Har funderat vidare på det som kom upp i förra veckans inlägg. Att man vill ha potentiella tiodubblare är ganska givet (och svårt) men ska man också ha tristare högutdelare? Och vad är en bra mix i så fall? Syftet är att bygga ett långsiktigt och hållbart sparande, främst till pensionen.
Jag laborerar nu med två kategorier som jag kallar tiodubblare och femprocentare. Lite grovt kan man dela upp min portfölj i dessa två kategorier och jag idag har 70% i den första och 30% i den andra. För inspiration från annat håll pratar Peter Lynch om flera olika kategorier, Och det långsiktiga perspektivet kan man bli påmind om genom att titta på totalavkastning på Investerarens blogg.
Tillväxtbolag - "tiodubblare"
Den här kategorin består för mig av små till medelstora marknadsledande tillväxtbolag. Perspektivet är minst 10 år framåt och bolaget ska ha förmågan att 10-dubblas på säg 10-15 år. I korta drag är det bolag som har tillväxt, starka konkurrensfördelar och goda finanser. Utdelningen är oftast låg men växande, och man kan tom fundera på om det ska vara ett krav att de delar ut pengar idag.
Här är exempel på typiska kännetecknen, vilket kan utvecklas till en checklista i framtiden:
- Globalt mid-cap eller nedåt
- Bra historik och hög historisk tillväxt.
- Ska kunna fortsätta växa och gärna gynnas av "megatrender".
- Marknadsledande, hög ROE och en stark "moat",
- Ej rena cykliska bolag
- Ska återinvestera i verksamheten, oftast låg utdelningsandel
- Ledningen ska äga en stor andel själva och vara drivande
- Låg belåning, växer av egen kraft
Detta är verkligen en kategori för finsmakare. Det är som när Barcelona köper in spelare, de ska ha en viss kvalitet i passningsspel, teknik och spelförståelse. Kategorin är att likna vid unga oslipade mittfältare/anfallare med hög potential som behöver några år på sig för att växa till sig. Jag vet att några Lionel Messi inte växer på träd men om man hittar något åt det håller är det ok att betala dyrt!
Högutdelare - "femprocentare"
Denna kategori består av mer småtråkiga högutdelare. De kommer med största sannolikhet inte 10-dubblas inom rimlig tid. Perspektivet är också kortare, säg 1-5 år eller mer när jag tittar på bolaget. Här kan en rotation ske snabbare, t.ex. om utdelningen sänks eller om kursrusning gör att direktavkastningen går ner under 5 procent (och höjd utdelning inte är i sikte).
Här är exempel på kännetecken:
- Främst mid-cap och nedåt, men large-cap ok
- Minst 5 procent direktavkastning och stabil utdelning
- Kassaflöde som betalar utdelning och löpande investeringar (uppdaterat)
- Gärna tillväxt, men hög utdelning kan uppväga
- Ej (för) höga skulder,
- Visst insynsägande
- Ej cykliska bolag
- Någon slags moat men behöver inte vara lika stark
Dessa är mer att likna vid ett gäng målvakter som i alla fall inte är på dekis. Positionsspel och längd (direktavkastning) är viktigt. MTN är svårplacerad, jag tror den har tillväxt framöver men med tanke på Large cap är den nog inte en 10-dubblare.
Högutdelarna har sina poänger?
Man kan ju undra varför man inte bara ska satsa på de potentiella 10-dubblarna. Varje satsning på en tråkig 5-procentare gör ju att man tappar en chans till en 10-dubblare. Och vän av ordning frågar också var backarna är. Men behövs backarna verkligen om man satsar på flera flera målvakter? :-)
Det finns några eventuellt goda argument för att också äga 5-procentare:
- 5-procentarna tillför kassaflöde i vått och tort. Kassaflödet kan användas för återinvestering men också konsumtion, resor, etc om man vill det. 5-procentarna påminner till viss del om en kassa eller ett högräntekonto. Ok, här tummar vi lite på 10-årshorisonten om man ska börja konsumera...
- De kan stå emot bättre vid nedgång. Här skulle man kunna kombinera med en omviktnings- strategi. Man skulle kunna hålla en jämn andel, och efter en börskrasch sälja högutdelare för att köpa tillväxtbolag (och vice versa).
