Minskat i H&M

Har faktiskt minskat i H&M under slutet av förra veckan, och under denna vecka. Visst är H&M ett fantastiskt bolag, det handlar mer om värderingen.

Jag vet att jag ska ha ett långsiktigt perspektivt, men om något är övervärderat så är det nog inte fel att fundera på att minska. Grunden är "buy and hold" men jag kan tänka mig justeringar när något vuxit sig dyrt.

På grund av höga kvaliteten är jag visserligen beredd att betala mycket för H&M, men inte hur mycket som helst. Skälen till att jag minskat är följande:

• Du betalar över 20 gånger den förväntade vinsten 2015
• Du betalar knappt 25 gånger det förväntade fria kassaflödet 2015
• Medioker förväntad direktavkastning för 2015, 3,5 procent.

Jag anser att det är rätt saftigt trots den höga kvaliteten till trots. Reservationer för att jag räknat rätt och att det hela är prognoser (med 4-traders som källa).

Det hela är också lite av en test då jag håller på att utveckla en värderingsmodell som ska ge hjälp för att avgöra när aktier är köp- och säljvärda. Kommer mer på bloggen om den. Jag vill såklart inte sälja vid minsta övervärdering utan det ska verkligen vara läge att sälja/minska.

Nog är det lite som att svära i kyrkan att sälja i H&M men samtidigt så ser jag att jag är i gott sällskap av andra mer namnkunniga bloggare:-)

H&M har nu gått från plats 1 till plats 4 i portföljen. Den toppas av Famous Brands, Discovery Holdings och Johnson & Johnson. Pengarna gick till småposter i Skanska och Telia men framförallt en "krigskassa".

Vad är din syn på H&M? Tror du jag tänker rätt? Jag behåller ändå merparten av mitt innehav.

Ett bortglömt skäl till att äga aktier

Varför man äger aktier finns det givetvis många svar på. Men om man ser det hela i ett praktiskt och internationellt perspektiv så finns det tre huvudsakliga skäl:

1. Tillväxt. 
Ganska självklart faktiskt! Du äger ofta ett bolag för att framtida vinster kommer att öka. Sen är det inte alltid synonymt med ökad försäljning, t.ex. så kan ju minskade kostnader öka vinsten precis lika mycket.

2. Utdelning. 
Det här är mitt främsta skäl. Kan med fördel kombineras med tillväxt. För egen del ser jag det hela som en flytande skala där högre utdelning leder till mindre krav på tillväxt. Du får ju en slags tillväxt genom "ränta - på ränta"-effekten vid hög utdelning som du återinvesterar.

3. Sen var det något mer...
Ja, vad tror ni jag menar? Inte så värst vanligt i Sverige men Skistar är ett exempel på ett bolag som tagit ett steg i denna riktning.  Det jag pratar om är "rabatter" eller förmåner som aktieägare. I Skistar får man 15 procents rabatt på bokningar om man äger minst 200 aktier.

Knappast huvudsyftet med ägandet men kan ju vara bra reklam och ett sätt att öka intresset i bolaget. Tyvärr kan väl aktieintresset vara för lågt i Sverige för att det hela ska få stort genomslag.

Men så svårt eller komplicerat behöver det inte vara. Rabattsystem finns ju i många sammanhang. Om du är med i JUSEK får du billigare böcker på Adlibris. Som delägare i COOP får du återbäring.  


Hur skulle rabattsystem kunna utvecklas?
I Sverige är detta väldigt underutvecklat. Vad sägs om de här förslagen:

• 5 procent billigare kläder i H&M om du är aktieägare?
• Ingen fraktkostnad på nyttokorn från Skånemöllan om du är aktieägare?
• Obegränsat antal fria SMS om du äger aktier i Telia?
• Förtur till rabatterade aktier vid nyemissioner... ja just det, det har man ofta ändå:-)
• Lojalitetsbonus i form av högre utdelning om du ägt aktierna i t.ex. mer än 3 år? Holländska DSM försökte sig på detta, men stötte på hinder, läs mer i denna länk. Själv blir jag lockad av det bolaget eftersom tanken var god (har en analys på gång!)

Möjligen kan det finnas legala hinder, för att inte tala om administrativa besvär. Tycker ändå att denna del av bolagens verksamhet skulle kunna utnyttjas bättre. En aktieägare är ju ofta en riktigt engagerad kund som bör kunna användas och belönas bättre.

Tyvärr är det kanske så enkelt att aktieintresset är för lågt och att fördelarna inte uppväger kostnaden. Men lek med tanken att Clas Ohlson skulle ge 10 procents återbäring för aktieägare. Nog skulle det bli merförsäljning och en del nya aktieägare. Men skulle det uppväga kostnaden? Tveksamt?

Vad tror ni? Något att utveckla eller ett dött spår i Sverige? Eller ja, nu tänker jag lite snävt. Ska en Tysk eller Sydafrikan som köper 100 aktier i H&M få rabatt på klädköp? Många svenska bolag är ju globala... och alla aktieägare ska ju behandlas lika. Plötsligt så skulle en sådan åtgärd få en viss effekt.

Tankar om bestående konkurrensfördelar (vallgravar)

Själv letar jag som sagt efter tre saker hos ett bolag: Växande eller hög utdelning, starka konkurrensfördelar och goda finanser.

Tyckte det var på sin plats att skriva något om konkurrensfördelar då det är en så stor del av placeringsfilosofin.Vissa kan anse att konkurrensfördelar är överskattade eller redan är inprisat i kursen. Ja, nog kan det vara så. Men "vallgravar" som få har upptäckt kan vara väldigt billiga.

Och om man syftar till att köpa och behålla bolag en längre tid, så är vallgraven en mycket viktig faktor. Om en vallgrav tillräckligt bred och djup skulle man i princip luta sig tillbaka när man köpt,  (om man inte köpt för dyrt). Annars måste man bevaka bolagets ställning mycket oftare. Och har man otur finns en större konkurrent som gör att ens eget lilla bolag har en ständig uppförsbacke.

Att köpa vallgravsbolag minskar också risken för total förlust av kapitalet. Det är ju ett bolag som vid ett eventuellt snedsteg kan komma tillbaka. Och för att vända på det: Att köpa bolag utan vallgrav kan vara farligt. De kan tappa sina vinster och kassaflöden snabbt, eftersom dessa inte är skyddade.


Vilka konkurrensfördelar talar vi om?
Några olika bestånde konkurrensfördelar man kan tänka sig. Gemensamt är att de ofta kan omskrivas som inträdesbarriärer för nya företag. Observera att ett och samma bolag kan ha flera av dessa egenskaper.

• Lågkostnadsproducent. Ett bolags storlek eller geografiska läge kan göra att de producerar varor billigare än andra. T.ex. gör H&M:s storlek att de köper upp kläderna billigare.

• Immateriella tillgångar. Kan vara ett varumärke som gör att folk betalar mer för samma sak,  patent som hindrar att andra kopierar varan, eller politiska beslut. T.ex. har Fenix starka varumärken (Fjällräven) och läkemedelsbolagen skyddas av patent. 

• Inlåsningseffekter. Vem orkar byta bank hela tiden? Det kostar både tid och pengar, och kunderna blir svårrörliga. Och ska ett företag sluta använda Office-paketet? Ju mer det kostar och destu länge tid det tar att byta, ju större inlåsning. 

• Nätverkseffekter. Ju fler som använder tjänsten desto mer attraktiv blir den. T.ex. Facebook och Blocket gynnas av att fler använder tjänsten. Säljare lockar köpare och vice versa. 

