söndag 24 april 2016

Vad är defensivt?


Senaste veckan har jag funderat en del på vad som är ett defensivt bolag. Sitter jag med en hög risk när jag väljer ut 10-15 småbolag världen över? Och är det en uppskruvad risk som gjort att det gått så bra senaste åren? Är det smart att säkra säg 15-20 % av portföljen med något defensivt? Jfr med hur andra bloggare kör med olika portföljer eller en viss andel fixed income.

Bolag som Hemfosa, Kallebäck och Österrikiska Posten har funnits i tankarna. Men frågan är om jag verkligen tar en så stor risk idag. Visst är mina bolag små men faktiskt också defensiva. Att addera bolag och diversifiera sänker inte risken i sig. Allt beror ju på vad man har idag och vad man lägger till.

Portföljbolagen små men defensiva
Här är ett försök att rangordna portföljbolagen i någon slags skala. MTN borde komma högre men Nigeria innebär hög risk. Alla dessa bolag lär dock ha en stor efterfrågan även i en lågkonjunktur:
  • Northwest Healthcare (sjukvårdslokaler)
  • Savaria (trapphissar m.m.)
  • Vitec (affärssystem)
  • Bonäsudden (hyres- och samhällsfastigheter)
  • Discovery (försäkring)
  • Matahari Department (kläder)
  • Premier Marketing (fisksnacks)
  • Famous Brands (restauranger)
  • MTN (telekom)
Egentligen är restauranger cykliska men jag lade Famous Brands här pga att de inte påverkades det minsta av finanskrisen. Sen är vissa bolag givetvis sårbara ändå, trots verksamhetens inriktning. Vitec är ett småbolag som finns med i många fonder, Bonäsudden har sin skuldsättning och telekom kan vara skenbart defensivt.

Några bolag är mer uttalat offensiva, eller cykliska, till sin natur:
  • eWork (konsultförmedlare). 
  • 8990 (husbyggare)
  • Somero (betongmaskiner)
De här lär påverkas mer av en lågkonjunktur, dock oklart hur mycket. Om IT-branschen backar lär eWork gå sämre pga den direkta kopplingen till branschen. Husbyggarna 8990 kan drabbas av att människor får mindre pengar att köpa nytt hus för eller betala tidigare lån. Someros maskiner är kopplade till nybyggnation (av större byggnader) vilket minskar i lågkonjunktur.

För att köra den gamla fotbollsliknelsen gör jag typ 6-2-2 eller något liknande med många lovande och defensiva juniorer.

Hur uppnår man något defensivt?
Det finns massor med olika strategier för att få en mer defensiv inriktning på sin portfölj. Här är tre uppslag:

1. Räntor. Att ha t.ex. 15 % räntor i portföljen är ett uppenbart val men SÅ tråkigt. Över tid förlorar man väl på att ha några spelare utanför planen, även om den i och för sig kan utvecklas till en smart omviktningsstrategi?

2. Defensiva branscher Livsmedel, läkemedel och sprit/tobak är klassiskt. Jag skulle kunna ha mer av det själv och då tänker jag främst på livsmedel. I vidare perspektiv kan t.ex. samhällsfastigher, hyresfastigheter, REIT:s, flygplatser och hamnar vara sånt som också står emot en nedgång.

3. Lågt institutionsägande En fördel med riktiga småbolag (microcaps) kan vara lågt institutionsägande. Då finns färre säljare som "trycker på knappen" när det skakar till på marknaderna.

Jag har valt att köra på punkt 2 och 3. Men 1 är ju tryggt och säkert. Tryggt och säkert låter som något en valfri bankman skulle försöka sälja på mig och jag blir skeptisk. Jag kan inte skaka av mig känslan att jag över tid kommer att förlora på att ha räntor. Men är jag överdrivet skeptisk till räntor?

Synpunkter
Hur gör ni? Hur många defensiva bolag? Och hur får ni till defensiven i er portfölj? Att handplocka 10-15 mindre bolag med defensiv inriktning är bara ett sätt. Finns säkert massor med smarta sätt!
Ska man få snabb statistik för funderingarna är portfoliovisualizer ett bra sätt och man kan också ställa sig frågan hur bolagen i portföljen klarade senaste finanskrisen.

Alla reflektioner välkomna!