- En strategi med låg nedsida över tid, det ska mycket till om man ska förlora pengar jämfört med okända marknadsledande småbolag världen över. Jfr med historien om dr Jekyll och mr Hyde. Utdelningsportföljen lär som dr Jekyll vara väldigt skötsam i de flesta börsklimat.
Vad är en bra fördelning?
Själv har jag ca 70% tillväxtbolag och 30% högutdelare. Tror du det är en bra fördelning? Hur gör du, och hur skulle du gjort om du tittar på min portfölj. Det radikala är att sälja/minska högutdelarna för att plocka in någon ytterligare tiodubblare. Jag sparar ju på lång sikt. Men ska mr Hyde sköta hela portföljen :-)?
Hur ser ett långsiktigt sparande på mer än 10 år ut för dig?
x procent tillväxtbolag? Jag har ca 70 %
x procent högutdelare? Jag har ca 30 %
x procent kassa? Jag har 0-5 %
Och innan kritiken kommer. Jag menar hela tiden potentiella tiodubblare. Jag tror inte vi kan gå tio år framåt och hitta alltför många tiodubblare i portföljen (även om man alltid kan hoppas:-)
Och innan kritiken kommer. Jag menar hela tiden potentiella tiodubblare. Jag tror inte vi kan gå tio år framåt och hitta alltför många tiodubblare i portföljen (även om man alltid kan hoppas:-)
Brottas med samma typ av frågor själv. För egen del blir begränsad nedsida och säker utdelning allt viktigare ju större portföljen blir och ju närmare man kommer målet om att kunna leva på passiv inkomst från portföljen. Vid en viss storlek på portföljen känns det både orimligt och onödigt att hoppas på 10x.
SvaraRaderaPrecis, portföljstorlek ska man också väga in! Samtidigt har man ju en bit kvar till pensionering så frågan är hur mycket man ska skruva ner risken. Alltid avvägningar, och inte lätt. Vill man t.ex. hellre ha en "säker" tvådubblare istället för en något mer osäker 5-dubblare? Det viktigaste tror jag är att man inte går ner i kvalitet för att jaga den där 1, 5, 10 eller 100-dubblaren.
RaderaTack för kommentar och du resonerar vettigt!
En stor del ligger också i portfölj storlek, om du har 10 bolag så får en 10 taggare uppenbarligen mycket mer genomslag jämfört med en med 40 bolag. Det gör också "behovet" av 10 taggare mindre och minskar risken (och vinsten) om du väljer fel (eller rätt).
RaderaPersonligen så ligger jag mer mot den andra portföljen över den första då jag inte tror jag har tillräckligt kunskap för att tro att jag kan göra det bättre med 10 bolag och sikta på 10 taggare.
Men har du bara tio bolag i portföljen istället för fyrtio så kanske du missar 8 tiotaggare. Jag är glad att jag har mkt mer än tio bolag. Hade jag bara haft tio så hade 4 av dem varit spelbolagen som vi vet hur bra den sektorn har gått på sistone..
RaderaSvår avvägning...satsa på färre men bli mer belönad när (eller snarare om) man får rätt? Ur mångdubblarperspeltivet kanske 20 bolag är bättre än 10 eftersom det är svårt att veta exakt vilka som går bra/bäst och vissa kännetecken öndå är gemensamma.
RaderaFörstår din tanke om att sälja högutdelare efter en börskrasch för att köpa tiotaggare. Men problemet är väl samtidigt att det nästan bara är efter en börskrasch som du kan hitta riktiga fyndlägen i högutdelare.
SvaraRaderaFör egen del har jag valt högutdelare av tidsskäl. Jag anser mig helt enkelt inte ha den extra tid för aktiv bevakning som krävs för mer riskabla tillväxtaktier. Väljer därför en enkel och mer defensiv strategi. Kommer krydda med potentiella tillväxtaktier men då till högst 5 procent av portföljens värde.
Tänker mig att tillväxtaktierna ändå inte ska vara så tidskrävande att bevaka. Med bra historik, fin tillväxt, starka konkurrensfördelar och låg belåning är det "köp och behåll" som gäller - om storyn inte ändras.
RaderaBeroende på vad vi pratar om för
bolag kan högutdelare kräva mer tillsyn. Men 95% av dem och 5% tillväxtsaktier är inte fel det häller, man får hitta vad som passar en själv! Och bara spontan input från min sida :-)
Håller helt med Gustav, och för högutdelarna gäller det att hålla kolla på att kassaflödet räcker för att betala utdelningen. Dra på sig skulder för att betala utdelning gäller det att hålla sig borta från...
