Har H&M en ekonomisk vallgrav?

H&M är ett ganska välanalyserat bolag, men just detta skrivs det inte så mycket om. Tanken med en "vallgrav" är, som tidigare nämnts, att det finns något som skyddar framtida vinster. Med andra ord en bestående fördel som håller konkurrenterna borta från "slottet" eller i alla fall gör en erövring svårare. Håller H&M måttet i detta avseende? Och hur står de sig mot konkurrenten Inditex (Zara-butiker mfl.)

En ovanligt bra och grundläggande artikel från placera.nu om ekonomiska vallgravar hittar du här.

Min spontana syn på H&M:s konkurrensfördelar
Varumärket är en uppenbar fördel, H&M rankas ju bland de starkaste i världen och före Zara. Nackdelen med konkurrensfördelar på "konsumentsidan" är att de måste underhållas och anpassas med tiden. Dagens tonåringar handlar på H&M, men kommer morgondagens tonåringar att göra det? Konsumenterna måste vinnas på nytt. Men nog finns det dragkraft och en suverän organisation så jag är inte orolig i den frågan.

Stordriftsfördelar finns också, men större är inte alltid bättre eller vad man nu säger. Karlssons kläder som köper in 100 st T-shirts kommer dock att få betala mer per tröja än H&M som beställer 1 000 000 tröjor.

Samarbeten med kända modeskapare är också en fördel, men kanske inte bestående och ganska lätt att kopiera. Logistiken, och IT-system är också viktiga. Men knappast något som är unikt för H&M. Eller? Så varumärket är det viktigaste... eller?

Morningstar om H&M
Morningstar är en bra källa till information i dessa frågor, och nu har jag lyckats hitta deras syn. Roligt och utvecklande att se vad de skriver. De anser för övrigt att H&M har en "narrow moat", dvs en smal vallgrav till skillnad från en bred.

"H&M has established relationships with 700 suppliers of products, which differentiates it from its competitors.

H&M is one of the largest global apparel retailers, with the broadest reach across a wide demographic base. The company prides itself on offering fashion and quality at the best price faster than most retailers, with lead times ranging from a few weeks to a few months due to the flexibility its 700 sourcing relationships provides. Although H&M has more than 2,700 locations, we believe international growth can continue at a double-digit pace through at least 2015. Opportunities abound for location expansion in Asia and the Americas, relative to Europe and the Nordic regions, where more than 70% of company sales are currently generated. Overall, we think location growth along with manufacturing relationships will be key to strengthening H&M s scale benefits and protecting its narrow economic moat. We remain concerned that a weak European consumer could affect the full earnings potential of H&M in the near term"

Vad saknas jämfört med mina amatörmässiga tankar? Jo, de betonar inte varumärket särskilt mycket! Är varumärket kanske överskattat som konkurrensfördel?

Morningstar om Inditex
Så här säger de om Inditex. De anser, liksom för HM, att bolaget har en "Narrow moat".

"Inditex's overseas growth and impressive manufacturing capabilities set it apart from competitors.

Inditex is one of the largest global specialty apparel retailers, highly differentiated by its vertically integrated model. Manufacturing capabilities are the key difference for the firm, which allow it to bring designs to stores at a faster pace than its competitors (two weeks versus an industry average of six months) and at lower acquisition costs. Although Inditex already has more than 5,000 locations, we believe international growth will continue at a decent clip in years ahead. Opportunities for location expansion abound in Asia and the Americas, relative to Europe, where nearly 70% of company sales are currently generated. Overall, we think pragmatic location growth, a vertically integrated structure and scale benefits will protect Inditex s narrow economic moat. We remain concerned, however, that weakness in the European consumer could affect the company s full earnings potential in the near term."

Ganska liknande beskrivning väl? Skillnaden är väl att de pratar om "vertically integrated structure", se nedan. Inditex är mycket större men Morningstar anser inte att de har "Wide moat" för det, eller bred vallgrav med andra ord.


En stor skillnad mellan H&M och Inditex
H&M:s modell bygger på att det finns låglöneländer där kläderna tillverkas. Löneinflation förekommer, och det är ju i och för sig bra att arbetarna tjänar med (det är de värda). Inditex tillverkar kläderna i Spanien. På så sätt har de "tjänat" på krisen eftersom Spanska arbetare finns i överflöd och knappast kan begära några saftiga löneökningar.

Är det möjligen en större konkurrensfördel att tillverka kläderna själva? Ifall man satsar på högre kvalitet måste det vara en fördel att ha hela kedjan antar jag. Men H&M satsar ju mer på rent lågpris, och kvaliteten är väl ofta si sådär.

Som Lena Philipson säger... "Jag syr mina egna kläder...". Vilket är mest hållbart på sikt?

Behåller Avanza, men de är på säljlistan

Ratos fick mig att fundera en extra vända på säljstrategier. Inte särskilt oväntat har nu Avanza sänkt sin utdelning. Fortsatt god utdelning och Smålänningen gissade rätt med 8 kr. Min strategi går dock ut på att bara ha bolag som inte sänker sin utdelning de senaste 5 åren, därför hamnar de på säljlistan.

Men ska man sälja bara för att de sänker sin utdelning? Nej, inte ifall de fortsatt har en god utdelning. Har här satt kravet till 5 procents direktavkastning.

Ska också nämna att man kan se detta med försäljning på många sätt. Att titta på företaget är viktigt, och en utdelningssänkare kan ju vara en bra aktie oavsett om utdelningen råkar vara, 0, 5 eller 10 procent efter sänkningen. Tror dock ända att det är bra att ha en enkel strategi att hålla sig vid, och jag är, på gott och ont, fokuserad på utdelning. Och enkel ska strategin vara men inte dum. Att sälja ENBART på grund av en sänkt utdelning kan vara dumt, ifall utdelningen är så hög så att man inte får bättre avkastning på annat håll.

5-procentsregeln tillämpad i Avanzas fall...
Jag behåller aktien så länge jag får 5 procents direktavkastning. Räknat med utdelning på 8 kr så säljer jag om kursen går upp till 161 kr (då är direktavkastningen lägre än 5 procent). Visserligen kanske jag "byter ner mig" och köper en 4-procentare i stil med HM, men det uppvägs av en högre trygghet i den utdelningen. Och skulle Avanza sänka nästa år också så ryker de, oavsett.

Målet är att undvika att köpa utdelningssänkare. Men skulle ett bolag sänka kan de klänga sig fast i min portfölj, åtminstone ett tag. Kraven är då 5 procents direktavkastning och inga fortsatta sänkningar.

