Saratoga gånger tre

Dags för Saratoga-frossa på bloggen, vilket knappast hör till vanligheterna. Saratoga? Öh? Namnet klingar möjligen bekant för de med järnkoll på Amerikanska frihetskriget eller australiensiska fiskar.  Mer okänt för resten. Vi ska ändå dyka ner i några bolag som inte har så värst mycket gemensamt förutom namnet Saratoga. Jag hittade det Indonesiska först och sen är det nog google som trodde att jag är intresserad av investmentbolag och Saratoga (vilket i och för sig stämmer!).

Saratoga Investama
Indonesiska Saratoga Investama (3660 IDR) är ett högkvalitativt litet investmentbolag. De har spridning på tre olika sektorer: konsument, infrastruktur och naturresurser. Bokfört värde (NAV) har växt med 37% per år sedan 2008. De tittar på en mängd case och plockar upp ett fåtal nya bolag per år. Äger i dagsläget 11 noterade och 11 onoterade bolag.

Argumentet för att äga något sånt här är att du får en aktiv ägare som handplockar bolag, även onoterade. De kan vara ett alternativ till en Indonesienfond. Som enskild investerare är det betydligt mindre övermodigt att köpa detta än att ge sig på enskilda stockpicks. Bolaget är diversifierat och fint men jag inte överförtjust i olje- och palmoljedelen. Och köp i vanlig depå till maxcourtage ett minus.

Här är bolagets hemsida, uppgifter på Financial Times och senaste presentationen. Se särskilt bild 5, 6 och 9 som visar utveckling i NAV och hur kräsna de är vid nya investeringar.

Saratoga Investment Corp
Amerikanska Saratoga Invest corp (22 USD) är en liten högutdelare med gedigen historik. Riktigt roligt är att de inriktar sig mot små bolag med starka konkurrensfördelar (visst låter det bekant?). Mindre roligt är att de ger ut lån, vilket nog bör ses som en commodity. Ok, till viss del är det ägande också men ett rent småbolags-investmentbolag hade varit mer lockande.

Hursomhelst är historiken stabil och direktavkastningen mot skyhöga 9 procent. Men det här med att låna ut pengar till hög ränta... om småbolag går dåligt så kan detta Saratoga-bolag gissningsvis drabbas hårt. För att ens fundera på detta bör man nog sätta sig in mer i så kallade Mezzanin-lån. För egen del kan jag mer om Mazariner. Är också lite emot att investera i USA, eftersom det är en så välbevakad marknad. Då är det ännu mer sannolikt att hög direktavkastning tyder på hög risk.

Här är bolagets hemsida, uppgifter på Financial Times och 4-traders samt senaste presentation.

Och en bonus-Saratoga!
När jag gjorde research på Decisives braskaminer, så möttes jag också av en Saratoga-video. Ett ställe som säljer braskaminer heter just Saratoga. Stort frågetecken för jingeln i början som har en motverkande effekt på köplusten. Men fortsättningen med beskrivningen av kaminerna är bättre!

Synpunkter?
Till sist den givna frågan: Vilket Saratoga skulle du helst investera i? Jag tycker den indonesiska kan vara vettig, i alla fall vid en snabb titt!

Vågar man satsa på laxbolag?

Jag har aldrig slagit till och köpt ett laxbolag även om det har bränts några gånger. Hos laxbolagen finns mycket jag gillar: konsumentvaror, ocyklisk efterfrågan, begränsad produktion och megatrend. Men branschen är också svår och jag har mina invändningar.

För en bra genomgång och mycket utförligare resonemang se Aktieingenjörens genomgång av laxbolag. Det här är blir ett rått och ostekt inlägg, men jag tror det kan funka ändå!

