söndag 13 oktober 2019

Min favoritfond är intervjuad


Placerapodden har kört en intervju med den i mitt tycke mest intressanta svenska fonden på marknaden: Swedbank Robur Small Cap Emerging Markets. Fonden siktar på mindre bolag i emerging markets, vilket till stor del är det jag själv håller på med (på en annan nivå). Fonden är en av de tiotal fonder följer noga och tar intryck av, hela listan finns här. Som disclaimer kan nämnas att jag kör barnsparande i denna fond.

Känner mig extremt förutsägbar som puffar för den här intervjun och fonden, men jag tycker det är så inspirerande. Här är en länk till intervjun, fondens sidor, samt halvårsredogörelse där samtliga innehav sista juni framgår.

Såklart väcker intervjun tankar. Borde jag vikta om en del av portföljen till denna fond? Varför inte överlåta förvaltningen till proffs? Samtidigt kan man ibland ha vissa fördelar mot proffsen, men nu har jag ett perfekt jämförelseindex för min exotiska del. Om jag konstant underpresterar (mer än fondavgiften) så får den delen av portföljen gå över till denna fond. Men där är jag inte än. Och en naturlig startpunkt är att se på skillnader och likheter i investeringsstil.

Likheter 
Fonden har en hel del likheter det jag sysslar med
  • Småbolag i emerging markets
  • Asien-fokus
  • Många konsumentbolag
  • Spridning på många valutor
  • Inte mycket cykliskt eller bank
  • Gillar familjebolag, goda finanser
  • Tråkiga bolag
  • Jagar Hidden Champions! Skriver själv om begreppet i denna länk.
  • Långsiktigt fokus, extra viktigt på dessa marknader.
  • Italtile, Kri Kri Milk och COL, som jag skev om i våras

Skillnader 
Såklart gör fonden också många saker annorlunda. Skillnader finns både i investeringsfilosofi och praktisk utformning.
  • Fonden går mer åt värde än stark tillväxt. Ofta har bolagen 5-10 procents försäljningstillväxt och riktigt låg värdering  Jag väljer oftare högre tillväxt och högre värdering i stil med Grandeur Peak (se t.ex. sid 26). Men kanske ska jag gå försiktigare fram, sikta lite lägre, och få mycket lägre nedsida. Så jobbar t.ex. Framtidsinvesteringen i flera innehav.
  • Inte riktigt samma krav på att alla bolag ska gynnas av megatrender, även om de oftast finns. 
  • Många fler bolag och lägre vikt, vilket är fullt naturligt pga krav på likviditet i fonden. Jag tar kanske ut svängarna för mycket å andra sidan.
  • Äger flera investmentbolag, t.ex. Cosco Capital och Fairfax India. Den vägen skulle jag själv kunna gå, mer "ödmjukt" och risk-sänkande att äga sådana. 
  • Inga renodlade västbolag, jag har en del i Kanada/UK/Sverige. Men det är ju självklart med deras fokus på EM. Men de äger t.ex. Fairfax India som har väst-notering men öst-innehåll vilket är ett smart sätt att agera.
  • Investerar i Turkiet, men Logo Yasilim är ett fantastiskt bolag i och för sig!
  • Kommer åt marknader jag inte gör, som Taiwan och Korea. Jag kan inte handla dem ens via Avanza (eller Degiro) och sekundärnoteringarna är få och gäller stora bolag.
  • Med professionell förvaltning kommer möjligheten att besöka bolagen. Själv har jag bara fått god kontakt med västbolag som Decisive Dividend. Men jag har gjort egen lokal research på mina bolags produkter och butikshyllorna i Thailand och Indonesien :)  
  • Kostnadsnivån är lite högre, men det jag håller på med kostar också.

För den som så att säga inte kan få nog*, utan vill djupdyka i min strategi kan jag högst subjektivt, rekommendera det avsnitt i Placerapodden där jag själv intervjuades av Karl Lans. Och min strategi finns även beskriven i detta blogginlägg.

