2015 - oklart läge trots allt

Ytterligare ett "tema" via Avanza så här kommer mitt svar på ett antal intressanta frågor. Andra bloggare kommer att ge sin syn på saken. Inte för att jag direkt har "örat mot rälsen" men gissa kan man ju alltid göra så länge det inte spårar ur.

Hur går börsen 2015?
Historiskt är väl snittet cirka 9 % för Stockholmsbörsen, men det är ett lite speciellt läge. Tror på säg 3 % och utdelningar på 4 % så totalt 7 % i avkastning på Stockholmsbörsen. Men vet verkligen inte. Och konstigt vore annars :-)

På plussidan finns de låga räntorna som gör aktier väldigt intressanta, särskilt de med hög direktavkastning. På minussidan kan man väl säga att de många åren med börsuppgång gör att man knappast kan förvänta sig något raketår igen.

Det politiska läget är väl något oklart trots att det inte blir nyval - blir det t.ex. en rejäl vänstergir? Och vem vet om inte decemberöverenskommelsen kan komma att kallas "den-sämre-överenskommelsen"? De långsiktiga effekterna är i alla fall för mig oklara. Politikerna lär heller inte fortsätta att vara så överens som igår och allt som inte rör budgeten kan faktiskt bråkas om. Och tänk om det kan bli tvist om tolkningen av själva överenskommelsen?

Och blickar vi utanför Sverige kan skuldkrisen i Europa och möjliga sprickor i EU-bygget säkert blossa upp igen. Och Rysslands vapenskrammel gör att många aktier ofrivilligt kan betraktas som "högrysk-aktier". Och kan fastighetsmarknaden i Kina smälla till nedåt likt en Kina-puff? Sammantaget är det väl, som brukligt, ett oklart läge.


Vilka aktier tror jag på 2015?
Defensivt är alltid bra i tider av osäkerhet. För även om kursen inte går upp så ramlar utdelningen in på kontot. Jag tror på aktier som kommer att tugga på även om Löfven och Lööf skulle börja att knuffas under nästa år, eller om Putin löper amok. De här ser jag inte som några kursraketer utan som en möjlighet bevara kapitalet med en förhållandevis god ränta (förväntad utdelning).

• Australiensiska Woolworths kan stå inför en vändning efter ett dåligt 2014. Mat kommer att fortsätta handlas. Kurs 30,5 AUD och förväntad direktavkastning på 4,7 %.
• Northwest Healthcare REIT hoppas jag på, även om aktiekursen tycks leva sitt egna negativa liv. Sjukvård behövs alltid. Kurs 8.94 CAD och direktavkastning på 9 %. Bevara kapitalet klingar kanske ihåligt med tanke på kursfallet men jag hoppas på ett godare nytt år.
• Protector har drabbats av den norska nedgången även om de rekylerat uppåt nu senast. Försäkringar behövs alltid, och behovet av t.ex. dolda-fel försäkringar påverkas väl inte så mycket av konjunkturen. Revanschen kan tänkas fortsätta nästa år. Kurs 38.8 NOK och direktavkastning på 5 %
• Elekta kan stå inför en vändning. Tyvärr lär ännu mer medicinsk teknik inom cancervård behövas även nästa år. Kurs 80.95 SEK och direktavkastning på 2,5 %. Ingen hög yield men en defensiv bransch och på sikt kommer nog tillväxten.
• eWork kommer med en saftig utdelning till våren. Även om branschen är lite mer föränderlig än de andra har de en fin position. Kurs 43,9 SEK och direktavkastning på knappa 6 %. Finns dock olika åsikter om hur hög risken är, se tidigare inlägg om saken.
• Österrikiska posten är ett tidigt spel på Österrikisk och bl.a. Turkisk internethandel pga deras starka position inom paket. Även om antalet brev minskar så ökar mängden paket. Kurs 40 EUR och direktavkastning 5 %.

Tror också att utvalda emerging-markets bolag kan vara lockande, t.ex. kan sydafrikanska Famous Brands och Discovery Ltd växa oberoende av en Europakris eller Kinakris. Särskilt Famous Brands är en bra ingång i hela den afrikanska kontinenten som jag verkligen tror på. Direktavkastningen är lite lägre, knappa 3 % men utdelningen brukar växa med 20-25 % per år.

Generellt tror jag bolag med starka konkurrensfördelar är bra ifall det kommer starka vindar, politiska, ekonomiska, eller vad det nu kan vara. Direktavkastning och konkurrensfördelar är något som funkar i alla lägen.

