Dags att sälja eWork?

eWork funderar jag på och i tanken har jag närmat mig sälj. Men vill bolla upp frågan till ytan och är väldigt öppen för input. Skulle vara kul med en diskussion. Verkligen en förmån att kunna bolla ett beslut innan man tar det. I skrivande stund är kursen 90 kr, men en utdelning har nyss knoppats av.

Varför sälja?
Några saker tycker jag talar för sälj:

• För cykliskt? De klarade inte 2008 särskilt bra även om IT är mer basalt nu jämfört med 2008. Men jag undrar hur hårt en eventuell lågkonjunktur kan påverka?
• För lätt att slå sig in? En konkurrent i form av A society har tillkommit 
• Kommer marginalerna lyfta? Nu är det länge som de ropat att lyftet kommer. 
• Utbildas tillräckligt många konsulter Sverige? Kommer det finnas konsulter att få tag på? Jfr med bemanningsbolag när det saknas personer att förmedla. Hinder för tillväxt på sikt? 
• Inriktningen i eWork är delvis mot större svenska företag. Tror man att de kommer gå bra? Indirekt blir det ju en exponering mot svenska storbolag, om de går dåligt drabbar det eWork? 
• Globalisering och bättre teknik gör det lättare att anställa utländska konsulter? Om det utbildas för få i Sverige kanske den kanalen undersöks mer och mer, vilket sänker trösklarna för det?
• Även om de har en stark position undrar jag hur stark "stickyness" som finns bland kunderna, Jämför man med Vitec har de mycket mer av återkommande intäkter.

Varför behålla?

Och ett gäng argument finns för att behålla eller till och med öka:

• eWork är rätt i tiden med tanke på "GIG-ekonomi" där man inte är fast anställd.
• Värde i aktien och god historik. Både hög utdelning och hög tillväxt, åtminstone historiskt.
• De är något så sällsynt som en "capital light compounder" som borde kunna växa utan större kapitalbehov eftersom de förmedlar (men så var det det där med att marginalerna inte lyfter...)
• Nätverkseffekt, även om nya aktörer kommer så kan det vara svårt att komma ikapp den aktör som är störst.
• Ledningen har ökat sitt ägande och Wasatch, en favoritfond, är inne i bolaget. Framförallt är ett gäng duktiga bloggare ägare och SvD börsplus positiva, om jag förstått rätt.
• Prognoserna på Introduce visar på förväntad god tillväxt och de har ett starkt mål om att växa med 20% per år. Det är ju vad jag vill ha, även om det såklart är just prognoser.
• Supersmidigt att äga svenskt i ISK, låg skatt på utdelningen, ingen direkt valutarisk.

Sammanfattning

Det finns ändå något här i form av tillväxt som sker utan större kapitalbehov och megatrender i form av mer IT och  "GIG-ekonomi". Antalet uppdragstagare förväntas 2027 i USA vara högre än antalet fast anställda. Så långt är allt ljust. Men tillför de tillräckligt mycket mervärde? Kan de hålla sin marknadsposition tills dess? Är inte säker. Jag vill också helst vrida min portfölj något mot Asien eftersom mest naturlig tillväxt kommer där. På sikt kan alla IT-konsulter som utbildas där vara ett hot.

Känner mig som en "centerväljare" precis inför omröstningen om kärnkraft och har landat i ett tydligt nja. Det duger inte. Hjälp mig gärna vidare och låt oss få en trevlig debatt på köpet! eWork har mycket jag gillar, litet bolag, med stark tillväxt och dominerar en slags nisch. Frågan är bara om de cykliska riskerna är för stora och hur stark "moaten" egentligen är.

Vad anser du om eWork? Och tycker du att den är värd sitt pris om vi kikar framåt 5 år?

Portföljen och A2, Savaria och Decisive

Dags för en portföljuppdatering, det var ett tag sen. Vill också rapportera om några affärer och vad som har hänt i bolagen. Portföljen har inte alls gått bra på sista tiden, och de största: A2, Savaria, och Discovery har haft det motigt. Av större positioner är det endast Somero som levererat. Årsavkastningen ligger i storleksordningen 5 procent, vilket jag är missnöjd med, särskilt då det ingår viss valutadopning med tanke på alla utländska aktier.