• Geografiskt monopol (begränsad marknad). En mindre stad kanske bara har underlag för en hamn eller flygplats. En monopolsituation uppstår då eftersom ingen är intresserad av att konkurrera ut det existerande bolaget. Med två bolag skulle båda göra förlust, och det gamla bolaget skulle kunna sänka priserna och rasera nya bolagets chanser helt. En slags "herre på täppan-effekt" eller "först till kvarn". Som ni ser svårt att hitta på ett bra svenskt uttryck.

Vallgravar är konkurrensfördelar som är strukturella och förväntas bestå under en lång tid och ska vara svåra att kopiera. Att ha unika produkter är mer tillfälligt, så länge de inte skyddas av patent. Och en suverän ledning är givetvis bra, men hur länge stannar den? Att ett företag har störst marknadsandel gör inte heller automatiskt att de har en vallgrav.


Konkurrensfördelarna bör synas i bolagets siffror
Stabila marknadsandelar, gärna ökande, är ett tecken på att en möjlig vallgrav kan finnas. Om marknadsandelarna förändras snabbt saknar antagligen bolagen i den branschen någon vallgrav.
Hög avkastning på eget kapital är ett slags krav. Morningstar talar om att den bör vara över 15 procent. Höga vinstmarginaler kan också tyda på en vallgrav.

Det måste alltså finnas någonting attraktivt i slottet för att vallgraven ska vara intressant. Jag pratar inte riktigt om tillfångatagna prinsessor, men ja... kanske inte en så dumt även om det luktar unken medeltidsliknelse lång väg.

Ibland kan ett klockrent monopolföretag ha dåliga siffror och då blir det förvirrande. Ta Jersey Electricity som exempel. De är enda elbolaget på Jersey och även om marknaden skulle öppnas skulle inga konkurrenter flockas dit. Bolaget har alltså ett slags lagligt monopol (immateriell tillgång), och ett geografiskt monopol till det. Ändå går de knappt med vinst! Kanske var det inte någon "prinsessa" i slottet, trots murar, vallgravar, krokodiler och allt vad det kan vara?


Vilka vallgravar är bäst?
Självklart är en kombination av flera vallgravar bäst. Coca Cola är lågkostnadsproducent men har också ett superstarkt varumärke. Här är lite lösa och ganska subjektiva tankar...

• Lågkostnadsproducenter tror jag är säkrast. De är inte tidsbegränsade på något sätt!
• Inlåsningseffekter är också bra. Men sett över längre tid så har det t.ex. blivit enklare att byta bank. Och att byta försäkringsbolag är numera hyfsat lätt.
• Starka varumärken är bestående. Men konsumenterna måste vinnas på nytt för att fördelen ska bestå över generationer. Inom detaljhandel är butikernas egna varumärken också ett hot.
• Geografiska monopol är bra, men ofta så är det bolag med högt underhålls-capex. En flygplats, hamn, järnväg och liknande slukar mycket pengar. I och för sig är det en del av inträdesbarriären, men ändå är det ibland svårt att uppnå hög "return on equity".
• Nätverkseffekter är också bra men är ofta väldigt svåra att hitta innan de vuxit sig starka. 

Var försiktig med "politiska" vallgravar?
Vallgravar som är beroende av politiska beslut tror jag kan vara farliga. Ta kinesiska bolag som exempel. I princip alla järnvägsbolag har en vallgrav enligt Morningstar utom de kinesiska! Politikerna kan ju ändra sig lite hur som helst och få även det mest fantastiska bolag att "spåra ur" helt.

Ett annat exempel är Manila Water. Monopol på vattenförsörjning i Manila fram till 2037. Vatten är väl också den naturligaste innehållet i en vallgrav, haha. Till råga på allt är faktiskt Svenska kyrkan delägare (andlig konkurrensfördel?:-). Här finns ändå risker för reglering från närmast högre makt i form av politikerna. Hur hållbara är vinsterna om bolaget drabbas av problem eller får folket emot sig? Vilken politiker skulle inte lyssna på en arg folkmassa som kräver lägre priser?

Pipelinebolag och elbolag är andra exempel på bolag som har en regleringsrisk. Försörjningsbolag är bra men vinstmöjligheterna är ofta (och bör nog vara?) reglerade.


Tycker du att vallgravar är viktiga eller överskattade? Vilka vallgravar letar du efter? Finns det fler vallgravar än de jag är på?

Ekonomiprat i Stockholm

Jag tänkte föreslå något så ovanligt som en aktieträff live. Ekonomiprat väljer jag att kalla det eftersom det är lite bredare än bara aktier.

Ett mycket bra inlägg på Lundaluppens blogg gav en ganska tydlig bild att det kan finnas ett uppdämt behov av att diskutera dessa frågor. Ens partner kanske inte alltid är så intresserad av ekonomi. Kollegorna kan vara oförstående och bara prata konsumtion... Visst finns då bloggandet, men nog kan det vara en annan sak än att snacka live! En nackdel att man kanske inte är lika "kritisk" som när man bloggar... men å andra sidan kan en livediskussion många gånger ge mer.

Finns det intresse så tänkte jag mig en stående tid och plats.

Mitt förslag är följande: Belgobaren torsdagen den 10 oktober kl 18.
 
Jag vet förresten att detta är nördigt värre, men åtminstone jag själv skulle uppskatta ett sådant forum. Kan bli platt fall, men då har jag i alla fall försökt:-)

Skulle du vara intresserad, skicka ett mejl (gustav.76@bredband.net) eller skriv i kommentarsfältet nedan. Bokar bord beroende på hur många som kan tänkas dyka upp.

Ha det gott! /Gustav

Uppdatering om Ridley

 

Senast jag skrev om australiensiska Ridley var ett tag sedan och det har minst sagt hänt en del. Kör därför en liten uppdatering. Nog är det allmänna intresset inte så stort för det här bolaget, men jag uppdaterar i alla fall inte så ofta:-)

Saftig utdelning från salt-försäljningen
Mest anmärkningsvärt är att en utdelning faktiskt beslutades och har kommit in på kontot. Hela 7,5 cent blev det och jag ligger nu på plus jämfört med senaste köpet på 0,90. På det stora hela är det dock ingen lyckad affär, åtminstone hittills... Jag var lite rädd för att extrautdelningen skulle utebli men så blev det inte.

Förhandlingar slutförda med Penrice
Penrice-förhandlingarna slutfördes och Ridley fick kompensation för att saltleveranserna upphörde. Problemet - som jag blivit varse - är att Penrice inte har så mycket pengar och att det till och med fanns risk för konkurs. Penrice styrs av ett gäng banker med stora intressen i bolaget. Vad vinner då Ridley på att pressa på... de får ju inte ut så mycket om Penrice går omkull antar jag?

Hursomhelst blev lösningen att Ridley får något som Penrice har gott om: Jord och aktier. Genom att få massor med landmassor kan de få fart på bostadsprojektet vid de tidigare saltfälten, och sen fick Ridley också en option på en andel i Penrice. Bra eller dåligt? Nja, vi får väl se.

Riskkapitalister med cowboyhatten på

En riktigt intressant sak är att ett gäng "jordbruksriskkapitalister" vid namn AGR partners klivit in och köpt 20 procent av Ridley. För samma kurs som jag köpte till senast faktiskt! Får känslan av att det är riktigt kunniga och rutinerade amerikanska gubbar. Hoppas att de kan tillföra erfarenhet och nytänkande i Ridleys styrelse och att de går bra ihop med nya VD:n.

