söndag 29 september 2013

Tankar om bestående konkurrensfördelar (vallgravar)


Själv letar jag som sagt efter tre saker hos ett bolag: Växande eller hög utdelning, starka konkurrensfördelar och goda finanser.

Tyckte det var på sin plats att skriva något om konkurrensfördelar då det är en så stor del av placeringsfilosofin.Vissa kan anse att konkurrensfördelar är överskattade eller redan är inprisat i kursen. Ja, nog kan det vara så. Men "vallgravar" som få har upptäckt kan vara väldigt billiga.

Och om man syftar till att köpa och behålla bolag en längre tid, så är vallgraven en mycket viktig faktor. Om en vallgrav tillräckligt bred och djup skulle man i princip luta sig tillbaka när man köpt,  (om man inte köpt för dyrt). Annars måste man bevaka bolagets ställning mycket oftare. Och har man otur finns en större konkurrent som gör att ens eget lilla bolag har en ständig uppförsbacke.

Att köpa vallgravsbolag minskar också risken för total förlust av kapitalet. Det är ju ett bolag som vid ett eventuellt snedsteg kan komma tillbaka. Och för att vända på det: Att köpa bolag utan vallgrav kan vara farligt. De kan tappa sina vinster och kassaflöden snabbt, eftersom dessa inte är skyddade.


Vilka konkurrensfördelar talar vi om?
Några olika bestånde konkurrensfördelar man kan tänka sig. Gemensamt är att de ofta kan omskrivas som inträdesbarriärer för nya företag. Observera att ett och samma bolag kan ha flera av dessa egenskaper.

  • Lågkostnadsproducent. Ett bolags storlek eller geografiska läge kan göra att de producerar varor billigare än andra. T.ex. gör H&M:s storlek att de köper upp kläderna billigare.
  • Immateriella tillgångar. Kan vara ett varumärke som gör att folk betalar mer för samma sak,  patent som hindrar att andra kopierar varan, eller politiska beslut. T.ex. har Fenix starka varumärken (Fjällräven) och läkemedelsbolagen skyddas av patent. 
  • Inlåsningseffekter. Vem orkar byta bank hela tiden? Det kostar både tid och pengar, och kunderna blir svårrörliga. Och ska ett företag sluta använda Office-paketet? Ju mer det kostar och destu länge tid det tar att byta, ju större inlåsning. 
  • Nätverkseffekter. Ju fler som använder tjänsten desto mer attraktiv blir den. T.ex. Facebook och Blocket gynnas av att fler använder tjänsten. Säljare lockar köpare och vice versa. 
  • Geografiskt monopol (begränsad marknad). En mindre stad kanske bara har underlag för en hamn eller flygplats. En monopolsituation uppstår då eftersom ingen är intresserad av att konkurrera ut det existerande bolaget. Med två bolag skulle båda göra förlust, och det gamla bolaget skulle kunna sänka priserna och rasera nya bolagets chanser helt. En slags "herre på täppan-effekt" eller "först till kvarn". Som ni ser svårt att hitta på ett bra svenskt uttryck.

Vallgravar är konkurrensfördelar som är strukturella och förväntas bestå under en lång tid och ska vara svåra att kopiera. Att ha unika produkter är mer tillfälligt, så länge de inte skyddas av patent. Och en suverän ledning är givetvis bra, men hur länge stannar den? Att ett företag har störst marknadsandel gör inte heller automatiskt att de har en vallgrav.


Konkurrensfördelarna bör synas i bolagets siffror
Stabila marknadsandelar, gärna ökande, är ett tecken på att en möjlig vallgrav kan finnas. Om marknadsandelarna förändras snabbt saknar antagligen bolagen i den branschen någon vallgrav.
Hög avkastning på eget kapital är ett slags krav. Morningstar talar om att den bör vara över 15 procent. Höga vinstmarginaler kan också tyda på en vallgrav.