Undvika laxbolag?
För mig kokar det ner i tre invändningar som jag har mot laxbolagen:

1. Laxbolagen är påverkade av råvarupriserna. Utvecklingen för bolagen beror till viss eller stor del på om de andra aktörerna misslyckas. Om laxlusen slår till i Chile så gynnas norska bolag, får Chile ordning på sina grejor är det mindre bra för norrmännen.
2. Expansion kräver nya tillstånd och ny mark. Precis som begränsad marktillgång skapar inträdesbarriärer (= positivt) ger det också naturliga begränsningar i hur snabbt man kan växa.
3. Kan ny teknik förändra landskapet? Om det i framtiden går att odla längre ut på haven eller till och med inomhus så kan traditionella aktörer komma att tappa sina fördelar. 

Problemet är att den stabilitet som konsumentvaror brukar ha inte riktigt finns i laxbolagen. Jag tycker t.ex. att mjölkbolag har mindre ryckighet och färre teknikrisker. Men vem har å andra sidan sagt att mjölk är säkert om man kan skapa det utan kor i framtiden? Jag funderar ändå på laxbolag och bolag som Bakkafrost och Tassal lockar faktiskt.

Kanske ska man stå ut med ryckigheten och konstatera att efterfrågan kommer att öka. Att folk vill äta nyttigare gynnar laxtrenden och konsumtionen i t.ex. Kina förväntas öka starkt och odling av fisk ökar starkt globalt. Men ätandet av andra produkter som kött/kyckling/ägg/etc ökar också enligt dessa grafer, särskilt kyckling tycks vara en grym megatrend. 

En idé vore att hitta något bolag inom branschen som säljer "spadar till guldletare". Åter igen kommer jag tillbaka till Australiensiska Ridley, som sysslar med foder, bland annat till lax. Men bolaget har inte riktigt de nyckeltal och den historik jag vill ha. Aktieingenjörens färska fiskfoderinlägg är ett exempel på precis sånt "hackor- och spadar-bolag" som kan vara ett alternativt sätt att nå branschen.

Synpunkter?
Vad är din åsikt om laxbolag? Har du någon favorit? Vad tror du om mina invändningar?

Sen måste jag fråga. Hur stor är egentligen risken att drabbas av salmonella om man äter lax? Den borde ju vara väldigt hög sett till namnet?

Aktuell portfölj och Matahari-lärdomar

Så här ser portföljen ut nu. Efter senaste tidens transaktioner är jag nere på fjorton innehav. Inga dramatiska förändringar har skett, jag är ju inte en lika intensiv trader som Lundaluppen :-) Men det som ändå hänt är:

• Minskning i Somero, som nämnt tidigare
• Matahari fick lämna portföljen. 
• Ökning i Sealink till 5 procent av portföljen
• Kassan nu på dryga 4 procent.

Matahari-lärdomar
Matahari köptes kring 18 000 IDR och såldes kring 11 000 IDR. Man kan säga att jag hade helt fel, även om de nosade på 22 500 IDR som högst och fina utdelningar trillat in. Ibland har man helt enkelt otur när man tänker. Matahari köptes som ett tillväxtcase men tre saker gjorde det till ett dåligt köp. Som i en flygkrasch är det ofta en kombination av orsaker som orsakar en krasch, och jag:

1. Köpte för dyrt. Kring P/E 25 får inte så mycket gå fel. Ingen direkt "marginal".

2. Överskattade tillväxten. Historiska tillväxten var mycket högre än den framtida. Hänger ihop med att jag köpte för dyrt - men om tillväxten funnits hade fallet inte blivit så hårt.

3. Överskattade konkurrensfördelarna. E-handeln kommer till Indonesien också och fysisk retail som inte är helt anpassad för på e-handel blir mindre unik. Jag skulle inte satt ett så högt värde på det klassiska butiksnätet.

Det hela påminner rätt mycket om H&M. Jag köpte ett välkänt bolag som tappade sin tillväxt. Då sjönk också värderingen vilket blev en dubbelsmäll. Jag hade många chanser att rata köpet, t.ex. att det var för stort och välbevakat eller för segt på e-handel. Jag har också förändrats sedan 2015 och förbättrat (?) min checklista. Numera vill jag köpa mindre och oupptäckta bolag som kan ta sig uppåt på börserna. Här fick jag en resa från midcap till smallcap - omvända resor är trevligare.

