First, a small portfolio update. Until Q2 the portfolio is -9 percent, and YTD it is -9,5 percent, both measured in SEK. Currency movements, a stronger SEK, have hurt the result a lot, but it's at least a stable result. I have sold Uni-Charm Indonesia, since I now consider them to be of too low quality (they aren't profitable enough, Q2 took a turn for the worse). I also decided that I only want to own independent companies. This was not a good investment at all, as you can guess, but I hope I have learned some lessons.
Increases have been made in Argent Industrial, Primeserv and RFM. The money comes primarily from Uni-Charm, but I have reduced my holding in AS a little bit, just for the sake of increasing in those three. They have P/E:s of 6-9, EV/EBITDA of 2,9 to 3,8 and the FCF-yields range between 15-18%. I have also increased my holding in Karooooo a little bit (reinvested dividends). Perhaps too many changes going on this year, but the theme of them is consistent, so lets move on to the subject of today: concentration!
The reasons for concentration
This year, I have become much more focused. I have reduced my portfolio from 14 stocks to 10. There are reasons for that, hopefully good ones! One simple reason is that the really fat pitches, unique opportunities on a global scale, are rare. If you find one of these, you should go for it! Bold words, but when the upside is significant and the downside is low, and you think you understand the business well, you should size big! Time and opportunities are both limited.
The large holdings have significant long-term potential, of course. But, more importantly, there are no major risks. They have net cash or very low debt, business and competition risks are low, and the valuation risks are not high (very important). Hopefully, the worst-case scenario will not be that bad (although unknown risks always exist). To summarize my thinking: Exceptional opportunities are rare, and my high-conviction holdings are low-risk stocks. Taking "high risks" with low-risk stocks is OK!
Three buckets and limits
As I see things now, the number of stocks in my portfolio should be about 8–14, most probably 10-12. The actual number depend on what I find and if I chose to invest in more markets (thinking of Japan). In theory, a normal share is almost 10%, but in practice it's smaller, since I prefer to invest heavily in my high-conviction holdings.
- Small: 4–5%
- Core: 7–8%
- High conviction: 12–20% (reduce at 25%)*.
The maximum limit? Why stop so "early"?
- Confirmation bias. I have to limit myself. If I allowed myself to invest more, I would be influenced by the time, money, and effort I put into these stocks. I am already affected, but the effects would be more severe. Put simply, I might be more and more wrong without being able to see it.
- The unknown is still there. Even if I quit my daytime job and devoted all my time and effort to following just three companies (the so called best ones), I still wouldn't be safe. Anything can happen in any company. There are things I don't know, I can't know, or anyone can know. The only way to protect yourself against catastrophic events is to diversify a bit more. I want to sleep well.
- The last one isn't about risks, but I look at many markets and ideas. That way, I will certainly come up with several ideas worthy of being high-conviction holdings. If I only invested in one or two markets, I might run out of ideas, but when the pool is 10,000 companies, there will be more than 4 worthy of 10+ percent in your portfolio. But perhaps not if the pool is just 500–1,000 stocks. (I also strongly believe that owning stocks in different stable countries is safer than just one).
What worst case are we talking about?
- A bad year is one thing, but permanent loss of capital keeps me awake at night. What makes me afraid is if the 20% holding goes to zero. Or if the 40% one does. It's very uncommon, especially if we are talking about well researched high quality companies. But it could happen if you're really, really unlucky. The issue is that I invest in small, rare often little-known stocks that on the surface almost seem too good to be true. The research is thorough, and the quality is definitively high but it's still impossible to be 100% certain.
- Losses are harder to recover from. If you lose 20%, you have to regain 25% to break even, but if you lose 40%, you have to regain 67%. Mathematically, it is important to limit your losses.
Du köpte mer i Uni-Charm i slutet av maj i år du bevisligen trodde på bolaget, du kommenterade om risken redan 2020 när du gick in om dålig kvalité i bolaget och säljer efter en dåligt kvartals rapport. Du har pratat om det tidigare om att vara långsiktig (framför allt när du handlar i dyra courtage avgifter, begränsad möjlighet att reagera och med informationsunderskott då du inte talar språket) i investeringar men du verkar vara väldigt reaktiv i allmänhet i dina bolag. Ett dåligt kvartal eller två och det är ut och köp något annat som du "verkligen tror på" tills det får ett dåligt kvartal och då är det byte igen.