Eller så skulle man vara ännu mer pragmatisk: Vad spelar det egentligen för roll om utdelningen är 1,3, 5, 4, 6 kr under 5 år, eller 1, 2, 3, 4, 5 kr under 5 år? Viktigast är kanske att utdelningen sett över längre tid går uppåt? Må vara sant, men så pragmatisk har jag inte blivit än. Att de är beredda att sänka ökar risken för framtida sänkningar, och det ligger något psykologiskt i det hela för mig. Dels får jag rent faktiskt mindre pengar (det gillar jag inte), och de borde kunnat hushålla lite bättre och inte dela ut "för mycket" innan i så fall. En utdelningssänkning kan också vara ett tecken på en sämre framtid för företaget.

Tycker fortfarande att det finns en poäng med att bara välja bolag som undviker att sänka utdelningen. I Sverige finns kanske bara ett 30-tal sådana (beroende på hur lång historik man kräver), men globalt finns ett stort utbud. Och sen kan en utdelningssänkare göra comeback. Har de skött sig i 5 år, så är de välkomna tillbaka i värmen igen.

Bra, dumt eller mittemellan?
Hur ser ni på denna strategi? Är medveten om att ett väl stort fokus är på utdelning, men den här strategin kan åtminstone jag köpa. Knappast genialt på något sätt, men i alla fall inte dumt? Eller ja, det kan kanske diskuteras.

Essanelle - ett framtida klipp?

Har som bekant köpt in en mindre post aktier i Essanelle. De är noterade bland annat i Frankfurt med ticker EHX:FRA.

Vad gör dom?
De driver frisörsalonger med några olika varumärken och koncept. Det ovanliga är att frisörerna är anställda. Inriktningen är såväl lågpris, som mer sofistikerade salonger. Antalet salonger är närmare 700 och de förväntas öppna ett 30-tal per år. I nära anslutning till salongerna finns också försäljning av hårvårdsprodukter.

Några ord om branchen
I Sverige liksom i Tyskland är det väldigt mycket egenföretagare. Sveriges största frisörkedja heter Nikita, har 27 salonger och ägs av Norrmän.

Vissa trender kan man urskilja, i alla fall i USA:

• Fler franchise och företagsägda salonger blir vanligare
• Män besöker hårsalonger i ökad omfattning
• Äldre lägger mer pengar på att hålla sig yngre.

Investeringsmöjligheterna är minst sagt begränsade. Globalt har jag hittat (eller ja, genom artikeln) endast fem bolag. Och då tycker jag Essanelle ser mest intressant ut.

Jag gillar att det är en härligt basal bransch. Såtillvida världen (eller Tyskland ifråga) inte drabbas av en skallighetsexplosion så kommer folk att fortsätta behöva klippa sig. Inte bara en gång, utan gång på gång, det är det fina. Ett växande och återkommande behov alltså. Ett sådant bolag skulle kunna vara "klippt och skuren" för Warren Buffett, då det påminner om Gillette och rakhyvlar. Inte heller är konkurrens från internet att tänka på, så marknaden är och förblir lokal.

Möjligen kan behovet minska  i takt med att antalet hårstrån minskar, något som undertecknad själv drabbats av. För egen del klipper jag mig med hårmaskin men jag har blivit sugen på att besöka en frisör i rent studiesyfte!

Bolaget skulle kunna platsa i någon slags "Särimer-portfölj" (jfr Grisen Särimer som ständigt slaktas) där övriga kandidater ännu inte är klara.

Checklistan
De uppfyller alla 10 punkterna enligt mig. Går inte igenom alla utan tänkte rikta in mig på två möjliga tveksamheter. 

Pålitlig huvudägare?
Begreppet huvudägare är kanske extra viktigt när hela verksamheten kretsar kring huvuden, och att klippa dem. Nej, men allvarligt talat så är det deras främsta konkurrent som äger 90% av aktierna. Lite märkligt kanske, men ska nog tolkas som ett löst samgående och som att man samarbetar istället för att motverka varandra.

Ifall man ska investera i en frisörkedja får man inte vara så kräsen, de fyra andra såg sämre ut:-) Jag väljer att inte "slita mitt hår" på denna punkt.

Starka konkurrensfördelar?
Det spontana intrycket är väl att prispress råder. Små konkurrenter kan också pressa priset genom att använda illegal arbetskraft (något som nämns i årsredovisningen). Generellt så går samhället mot minskande möjligheter till fusk? I alla fall svenska skatteverket tycks bli bättre på att sätta åt folk, använda kassaregister och liknande.

Dessa konkurrensfördelar har jag kunnat hitta, och några förklaras närmare i dokumentet här:

• En större aktör kan ha ett etablerat samarbete med fastighetsbolag och få hitta fina lägen. Bra lägen är en konkurrensfördel som är mycket viktig.
• Lättare att vidareutbilda personalen i t.ex. trender och försäljningsteknik. En mindre kedja har antagligen svårare att hålla sig uppdaterad. Essanelle är mer "cutting edge" om man kan säga så.
• Bättre inköpspriser på hårvårdsprodukter, vilket ger högre marginaler per såld produkt.
• Karriärvägar för de anställda. I princip alla Essanelles mellanchefer har varit på golvet själva.
• Anställda behöver lägga mindre tid på administration och deklaration, ett centralt HR-system sparar tid.
• Kan driva akademier och fånga upp lovande ny personal.

Men som någon var inne på i mitt tidigare inlägg: Beror inte allt på frisören i fråga vem man går till? Jo, i och för sig, men vidareutbildning gör personalen skickligare och många fördelar som jag listade ovan är kopplade till företaget.

Och är det så att frisörer vill vara just fria, och inte tillhöra (eller sitta fast i) en kedja? Många frisörer kanske lockas av just det? Samtidigt finns det väl frisörer som bara vill klippa och ägna minimal tid åt administration och skattegrejer.

En sak jag inte förstår är att de bara tycks köra med Wella och L'Oreal när det kommer till hårvårdsprodukter. Hade det inte varit läge att köra ett eget varumärke och tjäna en extra hacka? Men tanken är kanske att nå de kunder som inte är priskänsliga och då är sådant utbud ett måste antar jag.

Argumentera gärna emot! Kanske finns orsaker till att så många är egenföretagare även om branschen kan komma att omformas på sikt. Och inträdesbarriärerna är inte särskilt höga, det är ju bara att hyra en lokal och börja klippa, typ.


Värdering?
P/E 10, utdelning på 5 procent, och låg skuldsättning. Kassaflödet ser bra ut, och tittar man på 4-traders prognoser för kassaflödet är utvecklingen god. Tycker dock att det är svårare och svårare att värdera bolag, vilket förhoppningsvis beror på att jag kan mer. Anser i alla fall att den inte är övervärderad, även om jag inte har någon klar uppfattning om dess exakta värde.

Några rader i årsredovisningen väckte mitt intresse. Där står att de amorterar goodwill 2013 och 2014. Efter det hoppas jag att vinsten går upp (vilket gör att P/E-talet sjunker), varpå aktien blir snäppet lägre värderad utifrån P/E, och utdelningen kanske också höjs.

