Man gör olika misstag under årens lopp. Ett sånt är att köpa för mycket eller för lite i ett bolag man tror på. Kanske kan man hitta ett system för att minimera misstagen? Dvs hur ska man göra när man köper in sig i ett bolag, direkt eller i omgångar?
Vad tror ni om en modell som simpelt kan uttryckas 2 + 2 + 2? Det bygger på min egen minimiandel på 4 procent i ett bolag. Först köper jag 2 procent, det är lite av en test även om jag troligen är tillräckligt påläst och caset håller. Efter två veckor köper jag 2 procent till, om jag inte hittade någon invändning. Till sist köper jag 2 procent till efter två månader om det var ett riktigt bra case.
Olika faser
Man kan då säga att det blir olika faser när jag köper ett nytt bolag:
- Hitta ett bolag som kan vara värt att äga med 4 procent.
- Köp två procent när du kommit fram till att bolaget troligen håller.
- Läs på intensivt i två veckor, utvärdera, dubbelkolla, ta extra input från andra etc.
- Köp sedan två procent till eller sälj det du hade, beroende på var du landar.
- Med ännu mer distans efter två månader, höll caset? Köp då ytterligare två procent.
Fördelar?
Den stora fördelen är att att jag sprider kursrisken och lättare kommer till skott om jag inte måste vara exakt 100% påläst från början. Jag slipper också gräma mig om aktien stuckit iväg i pris, jag var ändå med, eller så köper jag billigare. Det blir mindre stress och en psykologisk fördel att i lugn och ro läsa på i två veckor. Mindre dramatiska beslut alltså, och ett slags testägande. Nackdelen är såklart att courtagen ökar och att det blir lite hattigare.
Synpunkter?
Vad tror du om denna modell? Hur gör du själv? Ett helt annat sätt att hantera frågan kan vara att aldrig köpa in sig billigare, dvs bara köpa ovanför den kurs man börjat på. Visst undviker man kursmässiga värdefällor, men för egen del tycker jag det bygger för mycket på vad andra (dvs marknaden) anser om värdet.
Och hur man agerar i köpen beror såklart också på hur koncentrerad investerare man är. Egentligen behöver man kanske inte ha mer i ett bolag än 4-6 procent från början. Är det rätt (tillväxt)bolag kommer det bli en stor andel av portföljen ändå över tid.
Svaret beror nog till stor del på vilken personlighet man har?
SvaraRaderaAtt sätta en tidsgräns är inget jag tror på alls, utan jag försöker koppla min köp till teknisk analys snarare. Själv delar jag alltid upp mina köp, oftast snittar jag upp mig då jag har noterat att marknaden ofta visar vägen. När det blir rätt direkt så blir det ofta väldigt bra därefter. Men det beror också på i vilken av mina delportföljer det är, jag är inte främmande för att snitta ned mig i mer av ett värdecase heller.
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Ja, precis, det beror på personlighet och man får hitta det som passar. Din modell låter genomtänkt!
RaderaMycket tänkvärda reflektioner!
SvaraRaderaGillar att ta en bevakningspost. Man får indirekt mer information om en aktie man äger än inte genom alla pressmeddelanden och liknande. Framförallt försöker jag bilda mig en uppfattning om hur företaget agerar både i sin verksamhet och när det gäller företagskultur, kommunikation med marknaden mm.
Gillar också sälj det du hade. Har hänt att jag har minskat och sedan sålt ganska tidigt när företaget inte levererar vad de utlovade.
