söndag 10 april 2016

Småbolag, storbolag och flera perspektiv


Jag har en förfinad strategi där jag i huvudsak fokuserar på små marknadsledande bolag. Tesen är mid-cap och nedåt. Skälen till det finns i ett tidigare inlägg. En given följdfråga är vilka gränser vi pratar om i ett globalt perspektiv. Är endast det minsta smått nog? En simpel och kraftigt USA-influerad tabell hittar vi här, även om gränserna förstås kan diskuteras.











Att hitta bolagens marknadsvärde i miljoner dollar är inte svårt om man går på varje lands lista i 4-traders. För Sverige ser det t.ex. ut så här. Från Sandvik och uppåt är det globalt Large-cap medan t.ex. Skanska, Industrivärden och Alfa-Laval räknas som globalt Mid-cap.

Översatt till egna portföljen blir resultatet följande. Jag tycker också det är en intressant bild i sig. På samma sätt som det är lätt att underskatta avstånden i solsystemet är det lätt att underskatta skillnaderna mellan bolag.




















Om man då tänker att jag satsar på små marknadsledande bolag borde egentligen MTN säljas av och andra Large cap inte vara aktuella. Samtidigt måste man inte gå "hela vägen" och ett fokus kanske räcker. Har inte helt bestämt mig. En aspekt på det här är att marknadsledande storbolag tycks ha en förmåga att gå bättre än storbolag i stort. Mer om det nedan.

Marknadsledande bolag gör skillnad?
En intressant infallsvinkel finns i boken What Works on Wall Street. Nu är det gamla siffror men att micro-caps överavkastar framgår där med. Marknaden i stort gav 13% per år. Micro-caps gav 16%, Small caps 13,5% och Large-caps 11%. Författaren lägger intressant nog till en kategori som kallas Market-leaders* som ger 13,5 procent per år, dvs samma som Small-caps. Noterbart är att Nano-cap gav 28% per år (!) men det är ett teoretiskt resultat då investeringar i de bolagen kan höja kursen.

*Så här beskriver författaren Market-leaders: "Market Leaders are like Large Stocks on steroids. They come from the Large Stocks universe but also possess characteristics beyond mere size. To be a market leading company, you must be a nonutility stock with a market capitalization greater than the average, shares outstanding greater than the average, cashflow greater than the average, and finally, sales 50 percent greater than the average stock. Applying these factors to the overall Compustat database leaves just 6 percent of the database qualifying as Market Leaders"

Sektor gör också skillnad?
Så långt om bolagsstorlek. Vilken sektor man investerar i har också statistiskt sett haft en stor effekt på resultatet över lång tid. En sektor överpresterar övriga sektorer med råge, och det är den tråkigaste av dem alla: Consumer staples. Behöver inte skriva något själv om detta utan får hänvisa till detta excellenta inlägg. Snudd på obligatorisk läsning för alla som funderar på portföljsammansättning :)

Likviditet viktigast av allt?
Ett stort bolag med en liten free-float (få tillgängliga aktier) kan också vara intressant. Det beter sig lite på samma sätt som ett småbolag.

Exempelvis är McCormick ett storbolag men bara 16% av aktierna är tillgängliga via "free float". Kanske får du något från "två världar", ett storbolag med avkastningen hos småbolag :) Poängen med bilden till höger (från MicroCapClub) är att likviditet kan vara den allra viktigaste faktorn statistiskt. Och lägst likviditet finns förstås i de små bolagen - där vill jag satsa mest.

Sammanfattning
Jag vill satsa på små bolag och är övertygad om att Micro-cap är rätt fokus. Att lägga till Small-caps är jag nästan lika övertygad om. Vid Mid-cap är jag inte lika övertygad då de bolagen följs av fler analytiker. Men jag ser inget hinder att lägga in fina sådana bolag. Jag är bekväm med Mid-cap och nedåt.

Min stora tvekan gäller Large-cap. Mest konsekvent är att köra Mid-cap och nedåt. Men man måste kanske inte följa en strategi slaviskt. När jag tittar på marknadsledande bolag, och bolag inom Consumer-Staples, så är statistiken också på deras sida. Kanske kan man blanda upp med några stora "Market-leaders" och "Consumer Staples" för ökad stabilitet och diversifiering? Jfr en laguppställning där alla inte är superlovande juniorer.

