Tankar inför 2019

Portföljsummeringen dröjer eftersom världens börser inte stängt än. Så nu några lösa tankar inför 2019. Jag tror för det första att det är viktigt att satsa på defensiva bolag. Särskilt om man som jag kör buy and hold och ska reda ut eventuella stormar. Hoppar man in och ut ur marknaden finns såklart större möjligheter i cykliskt.

De flesta av mina bolag har nettokassa, är verksamma i ocykliska sektorer och dominerar en småtråkig nisch. I teorin är de rustade för sämre tider. Två högst subjektiva inspirationstips är min översiktliga tabell över viktiga faktorer och tsunami-teorin. Ett cykliskt undantag jag äger är Somero, men de drivs av e-handel och högre byggkrav. Micro Mechanics är också småcykliskt men verkar direkt mitt i megatrenden IoT. En del bolag har råvaruexponering men oftast är den indirekt.

Sova-gott faktorn är viktig. Kanske borde sömnpiller-tillverkare undersökas, men jag sprider i alla fall riskerna globalt på 10-15 bolag. Om jag ökade till t.ex. 18 bolag eller hade jämnare viktning skulle portföljen svänga mindre. Men nackdelen blir mer bevakning eller mindre conviction. Och jag sover gott trots låg andel. Själv är jag notoriskt dålig på att tajma marknaden (skulle nog behöva gå några kurser) så strategin "buy and hold" fungerar fint, även om vissa bolag byts ut över tid.

Tredje året gillt?
Här är några trender jag fortsatt tror på för 2019:

• Demografiska förändringarna kan få förnyat fokus. Tillväxt finns framförallt i den framväxande medelklassen i Emerging markets och ökat antal äldre i västvärlden.
• Åker Sverige in i dimman? Förhoppningsvis inte, men det kan komma bli en omvärdering av riskerna med att investera i Sverige. Globalt spridda investeringar är på sitt sätt säkrare än 100% svenska bolag, även om många svenska bolag är globala.
• Åker Sydafrika ut ur dimman eller ur askan in i elden? Jag tror det kan bli ett "make-or-break"-år och att det blir rejält bättre eller rejält sämre i Sydafrika - inte oförändrat. I bästa fall försvinner arvet från Zuma och de lyckas med sin nystart. 
• Kan något av Anoto eller Eniro komma att gå i konkurs? Eller båda. Obs! En ren gissning utan särskilt kunskap, insikt eller substans ska sägas.
• Utdelningsinvestering och dåliga småbolag kan komma att bli mindre heta.

Möjligen är detta bekant, det är ju tredje året med samma "profetia". Tycker tyvärr, att Sverige har rört sig mer in i dimman.Visst pratas det mer om problemen som rapporten i länken tar upp (bostadsmarknad och flyktinginvandring) men lösningarna är långt borta och låsningarna fler. Sydafrika är i alla fall på rätt väg med den nya politiska ledningen. Emerging markets som helhet har gått trögt, så där hoppas jag på bättre lycka framöver.

Och några case
Savaria och Decisive Dividend har kommit ner i pris i spåren av att Kanada inte alls gått bra. Och Savarias q3 var inget bra även om helårsprognosen upprepades. Tycker att de ser högintressanta ut och jag äger dem med hög vikt. Utesluter inte ökning trots det. Annars kikar jag på lite nya case:

• ASA International, mikrobolag mot mikrolån 
• Netbay (nygammalt) Thailändsk special-IT
• Italtile (nygammalt) kakelbolag
• En udda amerikansk polisaktie 
• Ett svenskrelaterat afrikabolag.

Skulle inte förvåna om det kommer analyser på dem på en blogg nära dig! Jag vill också se om jag kan hitta något mer bolag i Indonesien, även om det är tomt på idéer just nu. Att öka i det jag har fungerar också.

Vad tror du på för 2019? Och har du några särskilda case? För egen del kan jag med 100% säkerhet säga att 2019 blir ett ojämnt år. Precis som 2017, 2015, ja ni fattar :-) Gott nytt år!

Investeringsstil och musiksmak?

Ingen julkrönika eller juldikt i år, men en annorlunda och mer eller mindre seriös reflektion får det bli: Att musiksmak och investeringsstil kan ha vissa likheter.