47 kommentarer:

  1. Intressant inlägg. Har själv funderat en massa på det här och har kommit fram till att ha 10-20 % räntor i min långa aktieportfölj, dels som mer kortsiktig buffert för oväntade utgifter men också som en kassa för att passa på att köpa när läge finns. Nu kan man ha det som separat buffert, vilket många har, men lite det tankesättet så man alltid har kontanter redo när det finns tillfälle på marknaden. Var perfekt i januari då jag valde att göra extraköp.

    Sen är det också värt att notera att ha 100 % aktier eller 90 % aktier inte gör någon större skillnad i volatilitet, man måste nästan ha 60 % aktier eller mindre för att minska den markant. Däremot finns det alltid anledningar till att diversifiera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ha 10% kontanter när det gungar gör visst skillnad om man då också investerar dom, alltså fyndköper?

      Radera
    2. Jo, det är lite det jag syftade på, bra för att köpa när det finns läge. Men om man vill minska volatilitet eller skydda sig mot nedgång är det inte så effektivt att ha konstant 10 %. Går aktierna ner med -50 % vid en krasch så går en portfölj med 10 % räntor ner med -45 %, inte stor skillnad. Men kassa är alltid bra av en annan anledning, ta t.ex. Buffetts rekommendation med 90 % SP500 och 10 % räntor.

      Radera
    3. Frågan är om Buffetts rekommendation gäller för någon med hög ålder, för det var väl till hans fru som är närmare 70 år gammal? Lite mer riskfyllt än hur de svenska pensionsbolagen ser på fördelningen aktier/räntor :-)

      Radera
  2. Låter genomtänkt och det har sina poänger! Jag själv skulle nog fastna i tajming-frågor med en större "kassa". Måste kombineras med disciplin så att man verkligen vet när man ska gå in med extraköp.

    SvaraRadera
  3. "...En fördel med riktiga småbolag (microcaps) kan vara lågt institutionsägande ..." Vad menar du med detta? Är det någon som garanterat får panik när det skakar ordentligt, så är det småsparare. Det finns så många goda exempel på det.
    Din största risk ligger väl för övrigt i att du köper det du inte har kolla på, mtp fablessen för bolag och marknader långt bort i stan. Lokalbor har garanterat avsevärt mer kunskap om dessa bolag, redovsiningsregler mm än vi i Sv någonsin kommer få.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym

      Jag tycker också att detta reser frågor. Jag har konstaterat att finns det några som garanterat får panik så är det småspararna. Läste vid något tillfälle Ägamintids blogg. Vederbörande är nu redaktör på Värdepappret. I början av veckan fanns ett inlägg där man som seden bjuder raljerade om massans rörelse, och flockens beteende. Vilka fantastiska köptillfälle som öppnar sig när massan flyr sina tillgångar.

      Nästa dag konstaterade bloggaren helt lakoniskt: Fick panik sålde allt! Var visserligen någon barnportfölj men så här ser verkligheten ut. Detta är ingen kritik mot någon. Jag har för länge sedan upptäckt hur jag agerar när jag slarvar med riskhanteringen. Det har alltid kostat pengar.

      Med vänlig hälsning

      Lars





      Radera
    2. Lite om detta att hålla kassa, och att investera. Läste ett samtal med finanslegenden Erik Penser. Han gav några investeringstips. Nummer ett var att göra sig skuldfri. Den som inte har några lån har inga problem. Nummer två : Investera i sådant du förstår. Jag gillar att placera pengar i aktier som Swedish Match och Philip Morris, och för den delen HEBA. Nummer tre: Investera i det land där du bor, då har du koll på vad som händer.

      Egentligen bara sunt förnuft. Man kan komma långt på aktiemarknaden med ett minimum av disciplin, och gott omdöme.

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    3. Det jag tänker med institutionellt ägande är att fondbolag måste sälja om spararna i fonden trycker på köpknappen. Och de som är tunga i indexfonder riskera att åka ner med index. Finns en artikel på Microcapclub som är bra inspiration: http://microcapclub.com/2014/09/a-game-you-can-win/

      Sen kan man tycka olika om investera i utlandet. Jag tycker att det går att få tillräcklig koll på bolagen jag köper (även om jag missar ibland, vilket händer även i Sverige, och kanske oftare i större bolag, i alla fall för mig!).