Gjorda affärer

• Köpt in Micro-Mechanics med 3 procents andel. Jag gillar historiken, tillväxten, finanserna och att du får ett världsledande microcap-bolag som gynnas av IoT-trenden. Se Framtidsinvesteringens inlägg.
• Ökat i A2 milk (med 5%) för att komma upp till ett visst antal aktier. Innan raset...
• Ökat i Decisive Dividend (ca 25%) pga de positiva nyheterna.
• Ökat i eWork (svagt)
• Minskat i Savaria (med 7%) för första gången. Blev obefogat orolig inför rapport - så kan det gå med hög andel av såväl bolag som nervositet.
• Sålt av Northwest för att kunna i andra idéerna. Har kommenterats nyligen i eget inlägg.

Hänt i bolagen

A2 milk
En kort bakgrund är att de gör mjölkersättning och vanlig mjölk som uteslutande innehåller A2-proteinet. Värderingen är hög sett till P/E 50-60 och då kan det skaka till. Det gjorde det när Nestle annonserade att de ska ta fram A2-mjölkersättning. Men jag tror att A2 vinner på grund av

1. Produkterna kommer från Australien/NZ, vilket är viktigt i Kina. Nestle försökte få till mjölk från Australien, men misslyckades! 
2. Stor tillgång till A2-mjölk, genom avtalet med Fonterra  
3. A2:s varumärke är starkt, vilket kan avgöra köpbeslut mer än produktens egenskaper.
4. De har starka försäljningskanaler
5. Om Nestle skulle gå starkt på A2-spåret skulle de sänka alla sina vanliga A1-produkter.

Kursen skadade också till i dagarna när de kom men en försiktig vinstvarning. Kursreaktionen blev mindre försiktig med 14 procent ned. Se nyheten, en bra kortkommentar samt presentationen. Se också en kommentar om att det kan handla om tillfälliga förpackningsproblem.

Klart man kan bli orolig men jag tror att A2 kan fortsätta ta marknadsandelar och verksamheten går starkt. Ett frågetecken är om västerländska varumärken kan tappa i Kina, men man får komma ihåg matskandalerna som lär finnas i minnet. Det som ändå skrämmer är att aktien är "het" och forumet hotcopper är välfyllt. Värderingen är skyhög, men också tillväxten, så PEG-talet ger en annan bild än PE. Försäljningen har växt med över 50% per år senaste 5 åren och vinsten med 75% per år. Jag gillar mycket: Grym tillväxt, ocykliskt, Asien-fokus och att de "disruptar" en klassisk bransch.

Savaria
Savaria har gjort en stor riktad nyemission för att lösa skulder och troligen ladda för förvärv. Jag skrev på twitter att förvärv kan vara tänkbart, men de har uteblivit. Sen blev jag konfunderad. Brukar man inte göra emission för något visst förvärv? Och emissionen behövdes inte. Var ett dåligt kvartal på ingång? Fick smärre skrämselhicka och minskade mitt innehav med 7% (var beredd att köpa tillbaka)

Rapporten visade på stillastående EPS, men helt okey ökning på justerad EPS. Marknaden handlade upp aktien med 6 %, vilket jag inte hade trott. Antagligen är det hintarna om förvärv som lockar, de skrev uttryckligen att 180 m CAD finns tillgängligt, Helårsprognosen upprepades också (men notera att antalet aktier har ökat). Skulle för övrigt önska att de var tydligare i sina rapporter med "per share". Något jag själv borde varit tydligare med är den stora skillnaden mot svenska Handicare. Savaria kör även hissar (alltså vanliga hissar) vilket jag inte ser att Handicare gör.

En analytiker kom tidigare i vår med en mycket negativ syn. Denne, eller snarare dennes okända kompis, tror att TeussenKrupp kan komma tillbaka till USA-marknaden som de gick ur 2012. Allt är oklart, men för att bevaka borde man kolla LinkedIn-sidor och se om de rekryterar. Inte kul att få Christer Gardell (ägare via Cevian) emot sig. Men det har inte hänt. Och märkligt att gå ur en marknad 2012 och sedan gå tillbaka, Ger det förtroende? Vågar man köpa produkterna? Kan det handla om att synliggöra värden och försköna hiss-delen med ytterligare en marknad innan den knoppas av? Kanske ska man vara rädd på riktigt och dra ner andelen något?

Decisive Dividend

Ett bolag där det händer extremt lite. Senaste bolaget de köpte var i 2016. Å andra sidan gäller det att vara extremt noggrann när det gäller förvärv och inte heller betala för mycket. Noterar i VD-orden att det snart kan vara dags för förvärv, men man vet ju aldrig. 