Det måste alltså finnas någonting attraktivt i slottet för att vallgraven ska vara intressant. Jag pratar inte riktigt om tillfångatagna prinsessor, men ja... kanske inte en så dumt även om det luktar unken medeltidsliknelse lång väg.

Ibland kan ett klockrent monopolföretag ha dåliga siffror och då blir det förvirrande. Ta Jersey Electricity som exempel. De är enda elbolaget på Jersey och även om marknaden skulle öppnas skulle inga konkurrenter flockas dit. Bolaget har alltså ett slags lagligt monopol (immateriell tillgång), och ett geografiskt monopol till det. Ändå går de knappt med vinst! Kanske var det inte någon "prinsessa" i slottet, trots murar, vallgravar, krokodiler och allt vad det kan vara?


Vilka vallgravar är bäst?
Självklart är en kombination av flera vallgravar bäst. Coca Cola är lågkostnadsproducent men har också ett superstarkt varumärke. Här är lite lösa och ganska subjektiva tankar...

  • Lågkostnadsproducenter tror jag är säkrast. De är inte tidsbegränsade på något sätt!
  • Inlåsningseffekter är också bra. Men sett över längre tid så har det t.ex. blivit enklare att byta bank. Och att byta försäkringsbolag är numera hyfsat lätt.
  • Starka varumärken är bestående. Men konsumenterna måste vinnas på nytt för att fördelen ska bestå över generationer. Inom detaljhandel är butikernas egna varumärken också ett hot.
  • Geografiska monopol är bra, men ofta så är det bolag med högt underhålls-capex. En flygplats, hamn, järnväg och liknande slukar mycket pengar. I och för sig är det en del av inträdesbarriären, men ändå är det ibland svårt att uppnå hög "return on equity".
  • Nätverkseffekter är också bra men är ofta väldigt svåra att hitta innan de vuxit sig starka. 

Var försiktig med "politiska" vallgravar?
Vallgravar som är beroende av politiska beslut tror jag kan vara farliga. Ta kinesiska bolag som exempel. I princip alla järnvägsbolag har en vallgrav enligt Morningstar utom de kinesiska! Politikerna kan ju ändra sig lite hur som helst och få även det mest fantastiska bolag att "spåra ur" helt.

Ett annat exempel är Manila Water. Monopol på vattenförsörjning i Manila fram till 2037. Vatten är väl också den naturligaste innehållet i en vallgrav, haha. Till råga på allt är faktiskt Svenska kyrkan delägare (andlig konkurrensfördel?:-). Här finns ändå risker för reglering från närmast högre makt i form av politikerna. Hur hållbara är vinsterna om bolaget drabbas av problem eller får folket emot sig? Vilken politiker skulle inte lyssna på en arg folkmassa som kräver lägre priser?

Pipelinebolag och elbolag är andra exempel på bolag som har en regleringsrisk. Försörjningsbolag är bra men vinstmöjligheterna är ofta (och bör nog vara?) reglerade.


Tycker du att vallgravar är viktiga eller överskattade? Vilka vallgravar letar du efter? Finns det fler vallgravar än de jag är på?

onsdag 25 september 2013

Ekonomiprat i Stockholm



Jag tänkte föreslå något så ovanligt som en aktieträff live. Ekonomiprat väljer jag att kalla det eftersom det är lite bredare än bara aktier.

Ett mycket bra inlägg på Lundaluppens blogg gav en ganska tydlig bild att det kan finnas ett uppdämt behov av att diskutera dessa frågor. Ens partner kanske inte alltid är så intresserad av ekonomi. Kollegorna kan vara oförstående och bara prata konsumtion... Visst finns då bloggandet, men nog kan det vara en annan sak än att snacka live! En nackdel att man kanske inte är lika "kritisk" som när man bloggar... men å andra sidan kan en livediskussion många gånger ge mer.

Finns det intresse så tänkte jag mig en stående tid och plats.

Mitt förslag är följande: Belgobaren torsdagen den 10 oktober kl 18.
 