RaderaHej Gustav,
SvaraRaderaJag håller med om att det kan vara en bra ide att ha en blandning mellan långsamt växande bolag med högre utdelning och snabbare växande bolag (På så vis får man också en riskspridning). Personligen fäster jag dock inte så stor vikt vid hur stor utdelningen är utan är mer intresserad utav värderingen av bolaget i förhållande till kvalitet (ROE, EBITA-marginal, Soliditet, lång historik av hög kvalitet i intjäning etc). Idealt vill man ju ha en värdering under bransch-genomsnittet och en kvalitet över genomsnittet.
Det finns ju en klassisk jämförelse av avkastningen 50 år tillbaka i tiden mellan IBM och Exxon Mobil. Man skulle ju intuitivt tro att IBM borde utklassa Exxon eftersom IBM hade högre tillväxt. Men trots att Exxon hade lägre tillväxt var oljebolaget trots allt den något bättre investeringen, vilket beror på att Exxon konsekvent var lägre värderat och återinvestarar man utdelningen får man trots allt en mycket hög utväxling på sin investering.
Ett annat exempel om man ser till länder har avkastningen för en investering i Sydafrika varit bättre än många andra länder trots att tillväxten varit lägre, men även i detta fallet har värderingen genomgående varit låg historiskt.
Mvh Per
Riskspridningen tror jag inte är dum. Det blir lite som att satsa på två olika strategier (men att jag är tydligare med det). Du har rätt i att värdering i förhållande till kvalitet är en viktig faktor, uppdelningen är lite "statisk" och man får värdera vidare inom varje kategori. Kul exempel med Exxon, tillväxt är inte allt :-)
RaderaJag skulle nog se det som en kategorisering snarare än som en grund för regler. Du har två typfall för investeringar och följer upp andelen bolag som passar in i respektive kategori. Värdet i kategoriseringen är då att ha koll på vad du gör snarare än att styra ditt beteende.
SvaraRaderaDu har säkert en smart poäng här men jag är inte smart nog att förstå vad du menar. Jag tänker mig olika typer av bolag och då kanske olika checklistor för dem, dvs för en högutdelare är inte alltid samma saker viktiga som för ett tillväxtbolag. Tror du jag tänker fel?
RaderaÄr medveten om att gränserna inte är helt klara och det är en svepande skala, men tror du jag tänker fel överhuvudtaget? Ser det som att jag i huvudsak satsar på olika strategier och att högutdelare och tillväxtbolag t.ex. beter sig olika i nedgång.
Det var gällande fördelningsfrågan. Jag tycker de två kategorierna är likvärdiga och att fördelningen till en början kan bero på vad du hittar för bolag.
RaderaAha, dvs om jag hittar extremt bra tillväxtcase så 100% där, och tvärtom ifall högutdelare blir väldigt attraktiva? Fördelen, eller nackdelen, med att låsa andelarna skulle vara att man verkligen satsade på båda strategierna hela tiden och då de bästa alternativen inom varje kategori. (Låt vara att det fanns ännu bättre i den andra kategorin).
RaderaEn intressant frågeställning onekligen. I min utdelningsportfölj kör jag med stabila utdelningshöjare och ett gäng högutdelare och dopar sen med hävstång.
SvaraRaderaI pensionsportföljen har jag ingen bra koll på fördelningen mellan olika kategorier men man får tacka för inspiration från detta inlägg för att se över den. :-)
Ah, sorry för att jag stannade vid 100% :-)
RaderaHoppas inlägget kan ge nya tankar, och att jag tillslut får ordning på mina egna :-)
Bloggarens portfölj får underkänt av mig. Varför? Jag tycker att ett stort fel begås när man nöjer sig med 0-5% kassa. En 40-årig investerare bör ligga på minst 15%. Har noterat att det mest outhärdliga som finns för en placerare i bloggosfären är att hålla någon forma kassa. Detta att sitta på en hög likviditeter utan att göra något. Det verkar precis som om det framkallar en fysisk smärta.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
Lars
Andelen kassa är värd att fundera på även om vi kanske tänker olika här och jag måhända är för offensiv. Jag ser till viss del högutdelarna som en osynlig kassa som kan skydda mot smällar, lite som en hövding-hjälm (ursäkta för den dåliga liknelsen!).
