söndag 18 juni 2017

Portföljvikter och A, B och C-lag


Lundaluppen körde ett inlägg om limit för portföljinnehav och vikter är en ständigt aktuell fråga. Svår fråga dessutom. Man kan göra det väldigt enkelt för sig och köra en likaviktad portfölj vilket blir neutralt och lätt att rebalansera, ifall man så önskar. Men tror man verkligen lika mycket på allt?

Själv har jag valt att köra portföljbolagen i tre tänkta kategorier när det gäller vikt, A, B och C. Givetvis tror jag på alla bolag (även C-bolagen) annars skulle jag inte äga dem. Men för B-bolag och särskilt C-bolag finns skäl till att jag inte vill gå upp i samma vikt.

Faktorer som påverkar vikten
Alla som klarat checklistan har någonting särskilt, men vid viktningen kan man ha hänsyn till följande faktorer:
  • Långsiktiga tillväxtmöjligheter?
  • Värdering mot långsiktig tillväxt?
  • Tillväxttakt?
  • Hur säker är jag på ledningen?
  • Kort eller lång historik?
  • Upptäckt eller inte?
  • Exotisk marknad och bolagsstorlek?
  • Hur unikt är caset?
  • Cykliska inslag?
Listan är givetvis ett utplock av min checklista för tillväxtbolag. Ett bolag som fyller alla boxarna får en hög vikt. Men i vissa fall är en lägre vikt sundare, t.ex. för indonesiska tejpbolag. Jag bara måste ha ett bolag med P/E 6, lång historik, halva marknaden. Men 15% av portföljen i indonesiskt nano-cap med två smått okända tejpbröder som huvudägare? Nej, så säker kan jag inte vara. Däremot har tex Savaria förutsättningar för en riktigt hög portföljandel även om värderingen tål att tänkas på där.

De olika nivåerna
Så här tänker jag mig de olika portföljvikterna:
  • A-bolag har över 10% vikt
  • B-bolag har över 6-7% och mer
  • C-bolag har över 4% (minimiandel)
Sen är skalan naturligtvis glidande, det här är bara ett sätt att få ordning på tankarna. Men vid varje ökning eller eventuell minskning försöker jag ha nivåerna i huvudet och över tid fundera på vilka som bör klättra uppåt, eller möjligen nedåt.

Har även funderat på om man nedanför C-bolagen och de säg ca 12-15 portföljbolagen skulle plocka in lovande prospects på säg 2 procents vikt. Där skulle några lovande bolag komma in för att sedan inom 1-2 år avancera till huvudportföljen genom kursuppgång eller säljas av. Men..., det blir lite råddigt och mycket att hålla reda på. Om man inte tror tillräckligt på bolaget för en C-andel ska man kanske inte köpa bolaget alls från början. Men jag har inte släppt tanken, och "prospects" kan ju bli ett sätt att bygga bevakningspositioner i de mest lovande fallen.

Ett exempel från portföljverkligheten
Så här ser portföljen ut nu:

Savaria 17%
Northwest Healthcare 12%
Discovery 11%
Somero 10%
Vitec 8%
Famous Brands 7%
Decisive Dividend 7%
Ekadharma 5%
Ework 5%
A2 Milk 5%
Premier markering 4%
Logistec 4%
Matahari Department 3%

Från Savaria till Somero är A-gänget, sen kommer ett gäng i mitten, och Ekadharma och nedåt är C-gänget. Här kan jag tycka att A2 milk borde gå upp högre. Jag vill att öka i dem. Många faktorer är positiva där: unikt bolag, ocykliskt, "säker" marknadsplats och hög tillväxt, men värderingen gör att de inte ska ta plats i A-gänget.

Sen kan bolagen givetvis göra en resa och du kan över tid omvärdera ett bolag. Decisive Dividend var från början ett C-bolag som jag nu tycker är värd en B-position. Naturligt också är att nya bolag kliver in på en C-andel.

Synpunkter?
Hur går dina tankar? Bankar hjärtat lika mycket för alla bolag, och vad är rätt balans i portföljen. Varför inte avsluta med färgsprakande och trallvänlig bokstavspoesi som alla födda på 70-talet kan relatera till:  


20 kommentarer:

  1. Viktning och rebalansering är intressanta ämnen tänkte visa på en modell kallad autopilot som jag hittade hos en certifikat leverantör jag glömt namnet på. 4 tillgångsslag med 4 olika vikter som balanseras efter marknadsläge.
    1) Globala aktier
    2) Råvaror
    3) Valuta/Räntor
    4) Maknadsneutral
    Viktas 50%, 35%, 10%, 5% beroende på läget.
    Har provat men har nog för bred portfölj för att få det riktigt rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan säkert funka och den är ju diversifierad på allvar eftersom fler tillgångsklasser ingår. För egen del blir det "bara" aktier och minimal autopilot :)

      Radera
  2. I teorin är det enkelt att på förhand veta vilka av ens bolag som visar bli riktigt stora vinnare, framför de andra. I praktiken är det desto svårare. Det är trots allt bara ca 20% av börsens alla bolag som står för hela börsens avkastning under långt tid. Därför har jag ingen allokering likt din ovan. Jag säljer inte heller av aktier för att vikten blir för stor, för det blir ju et garanterat sätt att gå miste om home runs. Säljer gör jag när caset ändras av någon anledning. I tradingen kör jag dock en annan metodik för money management, där de strategier som går bra månatligen får utökat mandat och vice versa.
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det är svårt. Att sälja enbart pga att bolaget fått en stor vikt är jag inte inne på, men om bolaget står för 20-25 procent kommer jag följa upp dem extra noggrant.