      Radera
  4. Jag ser på mina placeringar som ett lag. Min första fråga är: Hur passar placeringen in i laget? Har man ett fotbollslag med skickliga anfallare så är det meningslöst att ta in en till hur duktig vederbörande än är.

    Det stora felet som många gör när dom förvaltar pengar är att man håller på tok för liten kassa. Själv går nästan aldrig under 30%. Blir det oroligheter kan jag behålla byxorna på.

    Så här ser Burton Malkiel på saken: Why put money in a safe place when you could be picking the next winner in the stock market? To cover unseen emergencies, that´s why!! It´s the height of folly to gamble that nothing will happen to you.

    En bra kassa gör att man kan bevara sitt lugn, och kan tänka mer rationellt. Det räcker väl se tillbaka några månader när bolag som HM kunde handlas för 270 kronor, och Wallenstam för 57 kronor. Då satt de flesta skräckslagna, och ville inte agera. En sak man måste ha klart för sig är. Sitter man med en belånad aktieportfölj när det börjar skaka är man det jagade villebrådet. Man är inte jägaren.

    Ha det bäst!

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det bra med en stor kassa när det gått ner. Men risken, för mig, är att jag över längre tid bara år investerad till 70% och får dålig avkastning på den delen.

      Hur vet man när man ska bränna kassan? Och tar det inte lång tid att komma upp till 30% igen i så fall?

      Visst är det här smart om det fungerar, men jag skulle nog riskera att bli kortsiktig, eller så förstår jag bara inte hur det går till i praktiken. För 30% utanför aktiemarknaden under lång tid måste väl leda till sämre resultat?

      Radera
    2. Underlättar väl att ha ett avkastningskrav som man följer. Hittar man tillräckligt med investeringar som motsvarar avkastningskravet ligger man 100 %. Annars håller man kassa med den andel som inte når avkastningskravet. https://www.youtube.com/watch?time_continue=1&v=1P046TKrd34

      Klingström hade goda tankar i övrigt. Pris är väl vad jag saknar främst i listan.

      Radera
    3. Christian Ryther har kloka tankar. Kan också tipsa om en podcast där han medverkar och pratar om hur han hittar idéer och tankar om investering i övrigt: http://valuepodcast.com/496

      Radera
    4. Problemet är som Gustav säger att man inte vet när man ska bränna kassan.... Som du Lars skriver många gånger innan. " Det blir liksom inte av"... att man köper. Billigt kan bli billigare. Man sätter sig i en svår psykologisk fälla tycker jag. Bättre att köpa regelbundet så länge det finns kandidater och spara när det är för dyrt. Att ha runt 5-10% i kassa för de där större dipparna som brukar komma 2-3 ggr per år kan vara klokt. Men för egen del vet jag att det ibland blir som Lars skriver. "Det blir inte av". Billigt kan bli billigare när det väl stormar.

      Radera
    5. @Småbolag undantag: Som global investerare tycker jag det finns möjligheter överallt. Om Sverige är övervärderat kan Indonesien vara billigt (typ). Men jag försöker att se riskerna också.

      @Investerarfysikern: Googlade och den är i läslistan redan. Sen kanske jag inte agerar i enlighet med det synsättet, men bra podd!

      Radera
  5. Får spela lite djävulens advokat här men:

    Northwest Healthcare (sjukvårdslokaler) - Har rasat en hel del i värde men håller med att fastigheter med låg skuld och diversifierad (max 5% hos en kund) är relativt låg risk men hög skuld, risk för att stater ändrar spelregler etc. gör det till en låg/medium. Är själv ägare från ett av dina tidigare analyser som fick upp min syn på dem.

    Savaria (trapphissar m.m.) - Är lite lyx i det hela och något som kan bli klippt i en budget för privat personer som istället flyttar till en en plans lösning. Antagligen låg/medium risk här.

    Vitec (affärssystem) - IT är ett klassiskt område att kapa kostnader på när försäljning saktar ner så medium risk igen.

    Bonäsudden (hyres- och samhällsfastigheter) - Väldigt hög skuldsättning med väldigt små marginaler i en region med 50% utanför en större stad. Skulle inte kalla den defensiv utan hög risk om något.

