Tankar om att slå index och att överskatta sin förmåga

Blir ett lite kortare inlägg, då jag haft rätt fullt upp denna vecka. Till att börja med får jag tacka för alla kommentarer på senaste inlägget. Många kommentarer är värda ett eget inlägg, men jag spinner vidare på den sista från Jonas Hedberg:

"Hej!
Jag tycker att du gör rätt som diversifierar. För min del så är jag inte så riskbenägen, plus att jag tror att det är mycket svårt att slå index över lång tid. Därför har jag gjort så att jag har 50% indexfonder (avanza zero, danske invest global index), 25% aktier (Fenix Outdoor, Sampo, Beijer Alma, Becton Dickinson, Lundbergs), och 25% räntebärande. Jag försöker hålla procentsatserna hyfsat konstanta. Det ger en avkastning som följer index ganska nära, samtidigt som jag har ett mindre antal direkta aktieinnehav (för det är ju kul att följa och analysera bolag!)"

Det fick mig att tänka såhär: Allt detta med att försöka slå index, är det att överskatta sin egen förmåga? Jämför t.ex. med att nästan 3 av 4 manliga bilförare anser sig vara en bättre förare än medel. Och 9 av 10 fonder slår inte index, så kommer du själv verkligen att göra det? Bygger du en egen fond slipper du i och för sig höga fondavgifter, så länge du inte köper Sydafrikanska aktier som jag förstås:-). Men slår du verkligen en billig indexfond sett över längre tid?

Läsvärda inlägg om att slå index...
Another Valueinvestor tar upp att det finns många exempel på förvaltare som faktiskt slår index, t.ex. Warren Buffett. Läsvärt inlägg som helhet också.

Rika tillsammans, slår ett slag för indexinvestering och lyfter fram både fördelar och nackdelar.

Seligson & Co har samlat på akademisk forskning kring frågan om att slå index. De argumenterar för att indexinvestering är en god ide. Jag har 100 procent av mina PPM-pengar i en av deras indexfonder. Gissa vilken?

Tyske professorn Torsten Hens har rätt vettiga åsikter, förutom när det gäller att välja frisyr. Läste någon pappersartikel där han till stor del investerade i tyska indexfonder. Här är en annan artikel med honom.

Funderingar
Givetvis går det att slå index, men kanske är det svårare än man tror. Kan det därför vara bra att ha en viss andel (0-100%) indexfonder, beroende på hur väl man faktiskt lyckas? Att vara intresserad av något kan vara en nackdel då det verkligen tar emot att välja en stentråkig lösning.

Syftet med utdelningsinvestering är i och för sig inte enbart att försöka slå index, utan att bygga upp en passiv inkomst. Indexfonder innehåller bolag utan utdelning och fonden ger ofta inte någon utdelning (dock återinvesteras utdelningen).

Sen måste man väl koppla avkastningen till totala portföljen också. Säg att person A väljer 25% i räntor och 75 procent i halvspännande aktier. Person B sätter däremot 100% i tråkiga utdelningsaktier, vilket blir en slags "räntesparande" det med. Då kommer B givetvis få en sämre utveckling på sin aktieandel, och det blir lite orättvist att jämföra deras aktieportföljer rakt av.

En annan självklarhet är att jämföra med rätt index. Har du t.ex. utländska aktier kan du givetvis inte bara jämföra med Stockholmsbörsens index, även om det är lätt hänt i tanken.

Hur ser du på andelen indexfonder i en total portfölj?

Ett slag för diversifiering - eller så har jag svårt att fokusera?

Har mer och mer tänkt på detta med fokusering kontra diversifiering. Har nu landat i att faktiskt diversifiera ganska friskt.

Varför, jo jag är en "fegis"...

Jag vill inte riskera att ett bolag med hög vikt förstör utvecklingen. Visserligen har jag förhoppningsvis oftare rätt än fel - annars borde jag ju köpa en indexfond - men för ofta händer det att bolag med hög vikt underpresterar.

För egen del passar diversifiering också min personlighet bäst. Jag skulle inte sova lika gott om jag bara hade de 5 största aktierna i portföljen. Varje liten kursrörelse och framtida utveckling för de bolagen skulle få för stor effekt, om det går dåligt. Har jag valt 30 bolag och 25 går bra känns det för mig säkrare än om jag valt 5 och 4 går bra. Kanske inte logiskt, men det känns tryggare.

Har satt en gräns på 36 aktier, inte fler än min egen ålder! 

4020:s artiklar om att ett oviktat index slår börsen har också påverkat, även om det inte har helt med saken att göra. D.v.s. om man tog lika andel i procent av alla svenska aktier har det gått bättre än en indexfond, där de större aktierna har högre vikt.