Olika investeringsstilar
Vi tar några olika stilar:

• Många gillar att lyssna på pop, man får mest av det som gäller för tillfället och är stort för stunden. Ungefär som indexfonder. Man tar inte ställning utan lyssnar på det som spelas i radion och sjunger glatt med.
• Andra lyssnar på mer svårsmält och klassisk musik, som opera. Man måste kunna lite italienska (redovisning?) och lyssna med båda öronen på helspänn. Kanske som värdeinvestering a-la Graham eftersom det är tidlöst men ändå svårsmält.
• Vissa kan inte motstå att göra uppror. Punk är enkel musik (max 3 ackord) som går rakt emot normer och är ett slags uppror. Påminner om contrarian-investeringar i dess enkelhet?
• De som gillar techno/instrumental musik utan sång (story) kan liknas vid teknisk analys. Rätt tråkigt men väldigt effektivt om man är med på noterna och har taktkänsla. Det gäller att veta när musiken tystnar och sätta sig i rätt tid som i "hela havet stormar". Själv gillar jag storys för mycket för att uppskatta denna stil till fullo.
• En cyklisk investerare lyssnar på julmusik på julen och "Sommaren är kort" på sommaren. I teorin. Men alltför ofta slutar det med smärre panik och Last Christmas i lurarna mitt i högsommarvärmen. I alla fall för mig.

Såhär borde det ändå vara. Att man väljer investerings- och musikstil efter fritt tycke. Och så är det nog. Men vi tar en provocerande vinkel också: I praktiken är de flesta hemmablinda. Man går och lyssnar på svensk folkmusik och ABBA dagarna i ända, eftersom den breda massan bara investerar i Sverige. Möjligen utblandat med amerikansk pop från stora artister (dvs storbolag).

Min egen stil?
För egen del gillar jag små obskyra bolag från hela världen som ska vara bäst på det de gör (skickliga musiker?). Det kan liknas vid musik som spelas på Fasching. Tänk dig ett okänt nigerianskt funkband på besök. Avancerat, svårlyssnat och inget för den breda massan. Därmed inte bättre. Men jag vill att de ska ha potential att bli upptäckta och nå en bredare publik. Ok, nigeriansk funk kanske inte funkar som exempel, men ni fattar...

Min egen musikstil om vi stannar vid musik är Nick Drake, Simon & Garfunkel ett antal basister som Jaco Pastorius och Marcus Miller och varför inte Marty and Gus (dagens mest subjektiva tips!). Och möjligen har jag tagit för stort intryck av Toto's Africa när det kommer till investeringar. Som hobbymusiker har tyvärr jag svårt att lyssna på för "enkel" musik, kanske är det samma med investeringarna? Att man missar för många enkla case?

Synpunkter?
Vad har du för musiksmak? Och vad har du för investeringsstil? Har de något gemensamt? Och varför är vi inte lika internationella i vårt investerande som när det gäller vår musiksmak?

Rese- och renoveringportföljen

Huvudportföljen är det jag skriver om oftast. Några rader kan ändå ägnas åt en sidoportfölj med förmodat lägre risk. Rese- och renoveringsportföljen har perspektivet 1-5 år och ska förr eller senare konsumeras. Helst byggs portföljen större (och avkastningen konsumeras), men det är en utopi. Eftersom man vill resa längre än till Gnesta och måla om hela väggar har bolagen lägre risk. Portföljen kombineras också med en klassisk buffert för säkerhets skull.

Kriterierna är hög och stabil utdelning och att bolagen ska ha ocykliska inslag och inte för hög skuldsättning. Ofta landar man i just fastigheter men jag har försökt hitta annat också. Syftet är att uppnå en jämn och "säker" avkastning med begränsad nedsida. Om vi pratar fotbollssammanhang är det en uppställning backar och målvakter, medan mittfältare och anfallare tar plats i huvudportföljen!

Portföljen
Dessa bolag finns i portföljen idag:

Northwest Healthcare (50%)
Sjukvårdslokaler har en stabil intjäning. Tidigare en stabil pjäs i huvudportföljen men nu "relegerad" till denna. Inte så mycket att säga, klart risker finns (högre ränta?) men den här ska tugga på oavsett konjunktur.

Bonäsudden (15%)
Svenska hyresrätter lär fortsätta att vara uthyrda. Visst kan skatteregler ändras, fastigheter skadas och vad som helst hända. Men det här är nog mycket stabilare än den annars skakiga bostadsmarknaden.

Pegroco Pref (15%)
En preff jag borde kunna mer om, men tycker att verksamhet och ägarbild tyder på relativt låg risk.

Vitreous Glass (15%)
Kanadensisk Glaskross, tillika högutdelare, som är något av det mest udda man kan hitta på en börs. Ett sömnigt pensionärs-Tomra som tar emot glas och krossar det, Thats it.

Synpunkter?
Sammantaget är det en Sverige/Kanada-portfölj med viss dragning mot fastighetssektorn. Ofta hittar man många alternativ där, men jag vill ha ännu lägre exponering mot den, om det går. Jag har velat fram och tillbaka kring diversifiering men vill hellre ha något färre bolag och känna till och bevaka dem bättre.