Ett närmast dött bolag, men om det blir ett förvärv kan de vakna till liv. Och tills dess har du utdelningen som tickar in och två bolag med starka marknadspositioner som genererar kassaflöden... 

Det här hade jag färdigskrivet. Sen slog de till och annonserade två kommande förvärv på samma dag. Ena är ett jordbruksrelaterat bolag (Slimline) och det andra (Hawk) en slags kontrakts- specialtillverkare. Notera att de köper bolagen rätt billigt och att det finns vissa synergier mellan dem. Jag gillar att bolaget är ett nanocap, delar ut 9%, och köper onoterade växande bolag med konkurrensfördelar. Decisive blir nu mer diversifierat med fyra bolag i rockärmen istället för två. Hoppas givetvis att samtliga är ess :-)

Detta bolag, Hawk, betalar de 13,5 miljoner CAD för.
Och EBITDA för 2017 är ca 5 miljoner.

Vad jag förstår sjunker också skuldsättningen en del eftersom de betalar mer med nya aktier än med lån. Att ledningen distribuerar kassaflödet till aktieägarna istället för att spara till förvärv kan man ha synpunkter på, men på något sätt är det fair: Ge vinsten/kassaflöde till aktieägarna! Förvärv finansieras för sig.

Sen är detta ett bolag som kommer med risk. Skuldsättning, litet bolag, affärerna är inte genomförda, och tänk om något blir ett felköp. Det finns även en icke avslutad rättsprocess med ett eventuellt skadeståndskrav mot bolaget. Gör din egen analys, det om något är avgörande! Men för egen del är det ett litet investmentbolag som jag tror på och som kan köpa bolag billigt.

Övriga bolag
eWork lämnade en halvdålig rapport, men mot svåra jämförelsetal. Jag ökade svagt efter rapporten, men det var så att säga "svagt gjort" eftersom de fortsatt ned. Frågan är som alltid om marginalerna kommer uppåt. Funderar på eWork och ska kanske skriva något särskilt om det! Noterar t.ex. att fler konkurrenter ploppar upp. Vitec tuggar i alla fall på med starkt kassaflöde. Ett gäng bolag rapporterar halvårsvis (AU, ZA) så där finns inte så mycket att säga ännu.

Synpunkter?
Blev mycket A2, Savaria och Decisive men så ska det ju vara sett till tårtdiagrammet! Några tankar om portföljen eller bolagen i dem?

Sålt Northwest och tankar på det

Som nämnt på Twitter har jag nu under veckan sålt av Northwest Healthcare. De har under åren gett en helt ok avkastning, vilket de förhoppningsvis också gör framöver. Jag äger fortfarande bolaget i min rese- och renoveringsportfölj men huvudportföjen är det viktiga. Tänkte att det här kan ju vara värt en egen kommentar.

För det första är det svårt att sälja aktier som man ägt länge och investerat tid (och pengar!) i. Man blir, hur konstigt det än låter, emotionellt bunden till "sina" sjukvårdslokaler, tejprullar, dataspel eller vad ens bolag nu gör. Sånt kan såklart hålla emot en försäljning.

Sen vet jag inte heller om det var ett vettigt beslut att sälja, men tänker såhär: Jag gillar bolaget, som står för stabilitet och ger portföljen en trygg månadsutdelning. Men ser man på sikt tror jag att pengarna uppdelade på t.ex. två tillväxtcase kan ge mer. Inte nu, men på 3 till 5 års sikt och längre. Om bara ett av de två andra bolagen lyckas med sin resa borde totalavkastningen vara högre. Northwest har lägre uppsida (hur mycket kan fastigheter ge?) även om nedsidan också är lägre.

Det blir lite som att säga till en lojal klubbspelare att du tyvärr är för långsam. Såklart kan man blanda bolagstyper i en portfölj. Kanske blir det då också ett bättre lag och en godare mix. Men jag vill satsa på det jag tror allra mest på och det är tillväxtbolag. Och jag vill välja de 10, 15 eller 20 bästa tillväxtbolagen jag kan hitta världen över. Därför går jag på det spåret även om jag tackar nej till trevlig månadsutdelning.

Så det är mer en renodling av strategin än att Northwest skulle vara dåligt. Jag ska försöka rapportera lite hur det går för Northwest om intresse finns. Bolaget lär fortsätta att finnas i mina tankar efter alla dessa år (jo, lite jobbigt är det ju att "göra slut" med ett bolag, haha :-)

Har du lika svårt att sälja bolag som jag? Särskilt när de funnits i portföljen länge.