Jag är ändå mest lockad av att bara fiska i de mindre vattnen för att höja mina chanser. Microcapclub ger bra inspiration. Det här inlägget bygger en stark tes för just globala småbolag. Och ett inlägg om "var man ska spela" är också fruktansvärt läsvärd.

Synpunkter?
Jag har tänkt hyfsat klart men vet inte riktigt hur konsekvent jag ska vara. I dagsläget vill jag inte lägga till några storbolag alls, men frågan är om jag går missar något genom att stå över large-caps som är "market leaders", "consumer staples" eller har liten free float? De är ju statistiskt bättre än vanliga storbolag.

Egentligen kokar det ner i tre frågor:

  1. Är mid-cap och nedåt rätt tes?
  2. Är det bra att ändå lägga till några large caps?
  3. Vilka är då bra komplement: Market leaders, Consumer-Staples eller låg free float?

Sen handlar det givetvis om att hitta något som passar en själv. Men jag är öppen för synpunkter. Jag hade inte riktigt greppat överavkastningen hos Market leaders och Consumer staples men jag tror inte det förändrar huvudtesen: det nu närmast uttjatade mid-cap och nedåt :-)

28 kommentarer:

  1. Kul inlägg! Jag själv har tänkt försöka vidga mina vyer i alla fall ned till mid cap då jag inte är någon aktieexpert direkt :) Skulle vara kul med ett inlägg om hur du går till väga för att screena fram de där bra småbolagen. Det blir ju en helt annan grej när de inte har den där fleråriga stigande intjäningsförmågan som de fina storbolagen har. Hur gör man då för att avgöra att bolaget faktiskt är ett bra bolag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ska se om det går att få till ett sånt inlägg. Finns ju en mängd screeners och även bra fonder som är värda att följa. Det finns fina småbolag med stabila och stigande vinster också, t.ex. Vitec och Famous Brands :-)

      Ska se om jag kan få till ett inlägg om söktips någon gång framöver!

      Radera
  2. Frågan är hur mycket nationaliteten påverkar likviditeten. Mitt intryck är att vi i t.ex Sverige har en osedvanligt hög likviditet bland mycket små bolag. Om det intrycket är korrekt kan det mycket väl vara så att svenska nano caps är mindre attraktiva än utländska.

    Min gissning är att det här är varför dina utländska data inte riktigt stämmer med 40%20års där svenska mid cap (small/micro internationellt?) överpresterar small cap (nano).

    Men det är en fundering som kanske inte är så relevant för dig som undviker börssnackslikvida bolag utan mer av akademiskt intresse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte tittat närmare men det låter som en rimlig förklaring. Heta (väldigt likvida) småbolag är något att se upp med!

      Radera
  3. Tror mycket också beror på vad du är ute efter Gustav, i ditt fall så är det aggressiv tillväxt med hög risk vilket ses i dina val (men Thailand etc. ser jag som hög risk p.g.a. svårigheterna i att följa marknaderna, politiskt instabilitet i området etc. med hög avgift för att handla vilket gör att du blir lite mer låst) och väldigt fokuserad portfölj. Inget fel i det men jag tror att det är värt att tänka på.

    Large cap (och jag har några) fungerar delvis som ett sätt att minska risken (på kostnad av tillväxt) men har också i ett fall varit min högsta lönsamhet (köpte gamla Kraft Foods för $22 för sju år sedan i dag så har de splittat men ligger några hundra procent upp + utdelning). Ser dem inte som de som kommer växa mest på 30 år men det skapar en stabil botten av utdelningar att återinvestera och fungerar som en hedge mot t.ex. Saltängen då inte alla ägg ligger i samma korg. Jag skulle också gissa att då du närmar dig punkten du slutar arbeta att du går över mer mot Large Cap i portföljen helt enkelt för att de kommer ge stabil utdelning medan du kan ha en mindre del i mer intressanta aktier (d.v.s. hobby mer än ett behov att växa portföljen aggressivt). Jag tror också att Large Cap är ett bra sätt att börja investera då det är mycket lättare att få tag i information och förstå vad bolagen gör än ett litet micro cap bolag (speciellt då chansen är hög att en ny investerare blir lurad i någon form om hur bra det där micro cap bolaget kommer/kan gå).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka funderingar. Jag ser det som att jag söker tillväxt världen över i mindre bolag. Att de, om jag tänkt rätt, har starka konkurrensfördelar är något som jag hoppas sänker risken.