    Discovery (försäkring) - Ett bolag som jag har som en framtida uppköpskandidat (dock det förbannade courtaget för att göra det...) men vad händer om nya lagar kommer in om utländskt ägande i bolag eller fördelning av vinster? Det är ganska hög politisk risk i landet med hög korruption som kan driva fram krav om att "vinsterna ska skattas bättre" eller att "utländska kortsiktiga blodsugare ska inte få utarma vårt land". Skulle nog säga medium risk p.g.a. politik/valuta men låg risk för bolaget som sådant.

    Matahari Department (kläder) - Klassiskt case för att någon ska göra det snabbare/e-handel/H&M vs. MQ etc. och det är så långt borta att du inte kan ha fingertoppskänsla på det dagliga ändringarna. Medium risk.

    Premier Marketing (fisksnacks) - Bara en marknad och i ett land med en militär som gör kupper vart och vart annan gång med en kung som är det enda som håller tillbaka ett inbördeskrig som snart kommer dö vilket kommer leda till den värsta politiska striderna på årtionden. Lägg till ändrade matvanor, hög andel av marknaden redan nu, politisk instabilitet med en MYCKET stor instabilitets bomb som kommer snart och detta blir medium/hög risk.

    Famous Brands (restauranger) - Se Discovery.

    MTN (telekom) - Nigeria... Har börjat ett projekt där nere sedan två månader via arbetet och utan att tveka hög risk land. Lägg till risken på Discovery och du sitter lätt på medium/hög risk.

    eWork (konsultförmedlare) - Konsulter är det första som flyger vid nedskärningar och eWork's marginaler är pressade. Vid en nedgång så svänger det söderut väldigt snabbt, antagligen dock låg/medium

    8990 (husbyggare) - Bygga hus på andra sidan jorden i ett land känt för korruption, lösa lagar om land med pågående instabilitet runt muslimska minoritet i söder. Blir detta nästa näste för Al Quida att ta en fight efter Syrien? Minst medium risk p.g.a. distans och politik.

    Somero (betongmaskiner) - Medium risk p.g.a. att de är så små och specialiserade; om en ny teknik eller bygg metod kommer ut eller om Kina bestämmer sig för att kopiera det hela för sin egen marknad så går de under.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får bryta i två delar p.g.a. ländgen.

      På andra sidan så är den viktigare frågan vad du får för din risk. Hög risk med dålig avkastning är naturligtvis ingen som önskar men om vi vill ha låg risk så finns det bankkonton att välja. Jag tror mycket beror på hur mycket risk du är redo att ta samt om du har en tillräckligt bra betalning för den risken (dv.s. high risk, high reward).

      Ta Saltängen som du sålde som exempel, du fick bra betalt (high reward) men du kände att risken var för hög då du oroade dig över om hur det skulle gå. Det blir då en fråga om hur hög risk du personligen känner att du kan hantera och jag skulle inte spendera för mycket tid att titta på andra bloggar och säga att du har för hög risk. Det är ett personlig nivå som driver hur mycket risk du tycker att du kan hantera men det måste då återföljas med en motsvarande utbetalning i längden (teoretiskt uppenbarligen).

      Där i ligger också lite av din diversifiering med olika länder och marknader på båda sidor om linjen, chansen ökar att du missar något (flera marknader många långt borta så svårt att hålla koll på) men minskar också att du missar en uppgång (flera marknader gör att om Thai går upp snabbt så får du ta del av det). Och kanske det viktigaste argumentet är att du har roligt i att leta fram dessa bolag, vinsten är naturligtvis viktigt men att du har roligt har också ett egen värde som sådant :)

      Så summa summarum så tror jag inte att du har en låg risk portfölj men den kan vara låg risk nog för dig vilket är allt som betyder något i slutändan. Det du måste göra då är helt enkelt se till att den ger dig en avkastning som är högre än vad du jämför dig med som lägre risk alternativ för att det ska vara värt den extra risken.

      Radera
    2. Angående Northwest, hur är deras exponering mot städer/regioner där de flesta arbetstillfällen är kopplade till råvaror?

      I övrigt håller jag med om din sammanställning.

      Radera
    3. Nortwest har exponering 55 % Kanada, 24 % Brasilien, 11 % Australien och 10 % Tyskland. Men de växer i Tyskland och jag tror siffran är lite högre nu...

      Alltså är de viktade mot råvarutunga länder, men samtligt är kopplingen därifrån till sjukvårdssystem inte helt klar. Snarare är demografi och sjukvårdssystemens uppbyggnad (privat/offentlig etc) mycket viktigare. Men visst är det en risk, t.ex. i fallet Brasilien som har det knackigt.