Vilka bolag ska man undvika då?
Jag är verkligen skeptisk mot råvarubolag som är "commodity"-bolag i dubbel mening, d.v.s. råvarubolag som inte har något som särskiljer dem mot konkurrenterna. Kan gå väldigt bra, men oj vilken risk man tar. Särskilt om finanserna är lite si och så.

Gissar att prisfallet på olja och metaller lockar till sig en del motvallsinvesterare och spekulanter. Om man då ger sig på bolag som har goda finanser och konkurrensfördelar får du ner risken. En low-cost producer som BHP Billiton (se Långsiktig investerings inlägg) eller en suverän kapitalallokerare som Exxon Mobil får räknas som säkert i sammanhanget. Det är verkligen skillnad på råvarubolag och råvarubolag trots att de plockar upp identiska produkter.

Något nyårslöfte?
Att inte köpa något bolag för dyrt under 2015. Samt att få min sambo att göra minst ett eget genomtänkt aktieköp under året. Frågan är vilket som blir svårast att uppnå :-)

Hur ser du på 2015? Vilket spår spår du att året tar? Himmel, pannkaka eller någonstans däremellan?

Min investerarresa - hur ser din ut?

Nu ska jag försöka mig på att se mina egna investeringar ur ett längre perspektiv. Bloggen började 2011, men hur var det innan dess? Kanske verkar det självupptaget men nej, det här tycker jag är intressant att diskutera och ska ses som ett underlag för diskussion. Kolla även gärna Irvings Investeringars inlägg om investeringens faser, det här är lite på samma tema.

Att man investerar med högre risk när man är yngre och mer som en pensionär när man är äldre är väl naturligt. Kolla bara hur ens körsätt ändras när man kör bil. Det är väl ingen slump att en bilförsäkringspremie är högre för en 18-åring än för en 55-åring?

De tidiga åren och första aktieköpen
Allemansfond Beta och någon usel Futura-fond på Nordea tror jag gällde från slutet av 1990-talet. Hade jag koll på avgifter? Nej. Jämförde jag fonderna mot sitt index? Nej. Gjorde jag några fondval i PPM? Ja, resultatet var väl både gott och blandat.

Köpte första aktierna 2004. Digital Illusions (Dice) och Raysearch var de första bolagen som köptes. Dice på egen erfarenhet - jag gillade Battlefield serien - och Raysearch på rek från kompis. Samma kompis som fick mig att börja investera förresten. Och jag var nog inte direkt intresserad då förutom en allmän vilja att pengarna skulle växa.

Raysearch såldes efter sex månader med god vinst för att finansiera en Afrikaresa (där såddes också fröet till sydafrika-investeringarna). Dice gick plus minus noll. Lite sent men vid 28 års ålder väcktes intresset när de första egna inköpen gjordes. Grattis för alla er som börjat tidigare!

Från uran till utdelningsaktier
Halkade efter något år in på Jordanfondens tips, också via kompisen. Uranbolag, guldbolag, oljesand och framtidsteknik var sådant som lockade. Mycket spekulation i kursuppgång och riktigt hög risk. Tanganyika Oil och CISL är exempel på bolag som avverkades. Gick väl ok sammantaget men nedgångar hos vissa, eller snarare alla uranbolag fick mig att börja fundera. Vad håller jag på med? Jag ville ha mer stabilitet.

Från 2008 skulle jag konsekvent inrikta mig mot utdelningsinvestering. Mycket inspiration kom från 4020 och Petrusko och till viss del dividend.com.

Under finanskrisen 2008 var jag fullinvesterad i fina bolag (H&M, Swedbank, Kinnevik etc) men det var ändå jobbiga månader. Minns t.ex. en Londonresa som inte blev helt lyckad p.g.a. att jag läste tidningsrubrikerna varje morgon vilket inte bara påverkade morgonhumöret negativt. Jag hade - dumt då men smart i efterhand - gått in extra tungt när börsen rasat 30 %. Kunde det rasa så mycket mer? Tydligen var det möjligt.

Från 2010 och framåt blev det mer och mer fokus på konkurrensfördelar tillsammans med utdelning. Plöjde en del böcker och fick upp ögonen för Morningstars filosofi. Warren Buffets vallgravstänk har också varit en direkt inspiration. Det jag tittar på idag är utdelning, konkurrensfördelar och goda finanser (det sista lite mindre). Mer fokus på värderingen är något som kommit till på senare år.

Hur ser din resa ut?
Är det bara jag eller är det normalt att köra högrisk i yngre år för att sedan mer eller mindre "investera som en pensionär"? Nog är det rimligt att investeringsfilosofin förändras över livet som allt annat.