Några sista ord...
Omsättningen är ganska dålig vilket är en risk. Själv köpte jag aktien på Frankfurtbörsen och var tvungen att lägga en telefonorder via Avanza. Man får vara noggrann och lägga en rimlig order, och vänta och se ifall den går inom. Att bara köpa första bästa kan bli dyrt. Den finns noterat på flera tyska börser och jag tror det är en gemensam orderläggning om jag förstod Avanza rätt.

Hade förresten tänkt få in några skämt om klippkort, och att att man kan hår-dra det hela. Men det gick inte. Eller ja, tror jag sa "cut". Men den som läst bloggen anar ett inte alltför långsökt tema. För en tid sen skrev jag om tyske professorn Torsten Hens. Att sedan tänka på frisörer är ju ganska självklart. Och hoppas han inte klipper sig hos Essanelle!

Hur ser du på Essanelle och branschen? Är aktien ett klipp? Bör den ha en permanent(ad) plats i en portfölj?

Resultat 2012, något försenat

För 2012 så blev resultatet + 9 procent. Sämre än stockholmsindex, så jag är något besviken. Men sen borde jag ju jämföra mig med ett annat index då jag har så många utländska aktier. Resultatet ska också vägas mot risken. Skulle tro och hoppas att min portfölj står sig bättre vid en rejäl nedgång. På lång sikt så borde effekten av stigande utdelningar också märkas.


Besvikelser

• Avanzas kursutveckling. Sämsta utvecklingen under året, och en sänkning av utdelningen till våren kan nog förväntas också.

• Ratos kursutveckling. Som grädde på moset en kommunicerad utdelningssänkning.

• Hm:s kursutveckling. Som största innehav hade det varit kul om den gått lite bättre. Inditex har ju gått som tåget, liksom Truworths (som jag har i portföljen).

• Den starka svenska kronan som minskade värdet på alla utländska innehav. Några axplock: Sydafrikanska Randen har tappat 10 procent, Dollarn 5 procent, Euron 4 procent, om jag räknat rätt. Samtidigt har allt utländskt blivit billigare att köpa.

Positiva överraskningar

• Famous Brands, Truworths och Discovery Holdings. Min afrikafond räddar helårsresultatet.

• Österikiska posten och Munich Re, två sommarförvärv som stigit rejält.

• En lite märklig detalj är att svenska aktierna gick typ kring nollan i kursutveckling, medan de utländska gick upp med 20 procent. Jag är alltså bättre på att välja utländska aktier än svenska, i alla fall i år! Eller ja, förra året menar jag. Drömmer jag om utlandet för mycket? Lite märkligt hur som helst.

Och några ord om det senaste köpet...

Jag sålde som bekant Ratos, som ju satsar på långsiktiga klipp genom att köpa upp onoterade bolag. Pengarna gick delvis till ett bolag som gör massor av "kortsiktiga klipp" hela tiden. Nämligen Essanelle på Frankfurtbörsen.

Tysklands största frisörkedja tycker jag låter som en rätt säker investering, förutsatt att värderingen inte är för högt uppsatt. Kanske kan man invända att jakten på udda bolag gått för långt, och att det nästan framstår som hårresande. Men verksamheten är lätt att fatta, utan att behöva "saxa" alltför mycket från årsredovisningar. En närmare beskrivning kommer snart!

Sålde Ratos - och tankar kring säljstrategier

Nu är jag ganska petig, men jag har sålt Ratos. Det må vara ett fint inköp som Ratos gör, men jag tycker att Ratos visat något dålig stil mot sina aktieägare. Utdelningspolicyn låg fast enligt senaste delårsrapporten, men ändrades abrupt när man köpte ett stort norskt oljeservicebolag. Förutsägbarheten och pålitligheten för framtida utdelningar är för mig borta.

Jag gillar helt enkelt inte bolag som sänker min utdelning. Lika lite som jag gillar arbetsgivare som sänker min lön, för att köra en drastisk liknelse. Men det är det knappast någon höjdarstrategi att sälja bolag vid besvikelse och negativa överraskningar. Det tar emot och är kanske en dålig modell, som bör ses över...?

Här är mina lärdomar

• Ska jag vara så himla petig och sälja vid utdelningssänkningar? Ja, det är väl inget fel i sak. Men i så fall borde jag nog satsa ännu säkrare!

• Utdelningssänkningar är dock svåra att förutse. Nordea och Carnegie trodde på oförändrad utdelning. Offensiva utdelningspolicyn låg fast enligt Ratos och pengar fanns i kassan. De hade också en extremt bra utdelningshistorik. Just det, historik. Kanske det som är grejen, framtiden är ju som bekant svårare att sia om än det förflutna.

• Ny ledning och ny historik? Lite grämer jag över att jag hoppades så mycket på historiken, nu är det ju en annan person som styr och hon är uppenbarligen inte lika fokuserad på utdelning. Dvs, risken för sänkning kan vara större vid ledningsbyten.

• 4-traders kan ha en poäng. Prognoserna där talade om en mindre minskning. Sånt ska man nog ta på allvar ifall man verkligen vill undvika sänkningar.

• Var extra försiktig med vilka aktier man viktar högt. Jag låg för tungt i Ratos.

Hur sälja Ratos? Direkt eller dra ut på plågan?
Hur? Jo, jag loggar in på på Avanza och trycker på säljknappen. Nähä, det var kanske inte det jag menade... utan mer om man ska ta hela tjuren vid hornen eller stycka den och sälja i omgångar. Inläggen om Ridley har förresten gjort att djurliknelserna börjar bli väl många.
 
Valde att sälja allt under cirka 2 veckors tid. Ett alternativ hade varit t.ex. att sälja 1/5 under fem veckor. Då hade jag minskat risken och inte bara sålt i besvikelse utan något mer övertänkt. Supernördig kan man ju vara och vänta in utdelningen (det är ju först då de sänkt:-) men sådana hårklyverier ägnar jag mig bara åt i tanken.

Sälja under 5 minuter, 5 dagar, 5 veckor eller 5 månader, det är frågan?

Säljtankar överhuvudtaget?
När ska man sälja en aktie då? De försäljningsargument som jag tillämpar idag är när ett bolag...

• Sänker utdelningen. Här är jag hård och säljer allt vid sänkning. En mildare variant skulle vara att tillåta ett snedsteg, men som i andra sammanhang kan förtroendet lätt vara förbrukat. Exempel: Firefly och Ratos
• Är rejält övervärderat. Jämför t.ex. P/E-tal med tillväxttakten och tittar även på pris per kassaflöde. Exempel: Minskade i Famous Brands
• Tappar sina långsiktiga konkurrensfördelar, eller om jag gjort en felbedömning. Skulle jag ägt Nokia hade jag förhoppningsvis sålt av dem i tid, men det är ju lätt att säga i efterhand.
• Bryter mot övriga krav, t.ex. hög skuldsättning, låg avkastning på eget kapital, och det inte bara handlar om tillfälliga överträdelser. Exempel: Skulle jag vara strikt borde Coca Cola ligga i farozonen pga skuldsättning, men det är lite hårt.
• Bättre alternativ finns inom sektorn. Har inte hänt än, men lite motvilligt byter jag bolag om bättre alternativ finns.

