En del länder är riskfyllda. Vissa branscher är också mycket mer utsatta för politisk risk. Hur ska man se på det här, och vilka politiska risker är man beredd att ta i sina investeringar? Så här resonerar jag:
Länder
Jag köper inte bolag i
Ryssland eller
Turkiet. Och bolag med hög andel av försäljningen i
Nigeria går också bort. Som läget är nu tycker jag risken är för hög eller åtminstone för svår för mig att bedöma. Politisk risk kan också ge valutarisk som i fallet Turkiet.
Via
Transparancy international ser man nivån av
korruption. För hög korruption gör att landet går bort, men riktningen är intressant. Notera att Sydafrika har bättre resultat än t.ex. Kina och Indien. Och i tveksamma länder försöker jag välja inhemska bolag med lång historik. Ju längre bort och ju mer korrupt, desto enklare bolag vill jag äga (om jag nu vill äga något alls).
Att satsa på stabila
tidigare brittiska kolonier tror jag sänker risken generellt. Australien, Nya Zeeland och Kanada är supersäkra. Sydafrika är ungefär som väst. Däremot är riskerna högre i Indonesien, Thailand och Malaysia, men ändå acceptabla för mig (om enkla bolag). Tveksamma länder, där jag är kluven, är t.ex.
Kina och
Filippinerna. Jag gillar den underskattade tillväxtstoryn i Filippinerna men de politiska tentaklerna sträcker sig rätt långt där som vi ska se.
Branscher
Jag undviker oftast bolag inom
telekom,
viss infrastruktur,
gambling,
vapen och
bank på grund av risken för skandaler och reglering av olika slag. När det smäller brukar det vara i dessa branscher och alla är högst beroende av politiska beslut. För gambling och vapen finns även fler och mer subjektiva skäl. Men allt är subjektivt här (såklart) och det handlar både om min förmånga att bedöma risk och vara bekväm med den.
Tveksamma branscher för mig är utbildning och verksamheter som bygger på upphandling eller subventioner. Risken är att myndighetsbeslut kan få genomgripande konsekvenser, men det får avgöras från fall till fall. Tänk på att rejäla risker finns här och kan vara lika svårbedömda. Jag tänker på det som nyligen hänt i Attendo och debatten om vinster i välfärden. Ölbolag är också något som jag lägger i tveksamt-korgen, där folkhälsoskäl eller religiösa skäl kan göra att man vill in och reglera.
Går vi till mjölk, tejp, betongmaskiner eller konsumentvaror i allmänhet minskar risken för politisk inblandning. Mjölk- och tejpskandalerna duggar inte särskilt tätt. Men helt gott kan man inte sova. T.ex. kan politiska beslut ur miljöperspektiv påverka vilken bransch som helst, särskilt de där vattenåtgång och rapande kossor ingår. Mjölkens hållbarhet, utöver datumet på paketet, är en fråga i sig att fundera på. Och verkar man som A2 i Kina finns alltid en latent regleringsrisk.
Två exempel
Hur komplext och svårt det kan vara syns tex i två bolag jag tittar på för tillfället.
MacroAsia är ett filippinskt bolag som ger stöd till flygbolag (flygplansmat, bagagehantering, underhåll etc). Bolaget ser högst spännande ut och kan nå megatrenden ökat resande genom att sälja ”hackor och spadar” till flygbolag. Branschen har höga inträdesbarriärer och flygplansmat är en underskattad konsumentvara.
Men noteringen i Filippinerna är en risk, liksom Duterte. En konkurrent har blivit av med bagagehanteringskontrakt pga att anställda stal, vilket ju är helt horribelt. Duterte
pekade då själv med hela handen och ministerstyre är inte förbjudet. Vad händer då om MacroAsia irriterar Duterte? Kan ett missat flygplansunderhåll eller stöld av Dutertes väska stjälpa hela bolaget? Jag vill äga bolag med minst 4 procents andel och det här är kanske på för nära avstånd till Duterte.
Mindchamps är ett Singapore-bolag som har premiumförskolor i bland annat i Singapore, Kina och Vietnam. Bolaget kan gynnas av rikare föräldrar och Singapores rykte som utbildningsnation. Men det finns koppling till subventioner för avgifterna, åtminstone i Singapore, och det kan säkert sättas tak på hur mycket betalt man får ta i vissa länder (antar jag).
Utbildning är en nationell angelägenhet vilket gör att det regleras. Risken finns också att länder vill gynna sina egna företag och försvåra för utländska aktörer. Som exempel på hur svårbedömda riskerna är kan vi ta Maple Leaf Education som jag skrivit om tidigare. De föll rejält när
Shanghai ändrade reglerna för skolverksamhet. Notera att det var en regional regeländring, vilket gör det smått omöjligt att bevaka härifrån. Jag vet inte om jag vågar äga Mindchamps eftersom de kan påverkas av ändrade regelverk.
Synpunkter
Hur ser du på politiska risker? Vilka länder och branscher är acceptabla för dig?
Vad tror du om service till flygbolag, och utbildning. Är det något du skulle våga äga?