Tycker också det är klokt vad du skriver att man inte behöver ha mer än 4-6 procent från början. Jag tänker på två sätt där: 1. gör en analys av företagets teoretiska potential och uppskatta sedan en marknadsandel (i Azelio, Climeon och Minesto t.ex. hur många GW kan de sälja på x marknader (först idag initiala marknader sedan teoretiskt globalt) med y marknadsandel som ofta är lågt satt på under 10% - i praktiken tar företag ofta större marknadsandelar). Det ger snabbt ett svar på om det är värt att sitta på över tid, är svaret ja kommer tillväxten med åren om kommersialiseringen lyckas. 2. Uppskattar hur mycket kapital jag är villig att investera för att nå en portföljandel på x procent när jag har en portföljstorlek på y miljoner kronor. Det fungerar bättre i utdelningsaktier med mer förutsägbar tillväxt. Säg t.ex. att jag vill ha minst 5% i Kopparbergs vid en portföljstorlek på 5 miljoner kronor. Då kan jag köpa övervikt på så många aktier idag när ett bra tillfälle uppstår att köpa till lägre värdering än vanligt (t.ex. kraschen i mars). Man undviker att stirra sig blind på portföljens värde idag och tittar istället på sina långsiktiga portföljmål. På lång sikt bidrar det till en sund diversifiering även om det blir obalans i det korta perspektivet och innebär ökad risk om man gör en felbedömning. 3. Hur mycket är jag beredd att investera? I Minesto som är mitt största innehav valde jag att sätta av en årslön tidigt. Därför gör det mig inget att portföljandelen idag är löjligt stor och jag känner ingen press att skala av eftersom jag från början har tagit ett beslut att köpa till ett belopp jag är bekväm med. Jag tänker att går det åt helvete stannar jag utomlands och jobbar ett år till så är de pengarna igentjänade. Det perspektivet hjälper att ha is i magen i tuffare perioder och att undvika ta hem vinst för tidigt för precis som du skriver kan tillväxtbolag växa sig väldigt stora med tiden.
Har själv fastnat i fällan ibland att köpa en bevakningspost och sedan drar det iväg till nivåer där jag inte längre är beredd att öka (Tomra är mitt bästa innehav men klen tröst när jag bara sitter på en handfull aktier, å andra sidan var det den erfarenheten som lärde mig att ta fram en plan för hur jag går in i aktier). Köper därför en (för mig) stor position direkt. Precis som du skriver är det bättre att köpa någon procent direkt om man tror på företaget. Som minimum 0,5% med sikte på minst 1% om x år eller y portföljstorlek. Det är i sig ett bra test för tvekar man inför det bör man analysera företaget ytterligare och antagligen välja bort till förmån för något man tror mer på.
Utöver likviditetsfrågan (som alltid är en begränsning men ofta kan lösas genom att sälja något annat) försöker jag istället att sätta upp triggers för när jag ökar snarare än andelsmål. Det ska då vara händelser från företaget som bekräftar att verksamheten fungerar som den ska när det gäller teknik, kapital/soliditet, företagskultur (snarare negativ bekräftelse där jag går ur tidigt om de inte agerar seriöst, t.ex. EWPG). I miljöteknikaktier är orders och verifieringar en sådan trigger eftersom de visar att tekniken fungerar och det finns ett kommersiellt intresse. Kursen drar ofta iväg rätt mycket varför man får köpa dyrare men tycker ändå det är värt att vänta med sista slatten tills teknik/kapitalrisk är lägre. Man kan dock uppskatta detta på förhand. I Azelio var jag beredd på att min sista tredjedel skulle kunna komma handlas runt 30 kronor per aktie men ville ändå vänta på det.
Blev väl långt svar men det är en väldigt intressant fråga du lyfter med en konkret och bra metod!
Tack för en mycket matig kommentar!
RaderaHar funderar på bevakningsposter och lägre andelar, men vill sätta tröskeln på 2 procent. De som inte når dit har jag på en särskild bevakningslista. Så jag har kanske totalt 40-50 bolag jag följer och säg 5-10 kandidater jag följer noga. Av dem plockar jag ibland in någon till portöljen, men har inte bevakningsposter i dem (den särskilda bevakningslistan fungerar lite på samma sätt).
Azeilo och liknande, ja där risken och rewarden är större är det rationellt med mindre andelar, och de får växa till sig eller försvinna. Brian Feloldi skrev något ganska tänkvärt 9 oktober på Twitter... och det är lite det jag tänkt på och anpassat till mig själv.