RaderaLåt oss säga att jag istället följer ditt råd och beordrar 15% av trupperna upp på kullen. Hur skulle du dela upp resten av portföljen om du bara hade högutdelare och tillväxtbolag att välja på?
Och andelen kassa, tänker du dig att det går mellan 10-50% beroende på ålder, eller hur ser du på det i ett livscykelperspektiv? Jag tänker mig något åt AP7-hållet för sparande på lång sikt och omfördelning mellan aktier/räntor (kassa).
En relevant fråga här, hur definierar du kassa? Jag har t.ex. 100% av portföljen investerad men under 50% av hushållets tillgängliga kapital ligger i portföljen.
RaderaJag har en egen buffert kontant. En renoveringsbudget kontant och vissa aktier (rese-och renoveringsportföljen).
RaderaDet jag pratar om nu är hur man placerar pengar som man inte ska röra på minst 10 år, alltså ett pensionssparande med andra ord. Andra buffertar går utanför. Ska man ha kassa i sitt pensionssparande?
Intressanta och svåra tankar, brottas själv med liknande funderingar. En invändning är att fokus ligger mycket på potentialen - iaf i ditt inlägg. När man har fel, för det kommer man ju tyvärr ha ibland, och tillväxten sjunker/planar ut/blir negativ, så är fallhöjden större i tillväxtbolag, köpta till högre P/E. Dessa förlorade pengar kommer aldrig nånsin mer ge någon avkastning.
SvaraRaderaVisst är det så. Man kommer att misslyckas med en del bolag, bara att kolla blogghistoriken för exempel :-) Fallet blir något hårdare med tillväxtbolag men belöningen kan bli större. Tittar jag bakåt har jag gjort bra pengar i högutdelare, men de största vinsterna kommer från tillväxtbolag (tex Vitec, Famous Brands och Savaria).
RaderaSkulle man upptäcka att man lyckas bättre på den ena kategorin över tid ska man kanske satsa mer på den. Gör jag flera dåliga tillväxtinvesteringar kanske högutdelarna ska viktas upp... Men det är svåra frågor!
Hur långt bakåt tittar du då? Det har ju varit tillväxtvänligt klimat i stort sedan 2008. Billiga pengar har gjort det lätt att växa via förvärv, både företag och hushåll haft lägre räntekostnader osv. På lång sikt kommer det, troligen, komma långa perioder där det är svårt att växa. Lätt att glömma när det varit enkelt under så här lång tid.
RaderaI Savarias fall sen januari men för de andra 2011 när bloggen startade. Men portföljen är ett barn av sin tid och från 2011 och framåt har det varit småbolagens år. Värt att tänka på. Högutdelarna kan förhoppningsvis ge balans i dåliga tider och ännu mer balans kan obligationer/kassa ge (se Lars kommentar nedan).
RaderaIntressant inlägg, och något som jag funderar en hel del på själv. Har tidigare haft ambitionen att ha 20-25 % högutdelare, framför allt eftersom det ger stabilitet och kassaflöde. Resten stabila tillväxtbolag, där jag dock har flera som är för stora för att ha chansen att bli 100-dubblare. Snarare Messi och Suarez idag alltså, eller för ett par år sedan, för att ta liknelse från fotbollens underbara värld :-)
SvaraRaderaMen efter att ha sålt både Saltängen och Westpac Bank kommer jag allt längre ifrån det upplägget. Idag är det bara Northwest Healthcare som kan klassas som högutdelare. Så mina två scenarier är att sälja Northwest och investera i tillväxt (har flera tankar där, bl a kanadensiska), eller att komplettera med t ex en REIT till. Lutar nog allt mer åt det förstnämnda om jag ska vara helt ärlig. När allt kommer omkring är det hög utdelning på lång sikt jag vill åt.
Och så funderar jag lite på kriterierna för högutdelaren. Skulle lägga till: kassaflöde som betalar utdelning och löpande investeringar.
Stabiliteten som högutdelare ger kan man få genom etablerade spelare också. Och svårt att klaga på att dagens Messi ska spela :.)
RaderaLyckas man med tillväxtinvesteringarna borde de ge bättre utdelning än högutdelare som Northwest. Jag förstår om du säljer för den har mindre potential än tidigare. Däremot tycker jag definitivt den passar som en långsiktig högutdelare.
Ska man hårdra det hela kanske utdelningsinvestering (jakt på hög utdelning) är någon slags otålighet. Tillväxtbolag kan ge högre utdelning på sikt, eller i alla fall högre totalavkastning.