Tror inte på något katastrof för Matahari framöver, aktien ser inte så tokig ut. De har också sin plats på retail-marknaden. Men jag vill ha mindre case som jag har ännu större tro på. Jag hade i alla fall rätt om en sak. Matahari var Indonesiens H&M, eftersom de gjorde samma tråkiga kursresa :-)

Synpunkter?
Vad tycker du om portföljen nu? Det som möjligen sticker ut, förutom allt exotiskt, är Savarias höga andel och innehavet i Decisive Dividend. Har tidigare tänkt minska ett innehav först om det uppnår 25 procent av portföljen, men måste säga att 20 procent är rätt mycket det med. Savaria är elefanten i rummet, eller kanske trapphissen i rummet. Samtidigt, hur ska man uppnå en 5-bagger om man skalar ner hela tiden? Vad har du som högsta gräns?

Vad har du för lärdomar från dåliga affärer? Visst är det lätt att köpa för dyrt, överskatta tillväxt och konkurrensfördelar?

Aktiepub 1 februari

Nästa aktiepub blir torsdag 1 februari kl 18. Platsen är som vanligt Sue Ellen, Tulegatan 17.

35 platser är bokade, skriv något i kommentarsfältet så har du en plats! Ett antal "bloggare" brukar vara på plats men det är inget krav att man ska blogga själv. Snarare är det en kväll där man tar några öl (eller alkoholfritt) i aktierelaterat sällskap och diskuterar case och annat. Ett antal olika investeringsstilar brukar finnas representerade - allt från trading till utdelningsinvestering.

Till min egen stora glädje finns även en liten men växande skara som fått upp ögonen för utländska investeringar.

Hoppas vi ses där! /Gustav

Innehav jag funderar på - och två kandidater

Dags att kika närmare på fem innehav jag funderar på och två friska alternativ.

Som en disclaimer äger jag alla nämnda bolag här förutom köpkandidaterna. Jag har gjort en mini-minskning både i Northwest och Decisive i slutet av 2017 (men har typ samma procent som innan). Northwest har jag för övrigt inga betänkligheter emot alls, se inlägget om dem, där är bara frågan om strategi. Den stora förändringen är att jag dragit ner en hel del i Somero nu under veckan.

Bolag jag funderar på

Famous Brands (115 Rand) har jag ägt sedan 2010 men de har efter misslyckat jätteförvärv hamnat i viss finansiell brygga. Hur ska de uppnå tillväxt när skuldsättningen är så hög? Kan bli en period där de måste beta av skulder. Dock en tydlig "moat" i Sydafrika och de är Afrikas största restaurangbolag. Vid närmare eftertanke undrar jag varför inte Afrika räcker? Lätta Ratos-vibbar med ny person vid rodret. Men likväl ett kvalitetsbolag med suverän historik senaste 5 åren. Storägaren Arisaig överväger att sälja, och kanske även jag. Det läskiga är också om det går (ännu) sämre i UK. Debt/equity har i alla fall sjunkit från 165 till 147 senast. Står för 6 % av portföljen idag.

Decisive Dividend (4.20 CAD) har en väl hög skuldsättning (debt/equity på 1.15) vilket höjer risken. Funderar ändå starkt på att åtminstone ge dem till q4 som brukar vara ett starkt kvartal. Sett till vad som annars finns i portföljen borde de kanske ha en lägre andel. "Problemet" är bara att de äger riktigt fina bolag som de köpt billigt. De kan också köpa något ytterligare när som helst. Vintern i Kanada/USA har varit kall nu på slutet, vilket kan gynna braskaminer. Ledningen äger 35% själva. Men de är aggressiva med utdelning, skulder och viss kompensation. Innehaven är "givet köp", jag önskar bara att de byggde kassa för att få ner skuldsättningen. Står för 6 % av portföljen idag.