När säljer du en aktie? Och skulle du ha sålt Ratos?

Övrigt
Ska knåpa ihop en försenad sammanställning över 2012, men kan avslöja att det blev plus 10 procent. Sämre än Stockholmsbörsen (inklusive utdelningar), men jag försvarar mig med att risken var lägre. Valutorna var inte heller på min sida i år.

Ratospengarna gick till ett tyskt bolag som möjligen kan vara ett klipp, de sysslar i alla fall med "klipp" hela tiden, samt ett amerikanskt bolag som har 88 procent av världsmarknaden för bilspeglar. Dessa bolag kommer jag ge lite reflektioner på framöver:-)

En titt på Ridley: Djurfoder, återvinning och fastigheter

 

Ridley Corporation är en australiensisk "kassako" som jag ägt ett tag och nyligen dubblat i, lagom till julskinkan.

Bolaget är noterat på Sydneybörsen. Courtaget blir via Avanza cirka 400 kr + växling på 0,25 procent. Går inte att köpa i Investeringssparkonto men telefonorder är ett krav. Tidsskillnaden gör att det inte blir i realtid, men omsättningen är så god att det inte blir några problem.
Hittade förresten bolaget genom diverse screeningar via Financial Times, corporateinformation, och en fantastisk fondrapport som gav mig kött på benen.

Vad gör dom?
Ridley har fyra stycken ben, varav saltbenet kommer att "slaktas".

• Produktion av många sorters djurfoder. 
• Djuråtervinning/slakteriavfall
• Fastighetsutveckling
• Utvinning av Salt (försvinner, se nedan)

Ridley har gjort en del affärer på sista tiden. Störst är att saltdelen kommer att säljas för 150 miljoner AUD. De har också köpt en återvinningscentral för djur för 75 miljoner AUD. Resten kommer att användas till förvärv, sänka skulderna, eller ge extrautdelning.

Syftet med att de "skickar saltet" är att renodla och fokusera verksamheten på djurfoderdelen. Djuråtervinningen gör att man får material till sin fodertillverkning. I stort så satsar de på en verksamhet där de har högre marginaler och där hela bolaget har större chans att bli uppköpt.

Deras verksamhet är trist och tråkig och...alldeles underbar
Djurfodret skapas genom att spannmål blandas med andra ingredienser. Foder må ha ett visst lyster över sig, men när det gäller djuråtervinningen är associationerna endast otrevligheter: Usch och fy, skvättande blod, köttkvarnar, aggressiva djurrättsaktivister, och ett illaluktande hopkok. Men, Ridley dödar inga djur, utan de tar hand om den tredjedel eller hälft som slakterierna inte vill ha.

Avskräckande bransch är ett plus. Kan inte tänka mig att slipsnissarna flockas för att besöka en återvinningscentral för djur. Klandrar dem inte för det! En varmkorv är avskräckande när man tänker på innehållet, och återvinningen avser saker som inte ens gick att göra korv av:-)

Men branschen är nödvändig och basal. Kommer människor äta kött/fisk etc? Ja, då behövs djurfoder. Kommer människor äta allt på en ko, gris eller fisk? Nej, knappast. Är det bra att ta hand om det som blir över? Ja, ska man slänga det annars? Var ska de köttbitarna ligga och ruttna? Otrevligt att ta hand, men ännu otrevligare att inte ta hand om dem.

Fastighetsutvecklingen består i att utveckla och sälja gamla saltgruvor och liknande som plötsligt fått ett högt markvärde. Ingen större spänning här heller.

Etiskt är verksamheten kanske inte snövit i alla delar (jfr rubriken ovan), men mer om det nedan.

Konkurrensfördelar?
Skrapar man på ytan har detta småtråkiga bolag riktigt spännande egenskaper. Foderdelen har sina kvarnar strategiskt utplacerade över Australiens vetebälte. Då vete är tungt gör det att transportkostnaderna hålls nere. Större uppfödare kan också välja en och samma leverantör. De har också ett starkt varumärke, lång historik och ett rykte som pålitlig leverantör. Troligen får de bra priser på spannmål eftersom de är en stor köpare.

För återvinningsdelen är fördelarna uppebara. Djurdelar är tunga och transportkostnaden gör att man inte kan frakta dem långt. En jättedjuråtervinningscentral (sorry för det långa ordet) i bra läge får då ett mini-monopol. Det är inte värt att frakta delarna till ett billigare ställe, och ingen lär bygga en större återvinningscentral när minimonopolet redan finns. Allt sammantaget känner jag mig säker på att de inte kommer att "malas ner" av sina konkurrenter. 

Värdering?
Utdelningen är nästan 7 procent. Jag räknar med att den behålls, då de har en jättestor kassa.
P/E-talet är upp mot 18, vilket är hög jämfört med 5-åriga tillväxten på 8 procent.
Skuldsättningsgraden är normalt under 30 procent, men högre innan Saltdelen är slutgiltigt såld.
Return on equity är cirka 10 procent, vilket är något lågt, men saltdelen har lägre marginaler och jag räknar med att det stiger.

Bokfört värde per aktie är strax under 1 AUD, och priset på 1.11 för tillfället. Du får alltså mycket substans för pengarna. Fastighetsdelen kan också ha övervärden jämfört med det bokförda.

Tveksamheter?

• Kan man i framtiden odla kött på biologisk väg, så hela djuruppfödningen hotas? Nja, man har bara lyckats göra någon slags köttfärs hittills, och jag tror inte det förändrar branschen under överskådlig framtid.
• Om vetepriset stiger, går det att föra vidare kostnaderna till kund? Här finns en risk för marginalpress men jag hoppas att starkt varumärke gör att de har en fördel mot konkurrenterna.
• Galna ko sjukan då? Wikipedia skriver om australiensiska marknaden: "The industry gained an advantage after the discovery of BSE (also known as mad cow disease) in Canada, Japan and the United States, as Australia is free of the disease."
• Etiska aspekter, stödjer man inte köttindustrin? Jo, men att tillhandahålla djurfoder kan jag leva med. Att sedan djuren ska ha det bra är en annan fråga. Gärna mer utrymme och humanare behandling, men de måste fortfarande äta något gott och nyttigt. Även om jag skulle vara kritisk mot skolsystemet så är skolmaten en annan fråga, för att köra en långsökt liknelse.
• Etiken för återvinningscentralen är något knepigare, men som tidigare nämnt så måste det som inte slakterierna vill ha tas hand om. Tveksamheten gäller om djurfoder för t.ex. grisar innehåller substanser från grisar (blir ju någon slags kannibalism i så fall). Gissar inte det, men har ställt några kontrollfrågor till Ridley, hittills utan svar. För övrigt kommer antagligen EU att tillåta benmjöl i djurfoder i framtiden.
• Risk för torka, översvämningar och diverse andra katastrofer (NY PUNKT).

