Snabbmatsrisker och Kartonger-ånger?

Jag har stött på två intressanta bolag i Indonesien. Allmänintresset för de upptäckterna är möjligen något begränsat, men de kan tjäna som perfekta exempel på varför jag ratar vissa bolag och om jag är för petig. Så vi tar en diskussion.

Överdrivna snabbmatsrisker?
Första bolaget är Fast Food Indonesia. Som namnet antyder handlar det om snabbmat i ett land med 264 miljoner människor, vars medelklass ökar, liksom aptiten för västerländsk mat. Bolaget är jätteenkelt, de kör KFC i Indonesien. Värderingen är helt okey (ca P/E 20) och framförallt är KFC det överlägset starkaste snabbmatsvarumärket i landet. Dessutom är bolaget litet och svårt för fonder att köpa in. Du har som småsparare en unik möjlighet att komma åt ett starkt varumärke i ett tillväxtland. Och konsumentvaror är stabilt.

Varför köper jag då inte? Det uppenbara är att aktien är svårköpt på grund av låg free float och att köp i vanlig depå är ett minus. Bolaget äger de inte varumärket men är den enda franchisetagaren i Indonesien. De har kört på sedan starten 1979 men man kan tänka sig tappad marginal om moderbolaget vill ha mer. Framförallt är jag rädd att bolaget förr eller senare kan tappa när konsumenter tänker mer på hälsan. Kan skatter införas när medelklassen växer på bredden och får igenproppade blodkärl, låt vara av fri(terad) vilja? Jag äger däremot Famous Brands i Sydafrika. De har i alla fall ett mer varierat utbud av koncept och bolagets själ dryper inte på samma sätt av frityrolja, nedsköljd med läsk.

Vad säger du? Är jag överdrivet rädd? Sett till siffror, finanser, konkurrensfördelar och möjlig tillväxt finns en under-radarn-investering som lockar. Man kan se det som att bolaget har möjlighet att ändra utbudet efter konsumenternas preferenser. T.ex. tror jag ris är mer standard på menyn. Eller är det här extra svårt för just KFC? Något som också gör restaurangbranschen svårbedömd är dessa nya delivery-appar som kan "skära emellan" och äta upp marginal.

Kartonger-ånger?
Nästa bolag är det något mer okända Kedawung Setia Industrial. Tråkigare kan det knappt bli eller vad sägs om kartonger? Jag har ju gjort en "superkul" investering i Indonesiens ledande tejpbolag och detta skulle vara den naturliga matchen :) Initiala spaningen tydde på att de hade cirka 50% av kartongmarknaden. Men webbsidan såg misstänkt gammal ut, och var från 2004. Numera, eller snarare 2013 har de 6 procent av kartongmarknaden på nationell nivå. Det är långt ifrån tejpbolagets ungefärliga 50 procent, även om den uppgiften också har några år på nacken.

Man kan argumentera för ökad tillväxt för kartonger. Såklart behövs mer sånt för konsumentvaror och e-handel. Och kartonger kanske du inte skickar över hela jorden, eftersom värdet i förhållande till vikten är låg. Geografiska konkurrensfördelar alltså. Men någonstans måste bolaget vara unikt. Och med så låg marknadsandel räcker det inte, väl? Bolaget växer dock och handlas till P/E 5 och under bokfört värde. Nej, fin bransch, vissa konkurrensfördelar, men för låg marknadsandel? God möjlighet att växa och superbilligt säger kanske någon. Riskerar jag att ångra mig om jag inte köper?

Synpunkter?
Hur ser du på kartongbolag? Blir du också tveksam till bolag med låg marknadsandel, när de tidigare haft högre? Och när blir ett bolag för tråkigt och enkelt. Jag menar... kartonger? Men är det så mycket roligare att köpa BillerudKorsnäs till P/E 22 än Kedawung Setia till P/E 5?

Och vad säger du om snabbmat och restauranger? Notera också att jag inte är "nitisk" utifrån vad jag själv vill äga/äta/dricka. Snarare ser jag risker i konsumentpreferenser, reglering och tappad marginal. Men idag dominerar de på en på alla sätt växande marknad. Tror du på KFC i Indonesien, och har du minsta problem att äga ett bolag där du inte vill äta?