faktiskt sugen på att köpa bolaget, men... vill diskutera det först. I tejpbolaget är värderingen så låg att man förhoppningsvis har ett skydd på nedsidan. Här är värderingen något högre även om den fortfarande kan vara låg.

Kollar man marknadsandelarna och tar hänsyn till att de inte har Monsanto som fiende utan som vän finns ett stort case här. Så vad säger ni? Med tanke på tidsskillnaden skulle det vara money when I sleep. Men är det en för vild investering?