Säljer nog RSA - men ska bli mer flexibel

Är inte inne i något "utdelningsflyt" för tillfället. RSA är nästa bolag att sänka utdelningen vilket kom som en överraskning. Ambitionen med RSA var att ha en hög men stabil utdelning, som gav ett fint kassaflöde att investera i andra aktier. Jag själv, och experter och analytiker är förvånade. Prognoserna på Morningstar, uppgifterna på 4-traders och allt annat allt var frid och fröjd. Men kan det vara så enkelt att en utdelning på 8-9 % sällan är hållbar? Jfr med Ratos senaste sänkning.

Nåja, nu ser jag några olika vägar att gå vidare:

1. Alltid sälja vid sänkning? Nja...jag börjar tänka om
Ska jag sälja RSA enbart för att de sänkte utdelningen, kombinerat med att den nu är under 5 procent? Känns inte så lockande p.g.a. courtaget. Lärdomen blir att vara extra noggrann vid köp av utländska aktier med högre courtage.

Se t.ex. artikel från dividendgrowthinvestor, som argumenterar för att det oftast är bäst att sälja när en aktie sänker utdelningen. Men det kan ju gå hursomhelst efter en sänkning. T.ex. gick ju Swedbank rätt hyfsat. Den som studerar Firefly ser att utdelningen numera är helt borta.

Åtgärd: Sälj RSA vid lämpligt tillfälle. Risken är stor att det går dåligt i framtiden? Nja, jag tycker inte länge att detta inte är det tyngst vägande skälet...

2. Anta ett mer flexibelt synsätt på utdelningssänkningar? 
Är rätt trött på att sälja vid minsta sänkning och det börjar kännas ganska dumt. Ett enskilt år ska kanske inte få så stort genomslag. Att aldrig sänka är givetvis bäst, men ett bolag med en god 5-årstrend, trots en sänkning, bör väl också kunna accepteras?

Åtgärd: Bli inte stressad över denna sänkning. Hur ser det ut på 5 års sikt? Om de sänker igen, ja DÅ kanske utdelningstillväxten är för dålig. De hade alltså kunnat klara sig men...

3. Bara äga bolag med en "vallgrav"? Och pålitlig ledning?
Att företaget har en stark "vallgrav" är viktigt, särskilt för utländska bolag med dyrare courtage. Utan starka konkurrensfördelar är framtiden mer osäker. Med det synsättet skulle RSA aldrig ha köpts, i alla fall om man kör på Morningstars syn på saken. Tyvärr hittade jag Morningstars research lite för sent. De verkar inte direkt imponerade:

"RSA is a United Kingdom-based insurer that has a substantial international presence. Though it has significant scale, including strong positions in a number of profitable and growing markets, we do not believe the firm benefits from an economic moat. Its scale is dispersed across a number of geographies and business lines, which limits the amount of costs that can be scaled and mutes potential cost advantages. The insurance industry is subject to very intense competition and we do not believe the firm will generate returns that outpace its cost of capital, on average."

Sen kan man tycka att Morningstar är lite snäva. Det är ju inte helt enkelt att starta ett försäkringsbolag, och nog påminner det till viss del om en oligopolmarknad likt bankerna. Men det är ju i och för sig mycket lättare för konsumenter att byta försäkringsbolag än bank. Men företag tror jag inte byter försäkring lika ofta, det är svårare, tar mer tid, och här finns inga jämförelsesiter. Kanske finns ändå skäl att anse att tillräckliga konkurrensfördelar finns, även om inte Morningstar anser det? För företagsförsäkringar och en viss del av konsumentkåren blir ju försäkring en "vana". Inte lika stark som att alltid dricka Cola, eller röka ett visst cigarettmärke, men ändå (Uppdatering: Många företagsförsäkringar upphandlas via mäklare, och då finns knappast någon vallgrav).

Nu till en annan fråga. Ägamintid slår verkligen huvudet på spiken när han konstaterar att ledningen agerat under all kritik. Kan man verkligen ha förtroende för dem, och lita på uttalanden om framtiden, t.ex. att utdelningen ska växa från och med nästa år? Mycket tveksamt! Vet inte hur stora växlar man ska dra på just en sådan här sak, men flera "storägare" är förvånade och har tappat en stor del av förtroendet.