"My allocation strategy:
1) Invest in 0.5% increments
2) Spaced 1 - 3 months apart
3) Stop at 3%, no matter my conviction
4) Let winners run
My portfolio slowly becomes concentrated in winners like $DOCU, $MELI, $TSLA, $AMZN, $NFLX
My losers become irrelevant"
Intressant kommentar där. Vinsterna tar ofta hand om sig själv, det är hantering av förluster som är avgörande. Att undvika dåliga bolag och att agera på få saker istället för att ständigt ha en febril handelsaktivitet. "Let winners run" är kanske ett uttjatat uttryck, men det är så pass viktigt.
RaderaJag har haft som strategi att investera cirka 8 % av portföljstorleken per bolag. Beroende på hur köpläget ser ut brukar jag antingen göra det i ett svep när det ser ut att vara ett tydligt köpläge. Alternativt delar jag upp det så att jag kör 4-2-2 % eller 4 % av portföljen åt gången. Ofta blir det så att jag köper allt i ett svep om kursen är på väg uppåt och aktien är billig i absoluta nyckeltal medan jag snittar in mig i högt värderade bolag eller där jag är osäker på var botten finns. Det slutar rätt ofta med att jag missar de sista 2 % i ett innehav då kursen drar iväg och aktien på egen hand blir en "fullinvestering" men det tycker jag kan vara värt det.
SvaraRaderaUnder mars-kraschen fick jag ge upp på tumreglerna och valde att öka i befintliga innehav eftersom jag inte hann/orkade springa på alla nya köplägen. Där slutade det även med att jag i Plejd köpte på ungefär samma pris både före och efter mars-kraschen då jag började köpa efter årsredovisningen och sen insåg att aktien var på väg att spring iväg efter ett starkt q1 för hemmarenoveringar.
Låter som ett klokt upplägg! Just att ta hänsyn till kursen är på väg uppåt och aktien är billig, då kanske man ska slå till med 4% direkt. Sen har jag svårt att avgöra båda delarna, men ibland är det uppenbart.
RaderaBra synpunkter och låter som en mycket bra inköpsstrategi med 2+2+2%. Tycket du gör rätt givet maxcourtage och antal bolag i din portfölj.
SvaraRaderaSjälv gör jag ännu mindre inköp när jag handlar elektroniskt och till låga courtage, börjar ofta med kanske 0,5 % och kan stanna vid 2-3 %. Sedan får innehavet växa upp till 4-5, sällan mer än så. Växer det inte så dumpar jag och kommer det över 5% hyvlar jag ofta av. Men jag har ju tre gånger fler bolag också...Ska jag däremot köpa något för maxcourtage, tex rekat av dig, får det bli 4% direkt.;-)
Tack, jo jag tror det håller som modell. Elektroniskt gör det rimligare att skala upp i mindre omgångar, även om det är tydligare beslut med högre andel i taget.
RaderaKan tycka att fem procent är lite lite att börja hyvla, för skälet är väl främst bolagsrisk. Men den kan kanske vara större i två 2,5-procentsbolag än ett enskilt 5-procentsbolag, ifall det har fler goda egenskaper. Men beror på risktolerans och hur många bolag man äger och vill äga. Finns inget rätt eller fel här :)
Eller så är det bara dumt att börja hyvla vid 5% bolagsstorlek i portföljen, då gör man i princip som många fonder och klipper blommorna i rabatten. Lyssnade precis på intervjun med Magnus Andersson i Investeraren...:-))
SvaraRaderaVisst är det frestande att börja hyvla från en välsmakande ost, men den kan vara ännu godare om den är mer lagrad! Tror t.ex. 10% är bättre, men det är verkligen en smaksak :)
RaderaJa, den godaste osten tycker jag är en vällagrad Prästost och den är väl 35%...:-)) . Blir lite väl mycket men 10% får bli mitt nya riktmärke, tack för råd!
SvaraRadera