En "grym" sammanfattning
Ridley är ett grymt bolag helt enkelt! Grymt för att det bland annat handlar om grisar (grymt sa grisen), en grym bransch om vi inkluderar slakterier, grymt tråkig verksamhet, men förhoppningsvis en grymt säker investering.

Jämför gärna med Telia. Ridley ger lika hög direktavkastning men har färre konkurrenter och starkare konkurrensfördelar. Branschen växer också, utan större risk för ny teknologi som kan ställer allt på ända. Djuruppfödning och djuråtervinning har människan hållit på med i tusentals år, mobiltelefoner något kortare. Likheten gäller väl samarbetet med "diktaturer" ifall man ser djuren som ofria varelser.

Bloggen med topplista, och några populära inlägg

Bloggen har hamnat på plats 3 i Cisions topplista för ekonomibloggar. Känns roligt, och förhoppningsvis droppar några fler läsare in!

Stort tack för alla kommentarer under året! Det är det som "gör" bloggen, och ger inspiration till att skriva. För egen del kommer eventuell uppmärksamhet inte att ändra särskilt mycket. Jag kör på med att skriva det som jag själv tycker är intressant, ibland blir det läsvärt för en större krets, och ibland inte. Det är som sagt diskussionerna som är grejen!


Bakgrund och strategi
En liten summering kan ändå vara på sin plats för eventuella nytillkomna "tittare".  Att jag är en 36-årig jurist i försäkringsbranschen är redan känt. Började blogga för ett drygt år sedan, och inriktningen är utdelningsaktier. Har hållit på med aktier i 10 år och utdelningsaktier i 4 år. Utländska aktier har blivit en särskild nisch då nästan 60 procent av mina innehav finns i utlandet.

Strategin går i korthet ut på att kvalitetsbolag så billigt som möjligt och sedan håva in stigande utdelningar. Detta låter simpelt men är svårare än man kan tro. De bolag jag är ute efter ska ha:

• En enkel verksamhet
• Bra historik
• Goda finanser
• Stigande utdelning
• Starka konkurrensfördelar

Hela portföljen ser du i denna länk. Och närmare beskrivning av strategin finns här.


Populära inlägg under 2012 

Kontotyper och avgifter
Köpa svenskt och utländsk i ISK, KF eller vanlig depå?
Denna är mest läst, gav upphov till stor diskussion och tycks ha fyllt sitt syfte.

Utlandshandel - Nordea mörkar avgifter
Att skälla på Nordea är kanske inte unikt, men i detta fall var det högst berättigat. Att få svaret: "Det finns en avgift men vi talar inte om hur stor den är..." är ett upprörande dåligt svar. Har faktiskt fortfarande efter tre månader inte fått något svar från deras kundombudsman. Dåligt!

Få tillbaka utländsk källskatt, skillnader mellan ISK och Kapitalförsäkring
Ett populärt inlägg som skrevs för att reda ut vissa skillnader.


Bolagsanalyser
Analys av Munich Re
Att ett halvtråkigt tyskt försäkringsbolag är mest lästa analysen kanske säger något om läsarna, men kanske ännu mer om mig själv:-)

Analys av Österrikiska Posten
Ett typexempel på ett bolag som jag vill äga. Tråkigt, stabilt och underskattat.

Analys av Skåne-Möllan
Jo, jag kan titta på Svenska aktier också:-)


Investeringsstrategi i stort
Tankar om att slå index och att överskatta sin förmåga
Detta inlägg är jag nog mest nöjd med tillsammans med inlägget om diversifiering nedan, även om jag nu kanske överskattar mig själv:-) Härligt med många kommentarer och diskussion.

Ett slag för diversifiering - eller så har jag svårt att fokusera?
Ja, det här var också ett ämne som ledde till intressanta diskussioner. Hur många ägg ska man lägga i korgen? Ja, bland annat beror det på hur stor korgen är.


Slutligen vill jag passa på att önska god jul och gott nytt år!

Fina utsikter för Atrium Ljungberg

Rubriken är mer mångbottnad än vad man först kan tro. Nya Slussens detaljplan har nyligen upphävts. Och Glashuset vid Slussen har därigenom ökat sina chanser att behålla sin sjöutsikt.

Så här skriver SvD i följande länk: "Vilka är vinnarna så här långt? Först och främst fastighetsbolaget Atrium Ljungberg som lyckas försvara sin sjöutsikt och värdet för Glashuset..."
Nu är frågan inte slutligt avgjord, men chanserna är högre att Glashuset får behålla sitt värde.

Atrium Ljungberg är en doldis som jag gillar:

• Som utdelningsaktie har den verkligen levererat. Aktien är med i Svenska utdelningseliten och är alltså en av de som höjt utdelningen flest år i sträck
• Atrium sköter hela kedjan, från byggrätter, projektering och byggande till förvaltning.
• De är koncentrerade till Storstäder som Stockholm och Uppsala
• Lägena är attraktiva, t.ex. PUB-huset, Sickla och Norra Stationsområdet. Särskilt Sickla kan jag tänka mig ökar i värde när Hammarby sjöstad bebyggs och kommer närmare. Marken måste bli mer värd i takt med att stadskärnan växer, och i framtiden kan Tunnelbana höja värdet ytterligare
• Relativt låg belåning
• Tråkigt namn som för tankarna till skadedrabbade fotbollsspelare (vid namn Fredrik) och diverse grundämnen (t.ex. Natrium)
• Kvinnlig VD, vilket det annars finns för få av. 

En tveksamhet i min checklista är bestående konkurrensfördelar. Sådan är svåra att applicera rakt av på ett fastighetsbolag. Möjligen är läget på fastigheterna en fördel, samt att de har hela byggkedjan, vilket i och för sig går att kopiera. Läget är ju i och för sig alltid ett slags mini-monopol (ingen annan får ju riva, eller bygga till på höjden:-) men nu börjar det bli fånigt.

Andra fastighetsbolag jag funderat på är Wallenstam och Hufvudstaden. Gillar dock inte Wallenstams satsning på vindkraft, här kan man ju tala om "motvind" när en bransch behöver subventioner för att överleva. Med tanke på myran i loggan så borde de hålla sig på marken. Eller är det möjligen en flygmyra eller en (misslyckad) geting det föreställer? Hufvudstadens går bort eftersom värderlingen är för hög i förhållande till egna kapitalet för att jag ska vara intresserad.