      Radera
    4. @Jonas

      Tack för bra input! Jag måste ge lite mothugg och jag kanske tar i åt det positiva hållet, men vissa saker vill jag ändå få fram :-)

      Northwest lär gynnas av den långsiktiga trenden att sjukvårdssystemen går över mer till privat sjukvård och att aktörerna renodlar sin verksamhet (fokuserar på sjukvård inte fastigheter).

      Savaria, jag tror det mer är en nödvändighet och ifall lyxinslag en ”lyx” du prioriterar. Vad förutom din egen rörlighet skulle du prioritera högre? Skulle nog ändå säga att det mesta av verksamheten är behovsbaserad, anpassningen av bilarna t.ex. Genom en trapphiss kan du bo kvar och slipper mäklarkostnader etc.

      Vitec. Kapa kostnader är en sak men att byta affärssystem kostar tid/pengar och är inte något du gör i första taget. Poängen är att man inte byter till ett billigare system, kanske för att det inte finns, eller att det blir för mycket krångel/risk/tidsåtgång för affärssystem. Sånt måste flyta.

      Bonäsudden. Uthyrningsgraden hög och historiskt typ 100% . Att det blir uthyrt tror jag verkligen (enormt tryck på båda pga migrationen) men skuldsättningen ser jag som risken vid prisnedgång.

      Discovery är tunga i Sydafrika. Jag tror/hoppas att Zumas dåliga drag senast (byta finansminister) faktiskt sänkt risken att man från politiska sidan ska göra förändringar som skakar marknaden. Han har fått mycket kritik och förr eller senare kommer någon vettigare. På sikt blir de diversifierade till flera olika länder, UK, China, USA, etc

      Matahari-caset handlar mycket om att de satsar på landsbygden/mindre städer i Indonesien och då kommer deras distributionsnät vara svårtmatchat. Och de är redan inne i e-handeln.

      Premier Marketing, ja politisk risk där. Men en rapport där talar om att de vinner marknadsandelar på grund av deras nyttighet så den risken tror jag inte är så stor.

      Famous Brands. Kollar man årsredovisningen för 2010-2011 och får fram historiken genom finanskrisen så syns den inte i siffrorna. Men visst, Sydafrika är en risk.

      8990 har fördelen att vara en lokal aktör. På något sätt kan vissa problem snarare vara inträdesbarriärer för utländska bolag.

      Somero, kineser kopierar men du har inte samma service och pålitlighet eller produktutveckling i kopior. Kineserna kopierar redan men ”får inte till det” enligt ledningen. Det har inte hindrat bolaget från att växa hittills.

      Radera
    5. @Jonas

      Lägger man till den politiska risken etc så är det inte en lågriskportfölj. Men jag har skruvat mig från mitt "normalläge" som är mer exotiskt än andra genom att i alla fall välja defensiva bolag. Känner mig nu hyfsat bekväm med totala risken (även om MTN fortfarande svider).

      Radera
    6. Vilket är det viktiga, att du är nöjd med risknivån. Analysen var medveten riktat på den negativa sidan då frågan var risken om aktierna.

      Vissa som Discovery, Famous Brands etc. är aktier som jag skulle kunna se i min portfölj men först senare då den har växt mer (för att sänka kostnaden av courtaget som procent och minska deras andel av den totala portföljen). Andra som Bonäsudden ser jag personligen för mycket risk i eller som med Savaria att de inte har nämnvärd expansionsmöjligheter (bra bolag men lite för dålig ersättning utan tillväxt).

      Radera
    7. Savaria har ändå rätt fina siffor. Vinsten per aktie ökar med över 20 % per år (senaste 5 åren) och utdelningen brukar öka med 15-20 % per år. Totalavkastning senaste 10 åren nästan 17 procent per år. Visst är det en nisch men den växer med åldrandet och de breddar sig genom mer av bilanpassning.

      Radera
    8. Får ta en andra runda och titta på dem igen men först vill jag se om vi får en Brexit i sommar (har några bolag som kan vara intressanta om punden kan krasa igenom totalt samt våg effekterna på europeiska marknaderna).

      Radera
  6. @Jonas

    Tack för genomgången av dessa bolag. Själv tycker jag det är en kul portfölj, och för den delen en utvecklande portfölj.