Jag vet förresten att detta är nördigt värre, men åtminstone jag själv skulle uppskatta ett sådant forum. Kan bli platt fall, men då har jag i alla fall försökt:-)

Skulle du vara intresserad, skicka ett mejl (gustav.76@bredband.net) eller skriv i kommentarsfältet nedan. Bokar bord beroende på hur många som kan tänkas dyka upp.

Ha det gott! /Gustav

söndag 22 september 2013

Uppdatering om Ridley

 

Senast jag skrev om australiensiska Ridley var ett tag sedan och det har minst sagt hänt en del. Kör därför en liten uppdatering. Nog är det allmänna intresset inte så stort för det här bolaget, men jag uppdaterar i alla fall inte så ofta:-)

Saftig utdelning från salt-försäljningen
Mest anmärkningsvärt är att en utdelning faktiskt beslutades och har kommit in på kontot. Hela 7,5 cent blev det och jag ligger nu på plus jämfört med senaste köpet på 0,90. På det stora hela är det dock ingen lyckad affär, åtminstone hittills... Jag var lite rädd för att extrautdelningen skulle utebli men så blev det inte.

Förhandlingar slutförda med Penrice
Penrice-förhandlingarna slutfördes och Ridley fick kompensation för att saltleveranserna upphörde. Problemet - som jag blivit varse - är att Penrice inte har så mycket pengar och att det till och med fanns risk för konkurs. Penrice styrs av ett gäng banker med stora intressen i bolaget. Vad vinner då Ridley på att pressa på... de får ju inte ut så mycket om Penrice går omkull antar jag?

Hursomhelst blev lösningen att Ridley får något som Penrice har gott om: Jord och aktier. Genom att få massor med landmassor kan de få fart på bostadsprojektet vid de tidigare saltfälten, och sen fick Ridley också en option på en andel i Penrice. Bra eller dåligt? Nja, vi får väl se.

Riskkapitalister med cowboyhatten på
En riktigt intressant sak är att ett gäng "jordbruksriskkapitalister" vid namn AGR partners klivit in och köpt 20 procent av Ridley. För samma kurs som jag köpte till senast faktiskt! Får känslan av att det är riktigt kunniga och rutinerade amerikanska gubbar. Hoppas att de kan tillföra erfarenhet och nytänkande i Ridleys styrelse och att de går bra ihop med nya VD:n.

Riskkapitalisternas intåg ger en slags trygghet att jag inte är ute och cyklar helt faktiskt. De säger också att de är mer långsiktiga än andra riskkapitalister (men vilken riskkapitalist säger inte så?). Bra i alla fall att de är specialiserade, jag hade inte gillat om t.ex. Ratos hade klivit in :-)

En osäker men spännande framtid väntar...
Hur ser jag då på Ridley nu? Jo, en potentiell högutdelare som är mer ocykliskt än man kan tro. Verksamheten fördelas ungefär så här:
  • 40 procent djurfodertillverkning. De är en pålitlig leverantör och störst i Australien. Tydligaste konkurrensfördelen borde vara starkt varumärke. Andra fördelar är att de levererar nationellt (många är mer lokala), eventuella inköpsfördelar och att produktutveckling i den mån den förekommer borde vara billigare utslaget per enhet.
  • 40 procent "djuråtervinning". Hanterar slaktavfall av olika slag och kokar ihop nyttigheter. En stor del går på export men en del används till djurfoder av olika slag. Möjliga konkurrensfördelar är att dessa anläggningar har ett slags "geografiskt monopol". Inte läge att smälla upp en annan brevid.
  • 20 procent fastighetsutveckling. Nedlagda saltgruvor som kan säljas eller omvandlas till bostäder bland annat.
Visst frågetecken finns för vad en normal intjäning är när saltdelen är borta samt hur nya ledningen i ser på utdelningen. Jag skulle gärna se en ökning i kassaflöde och return on equity för att riktigt vara lugn. Det var ju därför de sålde saltdelen, för att satsa på den mer lukrativa delen. Senaste rapporten visar en förlust, men det beror till stor del på nedskrivningar (dvs inget negativt kassaflöde). De har dock inte lika fina siffror som många av mina andra innehav.


