Varför jag gillar familjeföretag

Vem som äger och styr ett bolag är superviktigt. Tidigare har jag tittat på fondägande, dvs vilka fonder som äger de bolag jag har. Familjeägande är nog en ännu viktigare faktor eftersom det också berör de som styr företaget. Hela 9 av mina 12 bolag är tydliga familjeföretag.

Varför familjeägande?

Ofta betyder familjeägande långsiktighet, stabilitet och låg skuldsättning. Jag vill helst ha en familj eller åtminstone en stark VD och grundare vid rodret, det är ett stort plus. Långsiktigheten finns genom att personerna sitter mycket längre på sina platser och att bolaget har en tydlig riktning. Såklart kan det finnas en baksida t.ex. i form av fejder och osämja, det måste ju vara en bra familj. 

Den som vill ha intressant läsning får gärna läsa den här Placera-artikeln av Karl Lans som går igenom att familjeföretag gått bättre än börsen i stort. Det som sägs i början är: 

"Familjeägda företag slår konsekvent börsen. Skillnaden är dramatisk. Det visar en färsk studie från Credit Suisse. Bolag som ägs av familjer har högre tillväxt och lägre skuldsättning. De går dessutom mycket starkare på börsen. Familjefaktorn gäller brett över alla sektorer och branscher."

Just det där med skuldsättningen är också intressant. I VD-tidningen finns en annan klart läsvärd artikel som tar upp en svensk avhandling

Mina bolag?

Hur ser det ut i bolagen jag har? Nog hittar vi familjer och starka huvudägare! Kanske inga välkända namn här hemma, men det är internationella motsvarigheter till Wallenberg och Wallenstam.  

• Ekadharma Grundarbröderna dominerar i ägarlistorna med cirka 75 procent. Kanske för mycket, då det håller fonder borta?
• Century Pacific har en familj som äger ca 70 procent vilket var ett skäl till att jag köpte 
• Ultrajaya Grundarfamiljen Prawirawidjaja sitter på kanske 65 procent av aktierna.
• Taokaenoi ägs till 65 procent av Peeradechapan-familjen.
• Italtile Familjeägt då Ravazzotti sitter på närmare 60 procent av aktierna. En tragisk historia finns tyvärr i bakgrunden där den naturliga arvtagaren dog i en flygkrasch 2011.
• Netbay Grundaren Pichit äger över 50 procent av aktierna.
• Kri-Kri Familjeföretag där Tsinavos-familjen sitter på över 40 procent av aktierna. 
• MicroMechanics VD:n och grundaren Chris Borch sitter på 25 procent av aktierna.

Jag kan ha fått andelarna fel, men ni fattar poängen. Bolag som har lägre andelar är: Altium som ändå till 7 procent ägs av Aram Mirkazemi, A2 Milk och Uni-Charm Indonesia, även om Takahara-familjen är aktiv i moderbolaget UniCharm. 

Synpunkter

Är familjeägande något du tittar efter? Påverkar det vilka bolag du köper?

Sålt Superlon

En sämre investering är avslutad då jag sålt Malaysiska bolaget Superlon. Visst kan det finnas förklaringar till deras kräftgång, vad sägs t.ex. om en pandemi. Men jag tycker ändå inte bolaget utvecklas som jag vill och har sålt dem. Det tar emot eftersom jag inte kan köpa tillbaka dem om jag ångrar mig (Avanza erbjuder inte längre handel i Malaysia). Men att behålla av ett sånt skäl är irrationellt.

Superlon hade halkat ner till 2-3 procent av portföljen så det är inte stor förändring. Pengarna har förresten gått till en ny investering, mer om det sen, så jag äger fortfarande 12 bolag. Kombinerat med denna försäljning har jag gjort en mindre minskning i A2 Milk, eftersom jag nu har en förlust att kvitta mot och en hög andel, kombinerat med sämre momentum i bolaget. Portföljen är uppdaterad på webbplatsen.

Skäl för att sälja 

Tre skäl finns för att sälja Superlon:

• Växer för dåligt
• Är för osäker på deras "moat"
• För låg lönsamhet

Försäljningen är lite för svag liksom lönsamheten. Problemet är nog att bolaget verkar på globala marknader vilket gör att de drabbas av prispress. Visserligen har de 50 procent av marknaden i Malaysia och är stora i Indien och Vietnam. Men jag har börjat tveka till om de har en moat, och överskattade nog värdet av varumärke (kvalitet), transportkostnader och att vara en global världsledare (top 5). De är unika i Malaysia men bolaget är mycket mer än så, och det är inte främst där de växer.