Vad tror du om denna portfölj? Vilka fler bolag tror du skulle platsa, och ska något bort?

Snabba cashflow

Jag skriver inte ofta om det finansiella utan lockas mer av avgörande affärsmodeller och magnifika megatrender. Men nu till något "tråkigt" och viktigt: Så här gör jag en cash-flow-koll när jag målar med snabba och breda penseldrag. Och i sämre tider är "kassakor" extra trevliga att äga.

Är inte jättebra på kassaflödesanalyser, som ni kanske märker, men jag vill att kassaflödet ska vara positivt. Och att kassaflödet ökar från år till år. Jag vill också helst att behovet av investeringar ska vara lågt. Det jag är ute efter är det fria kassaflödet och att det ökar. Bolaget ska så att säga kunna gå in i en affär, köpa mjölk, toapapper och basvaror utan att behöva låna till det. Och tills nästa besök i affären ska de ha ännu mer pengar över.

En blå växande stapel?
Jag gillar grafik och här är marketscreener (tidigare 4-traders) till god hjälp. Ett exempel på bolag jag gillar ur ett kassaflödesperspektiv är A2 milk. Vi börjar med att kolla på bolagets financials-flik. Scrolla sen ner till den blå stapeln som visar hur "finance" ökar från år till år. Här ser man att bolaget förväntas bygga kassa på ett fint sätt.

Ett annat exempel på bra kassabyggande är brittiska sårbolaget AMS. Jag minns att Johnson & Johnson hade något liknande förut, men de ser inte lika bra ut framåt nu. Ett exempel på bolag som åtminstone ser dåligt ut på ytan är detta indonesiska byggbolag.

CAPEX jämfört med cashflow?
Ok ni har vi kikat på kassaflöde. Men vi ville ju åt det "fria kassaflödet". Ok! Vi går till samma bild för A2 milk. Kolla istället ute i högerkanten under "Balance Sheet Analysis", så ser du värden för CAPEX och Cashflow. Capex innebär underhållsinvesteringar, som krävs för daglig drift. För A2 är CAPEX kring 0,3 procent och cashflow kring 20 procent. Fint överskott med andra ord.

Skanska har som jämförelse också ett lågt CAPEX, kring 0,8 procent, men däremot cashflow kring 3 procent. Av den enkla kollen kan man gissa sig till att A2 är mycket mer av en "kassako" än Skanska, även om de givetvis lär handlas därefter.

Andra mer sofistikerade sätt
Det jag gillar med snabbkollen är att man kan få en överblick över flera år och en grov framtidsblick. Visst får man se upp för felaktiga antaganden och siffror, men det kan fungera som startpunkt. Ska man göra mer är några exempel:

• För det första kan man ju gå vidare och gräva i flera årsredovisningar. 
• Börsdata är givetvis något att rekommendera, lättöverskådligt, grafiskt och fler och fler marknader blir tillgängliga! Morningstar och Financial Times kan också ha flerårsöverblick, även om grafer saknas.
• Ett annat mer detaljerat synsätt är att göra egna DCF-analyser. Se bloggen bolagsvärdering och exempelvis genomgången av tyska dock-bolaget Zapf Creation. Jag använder mig inte av det, man måste måla med liten pensel och många drag, men kanske borde jag?

Synpunkter?
Hur gör du för att bedöma kassaflöde och fritt kassaflöde?

Vad ser du för risker med min snabbkoll? 

Har du hittat någon "genväg", eller bläddrar du hejvilt i årsredovisningarna?

Återbesök: Kongolesiskt Konglomerat

På senare tid har jag lyssnat på på Outsiders om geografisk exponering. I korthet kan det vara bra att leta på dåliga ställen och där färre andra letar. Jag har också inspirerats av Marcus Fridells tankar om investmentbolag och intervju i sparpodden. Vi kombinerar denna input och gör ett återbesök hos Texaf - ett kongolesiskt Konglomerat :)

Texaf: fastigheter i Kinshasa
Texaf är ett belgiskt konglomerat* med fokus på fastigheter i Kinshasa, där de äger en bit mark inne i stadens bästa kvarter. De äger även ett slags stenbrott utanför staden men markägandet och hyresrätterna är det stora. Värt att nämna är att det finns två Kongo: Kongo-Brazaville och Kongo-Kinshasa (DRC). Kongo-Kinshasa och staden Kinshasa är det vi pratar om nu.