*En subtil referens till humorbloggen Katastrofala omslag.

Summering
Om vi summerar är mina fördelar är att jag kan fokusera mer, vilket även kan vara en nackdel. Jag kan också köpa ännu mindre bolag än en fond. Och jag har, trots allt, en lägre kostnadsnivå. Sen "tiltar" jag som sagt starkare åt tillväxtbolag och megatrender, med uppenbar risk för att hamna i högvärderade bolag som tappar sin tillväxt.

En mellanväg vore att inspireras mer av fonden och t.ex. gå upp till 20-25 bolag och äga mer av investmentbolag och riktigt lågvärderade bolag. Som hobbyinvesterare blir det visserligen mycket att bevaka. Och först får nog min egen strategi gå lite sämre, men jag har det i åtanke. Ett mer drastiskt upplägg vore att låta fonden ersätta de exotiska inslagen och att jag själv kör väst-delen. Noterbart är att fonden drar ännu mer åt Framtidsinvesteringens håll (starkt kassaflöde, starka finanser och låg värdering). En riktning jag själv sakta men säkert också rör mig åt, i alla fall i tankarna.

Vad tror ni om denna fond? Vad tror ni om det upplägget jämfört med mitt? Och vilka fonder inspireras ni av? I vilket läge ger ni upp och investerar i en fond istället? Vad krävs för det?

9 kommentarer:

  1. Jag blev minst sagt förvånad över hur öppen har var med att han hade svårigheter att prestera, utan de "andra öppnade dörrar till företagsledningar" som ett stort fondbolag ger. Där sänkte han sitt anseende en hel del i mina ögon.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tolkade jag inte det hela alls. Som privatinvesterare är det svårt att få minsta kontakt med bolagen i Asien, att ens svara på mejl etc. Det har jag upplevt själv. Då är det en fördel att kunna boka ett möte, och få samma typ av access som man tex har till svenska bolag. Alltså en skillnad mellan att investera som privatinvesterare och fond, vilket blir tydligare i Asien, och det är inget konstigt i sig.

      Radera
    2. Problemet sitter ju i den medvetet selektiva accessen. Vilket han ägnade en hel del tid åt att göra bort sig kring.

      Radera
    3. Återigen, jag vet att vi lyssnade på samma avsnitt, men jag hörde inget konstigt. Bara det att du som privatinvesterare har större utmaningar i Asien än här att ens få kontakt med bolagen.

      Radera
  2. Väldigt intressant intervju! Synd att fonden inte är valbar inom PPM eller tjänstepensionen:-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyvärr är fonden inte möjlig att köpa där, det hade annars varit smidigt!

      Radera
  3. Du nämner investmentbolagen som en risksänkande investeringsgrupp. Det triggade mig litet grann så att jag tänkte bara nämna Ratos, som i och för sig är mera av ett PE-bolag, och Kinnevik. Dessa två bolag har dåliga ledningar och så länge storägarna fortsätter att tillåta dem fortsätta är det förenat med hög risk att investera i dem. jag gillar ju baser så att jag sålde Kinnevik, med vinst ska sägas, och köpte istället skogs- och förpackningsindustrin Billerudkorsnäs som jag tycker är betydligt mindre risk med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Risksänkande beror på :) Ratos är ett bra exempel på motsatsen. Det jag tänkte på var den inneboende diversifieringen, att det blir lite som en fond, och med rätt familj/ägare så får du lokala experter. Ofta är det 5-10 bolag som ingår i ett paket istället för ett enda. På så sätt lägre risk (allt annat lika).

      Jag har kikat på investmentbolag i Indonesien men avstått pga ägarna. Däremot är Fairfax India av intresse, liksom Cosco.

      Radera
    2. Tack för tipsen. Dem ska kollas in noga. Det är självklart så att den inneboende diversifieringen är bra för en risksänkare men det kan också vara så att det slår bakut också; att man som investmentbolag har en dålig portfölj av företag helt enkelt.

      Radera