Riskkapitalisternas intåg ger en slags trygghet att jag inte är ute och cyklar helt faktiskt. De säger också att de är mer långsiktiga än andra riskkapitalister (men vilken riskkapitalist säger inte så?). Bra i alla fall att de är specialiserade, jag hade inte gillat om t.ex. Ratos hade klivit in :-)

En osäker men spännande framtid väntar...
Hur ser jag då på Ridley nu? Jo, en potentiell högutdelare som är mer ocykliskt än man kan tro. Verksamheten fördelas ungefär så här:

• 40 procent djurfodertillverkning. De är en pålitlig leverantör och störst i Australien. Tydligaste konkurrensfördelen borde vara starkt varumärke. Andra fördelar är att de levererar nationellt (många är mer lokala), eventuella inköpsfördelar och att produktutveckling i den mån den förekommer borde vara billigare utslaget per enhet.
• 40 procent "djuråtervinning". Hanterar slaktavfall av olika slag och kokar ihop nyttigheter. En stor del går på export men en del används till djurfoder av olika slag. Möjliga konkurrensfördelar är att dessa anläggningar har ett slags "geografiskt monopol". Inte läge att smälla upp en annan brevid.
• 20 procent fastighetsutveckling. Nedlagda saltgruvor som kan säljas eller omvandlas till bostäder bland annat.

Visst frågetecken finns för vad en normal intjäning är när saltdelen är borta samt hur nya ledningen i ser på utdelningen. Jag skulle gärna se en ökning i kassaflöde och return on equity för att riktigt vara lugn. Det var ju därför de sålde saltdelen, för att satsa på den mer lukrativa delen. Senaste rapporten visar en förlust, men det beror till stor del på nedskrivningar (dvs inget negativt kassaflöde). De har dock inte lika fina siffror som många av mina andra innehav.


Trots frågetecknen så vore en normal direktavkastning jämfört med "tidigare Ridley" nästan 10 procent, men jag vågar inte hoppas på en sådan hållbar nivå. Lite har gått förlorat i transaktionerna och tiderna är tuffa för en del av de branscher Ridley verkar i. Över 5 procent på dagens kurs är dock något jag räknar med, men... man vet aldrig med Ridley. De har en tendens att överraska åt båda hållen.

Helt klart är att kursen rör sig ganska irrationellt jämfört med hur bolaget utvecklas. Sista dagen för rätt till specialutdelningen steg kursen närmare 10 procent... men dagen innan gick kursen ner några procent. Irrationellt var ordet.

Långsiktiga "caset" är att mer och mer kött behöver produceras och att djurfoder - och återvinning - då är en central del. Waste-management för djur... en rätt udda verksamhet som sagt.

Uppköp?
Till sist finns chansen att det förr eller senare kommer ett bud på Ridley. Skulle själv inte bli förvånad om de blir uppköpta inom några år. De är som en nyklippt person som gjort sig av med hästsvansen (saltet) och är redo att gå på fest... men på väg dit hamnar de i slagsmål (nedskrivningar) och dyker upp med plåster i ansiktet. Till nästa gång har kanske såren hunnit läka?

Vad tror du om detta bolag? Är det en jordbruksrelaterade aktier något som överhuvudtaget är värt att investera i? Om man tar bolag som Skåne-Möllan och Ridley så har de tyvärr inte precis rosat marknaden. Har förresten riskkapitalister något att göra i den här sektorn?

Några tankar om "Return on Equity" och Capex?

Tänkte nu köra en smärre djupdykning in i förkortningar och nyckeltal. Hoppas att det inte skrämmer bort läsare, men jag tar den risken.  I den värderingsmodell som jag snickrar på har jag nämligen stött på patrull när det gäller vissa viktiga nyckeltal. Nog förstår jag dem på ytan, men jag vill gräva lite djupare för att förstå mer och kunna "vikta" rätt.


ROE - return on equity
Älskas av Warren Buffett och är ett måste att titta på för varje långsiktig investerare. Return on equity betyder vinst i förhållande till aktieägarnas kapital. Aktieägarnas kapital är värdet av bolaget minus alla skulder, dvs vad som återstår efter att banken fått sitt.

Man kan kalla måttet för en slags "kassakomätare" eller ett mått på hur dyrt det är att skapa vinst. Omvänt så svarar den på frågan hur mycket kapital som behövs för att skapa en viss vinst.

Som exempel tar vi bolag A med ROE i H&M-klass på 40 procent. Bolag B har i sin tur ROE på låga 3 procent. Om man hypotetiskt ger dem 100 000 kr, ja då har bolag A skapat 40 000 kr och bolag B bara 3 000 kr i vinst. Det säger sig självt att måttet får stor betydelse på lång sikt, förutsatt att ett ROE-talet håller sig konstant över tid (vilket är en fråga om konkurrensfördelar).

Nyckeltalet är väldigt viktigt då t.ex. överskottet från verksamheten ofta investeras för att skapa mer vinst. I H&M:s fall delar de visserligen ut en hög andel av vinsten, men det behövs å andra sidan inte så stora investeringar för att skapa tillväxt om jag förstår rätt. Vad gör då att H&M har så högt ROE?  Låt mig gissa! Modellen är skalbar, binder lite kapital, IT-systemen finns, varumärket likaså. De har väl "bara" att hitta nya butikslägen, slå upp en butik och fylla dem med kläder och personal? Men här är jag inne och snuddar på ett annat begrepp...


Capex då?

Capex är investeringar som i något som har en livslängd över flera år. Man ska egentligen skilja på underhålls-capex och tillväxt-capex men i det här inlägget fokuserar jag på underhållscapex när jag skriver "Capex". Det ger inte ger mer vinst utan behövs för att behålla samma vinstnivå. Investering i ett nytt IT-system går väl t.ex. in under Capex då det inte i sig skapar någon mer vinst i sig. (uppdaterat)

Jämför man med livet som husägare är ett bolag med högt Capex lite som träpaneler mitt i solen som ofta måste målas om. Ett lågcapex-bolag kan däremot liknas vid en tegelvägg som i princip aldrig kräver något underhåll.

Vi går tillbaks till exemplet ovan:

Tänk om bolag A med sitt fina ROE har ett extremt högt Capex, vilket gör att vinsten på 40 000 kr mest går dit? Säg att 39 000 kr ryker och endast 1 000 kr är kvar. Och bolag B, med sina 3 000 kr istället har lågt Capex och får behålla 2 000 kr av sin vinst. Den "riktiga vinsten" rensat för underhållsinvesteringar skulle då istället vara högre hos B. Hypotetiskt värre ska nog nämnas...

Två sidor av samma mynt? Eller två mynt av samma sida?
Både ROE och Capex verkar vara viktiga när man bedömer ett företag. Men går de ofta ihop i praktiken? Är långvarigt högt ROE ofta synonymt med lågt capex? Det borde ju vara så att ett högt Capex bromsar framtida vinsttillväxt eftersom pengar inte går dit utan till underhåll... kan man tycka.

• Högt ROE och högt Capex är inte hållbart över tid?
• Högt Capex kommer att minska framtida vinsttillväxt, vilket kommer att märkas av i form av minskat ROE?

Har jag förstått rätt månntro?

Kruxet är väl att ROE koppas till vinsten sett mot aktieägarnas kapital (equity). Men vinsten är något annat än fria kassaflödet. Och här går jag bort mig något. Fria kassaflöde är ju vad som finns kvar efter underhållsinvesteringar, och ett mått på den "riktiga" vinsten (bland annat 4020 har skrivit en hel del om det). Alltså skulle jag vilja ha ett mått som tittade på fritt kassaflöde i förhållande till equity. Antar att det inte finns lättillgängligt då jag inte läst något om det. Möjligen finns inget behov av det eftersom jag missar något väsentligt på vägen...? Jag menar... Buffett borde väl titta på det nyckeltalet istället ifall ROE hade stora brister? Kanske räcker det med att titta på ROE, men på flera års sikt?