SvaraRaderaI korthet du verkar inte ha tilltro till dina investeringar, så fort det blir lite motvind så ska de säljas men du hävdar att du köpte dem för att de var bra underskattade bolag som inte hade fångats upp i allmänhet. Om så är fallet varför helt svänga kappan på ett dåligt kvartal eller två hela tiden?
Min portföljer har lätt 8x antalet bolag som du har och visa av dem har gått åt h-vete men andra har gått rakt uppåt också. Jag vet baserat på din blog att du har sålt mer bolag på ett år än vad jag har sålt under 5 år vilket för någon som skrev för några år sedan om hur de inte skulle sälja utan köpa och behålla blir lite konstigt. Det är mycket affärer i dina portfölj för någon som hävdar att han jagar upp pärlor som inte andra ser och dedikerat så mycket tid att undersöka dem och följa dem helat iden.
Det är allt :)
Tack, det där är en bra kommentar! Vass, men precis så som det ska vara. Och ja, här finns en inkonsekvens och otålighet från min sida som du pekar på. Långsiktig investerare? Buy and hold? Men att då rotera bolag i snabb takt, det är ju något annat och detta går mycket riktigt inte ihop. Låt mig säga några ord till mitt försvar, och förklara närmare hur jag tänker idag :)
RaderaÄr jag en långsiktig investerare? Ja, i grunden. Tittar vi på de tio bolag som finns kvar, med inköpsåret i parentes, är det: Argent (2022), Karooooo (2021), RFM (2021), Century Pacific (2020), Primeserv (2024), Ultrajaya (2017), Arwana (2021), AS Company (2022), Ekadharma (2017), Champion Pacific (2023). Snittbolaget är inköpt före 2021 och då borde jag definitivt anses vara en långsiktig investerare, åtminstone i grunden. Sen om Uni-Charm. Nej, det var ett misstag från min sida. Att öka när man är så pass osäker är fel. Kommer inte göra så igen (learned some lessons) och det rimmar inte med ”långsiktig investerare”. Men den stora bilden är att de bolag jag äger har jag ägt i mer än 4 år. Då är man långsiktig.
Tror jag på buy and hold? Faktiskt mindre än förut. Här har jag förändrats jämfört med det jag skrev tidigare. Buy and hold är ett bra tankesätt men kan också leda till passivitet. I och med att jag agerar på låg kvalitet och på hög värdering är jag inte (längre) en lika utpräglad buy-and-hold investerare. Alla bolag skulle kunna säljas om värderingen sticker iväg extremt uppåt! I den mening att jag äger bolag relativt längre (+4 år i snitt i portföljen) är jag en buy-and-hold investerare, men jag tror det är rätt att agera om man anser att kvaliteten är för låg eller värderingen för hög. Sådana förändringar är inte buy and hold, men leder, åtminstone i teorin, till en bättre portfölj.
Sett till försäljningarna som gjorts i år är de följande, med förklaring i parentes: Delfi (kvalitet/värdering), K2 (kvalitet), Sarantis (värdering) och Uni-Charm (kvalitet). Min ambition är att det framåt till största delen ska vara förändringar pga värdering, inte kvalitet. Visst förändras kvaliteten i bolagen, men väl ofta har jag i den delen tänkt fel, eller ändrat mig om kvaliteten – sånt ska det bli mindre av framöver! Förändringar som beror på BOLAGEN, det är rätt skäl att ändra, men förändringar som beror på MIG, att jag ändrat synsätt, dessa vill jag få ner. Visst kan det sägas vara en del av att utvecklas, men också just inkonsekvens och otålighet. Här ska jag förbättra mig, och jag tror på färre förändringar framöver men jag vågar inte lova det. Men jag kan åtminstone lova de förändringar som sker till större del kommer att vara av rätt skäl! Inte ”bara” att jag ändrat mig utan att något har hänt med bolaget eller värderingen.
Återigen, tack för kommentar, och hoppas åtminstone det blev tydligare hur jag menar. Och jag vill påstå att portföljen är bättre efter ändringarna från 14 till 10 bolag, särskilt då att kvaliteten är högre. Och jag har sålt de bolag jag hade minst i, förändringen är mindre än vad antalet säger. Kanske är ämnet du lyfte värt ett eget blogginlägg då det är centrala frågor? Och kommentera gärna på denna kommentar om du vill, du kanske ser något nytt jag missat i den. Inte lätt att ha ett ”utifrånperspektiv” alla gånger, och särskilt därför är kommentarer högst välkomna! Du har gett mig något att tänka på, och att bita i, nu och framöver! Tack!