Matahari Department (11 500 IDR) har dålig tillväxt senaste året, pga trögare konsumenter. En viktig fråga är om fysisk retail i stora butiker är framtiden? Men det är stor skillnad på butiker i ett land där antalet köpcentrumen ökar starkt, jämfört med t.ex. USA som har för mycket. Matahari är en ankarhyresgäst och särskilt stora på landsbygden. De samarbetar även med Disney, vilket tyder på kvalitet. Frågan är hur mycket e-handeln egentligen förstör, se denna graf. Men trenden i USA är tydlig. Trots att Alibaba och Amazon kommer till Indonesien undrar jag hur de fixar logistiken. Om jag säljer kan jag inte köpa tillbaks, jag äger dem i Kf. Men ökad konkurrens skrämmer och kanske har jag bättre case. De är också ett högst välbevakat smallcap och jag fokuserat på ännu mindre och oupptäckta bolag. Står endast för 2 % av portföljen idag..

LiveChat (42.20 Zloty) är ett riktigt svårbedömt bolag. Finns verkligen "moat"? Siffrorna indikerar det och de är extremt lönsamma. Troligen topp 3 i världen på ROE till rimlig skuldsättning och med tillväxt. Endast brittiska Rightmove och Park Group är före (om inte Pund/pence ger fel siffror). Det svåra i LiveChat är att Facebook kliver in, dock troligen som freemium, jfr detta blogginlägg som dock verkar positivt i överkant (notera att det är skrivet av LiveChat-anställd). LiveChat kan jag tänka mig att sälja allt i, behålla, eller till och med öka. Är ovanligt kluven och behåller nog som det är. Står för 5 % av portföljen idag.

Somero (330 GBX) är det mest cykliska bolaget i portföljen, även om det är oklart hur cykliskt det är. Egentligen ska man inte ha hög andel i något cykliskt och jag har minskat både tidigare och nyligen. Men nog kan det finnas en Trump-trigger. De är ett amerikanskt bolag, noterat i UK, och gynnas som bolag av sänkt skatt. Och verksamheten gynnas om amerikanska bolag tar hem pengar och bygger i USA. Något Live-chat-kluven här med och allt från sälj allt till behåll finns i korten. De gick uselt under finanskrisen - där är risken - men plus för tråkig verksamhet (betongmaskiner). Men att ha mycket i dem efter många goda år kan vara tveksamt. Står för 5 % av portföljen idag.

Northwest Healthcare (11.36 CAD) De är ju en given favorit när det gäller stabilitet. Men de kan nog aldrig bli en femdubblare inom 5-10 år. Ett alternativ kan faktiskt vara att slakta denna kassa(ko) för tillväxtcase. Jag har i olika sammanhang nämnt dem som "kassa", men högräntekonto utan insättningsgaranti är mer rätt. Kan ett byte till ett eller två tillväxtcase och mer riktig kassa ge mer utväxling till samma risk? Kanske det. Samtidigt gillar jag verkligen modellen att ha Northwest istället för en större kassa (såklart mer risk, men ändå). Kör nog vidare på det. Den känns som en helig (kassa)ko som levererat. Står för 8 % av portföljen idag.

Två kandidater
Jag kikar mest på Micro-Mechanics och Straco, två bolag i Singapore. Se bra analys och diskussion hos Framtidsinvesteirngen och Phantas.

Micro Mechanics har jag ändå ovanligt svårt att förstå när det kommer till verksamheten/branschen. Men bolaget ser högst trevligt ut på alla sätt men konkurrenter och bransch-förändringar är nog rätt svårt att hänga med i. Cykliska inslag finns men de säljer spadar-och hackor mer än letar guld. De som tillverkar maskinerna för tillverkning av kretskort m.m. är jag mer tveksam till av det skälet. Klurigheten är exakt hur cykliska de är och om jag vågar lita på ledningens ord att de inte har någon konkurrent med lika brett utbud (har i alla fall inte lyckats motbevisa det!).

Stracos tveksamheter är att vi pratar om utländskt (Singapore) ägande i Kina. en risk om Kina blir mer protektionistiskt? Anläggningarna innebär helt klart "moat" men risken för reglering från Kinesisk håll tar kanske bort en viss del av möjligheterna till övervinster. Och tillväxten beror delvis på om de kan köpa/bygga nya anläggningar. Min tes för Asien är att vara försiktig med Kina och satsa på starka lokala aktörer. Men det här är superspännande trots invändningarna, ett slags asiatisk Parks- and Resorts. Jag har ratat det tidigare, men inte alls omöjligt att jag tänker om.

