En titt på Ridley: Djurfoder, återvinning och fastigheter

 

Ridley Corporation är en australiensisk "kassako" som jag ägt ett tag och nyligen dubblat i, lagom till julskinkan.

Bolaget är noterat på Sydneybörsen. Courtaget blir via Avanza cirka 400 kr + växling på 0,25 procent. Går inte att köpa i Investeringssparkonto men telefonorder är ett krav. Tidsskillnaden gör att det inte blir i realtid, men omsättningen är så god att det inte blir några problem.
Hittade förresten bolaget genom diverse screeningar via Financial Times, corporateinformation, och en fantastisk fondrapport som gav mig kött på benen.

Vad gör dom?
Ridley har fyra stycken ben, varav saltbenet kommer att "slaktas".

• Produktion av många sorters djurfoder. 
• Djuråtervinning/slakteriavfall
• Fastighetsutveckling
• Utvinning av Salt (försvinner, se nedan)

Ridley har gjort en del affärer på sista tiden. Störst är att saltdelen kommer att säljas för 150 miljoner AUD. De har också köpt en återvinningscentral för djur för 75 miljoner AUD. Resten kommer att användas till förvärv, sänka skulderna, eller ge extrautdelning.

Syftet med att de "skickar saltet" är att renodla och fokusera verksamheten på djurfoderdelen. Djuråtervinningen gör att man får material till sin fodertillverkning. I stort så satsar de på en verksamhet där de har högre marginaler och där hela bolaget har större chans att bli uppköpt.

Deras verksamhet är trist och tråkig och...alldeles underbar
Djurfodret skapas genom att spannmål blandas med andra ingredienser. Foder må ha ett visst lyster över sig, men när det gäller djuråtervinningen är associationerna endast otrevligheter: Usch och fy, skvättande blod, köttkvarnar, aggressiva djurrättsaktivister, och ett illaluktande hopkok. Men, Ridley dödar inga djur, utan de tar hand om den tredjedel eller hälft som slakterierna inte vill ha.

Avskräckande bransch är ett plus. Kan inte tänka mig att slipsnissarna flockas för att besöka en återvinningscentral för djur. Klandrar dem inte för det! En varmkorv är avskräckande när man tänker på innehållet, och återvinningen avser saker som inte ens gick att göra korv av:-)

Men branschen är nödvändig och basal. Kommer människor äta kött/fisk etc? Ja, då behövs djurfoder. Kommer människor äta allt på en ko, gris eller fisk? Nej, knappast. Är det bra att ta hand om det som blir över? Ja, ska man slänga det annars? Var ska de köttbitarna ligga och ruttna? Otrevligt att ta hand, men ännu otrevligare att inte ta hand om dem.

Fastighetsutvecklingen består i att utveckla och sälja gamla saltgruvor och liknande som plötsligt fått ett högt markvärde. Ingen större spänning här heller.

Etiskt är verksamheten kanske inte snövit i alla delar (jfr rubriken ovan), men mer om det nedan.

Konkurrensfördelar?
Skrapar man på ytan har detta småtråkiga bolag riktigt spännande egenskaper. Foderdelen har sina kvarnar strategiskt utplacerade över Australiens vetebälte. Då vete är tungt gör det att transportkostnaderna hålls nere. Större uppfödare kan också välja en och samma leverantör. De har också ett starkt varumärke, lång historik och ett rykte som pålitlig leverantör. Troligen får de bra priser på spannmål eftersom de är en stor köpare.

För återvinningsdelen är fördelarna uppebara. Djurdelar är tunga och transportkostnaden gör att man inte kan frakta dem långt. En jättedjuråtervinningscentral (sorry för det långa ordet) i bra läge får då ett mini-monopol. Det är inte värt att frakta delarna till ett billigare ställe, och ingen lär bygga en större återvinningscentral när minimonopolet redan finns. Allt sammantaget känner jag mig säker på att de inte kommer att "malas ner" av sina konkurrenter. 

Värdering?
Utdelningen är nästan 7 procent. Jag räknar med att den behålls, då de har en jättestor kassa.
P/E-talet är upp mot 18, vilket är hög jämfört med 5-åriga tillväxten på 8 procent.
Skuldsättningsgraden är normalt under 30 procent, men högre innan Saltdelen är slutgiltigt såld.
Return on equity är cirka 10 procent, vilket är något lågt, men saltdelen har lägre marginaler och jag räknar med att det stiger.

Bokfört värde per aktie är strax under 1 AUD, och priset på 1.11 för tillfället. Du får alltså mycket substans för pengarna. Fastighetsdelen kan också ha övervärden jämfört med det bokförda.

Tveksamheter?

• Kan man i framtiden odla kött på biologisk väg, så hela djuruppfödningen hotas? Nja, man har bara lyckats göra någon slags köttfärs hittills, och jag tror inte det förändrar branschen under överskådlig framtid.
• Om vetepriset stiger, går det att föra vidare kostnaderna till kund? Här finns en risk för marginalpress men jag hoppas att starkt varumärke gör att de har en fördel mot konkurrenterna.
• Galna ko sjukan då? Wikipedia skriver om australiensiska marknaden: "The industry gained an advantage after the discovery of BSE (also known as mad cow disease) in Canada, Japan and the United States, as Australia is free of the disease."
• Etiska aspekter, stödjer man inte köttindustrin? Jo, men att tillhandahålla djurfoder kan jag leva med. Att sedan djuren ska ha det bra är en annan fråga. Gärna mer utrymme och humanare behandling, men de måste fortfarande äta något gott och nyttigt. Även om jag skulle vara kritisk mot skolsystemet så är skolmaten en annan fråga, för att köra en långsökt liknelse.
• Etiken för återvinningscentralen är något knepigare, men som tidigare nämnt så måste det som inte slakterierna vill ha tas hand om. Tveksamheten gäller om djurfoder för t.ex. grisar innehåller substanser från grisar (blir ju någon slags kannibalism i så fall). Gissar inte det, men har ställt några kontrollfrågor till Ridley, hittills utan svar. För övrigt kommer antagligen EU att tillåta benmjöl i djurfoder i framtiden.
• Risk för torka, översvämningar och diverse andra katastrofer (NY PUNKT).

En "grym" sammanfattning
Ridley är ett grymt bolag helt enkelt! Grymt för att det bland annat handlar om grisar (grymt sa grisen), en grym bransch om vi inkluderar slakterier, grymt tråkig verksamhet, men förhoppningsvis en grymt säker investering.

Jämför gärna med Telia. Ridley ger lika hög direktavkastning men har färre konkurrenter och starkare konkurrensfördelar. Branschen växer också, utan större risk för ny teknologi som kan ställer allt på ända. Djuruppfödning och djuråtervinning har människan hållit på med i tusentals år, mobiltelefoner något kortare. Likheten gäller väl samarbetet med "diktaturer" ifall man ser djuren som ofria varelser.