Ska lägga till kriteriet för högutdelaren!
Så sant! Trist bara att han är skadad inför Champions League-matchen på ons...
RaderaLigger mycket i det där med otålighet. Hög utdelning nu, som inte växer (eller växer sakta). Eller låg nu, som med tiden blir riktigt fin och kanske fortsätter att växa. Allt beror såklart på tidsperspektivet, men är det 10-15 år tycker jag svaret är självklart. Det kanske kommer ett inlägg på temat!
@Gustav
SvaraRaderaDet är söndag och jag har varit i kyrkan. Prästens predikan idag handlade om kapitalallokering. Han pratade mycket om midlife crisis. Skall göra en lång historia kort. Han föreslog följande allokering då han är amerikan lät det så här.
Stocks: 65%
Real estate: 10%
Bonds: 20%
Cash: 5%
Kan vara värt att notera att 25% ligger mot det säkrare hållet. Vilket vara betydligt mer än jag hade räknat med. Det är alltså en person kring fyrtio vi pratar om.
@Aktieingenjören
För mig finns inget hushållets tillgängliga kapital. Jag bor i ett hus på friköpt mark. Jag räknar inte in det i min portfölj. Jag pratar om min värdepappersportfölj, och inget annat.
Med vänlig hälsning
Lars
Med 0-5 procent kassa kan jag med näppe klara mig när jag är på toppen. Värre blir det med Bonds och Real estate. De 30% jag har som högutdelare är dock till viss del fastighetsaktier och den höga utdelningen gör dem obligationsliknande. Men de är likväl aktier.
RaderaÄr ändå inte så sugen på att ta in 20% obligationer utan tycker att högutdelarna fyller något av den funktionen. Obligationer ger en väldigt jämn men ganska låg avkastning. De är lite som att binda bolånet... man betalar för jämnheten. Men det säkert, jag kan inte argumentera emot på den punkten.
Den stora frågan vem man ska tro på. Man kan också t.ex. köra 100% aktier fram till 55 och sedan börja vikta om. Så här gör AP7: https://www.ap7.se/sv/Om-AP7/vara-produkter/det-forvalda-alternativet/
De kör väl också belåning men där börjar även jag att bli rädd. AP7-läran tilltalas jag av även om jag ser poängerna med cash och bonds också. Särskilt om det skulle komma dåliga tider.
Tack för input! Ska fundera vidare.
Själv gav jag upp förhoppnings aktier för 15år sedan då det bara dränerade min portfölj med jämna mellanrum nu har jag istället en portfölj som ger 10℅ i tillväxt och 5-6℅ på ROI gör att kapitalet fyrdubblas på 10år och åttadublas på 15.
SvaraRaderaSå tiotagare på 10-15år är ett fullt normalt bolag där man haft lite tur med timming
Precis! Det tål att sägas, och upprepas, att tiodubblarna inte är förhoppningsaktier. Precis som du är inne på är det kvalitetsbolag som över lång tid växer oavbrutet. Timing förkortar tiden till tiodubbling.
RaderaHej,
SvaraRaderaOff-topic, men jag kan inte låta bli att rekommendera en bok jag precis påbörjat: "Warren Buffett's Ground Rules" av Jeremy C Miller. "Åh nej, inte ännu en bok om hur man kan kopiera Buffett...", tänker ni? Avfärda den inte så snabbt, svarar jag.
Utgångspunkten är de brev Buffett skrev till sina partners i "Buffett Partnership Limited" under fjorton år. Detta handlar alltså inte om de mer välkända breven till aktieägarna i Berkshire utan berör en tidigare, mindre känd (?), period. Buffett upplöste partnerskapet 1969 (minns jag rätt?) då han inte längre kunde finna några undervärderade bolag.
Titeln anspelar på de regler Warren föredrog för de sju första investerarna under ett inledande möte på Omaha Club (en restaurant, gissar jag). Den sjätte regeln (budet?) lyder:
"I am not in the business of predicting general stock market or business fluctuations. If you think I can do this, or think it is essential to an investment program, you should not be in the partnership."
Framför allt den andra halvan borde många läsa igen och fundera över. Släpp alla progonser om hur ekonomin kommer att utvecklas, det finns tretton på dussinet och ingen vet vem som har rätt. Vitt brus...
