Reserapport från Indonesien #2

Nu fortsätter jag rapporten från Indonesien med ett sista inlägg i Asien-spaningen. Ett jumbo-inlägg och bilden kommer från klädkedjan Matahari, som jag tidigare ägt.

Livsmedelsbutiker - för hård kamp?
Livsmedelsbutiker kan ju vara ett sätt att ta del av ett skifte från traditionell handel (Warung i Indonesien) till modern. Om vi börjar med de mindre. Man ser inga 7-Eleven-butiker alls på Bali, och de var ju dominerande i Thailand. Tydligen har de funnits men 7-Eleven lämnade landet när man inte fick sälja alkohol på Minimarts. De politiska riskerna för Bingang (se tidigare inlägg) är alltså reella.

En hård kamp sker istället mellan kedjor som Alfamart, Alfamidi, Midimart och Indomart. Spontant ser man en tydlig överetablering eftersom man aldrig ser någon Alfamart utan att se någon av de andra bredvid. Kanske inte sund konkurrens då de verkligen måste konkurrera om samma målgrupp. En bra artikel hittar du här om du vill dyka djupare i Minimart-situationen i Indonesien och Vietnam.

Bolag man kan investera i är Sumber Alfaria som kör Alfamart, Midi Utama som kör Alfamidi. Och Matahari Putra Prima som har Hypermart, lite som City Gross ungefär, alltså större butiker. Carrefour har också liknande butiker. Det välkända brödmärket Sari Roti, från tidigare på bloggen nämnda Nippon Indosari, syntes i butikerna. Men det fanns en hel del annat bröd också, positionen var inte så stark som jag först trodde.

Alimak- var är du?
En generell spaning är att säkerhet och byggkvalitet är sisådär. På första hotellet gjorde man en ommålning och byggnadsställningarna var i bambu. Jag gick dit för att skaka i ställningarna lite grann och vips så började det gunga på toppen och Indonesiska svordomar hördes allt starkare (nej, jag skojar såklart, vågade mig inte på det). Men jag tror det är mer stabilt än det vertikala plockepinn-spel som det ser ut som.

Kontentan är att bolag som Alimak (bygghissar) säkert har en jättemarknad om detta är en typisk byggnadsställning och hiss. Eller så har de ingen chans eftersom dessa naturmaterial är så mycket billigare och hållbara, jag vet inte.

Matahari i solen - H&M i skuggan?
Såklart spanade jag på H&M och konkurrenten Matahari. De låg i ett köpcentrum som verkade rätt nybyggt. Varning för extremt liten mätpunkt här, men det var tomt i H&M och ganska mycket folk på Matahari. Undertecknad tog en smärre språngmarsch för att försöka få till en så korrekt ögonblicksbild som möjligt. Men vi vet ju inte om Mataharigängets nästa destination var H&M.

Butikerna låg på olika ställen i köpcentrumet och H&M-butiken hade ganska mycket mindre butiksyta. Mataharis modell är jättebutiker medan H&M kör mer modest storlek. Utbudet kan diskuteras men det som slår mig är att butikerna är ganska varma och som västerlänning är man mer sugen på shorts än jeans.


Aktierna har gått kräftgång och jag är inte sugen på någon. Retail är svårt. Jag har tidigare i år sålt Matahari och frågan är om vi inte har att göra med två förlorare där både H&M och Matahari kan pressas av trender som e-handel. Matahari beyder sol. Men ja... aktien har nog gått i moln, sett till aktiekursen. De enda Retail-aktierna jag äger är indirekta sådana; Someros betongmaskiner som lägger stora betongplattor för logistik/varuhus och LiveChats chattfunktioner som vinner på en övergång till e-handel.

Toto - det oglamorösa pissoar-monopolet

Man ser Toto överallt, men man hör dem inte :-) Så fort man går på toaletten syns Toto. Inte 80-talsgruppen, som ju med hitten Africa borde vara i en annan världsdel. Men varenda pissoar, toalett och badkar har ett ”Toto”på sig. Bakom det står ett bolag som heter Surya Toto. Ingen glamorös bransch, och de svänger med råvarupriserna. Dock dominerande de rejält - i alla fall på Balis turistställen. Här har ni ett toalettcase i Asien och ett riktigt osexigt "monopol".

Bolaget har okey nyckeltal men inte mer. Sett till stark marknadsposition kan det vara intressant och med urbanisering, medelklasstillväxt och allmän levnadsstandardförbättring kan de gynnas av långsiktiga trender. Bilden är från en ovanligt vacker pissoar i en djurpark.

Bali Towerindo, vid husknuten, men mastig värdering

Indosat är välkända och sådana butiker är svåra att missa när man åker runt på ön. Och 100 meter från stället vi bodde på finns en rejäl mast. Sådana bolag är ett direkt spel på ökad mobildata. Grundcaset i Indonesien borde vara Senara Menara Nusantara (tidigare nämnt på bloggen).

Men masten vid boendet borde tillhöra Bali Towerindo, också börsnoterat och stora på Bali som är en rätt liten marknad. Å andra sidan är lokal dominans det viktiga. Och Bali är ett turistcentrum. Men jag vet inte om det är turisterna utan snarare inhemsk befolkning som är målgruppen, och då får man gräva i Balis befolkningstillväxt, även om bolaget växer utanför Bali också.

Övriga bolag

BRI (Bank Rakyat) syndes frekvent, men på Bali var BNI ännu vanligare. Taxichauffören hade dem och inte BRI. Unilever Indonesia fanns såklart i varje livsmedelsbutik. Ace Hardware fanns i samma köpcentrum som Matahari och H&M. Som kuriosa pratade vi en del med en Australiensisk familj och vi kom (hör och häpna) in på A2 och Sealink. Båda hade ett gott rykte enligt dem. Mannen i familjen kände till svenska SAAB.

Det man indirekt gjorde allra mest research på var till sist luftkonditionering. Här har jag inte hittat något indonesiskt case men ett Filippinskt. Gissar att det kan vara hyfsat likadant med få ledande aktörer. Conception Industries är en typisk "ökad medelklass" och fler hus-investering. Slänger in dem på intresselistan och noterar att Grandeur Peak och Wasatch äger dem, två bra fonder.

Slutsatser!
Inga riktiga superbolag denna gång, utan mer "roliga" spaningar. Borde dock kolla vidare på Mobilmasterna, lägga upp Toto på bevakning samt fundera vidare på Concepcion.