Trots frågetecknen så vore en normal direktavkastning jämfört med "tidigare Ridley" nästan 10 procent, men jag vågar inte hoppas på en sådan hållbar nivå. Lite har gått förlorat i transaktionerna och tiderna är tuffa för en del av de branscher Ridley verkar i. Över 5 procent på dagens kurs är dock något jag räknar med, men... man vet aldrig med Ridley. De har en tendens att överraska åt båda hållen.

Helt klart är att kursen rör sig ganska irrationellt jämfört med hur bolaget utvecklas. Sista dagen för rätt till specialutdelningen steg kursen närmare 10 procent... men dagen innan gick kursen ner några procent. Irrationellt var ordet.

Långsiktiga "caset" är att mer och mer kött behöver produceras och att djurfoder - och återvinning - då är en central del. Waste-management för djur... en rätt udda verksamhet som sagt.

Uppköp?
Till sist finns chansen att det förr eller senare kommer ett bud på Ridley. Skulle själv inte bli förvånad om de blir uppköpta inom några år. De är som en nyklippt person som gjort sig av med hästsvansen (saltet) och är redo att gå på fest... men på väg dit hamnar de i slagsmål (nedskrivningar) och dyker upp med plåster i ansiktet. Till nästa gång har kanske såren hunnit läka?

Vad tror du om detta bolag? Är det en jordbruksrelaterade aktier något som överhuvudtaget är värt att investera i? Om man tar bolag som Skåne-Möllan och Ridley så har de tyvärr inte precis rosat marknaden. Har förresten riskkapitalister något att göra i den här sektorn?

söndag 15 september 2013

Några tankar om "Return on Equity" och Capex?


Tänkte nu köra en smärre djupdykning in i förkortningar och nyckeltal. Hoppas att det inte skrämmer bort läsare, men jag tar den risken.  I den värderingsmodell som jag snickrar på har jag nämligen stött på patrull när det gäller vissa viktiga nyckeltal. Nog förstår jag dem på ytan, men jag vill gräva lite djupare för att förstå mer och kunna "vikta" rätt.


ROE - return on equity
Älskas av Warren Buffett och är ett måste att titta på för varje långsiktig investerare. Return on equity betyder vinst i förhållande till aktieägarnas kapital. Aktieägarnas kapital är värdet av bolaget minus alla skulder, dvs vad som återstår efter att banken fått sitt.

Man kan kalla måttet för en slags "kassakomätare" eller ett mått på hur dyrt det är att skapa vinst. Omvänt så svarar den på frågan hur mycket kapital som behövs för att skapa en viss vinst.
Som exempel tar vi bolag A med ROE i H&M-klass på 40 procent. Bolag B har i sin tur ROE på låga 3 procent. Om man hypotetiskt ger dem 100 000 kr, ja då har bolag A skapat 40 000 kr och bolag B bara 3 000 kr i vinst. Det säger sig självt att måttet får stor betydelse på lång sikt, förutsatt att ett ROE-talet håller sig konstant över tid (vilket är en fråga om konkurrensfördelar).
Nyckeltalet är väldigt viktigt då t.ex. överskottet från verksamheten ofta investeras för att skapa mer vinst. I H&M:s fall delar de visserligen ut en hög andel av vinsten, men det behövs å andra sidan inte så stora investeringar för att skapa tillväxt om jag förstår rätt. Vad gör då att H&M har så högt ROE?  Låt mig gissa! Modellen är skalbar, binder lite kapital, IT-systemen finns, varumärket likaså. De har väl "bara" att hitta nya butikslägen, slå upp en butik och fylla dem med kläder och personal? Men här är jag inne och snuddar på ett annat begrepp...