Tittar du på ROE och på Capex när du letar bolag? Och vilket av dem tror du är viktigast? Och överlappar de varandra på något sätt?

Ja det är sådana här saker man kan fundera på när man ska ha "roligt"! Har själv inte hittat svaren, men misstänker då att det då kan vara fel på mina frågor :-)

Investera i musikbranschen och ett skivtips

 

Jag är hobbymusiker på fritiden, spelar en del elbas och piano. Inte på något sätt lika givande ekonomiskt som aktieintresset, men såklart givande på andra sätt. Därför tänker jag lite då och då på musikbranschen...

Ekonomiskt är "musikerlivet" inte alls så spännande, i alla fall inte om man kör egen musik. Verkligen ett superstort utbud som inte matchar efterfrågan. Fråga t.ex. 10 unga personer på stan och minst 5 kan tänka sig att syssla med musik. 

Skulle man mot förmodan slå igenom så handlar det inte om att spela gitarr på en solig strand när man vill. Snarare är man inlåst i en studio och har alla kvällar och helger uppbokade. Det som krävs är hårt arbete, talang, rätt kontakter och en himla massa tur och timing.

 

Musikrelaterade aktier

Om man verkligen vill bli rik på musik så gäller det nog att klippa håret, ta alla tänkbara extrajobb du kan och köpa aktier i Vivendi för pengarna:-) De äger Universal Music Group och det är väl något sådant som krävs för att tjäna pengar i branschen. Skulle det gå att investera i Spotify så skulle det nog också vara bra alternativ. Läste att det värderades till 35 miljarder! Fantastiskt med något svenskt som verkligen slagit stort.

  

Andra aktier då? Nog gäller det att försöka hitta något som påminner om jeanstillverkare och hackor, för det är inte guldgrävarna (musikerna) som gör de stora vinsterna. 

• Amazon säljer mycket musik men jag måste säga att ett P/E tal på över 300 avskräcker.
• Sony har väl inget särskilt egentligen
• Yamaha gör instrument men känns rätt högvärderat.
• Time Warner ser snäppet intressantare ut, men jag tycker inte riktigt att det är Time för Warner i min portfölj
• Vivendi lockar mest och bloggarna Defensiven och Ägamintid har skrivit en hel del om detta bolag. 
• Skulle Thomann vara börsnoterad skulle jag vara intresserad av köp. Allt i instrumentväg köper jag in där och de är suveräna.

Sen kan man undra varför inte något band som t.ex. U2 börsnoteras t.ex. när Manchester United gör det. 

Och här kommer skivtipset!

Inlägget mynnar som ni kanske förstått ut i ett skivtips där jag medverkar:-) Jag och tvillingbrorsan har nämligen släppt vår första platta. Något sent vid 37 års ålder, men så är det. Musiken är egenskriven, akustisk och påminner något om Simon & Garfunkel. Vi låter väldigt mycket samtidigt för att bara vara två och allt är inspelat live.

En fysisk skiva är inte lika het som förr om åren, men vi finns på Spotify. Här är en länk till Marty & Gus på Spotify. Lyssna gärna, och all kritik är välkommen!

Ska väl nämnas att jag inte har några tankar på att slå igenom. För det första är det väl ungefär lika stor chans som att bli fotbollsproffs vid 37 års ålder. Tåget har gått, men det är trevligt att uppehålla sig på perrongen. Spela covermusik hade kunnat ge lite mer ekonomiskt men då tappar man charmen.

Vad tror ni om investeringar i musikbranschen? Har ni något bra tips på aktie? Är förresten medveten om att blogginlägget är i utkanten av ämnet men lovar att dra ner på reklamen till nästa inlägg! 

Woolworths (AU) mot Woolworths (ZA)

Ett långsiktigt innehav i portföljen är australiensiska Woolworths. Tänkte nu jämföra den med dess sydafrikanska namne. Vilken är att föredra? Har jag valt rätt Woolworths? Frågan är berättigad då brittiska Woolworths faktiskt gick i konkurs 2008.

En rolig detalj är att Australiensiska Woolworths tycks ha varit en namnsnyltning från sin amerikanska motsvarighet:

"Woolworths Limited was founded in September of 1924, originally under the name "Wallworths Bazzaar Ltd", a play on the internationally renown F. W. Woolworth name. After discovering the name had not been registered in Australia, and Woolworths had no plans for overseas expansion, the company became "Woolworths Limited" on September 22, 1924"

Likaså är Sydafrikanska Woolworths också en namnsnyltare från början...

The chain was named after the United States chain F. W. Woolworth Company but, because of the contemporary trademark laws, the name was legally used without permission. No financial connection ever existed between the companies.

Verksamhet
Australiensiska Woolworths är ungefär som ICA eller City Gross i Sveirge, men de har inte bara supermarkets utan även andra kedjor. T.ex. har de spritbutiker, klädbutiker, hem och byggbutiker, hotell och bankverksamhet. De finns enbart i Australien och Nya Zeeland.

Sydafrikanska Woolworths är en slags kopia av Marks & Spencer. Butikerna har inte bara mat utan kläder, heminredning, smink etc. De har expanderat i vissa delar av afrika. En närmare titt gör det hela komplicerat då sydafrikanska Woolworths har viss verksamhet i... Australien. De har en majoritetspost i Country Road som främst inriktar sig på kläder och just i Australien. Har inte fått helt kläm på det hela då det ju då tycks konkurrera med Australiensiska Woolworths, men de har ju i och för sig ett annat varumärke...


Konkurrensfördelar
Australiensiska Woolworths har tillsammans med Coles (noterad som Wesfarmers) cirka 80 procent av marknaden. En slags gemensam monopolsituation är ju riktigt trevlig och Morningstar ger dem en bred vallgrav. I Sverige har t.ex. ICA 40 procent av marknaden så tänk er Sverige med typ dubbelt så många ICA-butiker som idag så förstår ni hur det ligger till...

I Sydafrika hittar man dock en hel del konkurrenter som The Spar Group, Shoprite, Massmart och Pick'n pay. Marknaden är definitivt mer splittrad, här är en sida som beskriver vilka kedjor som finns. Har inte på något snabbt sätt kunnat få fram marknadsandelarna men om man går på antalet anställda och "company value" så blir det så här:

• Shoprite, 90 000, 86 516 M ZAR
• Pick'n Pay 37 000, 19 478 M ZAR
• Massmart 36 000, 33 880 M ZAR
• Woolworths 22 000, 53 661 M ZAR
• Spar group 4 000, 19 101 M ZAR

Om storlek skulle vara det som ger flest skalfördelar så ser Shoprite ut att vara det säkraste valet. Sen beror det på... ett bolag som Spar group satsar på närbutiker och det kan ju ha hittat en lönsam nisch. Kan inte tillräckligt om branschen utan måste läsa på mer för att kunna uttala mig utan att tok-gissa. En bra intervju om just Woolworths finns här, de försöker bygga skalfördelar och sneglar på Shoprite.

En kompis var i australien nyligen och då passade jag på att fråga om Woolworths (jag frågade om annat också ifall ni undrar:-). Butikerna kände han igen, de var jättebra och man såg dem överallt! Australiensiska Woolworths är en "no-brainer" då både Woolworths och Coles lär ha starka konkurrensfördelar. För Sydafrika krävs lite mer fingertoppskänsla och lokalkännedom för att träffa rätt. I alla fall för långsiktiga köp. Värderingen kan också få stor betydelse, åtminstone på kortare sikt.