      Large-cap har nog mindre uppsida men mindre nedsida också, kan vara ett alternativ att "säkra" jfr med hur AP7 gör när de viktar om från aktier till räntor.

      Har funderat en del kring diversifiering och när man går ner mot riktiga småbolag (micro- och nano) så kan det vara klokt att öka antalet bolag i portföljen något. Det kan ju gå 20 sådana bolag på ett storbolag...

      Microcap är nog inget för "nybörjare". Men om man samtidigt har en checklista (t.ex. krav på utdelning) så borde riskerna minska markant.

      Radera
    2. Problemet med att öka antalet micro/nano företag är att du försöker minska risken genom att hitta fler företag i vad som tidigare var en väldigt fokuserad portfölj under 10 bolag i en lista där antalet dåliga bolag antagligen är högre (som procent) än large cap. Då bryter du regel nummer ett om att ha få bolag som du tror på i en fokuserad portfölj bara för att bredda för att ta bort risk.

      I sådant fall så är antagligen en vettig fond eller två ett bättre alternativ att ta in som en "aktie" som representant och ligga i två eller tre andra utvalda och låta fonderna agera som stabilisator genom att dem är bredda (i jämförelse med resten av dina portfölj). Tänker här på t.ex. Global X Superdividend som Petrusko skrev om (http://petrusko.blogspot.sk/2016/02/jag-kopte-hogavkastande-sdiv-fran.html) eller liknande. Det ger en stabil grund utan att vara direkt large cap eller alternativt att du kan ta in en småbolagsfond för en bredare exponering mot småbolag för att minska risken.

      Radera
    3. Just det, risken för att ta in något dåligt ökar. Tänkte mig i och för sig ingen radikal ökning utan att det snarare inte är någon fara att gå från dagens 12 till säg 16-17 bolag. Men det gäller att se upp som sagt. Gränsen helst inte mer än 15 kanske inte är fel att bryta med tanke på att varje bolag är så litet (det var tanken). Tror aldrig jag haft under 10 bolag.

      Fonder är ett alternativ. Det är bara det att det blir lite tråkigare och att utdelningarna inte tickar in på kontot på samma sätt (ok, jag vet att det är lite irrationellt, men ändå). Den du nämner skulle vara ett bra alternativ. Funderar också i så fall om Didner och Gerge global eller Small and Microcap kan vara något.

      Det blir ändå på något sätt en kapitulation att mixa med fonder. Eller bara diversifiering beroende hur man nu ser på saken :-) Ska tänka på saken. Det vill ju till att de nya bolagen sänker den totala risken.

      Radera
    4. En kapitulation om du ser dina egna begränsningar :P

      Jag vet hur det känns med fonderna som inte delar ut vilket är varför SDIV och liknande fonder ger både utdelning och mer breddning kan vara av intresse. Det finns också XACT OMXSB Utd som kan bli den tredje svenska "aktien" som ger årsutdelning men ger dig lite index trygghet i portföljen vilket återigen jag får hänvisa till Petrusko som källa (http://petrusko.blogspot.sk/2015/03/indexsparande-for-dig-som-gillar.html).

      Radera
    5. Tack för tipsen! En begränsning är att jag vill ha 1/3 i Sverige, men går man ner till 20-25 procent så är 2-3 bolag inget problem. Samtidigt exponeras man för mer valutakänslighet, i alla fall sett till noteringsvalutan (var intäkterna kommer i från är viktigast).

      Frågan är om man måste ha 30 % i Sverige om man bara hittar 2-3 köpvärda små- midcapbolag? Skulle kanske vara ett sätt att komma runt problemet?

      Radera
    6. Det är din regel om 30% så frågan du måste svara är vad ska 30% i Sverige uppfylla in din portfölj? Är det stabilitet eller är det minskad risk p.g.a. utdelningar i SEK? I sådant fall så kan du helt enkelt gå för en varierad valuta portfölj som uppbackning istället och titta på tidshorisonten (d.v.s. om du ligger 5+ år ut tills att du går i pension så kommer saker antagligen att stabilisera sig).

