Principer är svåra att överge. Vissa kan aldrig tänka sig att rösta på ett visst parti, även om partiet förändras. Andra har gett sig tusan på att de aldrig ska bli som sina föräldrar. För egen del kommer jag aldrig (?) att köpa bolag som inte ger utdelning.
Min princip är att bara köpa bolag som ger utdelning, har starka konkurrensfördelar och har goda finanser. Viktighetsgraden dem emellan är någon slags "40/20-variant" i form av 40 % utdelning, 40 % konkurrensfördelar och 20 % goda finanser. Goda finanser har minskat något i betydelse och jag fokuserar mest på de två första.
Jag ratar alltså Vardia för att de inte ger utdelning. Konkurrensfördelar finns nog och även goda finanser, men det räcker inte för mig. Jag kan sträcka mig till Protector men inte Vardia :-) Och jag ratar förresten även bolag som Berkshire Hathaway av samma skäl. För Vardia tillkommer även ett yrkesrelaterat skäl och utan att säga för mycket skulle det helt enkelt inte kännas bra att äga dem.
Varför de tre kraven?
Ja, sammantaget vill jag skapa ett kassaflöde och inte ta alltför stor risk i investeringarna.
Varför utdelning?
Visst kan man säga att vinster ibland bör stanna i bolaget, särskilt om de har hög avkastning på egna kapitalet. Men för mig är det en principsak, jag vill ha en del av vinsten som en kompensation för mitt risktagande. Utdelningen ger också ett kassaflöde som gör att jag förr eller senare - med betoning senare - kan leva på utdelningarna. Utdelningsbolag brukar också klara kriser snäppet bättre om jag minns rätt.
Varför konkurrensfördelar?
Utan konkurrensfördelar så är alla framtida vinster osäkra. I och med att jag köper på lång sikt vill jag att bolaget ska ha en fördel på lång sikt. Bolag med starka konkurrensfördelar är också bolag som alltid kommer tillbaka, vilket minskar risken för konkurs och ökar incitamentet att fylla på i nedgång.
Konkurrensfördelar är något som kortsiktiga investerare och indexinvesterare kan missa, så här kan man kanske skapa sig någon slags "edge" mot marknaden. Det bör i alla fall gälla för mindre bolag.
Varför goda finanser?
Med medelmåttiga eller framförallt dåliga finanser finns risken att bolaget går omkull. Väljer du bolag med goda finanser har du minskat risken väsentligt. Tänk om nästa finanskris kommer, jag då ska bolaget stå pall, och det finns tillräckligt många bolag med goda finanser att välja på.
Principer eller tumregler?
Ibland blir jag trots allt lite sugen på att slänga ut principerna och bara titta på pris i förhållande till värde och gå på t.ex. Kennys (aktiefokus) linje.
Man kan ju se utdelning, konkurrensfördelar och goda finanser som något som höjer det motiverade värdet på ett bolag och att allt inte behöver finnas. Ta ett bolag som Nordic camping som exempel, starka konkurrensfördelar och goda finanser (tror jag) men ingen utdelning.Det går ju att behandla dem som tumregler istället för absoluta principer. Men det jag ändå återkommer till är de skäl jag tar upp: det ger mig ett kassaflöde och sänker risken. Ett bolag som ger utdelning stämmer med mitt syfte att någon gång i framtiden kunna leva på utdelningen. Annars är jag beroende av att sälja av och det känns mer nyckfullt.
Jag är ändå inte beredd att kompromissa eller göra några "nyval" i min investeringsfilosofi även om bolag som Vardia och Nordic Camping (och Berkshire Hathaway!) lockar. Mina ingångsvärden ligger fast, för att tala Stefan Löfven-språk.
Ska väl också säga att mina tre "investeringsmusketörer" i praktiken kompletteras av en fjärde (D'Artagnan?) och det är att inte köpa för dyrt.
Vilka investeringsprinciper är du inte beredd att kompromissa med? Vad måste finnas för att du ska investera i ett bolag?
Intressant läsning! Alla måste vi hitta vår egen strategi som vi känner oss bekväma med.
SvaraRaderaJag kommer att tänka på en föreläsning av Peter Lynch från 1994 som jag såg häromdagen på tips från Värdeportalen tror jag det var (https://www.youtube.com/watch?v=pvA5w3ZB9hM) där Lynch nämnde att man inte behöver ha bråttom in i aktier.
Hade man köpt Walmart vid börsnoteringen så hade man 500-dubblat sin investering medan om man väntade tio år efter börsnoteringen för att bekräfta konkurrensfördelar, invänta utdelning, se en vinsthistorik osv. så hade man fortfarande 30-dubblat sina pengar. Inte fy skam i något av fallen och om konkurrensfördelarna som man identifierar vid ett tidigt stadium är verkliga så finns de ju kvar några år senare också. Det dyker alltid upp köplägen då och då när marknaden hänger läpp så du får säkert chansen att ta en titt på Vardia och Nordic Camping mfl. om 5-10 år också till priser som kan vara helt OK då i förhållande till värdet!