Här är bolagets hemsida och senaste årsredovisning och senaste rapport. Missa inte deras (gamla) engelska presentation samt morgonrapporterna som är kortkommentarer. Bolaget handlas med 25 procents premie mot bokfört värde enligt Morningstar. Senaste rapporten är på franska, har inte grävt i den, men helår är på engelska.

*Ibland blir jag osäker på om det är ett investmentbolag, konglomerat eller något annat. Bolaget skriver själv "Investment company", men särredovisar de olika delarna = ett konglomerat? Men de påminner om ett investmentbolag. Spiltans Globalfond investmentbolag investerar som jämförelse i "...investmentbolag samt företag med investmentbolagskaraktär inklusive konglomerat"

Urbaniseringscase
Texaf kan beskrivas som ett tydligt spel på urbanisering. Idag har Kinshasa ca 11 miljoner invånare. 2050 förväntas de ha 35 miljoner invånare. Hela landets befolkning växer snabbt, se suveräna grafer på populationpyramid. Rimligen borde hyror och markpriser i huvudstaden gå upp, givet att Kongo som land inte faller samman. Kongos utveckling kan följas på tradingseconomics. Du hittar extremt få bolag som är så exponerade mot mark i växande städer. Och kom ihåg att samtliga svenska fastighetsbolag redan idag verkar på en mindre marknad! Notera att det redan idag ser ut att vara dyrare att bo i Kinshasa än i Stockholm, om uppgifterna stämmer.

Värdeökningen i bolaget kan både komma från nybyggnation, ökade markpriser och ökade hyror, samt givetvis om andra delar av bolaget lyckas. Historiska fastighetspriser hittar man här. Regleringar spelar också roll. Men jag gissar att den Kongolesiska hyresregleringen är mindre rabiat och de hyr bara ut en mindre del direkt till privatpersoner. Typkunderna är internationella företag/institutioner.

Stenbrottet har brottats med svårigheter senaste åren pga avstannad byggnation i stort. På lång sikt har de ett bra läge för att serva material till vägar, cement, bygg etc. Men detta är cykliskt och går trögt, vilket kan förklara senaste årens stillastående börskurs.

Risker 
Bolaget har varit en mycket bra placering om man prickade botten i Kongo-krisen, men inte de senaste åren. Och där når vi pudelns kärna: många ryggar instinktivt tillbaka så fort Kongo nämns. Och de har varit ett av de värsta länderna sett till konflikter och politisk risk, se Wikipedia. Problemen kan t.ex. stavas Kabila som suttit för länge och försenade val. Men jag har en positiv Afrikatro, även om jag tror mer på andra delar av Afrika. Frågan är var landet är om 10 år.

Varför jag tror det kan gå bättre för Kongo på lång sikt:

• Afrikanska unionens inflytande ökar och de motverkar konflikter, som i Gambia 
• Bättre utbildad befolkning som ställer högre krav på ledare
• Korrupta gubbar har tappat momentum, jfr Zuma och Mugabe, 

Detta ska ställas mot risker som:

• Politisk risk i största allmänhet. Se t.ex. om expropriering.  
• Valutarisk, se t.ex. denna graf och inflations och arbetslöshet finns i överskott.
• Bolagets koloniala bakgrund, en särskild nackdel? 

Hur gör jag?
Jag landar att, med tvekan avstå caset, men så fort jag läser något om urbanisering påminns jag om att det finns ett bolag som verkligen är ett klockrent (nåja) case på det temat.

Sen uppfyller det inte mitt krav på fantastisk historik och jag skulle behöva göra ett undantag. Ska man göra det för investmentbolag (och liknande konglomerat)? Eller så zoomar man ut från 1925 och framåt och kallar bolaget "fantastiskt", eller zoomar in och tittar på fina lägenhetsdelen, det är ju stenbrottet som dragit ner resultatet. Kriterierna behöver inte vara helt ristade i sten.

Bolaget har närmat sig, men är inte framme i portföljen. Tycker du det ska ta plats? På något sätt är de ett case jag vill äga, men ibland vill man inte sitt eget bästa. Kom gärna med input! Kanske du inte sitter med den där lokala kunskapen om Kinshasas fastighetsmarknad, men hur urbanisering påverkar fastighetspriser är ett allmänt tema! Beroende på utfall i kommande Kongo-val i december, vill jag redan ha mitt val gjort om bolaget är tillräckligt intressant eller inte :)

Ps) På temat återbesök av exotiska investmentbolag har jag även kikat på Saratoga Investama som handlas till 46% av NAV (!). Men jag har via lokala kontakter i Indonesien blivit varse om illavarslande rykten om personerna bakom och avstår. Stor kolexponering är också ett minus.