Miller är själv aktiv i branschen och skriver väl. Breven återges inte i sin helhet, inga longörer således. Guldkorn efter guldkorn om hur man bör agera som investerare samt massor av intelligent humor. Hur kan det vara annorlunda när det handlar om Graham och Buffett?
"... my own investment philosophy has developed around the theory that prophecy reveals far more about the frailties of the prophet than it reveals of the future."
Om nergångar:
"If a 20% or 30% drop in the market value of your equity holdings (such as BPL) is going to produce emotional and financial distress, you should simply avoid common stock type investments. In the words of the poet - Harry Truman - "If you can't stand the heat, stay out of the kitchen". It is preferable, of course, to consider the problem before you enter the kitchen."
(Harry S Truman var USAs president i slutet av 1940-talet och en bit in på 1950-talet)
Intressant är (och redan väl känt bland Buffettologer) att Warren talar varmt om passivt investerande.
Jag har svårt att lägga ner den.
Med vänlig hälsning
Carolus
@Carolus
RaderaTack för boktipset! Jag har lagt böcker kring ekonomi och investeringar på hyllan sedan en tid tillbaka. Men den boken blir jag faktiskt lite sugen på att läsa.
Med vänlig hälsning
J
J,
RaderaBäst att kanske lägga in två brasklappar i så fall. :-)
i) Jag är en stor beundrare av Buffett och därför inte opartisk. En förebild på många vis, inte enbart som investerare.
ii) Det är inget nytt i boken för dem som läst Graham och Buffett tidigare. Aktier är andelar i företag; säkerhetsmarginal; vikten av att vara långsiktig och dra nytta av "ränta-på-ränta"-effekten; Mr Market och att inte ryckas med när marknaden blir euforisk samt inte sälja ut när den blir deprimerad etc etc.
Kanske du ska läsa en del recensioner först eller titta på en innehållsförteckning on-line. Litteraturråd är som aktieråd: köp sker under eget ansvar. ;-)
Med vänlig hälsning
Carolus
@Carolus
RaderaDet var inte direkt så att jag förväntade mig nångting nytt från the sage of Omaha. Han har ju upprepat i princip samma mantra i decenier.
Men det var utgångspunkten, breven i partnershipet. Jag vet inte speciellt mycket mer om den tiden än det du skrev ovan. Så om det är intressant och skrivit med ovan citerade humoristiska underton så borde den vara en angenäm läsning.
Nu får du hjälpa mig här. Läsa eller icke läsa, det är frågan.
Va? Köp sker under eget ansvar? Gäller det också om någon fattar investeringsbeslut baserat på vad de läser på ekonomibloggar? ;)
Med vänlig hälsning
J
@Carolus
SvaraRaderaJag har också lagt böcker kring investeringar på hyllan. Får se om jag beställer den. Den bästa boken om Buffett tycker jag Roger Lowenstein skrivit. Boken har titeln Buffett the Making of an American Capitalist.
Med vänlig Hälsning
lars
Lars,
RaderaInstämmer, den är definitivt en av de bättre böckerna om Buffett. Förmodligen finns det inte mycket att hämta i mitt tips ovan för en slumpvandrare (även om du ju inte är en puritansk sådan)... ;-)
Med vänlig hälsning
Carolus
Det är intressant att läsa ditt resonemang! Jag tänker lite tvärtom jag, jag satsar 70 % på stabila indexföljare och 30 % på företag med lite större potential.
SvaraRaderaNär det kommer till de specifika företagen du nämner så är jag rädd för Vitec. De riskerar att tappa mycket av sin största intäktskälla. De kan såklart parera det genom förvärv mm men jag hade inte vågat chansa. De är dessutom rätt illa ansedda av många av sina kunder vilket inte hjälper dem.
Din omvända strategi kan vara säkrare, åtminstone om man ser på nedsidan.
RaderaVitec ska funderas på. Fantastiska historiska nyckeltal, se t.ex. faktablad här: https://www.avanza.se/aktier/om-aktien.html/5526/vitec-software-group-b
Frågan är i vilken mån de fortsätter tappa på mäklarsidan, och som inte uppvägs av ökningar på annat håll. Att de är illa ansedda i alla branscher tror jag inte (även om jag nu talar utifrån försäkring/pension). Men nog är det en utmaning för en (mini)monopolist att inte bli för lat utan lyssna på sina kunder.
Har du direkt input om missnöjet? Jag vet att mäklaralternativet uppstod pga missnöje, men andra delar...?