För svenska butiker är svenskt kvalitetsindex ett bra mått på hur nöjda kunderna är. Tyvärr har jag inte hittat någon sådan tjänst för sydafrika eller australien.


Värdering
Australiensiska Woolworths ger 4 procents direktavkastning, ROE på cirka 28, P/E på 18 och har en relativt låg skuldsättning. Håller du aktien till 2015 förväntas du få 4,5 procents direktavkastning och P/E talet sjunker till 16. Uppgifterna kommer från 4-traders.

Sydafrikanska Woolworths ger 3,5 procents direktavkastning, ROE på dryga 50 (!), P/E på 20 och detta med en nettokassa. Håller du aktien till 2015 förväntas du få nästan 5 procents direktavkastning och P/E talet sjunker under 15.

Det jag har svårt att få kläm på är konkurrenssituationen... jag tycker det är svårt att veta vilken man skulle satsa på. Ta ett bolag som Spar Group. 2015 förväntas de med ge 5 procents direktavkastning och P/E under 15.

Sett till värderingen tycks de 5 bolag jag snabbtittat på ha fin utdelning, hög ROE, låg belåning och tillväxt på alla fronter. Frågan är bara om alla är framtida vinnare? Svårt att veta! Skulle jag gå på någon ligger faktiskt Shoprite närmast, men de har (föga förvånande) en mindre aptitlig värdering med lägre utdelning och högre P/E-tal.



Summering
För tillfället känner jag mig nöjd med att bara äga australiensiska Woolworths. Men sydafrikansk retail lockar. Är det månne värt att gräva djupare bland dessa fem? Har någon erfarenheter av dem? Fick ju bland annat tipset om Spar Group från Linus. Själv har jag inte satt foten i Sydafrika, men blir mer och mer sugen på att åka dit:-) 

Något man kan jämföra kvintetten med skulle kunna vara Tesco plc. 

Vad tror ni om dessa frågor? Är sydafrikansk retail värd en närmare titt? 

Tillbaka - och ett inköp under sommaren!

Nu är jag tillbaka efter sommaren och bloggen är åter igång. Efter 5 sköna veckor är allt lite ringrostigt men jag har faktiskt saknat bloggandet! Börjar med ett inlägg om ett nytt bolag i portföljen...ja jag vad vad ni tänker (ännu ett bolag?) men låt mig förklara varför!

Bolaget jag köpt en mindre post i är TC Pipelines. De är noterade i USA och som namnet antyder så är de ett pipelinebolag. Köpte dem mycket för deras höga och stabila utdelning och förväntar mig ingen fantastisk kursutveckling. Det är ungefär som att satsa på Anders Svensson på mittfältet om vi pratar fotbollsspråk. Rutin, låg lägstanivå, passningsskicklighet, men han kommer inte att vinna så många löpdueller.

Jag förväntar mig dryga 6 procents direktavkastning som ökar i takt med inflationen. De är lite som Telia fast med starkare konkurrensfördelar och inga stora politiska risker. 

Har köpt dem av följande skäl:

• Hade inget försörjningsbolag innan
• Låg belåning för att vara försörjningsbolag. Ger trygghet och möjlighet till förvärv.
• Hög men säker utdelning. Höjt 14 år i rad.
• Starka konkurrensfördelar, en naturlig "vallgrav".
• Trevligt med kvartalsutdelning!

Checklistan

1. Funnits i minst 10 år och delat ut de senaste 2 åren. För utländska bolag krävs 5 år.
Ja, börsnoterat sedan 1999 och alltid höjt utdelningen.

2. Utdelningsväxare eller högutdelare (eller både och:-)
Klockren högutdelare, och växer åtminstone i takt med inflationen.

3. Enkel verksamhet som man förstår sig på
Ledningar för naturgas som möjliggör effektivare transporter än andra transportslag. Mer än så behöver man nog inte kunna?

4. Starka konkurrensfördelar, gärna en "vallgrav"
Klart Ja på den. Ingen lär bygga en konkurrerande pipeline bredvid. Möjligen kan relationen med TransCanada, som är huvudägare, också vara en bestående fördel. Läs mer vad de skriver på sin egen hemsida.

En nackdel är att return on equity inte är så värst högt, strax under 10 procent. Det talar för att tillväxten är ganska dyr och att aktien inte kommer vara någon raket, även fast de har sina konkurrensfördelar.


5. Måttlig skuldsättning
Låg för att vara pipelinebolag med debt/equity på 25 procent. Ökar i och för sig till 45 genom det senaste förvärvet, vilket beskrivs i senaste presentationen.

6. Pålitlig ledning med egna aktieinnehav
Inte så stora egna innehav, men inget att invända i stort. Har inte läst något som tyder på att de skulle vara aktieägarovänliga. 

7. Köpa till rimlig värdering    
Över 6 procents direktavkastning är bra. Vi pratar om ett bolag som har växt utdelningen i över 10 år.

Capex är lågt, vilket är en fördel och ger ett högt fritt kassaflöde. Return on equity ligger dock strax under 10. Sett till P/E betalar du över 20 gånger vinsten, men här ska man komma ihåg att det kan bli missvisande. Kassaflödet som de kan dela ut är högre än den redovisade vinsten - annars hade det inte varit hållbart. En utdelningsandel över 100 procent är ett varningstecken, men för pipelinebolag är det snarare normalt.


Några nackdelar och risker
Nackdelen är såklart att de inte riktigt hänger med uppåt i en högkonjunktur. Här handlar det om en ganska defensiv placering som riskerar att inte slå index.

Dollarexponering är en annan risk men vad är alternativet? Fortum finns men då är det ju i Euro. Och i Sverige finns ingen pålitlig utdelare inom försörjningsbolag vad jag vet, möjligen undantaget Skånska Energi. Ökad reglering är också något som kan drabba försörjningsbolag. 

Hur ser du på Pipelinebolag i allmänhet, och har du till och med någon tanke om TC Pipelines? Vilka andra bolag föredrar du inom utility-sektorn? Jag funderade på CEZ men courtaget avskräcker och de får vänta. Finns andra risker som jag inte tänkt på?

Sommaruppehåll och kommande inlägg

Bloggen tar sommaruppehåll. Tack för alla kommentarer, tankar och idéer!

Det inlägg som lite otippat fått mest visningar är topplistorna för svenska utdelningsaktier. Inte så många kommentarer men många visningar tydligen. 

Några inlägg håller jag på och snickrar på, i alla fall i tanken…

• Analys av California Water Service Group
• Analys av Gentex
• Analys av Slater & Gordon
• Uppdatering om Ridley
• Svenska och nordiska försörjningsbolag (utilities)
• Woolworths (AU) mot Woolworths (ZA)
• Investera på väg till jobbet, fler företag på vägen…
• Tankar om husköp – viktigare än aktieköp?
• En investering i IKEA är nästan möjlig
• Sälja ett fantastiskt men övervärderat bolag? Famous Brands som exempel
• Lärdomar om investeringar från Dragons Den
• Var är mina portföljbolag om 20 år? Ny teknik och långsiktiga hot/möjligheter?                         

Är det något annat jag borde ta upp? Andra bolag att analysera? Kom gärna med idéer!

Ha en trevlig sommar och på återseende!

Vad räknas som en "utility" och vad ska de kallas?