Vad säger det här om min egen stil då? Har jag för bråttom? Kommer jag att gå på fler nitar? Är jag inte nöjd med 30-dubblare utan söker 500-dubblare? Jag vet inte riktigt, men jag har i alla fall inga principer utan ett antal tumregler som liknar dina. Om tumreglerna inte uppfylls vet jag vad jag ska gräva efter. Ju mer brott jag finner mot tumreglerna, desto viktigare bli det att affärsmodellen är hållbar och innehåller konkurrensfördelar.
Jag vill också ha ett kassaflöde men om jag får välja mellan att köpa något billigt som inte delar ut jämfört med något lite dyrare som delar ut så väljer jag det första alla dagar i veckan. Ett kassaflöde blir det ändå som följd av diversifiering, även om direktavkastningen från hela portföljen blir mycket lägre.
Men det är vad som passar mig :-)
Intressanta exempel och ska kolla upp referensen till Lynch. Till syvende och sist handlar det om att hitta det som passar sin egen sparprofil och personlighet. Kanske är det pensionsvarning på mig, men jag gillar verkligen utdelningsaktier :-)
RaderaRisken man kan göra är att uppvärdera utdelningen för högt så att man typ bara köper dyra bolag, något som väl Lynch är på också tror jag.
Nej, det här blir nog ett ämne på nästa ekonomiprat tror jag (prel. 13 januari).
Kan väl tillägga att jag vill se ännu fler saker uppfyllda i bolag som inte uppfyller alla tumregler. Konkurrensfördelar/affärsmodell är en sak och ett högt insiderägande ett annat! Jag hade nog inte köpt Vardia om ledningen hade ägt 3 %. Nu äger de 30 % och det är OK.
RaderaVi får se om jag lyckas ta mig till nästa ekonomiprat! Enligt varannan-principen är det väl dags! Du får preliminär-anmäla mig om det finns platser kvar :-)
Apropå Ekonomiprat så skulle jag helst se att den kunde gå av stapeln veckan innan eftersom jag åker iväg den 10 Jan. :-)
RaderaAh, tyvärr blir det blir den 13:e. Otur med datumen. Ska bara stämma av att bokningen gått igenom sen kommer info på bloggen.
RaderaOch välkommen Kenny om du kan.
RaderaOk! :-) Får vänta till april då.
RaderaSynd, du får sikta på mars/april istället tyvärr.
RaderaFörstår dock inte varför du blandar in ett bolag som Berkshire Hathaway?
SvaraRaderaDär väljer du ju helt själv om du vill ta ut utdelningen eller inte.
Du får rena siffror på hur mycket dom tagit imot i utdelning och det är bara att sälja av motsvarande andel.
Att skapa sin egen utdelning tycker jag är en bra idé i många fall.
Kalle56
Ja, därför att det inte heller delar ut som bolag :-)
RaderaMen visst, det är speciellt eftersom det har många fina utdelare i sig. Du får dock ingen passiv inkomst utan måste sälja av vilket leder till courtage. Börsposterna kan också vara så stora att det är svårt att sälja av i liten skala. Men du har rätt i att det finns bättre exempel.
Att skapa sin egen utdelning kan vara intressant, tror även Buffett nämner det, men jag har valt att göra annorlunda.
Jag har bara en princip jag ser som orubblig och det är att ledningen ska vara pålitlig.
SvaraRaderaOm inte ledningen är pålitlig faller all annan information. I övrigt kan jag kompromissa, bristande vallgrav kan kompenseras av hög effektivitet i bolaget, utdelning av tillväxt o.s.v.
Onekligen en viktig princip. Sen är den väl ibland svår att agera på i förhand, men ja... finns ju ofta många varningstecken. Men sant, det här är inget man ska kompromissa med alls.
RaderaHar i alla fall med den på min checklista men kanske förtjänar den att lyftas upp som en övergripande princip. Har du förresten några tips vad man ska kolla på? Tänker nog att egna innehav är en viktig fråga och givetvis att de inte på något sätt ljuger.
Jag googlar alltid ledningspersoner för att utvärdera deras tidigare verksamhet. Personer som Carlström (Fingerprint) och Kaneteg (Oniva) innebär därefter en omedelbar sågningar av bolaget.
RaderaSedan brukar jag alltid kolla ett bolags omsättning och resultatutveckling. Där jag laddar ned årsredovisningar före och efter stora rörelser för att se hu VD kommunicerar missade mål eller liknande.
Den ideala VD:n är som Bertil Persson (Beijer Alma), jag tror att han 6 kvartalsrapporter i raken varnade för att chassifjädrar gynnats av vädret 2012/2013, en kvartalsrapport med att förvänta sig en nedgång och nu nämner att den milda vintern (2013/2014) minskar omsättningen. Han har dessutom både publikt och vid mitt samtal just tagit upp det väderberoendet.
Det är nog få VD:ar som når just den tydligheten. Men VD:ar som tar äran för att det går bra och skyller på marknaden när det går dåligt (eller beskriver det som "enligt plan" trots att ingenting nämns innan nedgången) undviker jag helst.