    Själv är jag på marknaden för att tjäna pengar. Inte i första hand för att ha kul, eller uppnå någon personlig utveckling. Gick på en matlagningskurs ifjol. Kul och utvecklande.

    Med vänlig hälsning

    Lars



    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du kan också tjäna pengar på att köpa den senaste obligation eller ett knippe index fonder.

      Det är poängen här, i Gustavs fall så jag i alla fall känslan av att söka upp exotiska (och / eller små) bolag är en del av nöjet i hans investeringar. Det betyder inte att tjäna pengar eller att ha roligt i att leta upp mindre exotiska bolag är i ett A eller B alternativ utan en fråga om att han kan ha båda. Betyder det högre risk jämfört med andra alternativ som en index fond? Naturligtvis men den högre risken (och förhoppningsvis vinsten) kombinerat med att ha roligt samtidigt gör att det är värt det.

      På andra sidan Gustav hatar att leta upp alternativa aktier så är det definitivt inte värt det som strategi. Om du hatar vad du håller på med så kommer du för eller senare att börja strunta i att göra en tillräckligt bra arbete i genomförandet.

      Därmed så blir nöjet i att följa din strategi en viktig (men inte den enda) delen i strategin då som du helt korrekt påpekar poängen är att tjäna pengar.

      Radera
    2. Jag tror att bästa sättet för mig att tjäna pengar är att hitta relativt små och mindre bevakade marknadsledande bolag med utdelning och tillväxt. I Sverige finns det inte så många förutom eWork och Vitec. Därför går jag utomlands. Skulle jag hitta Discovery eller Famous Brands i Sverige hade jag inte behövt gå utomlands :-) Jämför t.ex. NSP och Famous Brands och det är klasskillnad!

      Radera
  7. Jag tycker att man alltid bör dela upp risken i två faktorer:

    1) Verksamhetsrisk, sannolikheten för att någonting ska gå fel i verksamheten.

    2) Värderingsrisken, risken för att marknaden ska öka riskpremien på aktien.

    Ett bra exempel på låg verksamhetsrisk och hög värderingsrisk är Philip Morris, rent operativt är det osannolikt att verksamheten ska förändras drastiskt. Balansräkningen är okej för ett konsumentbolag, man har beroendeframkallande produkter och intäkterna sjunker långsamt men utan indikationer på att de ska krascha snabbare än kunderna dör. Däremot är värderingsrisken hög, P/E på 22,7 och en direktavkastning på 4,2 % är långt ifrån en lämplig ciggarfimpsinvestering som tappar 5-10 % omsättning varje år.

    Alla dina exotiska investeringar bär som jag ser på det implicit på en hög värderingsrisk. I stabila marknader med internationella avtal är det ovanligt att värderingar faller långt under P/E 8-10 så länge verksamheten är hälsosam. I utvecklingsländer och instabila finns det däremot en risk för devalveringar och politiska förändringar som innebär att P/E talet kan bli nästintill oändligt lågt då investerare väljer att lämna landet. Under goda tider är det lätt att undervärdera den här risken vilket bland annat Skagen gjorde i Ryssland och det är även varför jag inte investerat i Sydafrika ännu.

    Den implicita värderingsrisken är i princip omöjlig att kvantifiera och därför tycker jag att det är bra att du försöker ha en diversifierad portfölj när det gäller den typen av bolag. Dessutom innebär det att jag tycker det är logiskt med korta analyser fokuserat på verksamheten och verksamhetsrisken medan diversifiering får fungera som skydd mot värderingsrisken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant! Det finns en värderingsrisk i att ett land kan bli impopulärt. Jag har i min kortfattade beskrivning tagit upp inriktningen på verksamheten, men det är inte hela sanningen. Den politiska dimensionen tillför givetvis en viss risk.

      Radera
  8. Mycket intressant inlägg och kommentarer än så länge (som vanligt, bästa söndagsläsningen inom bloggsfären?).

    Jag gillar att ha många innehav som du vet så att det enskilda bolaget väger mindre och på så sätt minskar en typ av risk (och även reward).

    Många tyckte för inte så länge sedan att Telia var låg risk och stabilt så det kan gå fort utför även för "säkra" case.

    Ha ett fortsatt bra födelsedagsfirande (chansar på att det är idag)!