Reserapport från Indonesien #2

Nu fortsätter jag rapporten från Indonesien med ett sista inlägg i Asien-spaningen. Ett jumbo-inlägg och bilden kommer från klädkedjan Matahari, som jag tidigare ägt.

Livsmedelsbutiker - för hård kamp?
Livsmedelsbutiker kan ju vara ett sätt att ta del av ett skifte från traditionell handel (Warung i Indonesien) till modern. Om vi börjar med de mindre. Man ser inga 7-Eleven-butiker alls på Bali, och de var ju dominerande i Thailand. Tydligen har de funnits men 7-Eleven lämnade landet när man inte fick sälja alkohol på Minimarts. De politiska riskerna för Bingang (se tidigare inlägg) är alltså reella.

En hård kamp sker istället mellan kedjor som Alfamart, Alfamidi, Midimart och Indomart. Spontant ser man en tydlig överetablering eftersom man aldrig ser någon Alfamart utan att se någon av de andra bredvid. Kanske inte sund konkurrens då de verkligen måste konkurrera om samma målgrupp. En bra artikel hittar du här om du vill dyka djupare i Minimart-situationen i Indonesien och Vietnam.

Bolag man kan investera i är Sumber Alfaria som kör Alfamart, Midi Utama som kör Alfamidi. Och Matahari Putra Prima som har Hypermart, lite som City Gross ungefär, alltså större butiker. Carrefour har också liknande butiker. Det välkända brödmärket Sari Roti, från tidigare på bloggen nämnda Nippon Indosari, syntes i butikerna. Men det fanns en hel del annat bröd också, positionen var inte så stark som jag först trodde.

Alimak- var är du?
En generell spaning är att säkerhet och byggkvalitet är sisådär. På första hotellet gjorde man en ommålning och byggnadsställningarna var i bambu. Jag gick dit för att skaka i ställningarna lite grann och vips så började det gunga på toppen och Indonesiska svordomar hördes allt starkare (nej, jag skojar såklart, vågade mig inte på det). Men jag tror det är mer stabilt än det vertikala plockepinn-spel som det ser ut som.

Kontentan är att bolag som Alimak (bygghissar) säkert har en jättemarknad om detta är en typisk byggnadsställning och hiss. Eller så har de ingen chans eftersom dessa naturmaterial är så mycket billigare och hållbara, jag vet inte.

Matahari i solen - H&M i skuggan?
Såklart spanade jag på H&M och konkurrenten Matahari. De låg i ett köpcentrum som verkade rätt nybyggt. Varning för extremt liten mätpunkt här, men det var tomt i H&M och ganska mycket folk på Matahari. Undertecknad tog en smärre språngmarsch för att försöka få till en så korrekt ögonblicksbild som möjligt. Men vi vet ju inte om Mataharigängets nästa destination var H&M.

Butikerna låg på olika ställen i köpcentrumet och H&M-butiken hade ganska mycket mindre butiksyta. Mataharis modell är jättebutiker medan H&M kör mer modest storlek. Utbudet kan diskuteras men det som slår mig är att butikerna är ganska varma och som västerlänning är man mer sugen på shorts än jeans.


Aktierna har gått kräftgång och jag är inte sugen på någon. Retail är svårt. Jag har tidigare i år sålt Matahari och frågan är om vi inte har att göra med två förlorare där både H&M och Matahari kan pressas av trender som e-handel. Matahari beyder sol. Men ja... aktien har nog gått i moln, sett till aktiekursen. De enda Retail-aktierna jag äger är indirekta sådana; Someros betongmaskiner som lägger stora betongplattor för logistik/varuhus och LiveChats chattfunktioner som vinner på en övergång till e-handel.

Toto - det oglamorösa pissoar-monopolet

Man ser Toto överallt, men man hör dem inte :-) Så fort man går på toaletten syns Toto. Inte 80-talsgruppen, som ju med hitten Africa borde vara i en annan världsdel. Men varenda pissoar, toalett och badkar har ett ”Toto”på sig. Bakom det står ett bolag som heter Surya Toto. Ingen glamorös bransch, och de svänger med råvarupriserna. Dock dominerande de rejält - i alla fall på Balis turistställen. Här har ni ett toalettcase i Asien och ett riktigt osexigt "monopol".

Bolaget har okey nyckeltal men inte mer. Sett till stark marknadsposition kan det vara intressant och med urbanisering, medelklasstillväxt och allmän levnadsstandardförbättring kan de gynnas av långsiktiga trender. Bilden är från en ovanligt vacker pissoar i en djurpark.