Jag förstår vart du kommer ifrån men titta samtidigt på vad som har hänt över tid med t.ex. 2020 - 2025. Antalet person på bloggar som skrev om hur de gick 100% cash för "marknaden ska krascha" bara för att den går upp ytterligare 30% t.ex. Eller titta på Nvidia, Tesla etc. vilka är alla så överdriver värderade att jag inte skulle vilja ta i dem med tång men hade jag ägt dem (aldrig utanför fonder) så hade jag sålt dem flera multiplar innan vad de är värda idag som "övervärderade" och förlorat stora procent av min potentiella vinst. Att tro att jag (och med förlängning dig själv) kan göra en bättre värdering om när ett bolag är övervärderat eller inte är hybris på samma nivå som att tro att vi kan tajma marknaden för när det står på topp i allmänhet.
SvaraRaderaOm bolaget är sunt i allmänhet och är undervärderat (grund för att du köper dem) så ska de per definition över tid då handlas upp till högre multiplar. Att då påstå att du vet när de sedan är "övervärderade" eller inte betyder att du antingen är världens bästa börsexpert alternativt att du behöver skapa en regel som säger om bolag X går upp med Y% (eller når nyckelvärden som är på samma nivå som deras konkurrenter etc.) säljer jag oavsett. För allting annat förutsätter att du sitter på någon form av unik insikt som resten av marknaden inte har insett som gör att du, och bara du, kan se det faktiska värdet i ett bolag på andra sidan jorden som arbetar i en marknad som du inte ser personligen. Det har inget att göra med om du följer 10 eller 14 bolag eller 100, det är mer en allmän observation om basis. Naturligtvis så kan du hitta ännu bättre bolag och bestämmer dig att sälja det "sämsta" bolaget av dina 10 för det istället, men det är en annan diskussion.
Flip sidan av det är också att om ett bolag får några kvartal med dåliga rapporter så bör det inte vara en trigger för att sälja per sälj om du tror att det fundamentala i bolaget (d.v.s. undervärderad, bra moat etc.) om du inte får ny information som visar att de fakta som du baserade köpet på var fel. För den fundamentala fakta som låg till grunden för köpet är fortfarande densamma, det ända som då har hänt är att du hade förväntningar och/eller gissat hur saker skulle utvecklas men hade fel i dina gissningar. Om det är fel för att du gissat fel på deras framtida växt kapacitet så går det tillbaka till frågan om varför du då tror att marknaden har mer fel (låg värderad i förhållande till det du ser som sant värde) istället för det mer sannolika att du har mer fel i att du tror du har ett informationsövertag i någon form mot marknaden.
Det är grunden i min kommentar i det hela, basen om värderingen & moaten som investering tror jag ingen kan säga är fel. Men att sedan anta att du vet bättre än marknaden i allmänhet (och därmed ska aktierna värderas upp snabbare i värdeökning och sedan säljas vid en given tidpunkt som du identifierar) ska överstiga en global index fond över tid samtidigt som du reagerar på dåliga kvartal är den biten som känns fel. Om din undersökning av bolagen är korrekt så finns det ingen anledning att sälja på en eller två dåliga kvartal, om din undersökning missat något så ifrågasätter det basen för dina investeringar för du har då missat fundamentala saker. Det undantar svarta svanar etc. naturligtvis men de är inte något som händer årligen...
Nej, jag anser mig inte vara i närheten så bra som du möjligen tror att jag själv tycker! Det du beskriver är övermod. Men ja, jag HAR en modell där jag utvärderar vad jag tycker aktien är värd, det är sant. Och är värderingen mycket högre kommer jag att sälja. Det kan bero på att priset gått upp (trevligt) men det kan också bero på att försäljning och vinst gått ner (mindre trevligt). Kursrörelser i sig försöker jag att inte ta hänsyn till. Värderingsmodellen utgår från vad jag tror, och det kan vara fel. Jag säger inte att jag är särskilt träffsäker…
RaderaMen jag säger såhär: Oavsett om man äger 5, 10 eller 40 bolag och oavsett vilka länder du investerar i, men där du väljer att vara en stockpicker som inte köper index eller kör renodlad buy-and-hold, då MÅSTE du ha en uppfattning om vad aktierna i fråga är värda. I någon mening handlar den saken om ett övermod (vi kan kalla det så, att man ”vet” mer än marknaden!) men då är i princip alla stockpickers övermodiga? Jag ser inte riktigt den stora skillnaden mellan mig och övriga om jag ska vara ärlig. Visst, jag går längre bort, men det är för att jag jobbar med ett större urval för att få träff på fler icke-cykliska bolag, billiga bolag och familjebolag.