    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, det stämmer, därav mina senfärdiga kommentarer :-)

      Telia visar på att teknikrisken finns där men framförallt att vissa branscher lättare drabbas av skandaler. El, Telekom, infrastruktur etc drabbas väl titt som tätt.

      Radera
  9. Lite om Philip Morris. Jag köpte aktien kring 80 dollar, och en direktavkastning kring 5%. Varför? Svar: Ett fantastiskt företag, och en fantastisk aktie. Lika viktigt var att jag såg Philip Morris som en fantastisk hedgespelare mot en fallande dollar.

    Jag ville skydda min mittfältsmotor JNJ. Det bolaget skall mata kapital till mina anfallare. Det handlar alltid om laget.

    Ha det bäst

    Lars

    SvaraRadera
  10. Hej Gustav. Intressant inlägg och jag tror det är bra att försöka klassificera sina aktier i portföljen. Det finns många olika sätt att klassificera aktier. Ett sätt är att dela in de i 1. Blue chip stocks 2. Growth stocks 3. Cyclical stocks 4. Defensive stock 5. Speculative stock. Ett annat sätt är att dela in efter bolagsstorlek alternativt efter sektor (finns 10 st).
    Personligen föredrar jag defensiva aktier, blue chips samt tillväxtaktier. Denna indelning av aktier är dock inte svart på vitt utan en aktie kan har flera olika karaktärsdrag. H&M skulle tex kunna klassificeras som både en tillväxtaktie och som blue-chip samtidigt som verksamheten har defensiva kvaliteter pga att man säljer billiga kläder. Det viktiga för mig är att jag tror på bolagens konskurrensförmåga i mer än 20 år och inte vilken typ av aktie det är. Med det sagt så undviker jag helst ultra-cykliska aktier som tex flygindustri, stålindustri, shipping, bilindustri etc, om de inte är vansinnigt billiga. Men om jag skulle köpa bolag av commodity-typ så vill jag inte äga de långsiktigt utan göra sig av med de så fort de är fullvärderade (detta är inte bolag av typen köp och behåll) Mvh Per

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra input!

      Jag undviker nog ultra-cykliska branschersom du även om jag skulle lägga till korruptions och etik-risk.

      Ska kika på de olika kategorierna och fundera. Spontant är det growth och defensive stocks jag är svagast för, speciellt om bolagen är små. Blue-chip försöker jag undvika men de kan ju gå in som "market-leaders" och då tillför de stabilitet.

      Radera
  11. Likt alltid fina och tänkvärda inlägg. Mycket av hur jag resonerar har redan förmedlats av andra läsare och kortfattat reflekterar jag likt följande:

    Det finns få aktier jag kan räkna som "defensiva", då alla är utlämnade till såväl Mr. Market som till dess egna ledning, marknad, nisch e.d. Varje land kan drabbas av en jordbävning, även om länderna i Norden tycks ligga på bra kontinentalplattor jämfört med Japan, Indonesien etc. Dock bör betonas att vi i Sverige KAN drabbas.

    Jag försöker att "agera defensivt" genom att läsa på om bolagen samt se till att sprida mina innehav i olika sektorer. Att man ej skall lägga alla ägg i en och samma korg är en flitig fras som används när man diskuterar spridning av innehav. Dock bör denna med fördel även gälla/appliceras på olika segment/verksamhetsområden. Således lägger jag inte alla mina pengar i bolag som håller på med kläder. eller i bolag som enbart riktar sig mot industri etc.

    Utöver detta brukar jag också offra lite vinrester samt en oxe eller två till Fortuna varje vecka. Dock, om det min vidskeplighet som kommer till tals eller om det de facto hjälper vågar jag ej uttala mig om;)

    Emellertid finns ju även klichén: "Anfall är bästa försvar". Följer man denna är det (ju) bara att go for it. All in i bolag som har 10 % i DA eller högre...(?)

    Lite söndagssvammel men men...

    /Sofokles

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, Sverige har sina risker också, i alla fall är det många som ifrågasätter om landet är på rätt väg. Statsfinanserna sätts också under mer press än tidigare, liksom centrala samhällsfunktioner.

      På något sätt tycker jag små marknadsledande bolag är lättare att få kläm på en stora. Jag gick bort mig i MTN och Woolworths och inte de mindre bolag jag investerat i på samma marknader. Ska man förstå ett bolag är mindre bolag att föredra (så tillvida du inte har en koppling till bolaget på annat sätt).