...och det finns så många fantastiska bolag globalt

Jag skulle inte vilja välja bort de något av de bolag jag har. Tittar du utanför Sverige och Norden finns massor med fantastiska bolag. Munich Re, Famous Brands och Coca Cola saknar motstycke. Ganska få nordiska bolag har rejäla konkurrensfördelar.

Alltså hellre

• Famous brands än NSP 
• Clarksson än Concordia Maritime,
• Munich Re än Old Mutual
• Woolworths än Axfood

...vilket också ger god spridning på branscher/underbranscher
Jag vill få en bra spridning mellan branscher och även underbranscher. Även om fokus är att hitta fantastiska bolag är det bra med branschspridning. Jag har i alla fall svårt att veta vilka branscher som kommer gå bäst i framtiden. Sen är tillverkningsindustri och transportindustri rätt olika även om de finns inom samma bransch (industri). Alla branscher måste inte finnas representerade, ifall de saknar fantastiska bolag.

Och jag tycker det är riktigt roligt att hitta utländska aktier. Kanske det viktigaste skälet av alla! Men det är inte rationellt, investering ska egentligen vara tråkig... jag vet. Men det ÄR mer spännande att äga en Zambisk gruva än en gruva i Norrbotten. För att ändå vara mer rationell så är poängen att det finns 1 Hm i Sverige men kanske 100-200 aktier som Hm i hela världen.

Så länge bolagen inte "kannibaliserar" och överlappar varandra inom samma bransch/underbransch så är det okey med många innehav.

Här är en bild på portföljfördelningen:

Lite invändningar och kommentarer på det

• Modern portföljteori. Med 15 aktier får nästa ytterligare aktie inte någon större effekt. Må vara sant, men jag ser det lite som att jag borrar olja på 25 ställen och om någon källa skulle sina (minska utdelningen) så finns de andra kvar. Och hur många aktier har aktiestinsen?

• Courtaget är ju så dyrt! Jo, hittar man något utländskt måste det vara bättre eller inte finnas i Norden, annars får man ju inget för det högre courtaget. Sen beror det hela också på portföljstorlek, vid en liten portfölj blir det alldeles för dyrt att sprida investeringarna.

• Valutaeffekter! Ok, men "skiten jämnar ut sig" om man sitter på den tillräckligt länge, eller vad det heter:-) Den starka svenska kronan har inte varit bra för min utveckling , men å andra sidan blir allt utländskt billigare. Och jag sprider på många olika utländska valutor.

• Varför köper du inte en indexfond? Ja, visst bygger jag något av en egen indexfond, men med ett härligt "filter". Bolagen har låg belåning, säker och gärna hög utdelning och är allt som oftast marknadsledande. Finns det någon sådan globalfond att köpa? Jag ser det också som att det handlar om att jag bygger upp ett kassaflöde i form av utdelningar från många olika håll. Jag har också råd att misslyckas lite grann eftersom jag inte betalar någon förvaltningsavgift.

• Meningsfulla insatser, är det värt att ha 1 % i ett visst bolag? Nja, dels handlar det om portföljstorlek. Vid en liten portfölj är det meningslöst på grund av dyrt courtage. Om insatsen är tillräckligt stor i kronor är det okey. Kan också vara smart att köpa in sig lite grann, och sedan bevaka bolaget ännu mer noggrant och sedan köpa på sig mer.

• Svårt att bevaka! Ja, men skulle själv säga "kul att bevaka" och jag lär mig genom att följa bolagen. Skulle jag inte köpt bolaget skulle jag inte vara lika intresserad av att följa det, så jag tvingar mig själv att lära:-) 

Sammantaget så beror graden av diversifiering bland annat på courtagekostnader, rimlig tidsåtgång för bevakning, riskspridning, och portföljstorlek.

Hur ser du på diversifiering?

Fonder som jag följer

För att komma på uppslag följer jag vissa fondbolag. Vilka bolag de köper (eller säljer) är intressant läsning. Likaså kan de säga några kloka ord om marknadsläget branscher som de gillar. Själv köper jag dock inga fonder eftersom förvaltningsavgifterna är för höga och jag gillar att välja själv.

De fonder jag för tillfället följer är:

Skagen 

Månadsrapporterna är spännande läsning. Gillar att de letar efter underanalyserade, undervärderade och opopulära bolag och deras Track-record är bra.

Exempel: Tesco PLC är ett bolag de köpt men också minskat i.


Labrusca

Filip Weintraubl kör sitt eget race efter framgångsrika år hos Skagen. Kikade för länge sedan på Parmalat som var deras största innehav, men slog aldrig till. Hade varit en bra affär. Sen kan man undra varför han t.ex. köpte Eniro, ett bolag jag aldrig ens skulle fundera på.

Exempel: De äger Metro, ett bolag jag har på bevakningslistan. Och då pratar jag om Tyska Metro och inte papperstidningsvarianten.