Bali Towerindo, vid husknuten, men mastig värdering

Indosat är välkända och sådana butiker är svåra att missa när man åker runt på ön. Och 100 meter från stället vi bodde på finns en rejäl mast. Sådana bolag är ett direkt spel på ökad mobildata. Grundcaset i Indonesien borde vara Senara Menara Nusantara (tidigare nämnt på bloggen).

Men masten vid boendet borde tillhöra Bali Towerindo, också börsnoterat och stora på Bali som är en rätt liten marknad. Å andra sidan är lokal dominans det viktiga. Och Bali är ett turistcentrum. Men jag vet inte om det är turisterna utan snarare inhemsk befolkning som är målgruppen, och då får man gräva i Balis befolkningstillväxt, även om bolaget växer utanför Bali också.

Övriga bolag

BRI (Bank Rakyat) syndes frekvent, men på Bali var BNI ännu vanligare. Taxichauffören hade dem och inte BRI. Unilever Indonesia fanns såklart i varje livsmedelsbutik. Ace Hardware fanns i samma köpcentrum som Matahari och H&M. Som kuriosa pratade vi en del med en Australiensisk familj och vi kom (hör och häpna) in på A2 och Sealink. Båda hade ett gott rykte enligt dem. Mannen i familjen kände till svenska SAAB.

Det man indirekt gjorde allra mest research på var till sist luftkonditionering. Här har jag inte hittat något indonesiskt case men ett Filippinskt. Gissar att det kan vara hyfsat likadant med få ledande aktörer. Conception Industries är en typisk "ökad medelklass" och fler hus-investering. Slänger in dem på intresselistan och noterar att Grandeur Peak och Wasatch äger dem, två bra fonder.

Slutsatser!
Inga riktiga superbolag denna gång, utan mer "roliga" spaningar. Borde dock kolla vidare på Mobilmasterna, lägga upp Toto på bevakning samt fundera vidare på Concepcion.

Reserapport från Indonesien #1

Jag tillbringade två veckor på Bali (Indonesien) och nu kommer rapport ur ett investeringsperspektiv. Blev en del spaningar här så rapporten delas upp i två inlägg. Det första jag möttes av på plats var lustigt nog Avanza... men inte banken då utan Toyota Avanza. Överlag är japanska bilar och mopeder/motorcyklar väldigt populära. Mer än svenska banker :-)

Skillnaderna mot Thailand är att Indonesien var snäppet varmare, ännu vackrare och att folk är bättre på engelska. Men vi pratar om Bali, så man ska nog inte dra alltför stora växlar om Indonesien i stort.

Bolagsspaningar
På Bali kom jag i kontakt med många konsumentbolag. Exempel på starka varumärken är såklart Coca-Cola men lokala aktörer som Bintang och Ultrajaya syntes mycket, nästan ännu mer.

Ultrajaya - herre på hyllan?

Första bolaget jag stötte på fanns i portföljen! Väl på hotellet ville jag undersöka närmsta minimarten, med aktiesolglasögonen på. Jag öppnade dörren, tog ett kliv in och tittar till höger, och se där, den enda mjölken i hela butiken är Ultramilk från Ultrajaya! Är man ensam i den närmsta minimarten, ja då har man något särskilt. Ultrajaya delade också kyl med Bintang (se nedan) och Coca-Cola. Starka lokala varumärken!

I butikerna hade Ultrajaya också stora hyllplatser även om det givetvis fanns andra mjölkprodukter. I de allra flesta fall hade de klart bästa läget. Deras Te-produkt, Teh Kotah är däremot inte lika framträdande. Mjölken hade ett eget kylskåp (tänk Coca-Cola) så man kunde ta kall mjölk om man ville.

Huvudkonkurrenterna är Indomilk som ägs av Infofood och Frisian Flag som jag inte såg så mycket av, kanske inte starka på Bali? Diamond Milk och Greenfields var mer framträdande.

Ett minus som ska tas upp med Ultrajaya är att de tyvärr inte växer så snabbt. Och i senaste rapporten blev det en, förhoppningsvis tillfällig, vinstminskning på 30% pga ökade kostnader. Ska bli mycket spännande att se hur bolaget påverkas av deras nya satsning på en jättefarm, där ett bygge inklusive kossor, ska stå klara i juni.