Har i dagsläget ingen renodlad "Utility" i portföljen men funderar på öka andelen. Klassiska utilitys är elbolag, gasbolag och vattenbolag och man kan säga att de kännetecknas av:

• Monopolsituation, mer eller mindre
• Höga uppstartskostnader
• Riktigt stabil efterfrågan på varorna

Kännetecknande är att det handlar om produkter/tjänster som är basala och ständigt behövs. Det lönar sig knappast heller att bygga ett till kraftverk bredvid det gamla eller köra med paralella elnät. Stora investeringar krävs vilket skapar inträdesbarriärer för nya företag. Bolagen brukar vara rejält stabila och tråkiga och ofta är det utdelningen och säkerheten som gör dem attraktiva. I och med monopolsituationen bör man se upp med regleringar från politiskt håll.

Elverk och vattenverk känner man igen från spelet Monopol. Men det är här jag börjar fundera en vända. Ofta hamnar man på norra, södra, västra och östra station, och hur räknas de? Och kan till och med fängelset vara en utility:-)


Andra tänkbara utilitys
Några typer av bolag skulle möjligen kunna ha samma egenskaper

• Telefonbolag har ju fasta nät, och här krävs stora investeringar. Även fiber-delen skulle kunna vara en utility? Men jag antar att det är för mycket annat "krafs" hos telebolagen som drar ner monopoldelen och i det stora gör dem känsliga för konkurrens.

• Järnvägar borde väl ha samma egenskaper som utilitys. Dyrt att bygga och ingen i sina sinnes fulla bruk lägger ett spår precis brevid! Men är grejen att kanske att de är mer cykliska, i en högkonjuktur ska fler saker fraktas än i en lågkonjunktur. Men passagerartåg då? Hmm...har tyvärr inte hittat något sådant renodlat investeringscase.

• Postbolag då? Ja, personalen är nog den största kostnaden, men stora sorteringsapparater, frankeringsmaskiner etc lär ju kosta multum. Dock så är marknaden ofta öppen för konkurrens.

• Microsoft Word? Kan man tänka sig något mer essentiellt? Stora utvecklingskostnader men inga fasta tillgångar och öppet för konkurrens.

• Fängelsebolag. Fick ett skönt tips om en fängelseaktie, och nu måste jag bara säga "Gå i fängelse utan att passera gå". För interna finns en uppenbar inlåsning men fängelsebolag är väl mer eller mindre öppna för konkurrens sinsemellan. Trots att de har murar så riktas de mot "kunderna" och inte konkurrenterna.

• Tobaksbolag? Konsumentvaror som stagnerat och blivit mer av en utlity. I och för sig inte särskilt nyttig, jfr ordet utility.

• Oljeproducenter som Exxon Mobil. Nej, produkten olja är extremt konkurrensutsatt. Raffinaderier och andra sådana nödvändigheter kan kanske kvala in, men renodlade sådana bolag finns väl inte skulle jag tro?

• Hamnar och flygplatser? Dyrt att bygga och naturliga monopol. Ja, varför är dessa inte utilitys?

Och vad ska man kalla dem?
Har nyligen varit på en språkkurs så jag vet att det är fel att kalla dem utilitys. Men vad ska man säga istället?

• Utiliteter?
• Basala bolag 
• Servicebolag
• Nyttigheter
• Nödvändiga bolag
• Monopolbolag?
• El gas och vatten (jfr sol vind och vatten)
• Samhällskritiska bolag 
• Samhällsnyttiga bolag
• Samhällsviktiga bolag (nytt)
• Förnödenheter (nytt)
• Försörjningsbolag (nytt)
• Allmännyttiga bolag (nytt) 
• Infrabolag (nytt)

Nej, det här är svårt. Vad säger ni?

Ökat i Discovery

Ökade under veckan i Discovery Holdings (Sydafrika). Bolaget sysslar med något så tråkigt men nödvändigt som försäkring, men gör det på ett ovanligt sätt. En bra presentation av deras verksamhet finns här. Och en annan bra presentation här också. Jag har även en tidigare analys av dem i bloggens barndom.

Deras grej är att de verkligen fokuserar på att ändra sina kunders beteenden genom positiva incitament. T.ex. har de mätutrustning i bilarna som mäter körsättet och du får bonuscheckar på bensin om du kör bra. Gör du en webbtest om trafiksäkerhet så får du mer poäng och bonusar. Likaså får man poäng och rabatter i liv- och sjukförsäkringen om du äter hälsosam mat.

Poängen: Istället för att passivt betala för skador som inträffar försöker man tillsammans med kunderna - genom små ekonomiska incitament - att minska antalet skador. En del av framgången är väl att du får ett väldigt bra urval av kunder.

Historiskt ser det väldigt bra ut, här är vinstutvecklingen sedan 2001:

Jag tror att Discovery har en vallgrav genom att kunderna stannar kvar när de väl kommit dit. De är störst i Sydafrika och erbjuder tjänster som bankkort, investeringar etc, som ger ytterligare rabatter. Smart tänkt för ingen kund som finns där vill förlora sina intjänade poäng, det är en slags inlåsning. De bygger också upp ett varumärke. nätverk och bonussystem som konkurrenterna nog har svårt att matcha. Även all information (big data) och kringförsäljning i samma kundstock (nätverkseffekt?) är något som är en fördel mot mindre konkurrenter.

En spännande detalj är att de äger 20-25 procent av Ping An Insurance, Kinas näst största försäkringsbolag. Så här skriver de i sin senaste rapport:

By introducing intellectual property rights of business systems (e.g. Claims System) and management tools (e.g. Medical Risk Management tool) from South African firm Discovery, we have gradually built up a professionalized medical risk management platform for health insurance, giving Ping An Health a key competitive edge in the mid to high-end medical insurance market and a solid foundation for future expansion.

Kanske lite väl spännande när man läser att ägarbilden är snårig och att f.d. premiärminister Wen Jiabao har stora intressen i bolaget. Borde dock leda till politisk stabilitet för bolaget, förutsatt att han inte hamnar helt i onåd. Även wikipedia har nyttig info om saken.

Ett skäl till att jag ökade är att sydafrikanska valutan Rand har gått ner väldigt mycket. Man kan säga att det är rea i Sydafrika. Sen kan de bli ännu billigare ja, men jag tyckte det var ett bra läge.

Avslutar med en bild som på ett enkelt sätt förklarar det nytänkande. Kan behövas mer sånt inom den annars rätt traditionella försäkringsbranschen. Visst finns en utveckling i andra försäkringsbolag, men jag upplever att Discovery har kommit väldigt långt och ligger steget före.

Vad tror ni? Är detta en bra investering? Ska jag följa bloggrannarna borde jag väl ligga tungt i Danska banker... Sydafrikanska försäkringsbolag är inte en lika stark trend:-)

Ha en trevlig söndag! Jobbar på en titt på bland annat utilitys, en analys av California Water kan ju verka svalkande mitt i sommarvärmen.

Tre järnvägsbolag att fundera på

En slags utility som är värd att fundera på är järnvägsbolag. Väldigt basic och verkligen en naturlig konkurrensfördel. Alla järnvägsbolag, möjligen Kina undantaget, bör ha en slags vallgrav då spåret innebär ett naturligt monopol. I Kina är risken politisk inblandning stor vilket ger osäkerhet för framtiden, något jag läste i en Morningstar-kommentar.

Ska man ha något järnvägsbolag i portföljen?
Tyvärr är de jag hittat sådana som inte sysslar med passagerartrafik. Alltså blir det transport av varor, kol och andra förnödenheter och en lite mer cyklisk verksamhet.

Den stora tveksamheten är att de slukar mycket kapital och inte är så värst lönsamma alla gånger: En kommentar från Morningstar när de tittade på Canadian National, som ju har en av de högsta marginalerna:

"However, despite powerful competitive advantages, railroads have historically failed to outearn their cost of capital. In fact, CN's return on invested capital has only recently approached its cost of capital. That said, when we observe the firm's high returns on equity and significant free cash flow, we conclude that Canadian National's established network and disciplined operations result in a narrow economic moat to fend off competitors."