Det jobbiga är att om man från dag ett hade skippat alla egna oengagerade fondköp och dåliga aktieköp, utan bara köpt indexfonder så hade det gått tusan så mycket bättre (Har förresten ett inlägg på gång om det här med att följa flocken eller inte).

Men... man tänker inte så. Ungefär som att försöka säga åt en finnig yngling att börja köra bil som farmor eller mormor från 18-årsdagen - det går inte in helt enkelt. Man måste lära sig själv. Eller?

Så hur ser din resa ut? Känner du igen dig i något? Vilka faser har du gått igenom, och vart är du på väg?

Vilka länder ska man investera i?

Idag blir det breda penseldrag. Hur står sig den svenska börsen historiskt ur ett internationellt perspektiv? Är det värt att gå över ån efter vatten? Vilka aktiemarknader har gått bäst? Jag har ju en viss förkärlek för utländska bolag och hur smart har det varit?

Visst investerar man i bolag och inte länder, men det är ju ändå nyttigt att i ett brett perspektiv kolla hur ländernas aktiemarknader har gått. Nog är det stora skillnader! Och oddsen att hitta ett bra bolag borde vara högre i vissa länder, t.ex. i Sverige.

Lista på historisk utveckling
Den här sammanställningen kommer från ett bra inlägg hos Rika Tillsammans som även Trygg Framtid tipsade om på Twitter. Inte mitt, men det här tror jag är både okänt och väldigt intressant. Så här ser avkastningen ut för aktier (stocks) senaste 100 och 40 åren ut på världens marknader. Värt att notera är också att aktier över tid i princip alltid går bättre än räntor och obligationer.

Hade man gissat på denna ranking? För mig är Sydafrika en av flera överraskningar. Och på ett sätt kan man fråga sig varför man ska investera utomlands när Sverige stått sig så väl historiskt både på 40 och 100 års sikt. Men ska man gå utomlands kan det ju, i alla fall om historien upprepas, vara bra att välja några länder som ligger i topp.

Varför är vissa länder i topp?
Brittiska kolonier tycks vara positivt, liksom att tillhöra de nordiska länderna. Kan det vara så att det är länder som har ordning på infrastruktur, politik och inte heller drabbats så mycket av krig och katastrofer? Vet inte, detta är bara gissningar, vad säger ni? Kanske en rimlig investeringsfilosofi då vore Norden och tidigare brittiska kolonier? Måste tyvärr sälja Österrikiska posten då :-)

Själv investerar jag inte i länder som har alltför hög korruption eller politisk osäkerhet. Ryssland går bort för mig. Kina är också mycket tveksamt. Kanske borde jag sortera bort länder som haft en väldigt dålig utveckling historiskt i den här listan ovan?

En praktisk begränsning är att en hel del marknader inte går att handla på hos Avanza, trots att de sammantaget troligen har bäst utbud av möjliga marknader. Har inte hittat någon sammanställning vilka länder som funkar, men inte ens telefonorder är möjlig för Afrika (undantaget Sydafrika), Brasilien och Indien.

Synpunkter?
Det här gäller för indexinvesteringar och nog kan man hitta bra bolag i dåliga länder och vice versa, Men snitt-utvecklingen kan ändå säga en hel del. Efter att ha sätt den här sammanställningen är jag själv t.ex. ännu mer övertygad om att mina sydafrikanska investeringar är rätt väg att gå (stark varning för "confirmation bias" dock). Och jag tycker norden, Sydafrika, Nya Zeeland med flera länder sticker ut positivt.

Vilka länder investerar du i? Och vad säger du om den här listan? Är du förvånad över toppländerna?

Nästa ekonomiprat 13 januari

Tisdag den 13 januari är 25 platser bokade på Belgobaren från kl 18.

Alla är välkomna, över en öl diskuteras allt relaterat till aktier, investeringar och mycket annat. Det brukar vara en härlig blandning av bloggare, bloggläsare och allmänt ekonomiintresserade. Och är du inte intresserad innan kanske du blir det efter. Det hela är inte alls någon föreläsning utan man pratar helt enkelt med de som sitter närmast över en öl och en god bit mat.

Funderar på om vi inte ska köra något mini-tema denna gång. Tänkte inte att alla skulle komma dit i maskeraddräkter eller klä ut sig till en känd investerare utan något mer vardagligt. Vilka länder ska man investera i tycker jag själv kan vara ett bra ämne. Men... kom med förslag. Om det finns intresse kan vi plocka något ämne och jag (och flera) skriva någon slags summering.