Åtgärd: Sälj på grund av att vallgraven är tveksam och att de har en opålitlig ledning. Dessa två punkter i checklistan är viktiga och stora tveksamheter finns kring båda, särskilt den senare.


Ny förbättrad checklista kommer... 
Efter de senaste inläggen har jag sakta men säkert börjat ifrågasätta den högst enkelspåriga syn jag haft kring utdelningssänkningar. Om syftet är att långt i framtiden kunna leva på utdelningar, spelar då ett års utdelningssänkning verkligen så stor roll? Nej, lite längre horisont och mer fokus på bolagets inneboende kvalitet är viktigare.

Håller på att arbeta om checklistan, och ska köra ett särskilt inlägg kring det.   

Andra lärdomar
Oavsett vilken linje man går på så finns det lärdomar att ta med sig. En hög utdelningsandel är farlig. Likaså kan en hög utdelning i sig vara farlig. Marknaden har prisat in en sänkning, som kanske kommer för eller senare? Sen ska man som sagt inte lita på analytiker. Eller sig själv för den delen! Lite nyttig tillbakaläsning visar att varningssignaler fanns i kommentarerna kring mitt inlägg kring RSA i somras. Antagligen förblindades jag av den höga utdelningen och att Skagen hade köpt.

Nä, nu måste jag höja mitt självförtroende något. Essanelle har i alla fall gått uppåt sedan jag köpte!

Hursomhelst så funderar jag starkt på att sälja RSA, men det ska vara av rätt skäl:-)

Sålde Mekonomen och diverse tankar

Börjar bli lite löjligt och det känns som jag säljer aktier hela tiden. Denna gång har turen kommit till Mekonomen. Något oförväntat (?) så sänkte de sin utdelning från 8 till 7 kr per aktie. Direktavkastningen landar på beskedliga 3 procent. Det gör att jag tar mina pengar och går, och söker lyckan annanstans. Hade direktavkastningen trots sänkningen varit 5 procent så hade jag behållit dem, åtminstone ett tag.

Om vi summerar hittills så har jag sålt dessa..och jag tycker det är lite oflyt faktiskt.

• Ratos. Sänkte för första gången sedan 1990-talet. Trots att de hade pengar i kassan.

• Avanza. Har tidigare aldrig sänkt utdelningen sedan de började dela ut 2003. Denna sänkning var dock väntad.

• Mekonomen. Hade en sänkning 2000, men jag såg den som preskriberad. För mig var denna nya sänkning oväntad.

Samtliga har ju klarat sig igenom finanskrisen men stöter på patrull just i år. Det som stör mig mest är att jag inte alls är så långsiktig som jag vill, men jag tror fortfarande att det är bra att ha tydliga säljregler.

Varför sänkte Mekonomen utdelningen?
Vet inte! Kan det vara så att skulderna tickat iväg lite väl högt? Ska jag vara petig så kunde jag sålt dem redan på grund av hög skuldsättning, men låt gå.

Med ett resultat per aktie för 2012 på nästan 11 kr och kassaflöde på nästan 15 kr per aktie så hade de kunnat upprätthålla utdelningen på 8 kr. Har inte räknat närmare på fritt kassaflöde, men det ser inte ut som någon omöjlighet direkt.

Vad jag lär mig av detta?
Inte bara förmågan att dela ut är viktig, utan man bör titta en extra vända på skuldsättningen. Policyn är också viktig. Bolag som har en tydligare utdelningspolicy, eller ligger på en låg utdelningsandel passar kanske mig bättre. Alltså, inte bara förmågan att dela ut, utan också viljan räknas bland annat.

Ska jag fortsätta med min strategi att sälja utdelningssänkare får jag köra ännu säkrare

Har tänkt göra en lista som visar vilka bolag i Sverige som inte sänkt utdelningen de senaste 5 åren. Om det kan finnas intresse.

