Idag blir det en fundering om diversifiering och geopolitiska risker. Se det som en slags uppdatering av det jag funderade på inför 2022, att detta möjligen kunde vara geopolitikens år. Sen, och det vill jag betona, är jag ungefär 0% Nostradamus och jag vet att tankarna är amatörmässiga. Men ämnet är intressant och i värsta fall också viktigt. Låt oss idag fokusera på diversifiering ur lite olika perspektiv!
Bolagsrisken en utgångspunkt
Jag har kommit till slutsatsen att det är väldigt svårt att veta vad som kan drabba ett bolag oavsett hur mycket du läser på. Något oväntat kan alltid hända, som du inte kan läsa dig till. Detta bör man vara ödmjuk inför och jag tror det är bättre att äga några fler bolag - särskilt när vi talar om nischade småbolag, som ibland är åt det exotiska hållet. Jag har nyligen köpt två värdecase och upp till 15-20 bolag tror jag mig kunna bevaka tillräckligt.
I osäkrare tider tror jag det är extra viktigt att inte sitta med alltför riskfyllda bolag, för stora bolagsvikter eller exponeringar till ett enda farligt land eller region. Diversifiering kan också vara mentalt smart genom minska risken för confirmation bias. Nog är det svårt att hålla sig neutral med 2-3 bolag som du lägger all tid på. Många misslyckas, och det är definitivt inget jag skulle klara av.
Visst är det alltid de enskilda bolagen som räknas, men jag har även börjat tänka totalportfölj och snittbolag, t.ex. att de senaste förändringarna sänkt snittvärderingen i portföljen. Jag ska försöka få till ett inlägg om hur mitt snittbolag ser ut! Sen måste man se diversifiering i ett större perspektiv. Är utbudet 30 000 aktier är vare sig 10 eller 20 småbolag överdrivet diversifierat, eller ett indexkramande. Poängen är att jag nog gärna vill ha lite lägre bolagsrisker i dessa ovanligt osäkra tider. Allt kan hända.
Geopolitikens år(tionde) - undvik diktaturer?
2022 har verkligen varit geopolitikens år, och det är inte slut än. Jag tror att det fortsatt är viktigt att undvika större Kina-exponering och innehav i andra diktaturer. Överlag kan det bli en större uppdelning av världen, och även om det inte landar i WWIII så kan ett fullskaligt ekonomiskt krig med Kina och Ryssland i allians inte uteslutas. Taiwan är fortsatt en fråga att bevaka, t.ex. via detta Twitterkonto (även om det är alarmistiskt) och SR:s konflikt. Jag ör orolig att Kina inte ger sig utan förr eller senare kör en blockad, invasion eller något annat heljobbigt. Nu kanske jag överdriver, men 2020-talet är inte helt olikt 1930-talet med auktoritära regimer på frammarsch. Det är viktigt att investeringarna görs på rätt sida av den framtida historien när världen går åt en tudelning.
Precis som jag inte köper aktier i Ryssland skulle jag, åtminstone som västerlänning, vara väldigt försiktig med kinesiska bolag och aktier i Hong-Kong. Att undvika diktaturer är ett enkelt sätt att sänka risken. Sen är det inte 100% svart eller vitt. Jag investerar t.ex. själv i demokratier med anmärkningar, som Filippinerna, och Indonesien, och det finns givetvis saker att kritisera dem för.
Europa, och Sverige, kan ha hög risk?
Jag tror att de som har en mycket hög nordisk eller europeisk andel i sin portfölj möjligen tar en större risk än de tänker på. I alla fall i korta perspektivet och om särskilt om man äger cykliskt. Tyskland, och fler länder, kan stanna upp helt på grund av energibrist, höga energipriser och inflation (höga räntor). Kostnaden för idiotiska beslut, som att lägga ner kärnkraft och göra sig beroende av diktaturer för sin energiförsörjning, kan visa sig vara mycket hög. Energikriser och lågkonjunkturer går ofta hand i hand.
Sett till Sverige är nog tyvärr de punkter jag tog upp i inlägget om att Sverige går i riktning Sydafrika knappast mindre aktuella idag. Elbristen och otryggheten har accelererat, och det finns inga snabba lösningar. Stora elstöd kan t.ex. driva på inflationen. Viktigt att komma ihåg är också valutarisker. Om Europa, Sverige inkluderat, backar finns inget som hindrar att USD t.ex. kostar 15 kronor framöver. Valutor är inte automatiskt ett nollsummespel och Sverige är inte automatiskt säkert. Och vi har inte sett en klassisk lågkonjunktur på länge. Ser man en fin 10-årsgraf i börsdata, och köper cykliskt eller dyrt finns risken att framtiden inte alls är lika fin som grafen.
Allt detta hänger ihop med den ovan nämnda diversifieringen. Jag tror det är smart, viktigt och framförallt riskminimerande att inte bara hålla sig till den snäva svenska och europeiska spelplanen. Bara det att inkludera energiproducerande länder som Kanada och USA är en väg att gå. Men om man gör det till höga värderingar får man värderingsrisken istället. För egen del tror vissa länder och regioner "under radarn" kan klara sig bättre, jag har t.ex. en hel del i Indonesien och Sydafrika. Såklart är det för att jag hittat billiga, starka och hyfsat ocykliska bolag där, men det ger också en välkommen riskspridning bort från ett ovanligt riskfyllt Europa och ett populärt USA med höga värderingar.
Allt kokar ändå ner till värdering...?
Sen kanske man inte ska fundera så mycket på det man inte kan göra något åt, och fokusera på bolagen istället, såklart, och vara lite mer optimist än domedagsprofet. Att lägga tid på makro och oro är sällan konstruktivt. Men jag tror ändå det är nyttigt att ha med sig "worst case" för de bolag man äger, och att tänka att regioner, länder och valutor kan drabbas olika hårt. Men ja, det kan mycket väl vara att göra det onödigt svårt för sig :) Köper man bra och billiga bolag brukar det mesta lösa sig. Och ja, en del svenska bolag har globala intäkter även om de oftast är nordiska/europeiska.
Det finns hur mycket som helst att säga om ämnet, men sett till börsen tror jag ändå på detta medskick: Välj billiga, starka, lågt skuldsatta småbolag, med stort insynsägande, i rätt länder, och sprid riskerna. Tänk globalt och handla inte bara lokalt. Var bolagen har sina intäkter kan spela mycket större roll nu än vad det gjort historiskt.