      Om man väljer enskilda aktier är det väl likaviktning eller övertygelse (conviction) som är de två stora alternativen. Hur gör du där? Om du slutligen kör indexfonder, ja då blir det väl viktning efter marketcap. Något måste du välja, eller? :-)

      Radera
  3. Själv agerar jag inte på detta sätt. När det gäller enskilda aktier är det The Rubenstein Rule som gäller. Artur Rubinstein skulle vara domare i en pianotävling. Deltagarna skulle bedömas på en skala från noll till tjugo. När alla hade spelat upp för mästaren, och resultaten granskades fick de flesta noll, bara några få fick talet tjugo. Många undrade hur detta kunde komma sig. Rubenstein svarade: Either they can play the piano or they cannot.

    Kommenterar Pandora på Aktieingenjörens blogg. Jag köper inte för jag är inte fullt övertygad. Då får det vara. Orkla har börjat stiga och jag känner att jag hittat något, och då är det inga halvmesyrer.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan man säga att du stannar vid A-kategorin? Antingen fullt övertygad eller inte. On eller Off. Ja, det är ju inte fel och fullt logiskt, kanske ännu mer logiskt.

      Problemet för mig är att jag då skulle behöva skruva upp andelen till den nivå att inte är helt bekväm med den bolagsrisk som alltid finns där. Jag har just nu 4-5 bolag som når allra högsta nivån och skulle då sitta med 20-25% vikt i Savaria, Northwest, Discovery, Somero och Vitec vardera. Men visst, man skulle i och för sig få bort riskerna i de andra bolagen så det är inte en helt otrevlig approach. Ibland adderar man ju risk genom diversifieringsåtgärder.

      Ser det nog ändå som att det kan bli en symfoni där fler instrument får vara med och spela även om vissa får större roller.

      Radera
    2. En annan Anno Nym, jag tror man måste bestämma sig för om man skall hålla på med kryddor och/eller B/C-aktier åtminstone får jag mest ut underhållningsvärdet av att meta småfisk vilket inte varit särskilt effektivt ekonomiskt sett även om det är kul de gånger man får in en träff.

      Styr kosan mot förre och större positioner helst via något fondinstrument även om det förekommer enskilda aktier för den mer spekulativa delen håller jag mig mest till FX/CFD.

      En regel jag har svårt hålla mig till är att endast sälja om man har något bättre placera i det brukar ofta sluta med en vinsthemtagning och pengarna på kontot samtidigt som man ser den nysålda aktien fortsätta vidare mot yttre rymden :(

      Kul läsa andras ideer och ibland hitta nya uppslag.

      Radera
    3. Finns alla sätt! Ska väl säga att mina B- och C-positioner inte är så mycket chans utan förmodat långsiktiga innehav som ska uppfylla flera checklistor m.m. De riktiga kryddorna skulle i så fall vara prospects men även där skulle bolagen på sikt vara aktuella för högre portföljandelar.

      Radera
  4. Gustav,

    Man behöver inte äga aktier. Man kan vänta på nästa Savaria eller nästa Northwest. Jag hade inte upplevt mig bekväm med ett bolag som Decisive Dividend. Du konstaterade själv att du var inte riktigt säker på om ledningen består av en samling galningar eller genier. Själv upplever jag bolaget som ett försök att rida en häst i två olika riktningar samtidigt. Fast vi får alla finna en investeringsstil som man är bekväm med. Något som man upplever sig trygg med.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Decisive Dividend kanske jag tog en (för) stor risk till att börja med, men numera är jag tillräckligt säker på dem för en B-andel. Visst är utdelningen något i hästväg, men den backas också upp av ett kassaflöde som täcker utdelningarna och mer därtill.

      Hur tänker du kring viktningar generellt, är nyfiken. I och med att du inte kör halvmesyrer, har de bolag du är inne i höga vikter överlag?

      Radera
  5. Jag viktar kärninnehav med ambition 5-10 procent. För mig är det avgörande dock vad de handlas till vid varje givet tillfälle liksom hur företaget presterar. Handlas aktien till en YOC på 3,33-3,5 procent ökar jag endast för att bibehålla långsiktig portföljandel. Handlas aktien till YOC 4 procent ökar jag något mer. Handlas aktien över YOC 4,25 procent tar jag större position. Försöker tänka i ettårscykler där jag eftersträvar minst en viss portföljandel vid nästa årsskifte. Det är också skälet till att jag, utöver SHB, knappt ökar i mina kärninnehav just nu - jag har redan köpt mycket till bra pris och behöver ännu bättre riskpremie för att en större portföljandel ska vara värd den ökade portföljrisk det innebär.