Vart ska pengarna gå?
Sitter med en viss kassa även om en del investerades i Johnson & Johnson. Den utdelningen lär inte sänkas under en överskådlig framtid och de har rejäla konkurrensfördelar och en superstabil verksamhet. Hade inte heller så värst mycket läkemedel i portföljen. En mindre post H&M och Telia- aktier kunde jag heller inte motstå att köpa.

Sedan funderar jag vidare och har inte lyckats klura ut något klockrent köp. Är inne på att öka i något befintligt, men det gör inte saken särskilt mycket enklare. Kan det vara utdelningssmällarna som gör mig lite mosig och extra rådvill?

Vad tror ni om:

• Coca Cola? Warren Buffets största innehav.
• Oesterischiche Post? Kan knappast blir tråkigare. Därmed en bra investering:-)?
• Discovery Holdings? Försäkring men riktigt innovativ sådan.
• Woolworths? Australiens ICA äger jag mycket hellre än Hakon Invest.
• Sysco? (en nykomling)

Eller behålla kassan, vem vet när nästa nedgång kommer?

Inget av dem är superbillig, men de har rejäl kvalitet.

Ridley bryter ny mark

På fastighetssidan har det kommit oväntat positiva besked från Ridley. Ett existerande saltfält vid namn Dry Creek nära Adelaide verkar bli tillgänglig för bostadsprojekt eller försäljning. Saltfältet var bundet genom ett kontrakt till 2019 där salt skulle levereras till en närliggande industri. Nu kommer industrin bryta avtalet. Mycket positivt eftersom Ridley borde kompenseras ekonomiskt för avtalsbrott (blir nog en slags förhandling), men framförallt  blir marken tillgänglig i förtid.

Saltfältet ingår inte i försäljningen av Ridleys saltdel, tillsammans med några andra saltfält, framförallt icke-producerande.

Området omfattar 5 000 hektar, och ligger ganska nära Adelaides stadskärna. Och vid vattnet! En studie från 2008-2009 kom fram till att man kunde göra om det hela till 10 000 bostäder (man valde dock att inte gå vidare pga att de var bundna av kontraktet). Ridley har också goda kontakter inom fastighetsbranschen. Frågan är om de kommer att sälja marken eller utveckla bostadsområdet själv? En försäljning kan leda till en saftigt "köttben" i form av extrautdelning, men utvecklandet skulle göra att "fastighetsbenet" av Ridley växer. Undra vilken ben de väljer...

Om ni tycker jag låter ohämmat positiv så är det inget mot den bild som ges på ett Australiensiskt chattforum. Lite "DI börssnack-varning" över det hela, men jag tyckte denna kommentar var bra. Som parantes är Olympic Dam en stor råvarusatsning i närheten av Adelaide som skjutits upp. Delfin Land Lease var de som gjorde förstudien 2008-09.

"I agree about the value proposition on the land. I live in Adelaide and let me tell you this is a significant plot of land 12 Km from CBD and also short distance to port adelaide australian submarine corp and where air warfare destroyers to be built. There are few opportunities like this in Adelaide anymore. Too bad the Olympic Dam development is not underway- the value would be unbelievable.

Delfin Lend Lease will be on the phone to RIC management upon seeing this announcment Im sure.

I recall speaking to a land surveyer a few years back and was told that the undeveloped plot with rezoning and approvals would be worth about 2/3 of RIC's entire market capitalisation today.

I like this company."

Vet inte hur intressant ett Ridley-inlägg är för läsare i allmänhet, antalet svenska aktieägare lär ju vara minst sagt begränsat. Så jag stannar där. Men åtminstone jag gillar kombinationen av stabil verksamhet, hög utdelning och fastighetsutveckling/försäljningar som bonus.

Har H&M en ekonomisk vallgrav?

H&M är ett ganska välanalyserat bolag, men just detta skrivs det inte så mycket om. Tanken med en "vallgrav" är, som tidigare nämnts, att det finns något som skyddar framtida vinster. Med andra ord en bestående fördel som håller konkurrenterna borta från "slottet" eller i alla fall gör en erövring svårare. Håller H&M måttet i detta avseende? Och hur står de sig mot konkurrenten Inditex (Zara-butiker mfl.)

En ovanligt bra och grundläggande artikel från placera.nu om ekonomiska vallgravar hittar du här.