Bra tips på saker att utvärdera!
RaderaJag har också väldigt svårt att köpa in bolag utan bevisad utdelningskapacitet. Ett intressant exempel på detta är fastighetsbolaget NP3, som nu introduceras på börsen, där det framgår av prospektet att man har för avsikt att ge utdelningar från 2016. Jag tror att de menar det och var litet sugen på att teckna mig för några aktier. Dock gjorde jag inte det eftersom de ju faktiskt inte har gett ut några pengar till aktieägarna. Där slog mina principer till bromsen och jag får helt enkelt vänta på att de har visat utdelningen. Det är möjligt att jag missar något men jag blir heller inte besviken om de inte klarar det. Jag har alltså en liknande princip som du, Gustav.
SvaraRaderaJust det, jag vill att bolaget har en bevisad utdelningskapacitet. Visst missar man potentiella framtida superutdelare (t.ex SBC, Apple och kanske Vardia) men å andra sidan tar man som helhet kanske mindre risk.
RaderaNu är det ju så att Vardia växer rekordsnabbt, således verkar det smart att behålla kassaflödet i bolaget. För var finner du dylik organisk tillväxt, ett bolag som kan flerdubblas kommande år, om de fortsäter flja sin plan vilket de gjort hitintills?
SvaraRaderaDet är möjligt, jag är bara inte lika övertygad. Vardia är säkert ett bra case men jag tror inte det passar mig. Du kan få både organisk tillväxt och utdelning i många bolag t.ex. Protector och Famous Brands (kanske inte lika hög organisk tillväxt, men ändå).
RaderaJag håller med, jag ser utdelningen som en slags ränta. Men undantag finns alltid, lundinbolagen t ex
SvaraRaderaJa, då kan man ju bygga upp ränta på ränta i sina investeringar (i och för sig finns väl pengarna kvar och ger ränta på ränta i bolaget annars).
RaderaPengar på fickan är alltid trevligt, det håller jag med om. Kan dock sträcka mig till att godkänna bolag som istället lägger pengarna på återköp (om det inte är till allt för horribla nivåer). Så länge kassan och kassaflödet kommer aktieägarna till godo är jag nöjd.
SvaraRaderaSjälv har jag fyra principer som jag aldrig kompromissar med:
1) Inga förlustår de senaste tio åren.
2) Innanför min circle of competence
3) Konservativ redovisningspolicy, inga "red flags/shenanigans"
4) Positivt fritt kassaflöde för minst sju av de senaste tio åren
Låter som bra krav. Tror du sorterat bort väldigt mycket "skräp" bara på de fyra punkterna. Största frågan är väl var man drar "circle of competence", jag är kanske övermodig med att investera i hela världen, men å andra sidan är det verksamheter jag (oftast) har bra kläm på.
RaderaJag hoppar gärna över bolag med värderingar över p/e 25. Sedan må de ha hur fantastisk affäridé som helst. Net Entertainment och H&M är 2 företag som har höga värderingar nu men som säkert också går att rättfärdiga. Men det är i alla fall ingenting för mig
SvaraRaderaP/E 25 kan jag köpa om kvaliteten är av yttersta klass. H&M och Famous Brands är bolag som jag äger även till de höga multiplarna.
RaderaHej,
SvaraRaderaJag tycker det låter som vettiga principer för riktigt långsiktiga innehav.
När det gäller utdelningskapacitet tycker jag personligen att det är delen kapacitet som är det viktigaste. Har bolaget tillräckligt bra resultat, kassaflöde från rörelsen och allmänna finanser för att kunna lämna ordentliga utdelningar är det tillräckligt stabilt och fullt tillräckligt för mig.
Om bolaget i perioder väljer att använda hela eller stora delar av överskottet till annat än utdelningar spelar mindre roll, det ser jag som någon slags indirekt återinvesterad utdelning. Givetvis innebär det dock att man får ta hänsyn till vad överskottet används till och vad det innebär för risken mm när man gör sin analys.
Vad gäller återköp i stället för utdelningar håller jag med Analysakademin. Återköp innebär ju i princip samma sak som utdelning för mig som aktieägare med skillnaden att jag måste agera om jag inte vill återinvestera utdelningen (sälja av motsvarande återköpen) i stället för att agera om jag vill återinvestera en vanlig utdelning.
Återköp är trevligt men jag måste sälja för att skapa ett kassaflöde. För egen del, och det är lite snävt, så vill jag att de både ska ha förmåga och vilja att dela ut.
RaderaÄven om pengarna gör bäst nytta i bolaget (vilket är en princip) så anser jag att aktieägarna om möjligt bör få en del av vinsten (även det en princip). Kanske löjligt av mig, men jag blir mer intresserad av ett bolag bara de börjar dela ut, även om det är mer "symboliskt" med en låg utdelningsandel. Då har de för mig bevisat både förmågan och viljan att ge något tillbaka till aktieägarna.
Det blev verkligen en principfråga gällande Vardia! En redovisningsprincipfråga. Du räddades av dina principer i det här fallet.
SvaraRaderaInstämmer till fullo!
Radera