    För övriga aktier siktar jag på 1-3 procent långsiktig portföljandel men det beror på hur bra jag känner till företaget. Hemfosa och Skanska vågar jag ta större positioner i när jag ökar eftersom jag har analyserat dem bättre. Beijer t.ex. känner jag inte till lika bra och därför har jag avstått från att öka när aktien handlas till dyrare pris.

    Har också några "kryddor" som totalt högst ska utgöra en procent av portföljen. Dessa är IPO eller miljöteknikaktier. Där tar jag ofta mindre positioner på lång sikt. Funderar dock på att upphöra med den typen av aktier då de är stora chansningar som tar mycket energi att följa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter inte dumt. Just det där med kryddor är en avvägning. Mina prospects skulle med 2-3 procents andel ändå behöva tid att analysera och följa upp.

      Normal minsta portföljandel är för mig 4% och då tvingas jag fokusera vilket jag nog behöver för att inte "spåra ur" mer än vad jag gjort och få en spretig massa bolag att följa :-) Tittar man globalt på antalet möjliga kryddor skulle det bli väldigt svårt att inte hitta ett flertal att plocka in!

      Radera
    2. Det där med normalt minsta portföljandel är nog inte så dumt. Ska kolla på det själv. När det gäller löpande köp tar jag redan idag större positioner än tidigare. Min stora fråga är: hur hantera om man vill köpa en helt ny aktie med 4 procent direkt? Redan med nuvarande portfölj blir det över 15 000 kronor och nästa år skulle en hel månadsinsättning inte räcka. Man kan ju belåna men det känns onödigt. Man kan ju sälja av annat (t.ex. enfastighetsaktier, preffar som lätt kan köpas tillbaka) men det finns inte alltid alternativ. Hur gör du om du vill ta en position på 4 procent i en helt ny aktie? Din portfölj torde vara större än min så för dig torde det röra sig om mer än en månadsinsättning?

      Det där med att "spåra ur" håller jag med om. Det är också skälet till att jag har kryddor. Ripasso Energy har jag tappat ett par hundralappar på. Nyttig påminnelse samtidigt som jag unnar mig mikroköp i "kryddor" vilket gör att jag får mer disciplin och kan följa min strategi för mitt egentliga sparande.

      Radera
    3. Jag tror det är nyttigt om man, som jag, har svårt att fokusera (men ändå vill göra det!). Om jag ska nå 4% behöver det inte innebära att jag gör det i ett svep, man kan t.ex. tänka sig 2 köp på 2 procent var eller 4 köp på 1 procent, något beroende på courtagenivåer, övertygelse, tillfälle etc.

      Radera
  6. Jag gör lite som Lars förutom att jag konstaterat att jag inte på förhand kan säga att "A-klassen" är bättre än "B-klassen". Därför finlirar jag inte med hur mycket jag vill äga av varje bolag utan men ser analytikerrekommendationen "underweight" som ett mycket dumt koncept.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir det lite finlir, men tror det funkar och fyller ett syfte för mig, i alla fall som jag tänker nu.

      Radera
    2. Du har ju fler bolag än mig så skillnaden på bästa och sämsta bolaget blir större.

      Underweight skulle i sammanhanget nog innebära att du köper kategori C bolag upp till 1% av portföljen då du vill täcka hela sektorer.

      Radera
  7. Mycket intressant! Och många läsvärda kommentarer. Själv har jag inte gjort någon sådan klassificering, men inser när jag kopierar upplägget att det är de bolag som jag köpt till maxcourtage som skulle kvala in på en a-position. Alla otc klarar b-position osv. Höga courtage är inte bara dåligt, för enkelt!

    Man skulle ju kunna se upplägget som en väg mot målet att bara ha a-bolag? Har själv på senare tid ställt ett innehav där jag känner mig minst övertygad, mot något jag hittat. När jag inte kunnat motivera att behålla har jag sålt, och köpt det jag hittat. Cloetta vs Scales t ex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Höga courtage är inte bara dåligt, helt enkelt! (Suck för autostavning...)

      Radera
    2. Håller med, bra kommentarer!

      För egen del blir bloggen ett tidsdokument. Kanske går jag mot bara A-bolag på sikt? Men, B- och C-bolag har ett värde. Dels kan de bidra med värdeökning om man träffar rätt. Och dels kan man mentalt uppgradera dem något snäpp uppåt, så det blir kommande A-bolag.

      Om alla bolag till slut (vilket är osannolikt) är A-bolag med lika rimlig värdering, då blir det nog till att köra en likaviktad portfölj på dem :-)

      Radera