Sålt Kri-Kri, köpt Sarantis

Det är jobbigt att sälja bolag. Man hoppas att det vänder, men till slut får man agera på en osäkerhet som blir för stor. Jag får också en känsla av att vara kortsiktig när jag säljer, men i vissa lägen ska man agera. Ett exempel är när man tycker det blivit för dyrt eller för osäkert för att äga. Jag vill alltid kunna räkna, förstå och känna mig trygg i att nedsidan är liten. Antingen kan en kurs som rusat eller vinst som rasat göra att ett bolag blir för dyrt, även om det alltid är en bedömningsfråga som inte är lätt!

Problemen jag såg: Svag marginal och pricing power?

När jag köpte Kri-Kri var det ett P/E-15 bolag med god tillväxt. Tillväxten finns fortfarande där, men marginalerna har åkt ner i källaren på grund av inflation och andra kostnadsökningar. Jag tyckte det var svårt att veta vilken marginal de kommer ha framöver, långsiktigt. Om den fortsatt är som Q1-Q3 2022 är de dyra. Med ca P/E 50 (TTM) så måste man verkligen tro på marginalförbättring för att värderingen ska bli rimlig. Och för marginalförbättring krävs antingen sänkta inputpriser eller att prishöjningar ger positiv effekt.

De har pratat om att föra vidare kostnadsökningarna i pressmeddelandena till Q1 och Q2 rapporterna, och det har införts i omgångar. Men sedan, i Q3 rapporten byter de fot och säger att de högst medvetet väljer att inte föra vidare kostnaderna vidare för att gynna konsumenter, mjölkbönder, etc. Detta gjorde mig förvirrad. De har gjort prishöjningar, men effekten har uteblivit och de kommer inte göra fler höjningar! Jag gillade inte heller tystnaden om OEM-export-kontrakten, vilket ändå är en stor del. Hur illa är det där och hur illa kan det bli? Utan en snabb återhämtning är bolaget dyrt och i dagsläget är glassdelen den enda som tjänar pengar. Den här raden tyckte jag förtjänade en närmare kommentar: 

Jag sålde. Eftersom jag inte såg någon förbättringstrend under året samt information om att de slutar höja priserna blev jag för osäker på när och om marginalerna skulle komma tillbaka. Till saken hör att inget annat bolag i portföljen har tappat i den här omfattningen. Ett delproblem kunde möjligen vara att de tillverkar åt andra, vilket skillnaden mellan glassens och yoghurtens stabilitet tyder på. 

Ny information! 

Ganska snart efter att jag sålt kom de ut ut med ny information i samband med en icke-annonserad investerarpresentation. Den gjorde mig förvånad. Där säger de att marginalerna 2023 nästan kan återhämta sig till 2021 års nivå. Ser man på! Så kan det vara, men jag är ändå fortsatt lite tveksam till om det verkligen blir så, eller ja, jag förstår faktiskt inte varför det ska bli så. 

Om priserna inte höjs och 2023 påminner om 2022 ser jag inte den stora skillnaden i resultat, förutom en del prishöjningar som ju hittills inte bitit. Men jag kan ha fel! Och oavsett utfall har jag svårt att följa med och förstå bolaget, eller åtminstone deras kommunikation. T.ex. så talas det i presentationen om fyra gjorda prishöjningar, medan bara tre kommunicerats tidigare såvitt jag kan se. Antingen missade de att upplysa om den fjärde i 9-månadersrapporten och efterföljande information, eller så har de höjt trots att de sagt att de inte skulle höja. 

Min osäkerhet kvarstår efter denna nya information och jag väljer att inte köpa tillbaka aktierna. Men jag kommer fortsatt att följa bolaget och kommer marginalerna tillbaka utan att kursen sticker iväg är de en köpkandidat igen. Men faktiskt lite mindre än innan. Jag tycker att ledningens kommunikation inte har varit klockren (eller så ligger felet hos mig, det ska inte uteslutas). Men jag vill äga bolag jag förstår väl och där jag hänger med i svängarna och det gör jag i dagsläget inte i Kri-Kri. 

Varför jag köpte Sarantis?

Sarantis har stabila konsumentvaror och starka varumärken. Jag förstår Sarantis kommunikation mycket mer och de har tappat mindre i marginal. De har mer pricing power (?), mer av stabilitet, fortsatt låg värdering. Jag tycker att de påminner något om ett östeuropeiskt Reckit Benckiser och Procter & Gamble, men såklart mycket mindre, med andra geografier, familjeägt och lägre skuldsättning. De har en diversifiering på fler produkter/kategorier och finns på många marknader. Sarantis är snäppet tråkigare och stabilare än Kri-Kri, i alla fall så som Kri-Kri ser ut just nu. 

Lärdomar

Det stora tappet för Kri-Kri som kom Q1 2022 borde jag kanske reagerat snabbare på. En dålig rapport kan jag se förbi, kanske några. Men en katastrofrapport som går emot allt jag förväntat mig, då kan man agera. Eller så finns det ett mått av kortsiktighet att man ska våga äga bolag ännu längre, det är dubbelt. Men jag kan aldrig äga ifall jag inte förstår eller om värderingen inte ser rimlig ut, mot min aktuella uppfattning av vinsten. Egentligen oavsett skäl och oavsett vad ledningen säger eller kommer att säga. 

Jag vill inte byta bolag ofta. Men ibland kommer det ske och det är alltid svårt med tajming. När det ser orimligt dyrt ut kommer jag att sälja (det blir spekulation att behålla). Det är jag trygg med. Men jag ska vara ännu noggrannare i att förstå, inte bara bolaget utan bolagets kommunikation, hur ledningen tänker. Förstår man inte den ökar risken att man kliver snett och det är svårt att vara så långsiktig som man vill.