Hur ser du på fastighetsbranschen? Och har du några tankar om Atrium Ljungberg eller Wallenstam?

Ska för övrigt skriva ett utförligare inlägg om Ridley, men har inte blivit klar än. Kan nog bli en slags julklapp, i alla fall till de läsare som äter annat än vegetarisk julmat:-)

Sålde Betsson, köpte ett slakteri för pengarna

Jag sålde Betsson under veckan. Orsaken är de bristande konkurrensfördelar jag varit inne i på i ett tidigare inlägg. Betsson saknar en ekonomisk vallgrav vilket gör framtida vinster osäkra, och konkurrensen är mördande. Visst har Betsson lyckats historiskt men jag frågar mig, närmast poetiskt: var finns den krok som man ska hänga upp framtida vinster på?

På krokar kan man förresten hänga upp döda djur. Ingen vidare lyckad övergång... men Betsson-pengarna har faktiskt delvis gått till att öka i australiensiska Ridley. Och Ridley har nyligen köpt ett "jätteslakteri" för en halv miljard kronor, som tar till vara på de delar som inte kan ätas. En slags återvinningscentral för döda djur med andra ord. På engelska kallas det "rendering". Absurt nog ingår det som utvinns från de döda djuren som en ingrediens i djurfoder, som är Ridleys huvudsakliga verksamhet efter att Salt-delen försvinner från bolaget. Något slags kretslopp blir det alltså, även om min aptit för kött minskade när jag läste in mig på affären.

Ridley ska jag beskriva närmare i ett inlägg framöver, men låt mig säga så här. De har rejäla konkurrensfördelar, och återvinningscentralen blir i praktiken ett mini-monopol. Djur väger mycket i förhållande till sitt värde, så man tjänar inte på att frakta dem långt.

Hur sjukt är det förresten inte att investera i en sådan verksamhet? Waste management är en sak, men för djur, ja då talar vi udda verksamhet. Men branschen är faktiskt lika gammal som slakteribranschen, vilket ju är logiskt. Och att ta vara på allt är ju smart på sitt sätt. Inser dock att eventuella djurälskare kan avskräckas av temat, och vanliga läsare för den delen. Men vissa risker får man ta.

Frågan är om Ridley eller Betsson är mest oetiskt? Indirekt stödjer jag ju köttbranschen, men det gör jag ju ännu mer när jag mumsar på en köttbit. Så länge det inte är kursen som slaktas ska man kanske vara nöjd :-)

Övriga delar av Betsson-pengarna gick till en sista minuten IPS-insättning i Avanza Zero och en ytterst liten "krigskassa", dvs kontanter att slänga in vid tillfälle. Krigskassans storlek leder närmast tankarna till det Ango-Zanzibariska kriget, som är världshistoriens kortaste!

Avanza och investering utifrån kvalitetsindex

Fortsätter med temat index, men nu handlar det inte om indexfonder. Svenskt kvalitetsindex är en kul webbplats som mäter kundnöjdhet inom en rad olika områden. Senaste mätningen gäller sparande, där bland annat Avanza återfinns.

Avanzas resultat i senaste rapporten
Jag börjar med ett citat därifrån: 

"Avanza och Handelsbanken lyckas på ett bra sätt matcha sina kunders efterfrågan på sparprodukter och service. Avanzakunden bedömer bolagets produktkvalitet som mycket hög och efterfrågar en hög kvalitet på infrastruktur och teknik. Handelsbanken utmärker sig genom en hög upplevd servicekvalitet och engagerad personal."

Måste säga att det stämmer ganska bra med min egna erfarenhet, i alla fall för Avanza och Nordea. Och så här ser det ut när det kommer till en graf:

Sett ur ett investeringsperspektiv tycker jag Avanza och Handelsbanken är kloka investeringar. Varför då? Jo, nöjda och lojala kunder är som en ständigt pågående reklamkampanj. Och om kunderna inte skulle vara lojala så tyder det på att inlåsningseffekten och konkurrensfördelarna är lägre. Framtida vinster borde vara osäkrare ju fler som är faktiskt är beredda att byta bank.

Att undersöka hur bolagen ligger till i kvalitetsmätningar blir lite som att använda "Lynchning" eller investering utifrån kundupplevelse, som Aktieingenjören är inne på. Det handlar inte om att lyncha dåliga företag utan det är en referens till Peter Lynch.

Mätningar finns på fler områden
Här återfinns Axfood, som inte får något lysande resultat, utan ICA är i topp.

Här återfinns Telia, som ligger ganska bra till, även om de tappar till konkurrenterna.

Här återfinns Fortum som generellt får generellt riktigt dåligt betyg.

Som överkurs finns faktiskt mätningar i fler länder, för den som orkar.


Mer tankar om Avanza
Jag tycker att Nordnet gjort ett fynd i att anställa Günter Mårdner. Avanzas sparekonom Claes Hemberg får svårt att synas lika mycket, då Mårdner i mitt tycke lyckas förena det mesta: lugn, saklighet, aggressivitet... och allt med bra timing. De båda möttes i en duell i Svd och vem gick vinnande ur den? Båda skötte sig fint, men jag måste motvilligt säga att jag hellre skulle se Mårdner som president än Hemberg. Allt som oftast är Hembergs svar på en fråga något av följande: 1. Tillväxtfonder. X. Breda tillväxtfonder 2. Billiga tillväxtfonder.

Bild från corporate information

Funderar även på hur Avanzas utdelning kommer att bli nästa år. En oförändrad utdelning känns väldigt optimistiskt, och jag befarar en större sänkning. Det mesta tyder på det, eller vad sägs om kursras, ny VD, kraftigt sänkt vinst och förändrade vinstmål? Dock är en bibehållen utdelning åtminstone teoretisk möjlig. I senaste rapporten ser man att det maximala utrymme som finns tillgängligt för utdelning och återköp av egna aktier är 16 kr per aktie. Och förra året delades 10 kr per aktie ut.

Vad tror du? Är kvalitetsindex intressant för en investerare? Är Günter ett hot mot Avanza? Och blir det en utdelningssänkning?

Tankar om att slå index och att överskatta sin förmåga

Blir ett lite kortare inlägg, då jag haft rätt fullt upp denna vecka. Till att börja med får jag tacka för alla kommentarer på senaste inlägget. Många kommentarer är värda ett eget inlägg, men jag spinner vidare på den sista från Jonas Hedberg:

"Hej!
Jag tycker att du gör rätt som diversifierar. För min del så är jag inte så riskbenägen, plus att jag tror att det är mycket svårt att slå index över lång tid. Därför har jag gjort så att jag har 50% indexfonder (avanza zero, danske invest global index), 25% aktier (Fenix Outdoor, Sampo, Beijer Alma, Becton Dickinson, Lundbergs), och 25% räntebärande. Jag försöker hålla procentsatserna hyfsat konstanta. Det ger en avkastning som följer index ganska nära, samtidigt som jag har ett mindre antal direkta aktieinnehav (för det är ju kul att följa och analysera bolag!)"