Tejpbolaget Ekadharma som finns i portföljen har möjligen liknande problem, men de är ännu billigare och har kanske inte lika mycket av global konkurrens. Intäkterna är också mycket mer återkommande eftersom produkten (tejp) förbrukas. I Superlons fall är det mer ryckigt och engångsköp.

Mot att sälja Superlon står såklart att bolaget är billigt, sett till P/E, EV/EBITDA och bokfört värde. De gynnas också av mer användning av AC/bättre ventilation, vilket kan vara en megatrend. Och nej, det är inget dåligt bolag, men tycker de andra jag har är är vassare. Allt sammantaget finns nog en uppsida, men jag tror den är begränsad. Jfr denna artikel.  Summerar man så vill jag ha mer av snabbväxande och lönsamma bolag, därför fick de åka ut. Detta gick från tillväxtcase till turnaround, och då platsar det inte i portföljen. 

När säljer du ett bolag?

Förnyad titt på Swedencare

Swedencare är ett bolag som har missat att investera i och det grämer jag mig för, delvis. Har kikat lite lätt på bolaget så tidigt som 2017 och även 2019 men aldrig undersökt dem i detalj. Det gör jag inte nu heller och för en färsk och kompetent genomgång hänvisar jag till Kalqyls titt på bolaget.

Men jag ska i alla fall gå igenom hur jag ser på dem i dagsläget. Punkterna är såklart subjektiva och ska läsas utifrån min investeringsfilosofi och checklista. Historiskt har jag varit för kräsen på tveksamma grunder, så detta är såklart 0 procent facit och 100 procent diskussionspunkter.

Argument för och emot 

Plus med bolaget

• Imponerande siffror, särskilt för att vara ett litet bolag.
• Bolaget är fortfarande litet, ett globalt smallcap
• Stort insynsägande där personerna är aktiva i bolaget. 
• Ingen skuldsättning. Viktigt när de satsar på förvärv.
• Ocyklisk och snabbväxande marknad. Stor TAM, troligen. De har mycket kvar av marknaden att växa på, jfr att t.ex. 0.2 procent av alla hundar kan stiga till 1 procent.
• Hög betalningsvilja för sina husdjur ger goda marginaler, jfr husdjur > familjemedlem och man säljer åtminstone delvis premiumprodukter.
• Löser ett praktiskt problem med dog breath (PlaqueOff) på ett smidigt sätt. 
• Små regelbundna köp där produkterna förbrukas ger återkommande intäkter. Jfr med om de sålt fantastiskt blinkande hundhalsband, eller något annat som är mer av sällan- eller engångsköp. 
• Nyligen säkrat 5 års tillgång för råvaran till PlaqueOff. Svårt för konkurrenter att kopiera den produkten trots att patentet går ut? (eller så kan råvara med liknande kvalitet fås från annat håll, jfr vad Simris Alg-bolag håller på med, men jag vet inget här)
• Fler bra förvärv i pipelinen? Kan bolaget till och med konsolidera branschen och bli en "acquirer of choice"? Bolagen de förvärvar kan köpas in billigt jämfört med börsvärderingen, så vi pratar om något slags Indutrade inom djursektorn. 
• Helt annan kaliber än Tikspak och få investeringsalternativ finns i sektorn. ESG-kompatibelt bolag som kan bli (eller snarare är?) en fondälskling. Bolaget kan stiga i listorna. 