Tror jag att jag är världens bästa stockpicker? Nej, absolut inte. Är jag ens bra? Vet inte. Men jag vet att jag vill och kan bli bättre! Och det handlar alltid om att ha mer rätt än fel, inte ha rätt hela tiden, att då kan det ändå bli bra över tid. Så jag tror vi pratar lite förbi varandra här. Jag är, även om det kanske inte låter så, högst medveten om mina begränsningar och brister. De finns och ska hanteras även om jag bara skulle välja bolag i Norden istället för att gå globalt. Men genom att köpa ännu billigare bolag än de som finns i Norden, och få högre kvalitet för samma ”peng”, så tror jag mig sänka risken. Snittvärderingen i portföljen är en sak jag tittar noga på. Och där blir det en stor skillnad på vad du kan uppnå går globalt eller stannar i Norden. Det tror jag kompenserar för att jag sammantaget har svårare att få fram information. Informationsfrågan och möjligheten att bedöma bolag underlättas också om jag lägger tiden på färre bolag.
Och jag säljer normalt inte alls pga ett eller ens två dåliga kvartal. Verkligen inte. I fallet Uni-Charm handlar det om att två FÖRLUSTkvartal I NÄRTID gjorde mig alltför osäker på normal vinst och även kvalitet. Det var ett trendbrott mot tidigare år och 2021-2024 såg mycket bättre ut. Jag tycker att bolag som alltför tätt gör förlustkvartal inte håller kvalitetsmässigt. Men normalt är ett enskilt dåligt kvartal inte något jag lägger vikt vid, om det inte visar på något större och att tesen inte håller. I fallet Uni-Charm gjorde det faktiskt det. Kan inte komma på att jag sålt andra bolag av det skälet (dvs dåligt kvartal, jag säljer…), då är man ju mer av en trader, vilket jag inte har som ambition att vara. Poängen är att jag hade fel om kvaliteten. Jag trodde det var ett bolag som inte gjorde förluster, utom någon enstaka gång, men så var det inte. Och att jag ökade i maj, trots osäkerhet, var som sagt ett misstag, som inte ska upprepas. Men se det som det undantag det var och inte som en huvudregel.
Så sammantaget, visst kanske jag har ”hybris”? Men då har väl alla som väljer enskilda aktier och då ”tror sig veta bättre än marknaden” också det? Oavsett om man köper i Sverige, Norden eller USA? Eller så missar jag din poäng här, vet inte! Tanken är i alla fall INTE att snurra bolag efter dåliga kvartal utan att behålla dem på längre sikt. Jag vill äga bolag långsiktigt där det finns en stark tes som inte rubbas ett eller två dåliga kvartal. Och att innehavstiden i nuvarande portfölj är 4 år tycker jag ändå säger något att det är så jag jobbar! (i stort).
Din portfölj har ju gått riktigt dåligt i år jämfört med många som fokuserar på svenska aktier ( med delar i övriga Europa och Nordamerika). Hur ser du på denna skillnad? Är det bara ett enstaka år eller hur har din avkastning sett ut över tid?
SvaraRaderaJa, det stämmer att det inte är något vidare resultat i år, åtminstone hittills! Men en ganska stor delförklaring är att SEK har varit väldigt stark (t.ex. stärkts ca 15% mot USD) och att jag bara äger utländska bolag. Rejäl valutamotvind alltså, även om vissa tidigare år omvänt är "dopade" av medvind.
RaderaFörra året var portföljen ca 40% plus. Noterbart är ett strategiskifte 2021, och de senaste årens resultat är:
2024: + 39,9 %
2023: - 4,2 %
2022: - 6 %
2021: + 16 %
Historik längre tid tillbaka finns under fliken resultat.