      Är anledningen till det avgifter (i.e. 700+ SEK för att handla i Syd Afrika etc.) så finns det alternativ i Kanada, USA och Norden som alla ligger på låga courtageavgifter som du kan använda som bas istället för Sverige.

      Med den begränsade information jag har om din inriktning och mål så känns inte 30% som en grundregel som måste hållas under alla omständigheter utan mer ett sätt för att hålla in dina vildaste spekulationer. Det betyder också att du kan bryta den om du hittar rätt aktier samt utöka området som du inkluderar utan att det bör ha för stor effekt. Mina 2 ören :)

      Radera
    7. Stämmer :-)

      Grunden till den är att jag inte vill flyga iväg alltför exotiskt och ta storstryk om SEK blir väldigt stark. Men då måste man ju också ta hänsyn till vilka innehav (H&M har ju t.ex. intäkter från utlandet).

      Tanken är att jag ändå kommer bo här och ha utgifter här och att investering i en annan valuta är en risk utifrån det. Men ska kanske ändra, om jag sitter på fina bolagsideér i utlandet och halvfina här...varför ska jag köpa ett sämre bolag? (retorisk fråga).

      Jag ska försöka uppdatera mina portföljregler och 20 eller 25% Sverige är inte otänkbart. Ska fundera :-)

      Radera
    8. Tänker bara högt men om jag minns rätt så brukar RAND of THB ligga omvänt mot dollarn (d.vs. om dollarn går upp så går de ner)och jag antar att PHP ligger i ett liknande band.

      Så tanken kan då vara att säg max 60% får ligga utanför USD, SEK, CAD, NOK eller EUR (inkluderar inte GBP på grund av Brexit) då de ligger nära SEK eller går omvänt mot resten (grovt räknat) och max 25% i en valuta med undantag för SEK. Ger dig flexibilitet samtidigt som du begränsar chansen att alla valutor går ner mot en stark krona.

      Radera
    9. Tack för bra input! Ska fundera vidare.

      Radera
  4. En reflektion, det finns gott om small och midcap bolag som är stabilare eller jämnbördiga med branschkollegor på large cap. Gå in på Börsdata och jämför t.ex:

    Nolato med Trelleborg.
    AQ Group med Sandvik.
    Beijer Alma med SKF.
    Ework med Tieto.
    Doro med Electrolux.
    Gränges med SSAB.
    Nordnet med Swedbank.

    Att vara starka i en stark nisch innebär att man är ett mindre bolag, men även att man kan undvika många branschkriser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra exempel! Om jag själv får tillägga något är det frågan om det finns något stabilare (i världen) än Famous Brands, och då är de ett sydafrikanskt small-cap. Länk: http://www.corporateinformation.com/Company-Snapshot.aspx?cusip=C710I8730

      Radera
  5. Jag tycker det verkar som att man jämför äpplen med päron.

    På Large Cap finns både framgångsrika och mindre framgångsrika bolag, oberoende av vilken investeringshorisont man mäter på.

    Så är det också på Small Cap och Micro Cap även om andelen "mindre framgångsrika bolag" antagligen är mycket större där än på Large Cap.

    Om man jämför avkastning och värdeökning på ett "normalt bolag" på Large Cap med bolag som Trustbuddy, Northland Resourses, Nordic Mines, Eniro och Vardia så ser man också en annan skillnad mellan stora bolag och små bolag.

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore väldigt intressant att bland alla small- och microcapbolag rensa bort de som inte går med vinst. Själv kör jag utdelningsfilter på investeringarna och då borde en hel del "skitbolag" rensas bort eftersom det kan vara ett tecken på kvalitet.

      Min gissning (utan belägg) är att skillnaden i avkastning skulle vara ännu större om man lade på ett sådant filter. Kanske någon har kollat på det? Undrar om det ser ut så i Sverige?