Spiltan stabil 

Ser att de nyligen sålt Ratos och ökat i Alfa Laval och en del investmentbolag. Bra fond, men ett visst frågetecken för långsiktigheten och motiveringarna då Ratos köptes q4 2011 och såldes q2 2012 med motivering att den handlas med premie jämfört med andra investmentbolag.

Exempel: Kan vara kul att se hur de hanterar investmentbolag.


Allianz European Equity dividend 

Tydlig filosofi och fokusering på kassaflöde och utdelning. Har följt Munich Re och Oesterichiche Post ett tag och såg att de var bland top 5- innehav. En sådan fond vill jag bevaka!

Exempel: Munich Re och Oesterichiche post är stora innehav. Enda svenska innehavet är HM, det gillar jag!


Jordanfonden

Egentligen igen fond, och jag undviker de bolag som nämns, men intressant läsning dock! För mig är det "nostalgi" att titta in på denna sida. Innan jag började med långsiktig utdelningsinvestering var jag en mer frekvent läsare. Här är det snabba klipp som gäller och det är inte mitt synsätt numera.

Visst har de har haft en del mångdubblare men också många usla rekar. Problemet är att de vräker ur sig tips på löpande band, och tar bort de dåliga rekarna. En annan mätare på resultat är J.F. Commodity energy fund som haft en tämligen medioker utveckling. Prickar man rätt bland alla tipsen är det säkert bra, men för mig påminner det om casino, poängen är att risken är alldeles för hög, i alla fall för mig.

Exempel: När det gäller utdelare rekade de Mart resources nyligen, Kungsleden för länge sen på 120 kr om jag minns rätt och Sino Agro Foods ungefär hela tiden.

Vilka fonder följer du?

Sälja Betsson? Hur hantera bristande konkurrensfördelar?

Betsson har en fin historik och en god utdelning. Enligt Placera så blir direktavkastningen kommande år cirka 5,6 och 7,2 procent. Själv är jag något tveksam, trots att jag äger aktien en längre tid och inkasserat fina utdelningar och tillväxt. På många sätt är Betsson en investerares dröm, snabbväxande, fin historik, bra affärsmodell, och goda utdelningar, men all min tveksamhet kokar ner i en enda fråga: 

Vad är Betssons bestående konkurrensfördelar?  
Går igenom de fyra mest populära punkterna:

1. Lågkostnadsproducent? Nej, inte lägre kostnader än konkurrenterna väl?
2. Höga byteskostnader? Nej, tar 30 sekunder att öppna konto i Unibet.
3. Varumärke/Immaterialla tillgångar. Nej, visserligen starkt varumärke, årets spelsite, bra affiliate-system och samarbete med Arsenal. Men inget av detta är väl tillräckligt starkt eller bestående.
4. Nätverksfördelar. Nej.

Svaret är väl kort och gott att de saknar "moat" eller vallgrav. Sedan är frågan vad man gör med svaret på frågan, för att uttrycka sig lite onödigt krångligt.

Är en vallgrav ett måste?
Utan en "vallgrav" som skyddar vinsterna kan konkurrenterna invadera "slottet" hur lätt som helst, och kapa åt sig av vinsterna. Med andra ord är framtida vinster är väldigt osäkra och konkurrensutsatta. Och hur långsiktig är investeringen då?

Är jag strikt mot min modell så borde jag sälja. Borde aldrig ens köpt. Men kanske är det fel att inte vara lite pragmatisk? Visst är vinsterna osäkra utan en vallgrav, men om nu värderingen är satt därefter? Och inga andra konkurrenter har ju någon vallgrav heller. Vad spelar det då egentligen för roll med en vallgrav? Det är också lite som att köpa en slit- och släng-vara på IKEA. Nog håller den där himla möbeln sannolikt inte i 20 år, men om den skulle gå sönder har jag råd att köpa en ny eftersom jag betalade mindre från början.

Men just den här synen påminner om ett spel. Och spela gör man på Betssons site, men inte med aktier? Warren Buffett skulle väl säga något i stil med att man köper en stol för livet när de säljs på rea, och sedan sitter still på den. Visserligen lätt för honom att säga nu med hans aktningsvärda ålder, men han sa det tidigare också.

Och för att gå tillbaka till huvudsyftet med sparandet, att på lång sikt få till en god utdelningstillväxt. Ja, då är bolag utan konkurrensfördelar inte något att "betta" på. Eller ja, oddsen måste i alla fall vara mycket bättre. Jag är som vanligt något kluven. 

Vad säger ni? Är det läge att vara pragmatisk, strikt eller möjligtvis något annat? Hur säker är "gamla Bettan"? Har Betsson en plats i en långsiktig utdelningsportfölj? Kan man t.ex. tänka sig att ha bolag utan "moat", men ställa högre krav på värdering och utdelning?