Det fick mig att tänka såhär: Allt detta med att försöka slå index, är det att överskatta sin egen förmåga? Jämför t.ex. med att nästan 3 av 4 manliga bilförare anser sig vara en bättre förare än medel. Och 9 av 10 fonder slår inte index, så kommer du själv verkligen att göra det? Bygger du en egen fond slipper du i och för sig höga fondavgifter, så länge du inte köper Sydafrikanska aktier som jag förstås:-). Men slår du verkligen en billig indexfond sett över längre tid?

Läsvärda inlägg om att slå index...
Another Valueinvestor tar upp att det finns många exempel på förvaltare som faktiskt slår index, t.ex. Warren Buffett. Läsvärt inlägg som helhet också.

Rika tillsammans, slår ett slag för indexinvestering och lyfter fram både fördelar och nackdelar.

Seligson & Co har samlat på akademisk forskning kring frågan om att slå index. De argumenterar för att indexinvestering är en god ide. Jag har 100 procent av mina PPM-pengar i en av deras indexfonder. Gissa vilken?

Tyske professorn Torsten Hens har rätt vettiga åsikter, förutom när det gäller att välja frisyr. Läste någon pappersartikel där han till stor del investerade i tyska indexfonder. Här är en annan artikel med honom.

Funderingar
Givetvis går det att slå index, men kanske är det svårare än man tror. Kan det därför vara bra att ha en viss andel (0-100%) indexfonder, beroende på hur väl man faktiskt lyckas? Att vara intresserad av något kan vara en nackdel då det verkligen tar emot att välja en stentråkig lösning.

Syftet med utdelningsinvestering är i och för sig inte enbart att försöka slå index, utan att bygga upp en passiv inkomst. Indexfonder innehåller bolag utan utdelning och fonden ger ofta inte någon utdelning (dock återinvesteras utdelningen).

Sen måste man väl koppla avkastningen till totala portföljen också. Säg att person A väljer 25% i räntor och 75 procent i halvspännande aktier. Person B sätter däremot 100% i tråkiga utdelningsaktier, vilket blir en slags "räntesparande" det med. Då kommer B givetvis få en sämre utveckling på sin aktieandel, och det blir lite orättvist att jämföra deras aktieportföljer rakt av.

En annan självklarhet är att jämföra med rätt index. Har du t.ex. utländska aktier kan du givetvis inte bara jämföra med Stockholmsbörsens index, även om det är lätt hänt i tanken.

Hur ser du på andelen indexfonder i en total portfölj?

Ett slag för diversifiering - eller så har jag svårt att fokusera?

Har mer och mer tänkt på detta med fokusering kontra diversifiering. Har nu landat i att faktiskt diversifiera ganska friskt.

Varför, jo jag är en "fegis"...

Jag vill inte riskera att ett bolag med hög vikt förstör utvecklingen. Visserligen har jag förhoppningsvis oftare rätt än fel - annars borde jag ju köpa en indexfond - men för ofta händer det att bolag med hög vikt underpresterar.

För egen del passar diversifiering också min personlighet bäst. Jag skulle inte sova lika gott om jag bara hade de 5 största aktierna i portföljen. Varje liten kursrörelse och framtida utveckling för de bolagen skulle få för stor effekt, om det går dåligt. Har jag valt 30 bolag och 25 går bra känns det för mig säkrare än om jag valt 5 och 4 går bra. Kanske inte logiskt, men det känns tryggare.

Har satt en gräns på 36 aktier, inte fler än min egen ålder! 

4020:s artiklar om att ett oviktat index slår börsen har också påverkat, även om det inte har helt med saken att göra. D.v.s. om man tog lika andel i procent av alla svenska aktier har det gått bättre än en indexfond, där de större aktierna har högre vikt.

...och det finns så många fantastiska bolag globalt

Jag skulle inte vilja välja bort de något av de bolag jag har. Tittar du utanför Sverige och Norden finns massor med fantastiska bolag. Munich Re, Famous Brands och Coca Cola saknar motstycke. Ganska få nordiska bolag har rejäla konkurrensfördelar.

Alltså hellre

• Famous brands än NSP 
• Clarksson än Concordia Maritime,
• Munich Re än Old Mutual
• Woolworths än Axfood

...vilket också ger god spridning på branscher/underbranscher
Jag vill få en bra spridning mellan branscher och även underbranscher. Även om fokus är att hitta fantastiska bolag är det bra med branschspridning. Jag har i alla fall svårt att veta vilka branscher som kommer gå bäst i framtiden. Sen är tillverkningsindustri och transportindustri rätt olika även om de finns inom samma bransch (industri). Alla branscher måste inte finnas representerade, ifall de saknar fantastiska bolag.

Och jag tycker det är riktigt roligt att hitta utländska aktier. Kanske det viktigaste skälet av alla! Men det är inte rationellt, investering ska egentligen vara tråkig... jag vet. Men det ÄR mer spännande att äga en Zambisk gruva än en gruva i Norrbotten. För att ändå vara mer rationell så är poängen att det finns 1 Hm i Sverige men kanske 100-200 aktier som Hm i hela världen.

Så länge bolagen inte "kannibaliserar" och överlappar varandra inom samma bransch/underbransch så är det okey med många innehav.

Här är en bild på portföljfördelningen:

Lite invändningar och kommentarer på det

• Modern portföljteori. Med 15 aktier får nästa ytterligare aktie inte någon större effekt. Må vara sant, men jag ser det lite som att jag borrar olja på 25 ställen och om någon källa skulle sina (minska utdelningen) så finns de andra kvar. Och hur många aktier har aktiestinsen?

• Courtaget är ju så dyrt! Jo, hittar man något utländskt måste det vara bättre eller inte finnas i Norden, annars får man ju inget för det högre courtaget. Sen beror det hela också på portföljstorlek, vid en liten portfölj blir det alldeles för dyrt att sprida investeringarna.

• Valutaeffekter! Ok, men "skiten jämnar ut sig" om man sitter på den tillräckligt länge, eller vad det heter:-) Den starka svenska kronan har inte varit bra för min utveckling , men å andra sidan blir allt utländskt billigare. Och jag sprider på många olika utländska valutor.

• Varför köper du inte en indexfond? Ja, visst bygger jag något av en egen indexfond, men med ett härligt "filter". Bolagen har låg belåning, säker och gärna hög utdelning och är allt som oftast marknadsledande. Finns det någon sådan globalfond att köpa? Jag ser det också som att det handlar om att jag bygger upp ett kassaflöde i form av utdelningar från många olika håll. Jag har också råd att misslyckas lite grann eftersom jag inte betalar någon förvaltningsavgift.