Capex då?
Capex är investeringar som i något som har en livslängd över flera år. Man ska egentligen skilja på underhålls-capex och tillväxt-capex men i det här inlägget fokuserar jag på underhållscapex när jag skriver "Capex". Det ger inte ger mer vinst utan behövs för att behålla samma vinstnivå. Investering i ett nytt IT-system går väl t.ex. in under Capex då det inte i sig skapar någon mer vinst i sig. (uppdaterat)

Jämför man med livet som husägare är ett bolag med högt Capex lite som träpaneler mitt i solen som ofta måste målas om. Ett lågcapex-bolag kan däremot liknas vid en tegelvägg som i princip aldrig kräver något underhåll.

Vi går tillbaks till exemplet ovan:
Tänk om bolag A med sitt fina ROE har ett extremt högt Capex, vilket gör att vinsten på 40 000 kr mest går dit? Säg att 39 000 kr ryker och endast 1 000 kr är kvar. Och bolag B, med sina 3 000 kr istället har lågt Capex och får behålla 2 000 kr av sin vinst. Den "riktiga vinsten" rensat för underhållsinvesteringar skulle då istället vara högre hos B. Hypotetiskt värre ska nog nämnas...

Två sidor av samma mynt? Eller två mynt av samma sida?
Både ROE och Capex verkar vara viktiga när man bedömer ett företag. Men går de ofta ihop i praktiken? Är långvarigt högt ROE ofta synonymt med lågt capex? Det borde ju vara så att ett högt Capex bromsar framtida vinsttillväxt eftersom pengar inte går dit utan till underhåll... kan man tycka.

  • Högt ROE och högt Capex är inte hållbart över tid?
  • Högt Capex kommer att minska framtida vinsttillväxt, vilket kommer att märkas av i form av minskat ROE?

Har jag förstått rätt månntro?

Kruxet är väl att ROE koppas till vinsten sett mot aktieägarnas kapital (equity). Men vinsten är något annat än fria kassaflödet. Och här går jag bort mig något. Fria kassaflöde är ju vad som finns kvar efter underhållsinvesteringar, och ett mått på den "riktiga" vinsten (bland annat 4020 har skrivit en hel del om det). Alltså skulle jag vilja ha ett mått som tittade på fritt kassaflöde i förhållande till equity. Antar att det inte finns lättillgängligt då jag inte läst något om det. Möjligen finns inget behov av det eftersom jag missar något väsentligt på vägen...? Jag menar... Buffett borde väl titta på det nyckeltalet istället ifall ROE hade stora brister? Kanske räcker det med att titta på ROE, men på flera års sikt?

Tittar du på ROE och på Capex när du letar bolag? Och vilket av dem tror du är viktigast? Och överlappar de varandra på något sätt?

Ja det är sådana här saker man kan fundera på när man ska ha "roligt"! Har själv inte hittat svaren, men misstänker då att det då kan vara fel på mina frågor :-)

söndag 8 september 2013

Investera i musikbranschen och ett skivtips

 

Jag är hobbymusiker på fritiden, spelar en del elbas och piano. Inte på något sätt lika givande ekonomiskt som aktieintresset, men såklart givande på andra sätt. Därför tänker jag lite då och då på musikbranschen...

Ekonomiskt är "musikerlivet" inte alls så spännande, i alla fall inte om man kör egen musik. Verkligen ett superstort utbud som inte matchar efterfrågan. Fråga t.ex. 10 unga personer på stan och minst 5 kan tänka sig att syssla med musik. 

Skulle man mot förmodan slå igenom så handlar det inte om att spela gitarr på en solig strand när man vill. Snarare är man inlåst i en studio och har alla kvällar och helger uppbokade. Det som krävs är hårt arbete, talang, rätt kontakter och en himla massa tur och timing.
 
Musikrelaterade aktier
Om man verkligen vill bli rik på musik så gäller det nog att klippa håret, ta alla tänkbara extrajobb du kan och köpa aktier i Vivendi för pengarna:-) De äger Universal Music Group och det är väl något sådant som krävs för att tjäna pengar i branschen. Skulle det gå att investera i Spotify så skulle det nog också vara bra alternativ. Läste att det värderades till 35 miljarder! Fantastiskt med något svenskt som verkligen slagit stort.
  