      Radera
  6. tack för en bra blogg, vad har zebran o den andra antilop arten med denna inlägg att göra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så mycket. Tanken var att de skulle symbolisera stort bolag (förälder) och litet bolag (barn) av olika sorter. En Antilop springer typ dubbelt så fort som en Zebra som i och för sig är snäppet finare. Men nja...var nog lite långsökt. Även med förklaringen :-)

      Radera
  7. Intressant inlägg och bra diskussion. Har också kollat på vilka sektorer som är bra att investera i efter i rent kvantitativa strategier och kommit fram till att det bästa är allt över 200 MUSD (mid cap uppåt i Sverige och small cap uppåt i USA) pga likviditeten och den lägre spreaden. Däremot i mer specialiserade strategier som att leta net-nets är de flesta guldkornen bland micro cap. Man har i alla fall mindre konkurrens bland small cap än bland de stora, även om det är lite svårare att hitta framgångsrika bolag där (finns många minor). Gillar Nicholas Bodnars artikel om det: http://seekingalpha.com/article/3957648-microcap-frontline-informational-edge För att hitta riktigt deep value á Värdebyrån är small/micro cap perfekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande! Tack för bra input och intressant länk.

      Radera
  8. Hej, tack för ett bra inlägg. Jag ber om ursäkt på förhand för mitt långa inlägg nedan, men jag kunde inte låta bli för jag tycker ämnet är så intressant. jag tror på din strategi om du är långsiktigt uthållig, men den kräver mycket mer analysarbete och bevakning av bolagen och branscherna. (statistiken talar åtminstone för detta så länge man inte går på riktiga minor). Jag har själv inte den förmågan att lägga den tiden som krävs för en sådan strategi, men jag är ändå övertygad om att det tråkiga och beprövade är tillräckligt bra och kommer ge överavkastning jämfört med index på lång sikt.

    Jag håller på och läser Jeremy Siegels bok och de bästa aktierna historiskt sett är begränsad till en liten del av den totala ekonomin. De bästa bolagen i USA har varit Tobak, Läkemedel och dagligvaror. En investering av $1000 av de bästa 20 bolagen i S&P500 mellan 1957 och 2003 har blivit enligt nedan:

    Philip Morris - Tobacco - $4,626,402 - 19.75% CAGR
    Abbott Labs - Pharmaceuticals - $1,281,335 - 16.51% CAGR
    Bristol-Myers Squibb - Pharmaceuticals - $1,209,445 - 16.36% CAGR
    Toostie Roll Industries - Consumer Staples - $1,090,955 - 16.11% CAGR
    Pfizer - Pharmaceuticals - $1,054,823 - 16.03% CAGR
    Coca-Cola - Consumer Staples - $1,051,646 - 16.02% CAGR
    Merck - Pharmaceuticals - $1,003,410 - 15.90% CAGR
    PepsiCo - Consumer Staples - $866,068 - 15.54% CAGR
    Colgate-Palmolive - Consumer Staples - $761,163 - 15.22% CAGR
    Crane - Industrial - $736,796 - 15.14%
    H.J. Heinz - Consumer Staples - $635,988 - 14.78% CAGR
    Wrigley - Consumer Staples - $603,877 - 14.65% CAGR
    Fortune Brands - Tobacco and Consumer Staples - $580,025 - 14.55% CAGR
    Kroger - Retail - $546,793 - 14.41% CAGR
    Schering-Plough - Pharmaceuticals - $537,050 - 14.36% CAGR
    Procter & Gamble - Consumer Staples - $513,752 - 14.26% CAGR
    Hershey - Consumer Staples - $507,001 - 14.22% CAGR
    Wyeth - Pharmaceuticals - $461,186 - 13.99%
    Royal Dutch Petroleum - Oil - $398,837 - 13.64%
    General Mills - Consumer Staples - $388,425 - 13.58% CAGR

    Notera dock att denna lista endast inkluderar aktier som tillhörde den ursprungliga S&P500 och därför saknas en del bolag. McCormick som funnits sedan 1889 lades tex inte till S&P500 förrän 2010 och därför finns inte denna super-compounder med i listan.