• Meningsfulla insatser, är det värt att ha 1 % i ett visst bolag? Nja, dels handlar det om portföljstorlek. Vid en liten portfölj är det meningslöst på grund av dyrt courtage. Om insatsen är tillräckligt stor i kronor är det okey. Kan också vara smart att köpa in sig lite grann, och sedan bevaka bolaget ännu mer noggrant och sedan köpa på sig mer.

• Svårt att bevaka! Ja, men skulle själv säga "kul att bevaka" och jag lär mig genom att följa bolagen. Skulle jag inte köpt bolaget skulle jag inte vara lika intresserad av att följa det, så jag tvingar mig själv att lära:-) 

Sammantaget så beror graden av diversifiering bland annat på courtagekostnader, rimlig tidsåtgång för bevakning, riskspridning, och portföljstorlek.

Hur ser du på diversifiering?

Fonder som jag följer

För att komma på uppslag följer jag vissa fondbolag. Vilka bolag de köper (eller säljer) är intressant läsning. Likaså kan de säga några kloka ord om marknadsläget branscher som de gillar. Själv köper jag dock inga fonder eftersom förvaltningsavgifterna är för höga och jag gillar att välja själv.

De fonder jag för tillfället följer är:

Skagen 

Månadsrapporterna är spännande läsning. Gillar att de letar efter underanalyserade, undervärderade och opopulära bolag och deras Track-record är bra.

Exempel: Tesco PLC är ett bolag de köpt men också minskat i.


Labrusca

Filip Weintraubl kör sitt eget race efter framgångsrika år hos Skagen. Kikade för länge sedan på Parmalat som var deras största innehav, men slog aldrig till. Hade varit en bra affär. Sen kan man undra varför han t.ex. köpte Eniro, ett bolag jag aldrig ens skulle fundera på.

Exempel: De äger Metro, ett bolag jag har på bevakningslistan. Och då pratar jag om Tyska Metro och inte papperstidningsvarianten.


Spiltan stabil 

Ser att de nyligen sålt Ratos och ökat i Alfa Laval och en del investmentbolag. Bra fond, men ett visst frågetecken för långsiktigheten och motiveringarna då Ratos köptes q4 2011 och såldes q2 2012 med motivering att den handlas med premie jämfört med andra investmentbolag.

Exempel: Kan vara kul att se hur de hanterar investmentbolag.


Allianz European Equity dividend 

Tydlig filosofi och fokusering på kassaflöde och utdelning. Har följt Munich Re och Oesterichiche Post ett tag och såg att de var bland top 5- innehav. En sådan fond vill jag bevaka!

Exempel: Munich Re och Oesterichiche post är stora innehav. Enda svenska innehavet är HM, det gillar jag!


Jordanfonden

Egentligen igen fond, och jag undviker de bolag som nämns, men intressant läsning dock! För mig är det "nostalgi" att titta in på denna sida. Innan jag började med långsiktig utdelningsinvestering var jag en mer frekvent läsare. Här är det snabba klipp som gäller och det är inte mitt synsätt numera.

Visst har de har haft en del mångdubblare men också många usla rekar. Problemet är att de vräker ur sig tips på löpande band, och tar bort de dåliga rekarna. En annan mätare på resultat är J.F. Commodity energy fund som haft en tämligen medioker utveckling. Prickar man rätt bland alla tipsen är det säkert bra, men för mig påminner det om casino, poängen är att risken är alldeles för hög, i alla fall för mig.

Exempel: När det gäller utdelare rekade de Mart resources nyligen, Kungsleden för länge sen på 120 kr om jag minns rätt och Sino Agro Foods ungefär hela tiden.

Vilka fonder följer du?

Sälja Betsson? Hur hantera bristande konkurrensfördelar?

Betsson har en fin historik och en god utdelning. Enligt Placera så blir direktavkastningen kommande år cirka 5,6 och 7,2 procent. Själv är jag något tveksam, trots att jag äger aktien en längre tid och inkasserat fina utdelningar och tillväxt. På många sätt är Betsson en investerares dröm, snabbväxande, fin historik, bra affärsmodell, och goda utdelningar, men all min tveksamhet kokar ner i en enda fråga: 

Vad är Betssons bestående konkurrensfördelar?  
Går igenom de fyra mest populära punkterna:

1. Lågkostnadsproducent? Nej, inte lägre kostnader än konkurrenterna väl?
2. Höga byteskostnader? Nej, tar 30 sekunder att öppna konto i Unibet.
3. Varumärke/Immaterialla tillgångar. Nej, visserligen starkt varumärke, årets spelsite, bra affiliate-system och samarbete med Arsenal. Men inget av detta är väl tillräckligt starkt eller bestående.
4. Nätverksfördelar. Nej.

Svaret är väl kort och gott att de saknar "moat" eller vallgrav. Sedan är frågan vad man gör med svaret på frågan, för att uttrycka sig lite onödigt krångligt.

Är en vallgrav ett måste?
Utan en "vallgrav" som skyddar vinsterna kan konkurrenterna invadera "slottet" hur lätt som helst, och kapa åt sig av vinsterna. Med andra ord är framtida vinster är väldigt osäkra och konkurrensutsatta. Och hur långsiktig är investeringen då?

Är jag strikt mot min modell så borde jag sälja. Borde aldrig ens köpt. Men kanske är det fel att inte vara lite pragmatisk? Visst är vinsterna osäkra utan en vallgrav, men om nu värderingen är satt därefter? Och inga andra konkurrenter har ju någon vallgrav heller. Vad spelar det då egentligen för roll med en vallgrav? Det är också lite som att köpa en slit- och släng-vara på IKEA. Nog håller den där himla möbeln sannolikt inte i 20 år, men om den skulle gå sönder har jag råd att köpa en ny eftersom jag betalade mindre från början.

Men just den här synen påminner om ett spel. Och spela gör man på Betssons site, men inte med aktier? Warren Buffett skulle väl säga något i stil med att man köper en stol för livet när de säljs på rea, och sedan sitter still på den. Visserligen lätt för honom att säga nu med hans aktningsvärda ålder, men han sa det tidigare också.

Och för att gå tillbaka till huvudsyftet med sparandet, att på lång sikt få till en god utdelningstillväxt. Ja, då är bolag utan konkurrensfördelar inte något att "betta" på. Eller ja, oddsen måste i alla fall vara mycket bättre. Jag är som vanligt något kluven. 

Vad säger ni? Är det läge att vara pragmatisk, strikt eller möjligtvis något annat? Hur säker är "gamla Bettan"? Har Betsson en plats i en långsiktig utdelningsportfölj? Kan man t.ex. tänka sig att ha bolag utan "moat", men ställa högre krav på värdering och utdelning?