Kan det vara högt capex och kapitaltung verksamhet som är boven i dramat?

Här finns en genomgång där författaren har en skeptisk inställning till branschen. Framförallt så är det väl så att de kan bränna sig på det heta kolet. Det jag menar är att transport av kol står för en hyfsat stor del av vinsterna men här minskar behovet i takt med naturgasens renässans.

Warren Buffett har däremot köpt ut Burlington Santa Fe från börsen och borde ju därmed vara positiv till branschen, eller i alla fall bolaget i fråga.

Rent personligen tycker jag järnvägar är intressanta eftersom de är så lätta att förstå. Har själv också i yngre år spenderat många timmar med utmärkta spelet Railroad Tycoon. Nördigt men intressant faktiskt!

Aktiestinsten borde ha något järnvägsbolag i portföljen, men jag tror inte han har det:-)


Några intressanta bolag
Har fastnat för CSX, Norfolk Southern och Canadian National Rail. De två första är direkta konkurrenter i östra USA. United Pacific hade kunnat vara ett alternativ men de verkar i västra USA och konkurrerar med Burlington Santa Fe. Vill inte investera mot Buffett även om jag inte alltid följer honom. Ok, bolaget kan bli utköpt av Buffett själv men nej, jag vågar inte satsa på dem.

Trevliga courtage och god omsättning gör alla "köpbara" även vid mindre summor.

En allmän genomgång av några bolag finns här. Dött lopp mellan CSX och Norfolk Southern i denna analys.


CSX corporation

CSX verkar i östra USA och här ser ni deras nät. De transporterade 2012 20 % kol, 38 % intermodal och 42 % varor. Ganska dålig slogan i form av "How tomorrow moves".

Bolaget har ofrivilligt inspirerat till filmen "Unstoppable" när ett obemannat tåg med farligt innehåll råkade komma i rullning.

Vinsttillväxt per år senaste 5: 14 procent
Direktavkastning: 2,4 procent
Utdelningsandel: 26 procent
Debt/equity: 1
Return on equity: 21 procent 


Norfolk Southern

Norfolk Southern verkar även de i östra USA och är en slags tvillingbrorsa till CSX. De transporterade 2012 20 % kol, 47 % intermodal och 33 % varor. Tidigare slogan: "There is no stopping us". Funkar kanske inte så bra vid diverse urspårningsolyckor etc:-)

Liksom CSX jobbar de mycket med personalförmåner och stödjer nationalism och patriotism, kanske mer än andra bolag. Kanske vanligt i USA överlag?

Vinsttillväxt per år senaste 5: 8 procent
Direktavkastning: 2,6 procent
Utdelningsandel: 34 procent
Debt/equity: 0,8
Return on equity: 18 procent



Canadian national rail

Verkar mest i Canada, vilket ju framgår av namnet. De transporterade 2012 9 % kol,  35 % intermodal, 12 % olja och kemikalier, 20 % metaller och mineraler, 9 % skogsprodukter och 12 % spannmål (dvs 53 % varor om man jämför med de bolagen ovan).

Vinsttillväxt per år senaste 5: 8 procent
Direktavkastning: 1,6 procent
Utdelningsandel: 24 procent
Debt/equity: 0,7
Return on equity: 22 procent

Stort minus är den låga direktavkastningen, men det är många saker jag gillar med bolaget:

• Mycket bättre järnvägsnät än närmsta konkurrenten. Tänk er ett mindre nät som inte går hela vägen ut mot kusten och kapa USA-delen.
• Exponering mot annan valuta och ekonomi än USA
• Har inte sänkt sin utdelning någon gång, det har de andra gjort under 90- och 00-talet.
• Jag får en slags Wallenstam-känsla på bolaget. Ovanlig verksamhet, mycket bra historik, men låg utdelning.

Summering
Skulle kunna tänka mig att investera i järnvägsbolag, men har något svårt att välja "spår". Canadian national ligger dock närmast.

Ser fram emot eventuella kommentarer. Börjar diversifieringen gå för långt så att det är för många järn(vägar) i elden? Kan man tro att detta är aktier som "tuffar på" trots deras cykliska egenskaper? Vilket bolag är mest en "modelljärnväg" jämfört med de andra? Ja frågorna är många!

Har Procter & Gamble minskande konkurrensfördelar?

Har funderat vidare och är lite osäker på mitt innehav i Procter & Gamble. Visserligen har de Wide-moat enligt Morningstar men jag tänkte tänka lite själv för en gångs skull:-) Frågan aktualiseras av en flytt från kapitalförsäkring till ISK även för de amerikanska aktierna. Och ännu har jag inte hunnit köpa tillbaka Procter & Gamble i ISK.

De har riktigt starka varumärken men jag är något oroad över två saker:

1. De har ingen egen säljkanal. Allt går ju via butikerna som ju styr utformningen.
2. Butikerna satsar mer och mer på egna varumärken.

Påminner konsumentgiganterna till och med om läkemedelsbolagen som blir mer och mer känsliga för "generika" eller no-name produkter? Tänkte därför helt ovetenskapligt och subjektivt testa hur känsliga deras top-10 produkter för butikernas egna varor. Min tes är att det kan vara en stor skillnad mot Coca Cola som har ännu starkare varumärke och varor som verkligen inte kan bytas ut....

Den högst subjektiva testen...
Har produkten något särskilt jämfört med egna varumärken och andra konkurrenter?
1. Ariel. Nej, inget särskilt
2. Always. Ingen uppfattning:-)
3. Braun. Verkligen inget särskilt
4. Duracell. Nej, inget särskilt
5. Gilette. Ja, väljer knappast något annat.
6. Oral B.  Ja, väljer knappast något annat (tandborstar)
7. Pampers. Nej, inget särskilt.
8. Pringles. Nej, verkligen inget särskilt (men tror de är sålda).
9. Wella. Ingen uppfattning.
10. Yes. Ja, väljer knappast något annat.

Endast 3-4 av 10 är mycket immuna mot butikernas egna varor. Men även ett riktigt starkt varumärke som Gilette tror jag kommer drabbas av ökad konkurrens. Ok om de är dubbelt så dyra kanske man tar dem... men om varan bredvid kostar 1/3 och nästan är lika bra då?


Vad skulle konkurrensfördelarna bestå i?
Varumärke är uppenbart. Man är beredd att betala mer för samma sak. En slags tradition där man tar det välkända även om noname-produkterna i princip är samma sak. All upparbetad reklam och tradition gör sitt till. Men jag tror effekten av detta minskar och nya kund-generationer måste vinnas på nytt.

Andra möjliga fördelar är stordriftsfördelar som lägre tillverkningskostnader. Kostnaden för forskning, utveckling och reklam kan också slås ut på en riktigt stor försäljning och bli låg "per enhet". Kvaliteten på varorna är genomgående hög, och om någon ska ta fram en lika bra produkt som t.ex. Yes lär det kosta pengar. I och med att butikerna är många till antalet och säljer mindre än Procter & Gamble-produkterna kan det bli dyrt per enhet och inte lönsamt. Noname-produkterna kommer därför kanske att fortsätta vara steget efter även i framtiden, i alla fall där det krävs viss utveckling?

Nog lär Procter & Gamble ha en stark position mot butikerna idag. Men hur är det framöver? Kan deras plats i butikerna sakta men säkert minska? Jag är ändå lite oroad. Borde jag vara det? Håller ni med om min subjektiva test? Är det säkrare att investera i riktiga supervarumärken som Coca Cola, eller matbutiker istället? Vad säger ni?