Min spontana syn på H&M:s konkurrensfördelar
Varumärket är en uppenbar fördel, H&M rankas ju bland de starkaste i världen och före Zara. Nackdelen med konkurrensfördelar på "konsumentsidan" är att de måste underhållas och anpassas med tiden. Dagens tonåringar handlar på H&M, men kommer morgondagens tonåringar att göra det? Konsumenterna måste vinnas på nytt. Men nog finns det dragkraft och en suverän organisation så jag är inte orolig i den frågan.

Stordriftsfördelar finns också, men större är inte alltid bättre eller vad man nu säger. Karlssons kläder som köper in 100 st T-shirts kommer dock att få betala mer per tröja än H&M som beställer 1 000 000 tröjor.

Samarbeten med kända modeskapare är också en fördel, men kanske inte bestående och ganska lätt att kopiera. Logistiken, och IT-system är också viktiga. Men knappast något som är unikt för H&M. Eller? Så varumärket är det viktigaste... eller?

Morningstar om H&M
Morningstar är en bra källa till information i dessa frågor, och nu har jag lyckats hitta deras syn. Roligt och utvecklande att se vad de skriver. De anser för övrigt att H&M har en "narrow moat", dvs en smal vallgrav till skillnad från en bred.

"H&M has established relationships with 700 suppliers of products, which differentiates it from its competitors.

H&M is one of the largest global apparel retailers, with the broadest reach across a wide demographic base. The company prides itself on offering fashion and quality at the best price faster than most retailers, with lead times ranging from a few weeks to a few months due to the flexibility its 700 sourcing relationships provides. Although H&M has more than 2,700 locations, we believe international growth can continue at a double-digit pace through at least 2015. Opportunities abound for location expansion in Asia and the Americas, relative to Europe and the Nordic regions, where more than 70% of company sales are currently generated. Overall, we think location growth along with manufacturing relationships will be key to strengthening H&M s scale benefits and protecting its narrow economic moat. We remain concerned that a weak European consumer could affect the full earnings potential of H&M in the near term"

Vad saknas jämfört med mina amatörmässiga tankar? Jo, de betonar inte varumärket särskilt mycket! Är varumärket kanske överskattat som konkurrensfördel?

Morningstar om Inditex
Så här säger de om Inditex. De anser, liksom för HM, att bolaget har en "Narrow moat".

"Inditex's overseas growth and impressive manufacturing capabilities set it apart from competitors.

Inditex is one of the largest global specialty apparel retailers, highly differentiated by its vertically integrated model. Manufacturing capabilities are the key difference for the firm, which allow it to bring designs to stores at a faster pace than its competitors (two weeks versus an industry average of six months) and at lower acquisition costs. Although Inditex already has more than 5,000 locations, we believe international growth will continue at a decent clip in years ahead. Opportunities for location expansion abound in Asia and the Americas, relative to Europe, where nearly 70% of company sales are currently generated. Overall, we think pragmatic location growth, a vertically integrated structure and scale benefits will protect Inditex s narrow economic moat. We remain concerned, however, that weakness in the European consumer could affect the company s full earnings potential in the near term."

Ganska liknande beskrivning väl? Skillnaden är väl att de pratar om "vertically integrated structure", se nedan. Inditex är mycket större men Morningstar anser inte att de har "Wide moat" för det, eller bred vallgrav med andra ord.


En stor skillnad mellan H&M och Inditex
H&M:s modell bygger på att det finns låglöneländer där kläderna tillverkas. Löneinflation förekommer, och det är ju i och för sig bra att arbetarna tjänar med (det är de värda). Inditex tillverkar kläderna i Spanien. På så sätt har de "tjänat" på krisen eftersom Spanska arbetare finns i överflöd och knappast kan begära några saftiga löneökningar.

Är det möjligen en större konkurrensfördel att tillverka kläderna själva? Ifall man satsar på högre kvalitet måste det vara en fördel att ha hela kedjan antar jag. Men H&M satsar ju mer på rent lågpris, och kvaliteten är väl ofta si sådär.

Som Lena Philipson säger... "Jag syr mina egna kläder...". Vilket är mest hållbart på sikt?