Hur hantera risker i små okända bolag?

Lyssnade på Value Investing Podcast som hade ett högintressant avsnitt som berörde asiatiska småbolag. Av okänd anledning (teknikstrul?) går det inte att hitta nya avsnitt längre, men ämnet går att diskutera ändå. För nog finns det möjligheter i Asien och andra nyare marknader. Man kan säga att marknaden inte är lika effektiv, påminner om USA på 1950-talet och att du kan verkligen hitta fynd. Liksom bottennapp.

För även om du hittar ett riktigt billigt bolag i en screening så är du långt ifrån hemma. Såklart kan det finnas goda skäl till billigheten. Rådet i podden är att noga undersöka ledningens kvalitet och lägga mycket fokus på det. Ett korg-tänk, dvs flera bolag med lägre vikt, kan också vara något att överväga. Frågor som tipsades om att fundera på var:

• Är ledningen pålitlig? 
• Stämmer det som de sagt tidigare?
• Vill de aktieägarnas bästa? 
• Har de integritet? 
• Finns det risk att uppgifterna i årsredovisningen inte stämmer?

Medan jag lyssnade på podden dök givetvis det indonesiska tejpbolaget upp i tankarna gång på gång. Där har vi ett extremt billigt bolag i Asien som jag hittade via en screening. Men låt oss börja med att summera ett case där det gick fel. Inte illa, men fel ändå, och där jag misslyckades i dessa frågor.

Sålt 8990 Holdings där risken blev för stor
Jag har sålt av mitt innehav i Filippinska 8990 holdings på 6.06 för ett antal veckor sen. Orsaken är att en Filippinsk bloggare nyligen, och även en annan bloggare tidigare, varnat för att redovisningen är tveksam eller felaktig. Bolaget är inte heller något jag skulle köpa idag och jag hoppas ha blivit noggrannare nu jämfört med 2015 när jag köpte dem. Så psykologiskt kanske jag höll caset för hårt.

Felet är att skulderna var lite för stora från början, sedan ökade för snabbt, och att kassaflödet inte tog fart så som jag räknat med. En jättemarknad finns där för bolaget, men jag är inte övertygad om att detta bolag kommer stå som vinnare. Skuldsituationen, redovisningen och det svaga kassaflödet gör caset för osäkert vilket jag givetvis borde reagerat på tidigare. Det hela var ett misstag, för trots respekterade ägare som TPG Capital är osäkerheten för stor. Jag säger inte att det blir en dålig utveckling framöver, men risken för rejäla bakslag skrämmer mig. Nu fokuserar jag också i regionen mest på bolag från Indonesien, Thailand, NZ och Australien och framförallt på de som har låg skuldsättning och starka kassaflöden.

Kursmässigt har det varit ett nollsummespel de knappa två år jag ägt bolaget, vilket är något av en förlust när jag tittar på vilka bolag pengarna kunde gått in i annars. Nåja, jag har lärt mig något.

Kriterier för att minska riskerna
Finns risken för att jag t.ex. kommer åka på en nit i tejpbolaget? Svagheten i caset är att jag inte har möjlighet att träffa eller intervjua "bröderna tejp" så lätt. Det kryllar inte av intervjuer där ute och de två grundarbröderna äger 75% av bolaget.

Så här tänker jag om riskhantering när ledningen är svår att få kläm på eller andra osäkerhetsfaktorer finns som att ingen fond är inne. För det första får de en låg portföljandel, ett "korgtänk" är inte fel. Och tittar vi på bolagen vill jag ha:

• Lång och god historik
• Dominans av en marknad
• Låg skuldsättning
• Starka kassaflöden
• Gärna utdelning
• Gärna ägande av någon fond 
• Gärna någon lokal analytikerrapport 

Egentligen är det ganska enkelt: att den totala risken inte får bli för stor. Finns det en stor risk (eller snarare osäkerhetsfaktor) pga anonyma storägare eller mycket lågt fondägande, ja då får det inte finnas andra större risker.

Tejpbolaget som exempel
Eftersom tejpbolaget Ekadharma varit noterat sedan 1990-talet är det inte ett nystartat bluffbolag. Historiken är jämn och god. De har under många år delat ut pengar till aktieägarna så kassaflödena finns där. Via externa källor ser man att de dominerar en marknad, vilket ett (riktigt) fuffensbolag skulle få svårare att göra. Framförallt är bolaget skuldfritt vilket får bort många incitament till att "fiffla" med redovisningen. Skulder är något som ofta återfinns bland fifflande bolag.

Osäkerhetsmomentet är att tejpbolaget, vad jag kan se, inte har en enda fond som ägare samt en anonym ledning tillika huvudägare. Visst finns fondresan kvar då, men varför har inte någon köpt? Jo, förhoppningsvis för att bolaget är väldigt litet. Spaningen av vilka bolag som fondbolagen Wasatch och Grandeur Peak äger är spännande eftersom det i mina ögon är en riktig kvalitetsstämpel om de är inne. Om någon av dem köper in sig i Ekadharma lovar jag att stå för en frirunda på nästa aktiepub, så länge vi skålar för tejp :-)

Via Twitter passade jag på att fråga om tejpbolaget och kul att mitt alternativ (5 procents portföljandel) inte sågades vid fotknölarna.

Hur ser man förresten vilka fonder som äger ett bolag?
Och så ett praktiskt tips hur man kan se vilka fonder som äger ett bolag. Sök på bolagets namn och morningstar.com och gå sedan till fliken "Owner". Där kan du se vilka fonder och institutioner som är inne och deras förändringar. Uppgifter finns även på små och exotiska bolag.

Synpunkter?
Hur tänker du? Investerar du i bolag där du inte till 100% känner till ledningen? Påverkar det vikten, eller avstår du helt? Hur minskar du risken när/om du köper långt bort eller med mer risk och osäkerhet? Tror du mina punkter är tillräckliga?

Visst hade det varit enklare att gå mot större bolag, i det här avseendet, eftersom ledningen är mer lättillgänglig och lättbedömd. Men det kan smälla till där med. Och jag tror man kan få fram mycket genom historiken i bolaget. En bra ledning syns väl åtminstone delvis i siffrorna och vice versa? Eller hur? Ledningens handlingar är det man ska bedöma och inte deras (fina) ord vilket annars är lätt hänt.