Investera på väg till jobbet - tandkrämstankar

"Investera på väg till jobbet"-serien tar klivet in i badrummet. Efter frukosten måste man givetvis borsta tänderna och kanske ta en dusch.

Tandkrämskampen brukar oftast stå mellan Colgate eller Pepsodent och jag köper de som är billigast för tillfället.  Har ni förresten tänkt på att det på många sätt påminner om en annan kamp? Cola - Pepsi låter ju nästa precis som Colgate - Pepsodent -  i alla fall om man ska uttala det med munnen full av tandkräm. Likaså är båda bolagen amerikanska giganter och troligtvis bittra rivaler.

Colgate är noterad på New York börsen och en stabil och trevlig aktie. Den rejäla skuldsättningsgraden gör att jag inte är intresserad av ett köp. Pepsodent ägs av Unilever, som ligger mycket närmare en investering.

Sett ur ett varumärkesperspektiv drar definitivt Pepsodent längsta tandborst-strået när det gäller låg risk. Vilken mardröm att heta Colgate! Minsta skandal gör att någon käck journalist kommer kalla dem Colgate.

Något som kan drabba båda dessa märken är butikernas satsning på egna varor. Givetvis väljer jag inte Willys eller ICAs tandkräm vid samma pris. Men om de kostar mycket mindre och smakar likadant då? Här finns en uppenbar risk tycker jag, och det gäller kanske även Procter & Gamble. Jag tror det är ganska farligt på sikt att inte ha några egna säljkanaler.

Blackmores är ett klassiskt Australiensiskt vitaminbolag (ungefär som Friggs i Sverige) som finns i portföljen och har drabbats en hel del. Varuhusen som ju är deras främsta säljkanal har blivit starkare förhandlare, gett dem mindre butiksplatser och dessutom börjat sälja mer egna varor. Frågan är om det är en trend som kommer att fortsätta och bli starkare och starkare? Det krävs nog riktigt starka varumärken för att stå emot och överleva med god marginal. I och för sig är det väl just sådana giganter som Pepsodent, Colgate, Yes, Pampers och liknande som klarar det. Förhoppningsvis även Blackmores.

Annars är just tandkräm en suverän produkt - tänder behövs ju borstas hela tiden, något som kan ge investerarna stort smile när de tänker det.

För att gå till ett närliggande ämne så kör jag med en eltandborste. Skulle kunna skriva några rader om Fortum men väljer istället Procter & Gamble. Min högst subjektiva uppfattning är att Oral-B varianten är något som man väljer i första hand. Skulle inte komma på idén att köpa ICAs egna eltandborste om den nu finns. Så sett till borsten tycker jag Procter & Gamble ligger bra till. En sådan sak som utbytesborsthuvuden lär marginalerna vara grymma på t.ex.

Vilken tandkräm och borste föredrar du? Och har du investerat i något bolag inom denna sektor?

Hur tänka när en större summa ska placeras?

I lite olika sammanhang har jag fått frågan hur ett större kapital bör placeras, eller vad man ska tänka på. Exempelvis kan ju en lägenhetsförsäljning eller ett arv göra att man sitter på en större pott pengar. I första hand hamnar de då på ett (låg)räntekonto hos någon storbank, men vad ska man göra istället? Risken ska vara relativt låg.

Så här skulle jag tänka, men det finns ju massor att säga. Vad säger ni, är detta kloka tankar? Vad skulle ni gett för råd?

Sparhorisont och riskprofil?

1. Se till att få en bättre ränta oavsett hur du gör. Kolla på www.konsumenternas.se eller www.compricer.se och jämför. Välj konton med insättningsgaranti.
2. Fundera på när du behöver pengarna. Om du t.ex. inom 1-2 år behöver dem bör allt vara på ett räntekonto. Inte värt att ha dem på börsen som kan svänga mycket. Så hur är det med bil, hus, större resor etc.? Ju längre sikt du ska lämna pengarna orörda, desto större skäl att välja aktier.
3. Fundera också på din riskprofil. Kan du leva med att tappa 40 % av kapitalet ett år utan att ge upp och sälja? Börsen kan svänga så mycket enskilda år. Nackdelen med ett säkert räntekonto är att du knappast får så mycket mer avkastning än inflationen (ifall du inte binder på flera år). Du skyddar bara pengarna, men de växer egentligen inte. Historiskt har aktier gått bättre än räntor, och gett typ 7-10 procent per år, och utdelningen har stått för en stor del av totalavkastningen.
4. Beroende på punkt 2 och 3 väljer du andel räntor och aktier. T.ex. är 20 procent aktier och 80 procent räntor defensivt, och det omvända hyfsat offensivt. Själv kör jag 95 procent aktier, men det är ett kapital som jag inte behöver konsumera. Och aktierna är ganska defensiva till sin natur. Aktier med utdelning påminner till viss del om ett räntekonto, men med en högre och förhoppningsvis växande "ränta" i form av utdelning.

Tips för aktiedelen

För de flesta personer passar indexfonder väldigt bra. De är billiga och sprider risken på många aktier. Globalfonder eller Sverigefonder bör vara en bas, Avanza Zero är ett bra sverigealternativ hos Avanza. Fonder som slår index är också ett alternativ, typ Didner & Gerge, Skagen, etc. Observera att typ 8 av 10 fonder tar betalt för att slå index, men misslyckas med uppgiften! (bland annat beroende på höga avgifter).

För att välja enskilda aktier krävs mer tid och engagemang. Du måste ha någon slags strategi som sänker risken. För egen del kör jag med bolag som ger växande eller hög utdelning, har starka konkurrensfördelar och goda finanser. Bara genom att välja bort bolag som går med förlust så har man nog kommit en bit på vägen. Att välja områden och bolag där man själv har en ”edge” är viktigt. Jobbar du i försäkringsbranschen kanske du kan plocka in några försäkringsbolag i portföljen, och inom transport kanske du har bra koll på t.ex. DHL, och därigenom Deutsche Post.

Ett alternativ kan vara om du t.ex. vill ha 50 procent aktier att köra 40 procent fonder och 10 procent välja själv, för att sedan öka andelen om det går bra.

Investeringssparkonto (ISK) är ett bra alternativ eftersom du slipper reavinstskatt, skatt på utdelning och deklaration för varje affär.

Ett jätteviktigt råd är att gå in stegvis om du ska ha aktier. En börskrasch kan komma när som helst. Gå t.ex. in med 1/24-del under 24 månader, eller 1/12 under 12 månader.

Och för räntedelen

Välj konton som har insättningsgaranti. Inte värt risken att välja något utan. Fundera på att låsa pengarna något eller några år för att få bättre ränta, men se till att du har en lättåtkomlig buffert såklart.

En fundering är att insättningsgarantin bara gäller till ett visst belopp, 100 000 Euro. Är beloppet högre kan du för säkerhets skull dela upp kapitalet på flera banker. Det som hänt i Cypern visar att det kan finnas en reell risk för belopp som överstiger bankgarantin, och den står du för själv. Vissa hävdar tom att inga kontanter längre är säkra (möjligen är då aktier mer skyddade mot “konfiskation”), men detta är nog överkurs.

Kommentarer?

Vad säger ni? Är detta kloka tankar. Finns det andra bättre sätt, t.ex. att satsa på investmentbolag, räntebevis, obligationer eller möjligtvis något annat. Kan räntefonder vara bättre än räntekonto?

Allt beror i och för sig på vad man är ute efter, men låg risk för att förlora pengarna ska vara uppfyllt.