      Att offra vinrester och oxar till Fortuna låter som en sund diversifiering av risker :-)

      Radera
  12. Vet inte om jag uttryckte mig tillräckligt tydligt. När jag sa 30% i likviditet så menade jag 30% i likviditet. Det är inte några pengar som skall satsas när det dyker upp något intressant eller för den delen något spännande.

    Så har uttrycker en investeringsrådgivare det: When discussing budgets with a new client, I first point out that like a military commander, you must have reserves.

    Räntefonderna och kanske din guldinvestering är the cavalry over the hill, which you may need to save you the day the battle goes against you.

    Dessa placeringar är din livbåt din fallskärm. Visst sååå tråkigt. Att investera seriöst är tråkigt. Jag har gjort iakttagelsen att är det spännande, eller för den delen intressant är det fel. Adderade till mitt innehav i Lundberg efter utdelningen. Urtrist.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om jag tänker tillräckligt tydligt, men ska man inte skicka in kavalleriet någon gång? Om vi tänker finanskrisen i repris, skulle de stått kvar på kullen och tittat? Blir inte resultatet med 70% aktier konstant att man underpresterar index eftersom alla inte är med i striden?

      Eller är de 30% något som ska liknas vid de trupper som Karl XII fick med sig till Turkiet, typ att det varit kört om han slängt in dem tillbaka i striden?

      Lundbergs är riktigt fint och defensivt, men inte ens den fältherren sitter på en stor kassa (väl). Ser förresten fram emot att få höra om mina investeringar som dom tappra 600 :-)

      Radera
    2. Okej då förstår jag. Tror mer Lars menar att de 30% är likvider som inte ska in på börsen utan mer 30% likvider av ditt totala kapital. Något som är hyfsat enkelt när man inte är alltför rik, men kommer det upp i 5-10 miljoners portfölj så skulle jag vilja påstå att det blir ganska mycket cash i räntefonder.

      Radera
    3. @Anonym

      Japp! Det är mycket pengar. Du kan inte föreställa dig vilket psykologiskt övertag en rik person har över dessa småsparare som står ofta helt utan reserver. Bloggaren Spartacus Invest uttryckte det så här: Vill du bli rik agera som en rik. Sitter man på 300 miljoner spelar man great defense. Man sätter inte allt på en chansaktie.

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    4. @Gustav

      Kavalleriet skall stå kvar på kullen tills allt hopp är ute. Då det bara finns reträtten att hoppas på. Ge dig mat. Tak över huvud. Någonstans att vila. Att överleva. Att bevara ditt lugn.

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
  13. Bland innehaven (16 st) i min portfölj ser jag Investor och Northwest Healthcare som defensiva. Och kanske HM, om det inte vore för politiska och även säkerhetspolitiska risker som skulle kunna störa de långa logistikkedjorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. H&M borde vara defensiva eftersom de kan "flytta" tillverkningen till andra länder genom att köpa in mer från Etiopien eller liknande om Asien krisar. Och de är diversifierade. Handelsbanken kanske också defensiv, för att vara bank :-)

      Radera
  14. För den som tycker 30% i likviditet är mycket föreslår jag följande tankeövning. Vi ser framåt några månader. Några opinionsundersökningar visar på en Brexit. Börsen faller kraftigt några dagar. Samtidigt kommer det signaler som tyder på att bostadsmarknaden börjat falla i Stockholm.

    Den som vill se vad panik är för något kommer att få sitt lystmäte tillgodo sätt. Det räckte att börsen backade i början av året typ 10% då var alla genuint försiktiga. Jag föreslog Möller- Maersk som då kostade under 8000 danska kronor. Upptäckte till min förvåning att ingen hade egentligen hört talas om bolaget, och hade man det så visste man inget om containertrafik. HM kostade runt 270 kronor. Här ekade en analys i huvudet på investerarna som larmade om 160 kr.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker inte man kan jamfora med rika personer. Om en rik har 500 miljoner i cash kan han fortsatta vara ekonomiskt oberonde vid 100% aktieforlust. Om en vanlig dodgravare har samma procent i likvider sa kan den vara arbetslos 3 manader extra om han skulle bli av med jobbet och forlora allt aktiekapital. Visst, man ska tanka som en rik, men det ar faktiskt skillnad pa kapital och kapital.

      Radera