Slutsats: Jag borde kanske öka i något som dominerar så stort. De bör ha en stark "moat" i varumärke och distribution. Men håller tillväxten...? Är kostnadsökningarna tillfälliga? Och räcker det med A2 i portföljen? Nja, A2 är mjölk till dubbla priset, och pulver är deras huvudprodukt!

Arla finns i Indonesien!
Kraft har sin givna plats i Indonesiska kyldiskar. Ultrajaya har ett samarbete dem sedan 1980-talet och ett joint venture sedan 1994 (30% ägande). Här ser man dem på butikshyllan brevid Arlas färskostar med exotisk smak!

Arla har i sin tur ett samarbete med nämnda Indofood men jag ser inte någon direkt överlappning av produkter. Ändå kul med något välbekant i hyllorna även om de smakerna knappast är så populära i Sverige.

Bintang - starkare än Coca Cola?
Bintang är något du inte kan missa om du vistas på Bali. Detta inhemska öl är långtifrån hemskt och finns på alla menyer och reklampelare. Bolaget bakom ölen är Bintang Multi som till största delen ägs av Heineken. Precis som banker är ett spel på landets tillväxt kan öl vara det. Mer i plånboken, eller fler myndiga plånböcker innebär mer öl.

Bolaget lär ha extremt starka konkurrensfördelar: Varumärkena, distributionen (tunga varor), importtullar för utländskt öl och tillverkning i landet. De äger också andra varumärken som Heineken och Guiness. Alla konkurrensfördelar är lokala och det gick knappt att hitta annan öl. Negativa aspekter finns också, särskilt politisk/religiös risk pga muslimskt land. För att göra en sådan här investering måste man få kläm på ämnet alkohol i Indonesien och fråga sig om det kan komma mer restriktioner än att alkohol förbjudits på minimarts 2015.

Jag är inte helt såld på att investera i alkohol i sig men "moaten" och nyckeltalen lockar. ROE ligger tex mellan 80-140% senaste åren = extremt lönsamt, men tillväxten är ganska svag. Påminner om Unilever Indonesia, men tror de är ännu svårare att rå på. Kuriosa är att Kopparbergs missat (?) chansen att vara först på cider i Indonesien eftersom Bintang/Strongbow hann före. Bolaget är innovativt och kommer med nya produkter och regleringen borde vara mindre farlig för öl än för starkare varor.

Slutsats; Investerar inte i öl men får nästan överväga det pga detta bolag. Här finns en under-radarn-investering men alkohol i muslimskt land avskräcker något. Kanske en egen analys trots allt?

Taokaenoi - starkt sjögräs långt i från botten

Taokaenoi nämnde jag i Thailandsinlägget, men intressant nog har de riktigt bra lägen även i de Indonesiska butikerna. Det är imponerande att de tagit sig in i ett så stor land på så kort tid, något måste de göra rätt i kontakter med butikerna. Indonesien står för en väldigt liten del av försäljningen (2-3 procent) men nog finns potential till ökning om produkterna faller i smaken. Framförallt lär det bli fler och fler butiker och då kommer man få en högre Taokaenoi-exponering som vanlig Indonesisk konsument.

Det jobbiga är att jag inte sett någon faktiskt äta eller köpa Taokaenoi. Men finns de i hyllorna lär det köpas. Visst kan det vara så att solen redan slocknat (vilket vi på jorden märker 7 minuter senare) men man får liksom utgå från att de köps eftersom de fanns i butiken.

Ekadharma International - full rulle?

Efter några försök lyckades jag äntligen få tag på en rulle Daimaru-tejp. Bolaget bakom dem, Ekadharma International, finns i portföljen och står för cirka hälften av tejpen i hela landet. Kul att veta att bolaget och dess produkter finns på riktigt, haha :-) Skämt å sido så har de nyligen gått in mot konsumentmarknaden och de hade bästa hyllplatsen i butiken där jag hittade tejp.  Extremt få mätpunkter här men alltid något. Och de riktar sig mer till företag, så detta köp var mer en kul grej, hur sjukt det än låter :-)


Slutsatser
Det jag tar med mig är att Ultrajaya kan vara värt en högre andel. Jag måste också definitivt kolla vidare på Taokaenoi men också Bintang trots att produkten (öl) väcker frågetecken. Går vidare med ytterligare spaningar i nästa inlägg! Då blir det livsmedelsbutiker, H&M mot Matahari, och det mest oglamorösa monopolbolag du någonsin hört talas om!

Avslutar till sist med en investeringsrelaterad familjebild där Unilever, Ultramilk och Taokaenoi poserar framför kameran och hälsar :-)