Synpunkter?
Vad säger du om eventuella förändringar? Jag tänker mig nog åtminstone sälja Matahari, som är så liten del av portföljen och där har vi H&M-problematiken i annan tappning. Funderar på köp i Micro Mechanics eller kanske ännu hellre Straco som är mer ocyklisk. Man kan ju också öka i befintliga innehav, som Sealink och Logistec, vilket skulle göra portföljen mer fokuserad än med något nytt.

Och vågar man behålla Somero med sina smått cykliska betongmaskiner som rusat? 5 procent i dem är väl ändå bättre än 7-8 som det var innan? Men är de för cykliska för att ens äga att om man hårdrar det hela? I alla fall på toppen (?) av en högkonjunktur?

Tacksam för input! Vilket eller vilka bolag hade du tagit bort? Och tror du Straco är något för mig?

Investera som Buffett vill eller kan?

Många gånger hörs referenser om att man ska investera som Buffett. Men är det verkligen samma sak som att trycka på köpknappen för Coca-Cola, eftersom han äger dem? Nej, skulle jag säga. Buffett är ju bakbunden av enorma tillgångar och måste numera hålla sig till Giant- och Large-caps.

Hans råd till småsparare är därför mycket intressanta att läsa. Alla har t.ex. inte koll på att han, om han kunnat, säger att han typ bara skulle ägt Sydkoreanska bolag i början av 2000-talet. Och att han lätt skulle kunna göra 50 procent om året om han kunde hålla sig till småbolag. Här är en mycket bra artikel på ämnet med citat. Jag lyfter fram några:

In 1999 he told Business Week “…it’s a huge structural advantage not to have a lot of money. I think I could make you 50% a year on $1 million. No, I know I could. I guarantee that.” "…You have to turn over a lot of rocks to find those little anomalies. You have to find the companies that are off the map – way off the map. You may find local companies that have nothing wrong with them at all…"

To illustrate his point, Buffett told the 24,000+ people who made the trek to the Quest Center this weekend that he would have put 100% of his assets in South Korea a year or two ago when incredible companies (many small-caps) were selling for three or four times earnings. But because Berkshire is a massive $112 billion company, he couldn’t take advantage of the opportunity. The companies were too small and too illiquid for them add to Berkshire’s earnings power. So he had to sit and watch. 

Ska också lägga till att jag inte faktakollat innehållet. Men när han var yngre och hade mindre kapital var han en småbolagsinvesterare. Och Berkshire Hathaway var ju inte stort i starten. Det som gjorde honom verkligt rik var just dess resa från ett småbolag till ett storbolag:-)

Buffett pratar också mycket om "moat" eller bestående konkurrensfördelar. Jag utgår från att han skulle letat efter sånt även i mindre bolag. Och visst kan man säga att återkommande intäkter, att göra något bättre än andra, och siffrorna i sig kan indikera "moat". Men är detta bestående? Helst vill man ju ha äkta och tydliga strukturella konkurrensfördelar. Hur många svenska småbolag uppfyller det? Kanske inte så många men mina val är Vitec och eWork. Utanför Sverige finns fler, och billigare. Om Buffett skulle vara beredd att gå till Sydkorea borde man väl själv kunna gå utanför Sverige? :-)

Till sist blev det mycket prat om Buffett hit och Buffett dit. Man blir precis lika mätt som på en Nyårsbuffé(tt). Framförallt ska du hitta din egen stil. Men om du ska inspireras av Buffett måste du bestämma dig. Investera som han kan, dvs i storbolag. Eller investera som han vill, dvs i småbolag? Så var dig själv och var en Buffett? Frågan är bara vilken.

Sen har han såklart sagt hur mycket som helst, som att privatpersoner hellre bör köpa indexfonder. Och att investera i få och små bolag kan såklart innebära stora risker - man ska verkligen veta vad man gör. Men perspektivet i länken tycket jag var något som ändå borde komma fram!