Tyvärr är jag skeptisk till utvecklingen i Sverige. Man kan kanske säga att vi rör oss i riktningen "Sydafrika under Zuma-perioden", vilket inte är positivt. Och det på egen hand, i en kombination av missriktad godhetsiver och sällan skådad inkompetens.
Ämnet går utanför det rena investerarperspektivet, men jag har svårt att bortse från min motvilliga övertygelse. Det är ett skäl till att jag investerar mindre i Sverige än vad jag hade önskat. Så vad är då likheterna med Sydafrika under Zuma-perioden? Jo, fler än man kan tro...
Maktparti i förfall
Socialdemokraterna har haft makten länge, och tappat både färdriktning och kraft. Här finns uppenbara likheter med ANC. Toppskiktet av politiker är väldigt svagt sett till arbetslivserfarenhet, utbildning och kompetens. Det som en gång var ett arbetarparti har blivit ett bidragsparti, och de samhällsbärande egenskaperna har till viss del bytts ut mot samhällsförstörande och de har hamnat i dåligt sällskap (tänker främst på miljöpartiet).
I Sydafrikas fall handlar mycket om att korruptionen skapat problem. Här skulle jag säga att det främst är inkompetensen, eller att makten korrumperat till den grad att man gör vad som helst för att behålla den. Man har konsekvent inte sett något komma och har svårt att se (uppenbara) effekter av egna beslut. De har somnat vid ratten och knappt märkt att bilen börjat backa, eftersom de enbart är fokuserade på att själva sitta i förarsätet. Arbetarrörelsen rör sig fortfarande, javisst, men åt fel håll.
Elbrist
Att stänga ner fungerande kärnkraft och bli beroende av fulimport och oljeeldning vid kalla eller vindstilla dagar visar hur dålig Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik är i praktiken. Man kan inte fylla elledningar med ideologi. Precis som elbrist hämmat Sydafrika går Sverige frivilligt dit. Och varför lyssnar inte MP, av alla partier, på IPCC:s rekommendationer? Som ett minimum borde man vänta med att fasa ut tills fullgoda stabila alternativ är på plats. Att sossarna gått med på detta är en blackout som drabbar svenska företag och svensk ekonomi. Och hur gröna är elbilar om de i praktiken är kolbilar?
Hög arbetslöshet
Att ta hand om människor är fint och den goda viljan finns där. Men att ta emot en stor mängd människor som saknar språk, utbildning och bostad och sedan tro att det går väl för dem på arbetsmarknaden är naivt. Sverige är ett av de länder där det krävs allra mest för att få jobb, och digitaliseringen gör de enkla jobben färre. Självförsörjningsgraden är ett viktigt mått för hur det går, rensat för politiska skenmanövrar, och där ser det illa ut tyvärr. Jag vill och önskar att det ska bli bättre, men det är nog naivt att hoppas på, särskilt pga Corona och digitaliseringen.
Här gömmer sig också en grogrund till mänskliga tragedier och missad potential (folk vill arbeta!). På toppen av detta kommer kompetensutvisningarna som visar hur galet allt är: du går inte säker från ett misslyckande ens om du lyckas. Men sak är säker: bidragstagare kommer i större utsträckning rösta på bidragspartier vilket kan ge en ond cirkel som är svår att bryta.
Otrygghet
Det här hänger ihop med arbetslöshet, utanförskapsområden, Morgan Johansson, bostadsbrist och brist på värderingar. Straffen är inte särskilt avskräckande och du får mängdrabatt. Och alltför ofta har man gärningsmannens perspektiv snarare än offrens. I Sydafrika finns många gated communities och spridningen mellan områdena är stor. Är vi på väg dit?
Lägg där till att många politiker inte ens är på banan utan relativiserar det som händer, trots att Sverige sticker ut t.ex. när det gäller antal sprängningar. En del av det som byggt Sverige starkt och hållit samman landet är tilliten, och den håller på att erodera.
Brain Drain
Om man inte får valuta för skattepengarna, eller ser att barnen inte kommer få det bättre, varför ska man vara här om man har möjlighet att röra på sig? Precis som i Sydafrika-fallet kan Sverige drabbas av omfattande brain-drain där kompentens, skatteintäkter, och industrier i större skala lämnar landet. Varför ska arbetstillfällen hamna i Sverige om det finns bättre villkor utomlands (som el och trygghet). Det är ett sluttande plan som är svårt att vända om det börjar. Och idiotiskt nog kommer vissa partier glädja sig åt den ökade jämlikheten bland de som är kvar.
Valutarisk
Omvärlden kan se på Sverige på ett annat sätt i framtiden, vilket redan börjat. När ett land missköts tillräckligt längre kommer det få problem med ekonomin. Sverige har visserligen ett bättre utgångsläge än Sydafrika hade, men hur länge håller det? Lägger man ihop arbetslöshet, otrygghet, brain-drain, elbrist, och kryddar med att kommunerna till stor del lånar i dollar kan det gå fel snabbare än man kan tro. Och hur utvecklas ekonomin i ett land där allt färre ska försörja allt fler och man redan ligger för högt på Laffer-kurvan?
Summering
Visst finns mycket bra i Sverige, men vi lever på gamla meriter. Ur det rena investerarperspektivet kanske det är fel att titta för mycket på landets utveckling. Företagen är en annan sak, och många svenska bolag är dessutom globala. Men risken är att vägarna korsas. Kan svenska företag klara sig utan el? Drabbas inte de också av otrygghet, brist på (rätt) arbetskraft och bostäder?
Ledsen om jag är såväl dystopisk som negativ. Jag vill mycket hellre vara positiv i den här frågan. Men jag kan inte. Kan du? Övertyga mig gärna i så fall. Och påverkar Sveriges utveckling hur mycket du investerar i svenska företag? Precis som jag inte vill investera i misskötta företag tar det emot att investera i misskötta länder, i alla fall när de glatt tågar vidare i fel riktning utan att inse allvaret.