Andra aktier då? Nog gäller det att försöka hitta något som påminner om jeanstillverkare och hackor, för det är inte guldgrävarna (musikerna) som gör de stora vinsterna. 
  • Amazon säljer mycket musik men jag måste säga att ett P/E tal på över 300 avskräcker.
  • Sony har väl inget särskilt egentligen
  • Yamaha gör instrument men känns rätt högvärderat.
  • Time Warner ser snäppet intressantare ut, men jag tycker inte riktigt att det är Time för Warner i min portfölj
  • Vivendi lockar mest och bloggarna Defensiven och Ägamintid har skrivit en hel del om detta bolag. 
  • Skulle Thomann vara börsnoterad skulle jag vara intresserad av köp. Allt i instrumentväg köper jag in där och de är suveräna.
Sen kan man undra varför inte något band som t.ex. U2 börsnoteras t.ex. när Manchester United gör det. 

Och här kommer skivtipset!
Inlägget mynnar som ni kanske förstått ut i ett skivtips där jag medverkar:-) Jag och tvillingbrorsan har nämligen släppt vår första platta. Något sent vid 37 års ålder, men så är det. Musiken är egenskriven, akustisk och påminner något om Simon & Garfunkel. Vi låter väldigt mycket samtidigt för att bara vara två och allt är inspelat live.

En fysisk skiva är inte lika het som förr om åren, men vi finns på Spotify. Här är en länk till Marty & Gus på Spotify. Lyssna gärna, och all kritik är välkommen!

Ska väl nämnas att jag inte har några tankar på att slå igenom. För det första är det väl ungefär lika stor chans som att bli fotbollsproffs vid 37 års ålder. Tåget har gått, men det är trevligt att uppehålla sig på perrongen. Spela covermusik hade kunnat ge lite mer ekonomiskt men då tappar man charmen.

Vad tror ni om investeringar i musikbranschen? Har ni något bra tips på aktie? Är förresten medveten om att blogginlägget är i utkanten av ämnet men lovar att dra ner på reklamen till nästa inlägg! 

söndag 1 september 2013

Woolworths (AU) mot Woolworths (ZA)


Ett långsiktigt innehav i portföljen är australiensiska Woolworths. Tänkte nu jämföra den med dess sydafrikanska namne. Vilken är att föredra? Har jag valt rätt Woolworths? Frågan är berättigad då brittiska Woolworths faktiskt gick i konkurs 2008.

En rolig detalj är att Australiensiska Woolworths tycks ha varit en namnsnyltning från sin amerikanska motsvarighet:
"Woolworths Limited was founded in September of 1924, originally under the name "Wallworths Bazzaar Ltd", a play on the internationally renown F. W. Woolworth name. After discovering the name had not been registered in Australia, and Woolworths had no plans for overseas expansion, the company became "Woolworths Limited" on September 22, 1924"

Likaså är Sydafrikanska Woolworths också en namnsnyltare från början...
The chain was named after the United States chain F. W. Woolworth Company but, because of the contemporary trademark laws, the name was legally used without permission. No financial connection ever existed between the companies.

Verksamhet
Australiensiska Woolworths är ungefär som ICA eller City Gross i Sveirge, men de har inte bara supermarkets utan även andra kedjor. T.ex. har de spritbutiker, klädbutiker, hem och byggbutiker, hotell och bankverksamhet. De finns enbart i Australien och Nya Zeeland.

Sydafrikanska Woolworths är en slags kopia av Marks & Spencer. Butikerna har inte bara mat utan kläder, heminredning, smink etc. De har expanderat i vissa delar av afrika. En närmare titt gör det hela komplicerat då sydafrikanska Woolworths har viss verksamhet i... Australien. De har en majoritetspost i Country Road som främst inriktar sig på kläder och just i Australien. Har inte fått helt kläm på det hela då det ju då tycks konkurrera med Australiensiska Woolworths, men de har ju i och för sig ett annat varumärke...


