Investera i narcissism och ytlighet?

Tidigare har jag investerat i tyska frisörer om ni minns Essanelle. Nu går vi på djupet med ytligheten och stannar inte vid flygande hårstrån och enstaka felklipp i öronen. Ett första bolag är tyska M1 Kliniken - deras ledande kedja för skönhetsoperationer, typ läppförstoringar, bröst- och magoperationer,

Min invändning är enkel och intuitiv: Det känns inte bra! Siffrorna är bra, investeringen "makes sense" på siffror och framtid men magkänslan är inte god. De moraliska knivarna skär runt i mina tankegångar och säger: Detta bolag profiterar på ett i flesta fall skapat behov och människors mer eller mindre dåliga självuppfattning!  

Att det finns ett investeringscase tror jag utan tvekan. Folk blir äldre, operationer är delvis ocykliskt och dessutom opererar sig fler män i takt med att det blir social accepterat. Men vill jag att bolaget ska bli större? Nej, snarare önskar jag mindre ytlighet och färre onödiga ingrepp. Visst finns ett mått av ytlighet överallt (nya kläder, nykammat hår t.ex.) men när kniven ska in på bara kroppen, nja, en slags gräns är passerad.

Man kan också se det som att starka och kvalitetsmedvetna aktörer är bra. Annars kanske folk gör det på sämre kliniker, med sämre resultat och ytterligare risker. Jfr med resonemangen bakom legala och illegala aborter.

Ett ännu värre bolag i Hong Kong?
Sen finns det grader i helvetet. Tyska bolaget gör diverse tyskar något piggare och finare, i alla fall subjektivt. I Hong Kong finns ett bolag med ännu bättre nyckeltal, och ännu mer tveksam verksamhet: Union Medical Healthcare.

De knyter till sig youtubekändisar som i sin tur marknadsför fantastiska hudbehandlingar. Men det är toppen av isberget. Det känns sådär (eller snarare tok-obra) att investera i att asiatiska ögon och näsor ska opereras till att bli mer västerländska. Och hudbehandlingarna gränsar till humbug, i alla fall för otränade ögon.

Som lök på den moraliska laxen lyser könsperspektivet igenom i ledningen. Ständigt kvinnor som opereras och kostymprydda män i mängder i ledningen (kolla videon ovan). Inte en enda kvinna i en verksamhet som tycks rikta sig mot kvinnor låter rent utsagt dumt. Å andra sidan kan man rikta samma kritik mot "goda" bolag som australiensiska förskolegiganten Think Childcare. Av de anställda är 99% kvinnor men i ledningen vänder vi på steken till 99% män.

Men mer goda exempel finns
Ett sjukvårdsbolag jag nog skulle kunna investera i är Singapore O & G (om vi bortser från mer närliggande Capio). Noterat i Singapore och en växande aktör som riktar sig direkt mot kvinnor. Men här talar vi om graviditeter, förlossningar samt behandlingar av olika typer av sjukdomar, t.ex. cancer. Skönhetsoperationer ingår också i utbudet, men som en liten del, och i viss mån ett komplement till sjukvårdsdelen.

Här finns poänger att vinna med att rikta in sig mot kvinnor, och både ledningen och de anställda är jämställda till skillnad från bolagen ovanför. Bolagets fina nyckeltal imponerar. Singapore är också ett land som är välskött och de kan expandera vidare i regionen om egna marknaden slår i taket. Men risken i eventuell investering är uppenbar. Man "bettar" på några få läkare och deras intäkter, vilket de själva också gör (som huvudägare). Men vad händer om någon eller några av dem hoppar av, blir sjuka, eller vill gå i pension? Litet. fint och nyttigt tillväxtbolag, men riskerna kan vara för stora. Men de moraliska riskerna kan jag leva med!

Summering
Ska man ta hänsyn till känslor när man investerar? Själv är jag inte en utpräglad "feministisk" investerare men letar efter hållbara affärsmodeller så miljö och jämställdhet kommer in. Detta fluffiga inlägg är svårt att summera, och jag har ju lämpligt nog bara skummat på ytan. Men man kan verkligen ifrågasätta "moralen" och framförallt samhällsnyttan med de första bolagen.

Och med kanske 25 000 bolag i mitt investeringsuniversum kan jag vara kräsen. Just känslan tyder också på att det finns risker. Kommer man närmare strålkastarljuset om behandlingar går fel? Kommer samhället ställa upp med sjukskrivning etc och acceptera misstag? Å andra sidan. Om någon gör det professionellt och i större skala, kan man fånga upp riskerna och ge bättre behandlingar.

Den implicita frågan i rubriken kvarstår. Hur farlig är tysk narcissicm? Eller Hong-Kong varianten för den delen? Håller ni med mig om att avstå från verksamheter som inte känns bra att äga?