    Consumer staples har flera fördelar som finns inbyggt i affärsmodellen och gör de till compounders. Marknadsledare som tex Pepsico eller McCormick har produkter med "brand power" som ingen annan på ett lagligt sett kan replikera och de har mycket effektivt distributionssystem för att leverera sina produkter. Copyrights och patent skyddar deras produkter och ger de "pricing power". Deras starka kassaflöde ger de finansiella muskler för reklam, förhandling med underleverantörer eller förhandling om attraktiva hyllplatser i affärer etc.

    Men varför finns det inte några teknikaktier i listan. Förklaringen borde vara att som grupp är det mycket lägre sannolikhet att en teknik-aktie går bra över riktigt lång tid pga att branschen är i konstant förändring jämfört med ett företag som tillverkar läsk eller tvättmedel. Det gäller att man har tur helt enkelt om man ska köpa en fantastisk teknik-aktie som Microsoft eller Apple vid rätt tidpunkt.

    Jag tror att det bästa sättet att bedöma hur de kommande 50 åren är att se på historien. Därför tror jag på hushållsnamn inom dagligvaror, som dominerar sin marknad och inte är utsatta för någon teknik-risk. Att vara lång i denna typ av bolag över flera decennier tror jag är bra risk/reward även om man inte blir rik på kort sikt. Jag brukar köpa aggressivt när det är bear-market eller om de kommer i tillfälliga problem som tex Johnson&Johnson för ett par år sedan.
    Jag är lång JNJ, MKC, ABT, NSRGY, UNA, NOVO, RBGLY, DEO etc
    Mvh Per

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow! När jag läser det här blir jag ändå sugen på att äga fler bolag inom consumer staples (och läkemedel), oavsett bolagsstorlek. En särskild fråga är om alla de nämnda bolagen var mindre (tja, det var de nog:-) men kanske till och med small- eller midcap, när deras resa uppåt började?

      Din kommentar här var mycket bra. Jag har till råga på det äntligen lyckats få fram mer hur Arisaig Partners bygger sina portföljer. Får nog utmynna i ett eget inlägg vad det lider!

      Radera
    2. Ja vad det gäller bolagsstorlek är ju förhållandet relativt. Många av dessa bolag var redan gigantiska bolag och hushållsnamn på 50-talet, och flertalet har sitt ursprung från 1800-talet. Coca-Cola och Pepsico var redan då i ett duopol för hela marknaden för kolsyrade drycker. Colgate-Palmolive dominerade inom tandkräm och P&G var också marknadsledare inom sina kategorier etc.
      Jag tror däremot kanske inte att de kommande 50 åren generellt kommer ge lika bra avkastning för marknaden som helhet, men jag tror på Arisag Partners strategi att fokusera på "consumer staples" med stor exponering mot tillväxtmarknader.
      Jag tror ändå du har en poäng med att det kan finnas en gräns för när ett bolag blir så stort att det blir så tungrott att det negativt påverkar avkastningen. Världens störst bolag Wal-Mart har tex efter flera decennier av rekordresultat i rad fått en del problem med att öka sin EPS, vilket skulle kunna bero på att de tillslut nått en kritisk massa. (Det verkar däremot som att det är svårare inom detaljhandel att expandera globalt jämfört med "consumer staples")

      Radera
    3. Tror också på deras strategi och funderar om man kan införliva den på något sätt, även om fokus också är småbolag. Just kombinationen av tillväxtmarknader och consumer staples lockar. Bolag med sådan inriktning borde kunna växa mycket mer än t.ex. Wal-Mart (även om de köpt bolag i Sydafrika t.ex).

      Radera
    4. Jag gillade Invests kommentar. De bolag som för 50 år sedan var positionerade för att tjäna på konsumtionsökning och konsolidering hade antagligen förutsättningar som är svåra att efterlikna i väst idag.

      Sedan tycker jag att om man byter strategi för ofta får man börja kalla det taktik. Jag gillar den övergripande strategin med småbolag, men vilken taktik man har för att välja bolag att fördjupa sig i går ju att situationsanpassa.

      Radera
    5. Gillar den också skarpt. Funderar en del på om det som Arisaig gör inte till och med ska införlivas i strategin, inte bara taktiken. återkommer.

      Håller med om att detaljhandel är svårare och det som Arisaig fokuserar mest på är dagens "Unilever", framtidens "Unilever" och detaljhandel. De två första kategorierna tycker jag är allra mest intressanta.

      Radera