Konkurrensfördelar
Australiensiska Woolworths har tillsammans med Coles (noterad som Wesfarmers) cirka 80 procent av marknaden. En slags gemensam monopolsituation är ju riktigt trevlig och Morningstar ger dem en bred vallgrav. I Sverige har t.ex. ICA 40 procent av marknaden så tänk er Sverige med typ dubbelt så många ICA-butiker som idag så förstår ni hur det ligger till...

I Sydafrika hittar man dock en hel del konkurrenter som The Spar Group, Shoprite, Massmart och Pick'n pay. Marknaden är definitivt mer splittrad, här är en sida som beskriver vilka kedjor som finns. Har inte på något snabbt sätt kunnat få fram marknadsandelarna men om man går på antalet anställda och "company value" så blir det så här:

  • Shoprite, 90 000, 86 516 M ZAR
  • Pick'n Pay 37 000, 19 478 M ZAR
  • Massmart 36 000, 33 880 M ZAR
  • Woolworths 22 000, 53 661 M ZAR
  • Spar group 4 000, 19 101 M ZAR

Om storlek skulle vara det som ger flest skalfördelar så ser Shoprite ut att vara det säkraste valet. Sen beror det på... ett bolag som Spar group satsar på närbutiker och det kan ju ha hittat en lönsam nisch. Kan inte tillräckligt om branschen utan måste läsa på mer för att kunna uttala mig utan att tok-gissa. En bra intervju om just Woolworths finns här, de försöker bygga skalfördelar och sneglar på Shoprite.

En kompis var i australien nyligen och då passade jag på att fråga om Woolworths (jag frågade om annat också ifall ni undrar:-). Butikerna kände han igen, de var jättebra och man såg dem överallt! Australiensiska Woolworths är en "no-brainer" då både Woolworths och Coles lär ha starka konkurrensfördelar. För Sydafrika krävs lite mer fingertoppskänsla och lokalkännedom för att träffa rätt. I alla fall för långsiktiga köp. Värderingen kan också få stor betydelse, åtminstone på kortare sikt.

För svenska butiker är svenskt kvalitetsindex ett bra mått på hur nöjda kunderna är. Tyvärr har jag inte hittat någon sådan tjänst för sydafrika eller australien.


Värdering
Australiensiska Woolworths ger 4 procents direktavkastning, ROE på cirka 28, P/E på 18 och har en relativt låg skuldsättning. Håller du aktien till 2015 förväntas du få 4,5 procents direktavkastning och P/E talet sjunker till 16. Uppgifterna kommer från 4-traders.

Sydafrikanska Woolworths ger 3,5 procents direktavkastning, ROE på dryga 50 (!), P/E på 20 och detta med en nettokassa. Håller du aktien till 2015 förväntas du få nästan 5 procents direktavkastning och P/E talet sjunker under 15.

Det jag har svårt att få kläm på är konkurrenssituationen... jag tycker det är svårt att veta vilken man skulle satsa på. Ta ett bolag som Spar Group. 2015 förväntas de med ge 5 procents direktavkastning och P/E under 15.

Sett till värderingen tycks de 5 bolag jag snabbtittat på ha fin utdelning, hög ROE, låg belåning och tillväxt på alla fronter. Frågan är bara om alla är framtida vinnare? Svårt att veta! Skulle jag gå på någon ligger faktiskt Shoprite närmast, men de har (föga förvånande) en mindre aptitlig värdering med lägre utdelning och högre P/E-tal.



Summering
För tillfället känner jag mig nöjd med att bara äga australiensiska Woolworths. Men sydafrikansk retail lockar. Är det månne värt att gräva djupare bland dessa fem? Har någon erfarenheter av dem? Fick ju bland annat tipset om Spar Group från Linus. Själv har jag inte satt foten i Sydafrika, men blir mer och mer sugen på att åka dit:-) 

Något man kan jämföra kvintetten med skulle kunna vara Tesco plc. 

Vad tror ni om dessa frågor? Är sydafrikansk retail värd en närmare titt?