Minus och frågetecken

• Förvärv innebär alltid en risk, eller snarare flera risker. Gillar själv organisk tillväxt mer och jag äger inget förvärvsbolag idag. Ok, Swedencare växer också organiskt, men uppfattar det som att de breddar sig och ska bli något av en serieförvärvare. 
• De mest unika i bolaget (PlaqueOff) späds via förvärven ut, och man vet per definition inte vad man köper eftersom framtida förvärv, föga förvånande, är okända.
• Mycket lite, på gränsen till obefintlig, info om konkurrenter i årsredovisningar och presentationer. Svårt att avgöra om de dominerar sina nischer eller om de för en, om än lyckad, David mot Goliat-kamp. För PlaqueOff sägs väl visserligen att de har 0.2 procent av världsmarknaden (om jag minns rätt). Och att Dentastix är en konkurrent fattar jag på egen hand genom att titta på ICA-s hyllor. Men för Stratford och andra förvärv kan jag inte hitta mycket info alls.
• När de köper distributörer, hur unika är de? Och påminner inte det något om "närståendetransaktioner"? Eller inte alls, jag är inte insatt och har svårt att veta det rationella i de affärerna och vad som är rätt multipel är för dem. 
• Är inte 100 procent övertygad om att de har en moat. En bra produkt är inte en moat i sig. För PlaqueOff finns dock varumärket, och råvarutillgången är säkrad för 5 år, så troligen ja på den. Men det övriga? Att sälja saker till husdjur är inte unikt. En attraktiv bransch lockar till sig fler aktörer och något måste skydda från konkurrens för att överlönsamhet ska bestå över tid (jfr ekonomi 1.0). Kanske finns det, och kanske är det till och med tydligt, man jag har svårt att förstå och sätta fingret på vad det är. Ser t.ex. 10 större aktörer i denna länk, och vad gör Swedencare bättre än dem? Tar gärna emot input och hjälp här! 
• Kanske har branschen vissa naturliga inträdesbarriärer? Särskilda försäljningskanaler som är svåra komma år (= sälja via veterinärer?). Men att ha en försäljningskanal är normalt inte någon någon moat. Hur unikt är det att sälja via veterinärer, gör inte konkurrenterna det med? Det jag hittat är att 60 procent av pet drugs i USA säljs så, men det finns andra kanaler. Och varumärke för djurhälsoprodukter är inte heller unikt, i alla fall inte om det finns hundratals eller tusentals varumärken att välja på. Visst kan Swedencares varumärken vara starkare, men hur avgör man det? 
• Favoritfondbolaget Grandeur Peak har minskat, dock marginellt (ses via morningstar.com)
• Värderingen är något av elefanten  i rummet, snarare än en hund eller katt. Den framstår som hög, men titta inte bara bakåt utan se "för tusan" till att justera för förvärv precis som i Kalqyl gjort. På marketscreeners genomssnittsprognoser är bolaget på kursen 244 värderat till EV/EBITDA 68 för 2020, 34 för 2021 och 28 för 2022. OBS! Ett enda nytt förvärv kan ändra på bilden. Man kan bevaka bolaget via Introduce som också gör prognoser.
  
  

Sammanfattning

Swedencare ett annat bolag än när jag tittade senast. Jag borde kanske släppa mina tveksamheter och köpa, vilket historiskt varit smart. De gör en imponerande resa som säkert kan fortsätta. PlaqueOff- delen i sig kan eventuellt motivera ett köp. Problemet för mig är att avgöra hur hela bolaget står sig i konkurrensen och vad som gör dem bättre än andra. I en attraktiv marknad måste det ju komma nya konkurrenter, och hur starka är de befintliga idag? Vilka är de ens, för samtliga produkter? Här ligger min tveksamhet. 

Även om PlaqueOff-delen imponerar finns osäkerhet utanför. Och utanför-delen är till stor del vad man köper idag, om man bakar in framtida förvärv i sin tes. Eftersom man inte får så mycket info om konkurrensen av ledningen (eller så har jag missat!) så måste man gräva extra själv och jag tycker det är svårt att få fram bra info. Det blir också med förvärv som att köpa grisen i säcken även om det lär vara finfina grisar (säljer förresten Swedencare till grisar?). Och ledningen ger ett mycket bra intryck. 

Bolaget är mycket fint men något för dyrt och framförallt för svårbedömt för mig. Jag får inte grepp om vilken plats de har på marknaden och saknar information. Ska de då ha en plats i portföljen? Nej, i alla fall inte till hög värdering. Gillar PlaqueOff men känner mig "off" när det gäller det andra. Hur unika är de delarna? Hur hård konkurrens? Vilka konkurrerar de med om att förvärva bolag? Ingen aning faktiskt. Men tar gärna emot input här. Min bild kan ändras, och min syn kan vara grumlig.

Hur ser du på Swedencare? Och hur hanterar du ett bolag som du gillar men är osäker på? Ett sätt kan ju vara att gå på siffrorna och äga så länge resan fortsätter i samma takt.

Ps) Kanske är jag bara för rädd för det okända, dvs i detta sammanhang: Swedenscared :)