Man kan t.ex. även fundera en extra vända på en viss kategori av bolag, t.ex. djurrelaterade bolag eller banker. Ridley med sin djuråtervinning åkte visserligen ut ur portföljen, men precis därefter köpte mitt största innehav Famous Brands upp ett jätteslakteri. Kanske inte så etiskt men helt i linje med att sälja hamburgare. Svårt att bli av med djurbolagen för min del alltså även om jag försöker :-) Och norska laxodlare som Bakkafrost är alltid spännande.

Eller så pratar vi bara på om det som dyker upp under kvällen, det har ju funkat bra hittills!

Anmäl dig här på bloggen eller på twitter på gustav@aktieblogg

Varmt välkommen!

Varför jag inte köper Vardia - en principfråga?

Principer är svåra att överge. Vissa kan aldrig tänka sig att rösta på ett visst parti, även om partiet förändras. Andra har gett sig tusan på att de aldrig ska bli som sina föräldrar. För egen del kommer jag aldrig (?) att köpa bolag som inte ger utdelning.

Min princip är att bara köpa bolag som ger utdelning, har starka konkurrensfördelar och har goda finanser. Viktighetsgraden dem emellan är någon slags "40/20-variant" i form av 40 % utdelning, 40 % konkurrensfördelar och 20 % goda finanser. Goda finanser har minskat något i betydelse och jag fokuserar mest på de två första.

Jag ratar alltså Vardia för att de inte ger utdelning. Konkurrensfördelar finns nog och även goda finanser, men det räcker inte för mig. Jag kan sträcka mig till Protector men inte Vardia :-) Och jag ratar förresten även bolag som Berkshire Hathaway av samma skäl. För Vardia tillkommer även ett yrkesrelaterat skäl och utan att säga för mycket skulle det helt enkelt inte kännas bra att äga dem.

Varför de tre kraven?
Ja, sammantaget vill jag skapa ett kassaflöde och inte ta alltför stor risk i investeringarna.

Varför utdelning?
Visst kan man säga att vinster ibland bör stanna i bolaget, särskilt om de har hög avkastning på egna kapitalet. Men för mig är det en principsak, jag vill ha en del av vinsten som en kompensation för mitt risktagande. Utdelningen ger också ett kassaflöde som gör att jag förr eller senare - med betoning senare - kan leva på utdelningarna. Utdelningsbolag brukar också klara kriser snäppet bättre om jag minns rätt.

Varför konkurrensfördelar?
Utan konkurrensfördelar så är alla framtida vinster osäkra. I och med att jag köper på lång sikt vill jag att bolaget ska ha en fördel på lång sikt. Bolag med starka konkurrensfördelar är också bolag som alltid kommer tillbaka, vilket minskar risken för konkurs och ökar incitamentet att fylla på i nedgång.

Konkurrensfördelar är något som kortsiktiga investerare och indexinvesterare kan missa, så här kan man kanske skapa sig någon slags "edge" mot marknaden. Det bör i alla fall gälla för mindre bolag.

Varför goda finanser?
Med medelmåttiga eller framförallt dåliga finanser finns risken att bolaget går omkull. Väljer du bolag med goda finanser har du minskat risken väsentligt. Tänk om nästa finanskris kommer, jag då ska bolaget stå pall, och det finns tillräckligt många bolag med goda finanser att välja på.

Principer eller tumregler?
Ibland blir jag trots allt lite sugen på att slänga ut principerna och bara titta på pris i förhållande till värde och gå på t.ex. Kennys (aktiefokus) linje.

Man kan ju se utdelning, konkurrensfördelar och goda finanser som något som höjer det motiverade värdet på ett bolag och att allt inte behöver finnas. Ta ett bolag som Nordic camping som exempel, starka konkurrensfördelar och goda finanser (tror jag) men ingen utdelning.

Det går ju att behandla dem som tumregler istället för absoluta principer. Men det jag ändå återkommer till är de skäl jag tar upp: det ger mig ett kassaflöde och sänker risken. Ett bolag som ger utdelning stämmer med mitt syfte att någon gång i framtiden kunna leva på utdelningen. Annars är jag beroende av att sälja av och det känns mer nyckfullt.

Jag är ändå inte beredd att kompromissa eller göra några "nyval" i min investeringsfilosofi även om bolag som Vardia och Nordic Camping (och Berkshire Hathaway!) lockar. Mina ingångsvärden ligger fast, för att tala Stefan Löfven-språk.

Ska väl också säga att mina tre "investeringsmusketörer" i praktiken kompletteras av en fjärde (D'Artagnan?) och det är att inte köpa för dyrt.

Vilka investeringsprinciper är du inte beredd att kompromissa med? Vad måste finnas för att du ska investera i ett bolag?